1,720,973 research outputs found
Optimal design av träpålar : Optimal design of timber piles
No full textKlimatförändringarna innebär att miljövänligare grundläggningsteknik behövs. Djupgrundläggningar med betong- och stålpålar kräver en stor åtgång av ändliga resurser. Trafikverket införde i.o.m. TK Geo 13 en standard för lätt bankpålning med träpålar av obehandlat timmer (även kallad Norrlandspålning) som ett alternativ till den typiska bankpålningen. Träpålning är inte bara miljlvövänligare än betong- och stålpålning, utan även oftast billigare och därmed en hållbarare lösning. Dimensioneringskraven innebär dock fortfarande en relativt stor åtgång av timmer, och frågan lyftes om kraven på största pålavståndet kan ökas för att minska resursåtgången. Syftet med den här studien är således att utvärdera och optimera nuvarande standard för lätt bankpålning med fokus på pålgruppen. Simuleringar med finita elementmetoden har utförts av en träpålad vägbank med rent mantelburna pålar samt mantelburna pålar med viss spetsbärförmåga. Pålgrupperna har modellerats med olika pålavstånd i både kvadratiskt och triangulärt pålningsmönster. Enligt gällande standard i TK Geo 13 ska ett triangulärt pålningsmönster användas. De numeriska resultaten har sedan jämförts med resultaten från ett flertal analytiska metoder, bland annat den utökade Carlsson-metoden som rekommenderas i TR Geo 13. Faktorerna som använts vid optimeringen har innefattat främst valvbildning, sättningarna i banken samt lastfördelningen i pålgruppen och den geosyntetiska armeringen, i relation till resursåtgången. Resultaten av den utökade Carlsson-metoden visade en överskattning av lastfördelningen, medan resultaten av de mer avancerade analytiska metoderna låg relativt nära de numeriska resultaten. Rekommendationen är således att i första hand använda den nederländska Concentric Arches-modellen vid dimensionering av lätt bankpålning med träpålar. Simuleringarna visade att den resulterande lastfördelningen var nästintill densamma för ett kvadratiskt och triangulärt pålningsmönster. Optimeringen av pålavståndet visade att största tillåtna centrumavståndet mellan pålarna kan ökas från 1.2 till 1.4m. Ökningen skulle potentiellt innebära att 1/3 färre träpålar krävs.The climate changes entail a need for environmentally friendly foundation engineering. Deep foundation engineering using concrete and steel piles consumes large amounts of finite resources. As an alternative to typical embankment piling, Trafikverket (the Swedish Transport Administration) introduced along with the national standards TK Geo 13 a standardised procedure for geosynthetic reinforced embankments supported by untreated timber piles, known as light embankment piling. Timber piling is not only more environmentally friendly than concrete and steel piling, but also most-often cheaper and thus overall a more sustainable solution. However, the design criteria still result in relatively large resource consumption. Thus, a question has been raised if a larger pile spacing could be allowed to reduce the required amount of resource. The objective of the presented study is to evaluate and optimise the current design criteria of light embankment piling. Computer simulations were performed of a lightly piled road embankment using the finite element method. The timber piles themselves were modelled as both purely shaft bearing and shaft bearing with some toe resistance. The pile groups were modelled in square and triangular pile arrangement with different centre-to-centre pile spacing. The triangular pile arrangement being the design criterion in TK Geo 13. The numerical results were compared with results from analytical methods, amongst others using the in TR Geo 13 recommended Extended Carlsson model. The factors of interest in the optimisation, used in relation to resource consumption, were first and foremost arch formation, embankment settlements as well as load distribution in both pile group and geosynthetic reinforcement. The results of the Extended Carlsson model overestimated the load distribution, whilst the more advanced models came relatively close to the numerical results. Thus, the recommendation is to primarily use the Dutch Concentric Arches model when designing lightly piled embankments. The simulations showed that the load distribution were near equal for the square and triangular pile arrangement. Based on the optimisation, the largest allowed centre-to-centre pile spacing could be increased from 1.2 to 1.4m. The increase has the potential of decreasing the required number of timber piles by 1/3.BIG-projekt B2015:2
The use of geosynthetic reinforcement in light embankment piling
No full textMinskad klimatpåverkan är idag en världsomspännande strävan. Grundläggningsbranschen söker kontinuerligt efter mer hållbara lösningar för att minska resursanvändning och utsläpp direkt eller indirekt. En sådan lösning är träpålning, som ett alternativ till de vanligt förekommande betong- och stålpålarna. Armerad bankpålning är en vanlig sättningsreducerande grundläggningsmetod för både vägar och järnvägar på mjuk undergrund. Bankpålning nyttjar valvbildning i bankfyllningen, som överför trafik- och banklasten på pålarna. Jordarmering av geosynteter i banken ökar denna lastöverföring ytterligare, samtidigt som den stabiliserar de formade valven. Ersättning av betong- och stålpålar med träpålar möjliggör armerade och pålade bankar med lägre koldioxidavtryck, speciellt om träpålarna är obehandlade och pålplattorna (i betong) exkluderas. Träpålarnas lägre hållfasthet och exkludering av pålplattor kräver dock ett mindre pålavstånd och/eller mer omfattande geosyntetisk förstärkning för att upprätthålla en stabil valvbildning i banken. Instabila valv kan orsaka oönskade differentialsättningar i bankens övre del. Även om träpålning praktiseras i länder som USA, Kanada, Australien och Nederländerna, är det bara Sverige som har en specifik standard för armerad bankpålning med obehandlade träpålar (TRVINFRA-00230, tidigare TK Geo 13). Den svenska standarden är dock medvetet konservativ på grund av osäkerheter. Syftet med avhandlingen är att förbättra resurseffektiviteten och hållbarheten för armerad bankpålning med (obehandlade) träpålar, genom att optimera erforderligt antal pålar och mängden jordarmering baserat på den svenska standarden. Detta gjordes genom tre studier. I den första studien gjordes en numerisk analys för att utvärdera den svenska standarden med fokus på pålgruppen. Enligt standarden ska träpålarna installeras med ett centrumavstånd på 0,8–1,2 m i ett triangulärt pålningsmönster i stället för det vanligare kvadratiska pålningsmönstret. Finita element (FE) analyser av ett flertal uppställningar—med kvadratiska och triangulära pålningsmönster för varierande pålavstånd—genomfördes baserat på en geosyntetförstärkt vägbank på träpålar för att utvärdera designkriterierna. Som en del av utvärderingen gjordes en litteraturstudie av internationella dimensioneringsriktlinjer och analytiska modeller. Från FE- simuleringarna erhölls ingen tydlig skillnad i det mekaniska beteendet mellan triangulärt och kvadratiskt pålningsmönster. Det maximalt tillåtna centrumavståndet för träpålar kan ökas från 1,2 till 1,4 m, vilket minskar antalet träpålar med så mycket som en tredjedel. I den andra studien upprättades en fältlokal. En ombyggd vägbank, förstärkt med träpålar och jordarmering, instrumenterades 2020 och mätdata från de två första åren efter ombyggnationen analyserades. Mätningarna i fältlokalen omfattade sättningar, pålutböjning, porvattentryck, belastning på pålar och undergrund samt töjningar i jordarmeringen. Små töjningar observerades i jordarmeringen på grund av liten nedböjning. Ofullständig valvverkan konstaterades utifrån den uppmätta lastfördelningen, då mindre än hälften av den totala lasten av vägbank och trafik bars upp av pålarna. Pållasten ökade vintertid då tjälen trängde ner i banken och förstyvade bankfyllningen. Data från fältstudien utgör ett detaljerat referensobjekt för denna avhandling och den fortsatta forskningen inom bankpålning med träpålar. I den tredje studien gjordes en numerisk analys av effekten av jordarmering i träpålade bankar. Tre olika fall testades: två lager armering (balkteorin), ett lager armering (kedjeteorin) och oförstärkt. Hypotesen är att det finns ett intervall av bankhöjder och pålavstånd där ett av fallen är att föredra framför de två andra vad gäller resurseffektivitet. FE-simuleringar, kalibrerade med hjälp av data från fältstudien, utfördes för de tre fallen med varierande pålavstånd, bankhöjd och undergrundsmaterial. Baserat på resultaten från FE-analysen och litteratur om valvbildning föreslås gränser för de tre fallen som riktlinje för stabil valvbildning i träpålade bankar. Gränserna möjliggör en mer objektsanpassad dimensionering än den nuvarande svenska standarden, vilket förbättrar resurseffektiviteten både vad gäller erforderligt antal pålar och mängden jordarmering. Baserat på slutsatserna från de tre studierna som presenteras i denna avhandling, ges rekommendationer för träpålade bankar. Rekommendationerna baseras på teoretiska beräkningar och en fallstudie. Som en framåtblick beskriver avhandlingen utformningen av en fysisk laboratorieuppställning för att verifiera de teoretiska resultaten och upprätta implementerbara rekommendationer. Även om den primära tillämpningen är träpålade bankar, kan de fysiska testresultaten tillämpas på generell bankpålning.BIG A2020-17 Användning av geosynteter som förstärkning vid lätt bankpålnin
Going Beyond Counting First Authors in Author Co-citation Analysis
Get PDFThe present study examines one of the fundamental aspects of author co-citation analysis (ACA) - the way co-citation
counts are defined. Co-citation counting provides the data on which all subsequent statistical analyses and mappings
are based, and we compare ACA results based on two different types of co-citation counting - the traditional type that
only counts the first one among a cited work's authors on the one hand and a non-traditional type that takes into
account the first 5 authors of a cited work on the other hand. Results indicate that the picture produced through this non-traditional author co-citation counting contains more coherent author groups and is therefore considerably clearer. However, this picture represents fewer specialties in the research field being studied than that produced through the traditional first-author co-citation counting when the same number of top-ranked authors is selected and analyzed. Reasons for these effects are discussed
Evaluation of the Efficiency of the Standardized Norrland Method : Analyses with the finite element program PLAXIS on the case of road 685 Vibbyn - Skogså, Boden municipality
No full textRoad 685 between Vibbyn and Skogså in the Boden municipality has, due to large quantities of sulphide soil and a nearby creek, been subjected to large settlements over the years. Trafikverket allowed for a reinforcement of the road with the settlement reducing method light embankment piling (also known in Sweden as the Norrland method), where a pile group consisting of trunks is driven down into the underlying soil, on which the road embankment will rest. A geogrid is laid in the lower part of the road embankment to stiffen the embankment material, but also to create a more stable arching between the piles. There have however been a few questions regarding at what degree the geogrid grants these effects, and Trafikverket allowed, with the help of Edlund et al. (2015), for finite element computations in 2D. The investigation showed that 1.2 m pile spacing, as used on road 685, is too narrow for the geogrid to have an impact on the settlements.With this in mind, the question arouse at Trafikverket if the newly standardized triangular piling pattern truly is superior to the former, square, pattern (which was used on road 685). Within this work a number of simulations were done in the finite element program PLAXIS, based on the work by Edlund et al. (2015), of the road embankment on road 685 with both triangular and square pile group patterns. The simulations were mainly done in 3D, with 2D as verification. The results show no difference in settlement reducing ability between triangular and square patterns. However, a triangular pattern put the geogrid under slightly more stress. The pile group on road 685 had a narrower spacing between the two outer most columns to design for a hang-up effect by the adjacent soil when it settled. Based on the simulations, where the outer distance was constant, the load distribution in a pile row and displacements in the underlying soil appeared as uneven.No field measurements were conducted on road 685 to calibrate the simulations, but the results suggest a piling pattern with equal pile spacing. Depending on the allowed settlements, with regards to the load on the pile group, there is a potential for an increase of the pile spacing up to roughly 1.5 m from the standard of 1.2 m as maximum. However, more field tests, numerical computations and laboratory models are needed to confirm the results.Validerat; 20160225 (global_studentproject_submitter
Bankpålning med träpålar : Valvverkan och armering
No full textReduced climate impact is a worldwide strive today. The foundation engineering industry is continuously searching for more sustainable solutions to reduce resource usage and pollutions directly or indirectly. One such solution is timber piling, as an alternative to the commonly used concrete and steel piles. Geosynthetic-reinforced pile-supported embankment (GRPSE) is a common foundation method for settlement reduction of both roads and railways on soft subsoil. Pile-supported embankments rely on arch formation within the embankment material, which transfers the traffic and embankment load onto the piles. Reinforcing of the embankment with geosynthetics further increases this load transfer, whilst also stabilising the formed arches. Substituting concrete and steel piles with timber piles allows for a GRPSE solution with lower carbon footprint, especially if the timber piles are untreated and the (concrete) pile caps are excluded. The lower strength of timber piles and exclusion of pile caps require narrower pile spacing and/or more extensive geosynthetic reinforcement to maintain a stable arch formation in the embankment. Unstable arches can cause unwanted differential settlements in the upper structure of the embankment. Although timber piling is being practiced in countries like United States, Canada, Australia, and the Netherlands, only Sweden has a dedicated code for GRPSE using untreated timber piles. However, the Swedish code is deliberately conservative with narrow required pile spacing and two layers of GR. The aim of the thesis is to improve the resource efficiency and sustainability of geosynthetic-reinforced timber pile-supported embankments, by optimizing the required number of piles and amount of geosynthetic reinforcement (GR) based on the Swedish code. First, a numerical study was performed to evaluate the Swedish code with a focus on the pile group. The code states that the timber piles should be installed with a centre-to-centre distance of 0.8–1.2 m in a triangular arrangement instead of the more common square arrangement. Finite element (FE) modelling setups—with square and triangular pile arrangements with varying centre-to-centre distance—were used based on a geosynthetic-reinforced timber pile-supported road embankment to evaluate the design criteria. As part of the evaluation, a state-of-the-art study was done on international design guidelines and analytical models. From the FE simulations, no evident difference of mechanical behaviour is found between the triangular and the square piling pattern. The maximum allowed centre-to-centre distance between timber piles can be increased from 1.2 to 1.4 m, decreasing the number of timber piles by as much as one-third. Second, a field study was carried out. A reconstructed road embankment with geosynthetic reinforcement and timber pile support was instrumented in 2020, and the first two years of post-construction data was analysed. Monitoring of the embankment included settlements, pile deflection, pore water pressure, load on piles and subsoil, and strains in the GR. Only small strains were observed in the GR because of minor GR deflections. Partial arch formation was found from the measured load distribution, as less than half of the total load of embankment and traffic was carried by the piles. The pile loads increased in winter as the frost front penetrated the embankment and stiffened the embankment fill. The field study data provides a detailed reference for this thesis and further research on timber pile-supported embankments. Third, a numerical study was performed on the effect of geosynthetic reinforcement in timber-piled embankments. Three different cases were studied: two layers of GR (“beam” theory load transfer), one layer of GR (“catenary” load transfer) and unreinforced. The hypothesis is that there exists a range of embankment heights and centre-to-centre pile spacings for which one of the cases is preferrable to the other two in terms of resource efficiency. FE simulations, calibrated using the data from the field, were performed of the three cases with varying pile centre-to-centre spacing, embankment height and subsoil material. Based on the results of the FE simulations and literature on arch formation, limits for the three cases are suggested as a guideline for stable arch formation in timber-piled embankments. The limits allow for a more object-specific design than the Swedish code, improving the resource efficiency both in terms of required number of piles and amount of GR. Based on the findings from the three sections presented in this thesis, recommendations are given on timber pile-supported embankments. The recommendations are based on theoretical calculations and field test data. As an outlook, the thesis outlines the design of a physical laboratory test setup to verify the theoretical results and establish implementable recommendations. Though the primary application of timber pile-supported embankments, the physical test results can be extrapolated to pile-supported designs in general.Minskad klimatpåverkan är idag en världsomspännande strävan. Grundläggningsbranschen söker kontinuerligt efter mer hållbara lösningar för att minska resursanvändning och utsläpp direkt eller indirekt. En sådan lösning är träpålning, som ett alternativ till de vanligt förekommande betong- och stålpålarna. Armerad bankpålning är en vanlig sättningsreducerande grundläggningsmetod för både vägar och järnvägar på mjuk undergrund. Bankpålning nyttjar valvbildning i bankfyllningen, som överför trafik- och banklasten på pålarna. Jordarmering av geosynteter i banken ökar denna lastöverföring ytterligare, samtidigt som den stabiliserar de formade valven. Ersättning av betong- och stålpålar med träpålar möjliggör armerade och pålade bankar med lägre koldioxidavtryck, speciellt om träpålarna är obehandlade och pålplattorna (i betong) exkluderas. Träpålarnas lägre hållfasthet och exkludering av pålplattor kräver dock ett mindre pålavstånd och/eller mer omfattande geosyntetisk förstärkning för att upprätthålla en stabil valvbildning i banken. Instabila valv kan orsaka oönskade differentialsättningar i bankens övre del. Även om träpålning praktiseras i länder som USA, Kanada, Australien och Nederländerna, är det bara Sverige som har en specifik standard för armerad bankpålning med obehandlade träpålar (TRVINFRA-00230, tidigare TK Geo 13). Den svenska standarden är dock medvetet konservativ på grund av osäkerheter. Syftet med avhandlingen är att förbättra resurseffektiviteten och hållbarheten för armerad bankpålning med (obehandlade) träpålar, genom att optimera erforderligt antal pålar och mängden jordarmering baserat på den svenska standarden. Detta gjordes genom tre studier. I den första studien gjordes en numerisk analys för att utvärdera den svenska standarden med fokus på pålgruppen. Enligt standarden ska träpålarna installeras med ett centrumavstånd på 0,8–1,2 m i ett triangulärt pålningsmönster i stället för det vanligare kvadratiska pålningsmönstret. Finita element (FE) analyser av ett flertal uppställningar—med kvadratiska och triangulära pålningsmönster för varierande pålavstånd—genomfördes baserat på en geosyntetförstärkt vägbank på träpålar för att utvärdera designkriterierna. Som en del av utvärderingen gjordes en litteraturstudie av internationella dimensioneringsriktlinjer och analytiska modeller. Från FE-simuleringarna erhölls ingen tydlig skillnad i det mekaniska beteendet mellan triangulärt och kvadratiskt pålningsmönster. Det maximalt tillåtna centrumavståndet för träpålar kan ökas från 1,2 till 1,4 m, vilket minskar antalet träpålar med så mycket som en tredjedel. I den andra studien upprättades en fältlokal. En ombyggd vägbank, förstärkt med träpålar och jordarmering, instrumenterades 2020 och mätdata från de två första åren efter ombyggnationen analyserades. Mätningarna i fältlokalen omfattade sättningar, pålutböjning, porvattentryck, belastning på pålar och undergrund samt töjningar i jordarmeringen. Små töjningar observerades i jordarmeringen på grund av liten nedböjning. Ofullständig valvverkan konstaterades utifrån den uppmätta lastfördelningen, då mindre än hälften av den totala lasten av vägbank och trafik bars upp av pålarna. Pållasten ökade vintertid då tjälen trängde ner i banken och förstyvade bankfyllningen. Data från fältstudien utgör ett detaljerat referensobjekt för denna avhandling och den fortsatta forskningen inom bankpålning med träpålar. I den tredje studien gjordes en numerisk analys av effekten av jordarmering i träpålade bankar. Tre olika fall testades: två lager armering (balkteorin), ett lager armering (kedjeteorin) och oförstärkt. Hypotesen är att det finns ett intervall av bankhöjder och pålavstånd där ett av fallen är att föredra framför de två andra vad gäller resurseffektivitet. FE-simuleringar, kalibrerade med hjälp av data från fältstudien, utfördes för de tre fallen med varierande pålavstånd, bankhöjd och undergrundsmaterial. Baserat på resultaten från FE-analysen och litteratur om valvbildning föreslås gränser för de tre fallen som riktlinje för stabil valvbildning i träpålade bankar. Gränserna möjliggör en mer objektsanpassad dimensionering än den nuvarande svenska standarden, vilket förbättrar resurseffektiviteten både vad gäller erforderligt antal pålar och mängden jordarmering. Baserat på slutsatserna från de tre studierna som presenteras i denna avhandling, ges rekommendationer för träpålade bankar. Rekommendationerna baseras på teoretiska beräkningar och en fallstudie. Som en framåtblick beskriver avhandlingen utformningen av en fysisk laboratorieuppställning för att verifiera de teoretiska resultaten och upprätta implementerbara rekommendationer. Även om den primära tillämpningen är träpålade bankar, kan de fysiska testresultaten tillämpas på generell bankpålning
Optimal design av träpålar [Elektronisk resurs] : Optimal design of timber piles
No full textKlimatförändringarna innebär att miljövänligare grundläggningsteknik behövs. Djupgrundläggningar med betong- och stålpålar kräver en stor åtgång av ändliga resurser. Trafikverket införde i.o.m. TK Geo 13 en standard för lätt bankpålning med träpålar av obehandlat timmer (även kallad Norrlandspålning) som ett alternativ till den typiska bankpålningen. Träpålning är inte bara miljlvövänligare än betong- och stålpålning, utan även oftast billigare och därmed en hållbarare lösning. Dimensioneringskraven innebär dock fortfarande en relativt stor åtgång av timmer, och frågan lyftes om kraven på största pålavståndet kan ökas för att minska resursåtgången. Syftet med den här studien är således att utvärdera och optimera nuvarande standard för lätt bankpålning med fokus på pålgruppen. Simuleringar med finita elementmetoden har utförts av en träpålad vägbank med rent mantelburna pålar samt mantelburna pålar med viss spetsbärförmåga. Pålgrupperna har modellerats med olika pålavstånd i både kvadratiskt och triangulärt pålningsmönster. Enligt gällande standard i TK Geo 13 ska ett triangulärt pålningsmönster användas. De numeriska resultaten har sedan jämförts med resultaten från ett flertal analytiska metoder, bland annat den utökade Carlsson-metoden som rekommenderas i TR Geo 13. Faktorerna som använts vid optimeringen har innefattat främst valvbildning, sättningarna i banken samt lastfördelningen i pålgruppen och den geosyntetiska armeringen, i relation till resursåtgången. Resultaten av den utökade Carlsson-metoden visade en överskattning av lastfördelningen, medan resultaten av de mer avancerade analytiska metoderna låg relativt nära de numeriska resultaten. Rekommendationen är således att i första hand använda den nederländska Concentric Arches-modellen vid dimensionering av lätt bankpålning med träpålar. Simuleringarna visade att den resulterande lastfördelningen var nästintill densamma för ett kvadratiskt och triangulärt pålningsmönster. Optimeringen av pålavståndet visade att största tillåtna centrumavståndet mellan pålarna kan ökas från 1.2 till 1.4m. Ökningen skulle potentiellt innebära att 1/3 färre träpålar krävs.The climate changes entail a need for environmentally friendly foundation engineering. Deep foundation engineering using concrete and steel piles consumes large amounts of finite resources. As an alternative to typical embankment piling, Trafikverket (the Swedish Transport Administration) introduced along with the national standards TK Geo 13 a standardised procedure for geosynthetic reinforced embankments supported by untreated timber piles, known as light embankment piling. Timber piling is not only more environmentally friendly than concrete and steel piling, but also most-often cheaper and thus overall a more sustainable solution. However, the design criteria still result in relatively large resource consumption. Thus, a question has been raised if a larger pile spacing could be allowed to reduce the required amount of resource. The objective of the presented study is to evaluate and optimise the current design criteria of light embankment piling. Computer simulations were performed of a lightly piled road embankment using the finite element method. The timber piles themselves were modelled as both purely shaft bearing and shaft bearing with some toe resistance. The pile groups were modelled in square and triangular pile arrangement with different centre-to-centre pile spacing. The triangular pile arrangement being the design criterion in TK Geo 13. The numerical results were compared with results from analytical methods, amongst others using the in TR Geo 13 recommended Extended Carlsson model. The factors of interest in the optimisation, used in relation to resource consumption, were first and foremost arch formation, embankment settlements as well as load distribution in both pile group and geosynthetic reinforcement. The results of the Extended Carlsson model overestimated the load distribution, whilst the more advanced models came relatively close to the numerical results. Thus, the recommendation is to primarily use the Dutch Concentric Arches model when designing lightly piled embankments. The simulations showed that the load distribution were near equal for the square and triangular pile arrangement. Based on the optimisation, the largest allowed centre-to-centre pile spacing could be increased from 1.2 to 1.4m. The increase has the potential of decreasing the required number of timber piles by 1/3.</p
The use of geosynthetic reinforcement in light embankment piling
No full textMinskad klimatpåverkan är idag en världsomspännande strävan. Grundläggningsbranschen söker kontinuerligt efter mer hållbara lösningar för att minska resursanvändning och utsläpp direkt eller indirekt. En sådan lösning är träpålning, som ett alternativ till de vanligt förekommande betong- och stålpålarna. Armerad bankpålning är en vanlig sättningsreducerande grundläggningsmetod för både vägar och järnvägar på mjuk undergrund. Bankpålning nyttjar valvbildning i bankfyllningen, som överför trafik- och banklasten på pålarna. Jordarmering av geosynteter i banken ökar denna lastöverföring ytterligare, samtidigt som den stabiliserar de formade valven. Ersättning av betong- och stålpålar med träpålar möjliggör armerade och pålade bankar med lägre koldioxidavtryck, speciellt om träpålarna är obehandlade och pålplattorna (i betong) exkluderas. Träpålarnas lägre hållfasthet och exkludering av pålplattor kräver dock ett mindre pålavstånd och/eller mer omfattande geosyntetisk förstärkning för att upprätthålla en stabil valvbildning i banken. Instabila valv kan orsaka oönskade differentialsättningar i bankens övre del. Även om träpålning praktiseras i länder som USA, Kanada, Australien och Nederländerna, är det bara Sverige som har en specifik standard för armerad bankpålning med obehandlade träpålar (TRVINFRA-00230, tidigare TK Geo 13). Den svenska standarden är dock medvetet konservativ på grund av osäkerheter. Syftet med avhandlingen är att förbättra resurseffektiviteten och hållbarheten för armerad bankpålning med (obehandlade) träpålar, genom att optimera erforderligt antal pålar och mängden jordarmering baserat på den svenska standarden. Detta gjordes genom tre studier. I den första studien gjordes en numerisk analys för att utvärdera den svenska standarden med fokus på pålgruppen. Enligt standarden ska träpålarna installeras med ett centrumavstånd på 0,8–1,2 m i ett triangulärt pålningsmönster i stället för det vanligare kvadratiska pålningsmönstret. Finita element (FE) analyser av ett flertal uppställningar—med kvadratiska och triangulära pålningsmönster för varierande pålavstånd—genomfördes baserat på en geosyntetförstärkt vägbank på träpålar för att utvärdera designkriterierna. Som en del av utvärderingen gjordes en litteraturstudie av internationella dimensioneringsriktlinjer och analytiska modeller. Från FE- simuleringarna erhölls ingen tydlig skillnad i det mekaniska beteendet mellan triangulärt och kvadratiskt pålningsmönster. Det maximalt tillåtna centrumavståndet för träpålar kan ökas från 1,2 till 1,4 m, vilket minskar antalet träpålar med så mycket som en tredjedel. I den andra studien upprättades en fältlokal. En ombyggd vägbank, förstärkt med träpålar och jordarmering, instrumenterades 2020 och mätdata från de två första åren efter ombyggnationen analyserades. Mätningarna i fältlokalen omfattade sättningar, pålutböjning, porvattentryck, belastning på pålar och undergrund samt töjningar i jordarmeringen. Små töjningar observerades i jordarmeringen på grund av liten nedböjning. Ofullständig valvverkan konstaterades utifrån den uppmätta lastfördelningen, då mindre än hälften av den totala lasten av vägbank och trafik bars upp av pålarna. Pållasten ökade vintertid då tjälen trängde ner i banken och förstyvade bankfyllningen. Data från fältstudien utgör ett detaljerat referensobjekt för denna avhandling och den fortsatta forskningen inom bankpålning med träpålar. I den tredje studien gjordes en numerisk analys av effekten av jordarmering i träpålade bankar. Tre olika fall testades: två lager armering (balkteorin), ett lager armering (kedjeteorin) och oförstärkt. Hypotesen är att det finns ett intervall av bankhöjder och pålavstånd där ett av fallen är att föredra framför de två andra vad gäller resurseffektivitet. FE-simuleringar, kalibrerade med hjälp av data från fältstudien, utfördes för de tre fallen med varierande pålavstånd, bankhöjd och undergrundsmaterial. Baserat på resultaten från FE-analysen och litteratur om valvbildning föreslås gränser för de tre fallen som riktlinje för stabil valvbildning i träpålade bankar. Gränserna möjliggör en mer objektsanpassad dimensionering än den nuvarande svenska standarden, vilket förbättrar resurseffektiviteten både vad gäller erforderligt antal pålar och mängden jordarmering. Baserat på slutsatserna från de tre studierna som presenteras i denna avhandling, ges rekommendationer för träpålade bankar. Rekommendationerna baseras på teoretiska beräkningar och en fallstudie. Som en framåtblick beskriver avhandlingen utformningen av en fysisk laboratorieuppställning för att verifiera de teoretiska resultaten och upprätta implementerbara rekommendationer. Även om den primära tillämpningen är träpålade bankar, kan de fysiska testresultaten tillämpas på generell bankpålning.BIG A2020-17 Användning av geosynteter som förstärkning vid lätt bankpålnin
Variations on the Author
Get PDF“Variations on the Author” discusses two of Eduardo Coutinho’s recent films (Um Dia na Vida, from 2010, and Últimas Conversas, posthumously released in 2015) and their contribution to the general question of documentary authorship. The director’s filmography is characterized by a consistent yet self-effacing form of authorial self-inscription: Coutinho often features as an interviewer that rather than express opinions propels discourses; an interviewer that is good at listening. This mode of self-inscription characterizes him as an author who is not expressive but who is nonetheless markedly present on the screen. In Um Dia na Vida, however, Coutinho is completely absent form the image, while Últimas Conversas, on the contrary, includes a confessional prologue that moves the director from the margins to the center of his films. This article examines the ways in which these works stand out in the filmography of a director who offers new insights into the notion of cinematic authorship
Appropriate Similarity Measures for Author Cocitation Analysis
Get PDFWe provide a number of new insights into the methodological discussion about author cocitation analysis. We first argue that the use of the Pearson correlation for measuring the similarity between authors’ cocitation profiles is not very satisfactory. We then discuss what kind of similarity measures may be used as an alternative to the Pearson correlation. We consider three similarity measures in particular. One is the well-known cosine. The other two similarity measures have not been used before in the bibliometric literature. Finally, we show by means of an example that our findings have a high practical relevance.information science;Pearson correlation;cosine;similarity measure;author cocitation analysis
- …
