IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Goda råd för integrerad design inom processindustri
No full textDetta dokument om goda råd är resultatet av arbetet som utförs i projektet INPROASIT som genomförts inom det Strategiska innovationsprogrammet Process-industriell IT och Automation (PiiA), en gemensam satsning av Vinnova, Formas och Energimyndigheten. Projektet tillkom i diskussionerna mellan PiiA och arbetsgruppen som tog fram den strategiska innovationsagendan PI-Nordic. Svensk industri måste kunna ställa om produktionen snabbare i framtiden, kunna köra korta serier och många olika produkter. Detta innebär krav på kortare och effektivare utvecklingscykler. I den här skriften samlar vi gruppens råd för effektivare processutvecklingsprocedurer. ”Integrerad design inom processindustrin” är ett heltäckande begrepp för produktionsprocesser, vari det ingår: • Själva processen med sin fysik och kemi • Utrustning • Instrumentering • Övervakning och styrning med PLC och SCADA • Överordnad och samordnande avancerad processtyrning, APC • Produktionsplanering och produktionslogistik. För att få en bredare bakgrund till den europiska och svenska processindustrins utmaningar, se exempelvis: ”SusChem Strategic Innovation and Research Agenda”, ”SPIRE Roadmap”, ”European Roadmap for process automation", ”Nationell Kraftsamling för Processindustriell Automation” samt ”PI-Nordic – A strategic research and innovation agenda for process intensification and innovation in process industries”. Arbetet har startat med en litteraturstudie och sedan har diskussioner förts i workshopar där representanter från industrin, universitet och forskningsinstitut har medverkat. Huvudarbetet från detta projekt ligger på denna rapport Goda råd för integrerad design inom processindustri. Men vi har även gjort den mindre rapporten Kompetens-, utbildnings- och forskningsbehov för framtida god design inom processindustrin. Vi har valt att lägga dessa två delar i separata publikationer eftersom syftena är olika och även målgrupperna delvis. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.I denna skrift fokuseras på goda råd för integrerad design inom processindustri, för att svensk industri måste kunna ställa om produktionen snabbare i framtiden. Målgrupp för rapporten är ingenjörer, tekniker och chefer som arbetar med process-, reglerteknik, automation och process-IT som ett direkt stöd i eget arbete och som stöd för att utveckla verksamheten i sin eller den organisation man arbetar för
Deposition och avrinning av metaller, svavel och kväve i närheten av Rönnskärsverken från 1986/87 - 2014/15
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har sedan mitten av 1980-talet utfört undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, cirka 15 km SSV om Rönnskärsverken. Inför det hydrologiska året 2013/14 flyttades mätningarna på grund av avverkning till en ny station i närheten av den tidigare mätstationen. I denna rapport jämförs resultaten från mätningarna 2014/15 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar i området samt med mätningar vid andra närliggande stationer inom Krondroppsnätet. Syftet med mätningarna är att kvantifiera depositionen samt beskriva förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Sedan mitten av 1980-talet har både svaveldepositionen och depositionen av försurande ämnen, räknat som vätejoner, minskat signifikant både i krondroppet (till och med 2009/10) och i nederbörden över öppet fält (till och med 2012/13) vid Holmsvattnet. Depositionen av vätejoner i nederbörden över öppet fält har ofta varit högre vid Holmsvattnet jämfört vid med övriga närliggande inlandslokaler. Generellt har även svaveldepositionen i nederbörden varit högre vid Holmsvattnet jämfört med vid närbelägna stationer. Under de två närmast föregående åren tycktes dock skillnaderna ha minskat. Under 2014/15 var svaveldepositionen i nederbörden dock återigen något högre vid Holmsvattnet jämfört med vid övriga mätplatser. Det vanliga mönstret, med högre avrinning under sommaren jämfört med under vintern, gällde inte för de hydrologiska åren 2013/14 och 2014/15. Speciellt låg var avrinningen under sommaren 2013, vilket troligtvis bidrog till de låga flödena av arsenik, barium, koppar och bly jämfört med de närmast tidigare åren. Under det senaste hydrologiska året, med betydligt högre nederbördsmängder, erhölls förhöjda halter i bäcken av alla metaller förutom barium. Detta gav i sin tur upphov till förhöjda till kraftigt förhöjda flöden av arsenik, koppar kadmium, bly och zink. De två sista årens mätningar utfördes på det nya avrinningsområdet och antyder att kopplingen mellan vattenflöde och urlakning av metaller kan vara mer uttalad där än på den tidigare mätplatsen. Vidare mätningar får utvisa om det är någon skillnad mellan de båda avrinningsområdena. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.I denna rapport jämförs resultaten från mätningarna 2014/15 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar i området samt med mätningar vid andra närliggande stationer inom Krondroppsnätet. Detta då mätningarna inför det hydrologiska året 2013/14 flyttades på grund av avverkning till en ny station i närheten av den tidigare mätstationen
Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län
No full textI Kronobergs län görs mätningar av krondropp och markvattenkemi på två granytor (Angelstad och Tagel) och en tallyta (Attsjö). I Tagel mäts även nedfall på öppet fält. Provytorna i Tagel och Angelstad har flyttats en kort bit under mätperioden, 2007 respektive 2013, till följd av stormskador efter stormarna Gudrun och Per. Trendanalyser för markvatten innefattar inte båda mätserierna, före och efter flytt, på dessa ytor, då markvattenkemin kan variera kraftigt på korta avstånd och resultaten därmed inte är direkt jämförbara. Svavelnedfallet har minskat signifikant på samtliga skogsytor i länet, och även på öppet fält i Tagel. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskade halter av svavel i markvattnet i Angelstad och Attsjö. I Tagel är de båda mätserierna för korta för statistisk analys, men det finns tydliga tenden¬ser till minskning av halterna under den första mätperioden (1996-2007). Tolkningen av trenderna för de försur¬nings¬relaterade parametrarna i Angelstad och Tagel försvåras av att ytorna drabbats av stormar som på¬verkat markvattenkemin mycket. I Angelstad fanns dock tydliga tecken på återhämtning, med ökat pH och ANC samt minskade halter oorganiskt aluminium, innan stormen Gudrun 2005. Efter flytten av ytan i Angelstad har markvattnet varit avsevärt surare, och ytan tillhör nu de mest försurade i landet. Markvattnet från ytan innehåller mycket salt, och försurningen skulle därmed kunna vara orsakad av jonbyte till följd av salttillförsel. Källan till saltet är dock ännu okänd. Tagel är den yta som är minst försurad, med pH, ANC och halter av oorganiskt aluminium som är i nivå med mer nordostliga ytor. I Tagel är tidsserierna för korta för att dra några slutsatser om eventuella trender. I Attsjö finns inga tendenser till återhämtning. Kvävenedfallet med nederbörden på öppet fält i Tagel har varierat sedan mätstart, och det finns inga signifikanta trender. Under det senaste hydrologiska året har nedfallet på öppet fält varit ca 7 kg/ha. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- och torrdeposition) för de två senaste åren har beräknats till mellan knappt 10 kg per hektar och år i nordost till över 15 kg i de västra delarna av länet. Detta innebär att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, har överskridits. Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit mycket låga, men i Angelstad ökade halten nitratkväve betydligt efter stormen Gudrun 2005, och var fortfarande förhöjd 2013 när mätutrustningen flyttades. This report is only available in Swedish.I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Kronobergs län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet
Environmental implications of Swedish food consumption and dietary choices
No full textIn recent years, a growing interest from consumers to know the origins and contents of foods has put alternative choices such as organic foods and dietary changes in the agenda. Dietary choices are important to address as many studies find that activities related to food production account for nearly 20-30% of anthropogenic greenhouse gas emissions. Nonetheless, while GHG emissions are important, often other environmental impact categories are not used to assess the sustainability of different foods, diets and choices. This study therefore aims to understand the implications of dietary choices for Swedish food consumption on a broad range of environmental impact categories to provide insight into the impacts associated with certain food products and dietary choices. The study reviews dietary choices based on Swedish consumption statistics and assesses the implications using a number of scenarios. These include scenarios related to increasing organic and regional food consumption in addition to reducing meat, vegetarian diets and eating based on nutritional guidelines. Life cycle methodology is used to review environmental impacts of Swedish food consumption (from both domestic and imported products) in the year 2015 and 2020.The aim of this study is to understand the implications of dietary choices for Swedish food consumption on a broad range of environmental impact categories. The study will limit the assessment to reviewing certain dietary changes, such as increasing organic and regional food consumption in addition to reducing meat, vegetarian diets and eating based on nutritional guidelines
Establishment and implementation of Urban Living Labs in Alby and Peltosaari
No full textAcross Europe, some 200 million people live in suburban areas in great need of modernisation and social uplifting. The SubUrbanLab project (2013-2016) aims to examine how these areas can be modernised and socially uplifted together with the residents and other stakeholders in order to turn them into more attractive, sustainable and economically viable urban areas. To do this, the project has developed and set up so called Urban Living Labs (ULL), i.e. arenas for innovation and dialogue that focus on solving challenges in the urban area by involving residents and other stakeholders, in connection to needed modernization actions in two suburbs, one in Sweden (Alby in Botkyrka municipality) and one in Finland (Peltosaari in the City of Riihimäki). In Alby, three ULL have been established and implemented in connection to needed modernization actions. The first ULL “Shape your world” focused on involving youth in urban gardening in order to increase their knowledge about gardening and sustainability while renewing the urban environment. The second ULL “New light on Alby Hill” examined how to use new LED-technology and involve residents in order to turn a passage way for pedestrians in Alby, currently perceived as unsafe, into a more attractive and frequently used passage way. In the last ULL “Vacant Space Alby” ideas for temporary activities for a 9000 m2 vacant space in Alby Centre have been developed together with residents and other stakeholders. Three ULLs have also been established and implemented in Peltosaari. The first ULL “Energetic co-operation” focused on improving energy-efficiency of the rental buildings together with the housing company and the residents through technological solutions and increasing awareness. The second ULL “Sustainable decisions” involved municipal decision-makers and officials in developing preparation for decisions and communication related to energy efficiency and sustainability of building and renovation investments, in order to better take into account the agreements and sustainability goals of the city in decision making. In the third ULL “Together more” the focus has been on creating and supporting establishment of free or low-cost leisure activities in the area together with the residents and the established associations in the area, to increase communal feeling and attractiveness of the area. This report presents establishment and implementation process of the six Urban Living Labs carried out in Alby and Peltosaari, and is a continuation of the report D 3.1 & D 3.2 Selection of Urban Living Labs in Alby and Peltosaari. The lessons learnt in setting up the Urban Living Labs and results of the evaluations will be reported in D 4.1 & 4.2 Evaluation of the Urban Living Labs in Alby and Peltosaari. The report is targeted for stakeholders interested in establishing Urban Living Labs, such as municipalities, housing companies and researchers that aim at involving different stakeholders in different kinds of development projects in the urban context. The report should also be interesting for researchers developing and utilising Urban Living Lab methodologies.This report presents establishment and implementation process of the six Urban Living Labs carried out in Alby and Peltosaari, and is a continuation of the report D 3.1 & D 3.2 Selection of Urban Living Labs in Alby and Peltosaari
Sammanställning av befintlig kunskap om föroreningskällor till PFAS-ämnen i svensk miljö
No full textAnvändning av brandskum kan ses som den mest betydande PFAS-källan direkt till miljön ur ett historiskt perspektiv, och fortfarande idag innehåller brandskum per- och polyfluorerade ämnen även om innehållet har modifierats efter PFOS-förbudet 2011. Den sannolikt mest betydande PFAS-källan idag är därför förorenad mark kring de brandövningsplatser där PFAS-innehållande brandskum har använts frekvent under årtionden. De totala historiska och nutida utsläppen till följd av användning av brandskum har inte kunnat kvantifieras, men en grov värsta-falls-uppskattning om hur mycket PFAS som kan ha släppts ut vid brandsläckningsarbeten i samband med olycksbränder gjordes. Med de antaganden som gjordes uppskattades medelutsläppen under från 1998-2011 till ca 45 kg/år (summa 16 PFAS). En grov uppskattning av utsläpp i samband med brandövningar på flygplatser gjordes också, vilket resulterade i uppskattade utsläpp av enbart PFOS motsvarande 25-350 kg/år. Utöver användningen av brandskum har den begränsade tillgängliga information avseende mängder PFAS i varor och produkter inneburit att kvantifieringen av PFAS-flöden från övriga enskilda produktgrupper via avfallsled och vidare till miljö inte varit möjlig. Utifrån användningsområden som identifierats av KEMI (2015) har en kvalitativ bedömning av relevanta avfallsflöden genomförts, vilken visar att de varor och produkter som kan innehålla PFAS med största sannolikhet kommer att skickas till förbränning, hanteras som farligt avfall eller återanvändas alternativt återvinnas. Vid förbränning (vilket också inkluderar det som hanteras som farligt avfall i stor utsträckning) är utsläppen av PFAS till miljön små. Återanvändning innebär att man använder produkten för samma ändamål som den var tänkt och spridningsförfarandet blir då också samma. Vid återvinning ombearbetas materialet så att det kan användas i nya produkter. Vid viss typ av återvinning t.ex. av plaster kan det innebära att PFAS finns kvar i materialet. Den viktigaste transportvägen av PFAS från samhället ut i miljön, utöver den direkta spridningen via brandskum är sannolikt via reningsverken. Där kanaliseras många samlade utsläpp från produkter via hushåll, industrier och via lakvatten, samtidigt som PFAS-förorenat dricksvatten i urbana miljöer kan återcirkulera via reningsverken och därmed transporteras från grundvatten till ytvatten via dricksvattennätet och avloppsreningsverk. Utsläppen av PFAS (15 st) via utgående avloppsvatten från samtliga svenska reningsverk uppskattades till ca 70 kg/år, sett över åren 2006-2013, varav PFOS utgjorde cirka 10 procent. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.IVL Svenska Miljöinstitutet har sammanställt befintlig kunskap om föroreningskällor till PFAS i svensk miljö. Studien har omfattat två delar, en kvalitativ och delvis kvantitativ kartläggning av PFAS-flöden från användning till miljön samt en geografisk kartläggning av relevanta PFAS-källor till miljön
Avfallsimport och materialåtervinning
No full textEnergiåtervinning är en del av avfallshierarkin, den prioriteringsordning som EU fastställt i avfallsdirektivet 2008/98/EG för hur avfall ska behandlas ur miljösynpunkt1. Avfallshierarkin listar förebyggande av avfall som det mest eftersträvansvärda före, i rangordning, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning (däribland energiåtervinning) och bortskaffande (deponering eller förbränning utan energiåtervinning). År 2015 gick 5,8 miljoner ton avfall till energiåtervinning på svenska anläggningar klassade som avfallsförbränningsanläggningar varav 1,3 miljoner ton var importerat (Avfall Sverige, 2016a). De svenska avfallsförbränningsanläggningarna får betalt för att energiåtervinna det importerade avfallet som år 2015 främst kom från Norge, Storbritannien och Irland. Avfall kan även energiåtervinnas på industrianläggningar, till exempel inom cementindustrin, eller på anläggningar med tillstånd att visst avfall, men inte hushållsavfall. Sammanfattningsvis tyder studien på att import av avfall för energiåtervinning i Sverige leder till en kombination av minskad deponering av både behandlat och obehandlat avfall och minskad inhemsk avfallsförbränning i de studerade exportländerna. Den kunskap som framkommit i denna studie och i tidigare studier tyder på att den svenska avfallsimportens effekter på materialåtervinningen är små i praktiken, men kunskapen behöver fortfarande fördjupas. Den svenska avfallsförbränningskapaciteten ökar. Det finns idag 34 avfallsförbränningsanläggningar i Sverige som har tillstånd att energiåtervinna hushållsavfall och en ny anläggning planeras. Den nuvarande avfallsförbränningskapaciteten i Sverige ligger på ca 6,65 miljoner ton och överstiger därmed det svenska behovet av avfallsförbränningskapacitet för att behandla inhemskt restavfall från hushåll och verksamheter med omkring 1,6 miljoner ton (Avfall Sverige, 2016b). Samtidigt som avfallsförbränningskapaciteten byggts ut i Sverige har EU ställt krav på att deponering av avfall ska minska inom EU, vilket har fått som följd att stora mängder avfall behöver tas omhand på ett alternativt sätt. Storbritannien och Irland har till exempel infört deponiskatt som har höjts successivt och Norge har infört förbud mot att deponera biologiskt nedbrytbart avfall. Svenska avfallsförbränningsanläggningar kan erbjuda konkurrenskraftiga mottagningsavgifter för detta avfall eftersom fjärrvärmenäten gör att energin i avfallet kan utnyttjas effektivt och på grund av höga svenska skatter på fossilt bränsle som gör att relativt dyra biobränslen blir huvudalternativet för produktion av fjärrvärme. För svenska avfallsförbränningsanläggningar styrs bränslevalet av marknaden och importerat avfall för energiåtervinning har i många fall visat sig ge lägre värmeproduktionskostnader jämfört med alternativa bränslen.Energiåtervinning är en del av avfallshierarkin, den prioriteringsordning som EU fastställt i avfallsdirektivet 2008/98/EG för hur avfall ska behandlas ur miljösynpunkt1. Avfallshierarkin listar förebyggande av avfall som det mest eftersträvansvärda före, i rangordning, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning (däribland energiåtervinning) och bortskaffande (deponering eller förbränning utan energiåtervinning). År 2015 gick 5,8 miljoner ton avfall till energiåtervinning på svenska anläggningar klassade som avfallsförbränningsanläggningar varav 1,3 miljoner ton var importerat (Avfall Sverige, 2016a). De svenska avfallsförbränningsanläggningarna får betalt för att energiåtervinna det importerade avfallet som år 2015 främst kom från Norge, Storbritannien och Irland. Avfall kan även energiåtervinnas på industrianläggningar, till exempel inom cementindustrin, eller på anläggningar med tillstånd att visst avfall, men inte hushållsavfall. Sammanfattningsvis tyder studien på att import av avfall för energiåtervinning i Sverige leder till en kombination av minskad deponering av både behandlat och obehandlat avfall och minskad inhemsk avfallsförbränning i de studerade exportländerna. Den kunskap som framkommit i denna studie och i tidigare studier tyder på att den svenska avfallsimportens effekter på materialåtervinningen är små i praktiken, men kunskapen behöver fortfarande fördjupas. Den svenska avfallsförbränningskapaciteten ökar. Det finns idag 34 avfallsförbränningsanläggningar i Sverige som har tillstånd att energiåtervinna hushållsavfall och en ny anläggning planeras. Den nuvarande avfallsförbränningskapaciteten i Sverige ligger på ca 6,65 miljoner ton och överstiger därmed det svenska behovet av avfallsförbränningskapacitet för att behandla inhemskt restavfall från hushåll och verksamheter med omkring 1,6 miljoner ton (Avfall Sverige, 2016b). Samtidigt som avfallsförbränningskapaciteten byggts ut i Sverige har EU ställt krav på att deponering av avfall ska minska inom EU, vilket har fått som följd att stora mängder avfall behöver tas omhand på ett alternativt sätt. Storbritannien och Irland har till exempel infört deponiskatt som har höjts successivt och Norge har infört förbud mot att deponera biologiskt nedbrytbart avfall. Svenska avfallsförbränningsanläggningar kan erbjuda konkurrenskraftiga mottagningsavgifter för detta avfall eftersom fjärrvärmenäten gör att energin i avfallet kan utnyttjas effektivt och på grund av höga svenska skatter på fossilt bränsle som gör att relativt dyra biobränslen blir huvudalternativet för produktion av fjärrvärme. För svenska avfallsförbränningsanläggningar styrs bränslevalet av marknaden och importerat avfall för energiåtervinning har i många fall visat sig ge lägre värmeproduktionskostnader jämfört med alternativa bränslen. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.I denna rapport utreds proektets mål om hur materialåtervinning av avfall påverkas av import av avfall till energiåtervinning i Sverige. Utredningen omfattar både materialåtervinningen i Sverige och i de länder som Sverige importerar mest avfall ifrån: Norge, Storbritannien och Irland. Dessa länder exporterar avfall till energiåtervinning i Sverige, men också till andra länder
Fate of pharmaceutical residues - in sewage treatment and on farmland fertilized with sludge
No full textPharmaceutical products constitute a fundamental part of modern medicine and are in many cases crucial for health and wellbeing in our everyday life. However, the benefits from pharmaceutical come with drawbacks for the environment. These chemicals are designed to have a biological effect, which they unfortunately also might have on other living organisms than humans. They are moreover also considered to be semi-persistent due to the continuous discharge from our society. These characteristics make them problematic if they end up in the environment. For the last ten years pharmaceutical companies on the Swedish market can choose to publish environmental information about their products on the public web-based portal www.fass.se. Prior to publication the environmental information is reviewed by an external part (IVL Swedish Environmental Research Institute). Within the context as third party reviewer, IVL also performs research to increase the knowledge of pharmaceuticals in the environment to improve the reviewing process. This report describes the Fass research study conducted in 2014 and 2015. The focus of this study was to investigate the distribution and removal of a selection of pharmaceuticals within a sewage treatment plant (STP) and their final fate in the environment. For unclear reasons residues of pharmaceuticals can be represented in higher concentration in the effluent wastewater compared to the influent, which limits correct conclusions to be drawn regarding their removal during sewage treatment. Several studies on matrix effects and metabolism were performed to test different hypothesis that could explain the phenomena and to be able to estimate the “true” concentrations of pharmaceuticals within a STP. A mass balance was also performed to further study the pharmaceutical distribution. To assess the dispersion and fate of pharmaceuticals in the environment a farmland fertilized with sludge from the investigated STP were studied. Soil and sludge samples were analyzed as well as soil water collected by lysimeter techniques. In addition laboratory based soil sorption tests of the farmland soil exposed to pharmaceutical and sewage sludge were also performed. The result of the study showed that analytical interferences (ion-suppression) due to competition with co-eluting matrix components during instrumental analysis was the main contributor to the observed increase in concentration of pharmaceuticals from influent to effluent wastewater, with an average ion-suppression of 49% in influent wastewater and 35% in effluent wastewater of the investigated pharmaceuticals. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.Pharmaceutical products constitute a fundamental part of modern medicine and are in many cases crucial for health and wellbeing in our everyday life. However, the benefits from pharmaceutical come with drawbacks for the environment. These chemicals are designed to have a biological effect, which they unfortunately also might have on other living organisms than humans. They are moreover also considered to be semi-persistent due to the continuous discharge from our society. These characteristics make them problematic if they end up in the environment. For the last ten years pharmaceutical companies on the Swedish market can choose to publish environmental information about their products on the public web-based portal www.fass.se. Prior to publication the environmental information is reviewed by an external part (IVL Swedish Environmental Research Institute). Within the context as third party reviewer, IVL also performs research to increase the knowledge of pharmaceuticals in the environment to improve the reviewing process. This report describes the Fass research study conducted in 2014 and 2015. The focus of this study was to investigate the distribution and removal of a selection of pharmaceuticals within a sewage treatment plant (STP) and their final fate in the environment. For unclear reasons residues of pharmaceuticals can be represented in higher concentration in the effluent wastewater compared to the influent, which limits correct conclusions to be drawn regarding their removal during sewage treatment. Several studies on matrix effects and metabolism were performed to test different hypothesis that could explain the phenomena and to be able to estimate the “true” concentrations of pharmaceuticals within a STP. A mass balance was also performed to further study the pharmaceutical distribution. To assess the dispersion and fate of pharmaceuticals in the environment a farmland fertilized with sludge from the investigated STP were studied. Soil and sludge samples were analyzed as well as soil water collected by lysimeter techniques. In addition laboratory based soil sorption tests of the farmland soil exposed to pharmaceutical and sewage sludge were also performed. The result of the study showed that analytical interferences (ion-suppression) due to competition with co-eluting matrix components during instrumental analysis was the main contributor to the observed increase in concentration of pharmaceuticals from influent to effluent wastewater, with an average ion-suppression of 49% in influent wastewater and 35% in effluent wastewater of the investigated pharmaceuticals.Pharmaceutical products constitute a fundamental part of modern medicine and are in many cases crucial for health and wellbeing in our everyday life. However, the benefits from pharmaceutical come with drawbacks for the environment. This report describes the Fass research study conducted in 2014 and 2015
Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län
No full textI Värmlands län mäts krondropp och markvatten på tre granytor (Södra Averstad, Blåbärskullen och Transtrandsberget). I Södra Averstad finns den längsta mätserien, sedan 1990. Blåbärskullen och Transtrandsberget startades 1996. Mätningar av lufthalter och nedfall på öppet fält görs i Södra Averstad och Blåbärskullen. Dessutom mäts även torrdeposition med en strängprovtagare vid Blåbärskullen. Lufthalterna av SO2 i södra delen av länet har minskat med ca 70 % sedan 1994, i takt med Europas minskande utsläpp. Även lufthalterna av NO2 i länets södra del har minskat i takt med minskande utsläpp, med ca 50 % sedan 1994. Lufthalterna av NH3 är mycket låga i länet. Luft¬halterna av ozon, som medelhalt för sommar- respektive vinterhalvår, har legat på en konstant nivå sedan början av 2000-talet. Även svavelnedfallet till länets skogar har minskat i takt med rapporterade minskningar av svavelutsläpp. Tidsutvecklingen vad gäller nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet är mer osäker. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve har varierat mellan 5-7,5 kg per hektar i de nordligare delarna av länet och mellan 7,5-10 kg per hektar i de sydligare delarna för de två senaste åren, vilket är högre än den kritiska belastningsgränsen för skogsmark i Sverige på 5 kg N/ha/år. Tidigare var skogsytan vid Södra Averstad kraftigt försurad, men sedan 1990-talet har det pågått en återhämtning från försurning i markvattnet i länets skogar, och numera visar indikatorerna för försurning på relativt bra värden. Under de senaste åren har dock återhämtningen avstannat. Vid Blåbärskullen, som tidigare visat bra värden på försurningsstatusen, har de försurningsrelaterade parametrarna till och med försämrats under de senaste åren. Förhöjda nitrathalter i markvattnet förekommer relativt sällan i växande skog, vilket tyder på att skogarna i Värmland ännu inte närmat sig kvävemättnad. This report is only available in Swedish.I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Värmlands län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet
Food Redistribution in the Nordic Region - Phase II: Identification of best practice models for enhanced food redistribution
No full textFood waste reduction is an area of growing importance among the Nordic governments as well as at the EU level. The Nordic Council of Ministers has published several reports in recent years as part of the Green Growth Program, showing the amounts of food wasted and proposing technical and organizational solutions to the problems of food waste. Based on previous work done in the Nordic Food Redistribution Project, this report investigates best practice models among donors, receivers and authorities and proposes concrete steps towards safe and comprehensive systems for food redistribution through food banks and direct redistribution. This report summarizes results from phase II in the Nordic project on food redistribution through food banks and direct redistribution (referred to as the Nordic food redistribution project). The project is initiated by the Nordic Council of Ministers through the Green Growth program and financed by the Food and Agriculture program. The Green Growth program aims at greening the Nordic economies through eight prioritized areas, one of which is to develop techniques and methods for waste treatment. Viewing food redistribution as a method for reducing food waste, the food redistribution project falls within the scope of this prioritized area.This report summarizes experiences and results from Phase II of the Nordic Food Redistribution Project. The project was initiated by the Nordic Council of Ministers as part of the Nordic Prime Ministers’ green growth initiative, “The Nordic Region – leading in green growth”, with budget from the Food and Agriculture program. Den här rapporten finns endast på engelska