IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Diffusa partikelemissioner från trafik i bygg- och industriverksamheten
No full textDe partikelhalter som förekommer i utomhusluften i tätorter idag är i många fall skadliga, i synnerhet för känsliga personer, och kan orsaka bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och luftvägsproblem. Partiklar i utomhusluft uppkommer på såväl naturlig väg som antropogent, det vill säga genom mänsklig verksamhet. Emissionerna från fasta anläggningar (till exempel energiproduktion) och fordonsavgaser är relativt väldefinierade. Däremot är kunskapen om emissioner från diffusa källor, såsom barlagda ytor, materialupplag, stenkrossar och uppvirvling av damm från arbetsmaskiner, mycket bristfällig. Byggarbetsplatser inkluderar ofta aktiviteter och källor som genererar diffusa partikelemissioner. Byggarbetsplatser är generellt temporära, men när de förekommer i tätbebyggda områden kan de orsaka både negativa effekter på luftkvalitet samt nedsmutsningsproblem. Diffusa partikelemissioner från fordon och transporter inne på en byggarbetsplats kan vara en stor källa till partikelhalter. Även fordon som kör ut från en arbetsplats kan vara en stor källa till spridning av partiklar till följd av damm och smuts som följer med på smutsiga däck. I denna studie har emissionsfaktorer tagits fram för fordonstrafik på en asfaltsyta respektive en grusad väg på en byggarbetsplats där materialhantering och – upplag förekom. Även inverkan av fordonshastighet på de diffusa partikelemissionerna och effektiviteten av bevattning av vägytan som damningsreducerande åtgärd har studerats. Vidare har studier gjorts avseende de diffusa partikelemissionernas storleksfördelningar, liksom avseende hur byggdammet kan spridas ut på allmän gata från en utfart från byggarbetsplatser. This report is only available in Swedish.Denna rapport redovisar gjorda studier avseende de diffusa partikelemissionernas storleksfördelningar, liksom avseende hur byggdammet kan spridas ut på allmän gata från en utfart från byggarbetsplatser
Waste from private cars in 2030
No full textTowards Sustainable Waste Management (TOSUWAMA) is an interdisciplinary research programme on policy instruments and strategic decisions that can contribute to developing waste management in a more sustainable direction. It includes ten different projects. One of these, “Future waste quantities”, aims to investigate how the quantity of waste develops in different future scenarios for the year 2030. For this purpose we apply the Environmental Medium term EConomic model (EMEC), a computational general equilibrium model of the Swedish economy. EMEC estimates the waste quantities in the year 2030 based on the projected economic activities (investments, production, etc.) in that year. However, the quantity of waste from long-life products − such as buildings, vehicles, and appliances – might not be linked to the level of investment and production in that year but to the level of investments and production in the decades before that. This report presents a complementary study where the waste quantity is instead estimated based on the technical life-time of long-life products. An initial screening procedure (Chapter 2) indicates that the waste from old buildings and, to some extent, appliances is related to the economic activity in 2030 and, hence, rather well modelled with EMEC. The quantity of waste from vehicles other than private cars appears to be rather small and does not require a specific investigation. In the end, discarded private cars is the only waste fraction where an analysis based on the technical life-time can contribute significantly to the estimate of waste quantities in 2030. The analysis of the quantity of private cars that are discarded in 2030 is based on estimates of the life-time of cars, of the number of new cars in Sweden in 2015 and 2020, and of the average weight of these cars. We also investigate the material composition of the cars. Our results indicate that EMEC overestimates the quantity of discarded vehicles by 25-100%. There are sources of errors also in our study, but the difference in results should still be taken into account when conclusions are based on EMEC results and the quantity of discarded vehicles is a significant issue.The results presented in this report are a result of research done with support from the Swedish Environmental Protection Agency within the framework of the research programme ”Towards Sustainable Waste Management”
Torvutvinningens miljöpåverkan
No full textSyftet med detta arbete har varit att klargöra aktuellt kunskapsläge gällande torvutvinning och dess miljöpåverkan i Sverige, att identifiera brister i underlag som behövs för att ge en bild av de svenska torvtäkternas miljöpåverkan och att föreslå, om möjligt, åtgärder för hur torvtäkters och efterbehandlingsmetoders miljöpåverkan kan minimeras. Torv är en organisk jordart som bildas genom ofullständig nedbrytning av främst växtmaterial i våt, syrefattig miljö. Torven bildas i myrar som antingen uppstått genom igenväxning av sjöar eller genom försumpning av fastmark. Sverige är ett av jordens torvmarkstätaste länder. De vanligaste användningsområdena för torv i Sverige är för energiändamål (energitorv) och som odlingssubstrat (odlingstorv). Dessutom används även torv som stallströ vid djurhållning (strötorv). Miljöpåverkan vid torvtäktverksamhet uppstår vid dikning och utvinning som medför förändrade vattenflöden (mark- och grundvatten) och vattenkemi (suspendering, surhet, näringsämnen och metaller), vilket kan förändra de biologiska förutsättningarna nedströms och bidra till övergödning och förlust av akvatisk biodiversitet. Annan viktig miljöpåverkan vid täktverksamhet är risk för brand, damning samt buller och emissioner till luft från arbetsmaskiner och vid förbränning. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.I denna rapport klargörs aktuellt kunskapsläge gällande torvutvinning och dess miljöpåverkan i Sverige, det identifieras även brister i underlag som behövs för att ge en bild av de svenska torvtäkternas miljöpåverkan och att föreslå, om möjligt, åtgärder för hur torvtäkters och efterbehandlingsmetoders miljöpåverkan kan minimeras
Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län
No full textI denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Stockholms län från perioden oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. I Stockholms län görs mätningar av lufthalter vid två ytor, mätningar av nedfall med nederbörd över öppet fält och som krondropp samt mätningar i markvatten vid tre ytor. Dessutom mäts, genom separat finansiering av Länsstyrelsen i Stockholms län, lufthalter vid Svenska Högarna, beläget långt ut i Stockholms skärgård. Svavelnedfallet i krondropp har minskat signifikant sedan mätstarten vid samtliga ytor i länet. Under de senaste ca fem åren har dock svavelnedfallet legat konstant. Mätningarna av markvattenkemin vid länets provytor visar på en relativt god försurningsstatus. pH i markvattnet är vid de flesta lokaler runt 5,0, den syraneutraliserande förmågan, ANC, är oftast positiv och halterna oorganiskt aluminium är oftast låga. Beräknade värden för totaldeposition av oorganiskt kväve till barrskog i länet uppgår till ca 5-7.5 kg N per hektar och år. Den kritiska belastningsgränsen för övergödande kväve för Sveriges barrskogar, 5 kg N per hektar och år, överskrids därför något i länet. I huvudsak har dock halterna av oorganiskt kväve i markvattnet varit relativt låga, vilket indikerar att kväveupplagringen i skogsmarken i Stockholms län inte nått den nivå där risken för läckage till markvattnet ökar. Den 13-14 oktober 2015 firade Krondroppsnätet 30 år. Under två dagars seminarium presenterades bl.a. hur Krondroppsnätet startade, hur det framtida skogsbruket kan se ut samt vilket behov det finns av miljöövervakning i skogen framöver. Dessutom presenterades Krondroppsnätets frågeställningar i ett internationellt perspektiv samt utifrån tre myndigheters olika ansvarsområden (Naturvårdsverket, Havsoch vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen). Under firandet skedde även en uppskattad exkursion till Krondroppsytan Timrilt. I samband med 30-årsjubileet presenterades en nyproducerad populärvetenskaplig temarapport, ”Krondroppsnätet 1985-2015 – tre decenniers övervakning av luftföroreningar och dess effekter på skogsmark”, som kan beställas från IVL. This report is only available in Swedish.I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Stockholms län från perioden oktober 2014 till september 2015. Stockholms län görs mätningar av lufthalter vid två ytor, mätningar av nedfall med nederbörd över öppet fält och som krondropp samt mätningar i markvatten vid tre ytor
Nytt ljus på Albyberget
No full textI denna rapport utvärderas projektet ”Nytt ljus på Albyberget”, som fokuserar på hur omfältsljus och ljusinstallationer med hjälp av ny LED-teknik kan användas för att ge en energieffektivare gatubelysning som upplevs tryggare och mer attraktiv. Projektet genomfördes på en gångväg på Albyberget, en plats som många boende i området upplever som otrygg. Genomgående för projektet är att deltagande och lärande utvärdering varit en central del och projektet har genomförts genom ett så kallat Urban Living Lab. ”Nytt ljus på Albyberget” är ett av tre Urban Living Lab som har genomförts i Alby inom projektet SubUrbanLab. Syftet med denna rapport är att redogöra för utvärderingen av ”Nytt ljus på Albyberget” med fokus på uppföljningen av projektets uppsatta mål. Målen var att skapa en ökad känsla av trygghet i området kring gångvägen; skapa en mer energieffektiv och attraktiv gatubelysning med hjälp av LED-teknik och omfältsljus; och att öppna upp för mer deltagande bland Albyborna och andra intressenter, bland annat i syfte att främja framtida dialogprocesser. Metoder som använts för utvärdering av målen har varit enkätundersökning, test i fält, utvärdering av energibesparing och löpande dokumentation. IVL Svenska Miljöinstitutet har som projektets forskningspart varit huvudansvariga för utvärderingen av projektet. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.I denna rapport utvärderas projektet ”Nytt ljus på Albyberget”, som fokuserar på hur omfältsljus och ljusinstallationer med hjälp av ny LED-teknik kan användas för att ge en energieffektivare gatubelysning som upplevs tryggare och mer attraktiv
Kontrollprogram för sikfisket i Vänern och Vättern
No full textSedan våren 2015 löper ett kontrollprogram för det yrkesmässiga fisket efter sik i Vänern och Vättern. Syftet med kontrollprogrammet är att klarlägga under vilka förutsättningar fiske kan bedrivas utan att EUs gränsvärden för saluföring med avseende på dioxinlika ämnen riskerar att överskridas. Bakgrunden är att Länsstyrelserna i regionen i början av 2015 fattade ett beslut om att alla som säljer sik från Vänern och Vättern är skyldiga att förvissa sig om att fisken innehåller lägre halter än gränsvärdena. De yrkesfiskare som valt att ansluta sig till kontrollprogrammet, vilket administreras av Sveriges Insjöfiskares Centralförbund, samlar på ett koordinerat sätt in sik inom ramen för ordinarie kommersiellt fiske. Den insamlade fisken överförs till IVL Svenska Miljöinstitutet i Stockholm som provbereder, ombesörjer kemiska analyser på ackrediterade laboratorier, sammanställer, utvärderar och tillgängliggör resultaten. Ett viktigt resultat som framkommit genom det första årets provtagningar är att det finns ett tydligt samband mellan sikens fetthalt och dess innehåll av dioxinlika ämnen. Sik med låg fetthalt har i samtliga fall klarat gränsvärdena för saluföring. I Vättern har samtliga tio analyserade samlingsprov på muskelkött haft låga fetthalter och halterna av dioxinlika ämnen underskridit gränsvärdena. I Vänern förelåg en stor spridning i fetthalter som varierade mellan 1,4 och 7,7 procent. Följaktligen varierade också innehållet av dioxinlika ämnen betydligt. I sikrom som har hög fetthalt överskreds gränsvärdena i samtliga analyserade prover. En enstaka analys av muskelkött från nordamerikansk sik visade på intermediära fett- och dioxinhalter. Statens Veterinärmedicinska Anstalt har på uppdrag av kontrollprogrammets projektorganisation genomfört en statistisk analys av sambandet mellan fetthalt och halt av dioxinlika ämnen i muskelkött från sik i de bägge sjöarna. Analysen visar, baserat på de data som nu föreligger, att det är rimligt att använda fetthalten som en indikator på innehållet av dioxinlika ämnen och att sik där fetthalten understiger 2 procent inom vedertagna statistiska marginaler klarar gränsvärdena för saluföring. Då fetthaltsbestämningar är betydligt enklare och mindre kostsamma att utföra jämfört med dioxinanalyser öppnar detta för möjligheter att förenkla livsmedelskontrollen. Till 2016 föreslås en del förändringar och revideringar av kontrollprogrammet. Bland annat föreslås att ett handhållet instrument, en så kallad FatMeter, testas för att undersöka möjligheterna att utifrån fetthalt selektera ut fisk som lämpar sig för försäljning. Vidare föreslås en del förändringar i provtagningsfrekvens och metodik i syfte att bättre kunna utvärdera olika omgivningsfaktorers betydelse. Kontrollprogrammet är till sin natur adaptivt och även 2016 är att betrakta som ett ”pilotår” även om de resultat som erhålles givetvis bör användas som beslutsunderlag och ligga till grund för råd och anvisningar till det yrkesmässiga fisket. This report is only available in Swedish.Sedan våren 2015 löper ett kontrollprogram för det yrkesmässiga fisket efter sik i Vänern och Vättern. I föreliggande rapport redovisas resultat och vunna erfarenheter från det första årets provtagningar samt råd och riktlinjer inför kommande års undersökningar
Klimatanpassning 2016 - Så långt har Sveriges kommuner kommit
No full textFN:s klimatpanel IPCC har dragit slutsatsen att vi människor påverkar klimatsystemet. Klimatet har redan förändrats och kommer att fortsätta att förändras framöver. I Sverige kan vi bland annat förvänta oss högre temperaturer, mer nederbörd, ökad risk för översvämningar, ras, skred, erosion och värmeböljor. För att minska risken för negativa konsekvenser behöver samhället anpassas till ett förändrat klimat. Kommunerna spelar en viktig roll för att klimatanpassa Sverige då de har ett stort ansvar för att genomföra konkreta åtgärder och implementera klimatanpassningsarbetet. Under våren 2016 genomförde IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Försäkring en enkätundersökning för att kartlägga hur Sveriges kommuner arbetar med klimatanpassning. Resultaten från undersökningen har legat till grund för en jämförelse och rankning av kommunernas arbete. Syftet är att undersöka hur långt kommunerna har kommit i sitt anpassningsarbete och uppmärksamma goda exempel. Vi vill även lyfta fram klimatanpassningsverktyget, the Adaptation Support Tool, vilket har utvecklats av EU-kommissionen och kan ge stöd till kommuner som önskar arbeta med systematiskt med klimatanpassning. Resultaten från enkätundersökningen visar att nästintill alla kommuner (98 procent) tror att de kommer påverkas av klimatförändringar eller extrema väderhändelser. Framförallt tror kommunerna att de kommer att påverkas av förändrade flöden, ökad nederbörd och ökad temperatur. De flesta kommuner (8 av 10) uppger att de arbetar med klimatanpassning. Nästan var femte kommun (19 procent) har dock inte, eller vet inte om de har, påbörjat sitt anpassningsarbete. Kommunerna har kommit längst vad gäller att etablera klimatanpassningsarbetet (steg 1) och identifiera olika möjliga klimatanpassningsåtgärder (steg 3), medan de generellt är svagast vad gäller att utvärdera och prioritera olika anpassningsåtgärder (steg 4) och följa upp och utvärdera sitt klimatanpassningsarbete (steg 6). De stora kommunerna har kommit längre i sitt klimatanpassningsarbete än de medelstora och små kommunerna. Detta är inte särskilt överraskande med tanke på att stora kommuner generellt har mer kapacitet och resurser att driva denna typ av frågor. Kustkommuner har generellt kommit längre i sitt arbete än inlandskommuner. En liknande enkätundersökning och rankning genomfördes år 2015. Vid en övergripande jämförelse av resultaten för år 2015 och 2016 kan det konstateras att det inte har skett några större förändringar, men att trenden är försiktigt positiv i avseendet att såväl svarsfrekvens som kommunernas genomsnittspoäng har ökat. År 2015 svarade 35 procent av kommunerna att de hade fattat ett politiskt beslut om att arbeta med klimatanpassning. I årets enkätundersökning hade andelen ökat till 44 procent. Andelen kommuner som har analyserat hur de kan påverkas av framtida klimatförändringar har ökat från 56 till 69 procent. Samtliga kommuner i Sverige behöver arbeta med klimatanpassning. Även om vissa kommuner är mer sårbara än andra för framtida klimatförändringar, så kommer samtliga kommuner i Sverige att påverkas av klimatförändringar. Klimatanpassningsarbetet i kommunerna behöver vara långsiktigt och systematiskt. Små kommuner har generellt inte kommit lika långt i sitt klimatanpassningsarbete som stora och medelstora kommuner och kan behöva stöd.FN:s klimatpanel IPCC har dragit slutsatsen att vi människor påverkar klimatsystemet. Klimatet har redan förändrats och kommer att fortsätta att förändras framöver. I Sverige kan vi bland annat förvänta oss högre temperaturer, mer nederbörd, ökad risk för översvämningar, ras, skred, erosion och värmeböljor. För att minska risken för negativa konsekvenser behöver samhället anpassas till ett förändrat klimat. Kommunerna spelar en viktig roll för att klimatanpassa Sverige då de har ett stort ansvar för att genomföra konkreta åtgärder och implementera klimatanpassningsarbetet. Under våren 2016 genomförde IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Försäkring en enkätundersökning för att kartlägga hur Sveriges kommuner arbetar med klimatanpassning. Resultaten från undersökningen har legat till grund för en jämförelse och rankning av kommunernas arbete. Syftet är att undersöka hur långt kommunerna har kommit i sitt anpassningsarbete och uppmärksamma goda exempel. Vi vill även lyfta fram klimatanpassningsverktyget, the Adaptation Support Tool, vilket har utvecklats av EU-kommissionen och kan ge stöd till kommuner som önskar arbeta med systematiskt med klimatanpassning. Resultaten från enkätundersökningen visar att nästintill alla kommuner (98 procent) tror att de kommer påverkas av klimatförändringar eller extrema väderhändelser. Framförallt tror kommunerna att de kommer att påverkas av förändrade flöden, ökad nederbörd och ökad temperatur. De flesta kommuner (8 av 10) uppger att de arbetar med klimatanpassning. Nästan var femte kommun (19 procent) har dock inte, eller vet inte om de har, påbörjat sitt anpassningsarbete. Kommunerna har kommit längst vad gäller att etablera klimatanpassningsarbetet (steg 1) och identifiera olika möjliga klimatanpassningsåtgärder (steg 3), medan de generellt är svagast vad gäller att utvärdera och prioritera olika anpassningsåtgärder (steg 4) och följa upp och utvärdera sitt klimatanpassningsarbete (steg 6). De stora kommunerna har kommit längre i sitt klimatanpassningsarbete än de medelstora och små kommunerna. Detta är inte särskilt överraskande med tanke på att stora kommuner generellt har mer kapacitet och resurser att driva denna typ av frågor. Kustkommuner har generellt kommit längre i sitt arbete än inlandskommuner. En liknande enkätundersökning och rankning genomfördes år 2015. Vid en övergripande jämförelse av resultaten för år 2015 och 2016 kan det konstateras att det inte har skett några större förändringar, men att trenden är försiktigt positiv i avseendet att såväl svarsfrekvens som kommunernas genomsnittspoäng har ökat. År 2015 svarade 35 procent av kommunerna att de hade fattat ett politiskt beslut om att arbeta med klimatanpassning. I årets enkätundersökning hade andelen ökat till 44 procent. Andelen kommuner som har analyserat hur de kan påverkas av framtida klimatförändringar har ökat från 56 till 69 procent. Samtliga kommuner i Sverige behöver arbeta med klimatanpassning. Även om vissa kommuner är mer sårbara än andra för framtida klimatförändringar, så kommer samtliga kommuner i Sverige att påverkas av klimatförändringar. Klimatanpassningsarbetet i kommunerna behöver vara långsiktigt och systematiskt. Små kommuner har generellt inte kommit lika långt i sitt klimatanpassningsarbete som stora och medelstora kommuner och kan behöva stöd. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.Denna rapport kartlägger hur Sveriges kommuner arbetar med klimatanpassning. Hur stora effekterna blir av klimatförändringarna beror på omfattningen av det förändrade klimatet men också på samhällets förmåga att anpassa sig till dessa förändringar
Mikroskräp i inkommande och utgående renat avloppsvatten vid Arvidstorps reningsverk i Trollhättans kommun
No full textFör att minska utflödet av mikroskräp från våra reningsverk och avloppsvattennät är det viktigt att kartlägga och sätta den eventuella volymen bräddat avloppsvatten i relation till den reduktion av mikroskräp som kan uppnås genom att införa ytterligare reningssteg. Eftersom inkommande vatten innehåller stora mängder mikroskräp är det möjligt att den största/snabbaste reningseffekten kan uppnås genom att minska graden av bräddning och rena vattnet med befintliga processer. I studien har förekomsten av mikroskräp i avloppsvattenströmmen genom Arvidstorps reningsverk i Trollhättan studerats på flera platser i verket och även på två platser i avloppsnätet. Provtagning gjordes under en dag och avloppsvattnet filtrerades genom filter för att fånga upp vattnets innehåll av mikroskräp av olika storlekar. De matriser som provtogs var: avloppsvatten från nätet, avloppsvatten inkommande till verket före rensgaller, avloppsvatten före respektive efter skivfilter (10 μm), råslam, skivfilterslam samt otvättad sand. På en punkt på ledningsnätet provtogs även vattnet i en pumpbrunn för dagvatten och också brunnens sediment. Mikroskräpet delades huvudsakligen in i tre typer: 1) icke-syntetiska fibrer d.v.s. exempelvis bomull och lin, 2) syntetiska fibrer (plastfibrer) 3) syntetiska partiklar (plastpartiklar). Transparenta icke-syntetiska fibrer ingick ej i analysen då dessa är svåra att skilja från cellulosafibrer som förekommer i stor mängd i avloppsvattenproverna. Analys av sediment i dagvattenpumpbrunnen gjorde det nödvändigt att för dessa prover addera skräpkategorierna metall, glas och asfalt. Inkommande vatten innehåller stora mängder mikroskräp men reningsprocesserna inom verket reducerar mängden mikroskräp betydligt. Skivfiltren bidrar till att reducera mängden mikroskräp men den absoluta merparten av reduktionen har redan skett under tidigare reningssteg.För att minska utflödet av mikroskräp från våra reningsverk och avloppsvattennät är det viktigt att kartlägga och sätta den eventuella volymen bräddat avloppsvatten i relation till den reduktion av mikroskräp som kan uppnås genom att införa ytterligare reningssteg. Eftersom inkommande vatten innehåller stora mängder mikroskräp är det möjligt att den största/snabbaste reningseffekten kan uppnås genom att minska graden av bräddning och rena vattnet med befintliga processer. I studien har förekomsten av mikroskräp i avloppsvattenströmmen genom Arvidstorps reningsverk i Trollhättan studerats på flera platser i verket och även på två platser i avloppsnätet. Provtagning gjordes under en dag och avloppsvattnet filtrerades genom filter för att fånga upp vattnets innehåll av mikroskräp av olika storlekar. De matriser som provtogs var: avloppsvatten från nätet, avloppsvatten inkommande till verket före rensgaller, avloppsvatten före respektive efter skivfilter (10 μm), råslam, skivfilterslam samt otvättad sand. På en punkt på ledningsnätet provtogs även vattnet i en pumpbrunn för dagvatten och också brunnens sediment. Mikroskräpet delades huvudsakligen in i tre typer: 1) icke-syntetiska fibrer d.v.s. exempelvis bomull och lin, 2) syntetiska fibrer (plastfibrer) 3) syntetiska partiklar (plastpartiklar). Transparenta icke-syntetiska fibrer ingick ej i analysen då dessa är svåra att skilja från cellulosafibrer som förekommer i stor mängd i avloppsvattenproverna. Analys av sediment i dagvattenpumpbrunnen gjorde det nödvändigt att för dessa prover addera skräpkategorierna metall, glas och asfalt. Inkommande vatten innehåller stora mängder mikroskräp men reningsprocesserna inom verket reducerar mängden mikroskräp betydligt. Skivfiltren bidrar till att reducera mängden mikroskräp men den absoluta merparten av reduktionen har redan skett under tidigare reningssteg. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.I denna studie har förekomsten av mikroskräp i avloppsvattenströmmen genom Arvidstorps reningsverk i Trollhättan studerats på flera platser i verket och även på två platser i avloppsnätet
Produktval av golv- och väggbeklädnader av PVC som innehåller DINP/DIDP
No full textInom byggsektorn finns flera frivilliga bedömningssystem som syftar till att fasa ut farliga ämnen från bygg- och anläggnings-produkter, såsom BASTA, Byggvarubedömningen och Sunda Hus. Fortfarande är det dock så att det finns byggprodukter som måste användas i dagens byggande som inte omfattas av systemen. Dessutom finns det ett intresse av att använda återvunnet material som kan innehålla ämnen som inte accepteras i bedömningssystemen. För de byggprodukter som inte klarar kraven men som inte är ersättningsbara finns ett behov av kunskap och stöd till hur man ska motivera och hantera avvikelser för dessa krav i samband med produktval.Inom byggsektorn finns flera frivilliga bedömningssystem som syftar till att fasa ut farliga ämnen från bygg- och anläggnings-produkter, såsom BASTA, Byggvarubedömningen och Sunda Hus. Fortfarande är det dock så att det finns byggprodukter som måste användas i dagens byggande som inte omfattas av systemen. Dessutom finns det ett intresse av att använda återvunnet material som kan innehålla ämnen som inte accepteras i bedömningssystemen. För de byggprodukter som inte klarar kraven men som inte är ersättningsbara finns ett behov av kunskap och stöd till hur man ska motivera och hantera avvikelser för dessa krav i samband med produktval.Den här vägledningen syftar till att ge stöd vid produktval avseende golv- och väggbeklädnader av PVC som innehåller mjukgörarna DINP och/eller DIDP
Tillståndet i skogsmiljön i Östergötlands län
No full textLufthalterna av SO2 i länet har generellt minskat under de senaste knappt 20 åren. Halterna av SO2 var under vinterhalvåret 2014/15 dock något högre jämfört med föregående år, sannolikt delvis beroende på ett vulkanutbrott på Island mellan augusti 2014 och februari 2015, se nedan. Medelhalterna av NO2 i luft i länet ligger förhållandevis högt vintertid, men halterna minskar dock över tid både sommar och vinter. Det finns en tendens till ökande provvolymer för krondropp vid länets mätplatser. SMHI anger att nederbörden i delar av Östergötland har ökat 10-20% för perioden 1991-2011 jämfört med perioden 1961-1990. Ökande nederbördsmängder kan åtminstone till en del förklara ökande krondroppsmängder. Svavelnedfallet i länet har minskat signifikant, från 3-5 kg per hektar i slutet av 1990-talet till 1-2 kg per hektar under de senaste åren. Svavelnedfallet var dock under hydrologiska året 2014/15 högre, jämfört med året innan, vid alla mätplatser i länet samt vid platserna i norra Jönköpings och Kalmar län. Vulkanutbrottet på Island under hösten/ vintern 2014/15 släppte ut mer svaveldioxid till atmosfären på ett halvår än hela Europas årliga samlade utsläpp inklusive sjöfarten. Denna förorenade luft påverkade luftkvaliteten i Sverige. Å andra sidan sänktes från 1 januari 2015 svavelhalterna i fartygsbränsle, från tidigare 1 procent till 0,1 procent svavel. Detta borde resulterat i ett minskat svavelnedfall i södra Sverige. Av mätningarna att döma verkar dock påverkan från vulkanen ha övervägt vad gäller årets summerade svavelnedfall i länet. Bedömningen av försurningstillståndet i markvattnet i länet visar på att Solltorp, i länets södra del, uppvisar en bättre försurningsstatus än Höka, i länets norra del. Vid Solltorp har pH och den syraneutraliserande förmågan ANC ökat och halterna av oorganiskt aluminium minskat. Vid Höka har dessa värden inte förändrats och ligger, ur försurningshänseende, generellt ganska dåligt till. Som ett medelvärde för de två senaste åren beräknades det årliga totala nedfallet av oorganiskt kväve till mellan 7,5-10 kg per hektar för Östergötlands län, vilket överskrider den kritiska belastningsgränsen för kväve, 5 kg per hektar och år. Även om kvävenedfallet till skogsmarken varit betydande genom åren har det sannolikt ännu inte resulterat i något betydande läckage av nitrat till markvattnet eller avrinningen. Förhöjda nitrathalter i markvattnet kan dock ske till följd av störningar, såsom avverkning, stormskador etc. This report is only available in Swedish.I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Östergötlands län från perioden oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar