IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Ammonia emissions in Sweden
No full textAmmonia has been identified as a major atmospheric pollutant which causes threats to human health, and detrimental environmental effects. Ammonia emissions mainly derive from agricultural sources and the agricultural sector therefore has the largest potential to reduce emissions of ammonia. The aim of this study was to compare ammonia emission estimates and projections from the national Swedish inventory (SMED) and the GAINS model. A further objective was to identify the most promising policy options and best available techniques to reduce ammonia emissions from agricultural practices in Sweden, and thus reducing their harmful environmental effects. The most recent ammonia estimate for Sweden from SMED (representing year 2015) was 60.3 ktonnes, and the majority of these emissions, 51.7 ktonnes (86 %), derived from agricultural sources. According to the results of the GAINS model scenario CLE, the ammonia estimate for Sweden (year 2015) was 49.0 ktonnes, and the majority of these emissions, 38.5 ktonnes (79 %), derived from agricultural sources. In general, the emission estimate from SMED is higher compared with GAINS (about 20 % higher for the year 2015). These differences are due to different emission factors, statistics and abatement measures being applied. Also the forecasts are different. The latest SMED forecast for 2030 (calculated 2015) is at the same level as GAINS’ MTFR-scenario (with maximum technically feasible reductions) for 2030. The most cost effective ammonia abatement measures in Sweden are low nitrogen feed, low ammonia application of manure, and low emission manure storage. Measures to reduce housing emissions, e.g. designing the stable to reduce the surface and time manure is exposed to air, are also rather cost effective, particularly for new stables. An important policy challenge with a great potential to reduce overall emissions of ammonia is measures to reduce meat and dairy consumption and measures to reduce food waste. In this context it is also important to consider the effect of emissions derived in other countries due to increased import. Recommeded further policy actions will be found in the report.Ammonia has been identified as a major atmospheric pollutant which causes threats to human health, and detrimental environmental effects. Ammonia emissions mainly derive from agricultural sources and the agricultural sector therefore has the largest potential to reduce emissions of ammonia. The aim of this study was to compare ammonia emission estimates and projections from the national Swedish inventory (SMED) and the GAINS model. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten
DOC-förändringar och MAGIC
No full textDenna rapport sammanfattar de svenska studier som har undersökt hur halten av löst organiskt kol (DOC) i våra vatten förändrats över tid. De trender som visats i övervakningsdata från de senaste ca 30 åren redovisas också. Syftet är att sammanställa vilka processer eller mekanismer som har påverkat DOC-halten och att uppskatta betydelsen av detta för bedömning av försurning för att på sikt ytterligare förbättra försurningsbedömningarna i svenska sjöar och vattendrag. Bedömning av försurningsstatus för en sjö eller ett vattendrag i Sverige görs antingen direkt genom modellering med MAGIC (Model of Acidification of Groundwater In Catchments) eller indirekt genom att ett antal parametrar matas in i verktyget MAGIC-biblioteket (magicbiblioteket.ivl.se) som ger en bedömning. Ett antal studier har ett experimentellt upplägg, till exempel studeras hur DOC-halten över året skiljer sig åt i avrinningsområden med varierande andel skog och våtmark och hur tillsatser av försurande ämnen påverkar. Andra studier använder data som samlats in via miljöövervakningen för ett stort antal sjöar under de senaste decennierna. Sedimentdata från ett urval av sjöar har studerats med metoden VNIRS (visible near-infrared spectroscopy) för att identifiera halten totalt organisk kol (TOC, i stort sett enbart bestående av DOC) över längre tidsperioder, i vissa fall flera tusen år. Dessa mätningar visar att DOC-halten sedan den senaste istiden ofta varit högre än idag. Nedgången i TOC-halt under 1900-talet har i flera studier förklarats som en påverkan av det höga svavelnedfall som skedde under framför allt mitten till slutet av 1900-talet. Förändringar i markanvändning och klimat är andra förklaringsmodeller. Dagens försurningsbedömningar, där en förändring i pH från 1860 till idag uppskattas och en minskning i pH med mer än 0,4 pH-enheter anses innebära att sjön eller vattendraget är påverkat av försurning, bygger på att pH-värdet år 1860 kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt. I denna rapport diskuteras DOC-haltens inverkan på bedömningen.Denna rapport är framtagen med syfte att sammanfatta tillgänglig kunskap om vad som kan påverka mängden löst organiskt kol (DOC) i svenska vatten och hur detta kan påverka de försurningsbedömningar som görs med MAGIC-modellen och MAGIC-biblioteket. Projektet ger ett förslag på hur DOCs påverkan på uträkningarna vid försurningsbedömningar kan studeras för att klargöra ifall beräkningarna behöver utvecklas
Luftkvaliteten i Sverige 2015 och vintern 2015/16 - Mätningar inom Urbanmätnätet
No full textUnder år 2015 och vinterhalvåret 2015/16 deltog 21 kommuner, i varierande omfattning, med mätningar av luftföroreningar inom Urbanmätnätet. Totalt 16 kommuner valde att mäta hela året 2015. Mätningarna innefattade dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2), svaveldioxid (SO2), och partiklar (PM10, PM2.5 och sot) samt månads-/veckomedelvärden av partiklar, NO2, SO2, ozon (O3) och lättflyktiga kolväten (VOC). I en kommun utfördes timvisa mätningar av kväveoxider (NOx, NO+NO2). Samtliga uppmätta årsmedelvärden för NO2 underskred såväl miljökvalitetsnormen (MKN) (40 μg/m3) som övre och nedre utvärderingströskeln (ÖUT, NUT) (32 μg/m3 respektive 26 μg/m3) för årsmedelvärde, undantaget Örnsköldsvik där ÖUT tangerades. I Örnsköldsvik överträddes även MKN för dygnsmedelvärde (60 μg/m3) med 24 dygn jämfört med tillåtna 7 under ett kalenderår, och MKN för timmedelvärde (90 μg/m3), under 318 timmar jämfört med tillåtna 175 timmar under ett kalenderår. Under år 2015 uppvisade samtliga kommuner halter under MKN för PM10 som årsmedelvärde (40 μg/m3) i såväl urban bakgrund som gaturum. MKN för dygnsmedelvärden av PM10 (> 50 μg/m3 under fler än 35 dygn) överträddes under 2015 i Visby och ÖUT (> 35 μg/m3 under fler än 35 dygn) överskreds i Örnsköldsvik. De flesta tillfällena med överskridande av MKN för dygnsmedelvärden (50 μg/m3) inträffade under perioden februari - april. För PM2.5 låg samtliga årsmedelvärden långt under NUT (12 μg/m3), och endast i Tingsryd överskreds miljökvalitetsmålets precisering för PM2.5 (10 μg/m3) för kalenderåret 2015. Halterna av bensen, i gaturum såväl som i urban bakgrund, låg klart under MKN (5 μg/m3), ÖUT (3.5 μg/m3) och NUT (2 μg/m3) för kalenderår 2015. Miljökvalitetsmålets precisering (1 μg/m3) tangerades i Karlstad och Örnsköldsvik.Urbanmätnätet bygger på samarbete mellan ett antal svenska kommuner och IVL avseende övervakning av luftföroreningar. Resultaten från kalenderår 2015 och vinterhalvår 2015/16 presenteras i denna rapport
Pre-study on sustainability indices for shipping
No full textDemands on reporting and communication of the sustainability performance within a company as well as externally and how the demands on continuous improvement are fulfilled, has led to a development and also standardisation of sustainability indicators and indices. In shipping, like in all sectors, numerous indices or reporting systems have been developed and are used for various purposes. The present report is a pre-study with a review on existing indices in the shipping sector, and an outlook to other areas, followed by a discussion on possible development paths of more comprehensive sustainability indices. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten
Handbok för rening av mikroföroreningar vid avloppsreningsverk
No full textI denna rapport redovisar projektet SystemLäk - Systemförslag för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara ämnen en samlad bild av kunskapsläget kring avancerade reningstekniker för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara substanser, även kallade mikroföroreningar. När ett reningsverk beslutat att implementera kompletterande reningssteg för rening av mikroföroreningar, bör en kartering genomföras, som visar på vilka mikroföroreningar det aktuella reningsverket tar emot. När reningsverket har kännedom om vilka mikroföroreningar som belastar verket bör ett övergripande mål för reningen beslutas, det vill säga, vilka mikroföroreningar som ska renas, och till vilken grad. Vägledning för genomförande av kartering, samt hur dess resultat kan tolkas, presenteras i denna rapport. Efter beslut om övergripande reningsmål, men innan beslut av slutligt teknikval, bör reningsverkets specifika förutsättningar och begränsningar identifieras. Är anläggningens infrastruktur mer eller mindre lämpad för någon särskild teknik? Finns icke utnyttjade utrymmen eller volymer som kan nyttjas? Vilken reningseffektivitet av mikroföroreningar uppnås i dagsläget? Finns några framtidsplaner för reningsverket som kan påverka teknikvalet? För att bekräfta att potentiella tekniker fungerar bör pilotförsök genomföras vid det specifika reningsverket. Pilottesterna bör inte enbart beakta reningseffektivitet utan även kostnader, resursförbrukning och behov av arbetskraft. Studiebesök vid samt erfarenhetsutbyte med andra reningsverk med samma reningsteknik implementerad rekommenderas. När det fastställts vilket teknikval som är mest lämpligt vid det specifika reningsverket bör offerter tas in från minst tre olika teknikleverantörer. Offerter samt implementeringsunderlag bör granskas och godkännas av oberoende part. Vid upphandling bör garantier för framgångsrik implementering ingå. Noggrann uppföljning av idrifttagande rekommenderas.I denna rapport redovisar projektet SystemLäk - Systemförslag för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara ämnen en samlad bild av kunskapsläget kring avancerade reningstekniker för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara substanser, även kallade mikroföroreningar. När ett reningsverk beslutat att implementera kompletterande reningssteg för rening av mikroföroreningar, bör en kartering genomföras, som visar på vilka mikroföroreningar det aktuella reningsverket tar emot. När reningsverket har kännedom om vilka mikroföroreningar som belastar verket bör ett övergripande mål för reningen beslutas, det vill säga, vilka mikroföroreningar som ska renas, och till vilken grad. Vägledning för genomförande av kartering, samt hur dess resultat kan tolkas, presenteras i denna rapport. Efter beslut om övergripande reningsmål, men innan beslut av slutligt teknikval, bör reningsverkets specifika förutsättningar och begränsningar identifieras. Är anläggningens infrastruktur mer eller mindre lämpad för någon särskild teknik? Finns icke utnyttjade utrymmen eller volymer som kan nyttjas? Vilken reningseffektivitet av mikroföroreningar uppnås i dagsläget? Finns några framtidsplaner för reningsverket som kan påverka teknikvalet? För att bekräfta att potentiella tekniker fungerar bör pilotförsök genomföras vid det specifika reningsverket. Pilottesterna bör inte enbart beakta reningseffektivitet utan även kostnader, resursförbrukning och behov av arbetskraft. Studiebesök vid samt erfarenhetsutbyte med andra reningsverk med samma reningsteknik implementerad rekommenderas. När det fastställts vilket teknikval som är mest lämpligt vid det specifika reningsverket bör offerter tas in från minst tre olika teknikleverantörer. Offerter samt implementeringsunderlag bör granskas och godkännas av oberoende part. Vid upphandling bör garantier för framgångsrik implementering ingå. Noggrann uppföljning av idrifttagande rekommenderas.I denna rapport redovisar projektet SystemLäk - Systemförslag för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara ämnen, en samlad bild kring avancerade reningstekniker för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade mikroföroreningar
Rätt sak till rätt behandling - materialåtervinning, avfallsförbränning och detoxifiering av samhället
No full textMål om ökad materialåtervinning är en utmaning för mål om giftfria kretslopp. Det är avfallets farliga egenskaper som ligger till grund för hur avfallet ska hanteras. En sådan bedömning kan göras enligt EU förordning 1357/20141, och då tittar man på hela avfallets sammansättning totalt och inte enbart på ett enskilt ämne. Denna rapport har dock utgått ifrån enskilda ämnen, och vad som händer med ämnet i en vald produkt, beroende på hur avfallet behandlas i avfalls- eller återvinningsled. Då vi ger rekommendationer för hur produkten bör behandlas så baseras det endast på det för denna studie utvalda ämnet. Det kan alltså finnas andra ämnen i det specifika avfallet/ produkten som kan förorda andra rekommendationer, men detta ligger utanför omfattningen på detta projekt. Med särskilt farliga ämnen avses i Reach de ämnen vars egenskaper är så farliga att användningen bör fasas ut. Det är ämnen som är cancerframkallande, reproduktionsstörande eller mutagena (CMR 1A/ 1B) samt ämnen som är persistenta, bioackumulerande och toxiska eller mycket persistenta och mycket bioackumulerande (PBT eller vPvB). Enligt miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska även ämnen som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande betraktas som särskilt farliga. Kvicksilver, kadmium och bly räknas också som särskilt farliga ämnen. Viktigt att tänka på är att om ett återvunnet material används i nya varor så måste varan uppfylla gällande kemikalielagstiftning, alltså produktspecifik lagstiftning. Nedan följer ämnesspecifika sammanfattningar för sex olika ämnen/ämnesgrupper, de produkter/produktgrupper som vi har valt att titta på i samband med ämnet, flödet av produkterna i samhället samt vad som händer med produkterna och slutligen ämnet i avfallsled. Projektet kan bidra till att ”rätt sak hamnar på rätt plats”, genom att öka kunskapsunderlaget kring kemikalier i varor och vad som händer med kemikalierna vid materialåtervinning respektive energiåtervinning.Mål om ökad materialåtervinning är en utmaning för mål om giftfria kretslopp. Det är avfallets farliga egenskaper som ligger till grund för hur avfallet ska hanteras. En sådan bedömning kan göras enligt EU förordning 1357/20141, och då tittar man på hela avfallets sammansättning totalt och inte enbart på ett enskilt ämne. Denna rapport har dock utgått ifrån enskilda ämnen, och vad som händer med ämnet i en vald produkt, beroende på hur avfallet behandlas i avfalls- eller återvinningsled. Då vi ger rekommendationer för hur produkten bör behandlas så baseras det endast på det för denna studie utvalda ämnet. Det kan alltså finnas andra ämnen i det specifika avfallet/ produkten som kan förorda andra rekommendationer, men detta ligger utanför omfattningen på detta projekt. Med särskilt farliga ämnen avses i Reach de ämnen vars egenskaper är så farliga att användningen bör fasas ut. Det är ämnen som är cancerframkallande, reproduktionsstörande eller mutagena (CMR 1A/ 1B) samt ämnen som är persistenta, bioackumulerande och toxiska eller mycket persistenta och mycket bioackumulerande (PBT eller vPvB). Enligt miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska även ämnen som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande betraktas som särskilt farliga. Kvicksilver, kadmium och bly räknas också som särskilt farliga ämnen. Viktigt att tänka på är att om ett återvunnet material används i nya varor så måste varan uppfylla gällande kemikalielagstiftning, alltså produktspecifik lagstiftning. Nedan följer ämnesspecifika sammanfattningar för sex olika ämnen/ämnesgrupper, de produkter/produktgrupper som vi har valt att titta på i samband med ämnet, flödet av produkterna i samhället samt vad som händer med produkterna och slutligen ämnet i avfallsled. Projektet kan bidra till att ”rätt sak hamnar på rätt plats”, genom att öka kunskapsunderlaget kring kemikalier i varor och vad som händer med kemikalierna vid materialåtervinning respektive energiåtervinning.Rapporten och studien visar att bättre spårbarhet av kemikalier i produkter skulle kunna bidra till att rätt sak hamnar på rätt plats i avfallshanteringen och att produkter som bör hanteras separat på grund av sitt kemikalieinnehåll inte blandas med annat avfall
Climate impact of constructing an apartment building with exterior walls and frame of cross-laminated timber - the Strandparken residential towers
No full textClimate change impact is one of the greatest ecological challenges facing our generation, and it is vital that we all bring to the table any contribution we are able to make. It has previously been assumed that the climate impact of a building’s energy consumption during operation is significantly greater than the carbon footprint of the construction phase. Until now, a rule of thumb in the construction industry in Sweden has been that approximately 15 percent of climate impact and energy consumption takes place during the construction phase, and 85 percent over operational lifetime. New building construction has proved this to be inaccurate, and a new rule of thumb ought to be that both these impacts should be judged to be of equal magnitude. In recent years, energy consumption per square meter of living space has dropped, and an increasing proportion of this energy now comes from renewable sources. The combination of both these factors means that a building’s energy consumption has less impact on the climate than was the case previously. At the same time, we can note that the Swedish national building code stipulates mandatory provisions for energy consumption during operation, but does not regulate climate impact in the construction phase. In 2015 a study of Blå Jungfrun, a low-energy concrete building, showed that climate impact during the construction phase was roughly equivalent to the energy use impact over 50 years of operation (Liljeström et al 2015). This project should be seen as a continuation of that study, but in this instance a newly built apartment building with frames and exterior walls of cross-laminated timber is under the microscope. The project aims to deliver a transparent life cycle assessment of the climate impact of a newly produced apartment building with frames of cross-laminated timber (CLT). Addressing the building’s whole life cycle means including all aspects of the construction phase, including the production of materials, building transports and processes on the construction site, as well as energy use during the building’s operating life, maintenance and ultimate demolition. Our goal is to: • Expand knowledge of the construction process and the climate impact of building materials • Evaluate the relative magnitudes of environmental impacts incurred during construction and operation • Provide an up-to-date scientific foundation for assessing the environmental impact of the construction För en svensk version, se B2260-P.Climate change impact is one of the greatest ecological challenges facing our generation, and it is vital that we all bring to the table any contribution we are able to make. It has previously been assumed that the climate impact of a building’s energy consumption during operation is significantly greater than the carbon footprint of the construction phase. Until now, a rule of thumb in the construction industry in Sweden has been that approximately 15 percent of climate impact and energy consumption takes place during the construction phase, and 85 percent over operational lifetime. New building construction has proved this to be inaccurate, and a new rule of thumb ought to be that both these impacts should be judged to be of equal magnitude. In recent years, energy consumption per square meter of living space has dropped, and an increasing proportion of this energy now comes from renewable sources. The combination of both these factors means that a building’s energy consumption has less impact on the climate than was the case previously. At the same time, we can note that the Swedish national building code stipulates mandatory provisions for energy consumption during operation, but does not regulate climate impact in the construction phase. In 2015 a study of Blå Jungfrun, a low-energy concrete building, showed that climate impact during the construction phase was roughly equivalent to the energy use impact over 50 years of operation (Liljeström et al 2015). This project should be seen as a continuation of that study, but in this instance a newly built apartment building with frames and exterior walls of cross-laminated timber is under the microscope. The project aims to deliver a transparent life cycle assessment of the climate impact of a newly produced apartment building with frames of cross-laminated timber (CLT). Addressing the building’s whole life cycle means including all aspects of the construction phase, including the production of materials, building transports and processes on the construction site, as well as energy use during the building’s operating life, maintenance and ultimate demolition. Our goal is to: • Expand knowledge of the construction process and the climate impact of building materials • Evaluate the relative magnitudes of environmental impacts incurred during construction and operation • Provide an up-to-date scientific foundation for assessing the environmental impact of the constructionSummary report based on a lifecycle assessment (LCA), carried out by IVL Swedish Environmental Research Institute and KTH Royal Institute of Technology and targeting an apartment building constructed almost entirely of wood. The project’s main report (IVL report No B2260) is entitled “The construction phase’s climate impact. Life cycle calculation of the climate impact and energy use of a newly produced energy-efficient residential building in concrete with wooden frames” (in Swedish)
Klimatanpassning 2017 – så långt har kommunerna kommit
No full textFN:s klimatpanel IPCC har dragit slutsatsen att vi människor påverkar klimatsystemet. Klimatet har redan förändrats och kommer att fortsätta att förändras framöver. I Sverige kan vi bland annat förvänta oss högre temperaturer, värmeböljor, mer nederbörd och ökad risk för översvämningar, ras, skred och erosion. För att minska risken för negativa konsekvenser behöver samhället anpassas till ett förändrat klimat. Klimatanpassning gör våra samhällen säkrare, grönare, mer hälsosamma och mer beboeliga. Kommunerna fyller en central funktion då de har ett stort ansvar för att genomföra konkreta åtgärder och implementera klimatanpassningsarbetet. För tredje året i rad har IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Försäkring under våren 2017 genomfört en enkätundersökning för att kartlägga hur Sveriges kommuner arbetar med klimatanpassning. Resultaten från undersökningen har legat till grund för en jämförelse och rankning av kommunernas arbete. Syftet är att undersöka hur långt kommunerna har kommit i sitt anpassningsarbete och uppmärksamma goda exempel. Vi vill även lyfta fram ett verktyg, the Adaptation Support Tool, som kan ge stöd till kommuner som önskar arbeta mer systematiskt med klimatanpassning. Rankningen bygger på en poängsättning och summering av kommunernas svar i enkätundersökningen. Maxpoäng som kan uppnås i kommunrankningen är 33 poäng. I årets rankning kommer Uppsala på förstaplats med 33 poäng, tätt följd av Lomma och Stockholm på delad andraplats. This report is only available in Swedish.För att minska risken för negativa konsekvenser behöver samhället anpassas till ett förändrat klimat. Klimatanpassning gör våra samhällen säkrare, grönare, mer hälsosamma och mer beboeliga. För tredje året i rad har IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Försäkring under våren 2017 genomfört en enkätundersökning för att kartlägga hur Sveriges kommuner arbetar med klimatanpassning. Denna rapport redovisar resultaten från undersökningen
Miljönyttan av uppströmsåtgärder för minskad spridning av läkemedel till miljön
No full textDet övergripande målet med denna kartläggning har varit att undersöka ett urval av uppströmsåtgärder som genom optimerad användning eller utökad rening av läkemedel kan bidra till en minskning av den totala konsumtionen och därmed utsläppen av läkemedel till miljön och samtidigt öka patientsäkerheten samt bidra till minskade kostnader för samhället. De uppströmsåtgärder som studerats är: i) Återinföra recept på vissa läkemedel/klasser av läkemedel; ii) Utföra läkemedelsgenomgångar på personer/patienter som står på recept och äter fem eller fler mediciner per dag, oavsett ålder eller boendesituation; iii) Förskriva fysisk aktivitet och andra hälsobringande insatser; iv) Installera extra rening av utgående avloppsvatten från sjukhus och vårdinrättningar där behandlingsspecifika läkemedel hanteras; v) Använda offentlig upphandling för att förhindra överanvändning och därmed spridning av läkemedel som kan vara skadliga för miljön. Att göra en kvantitativ uppskattning och jämförelse av samtliga uppströmsåtgärder är inte möjligt i dagsläget då det i många fall saknas tillförlitlig data på hur olika åtgärder skulle påverka utsläppen av läkemedel. Däremot kan en kvalitativ bedömning av den relativa miljönyttan av flertalet av de studerade åtgärderna göras. Baserat på resultatet från studien är bedömningen att effekterna av läkemedelsgenomgångar och separat rening av läkemedelsrester kan uppskattas med relativt god säkerhet. Osäkerheten för vilken effekt dessa åtgärder skulle ha på den totala belastningen av läkemedel till kommunala reningsverk beror framförallt på i vilken utsträckning de tillämpas. Att receptbelägga ett receptfritt läkemedel har troligtvis en tydligt mätbar effekt på användandet av just de läkemedel som får en ändrad receptstatus, men denna effekt varierar också beroende på om det finns ersättningssubstanser med samma verkningsmekanism. För åtgärderna hälsa på recept och offentlig upphandling är det svårare att uppskatta vilken effekt de skulle ha på utsläppen av läkemedel till miljön, men att alla åtgärder som i någon form begränsar överanvändningen av läkemedel i slutänden även uppfyller en miljönytta. Jämförelsen mellan olika åtgärder visar att de verkar på olika tidsskalor. Receptbeläggning, läkemedelsgenomgångar och separat rening från sjukhus skulle ha en nästan omedelbar effekt på läkemedelsutsläpp från det att åtgärden införs. Att förskriva hälsa på recept, å andra sidan, skulle ha en förebyggande effekt på framtida läkemedelsanvändning men med en fördröjning på flera år från det att åtgärden införts. De potentiella miljövinsterna, i form av minskad läkemedelsbelastning, som dessa åtgärder ger måste också utvärderas utifrån konflikt med hälsoaspekter. Hälsa på recept och läkemedelsgenomgångar är åtgärder som i första hand tagits fram med patienthälsan i fokus och därmed ses inga konflikter kring hälsoaspekterna av dessa åtgärder. Separat rening från sjukhus och upphandling skulle troligtvis inte påverka patienthälsan överhuvudtaget. Den enda åtgärd där en eventuell konflikt med hälsoaspekter kan föreligga är vid receptbeläggning av enskilda läkemedel, dvs. beroende på tillgången till läkemedelssubstitut till det läkemedel som receptbelagts.Det övergripande målet med denna kartläggning har varit att undersöka ett urval av uppströmsåtgärder som genom optimerad användning eller utökad rening av läkemedel kan bidra till en minskning av den totala konsumtionen och därmed utsläppen av läkemedel till miljön och samtidigt öka patientsäkerheten samt bidra till minskade kostnader för samhället. De uppströmsåtgärder som studerats är: i) Återinföra recept på vissa läkemedel/klasser av läkemedel; ii) Utföra läkemedelsgenomgångar på personer/patienter som står på recept och äter fem eller fler mediciner per dag, oavsett ålder eller boendesituation; iii) Förskriva fysisk aktivitet och andra hälsobringande insatser; iv) Installera extra rening av utgående avloppsvatten från sjukhus och vårdinrättningar där behandlingsspecifika läkemedel hanteras; v) Använda offentlig upphandling för att förhindra överanvändning och därmed spridning av läkemedel som kan vara skadliga för miljön. Att göra en kvantitativ uppskattning och jämförelse av samtliga uppströmsåtgärder är inte möjligt i dagsläget då det i många fall saknas tillförlitlig data på hur olika åtgärder skulle påverka utsläppen av läkemedel. Däremot kan en kvalitativ bedömning av den relativa miljönyttan av flertalet av de studerade åtgärderna göras. Baserat på resultatet från studien är bedömningen att effekterna av läkemedelsgenomgångar och separat rening av läkemedelsrester kan uppskattas med relativt god säkerhet. Osäkerheten för vilken effekt dessa åtgärder skulle ha på den totala belastningen av läkemedel till kommunala reningsverk beror framförallt på i vilken utsträckning de tillämpas. Att receptbelägga ett receptfritt läkemedel har troligtvis en tydligt mätbar effekt på användandet av just de läkemedel som får en ändrad receptstatus, men denna effekt varierar också beroende på om det finns ersättningssubstanser med samma verkningsmekanism. För åtgärderna hälsa på recept och offentlig upphandling är det svårare att uppskatta vilken effekt de skulle ha på utsläppen av läkemedel till miljön, men att alla åtgärder som i någon form begränsar överanvändningen av läkemedel i slutänden även uppfyller en miljönytta. Jämförelsen mellan olika åtgärder visar att de verkar på olika tidsskalor. Receptbeläggning, läkemedelsgenomgångar och separat rening från sjukhus skulle ha en nästan omedelbar effekt på läkemedelsutsläpp från det att åtgärden införs. Att förskriva hälsa på recept, å andra sidan, skulle ha en förebyggande effekt på framtida läkemedelsanvändning men med en fördröjning på flera år från det att åtgärden införts. De potentiella miljövinsterna, i form av minskad läkemedelsbelastning, som dessa åtgärder ger måste också utvärderas utifrån konflikt med hälsoaspekter. Hälsa på recept och läkemedelsgenomgångar är åtgärder som i första hand tagits fram med patienthälsan i fokus och därmed ses inga konflikter kring hälsoaspekterna av dessa åtgärder. Separat rening från sjukhus och upphandling skulle troligtvis inte påverka patienthälsan överhuvudtaget. Den enda åtgärd där en eventuell konflikt med hälsoaspekter kan föreligga är vid receptbeläggning av enskilda läkemedel, dvs. beroende på tillgången till läkemedelssubstitut till det läkemedel som receptbelagts. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.Denna rapport redovisar ett uppdrag IVL har gjort för Svenskt Vatten Utveckling (SVU), där vi genomfört en studie om miljönyttan av uppströmsåtgärder för minskad spridning av läkemedel till miljön
Utvärdering av Krondroppsnätet ur ett regionalt perspektiv
No full textDenna förstudie har genomförts av främst regionala behov när det gäller miljöövervakning av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi inom Krondroppsnätet. I förstudien har en enkätundersökning ingått. Studien omfattar alla deltagande län inom Krondroppsnätet. Förstudien utgör en del av en kommande större gemensam nationell och regional utvärdering av bl.a. Krondroppsnätet. Krondroppsnätets medlemmar utgörs av luftvårdsförbund, länsstyrelser, Naturvårdsverket samt några enskilda företag. Dessa olika kategorier av medlemmar har i viss mån olika inriktningar och målsättningar vad gäller deltagande i Krondroppsnätet. Generella kriterier med mätplatser inom Krondroppsnätet innefattar bl.a.: · Det bör finnas ett större antal mätplatser per areal i områden där gradienten av luftföroreningsbelastning är som störst. · Mätplatserna bör omfatta olika naturtyper, främst inriktat mot olika trädslag. Trädslagen är även nära sammankopplade med olika jordmåner. · Variationer i markens jordart, det vill säga kornstorleksfördelningen, och dess innehåll av mineraler bör täckas in. · Långa tidsserier är värdefulla för att bedöma förändringar över tiden, samt upptäcka tillfälliga händelser. I rapporten diskuteras även Krondroppsnätets mätningars betydelse för den regional (och nationella) miljöövervakningen inom främst miljömålen Ingen övergödning och Bara naturlig försurning. Vidare diskuteras förbättringsförslag med avseende på den regionala indikatorsuppföljningen (indikatorerna; nedfall av svavel och nedfall av kväve) av ovan nämnda miljömål, där Krondroppsnätets mätningar har en avgörande roll. Förbättringen avser att avsevärt förbättra beräkningen av det länsvisa nedfallet samt förbättra beskrivningen av den geografiska variationen av svavel- och kvävenedfall i de olika länen. Nuvarande mätplatser inom Krondroppsnätet beskrivs i detalj, baserat på en geografisk indelning i sju regioner Regionsindelningen är framtagen inom ett Naturvårdsverksfinansierat forskningsprogram, CLEO, för att spegla skillnader över landet vad gäller föroreningsbelastning, klimat och skogliga egenskaper. Mätplatserna har klassificerats utifrån påverkan och tillstånd baserat på försurning och kvävebelastning. Information ges även om någon/några mätplatser historiskt visat sig vara betydelsefulla för att indikera olika tillfälliga händelser, exempelvis skogsbränder, vulkanutbrottet eller större stormar. Alla nu aktiva mätplatser inom Krondroppsnätet bedöms fylla en viktig roll för den regionala miljöövervakningen. De flesta mätplatserna fyller även en viktig roll utifrån ett nationellt miljöövervakningsperspektiv. En statistisk analys har gjorts av trender under tidsserien 1996/97-2015/16. Vidare har den geografiska variationen av deposition och markvattenkemi inom och mellan olika CLEO-regioner, baserat på data från de fem senaste åren, analyserats. En enkät har skickats ut till alla regionala aktörer med frågor om mätmetodik och provtagning, vad data används till samt vilka frågor som är viktiga i den kommande utvärderingen 2018. Svaren kan sammanfattas enligt följande: · Länen är intresserade av att följa upp en mängd frågor rörande miljötillståndet i länet. De absolut viktigaste användningsområdena för Krondroppsnätets mätningar är: regionala miljömålsbedömningar, uppföljning av tillståndet i miljön i länet, uppföljning av försurning/övergödning, stöd för utvärdering av annan typ av miljöövervakning och som underlag för planering och uppföljning av kalkningsåtgärder. · En majoritet av aktörerna tycker det är viktigt att fortsätta mäta samtliga parametrar för lufthalter, i nederbörden över öppet fält, i krondropp och i markvatten. Även mätningarna av torrdeposition med strängprovtagarna anses viktiga. · Aktörerna i de olika länen ser dessutom samordningsvinster och ytterligare användningsområden för data från Krondroppsnätet, bl.a. för kalkningsunderlag och uppföljning, men även som stöd för utvärdering av annan typ av miljöövervakning. · Frågor som är viktiga att fokusera på i den kommande utvärderingen 2018 gäller organisatoriska, finansiella, behovsanpassade och framtida viktiga frågeställningar inom miljöområdet där resultaten kan komma att spela stor roll.Denna studie har gjorts gemensamt för alla län som är medlemmar i Krondroppsnätet och utgör en förstudie till en kommande utvärdering av vilka nationella och regionala behov som finns när det gäller miljöövervakning av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi inom Krondroppsnätet. I förstudien har även en enkätundersökning bland Krondroppsnätets medlemmar samt regionala avnämare ingått