IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Lärande i räddningstjänsten till stöd för en bättre arbetsmiljö
No full textGrundprincipen för att hantera arbetsmiljöfrågor i en organisation är systematiskt arbetsmiljöarbete, SAM, såsom det beskrivs i föreskriften AFS 2001:1. SAM kräver att det på varje arbetsplats drivs ett fortlöpande arbete med att identifiera, förebygga och åtgärda risker i arbetsmiljön. Det är således en processreglering där kvalitetssäkrade informationsflöden är en central dimension. På samma sätt kräver Lagen om skydd mot olyckor (LSO) att insatser undersöks och att undersökningen ligger till grund för förbättrade insatser och förbättrat förebyggandearbete i räddningstjänstens arbete. Att integrera dessa lärandekrav i förmågeutvecklingen ger goda utgångspunkter för att förbättra arbetsmiljö och verksamhet. Kunskapsstyrning är att skapa och använda kunskap för organisatoriska ändamål. Rapporten beskriver och analyserar räddningstjänstens utmaningar kring att säkra arbetsmiljön vid insats med fokus på lärande från insatser, övningar, riskanalys m.m. samt hur detta omvandlas till kvalitetssäkrat lärande inför insats. Rapporten ger exempel på hur utmaningarna kan hanteras med befintliga resurser och inom befintliga uppdrag. Fyra räddningstjänster valdes för att ge variation kring lärandeprocesser av olika slag: utredningsverksamhet, organisationsform, förmågeutveckling och kvalitetssäkring. Projektet baseras på intervjuer och gruppintervjuer med relevanta aktörer; olycksolycksutredare, förvaltningschefer, arbetsmiljöansvariga, styrkeledare/insatsledare, skyddsombud och brandmän inom respektive räddningstjänst. Utöver detta har en projektmedlem deltagit vid prövande enhetsövningar. En mindre studie jag gjorde visar också hur MSB och andra myndigheter kan stödja de lokala räddningstjänsterna kring lärande från och inför insats med fokus på arbetsmiljö. Projektet bekräftar till stora delar de utmaningar som tidigare forskning och utredningsarbete om lärande i räddningstjänsten lyfter fram vad gäller brister i rapportering, bristande processer för att fånga upp och ge återkoppling kring erfarenheter, svårigheter att finna fungerande former för att prioritera och omvandla erfarenheter till kvalitetssäkrade arbetsmetoder och att systematiskt styra utbildnings- och övningsverksamhet mot identifierade behov. De goda exempel på hur olika räddningstjänster arbetar som jag lyfter fram, visar samtidigt på möjliga pusselbitar för att hantera dessa utmaningar. Ø Ledning och politiker sätter mål för och följer upp förmågeutvecklingsarbete och arbetsmiljöarbete Ø Skyddsorganisationen engageras i förmågeutvecklingsarbetet/arbetsmiljöarbete Ø Pröva sig fram för att hitta processer för förmågeutveckling och arbetsmiljöarbete som integreras med andra ledningssystem och uppdrag Ø Utforma en organisation för förmågeutveckling/arbetsmiljöarbete där alla berörda ingår Ø Använd olika former för informationssamling: APT, insatsutvärdering, coachning Ø Ge lärandeuppdrag till olika roller, integrerade med andra arbetsuppgifter: styrkeledare, funktionsansvariga, instruktörer, arbetsmiljösamordnare Ø Skapa samlad bild av risker genom att sammanställa händelserapporter Ø Kvalitetssäkra informationen genom återkoppling kring händelserapporter Ø Ge förutsättningar för att lösa problem på rätt nivå och skapa rutiner för detta Ø Skapa en process för att kvalitetssäkra utbildnings- och övningsmaterial Ø Utforma en process för att prioritera utbildnings- och övningsbehov över tid och för enskilda eller grupperDen här rapporten beskriver resultaten av ett forskningsprojekt med inriktning mot att förbättra arbetsmiljön inom kommunal räddningstjänst genom lärande och verksamhetsutveckling. Utifrån kunskap om ett antal utmaningar för systematiskt lärande analyserar vi i denna studie hur företrädare för olika roller i räddningstjänsten (brandmän, styrkeledare, insatsledare, instruktörer, utbildningssamordnare, arbetsmiljö-samordnare, olycksutredare, räddningschefer, skyddsombud m.fl.) beskriver och hanterar dessa utmaningar. Rapporten har tonvikt på hur de olika räddningstjänsterna har funnit sätt att hantera utmaningarna som de uppfattar som fungerande i sitt sammanhang
Nedfall och avrinning av metaller, svavel och kväve i närheten av Rönnskärsverken från 1986/87 - 2016/17
No full textSedan mitten av 1980-talet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 15 km SSV om Rönnskärsverken. Inför det hydrologiska året 2013/14 flyttades mätningarna på grund av avverkning till en ny station i närheten av den tidigare mätstationen. I denna rapport jämförs resultaten från mätningarna 2016/17 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar i området samt med mätningar vid andra närliggande stationer inom Krondroppsnätet. Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet samt beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet. Under de senaste 30 åren har svavelnedfallet och det totala nedfallet av försurande ämnen, räknat som vätejoner, såväl som nedfallet av oorganiskt kväve vid Holmsvattnet minskat på ett statistiskt säkerställt vis både i krondroppet och via nederbörden över öppet fält. Under 2016/17, liksom under 2015/16, uppmättes vid många mätplatser i Sverige ett mycket lågt svavelnedfall, så också vid Holmsvattnet och närliggande mätplatser. Svavelnedfallet (utan havssalt) via nederbörden, och det totala svavelnedfallet via krondropp, har ofta varit högre vid Holmsvattnet jämfört med vid närliggande lokaler. Detta gällde också för 2016/17, då det totala svavelnedfallet vid Holmsvattnet var 1,6 kg/ha medan det var cirka hälften, 0,8 kg/ha, vid närliggande kustlokaler. Mängden svavel som deponerades via nederbörden vid Holmsvattnet under 2016/17 var ca 1 kg/ha vid Holmsvattnet, vilket tyder på en fortsatt betydande andel torrdeposition vid Holmsvattnet. Den största mängden svavel kom under september 2017, följt av november 2016 och april 2017. De högsta nederbördsmängderna kom under september 2017, följt av november 2016. Under 2016/17 var kvävenedfallet via nederbörden över öppet fält cirka 1,9 kg/ha, vilket är på liknande nivå som medelvärdet för de föregående fem åren. Nedfallet av baskatjonerna kalcium, kalium och magnesium var under 2016/17 på en liknande nivå som under de föregående 5 åren, om man undantar 2015/16 då nedfallet av baskatjoner var mycket lågt. Resultat från mätningarna av nedfallet av olika metaller vid den nya mätstationen visar på ett genomgående lågt nedfall under 2016/17. I nederbörden över öppet fält var nedfallet av metaller under året på en nivå som är jämförbar med närmast föregående år för samtliga metaller förutom koppar, där nedfallet de två tidigare åren varit det högsta som hittills uppmätts vid Holmsvattnet. Under 2016/17 var kopparnedfallet med nederbörden lägre men fortfarande relativt högt. Kopparnedfallet via krondroppet var dock det lägsta som hittills uppmätts sedan mätstart. Hittills visar resultaten av de fyra årens markvattenkemimätningar vid den nya mätplatsen att pH är högre och halten oorganiskt aluminium lägre där jämfört med vid den gamla mätplatsen. Ingen signifikant förändring av varken pH eller sulfatsvavel uppmättes i markvattnet vid Holmsvattnet under perioden 1998-2011. Halterna av sulfatsvavel i markvattnet har minskat däremot vid många andra krondroppsytor i norra Sverige under samma period, 1998-2011. När det gäller avrinningen verkar halterna av arsenik, kadmium och, i viss mån, även bly i avrinningen i den nya bäcken vara något förhöjda i jämförelse med bäcken vid den tidigare mätplatsen. Dock bör kommande års mätresultat avvaktas innan några definitiva slutsatser kan dras.I denna rapport redovisas resultaten från 2016/17 års mätningar av metaller, svavel och kväve i deposition och avrinning i närheten av Boliden Mineral AB:s smältverk vid Rönnskär. I rapporten redovisas även jämförelser mot tidigare års resultat, sedan mitten av 1980-talet, och mot andra relevanta lokaler med liknande mätningar inom Krondroppsnätet i norra Sverige
En interventionsstrategi för att minska fallolyckor i vården
No full textFallolyckor är den vanligaste typen av arbetsolycka inom vården men också inom många andra sektorer. Under åren 2008-2012 var 38 % av alla arbetsolyckor (alla sektorer) en fallolycka. Cirka hälften av fallolyckorna leder till medicinsk invaliditet och de som drabbas är ofta äldre. Inte bara fall från höjd utan även fall på samma nivå ger i många fall långa sjukskrivningar och medicinsk invaliditet. Cirka 30 % av samtliga fallolyckor inträffar inom vård och omsorg (AFA Försäkring 2014). Fallolyckorna i vården handlar framför allt om fall inomhus på samma nivå och fall utomhus, ofta vintertid och beroende på att man halkar på is eller snö. Projektets långsiktiga mål är att minska fallolyckorna inom vården. Delmål för denna etapp av projektet är att öka kunskapen om och förståelsen för varför fallolyckor inträffar inom vården och att på basis av detta utveckla en interventionsstrategi. Avsikten är att vidareutveckla, tillämpa, och utvärdera en multifaktoriell interventionsstrategi tillsammans med arbetsplatser inom vården i ett följande projekt. Inom projektet har vi intervjuat arbetsskadade inom vården som råkat ut för fallolyckor. Vi har också besökt arbetsplatser inom vården och inom andra branscher, som arbetat med att förebygga fallolyckor. Resultatet av intervjuerna och arbetsplatsbesöken har legat till grund för en workshop med representanter för vården, där fallolyckor och strategier för att minska dem diskuterades. I denna rapport redovisas de slutsatser vi dragit om hur man skulle kunna minska fallolyckorna inom vården. En slutsats av projektet är att fallolyckor uppfattas som en icke-fråga i vården, trots att de utgör en stor del av de anmälda och godkända arbetsskadorna. Det finns många andra arbetsmiljöfrågor som konkurrerar om uppmärksamheten och tiden inom vården. En strategi för att minska fall-olyckorna behöver ha detta som utgångspunkt och samtidigt utgå från metoder som fokuserar på de viktigaste orsakerna till fallolyckor. Strategin behöver vara effektiv och bygga på att praktiska åtgärder kan vidtas utan alltför mycket besvär och utan att göra anspråk på den begränsade tid som står till buds. De åtgärder som föreslås i denna rapport kan fördelas på olika aktörer i en organisation och det är då viktigt att de olika aktörerna bidrar med vad var och en kan göra för att den sammantagna effekten ska bli optimal. Följande åtgärder bör diskuteras och vid behov anpassas efter lokala förutsättningar: Ø En checklista för vad underhållsavdelningen särskilt behöver kontrollera och åtgärda. Exempel på sådana insatser är halkskydd i trappor. Ø En mobil-app för att anställda snabbt och enkelt ska kunna anmäla eventuella problem och brister så att de åtgärdas snabbt. Exempel på problem som appen kan användas för är att uppmärksamma halkrisker pga. is och snö. Ø Tydligt uttalade rutiner för upptorkning av vått på golvet och städmetoder som väljs så att golven inte ska bli våta vid städning. Ø Tydliga rutiner för att hålla korridorer och gångvägar så rena som möjligt från föremål som man kan snubbla på. Ø Personal som går utomhus, exempelvis till och från patienter vid vård i hemmet, förses med skor som minskar risken att halka, exempelvis skor med halkfri sula eller infällbara broddar.Slips, trips and falls are the most common kind of occupational injury in health care as well as in many other sectors. During the years 2008-2012, 38 % of all occupational accidents (in all sectors) were slips, trips and falls. Around half of these accidents lead to medical disability. Slips, trips and falls are most prevalent among elderly. Around 30 % of all work-related slips, trips and falls take place in health and social care (AFA Försäkring 2014). In health care, slip, trips and falls on the same level (not from heights) cause both long sick-leaves and medical disabilities. Slips, trips and falls occur both indoors and outdoors, in the wintertime outdoors often due to ice and snow. The long-term aim of this project is to reduce occupational slips, trips and falls in health care. For this initial study, the aim has been to increase the understanding of why slips, trips and falls happen and on the basis of that understanding, develop an intervention strategy. Our intention is to apply this knowledge gained and develop, implement and evaluate a multifactorial intervention strategy together with some workplaces within health care in a following project. As a part of this project, interviews were made with employees in health care who had reported accidents due to slips, trips and falls. In addition, workplaces in health care and other sectors, which have been working with prevention of slips, trips and falls, were visited an people involved in this work were interviewed. The results from the interviews and work place visits were analysed, compiled and used as a basis for discussions at a workshop with representatives from the health care sector. Strategies to reduce slips, trips and falls were discussed. In this report, the conclusions we have drawn on possible actions to reduce slips, trips and falls are presented. One conclusion from the project is that slips, trips and falls is perceived as a non-issue in health care, despite the fact that these accidents constitute a large share of reported and approved occupational injuries. In health care, many other issues compete for attention and time. An intervention strategy to reduce slips, trips and falls need to adapt to this. It is recommended to focus on the main causes of slips, trips and falls and to apply preventive measures that can be implemented without too much inconvenience. The measures proposed are divided on different actors and it is important that these actors all contribute. It is recommended to discuss the following measures and adapt the implementation of them to the local conditions: Ø A checklist for the maintenance department including what needs to be checked and managed. One example of what could be included is slip-resistant surfaces in staircases. Ø A mobile app to facilitate for employees to report problems, in order to fix identified problems rapidly, e.g. problems with to slippery pathways due to snow and ice. Ø Clear routines on how to deal with spillages on the floor (needs to be done rapidly) and routines for cleaning in order to avoid wet floors. Ø Clear routines to keep passageways as clean as possible from objects that may cause trips. Ø Equip personnel walking outdoors, e.g. to and from patients who are cared for in their homes with shoes that reduce the risk of slipping, e.g. shoes with a non-slip sole or retractable spikes.Fallolyckor är den vanligaste typen av arbetsolycka inom vården. Anställda som råkar ut för en fallolycka har intervjuats, arbetsplatser som förebygger fallolyckor har studerats och olika sätt att arbeta med att förebygga fallolyckor har diskuterats med verksamma inom vården. Rapporten beskriver varför fallolyckor inträffar och diskuterar hur fallolyckorna skulle kunna minskas. Avsikten är att vidareutveckla, tillämpa, och utvärdera en strategi tillsammans med arbetsplatser inom vården i ett följande projekt
Contribution of vehicle remote sensing to in-service/real driving emissions monitoring - CONOX Task 3 report
No full textRemote sensing of vehicle exhaust emissions has been applied in Europe since the 1990’ies. Gaseous pollutant emission rates are measured as accurately as e.g. with PEMS instruments. The extra power of remote sensing comes from the big sample numbers and the fact that it is a non-intrusive technique. The CONOX project assembles the data from remote sensing measurement campaigns in Europe between 2011 and 2017. The unified database becomes a new research infrastructure allowing a finer than ever analysis of vehicles’ emission performance with statistical representativeness. Examples of the added value from remote sensing measurements include: 1. Representative emission factors by manufacturer for all relevant Euro emission control stages; 2. Cross-check of PEMS measurements with representative vehicle sample; 3. Completion of PEMS measurements for brands, models and engine families not covered; 4. Analysis of emission performance as a function of vehicle age; 5. Analysis of emission performance as a function of ambient temperature; 6. Cross-comparison of emission performance between countries: How valid is a single European emission factor? 7. Analysis of share and contribution from high emitting vehicles. In-depth illustrations of the first three applications are provided in this report.Den här rapporten finns endast på engelska
Q metadata for EPD
No full textIf an EPD is supplemented with Q metadata, it is possible to ensure that an EPD has the quality required that it can be can be used for a direct comparison between two products, a so-called supplier assessment. Since EPDs can be made based on different interpretations of the standards, different levels of ambition and different representatives exists, these factors must be clarified before deciding whether an EPD can be used for a particular purpose. In simplified terms, it is possible to divide the purpose of an LCA or EPD in the following stepwise order and need for increased data quality; the first step is about to get information and to assess hotspots, the seconds step is to support on how to make environmental improvements of the same product or construction works, and the final step is the potential use of LCA to actually make an comparison on different suppliers products, different constructions solutions or constructions works made of different materials that meet the same basic function as requested. Q metadata describes the following aspects of the LCA data contained in an EPD; • Is it for a unique product or product group, • Is it for one specific manufacturer or several, • Is the environmental data based on specific process data or generic (database) data • How is the environmental indicator result verified • Are significant assumptions made in the underlying LCA • If the EPD is not certified how is the indicator result calculated • Who is responsible for establishing the Q metadata for the current product Q metadata contains documentation of methodology choices that could affect the results of an LCA as part of an EPD. Methodology choices include interpretations and assumptions for the modelling of the LCA.. In other words, Q metadata provides data on LCA data and an increased transparency of the methodology settings and assumptions made. The inclusion of Q metadata in an EPD allows for a quality assessment of the data. Thus, it facilitates the decision if it can be can be used for a direct comparison between two products, a so-called supplier assessment. In addition to these Q metadata for the EPD used, the options must have the same basic function to allow a comparison.Livscykelanalys (LCA) är en metod som används för att beskriva en byggnads totala miljöpåverkan ”från vaggan till graven” kvantitativt. LCA-beräkningar i tidiga skeden görs med generella data, men ju längre man kommer i byggprocessen vill man istället ha leverantörsspecifika LCA-miljödata. Dessa LCA-baserade miljöprestanda erhålls genom att tillverkare tar fram miljövarudeklarationer (EPD). När EPD:er ska användas i jämförande syfte så saknas det idag dokumentation om vilken kvalitet dessa data har, vilket gör att det blir osäkert om de verkligen har en sådan kvalitet att de kan användas för en direkt jämförelse mellan olika leverantörer. För att möjligöra detta så föreslås i detta dokument ett antal meta-data som beskriver vilken kvalitet (Q) EPD har. Dessa Q metadata utgör ett komplement till den färdiga EPD:n. Den här rapporten finns endast på engelska
Measures to reduce emissions of Short-Lived Climate Pollutants (SLCP) in the Nordic countries
No full textA number of measures to abate emissions of SLCPs are, to varying degrees, already in place in the Nordic countries. National emission projections, taking existing legislation and measures into account, show that total emissions of black carbon (BC) and methane (CH4) are expected to decrease to 2030. In the future, residential biomass combustion and transport will be important sources of BC, as will agriculture and waste management for CH4-emissions. The objective in this part of the project was to identify efficient additional measures to reduce emissions of SLCPs beyond the current emission projections. The assessment primarily covers BC and CH4, but as BC is part of emitted particulate matter (PM2.5) and many measures are focusing on PM2.5, reduction of PM2.5 emissions is also included in the analysis. Both technical measures, such as filters or improved technologies, and non-technical measures, such as promoting behavioural changes favouring reduced emissions are discussed in this report. A combined SLCP analysis using the GAINS model (and based on the ECLIPSE project results for the Nordic countries) was carried out and additional technical measures for reduced SLCP emissions in the individual Nordic countries were assessed. The analysis shows that in order to reach the modelled technical emission reduction potential for black carbon, measures within the residential wood combustion sector should be prioritized. Among the efficient technical measures are replacement of older boilers and heating stoves with new appliances, installation of ESP (electrostatic precipitator) and high-efficiency dedusters, and fuel switch from wood logs to pellets. According to the model results, these measures would provide the highest reduction potential for BC for Denmark, Finland and Sweden, while for Norway good practice in flaring in oil and gas industries has the highest reduction potential. In Iceland the introduction of EUR 6/VI on 100% of road diesel transport is most important.A number of measures to abate emissions of SLCPs are, to varying degrees, already in place in the Nordic countries. This report presents the results from the third task in the project, an assessment of efficient measures to abate SLCP emissions in the Nordic countries
Tillståndet i skogsmiljön i Jönköpings län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
No full textNedfallet av svavel- och kväveföreningar i Jönköpings län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I början på 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet med mellan 7 och 22 kg per hektar och år. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 0,8 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Vid de nu aktiva mätplatserna i länet har svavelnedfallet i länet minskat med 78 % - 87 % sedan slutet av 1990-talet. Även lufthalterna av svavel har minskat signifikant, med nästan 50 % från början av 2000-talet till nu. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet borde försurningstillståndet i skogsmarken i Jönköpings län förbättrats, men ingen av länets fyra mätplatser visar ännu på någon återhämtning baserat på beräkningar av den syraneutraliserande förmågan (ANC) och pH i markvattnet. pH i markvattnet är relativt lågt vid flertalet mätplatser och ANC är oftast negativt, se figur nedan. Det tar dock lång tid för skogsmarken att återhämta sig efter tidigare historisk försurningsbelastning. Hur mycket svavelnedfall skogsmarken tål i dagsläget beror på flera samverkande faktorer, såsom kvävenedfall och bortförsel av buffrande ämnen vid skogsavverkning. Svavelnedfallet i Jönköpings län har minskat kraftigt under de år mätningarna pågått och är nu relativt lågt, Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 6-10 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet i länet minskar endast långsamt och har under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Låga halter av nitrat i markvattnet tyder på att denna risk i nuläget är låg i länet.Jönköpings län har haft mätningar inom Krondroppsnätet under 29 år. I denna rapport redovisas resultaten från 2016/17 års mätningar, tillsammans med tidigare års resultat. Även resultat från samtliga mätlokaler som någon gång varit aktiva i länet redovisas. I rapporten redovisas även mätningar från Visingsö som finansieras av Vätternvårdsförbundet
Klimatberäkningsmetod för allmännyttans bostadsföretag
No full textSveriges Allmännyttiga Bostadsbolag (SABO) har initierat ett klimatinitiativ för sina medlemsföretag (allmännyttiga bostadsföretag) i syfte att påskynda minskningen av utsläpp av växthusgaser från bolagens verksamhet. Att mäta och följa upp utsläppen av växthusgaser inom företagens verksamhet blir en viktig del i klimatinitiativet. Till viss del har detta redan gjorts bland SABO-företagen inom ramen för det så kallade Skåneinitiativet som har omfattat ett gemensamt mål om minskad energianvändning. Skåneinitiativet har nu avslutats och det finns en vilja i att ta fram ett mer komplett klimatbokslut för de allmännyttiga bostadsbolagens verksamhet. Detta innebär en kraftigt förhöjd komplexitetsnivå. För att klimatboksluten ska vara relevanta, bidra till företagens interna förbättringsarbete på ett effektivt sätt och dessutom kunna jämföras mot varandra krävs att samsyn utvecklas kring vad som ska ingå i beräkningen och inte, emissionsfaktorer och metoder för insamling av inrapporteringsdata. För att kunna mäta progression och visa på en relevant ambitionsnivå krävs även en tydlig målformulering kring minskning av de klimatpåverkande utsläppen från allmännyttan. Några principer har varit vägledande och genomsyrat framtagandet av metoden. En av dessa har varit att hela tiden fokusera på de väsentliga utsläppen och att våga exkludera sådant som endast utgör en liten del av bostadsföretagens klimatpåverkan. Genom att hålla metoden enkel på detta sätt är förhoppningen att så många bostadsföretag som möjligt ska kunna använda metoden. En minskad arbetsinsats för redovisningen frigör tid och kraft åt att arbeta strategiskt och genomföra rätt förbättringsåtgärder. Livscykelperspektivet är en annan princip som har genomsyrat arbetet. Genom att inkludera både direkta och indirekta utsläpp är den framtagna metoden heltäckande. Det innebär exempelvis att metoden även omfattar tillvalsmodulerna nyproduktion, tjänsteresor och vissa av de boendes utsläpp. Men det innebär också att alla emissionsfaktorer som tagits fram även inkluderar indirekta utsläpp kopplade till bränslen och köpt energi såsom exempelvis tillverkning och transport av bränslen. De framtagna förslagen för vision och målformuleringar för Klimatinitiativet och dess fokusområden utgör en grund för fortsatta diskussioner med medlemsföretagen så att Klimatinitiativet blir slagkraftigt men ändå relevant för majoriteten av SABOs medlemsföretag. Detta är formuleringar som även andra bostadsföretag kan använda i sitt målarbete.Sveriges Allmännyttiga Bostadsbolag (SABO) har initierat ett klimatinitiativ för sina medlemsföretag (allmännyttiga bostadsföretag) i syfte att påskynda minskningen av utsläpp av växthusgaser från bolagens verksamhet. Att mäta och följa upp utsläppen av växthusgaser inom företagens verksamhet blir en viktig del i klimatinitiativet. Till viss del har detta redan gjorts bland SABO-företagen inom ramen för det så kallade Skåneinitiativet som har omfattat ett gemensamt mål om minskad energianvändning. Skåneinitiativet har nu avslutats och det finns en vilja i att ta fram ett mer komplett klimatbokslut för de allmännyttiga bostadsbolagens verksamhet. Detta innebär en kraftigt förhöjd komplexitetsnivå. För att klimatboksluten ska vara relevanta, bidra till företagens interna förbättringsarbete på ett effektivt sätt och dessutom kunna jämföras mot varandra krävs att samsyn utvecklas kring vad som ska ingå i beräkningen och inte, emissionsfaktorer och metoder för insamling av inrapporteringsdata. För att kunna mäta progression och visa på en relevant ambitionsnivå krävs även en tydlig målformulering kring minskning av de klimatpåverkande utsläppen från allmännyttan. Några principer har varit vägledande och genomsyrat framtagandet av metoden. En av dessa har varit att hela tiden fokusera på de väsentliga utsläppen och att våga exkludera sådant som endast utgör en liten del av bostadsföretagens klimatpåverkan. Genom att hålla metoden enkel på detta sätt är förhoppningen att så många bostadsföretag som möjligt ska kunna använda metoden. En minskad arbetsinsats för redovisningen frigör tid och kraft åt att arbeta strategiskt och genomföra rätt förbättringsåtgärder. Livscykelperspektivet är en annan princip som har genomsyrat arbetet. Genom att inkludera både direkta och indirekta utsläpp är den framtagna metoden heltäckande. Det innebär exempelvis att metoden även omfattar tillvalsmodulerna nyproduktion, tjänsteresor och vissa av de boendes utsläpp. Men det innebär också att alla emissionsfaktorer som tagits fram även inkluderar indirekta utsläpp kopplade till bränslen och köpt energi såsom exempelvis tillverkning och transport av bränslen. De framtagna förslagen för vision och målformuleringar för Klimatinitiativet och dess fokusområden utgör en grund för fortsatta diskussioner med medlemsföretagen så att Klimatinitiativet blir slagkraftigt men ändå relevant för majoriteten av SABOs medlemsföretag. Detta är formuleringar som även andra bostadsföretag kan använda i sitt målarbete.I detta projekt har en klimatberäkningsmetod utvecklats med syftet att underlätta för bostadsföretag att ta fram ett bra och vetenskapligt förankrat klimatbokslut. I förlängningen ska eventuellt ett digitalt klimatredovisningsverktyg utvecklas för att i så stor grad som möjligt automatisera arbetet
Översikt av indikatorer för hållbart boende - Del av förstudie om användbara kriterier för hållbart boende i Stockholms län
No full textDenna rapport gör en översiktlig inventering över indikatorer för miljömässig och social hållbarhet för byggande och boende. Meningen med inventeringen är att ge kunskapsunderlag för diskussioner kring hur hållbarhetskriterier kan konstrueras och användas av kommunerna i Storstockholm för att driva på hållbarhetsarbetet i stadsutvecklingen. Det finns många indikatorsystem utarbetade av olika aktörer. Indikatorer finns på olika nivåer, från byggnader till hela städer. Rapporten går igenom åtta miljöcertifieringssystem som finns på den svenska marknaden, sex uppföljningssystem som används bland kommuner i Storstockholm och 14 internationella indikatorsystem för hållbara städer. Sammanfattningsvis listas 189 indikatorer inom social-, miljömässig och ekonomisk hållbarhet samt inom förvaltning och styrning. Att välja lämpliga indikatorer beror till stor del på vilka mål man vill styra mot, samt arbetsbördan som krävs för att ta fram underlagsdata, redovisa resultat och eventuellet låter verifiera detta. Datatillgänglighet är en viktig aspekt för att välja lämpligt indikatorsystem. Uppföljnings- och rankingsystem för städer kan även handla om att redovisa strategier och planer för att uppnå mål kopplade till Agenda 2030 och nationella miljökvalitetsmål. Då jämförs inte nyckeltal utan en bedömning görs till vilken grad utvalda områden uppfylls. Rapporten ger på så vis underlag för en diskussion kring vilka hållbarhetskriterier som bäst skulle driva på stadsutvecklingen i Storstockholm.Denna rapport gör en översiktlig inventering över indikatorer för miljömässig och social hållbarhet för byggande och boende. Rapporten går igenom åtta miljöcertifieringssystem som finns på den svenska marknaden, sex uppföljningssystem som används bland kommuner i Storstockholm och 14 internationella indikatorsystem för hållbara städer. Sammanfattningsvis listas 189 indikatorer inom social-, miljömässig och ekonomisk hållbarhet samt inom förvaltning och styrning
Scrubbers: Closing the loop; Activity 3. Task 1; Air emission measurements.
No full textAn SO2 scrubber is fitted in the exhaust channel in order to reduce SO2 emissions to levels corresponding to the combustion of 0.1% sulphur fuel or lower, as described by the MARPOL Annex VI Regulation 14 on sulphur content in marine fuels used for operations in a SECA. This report covers two emission measurement campaigns. One set of trials contains benchmark measurements for emissions from operations on low sulphur fuel oil. The second set of trials is conducted after the fitting of an exhaust gas cleaning system on the ship. We compare emissions from LSFO combustion with HFO combustion downstream a scrubber. Both are alternatives that can be used to comply with the existing regulations in the area. We also analyse emission reductions over the scrubber, as measurements were conducted both upstream and downstream the installation. Our results show that the emissions of sulphur dioxide to air are lower when using high sulphur fuel together with a closed loop scrubber than when a low sulphur fuel oil is used. However, the study also concludes that other important air emissions, apart from sulphur dioxide, are at higher levels than emissions from a low sulphur fuel.Fartygs emissioner till luft av svaveldioxid är beroende av svavelhalten i bränsle. Som ett alternativt sätt att uppfylla kraven på svavelutsläpp kan fartygen fortsätta köras på högsvavliga bränslen och utrustas med avgasrening – skrubbrar. Den här rapporten redovisar resultaten från omfattande emissionsmätningar på en fartygsmotor när den körs med högsvavlig olja utan avgasrening, högsvavlig olja med en skrubber, och med lågsvavligt bränsle. Rapporten finns endast på engelska