IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Scrubbers: Closing the loop; Activity 3. Task 2; Risk assessment of marine exhaust gas scrubber water.
No full textIn response to regulations on permitted levels of sulphur emissions from ships an increasing amount of ships are expected to become equipped with exhaust gas cleaning systems, so called scrubbers. The use of scrubbers makes it possible to continue to use high sulphur fuel oil on board. In the scrubbers, the exhaust gases are washed with a scrubber fluid aiming at reducing levels of sulphur dioxide. The fluid passes the exhaust gas once (“open loop scrubber”) or is recirculated (“closed loop scrubber”). This study investigates the potential impact of the discharges from open and closed loop scrubbers on marine ecosystems. Samples were taken of effluent water from ships with closed loop and open loop scrubbers. The water from closed loop systems is treated before discharge to the marine environment. The waters were tested for toxicity using experimental studies with field collected zooplankton and bottom-dwelling blue mussels. Zooplankton were found to be more sensitive than mussels. A subsequent risk assessment based on the toxicity results and data on discharged volumes together with a simple and static model on mixing in sea water showed that the issue needs further attention specially to protect sensitive and enclosed areas with heavy ship traffic.Fartygs emissioner till luft av svaveldioxid är beroende av svavelhalten i bränsle. Som ett alternativt sätt att uppfylla kraven på svavelutsläpp kan fartygen fortsätta köras på högsvavliga bränslen och utrustas med avgasrening – skrubbrar. Det här innebär en marin föroreningskälla eftersom vattnet som används för att tvätta avgaserna från SO2 också tvättar ut andra föroreningar som spolas ut i havet. I den här rapporten beskrivs resultat från toxicitetstester på prover av skrubbervatten från olika typer av skrubbrar. En riskanalys av utsläppen görs också. Rapporten finns endast på engelska
Statlig styrning av hamnavgifter för fartyg
No full textThis report is only available in English.Den här studien har utförts av IVL för Naturvårdsverkets Fördjupad utvärdering av miljömålen 2019. Studien syftar till att beskriva juridiska förutsättningar för att från statligt håll styra utformning av hamnavgifter eller andra potentiella styrmedel kopplade till hamnar. Studien syftar även till att kartlägga hur miljödifferentiering av hamnavgifter och andra initiativ med liknande syfte tidigare har påverkat sjöfartens miljöprestanda
Upplevd oenighet bland forskare som skäl att slippa personligt miljöansvar
No full textEn miljöpsykologisk studie, som behandlar frågan om varför det finns ett gap mellan intention och handling när det gäller människors beteende vid miljömässiga val och om kommunikationens betydelse. Frågan i denna studie är hur motstridig information från forskarsamhället uppfattas och påverkar människors inställning till att handla mer miljöanpassat
Påverkan från naturligt organiskt material i GC-MS analyser - Petroleumförorenade jord- och vattenprover
No full textI och med att fraktionerade riktvärden avseende alifatiska och aromatiska kolväten i jord och grundvatten utvecklades under slutet av 1990-talet så har analys med GC/MS av dessa ämnesfraktioner blivit gängse praxis vid undersökning av misstänkt petroleumförorening i mark, grundvatten och ytvatten. I samband med tolkning av analysresultat dyker det ibland upp provsvar där endast det tyngre alifatintervallet C16-C35 detekteras. Proverna kan vara tagna i förväntat ”rena” områden, i en spridningszon från ett förorenat område, eller från ett område där tidigare provtagning inte givit utslag. I vissa fall kan alifatintervallet C16-C35 enbart detekteras under vegetationsperioden, men inte under resten av året. Ett sådant analysresultat är mycket svårtolkat om det handlar om en oljeprodukt som tangerar att innehålla dessa kolkedjelänger. Resultatet kan få stor betydelse, exempelvis om det handlar om ett dricksvatten eller vid beslut om fortsatt övervakning av det förorenade området. I detta projekt har vi undersökt om förekomsten av naturligt organiskt material i jord- och vattenprover kan misstas för oljeförorening vid analys av alifatiska kolväten i intervallet C16-C35 med GC/MS. För att kunna undersöka detta samlades jord- och vattenprover med varierande halt organiskt material in från områden opåverkade av oljeföroreningar. Därtill samlades olika petroleumprodukter in, dels för att undersökas med avseende på kemisk uppbyggnad, och dels för att användas för jämförelse med de oförorenade jord- och vattenproverna. Den analysmetodik som idag används av de flesta kommersiella laboratorier (som ofta felaktigt benämns SPIMFAB-metoden), har studerats ingående under projektets gång. Genom resultaten har orsaker som kan leda till att metoden även kan underskatta koncentrationer av oljekolväten i jord- och vattenprover kunnat belysas, något som ursprungligen inte ingick i projektets syfte. I denna metod används signalen för fragment m/z 57 mot normalalkaner för slutbestämning av alifatiska kolväten. Detta leder till underskattning av förekomst av cykloalkaner jämfört med om signalen för total ion current (TIC) (summan av joner som når detektorn vid en viss tidpunkt) används. De resultat som vi har erhållit i projektet styrker den hypotes som undersökningen ville pröva, d.v.s., att organiskt material i jord- och vattenprover kan störa analysen av oljeföroreningar i fraktionen alifater C16-C35. Fenomenet har visat sig vara relativt väldokumenterat i den internationella litteraturen och det är vedertaget att denna typ av störning kan motverkas om slutbestämning föregås av rening av extrakten med kiselgel eller annan adsorbent för att avlägsna mer polära ämnen. Vi har i vår studie visat att störningen varierar med olika typer av organiskt material, men det har inte fastslagits vilken egenskap i det organiska materialet som orsakar variationen. I vattenprover synes störningen i högre grad orsakas av partikulärt organiskt material än löst organiskt material. I jordprover synes störningen i högre grad påverkas av ungt, icke nedbrutet organiskt material än organiskt material med hög nedbrytning (högre humifieringsgrad). Detta styrks av forskning rörande paleoekologi där man konstaterar att nutida växter producerar långa alkankedjor i intervallet C21-C37 och att variationen är stor mellan olika typer av växter. Mot bakgrund av vad som har framkommit under vår studie så rekommenderar vi att den analysmetod med GC/MS som idag används för analys av alifatiska kolväten bör justeras genom att: 1) Ett reningssteg med adsorbent i pelarkolonn införs för att avlägsna naturligt organiskt material i form av polära ämnen. Det bör dock framgå att vid misstanke om metaboliter som härstammar från äldre oljeföroreningar kan dessa riskera att renas bort. Det gäller i synnerhet för vattenprover. Därför kan det vara klokt att analysresultat redovisas både med och utan rening. Vid misstanke om metaboliter bör även halten av löst organiskt kol undersökas. 2) Slutbestämning av alifatiska kolväten sker genom kvantifiering mot signal TIC mot normalalkaner istället för med signalen för massfragment m/z 57. Utöver dessa slutsatser har projektet visat att analysmetoder för moderna biobränslen såsom RME och HVO behöver utvecklas.I detta projekt har vi undersökt om förekomsten av naturligt organiskt material i jord- och vattenprover kan misstas för oljeförorening vid analys av alifatiska kolväten i intervallet C16-C35 med GC/MS. För att kunna undersöka detta samlades jord- och vattenprover med varierande halt organiskt material in från områden opåverkade av oljeföroreningar
Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
No full textVärmland är ett skogslän med ca 1,3 Mha produktiv skogsmark, mestadels bestående av barrskog. Atmosfäriskt nedfall av svavel- och kväveföreningar i länet har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. Det bedrivs därför en omfattande kalknings-verksamhet. Kvarvarande försurningsproblematik beror på ett historiskt högt svavelnedfall i kombination med en låg buffringskapacitet hos skogsmarken i länet. För att sjöar och vattendrag i länet skall återhämta sig från försurning krävs att vattnet som passerat skogsmarken kan bidra med betydande buffrande kapacitet, det vill säga att den syraneutraliserande förmågan, ANC, har ett positivt värde. Lufthalterna och nedfallet av svavel och kväve till skogen minskar i stort sett i takt med minskade utsläpp av svavel och kväve från såväl Sverige som övriga Europa. Sedan 1990 har svavelnedfallet i länets södra delar minskat med mer än 95 %. Det har skett en återhämtning från försurning i markvattnet. Svavelhalterna har minskat vid alla provytor och pH har ökat vid två av tre ytor. ANC är positiv vid alla provytor (se figur, S1). Vid en provyta i centrala Värmlands län, Blåbärskullen, har dock pH och ANC minskat på senare tid. En stor del av skogsmarken i Värmlands län, förutom längst i nordost, tar emot ett nedfall av kväve som överstiger kritisk belastning av kväve för barrskog, 5 kg N per hektar och år. Det relativt höga kvävenedfallet har pågått under många decennier och kan ha påverkat artsammansättningen vad gäller markvegetationen i länets skogar. Kvävenedfallet har dock ännu inte gett upphov till något betydande läckage av nitrat till markvattnet i växande skog. Fortsatta mätningar efter en avverkning av en granskog vid Södra Averstad hösten 2016 kan ge svar på hur höga nitrathalterna i markvattnet kan bli efter betydande störningar av skogsmarken.Värmlands län har haft mätningar inom Krondroppsnätet under 28 år. I denna rapport redovisas resultaten från 2016/17 års mätningar, tillsammans med tidigare års resultat. Även resultat från samtliga mätlokaler som någon gång varit aktiva i länet redovisas
Tillståndet i skogsmiljön i Västmanlands län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
No full textNedfallet av svavel- och kväveföreningar i Västmanlands län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I början av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 4 till över 10 kg svavel per hektar och år, med högst nedfall i länets södra delar. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 0,7 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Nedfallet av svavel i de södra delarna av länet har minskat med 90 % sedan 1994, medan det i länets norra delar minskat med mer än 65 % sedan 2002. Även lufthalterna av svaveldioxid har minskat statistiskt säkerställt med cirka 40 % sedan 1997 i länets södra delar. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Västmanlands läns södra delar förbättrats och markvattnet visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. pH och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet har ökat statistiskt säkerställt, se figur nedan. Ökningen går dock långsamt, och ANC är fortfarande ibland negativt. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett positivt ANC, för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 2-4 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast långsamt och har i länet under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Det är endast under de två senaste åren som det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Låga halter av nitrat i markvattnet tyder på att denna risk i nuläget är låg i länet. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid har de minskat statistiskt säkerställt med nästan 40 % sedan 1994 i länets södra delar och med 45 % sedan 2004 i länets nordliga delar.Västmanlands län har haft mätningar inom Krondroppsnätet under 26 år. I denna rapport redovisas resultaten från 2016/17 års mätningar, tillsammans med tidigare års resultat. Även resultat från samtliga mätlokaler som någon gång varit aktiva i länet redovisas
Assessing the Environmental Implications of a Regional Industrial Symbiosis Network for Innovative Products
No full textIndustrial symbiosis (IS), where different entities collaborate over energy, utilities, materials or services to create value and lower cost and environmental impact, has been identified as an approach to improve resource efficiency. North of Norrköping, Sweden, an industrial symbiosis network of firms exists, which currently exchange by-products, wastes and energy. These include Econova, the paper and sawmill of Holmen, municipal waste actors and energy providers (i.e. Tekniska Verken). Through these synergies, several innovative products based on forest, paper, sawmill and energy by-products have been created. The focus of the project will highlight the environmental performance of the industrial symbiosis network and pay particular attention to the value of facilitation services by Econova to produce hard surfaces and soil products for the consumer and bulk market. The results suggest that there are significant benefits due to the exchanges of material and energy between the firms in the IS network. Large reductions in greenhouse gas emissions and local impacts, namely eutrophication and acidification impacts are possible. Furthermore, large reductions in abiotic resource depletion are also possible. Overall, compared to a reference scenario, with no synergies, the IS network can annually reduce: • GHG emissions with roughly 170 million kg (170 000 tonnes) CO2-eq • Eutrophication impacts by roughly 750 tonnes PO4-eq • Acidification impacts by roughly 190 tonnes SO2-eq • Abiotic resource depletion with nearly 340 000 GJ-eq It was shown that all firms in the network benefit from the synergies involved. Replacing peat with fiber mulch led to significant environmental impact reductions for Econova, leading to reduced impacts for the main products, i.e. consumer and bulk soils. Furthermore, by providing fiber sludge to Econova, there are also benefits provided to Holmen Paper by reduced landfilling and being provided a share of the credits for replaced peat; and larger benefits in potential future scenarios where larger shares of fiber sludge are shared. Holmen Sawmill and Paper plants were also illustrated to receive large benefits from using heat supplied by Holmen Paper. Finally, all firms which install ECA surfaces showed significant improvements in comparison to surfaces produced with concrete and asphalt. Finally, the results point to the importance of the facilitation of by-products and wastes by Econova, and the significant value this creates in the region, with large potential to improve environmental performance of firms and their products.Industrial symbiosis (IS), where different entities collaborate over energy, utilities, materials or services to create value and lower cost and environmental impact, has been identified as an approach to improve resource efficiency. The focus of the project will highlight the environmental performance of the industrial symbiosis network and pay particular attention to the value of facilitation services by Econova to produce hard surfaces and soil products for the consumer and bulk market. Denna rapport finns bara på engelska
Tillståndet i skogsmiljön i Hallands län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
No full textNedfallet av svavel- och kväveföreningar i Hallands län har under lång tid överskridit vad skogs-marken samt sjöar och vattendrag tål. I slutet av 1980-talet varierade svavelnedfallet i länet från 12 till över 30 kg svavel per hektar och år. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 2,2 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Svavelnedfallet vid krondroppsytan Söstared i norra Halland har minskat med 90 % på 30 år. I de södra delarna av länet har minskningen troligtvis varit ännu större under motsvarande tidsperiod. Även lufthalterna av svaveldioxid har minskat statistiskt säkerställt med cirka 45 %, sedan 2001, i länets södra delar. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Hallands län förbättrats, mätt som den syraneutraliserande förmågan (ANC) och pH i markvattnet. Det tar dock lång tid för skogsmarken att återhämta sig efter den tidigare historiska försurnings-belastningen. Hur mycket svavelnedfall skogsmarken tål i dagsläget beror på flera samverkande faktorer, såsom kvävenedfall och bortförsel av buffrande ämnen vid skogsavverkning. Svavelnedfallet i Hallands län har minskat kraftigt under åren mätningarna pågått och är nu relativt låga, Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 10-13 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast lång-samt och har under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för skog i Sverige, 10 kg kväve per hektar och år för lövskog och 5 kg kväve per hektar och år för barrskog. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet förekommer i Halland, vilket visar att det vid vissa platser finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp och därmed en potentiell risk för kväveutlakning till ytvatten. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid har de minskat statistiskt säkerställt med 32 %, sedan 2001, i länets södra delar.Hallands län har haft mätningar inom Krondroppsnätet under 31år. I denna rapport redovisas resultaten från 2016/17 års mätningar inom Krondroppsnätet, tillsammans med tidigare års resultat. Även resultat från samtliga mätlokaler som någon gång varit aktiva i länet redovisas
Kartläggning av lantanoider i mossa i Sverige
No full textPå uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet genomfört en undersökning avseende förekomst av 14 lantanoider, ingående i gruppen sällsynta jordartsmetaller, i mossprover. Mossproverna samlades in 2015, på uppdrag av Naturvårdsverket, i bakgrundsmiljö i Sverige. Förutom att kartlägga om det fanns geografiska koncentrationsskillnader för lantanoiderna över Sverige var målet att om möjligt utröna om ursprunget för de olika lantanoiderna var antropogent. Resultaten visade på att det fanns skillnader vad gäller de olika lantanoidkoncentrationerna i mossa över landet. Utifrån erhållna resultat kunde också konstateras att medianvärdet för samtliga lanatanoider (utom europium) var statistiskt signifikant lägre för Norrland jämfört med för Götaland och Svealand, men ingen tydlig gradient kunde ses. Däremot hittades förhöjda lantanoidkoncentrationer i vissa mossprover. I denna studie användes även mossprover som insamlats 2015, på uppdrag av Kalmar läns luftvårdsförbund, i stads- och industrinära miljö i Kalmar län, för att undersöka eventuella skillnader av lantanoidkoncentrationer. Resultaten visade att koncentrationerna av samtliga lantanoider i mossproverna var signifikant högre i stads- och industrinära miljö jämfört med i bakgrundsmiljön. Däremot fanns ingen statistiskt signifikant skillnad i koncentrationer av lantanoider i mossa mellan prover som insamlats i stads- och industrinära miljö. Data från litteraturen möjliggjorde även en jämförelse av lantanoidkoncentrationerna i mossprover över tid från bakgrundsmiljön i södra Sverige. I jämförelsen användes resultat från mossprover tagna 1975, 2000 samt 2015. Allra högst lantanoidkoncentrationer fanns i proverna från 1975. Mellan 1975 och 2000 minskade lantanoidkoncentrationerna i mossproverna med mer än hälften (i medeltal 62 %). Även mellan 2000 och 2015 minskade koncentrationerna i mossan för flertalet lantanoider med nästan hälften (i medeltal 44 %).I denna studie har nedfallet av 14 lantanoider i bakgrundsmiljö över Sverige kartlagts med hjälp av mossprover. Dessutom har för Kalmar län även koncentrationer av lantanoider i mossa insamlad i bakgrunds-, stads- och industrinära miljö jämförts
Real-driving emissions from diesel passenger cars measured by remote sensing and as compared with PEMS and chassis dynamometer measurements - CONOX Task 2 report
No full textIn this study more than 200,000 emission data records for diesel passenger cars from remote sensing measurements carried out in Spain, Sweden, Switzerland and United Kingdom 2011-2017, were pooled to analyze particularly the real-world NOX emission performance of Euro 5 and Euro 6 cars. The results show that average NOX emissions for diesel cars (by Euro class, make, engine family) as measured by remote sensing agree well with on-board emission (PEMS) measurements. Thus, remote sensing has proven a powerful tool for market surveillance and for complementing conventional real-world emission test methods. The study shows that real-world NOX emissions from diesel cars remain virtually unchanged from Euro 1 to Euro 5, meaning that in real-world driving the average European diesel Euro 5 car emits 5-6 times more NOX in excess of the standard. Euro 6 diesel cars emit on average about half as much NOx as Euro 5, still Euro 6 emits on average about 5 times more NOx in excess of the standard. Ambient temperature has a strong effect on the emissions. The data also demonstrates that the introduction of diesel particulate filters along with the Euro 5 emission standard has been very effective in reducing real-world PM emissions.Den här rapporten finns endast på engelska