IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Samverkan för ökad klimatanpassning vid Gavleån : Slutrapport för Gavleåns avrinningsområde i samverkan (GAS)
No full textKlimatförändringarna medför stora utmaningar för kommuner, VA-huvudmän, näringsliv och allmänheten då riskerna för både skyfall och torka potentiellt medför stora samhällskostnader vid exempelvis översvämning och skogsbrand. Idag är det juridiska ansvaret spritt mellan många aktörer och ingen har enskild rådighet att hantera utmaningen ensam. Denna isolering kan i värsta fall leda till att åtgärderna som genomförs blir ineffektiva, suboptimalt lokaliserade eller verkningslösa. Projektet har identifierat flera utmaningar, möjligheter och framtider inom avrinningsområdet. Genom att arbeta med ett holistiskt vattenresursperspektiv kan aktörerna bidra med olika pusselbitar som kan tackla utmaningarna tillsammans. Samverkansformer utvecklas så att flertalet vattenfrågor kan hanteras samtidigt och med multifunktionella lösningar i största möjliga mån. Det gäller naturvårdsinsatser, klimatanpassning (översvämning, torka, skogsbrand), förbättrad vattenkvalitet, grundvattenbildning med mera. Projektets resultat visar på att det finns möjligheter att samordna dessa, men att det kräver engagemang i befintliga och nya organisationer, bryta stuprörsarbete med vattenfrågor och ökad interaktion mellan aktörer i avrinningsområdet
What is needed to scale up reuse to become the norm? : Usereuse - Analysis of actors conditions
No full textDenna studie, genomförd inom ramen för projektet Usereuse, analyserar aktörers förutsättningar att skala upp återanvändning till norm. Fokus ligger på textil, elektronik, möbler och inredning, och bygger på enkäter, intervjuer och workshops med aktörer från fyra arenor: nyköpsarenan, begagnatarenan, personliga arenan och avfallsförebyggande arenan. Analysen utgår från politiska, ekonomiska, sociala och tekniska faktorer och visar vilka hinder och möjligheter aktörerna ser. Analysen identifierar en rad interna framgångsfaktorer som ledarskap, långsiktiga affärsmodeller och tjänsteutveckling, engagemang och kompetens hos personalen, sänkta trösklar genom attraktiv placering och utformning, digitalisering för bättre matchning mellan utbud och efterfrågan samt välfungerande samarbeten. På extern nivå framträder strukturella systemfel: överproduktion och överkonsumtion, att nyproduktion inte bär sina hållbarhetskostnader, otillräckliga politiska beslut och incitament, att avfallshantering är billigare än återanvändning, återvinningscentraler och producentansvar är utformade för återvinning framför återanvändning samt brist på attraktiva platser för återanvändning i samhällsplaneringen. Samtidigt öppnas möjligheter genom EU:s regleringar om ekodesign och reparationsrätt, utveckling av offentlig upphandling, ökad försäljning av återanvänt och normförändringar där fler konsumenter ser begagnat som attraktivt. Cirkulär ekonomi kan inte fungera vid sidan av linjära system. För att återanvändning ska kunna skala upp krävs en större omställning där politiska styrmedel, näringslivets initiativ och kommunala satsningar samverkar med konsumenternas förändrade beteenden. Frågan om återanvändning går nu från att ses som avfallsfråga till en form av konsumtion och produktion – men system, reglering och incitament släpar efter. Återanvändning kan vara en nyckel till resiliens i samhället och bidra till vår förmåga att hantera och utvecklas i förändring, genom att öka möjligheten att lokalt ta hand om och cirkulera det vi redan har. Det gör oss bättre rustade för lågkonjunkturer och resursbrist och minskar beroendet av globala leveranskedjor. Analysen visar att för att aktörer ska kunna skala upp återanvändning till norm behöver vi både minska nykonsumtion, stimulera återanvändning framför nyköp och samhällsplanera för återanvändning.Ecological footprints from today’s consumption exceed planetary boundaries, and Sweden has one of the world’s highest consumption footprints. Reuse can reduce climate impact, waste volumes and resource extraction only when it replaces new purchases. Although the reuse market is growing faster than new consumption, it still makes up a small share of total consumption. This study, conducted within the Usereuse project, analyses actors’ conditions for scaling reuse to the norm. It focuses on textiles, electronics, furniture and interiors, and draws on surveys, interviews and workshops with actors from four arenas: the new purchase arena, the secondhand arena, the personal arena and the waste prevention arena. The analysis considers political, economic, social and technological factors and shows the barriers and opportunities actors see. The analysis identifies internal success factors such as leadership, long-term business models and service development, staff engagement and competence, lower thresholds through attractive location and design, digitalisation for better matching of supply and demand, and well-functioning collaborations. At the external level, structural system failures appear: overproduction and overconsumption; new production that does not internalise its sustainability costs; insufficient policy and incentives; waste management being cheaper than reuse; recycling centres and extended producer responsibility designed for recycling rather than reuse; and a lack of attractive places for reuse in community planning. At the same time, opportunities arise through EU rules on ecodesign and the right to repair, developments in public procurement, rising sales of reused goods and norm shifts as more consumers view secondhand as attractive. A circular economy cannot operate alongside linear systems. For reuse to scale, a broader transition is needed in which policy instruments, business initiatives and municipal efforts interact with changing consumer behaviours. Reuse is shifting from a waste issue to a form of consumption and production—but systems, regulation and incentives lag behind. Reuse can be a key to societal resilience, strengthening our capacity to manage and develop through change by enabling local care and circulation of what we already have. It better equips us for recessions and resource scarcity and reduces dependence on global supply chains. The analysis shows that to make reuse the norm, we must reduce new consumption, prioritise reuse over new purchases, and plan for reuse in community planning
Kritiska råmaterial - efterfrågan, tillgång och styrmedel
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en studie om kritiska råmaterial (CRM) med fokus på industrins efterfrågan samt på återvinning och möjligheter att öka återvinningen ur askor från avfalls- och slamförbränning. Studien bygger på befintlig kunskap, litteratur och statistik samt projektgruppens expertis, kompletterat med intervjuer och samråd i en extern referensgrupp med industrirepresentanter. Genom kartläggning och analys identifierades dels vilka CRM som är mest relevanta att återvinna utifrån efterfrågan, dels sammanställdes kunskap om CRM i askor och hinder för ökad återvinning. Dessutom bedömdes styrmedel och åtgärder för att främja återvinning av CRM ur askor. Den nuvarande efterfrågan på CRM i Sverige återspeglar landets industriella profil. Stål- och verkstadsindustrin driver behovet av legeringsmetaller som mangan, nickel, krom, molybden, volfram, niob och vanadin, liksom processinsatsvaror som exempelvis grafit. Fordonsindustrin och den framväxande batterisektorn ökar efterfrågan på litium, kobolt, grafit, nickel, mangan och sällsynta jordartsmetaller. Elektronik- och telekomsektorn har behov av bland annat gallium, indium och tantal, medan kemiindustrin och jordbruket kräver fosfor, fluorerade material och antimon. Samtidigt saknas inhemsk utvinning och förädling för många av dessa råmaterial i Sverige, vilket gör landet beroende av import. I Sverige är återvinningsgraden för kritiska och strategiska metaller generellt låg eller obefintlig, med undantag för främst aluminium och koppar. CRM i askor från förbränning har identifierats som en potentiell sekundär råvarukälla. En kartläggning av avfallsförbränningsaska visar att en del CRM återfinns i halter eller kemiska former som kan vara relevanta för återvinning såsom aluminium, antimon, arsenik, fosfor, koppar, nickel samt vissa legeringsmetaller som kobolt, mangan och kiselmetall. Dessa ämnen härrör till stor del från material som borde ha sorterats ut för återvinning och inte hamnat i avfallsförbränningen, till exempel metallskrot, plast (innehållande spår av antimon), batterier och elektronikavfall. Metallåtervinning ur bottenaskan är tekniskt möjlig och görs redan idag i stor utsträckning. Befintlig teknik skulle kunna effektiviseras och användas vid fler anläggningar för att höja återvinningen. Nackdelen är dock att om uttaget av metall ökas för mycket kan restaskans egenskaper försämras så att den inte längre kan användas som konstruktionsmaterial. Detta skulle medföra ökade kostnader för deponering, för utan avsättning skulle deponering vara enda möjlighet för restaskan. Idag återvinns inga kritiska material ur flygaska från avfallsförbränning. Det finns visserligen anläggningar som återvinner vissa metaller ur flygaskan såsom zink och vissa metallsalter, men de inkluderar inga CRM. Det finns potential att utvinna flera CRM, men detta har hittills enbart testats i laboratorieskala i Sverige. Att implementera sådana processer skulle kräva kemikalier och ytterligare processteg, vilket ökar behandlingskostnaderna. Fosfor är det dominerande kritiska ämnet relevant för återvinnig ur askan från monoförbränning av avloppsslam. Fosfor kan återvinnas genom att laka slamaskan med syra, varvid en stor del av fosforinnehållet och även en del aluminium kan återvinnas i en form som ersätter jungfruliga råvaror. Däremot kan flygaskan från slamförbränning innehålla förhöjda tungmetallhalter, vilket innebär extra komplikationer och kostnader om även den fraktionen ska utnyttjas. Studien betonar behovet av styrmedel för att öka återvinning av kritiska och strategiska råmaterial ur askor. För bottenaskan från avfallsförbränning pekas två huvudsakliga åtgärdsinriktningar ut. Antingen reglerande krav i form a v skärpt tillsyn och uppdaterad tillämpning av bästa tillgängliga teknik för resurseffektiv askhantering, eller ekonomiska incitament i form av offentligt stöd kopplat till mängden återvunnet material (en så kallad materialåtervinningspremie). Båda syftar till att optimera utsorteringen av metaller ur bottenaska utan att restmaterialets hantering behöver ändras. Vidare föreslås satsningar på teknikutveckling – riktade forsknings- och innovationsstöd – för att utveckla och testa nya metoder som kan återvinna värdefulla ämnen ur bottenaska samt ur flygaska från avfallsförbränning. För aska från avloppsslam föreslås inga nationella styrmedel. Där är det lämpligare att verka på EU-nivå samt att ha ett bredare perspektiv, där fokus bör ligga på nyttiggörandet av fosforn ur avloppsslammet och inte begränsa det till återvinning enbart genom förbränning
Flotationskemikalier : En sammanfattning av två rapporter inom Naturvårdsverkets screeningprogram 2022–2025
No full textDen här rapporten är en svensk sammanfattning av två delstudier om flotationskemikalier vid svenska gruvor som genomförts inom Naturvårdsverkets screeningprogram. Mellan 2022 och 2025 omfattade projektet dels en litteraturgenomgång av vanligt förekommande flotationskemikalier och deras potentiella miljöpåverkan, och dels en empirisk undersökning av kemikaliekoncentrationer nedströms fyra sulfidmalmsgruvor. Litteraturstudien visar att särskilt xantater används i stor omfattning och har dokumenterade toxiska effekter, medan kunskapen om andra kemikalier och produkter, såsom Atrac, Danafloat, MagnaFloc, eterdiaminer och fosforsyraestrar, är begränsad. De främsta kunskapsluckorna rör eventuella långtidseffekter och risk för subletal toxicitet gentemot högre organismer, temperaturberoende nedbrytning och utspädningsförhållanden i naturliga vattendrag. Fältundersökningen inkluderade även en utveckling av analysmetoder för xantater och tionkarbamater, vilket möjliggjorde detektion av låga koncentrationer. Fältprovtagningen 2024–2025 visade att xantater och/eller tionkarbamater förekom nedströms samtliga studerade gruvor, i 34 av 85 prover, med halter mellan 0,2 och 250 µg/L. Mer än 70 % av analyssvaren låg under 10 µg/L, nivåer som understiger majoriteten av rapporterade toxicitetsdata för vattenlevande organismer. Det ekotoxikologiska underlaget är dock mycket varierande, och fältprovtagningen omfattade endast momentana mätningar i ytvatten. För en robust miljöriskbedömning krävs därför längre mätserier, studier av eventuella kroniskt toxiska effekter samt analyser av synergier mellan flotationskemikalier och metaller
Analys av stödsystem för miljöarbetsmaskiner : Marknad, kostnadsjämförelse och varianter på stödsystem
No full textRapporten analyserar förutsättningarna för en ökad användning av miljöarbetsmaskiner i Sverige. Arbetet har omfattat tre huvuddelar: en marknadsöversikt, kostnadsjämförelser mellan el- och dieseldrivna maskiner samt en genomgång av befintliga och möjliga stödsystem. Syftet är att ge underlag till Energimyndighetens fortsatta arbete för att främja en snabbare omställning mot utsläppsfria maskiner. Utbudet av elektriska arbetsmaskiner växer men är fortfarande koncentrerat till de lättare segmenten. Leasing som alternativ till förvärv är vanligt som affärsmodell och verkar föredras av både köpare och säljare. Flera tillverkare introducerar löpande nya batterielektriska modeller men för maskiner i de tyngsta klasserna återstår utvecklingsarbete, inte minst vad avser batterisystem. I kostnadsjämförelsen analyserades fem maskintyper: grävmaskin, minigrävmaskin, hjullastare, traktor och åkgräsklippare. Resultaten bekräftar tidigare observationer om att kapitalkostnaden för elmaskiner är högre, men att lägre energi- och underhållskostnader delvis kompenserar detta. Klimatpremien spelar i dagsläget en avgörande roll för den ekonomiska konkurrenskraften. Beräkningarna visar att stödet är avgörande för de större maskinerna, dvs. maskiner över 10 tons vikt eller 50-100 kW motoreffekt. Utan klimatpremien blir kostnaden 5–15 % högre per maskintimme för tunga maskiner, men med stödet kan merkostnaden minska till 0–5 %. För hjullastare visar beräkningsexemplet att eldrift till och med kan bli billigare än motsvarande dieselalternativ. Analysen visar också att de mindre maskiner närmar sig kostnadsparitet. För minigrävmaskiner och yrkesmässiga gräsklippare är skillnaden liten redan idag. Med stöd från klimatpremien blir kostnaderna i princip jämförbara med dieselalternativet vid genomsnittligt antal driftstimmar. I applikationer med högre antal drifttimmar blir de lätta batterielektriska varianterna ännu mer kostnadseffektiva varför de ekonomiska drivkrafterna verkar för en omställning av dessa maskinstorlekar. För stödsystem analyserades två befintliga stödformer: klimatpremien och Klimatklivet. Dessutom diskuteras internationella erfarenheter (t.ex. från Norge och Nederländerna) och möjliga utvecklingsvägar. Först och främst konstaterats att ett eget stöd för arbetsmaskiner behövs. Eftersom maskinerna är betydligt dyrare i inköp krävs riktade stöd för att driva marknaden framåt. Stora eldrivna maskiner bedöms annars inte vara konkurrenskraftiga före 2030. Dessutom är offentlig sektor och deras upphandlingar av maskintjänster viktiga pådrivare för omställning till eldrift. Skarpa klimatkrav i offentliga byggprojekt kan påskynda omställningen, särskilt om de kombineras med ekonomiska incitament. Studien visar att elektrifiering av arbetsmaskiner är tekniskt möjlig och på väg in i flera maskinkategorier, men att de ekonomiska förutsättningarna fortfarande är en tröskel – särskilt för de större maskinerna. Att skapa ett separat stödsystem som riktar sig mot miljöarbetsmaskinerna skulle därför vara en fördel. Stödinsatser och tydliga krav från offentliga beställare framstår som nödvändiga för att skapa tillräcklig efterfrågan och få fart på marknaden
Återbruk och cirkulär affärsutveckling i den halländska bygg- och fastighetssektorn. : En undersökning av potentialen för storskaligt återbruk och förlängning av byggnaders livslängd
No full textI denna rapport undersöker vi potentialen för storskaligt återbruk och förlängning av byggnaders livslängd i den halländska bygg- och fastighetssektorn genom att 1) studera nuläget i Halland, 2) beräkna minskad klimatpåverkan, minskade avfallsmängder och sänkt materialförbrukning samt kostnader jämfört med klimatpåverkan utifrån ett antal case samt 3) identifiera och summera potentialen i Halland. Genom studien vill vi skapa förutsättningar för vetenskapligt grundade argument som ökar förståelsen för den outnyttjade potential somfinns för återbruk och cirkulär affärsutveckling. Målet är att motivera och kunna påverka viktiga aktörer inom branschen samt att öka förståelsen för behovet att gå frånen linjär till en cirkulär bygg- och fastighetssektorn. Kartläggningen visar att många aktörer inom bygg- och fastighetssektorn i Halland anser att de redan arbetar cirkulärt, på något sätt, idag. Det handlar dock främst om materialåtervinning, resursminimering och bevarande. Däremot är arbetet med återbruk av byggmaterial i ombyggnation och nybyggnationer begränsat. Vår undersökning visar också att det finns få experter inom cirkulärt byggande i Halland idag och att kunskapsnivån kring cirkulärt byggande varierar kraftigt. Flest experter återfinns bland arkitekter och konsulter. Detta indikerar det finns potential både för att höja kompetensen och att öka omfattningen av återbruk och cirkularitet. Resultaten visar också att utsläppsminskningar, ökad resurseffektivitet och kostnadsbesparingar är viktiga drivkrafter för fortsatt återbruksarbete. Dessa områden är därför centrala för att realisera den fulla potentialen. De som inte jobbar med återbruk och cirkularitet idagmotiverar det med att efterfrågan är begränsad och att återbruk upplevs vara svårt att få till. Vi har undersökt potentialen för att bevara byggnader och återbruka material i ett case utifrån två skolor i Halland som står inför rivning alternativt ombyggnation. Resultaten visar att om man bevarar stommen och återbrukar byggdelar och interiör vid en ombyggnation ger det 60 procent lägre klimatpåverkan och 76 procent mindre avfallsmängder och materialförbrukning jämfört med om man river och bygger nytt. I denna studie har vi räknat på olika typer av ombyggnadsscenarier. Samtliga visar betydande vinster för klimatet och minskade avfallsmängder och lägre materialförbrukning när man återbrukar material och bevarar byggnader. För att visa på nyttan av återbruk kan det vara relevantatt sätta klimatpåverkan i relation till kostnader. Vi har tagit fram en modell för hur detta kan genomföras i ett case där vi studerar tegel. Våra beräkningar visar att en vägg murad med nytt tegel ger ungefär sex gånger så stor klimatpåverkan per krona som en vägg med återbrukat tegel. Resultaten visar också på stora skillnader i hur teglet hanteras vid rivning. Idag är det till exempel möjligt att få tillbaka pengar om du lämnar in teglet för återbruk, medan kostnaden för att lämna teglet på deponi är relativt hög. Om återbruk skulle tillämpas vid ombyggnationer av samtliga skolor i Halland, skulle en klimatbesparing upp till 324 ton CO2e och minskade avfallsmängder om 150 ton kunna uppnås årligen. Potentialen från bevarande av byggnader är betydande, men svårare att beräkna. Utifrån antaganden uppskattar vi en potentiell klimatbesparing på 5 100 ton CO2e/år från såväl bevarande av byggnader som återbruk av byggmaterial vid bygg- och rivningsaktiviteter i det befintliga skolbeståndet i Halland. För att sätta denna reduktion i perspektiv motsvarar det cirka sju procent av den totala årliga klimatpåverkan från byggaktiviteter i Halland. Cirkulär hantering av skolbeståndet har alltså potential att ha en märkbar effekt på regionens totala klimatpåverkan från byggsektorn. Våra resultat visar att det varje år investeras omkring 1,1– 3,5 miljarder kronor i projekt som kan vara relevanta för återbruk i den halländska bygg- och fastighetssektorn. Beräkningarna visar också att det skulle kunna innebära mellan cirka 1 500 och 6 000 nya återbruksrelaterade tjänster och uppdrag varje år. Utifrån den genomförda studien ser vi behov av fortsatt utvecklingsarbete inom följande områden 1) undersöka och analysera fler effekter av bevarande och återbruk 2) utveckla metoder för ekonomisk värdering kopplattill miljömässiga faktorer 3) utveckling av metoder och insamling av data som möjliggör uppskalning från enskilda projekt till större skala. In this report, we investigate the potential for largescale reuse and extension of the lifespan of buildings in the construction and property sector in Halland County by 1) studying the current situation in Halland, 2) calculating reduced climate impact, waste volumes and reduced material consumption as well as costs compared to climate impact based on several cases and 3) identifying and summarising the potential in Halland.Through this study, we show scientifically based arguments to increase understanding of the untapped potential of reuse and circular business development. The aim is to motivate and influence key industry actors and improve understanding of the need to move from a linear to a circular construction and property sector. The survey shows that many actors in Halland County’s construction and property sector consider that they are already, in some way, working circularly. However, their efforts mainly focus on recycling, resource minimisation and preservation of buildings. There is limited work on reusing building materials in remodelling and new construction. Our survey also shows that there are few experts in circular construction in Halland today and that the level of knowledge about circular construction varies greatly. Most experts are found among architects and consultants. This indicates that there is potential to raise the level of expertise and increase the extent of reuse and circularity. The results also show that emission reductions, increased resource efficiency and cost savings are essential drivers for further reuse implementation. These areas are, therefore, key to realising their full potential. Those who do not work with reuse and circularity today justify it by saying that demand is limited and that reuse of building materials is hard to achieve.We have investigated the potential for preserving and reusing materials based on two schools in Halland that are facing demolition or remodelling. The results show that preserving the framework and reusing building components and interiors during a rebuild results in a 60 per cent lower climate impact and 76 per cent less waste and material consumption than demolition and new construction. In this study, we have calculated different types of remodelling scenarios. They all show significant climate benefits and reduced waste and material consumption when reusing building materials and preserving buildings.To demonstrate the benefits of reuse, putting the climate impact in relation to costs may be relevant. We have developed a model for how this can be done in a case where we study bricks. Our calculations show that a wall built with new bricks has about six times the climate impact per SEK than a wall with reused bricks.The results also show significant differences in how the brick is handled during demolition. Today, it is possible to get money back if you return the brick for reuse, while the cost of leaving it in landfills is relatively high.If reuse were applied to the refurbishment of all schools in Halland, climate savings of up to 324 tonnes of CO2e and waste reductions of 150 tonnes could be achieved annually. The potential from preservation is significant but more challenging to calculate. Based on rough assumptions, we estimate a potential climate saving of 5 100 tonnes CO2e/year from both preservation of buildings and reuse in construction and demolition activities in the existing school stock in Halland County. In perspective, this corresponds to approximately 7 percent of the total annual climate impact from construction activities in Halland. A circular approach for the school stock thus has the potential to have a noticeable effect on the region's total climate impact from the construction sector.Our results show that around SEK 1.1 – 3.5 billion is invested each year in projects in Halland's construction and property sector that could be relevant for reusing building materials. The calculations also show this could mean approximately 1 500 and 6 000 reuse-related services and assignments yearly.Based on this study, we see a need for further development work in the following areas 1) investigating and analysing more effects that preservation and reuse can provide 2) developing methods for economic valuation linked to environmental factors 3) developing methods and collecting data that enable transfer from individual projects to a larger scale
Swedish National Nitrogen Budget - Material and Products in industry
No full textIn this report, pool two ‘Materials & products in industry’ (MP) of the Swedish National Nitrogen Budget (NNB) is presented. The MP pool of the NNB is one of the eight major pools defined by the Task Force of Reactive Nitrogen (TFRN), which together represent a total national nitrogen budget capturing all major flows of all forms of reactive nitrogen (Nr) within a country and across the country borders. The methodology to calculate the NNB has been provided by the Expert Panel on Nitrogen Budgets (EPNB) in the Annexes to the ECE/EB.AIR/119 – “Guidance document on national nitrogen budgets". The three most important sources of data were Statistics Sweden (SCB), The Swedish Board of Agriculture (Jordbruksverket) and Swedish Chemicals Agency (Kemikalieinspektionen). Data on some chemicals were seen as industrial secrets or - in case of e.g. explosives – as non-public data. The major flows of Nr to and from MP were when possible calculated for the year 2015. The MP pool is dominated by Nr flows associated with chemicals, food and feed. These flows are between MP pool and pools ‘Rest of the world’ (i.e. outside Sweden), ‘Agriculture’ and ‘Humans & settlements’. The total input of reactive nitrogen to MP was 696 kt N and the outputs 662 kt N. Of the eight pools considered in a complete national N budget, the MP pool is rather central. MP has the largest flows of Nr in and out of the pool and it includes the major Nr flows associated with import and export of chemicals, products to and from the pool Agriculture, and Nr flows to the pool Humans and settlements. This report replaces an earlier version published 2024, Report C861, with minor corrections of the nitrogen flows
Begränsad klimatpåverkan från vattentjänster: Begrepp och tillåtna klimatpåståenden
No full textRapporten innehåller en utredning om vad som är gångbara tolkningar/definitioner av begreppet klimatneutralitet och närliggande begrepp, bland annat med hänsyn till framväxande EU-lagstiftning som kommer att reglera aktörers användning av klimatpåståenden såsom ”klimatneutral”. Det har ingått i uppdraget att analysera implikationer för aktörer i VA-branschen som har kommunicerat mål om klimatneutralitet till ett visst årtal
The Power of Policy : Creating the conditions to scale nature-based solutions for water security
No full textAcross the globe, water security is under threat. Climate change and watershed degradation are driving up costs and increasing the frequency of disruptions for water users—impacts that are hitting the world’s most vulnerable communities hardest. These same forces are contributing to unprecedented habitat destruction and biodiversity collapse. Nature-Based Solutions (NbS) are proven to help address these acute water challenges as they deliver resilient, lower-cost water and sanitation services, extend the service life of traditional grey infrastructure and support thriving biodiversity and communities. The good news is that investments in NbS for water are gaining important momentum. In fact, investments doubled over the past decade, reaching USD 49 billion in 2023.3 But while some countries and regions appear to be embracing the approach, uptake remains remarkably uneven. This disparity in uptake raises a number of questions for decision makers, including: what is the role of policy in mainstreaming investments in NbS at a watershed scale? And what enabling conditions are necessary to succeed? The Power of Policy aims to answer these questions and, in doing so, help policy makers deliver targeted reforms that will accelerate NbS delivery for the benefit of people and nature. This research distils insights from existing literature, 17 original country case studies, and over 75 expert interviews. The selection of case studies captures the wide range of political, legal, and economic contexts in which NbS for water investment are delivered today. The findings of the case studies underscore the fact that policies driving investment in water security are embedded in political, legal, financial, and social systems—each offering a unique set of opportunities and barriers for NbS deployment. As such, the study doesn’t propose a one-size-fits-all set of reforms for policy makers to adopt. Rather, for the first time, it captures a comprehensive set of enabling conditions based on real-world experience and distils these findings into an analytical framework. This framework is a tool to support policy makers in understanding where policies are enabling or inhibiting NbS adoption where they work, and with insights from case studies and broader findings, design actionable and locally targeted reforms to enable investment in NbS
Reducing the climate impact of transport services through practical approaches to transport procurement
No full textSustainability has gained increasing attention for corporate strategies in recent years. Transport services are major sources of greenhouse gas emissions and often make up a large part of companies Scope 3 emissions. Consequently, companies buying transport services face growing pressure to reduce the climate impact of their freight transport activities. . Freight transport emissions are the results of long-term strategies, short-term tactical decisions, and everyday operational choices. Hence, the way transport services are planned and procured play a role in reducing emissions. But making real progress is not easy. It requires more than setting climate goals, it demands changes in how transport services are managed, procured, and integrated into broader supply chains. Moreover, the changes required demand interaction and collaboration among firms embedded in the business networks where the transport activities occur. Despite growing awareness, freight transport emissions are still often seen as “someone else’s problem”, typically that of transport providers. But this approach is no longer sufficient as transport buyers are now facing rising expectations from all sides. Governments are tightening regulations on carbon reporting and fuel use, and customers, especially large retailers, manufacturers, and public sector buyers, are demanding lower-emission deliveries. To meet these expectations, transport buyers must navigate a complex set of internal and external challenges. Internally, they need to align transport procurement practices with operational objectives and strategies, including climate goals. Additionally, because transport buyers do not operate in isolation but are embedded in a broader business network, any adaptations to their operations must reflect interaction and interdependencies with actors such as transport providers, customers, and other supply chain partners. Taken together, these developments underscore the need for transport buyers to combine internal alignment with strengthened collaboration across the wider business network. Only by integrating climate considerations into both organizational practices and inter-organizational relationships can companies translate sustainability ambitions into concrete reductions in freight transport emissions