IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Business and biodiversity : A review of the companies' strategic work and follow-up
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en kartläggning av näringslivets uppföljning och arbete med biologisk mångfald. Syftet med kartläggningen är att bidra med kunskap och lärande exempel på hur företag kan utveckla uppföljningen och sitt strategiska arbete med biologisk mångfald, samt att synliggöra hinder och framgångsfaktorer. Kartläggningen syftar till att inspirera fler företag att utveckla sin uppföljning samt synliggöra vilka faktorer som är viktiga för att underlätta näringslivets uppföljning och arbete för Sveriges miljömål. Trots att intervjustudien inkluderar ett något begränsat urval av företag visar resultaten tydligt att samtliga företag pekar på en komplexitet kring hur man ska mäta och följa upp påverkan på biologisk mångfald. De intervjuade företagen lyfter förståelse kring påverkan inom hela sin värdekedja som en viktig framgångsfaktor. Det kan också vara lämpligt att dra nytta av det viktiga arbete som ofta sker inom klimatområdet för att etablera ett strategiskt arbete kopplat till biologisk mångfald och strukturera sin uppföljning. Det är dock viktigt att vara vaksam på de faktiska skillnader som finns mellan dessa båda områden.IVL Swedish Environmental Research Institute has on the behalf of Swedish Environmental Protection Agency, conducted a review of how Swedish companies work with biodiversity. The purpose of the review was to gain knowledge and identify good examples on how companies can develop their strategic work on biodiversity, and how they can follow up and measure their impacts on biodiversity. An important part of the review has also been to highlight obstacles and success factors for companies’ biodiversity work. The review aims to inspire more companies to work with and follow up biodiversity, and to highlight actions that the business sector can take in order to achieve Sweden’s environmental quality objectives. Even though this review only includes interviews with nine companies, the results clearly indicate a complexity of measuring and following up companies’ impacts on biodiversity. The interviewed companies continuously emphasise the importance of analysing and addressing the impacts on biodiversity throughout the whole value chain. Companies can also use the knowledge, processes and lessons-learned from their climate-related actions to establish strategic work with biodiversity and to create a follow-up framework. Although it is important that biodiversity is discussed alongside climate change as a dual challenge, it is important to be careful with the differences between these two areas
Dialogprocesser kring hållbarhetsbedömningar inom svenskt skogsbruk
No full textInom forskningsprogrammet Mistra Digital Forest (MDF) utvecklas metoder för att med ett hållbarhetsperspektiv beskriva och visualisera alternativa, framtida scenarier för produktion och användning av skogsråvara, för dagens och framtidens skogsbruk. Utveckling av metodik för att tillämpa indikatorer för hållbarhet för svensk skoglig sektor utgör en viktig verksamhet. I denna rapport redovisas argument för behovet av en nationell samverkan mellan intressenter i det svenska samhället vad gäller metodik för bedömningar och målsättningar för hållbarhet för framtida utveckling inom svensk skoglig sektor. Vi föreslår att det nationella skogsprogrammet, med ett tilläggsuppdrag och utformat med inspiration från andra framgångsrika arenor, till exempel Luftkonventionen, och lett av en oberoende nationell samordnare, skulle kunna härbärgera en nationell arena för dialoger kring samverkan om utveckling av beräkningsmetoder samt definitioner av indikatorer för hållbarhet för svensk skoglig sektor, med en bred förankring i det svenska samhället
Summary Report: Assessing the environmental performance of improvement measures at Svegro
No full textThis study aims to assess the environmental performance of the progress and future possibilities for resource efficiency applied to a horticultural greenhouse in Sweden producing herbs and lettuce. The environmental implications of the development of a case study greenhouse are assessed by employing life cycle analysis and highlighting the environmental performance of different scenarios based on measures taken to improve resource efficiency. These scenarios include previous improvement measures to the greenhouse such as switching to organic fertilizers, switching to a bio-based pellet heating system, and reducing and altering the amount of plastics employed for the packaging. Future scenarios are also included to explore the implications of shifting toward more renewable transportation for product logistics, employing LEDs in place of high-pressure sodium lighting, densifying the production, and employing more recyclable fractions of plastic. Environmental performance indicators are provided for each scenario to show the greenhouse gas emissions, eutrophication, acidification, resource consumption, and water resource depletion. The results from the scenarios suggest that measures developed for the greenhouse had large environmental performance improvements. For these past measures, switching to bio-based pellet burners and reducing the amount and type of plastics were identified to be the most beneficial to nearly all environmental impact categories. For future measures, the largest environmental performance benefits were found for switching the lighting to LEDs. On the product level, resource efficiency improvements from the greenhouse can nearly halve the GHG emissions per kilogram of edible product. Nonetheless, it was also highlighted that the results can also be sensitive to the methodological and dataset choices made in the modeling, above all the source and datasets used for electricity. The results provide insights on the implications of environmental performance improvement measures taken at greenhouses, especially the sourcing for fuels to meet heating demands, and the effect it has on the performance of the products, which are important for both producers and wholesalers of the products. The study also adds to the developing literature on the environmental performance of controlled environment agriculture, providing empirical evidence from a real case in Sweden
Resultat från FoU-samarbete Syvab-IVL : Årsredovisning för 2020 - 2021
No full textDagens reningsverk står inför flera utmaningar såsom ökad belastning, skärpta reningskrav, ett förändrat klimat, krav på ökad resurseffektivitet, en mer hållbar slamhantering och minskad miljöpåverkan från verksamheten. I en strävan att nå mer hållbara lösningar för avloppsvattenrening och slamhantering har IVL Svenska Miljöinstitutet och Syvab haft ett långsiktigt forskningssamarbete. Under 2020 och 2021 har olika aktiviteter inom områdena klimat- och miljöpåverkan, slamhantering och processoptimering genomförts. Några av de aktiviteter som redovisas i denna rapport är fortfarande under genomförande och fortsätter även under 2022. Några resultat från 2020/21 års arbete är följande: - En simulering av framtida Himmerfjärdsverket 2030 med olika realistiska inflöden där infiltration och snabb avrinning varierats visar att mängden tillskottsvatten i inflödet påverkar reningsverkets miljöpåverkan. Framför allt en förändrad infiltration som ger ett minskat inflöde resulterar i en kraftig minskning av övergödningspotentialen, förbrukning av fossila resurser, klimatpåverkan, försurningspotential och förbrukningen av materialresurser. - Lutsgasmätningarna i den nya rejektvattenbehandlingen indikerade att 0,3 % av inkommande totalkväve emitterades som lustgas vilket är en total årlig lustgasemission från processen på ca 330 kg N2O/år eller 117,5 ton koldioxidekvivalenter årligen. Dessa emissioner är mycket lägre jämfört med mätningar i den tidigare deammonifikationsprocessen. Vid periodvisa problem i demonprocessen uppgår lustgasemissionerna dock till samma storleksordning som från den tidigare deammonifikationsprocessen. - Emissionsmätningar i huvudlinjen visade en genomsnittlig N2O-emissionsfaktor på ca 0,42 % (N2O-N/NH4-N-belastning). Vid en delvis hämning av nitrifikationen under mätperioden v41 kunde högre utsläpp av lustgas (1 % N2O-N/NH4-N-belastning) observeras. Vid en mer stabil nitrifikation minskar även lustgasemissioner igen till en emissionsfaktor på <0,4 %. - Mätningar för att kvantifiera växthusgasemissioner gjordes även i MBR-pilotanläggningen och ett medelvärde för lustgasemissionsfaktorn på ca 0,36 % N2O-N/NH4-N-belastning med ett högsta värde på 1,33 % beräknades. Även om det på grund av saknande data för luftflödet till membrantanken inte går att dra några slutsatser än så tyder dessa initiala mätningar ändå på högre lustgasemissioner från MBR-piloten jämfört med mätningar i IVLs MBR-pilot vid Hammarby Sjöstadsverk samt jämfört med nuvarande reningsprocess vid Himmerfjärdsverket. - Resultaten för rening av läkemedelsrester och PFAS för de två MBR-GAK-pilotlinjerna visar en fortsatt bra reningseffektivitet även om en förväntat avtagande effekt med ökade antal behandlade bäddvolymer observerades. Ett kolbyte har fortfarande inte behövts och PFOS-reningen sker fortfarande främst i MBR-processen. Medan första pilotlinjen bekräftar principförslaget så visar den andra pilotlinjen och övergripande resultat att signifikanta resurs- och kostnadsbesparingar kan åstadkommas jämfört med konventionell design om resultaten från pilotförsöken läggs som grund för en framtida fullskaleimplementering. - Olika åtgärder som rekommenderades i en genomförd utredning för att minska skumproblemet i piloten och för att undersöka en möjlig hantering i framtida Himmerfjärdsverket visar ett minskat skumtäcke i piloten. Ifall det beror på en minskad skumbildning eller ett effektivt avdrag av skummet kvarstår dock att utreda
Styrmedel för minskade NOX-utsläpp från vägtrafik i scenarier med skärpta EU-krav för fordons CO2-utsläpp
No full textSyftet med projektet var att beräkna utsläpp av CO2, NOX och partiklar från vägtrafiken i ett scenario där EU antar skärpta krav på CO2-utsläpp från nya fordon. Dessutom beräknas effekten av ytterligare styrmedel. Beräkningarna visar att skärpta EU-krav har liten effekten på utsläppen till 2030, eftersom striktare krav till inte hinner ha någon betydande effekt till dess. Efter 2030 är effekten från EU-kraven större. Styrmedelsanalysen visar att nya avgasnormer (Euro 7) är det styrmedel som har störst effekt på NOX och partiklar. För CO2 är utsläppsminskningarna små för alla styrmedel
Försurning och övergödning i norra Sverige : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
No full textDenna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. Vissa mätningar finansieras även av Naturvårdsverket och av Boliden Mineral AB. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar, men inte längst i norr, och nitratläckage i markvattnet från skogsekosystemen i norra Sverige förekommer sällan i ostörd, växande skog. Undantaget Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet i Dalarnas län varierade under det hydrologiska året 2020/21 mellan 3 och 5 kg per hektar, i Jämtlands län mellan 2 och 3 kg per hektar, i Västernorrlands län mellan 3 och 4 kg per hektar, i Västerbottens län mellan 2 och 4 kg per hektar och i Norrbottens län mellan 1 och 3 kg per hektar. Sammantaget visar mätningarna att nitrat sällan förekommer i markvattnet i skogsekosystemen i ostörd växande skog i norra Sverige. Efter stormskador, avverkning eller andra störningar kan dock halterna av nitrat generellt öka till ganska höga nivåer i markvattnet. Förhöjda nitratkvävehalter i markvatten är det första tecknet på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, vilket medför en risk för utlakning till ytvatten. Detta har visats för ett flertal platser i södra Sverige och nu även påvisats i norra Sverige, då nitratkväve läckt ut vid granskogen i Nymyran i Jämtlands län efter avverkning. Svavelnedfallet i norra Sverige är fortsatt lågt, men återhämtningen från försurningen går långsamt. Svavelnedfallet (utan havssaltbidraget) till skogen i norra Sverige har minskat kraftigt sedan mätstarten och minskningen, mellan 53 och 77 %, är statistiskt säkerställd för samtliga nu aktiva skogsytor sedan 1997/98. Generellt är dock svavelnedfallet i norra Sverige lågt. Högst svavelnedfall under 2020/21 uppmättes vid Holmsvattnet på 1,5 kg per hektar och lägst vid Ammarnäs med cirka 0,2 kg per hektar. Trots att norra Sverige tillhör den del av Sverige som tagit emot ett relativt lågt svavelnedfall finns det ändå områden där markvattenkemin är relativt kraftigt försurningspåverkad, medan försurningspåverkan är låg i andra områden. Resultaten från markvattenmätningarna visar att pH i markvattnet fortfarande är relativt högt, men på några mätplatser är pH lågt och återhämtningen går långsamt. Markvattnets pH varierade mellan 5,1 och 6,7 under 2021, och ANC (den syraneutraliserande förmågan) var svagt positiv vid samtliga mättillfällen under 2021 vid mätplatserna i norra Sverige.Det totala kvävenedfallet i Dalarnas län varierade under det hydrologiska året 2020/21 mellan 3 och 5 kg per hektar, i Jämtlands län mellan 2 och 3 kg per hektar, i Västernorrlands län mellan 3 och 4 kg per hektar, i Västerbottens län mellan 2 och 4 kg per hektar och i Norrbottens län mellan 1 och 3 kg per hektar. Nitrat förekommer sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem i norra Sverige. Svavelnedfallet till skogarna i norra Sverige är generellt lågt i norra Sverige och det har minskat kraftigt visar inom Krondroppsnätet. Men under 2020/21 var dock svavelnedfallet högre än på flera år vid de olika mätplatserna. Högst svavelnedfall under 2020/21 uppmättes vid Holmsvattnet på 1,5 kg per hektar följt av Lakamark, Bäcksjö med 1,3 kg per hektar. Lägst svavelnedfall uppmättes vid Ammarnäs med cirka 0,2 kg per hektar. Resultaten från markvattenmätningarna visar att pH i markvattnet fortfarande är relativt högt, men på några mätplatser är pH lågt och återhämtningen går långsamt. Markvattnets pH varierade mellan 5,1 och 6,7 under 2021, och ANC (den syraneutraliserande förmågan) var svagt positiv vid samtliga mättillfällen under 2021 vid mätplatserna i norra Sverige
Försurning och övergödning i Hallands län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
No full textDenna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Hallands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Halland men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Nitrat i markvattnet efter stormskador Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Det beräknade totala kvävenedfallet över Halland per kalenderår har sedan 2001 varierat mellan 5,9 och 19,7 kg per hektar och år och har under denna tidsperiod minskat statistiskt säkerställt med 32 %. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland. Stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007) ökade ytterligare på nitratkvävehalterna i markvattnet. Halterna av nitrat i markvattnet har minskat vid vissa platser, både i ostörd och stormskadad skog. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan det bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten. Historiskt högt svavelnedfall ger långsam återhämtning från försurning Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Minskningen har planat ut under de senaste 4–5 åren. Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken på att en återhämtning från försurning både i ostörd och stormskadad skog, med ökande pH och ANC, samtidigt som halterna av toxiskt oorganiskt aluminium minskar. Att det vatten som lämnar skogsmarken har dålig buffringskapacitet kan vara en förklaring till den långsamma återhämtningen från försurning i sjöar och vattendrag i Halland.Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet, visar mätningarna inom Krondroppsnätet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet även i växande, ostörd skog i Halland. Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.
Försurning och övergödning i Södermanlands län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
No full textDenna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Södermanlands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Södermanlands län men även Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar men är fortfarande för högt Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Södermanlands län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,8 och 5,3 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i södra delen av länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 53 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Under 2020/21 var kvävenedfallet med nederbörden 5,4 kg per hektar och det totala kvävenedfallet till barrskog var 6,6 kg per hektar. Liksom under flertalet tidigare år var halten nitratkväve i markvattnet under det hydrologiska året 2020/21 låg. Sammantaget visar markvattenmätningarna i Södermanlands län att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar. Detta visar att skogarna i länet har kapacitet att lagra kväve i marken, men stormskador eller andra störningar kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. Det kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan transporteras vidare och bidra till förhöjda nitrathalter i grundvattnet och därmed försämrad dricksvattenkvalitet samt övergödning av ytvatten. Svavelnedfallet är lågt men återhämtningen från försurningen är långsam Nedfallet av svavel har minskat kraftigt de senaste decennierna i hela Sverige. Den kraftigaste minskningen har varit i sydväst. Vid Edeby har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från cirka 5 kg per hektar och år i slutet av 1990-talet till 1,2 kg per hektar under 2020/21. Svavelnedfallet utan havssaltsbidrag vid Edeby har minskat med 85 % sedan mätstarten 1996/97. Försurningstillståndet i skogsmarken vid Edeby i Södermanlands län har förbättrats något som ett resultat av det minskande svavelnedfallet. Markvattenkemin vid Edeby visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt. Svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant, och den syraneutraliserande förmågan (ANC) har, med ett enda undantag, varit positiv under hela mätperioden. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Däremot visar ingen av de tre försurningsparametrarna i markvattnet, ANC, pH och oorganiskt aluminium, någon statistiskt säkerställd förändring sedan mätstarten.Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Södermanlands län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,8 och 5,3 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige för barrskog, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i södra delen av länet under 2020/21. Nitrat förekommer sällan i markvattnet i länets växande skog. Länets mätningar inom Krondroppsnätet visade att svavelnedfallet till skogarna i Södermanlands län har minskat kraftigt och var under 2020/21, strax över 1 kg per hektar. Försurningstillståndet i skogsmarken vid Edeby i Södermanlands län har förbättrats något som ett resultat av det minskande svavelnedfallet. Svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant, och den syraneutraliserande förmågan (ANC) är oftast positiv. Däremot visar ingen av de tre försurningsparametrarna i markvattnet, ANC, pH och oorganiskt aluminium, någon statistiskt säkerställd förändring sedan mätstarten, vilket gör att återhämtningen från försurningen i länet går långsamt.
Försurning och övergödning i Stockholms län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
No full textDenna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Stockholms län främst finansieras av Länsstyrelsen i Stockholms län men även av Naturvårdsverket och Swedavia. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Nedfallet av kväve minskar men var förhållandevis högt 2020/21 Kvävenedfall innebär en risk för kväveutlakning från skogsmark till grund- och ytvatten. Kvävenedfallet till skog i Stockholms län har minskat med 48 % under tidsperioden 2001–2021. Även lufthalterna av kvävedioxid har minskat med 51 % vid Farstanäs sedan 1994. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Stockholms län har beräknats ligga i intervallet mellan 4 och 5 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21. Detta är lägre än den kritiska belastningsgränsen för kväve i skog, 5 kg per hektar och år. I länet har dock kvävenedfallet tidigare under lång tid överskridit den kritiska belastningsgränsen. Under 2021 var nitrathalterna i markvattnet generellt låga vid mätplatserna i länet, med undantag av Farstanäs. Tidigare års mätningar har visat att markvattnet vid de nu aktiva mätplatserna i länet sällan uppvisar nitratkväve i markvattnet. Sammantaget visar mätningarna i Stockholms län att kvävenedfallet ännu inte gett upphov till något läckage av nitrat till markvattnet i växande skog, men att kväveutlakning kan förekomma i länets skogar, framförallt i de som drabbats av störningar i form av stormskador eller barkborreangrepp. Svavelnedfallet är lågt och det sker en långsam återhämtning Svavelnedfallet till skogen i Stockholms län har minskat kraftigt, mellan 67 och 96 %, sedan de olika platsernas mätstart, och minskningen är statistiskt säkerställd för alla mätplatser i länet. Under de senaste sex åren har svavelnedfallet varit lägre än 1 kg per hektar i länet, vilket är mycket lägre än i början av 1990-talet då nedfallet var upp mot 14 kg per hektar och år. Av länets tre mätplatser med långa tidsserier har en statistiskt säkerställd återhämtning från försurning främst skett vid Bergby i länets norra del. Där har markvattnets pH ökat, och halterna av sulfatsvavel och oorganiskt aluminium minskat. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) visar ingen statistiskt säkerställd förändring vid någon av länets mätplatser, men den är oftast positiv, vilket tyder på att det finns en syrabuffrande förmåga i länets skogar. Även vid Arlanda syns tecken på återhämtning från försurningen, med ökat pH och minskade halter av sulfatsvavel i markvattnet. Även vid Farstanäs har sulfathalterna minskat i markvattnet, men det finns inga statistiskt säkerställda förändringar med avseende på pH, ANC och oorganiskt aluminium.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Stockholms län har beräknats ligga i intervallet mellan 4 och 5 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, vilket är något under den kritiska belastningsgränsen för barrskog. Nitrat förekommer sällan i markvattnet i skogsekosystemen, vilket innebär att länets skogar generellt tar upp det kväve som finns tillgängligt. Under 2021 var nitrathalterna i markvattnet generellt låga vid mätplatserna i länet, med undantag av Farstanäs. Svavelnedfallet till skogarna i Stockholms län har minskat relativt kraftigt och var mycket lågt under det hydrologiska året 2020/21, cirka 1 kg per hektar, visar mätningarna i länet inom Krondroppsnätet. Försurningstillståndet i skogsmarken i länets norra delar har förbättrats, och markvattnet visar tecken på återhämtning från försurning. Ytterligare återhämtning krävs i länets södra delar för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet.
VA-kluster Mälardalen 2019-2021 - Slutrapport
No full textVA-kluster Mälardalen – ett högt värderat forsknings- och utbildningsklusterVA-kluster Mälardalen är ett viktigt och mycket uppskattat nätverk. Det vittnar våra medlemmar om. Som en del i arbetet med slutrapporteringen ställdes två frågor till alla medlemmar: ”Varför är ni medlemmar i VA-kluster Mälardalen?” och ”Vad betyder VA-kluster Mälardalen för er?”. Svaren visar att det våra medlemmar uppskattar mest är det nätverk som klustret utgör och den forskning vi bedriver tillsammans. Nätverket är kärnan i klustret, och tack vare det kan vi genomföra högklassig forskning med såväl akademisk höjd som praktiskt tillämpbara resultat. Den naturliga kontakten mellan de tretton VA-organisationerna och de sju forskande parterna gynnar VA-forskningen i Sverige och driver teknik- och kunskapsutvecklingen framåt. Klustret ger VA-organisationerna en möjlighet att delta i projekt som genererar direkt nytta i verksamheten och som kan svara på frågor kopplat till de utmaningar de står inför – både på kort och lång sikt. De forskande parterna uppskattar att kunna arbeta med forskning som kommer till användning ”på riktigt”. Klustret ger också möjligheter för alla medlemmar att delta och driva projekt som de saknar kompetens eller ekonomiska förut-sättningar att driva ensamma. Den samlade projektvolymen inom VA-kluster Mälardalen har totalt uppgått till drygt 142 MSEK under programperioden 2019–2021. Det motsvarar en uppväxling av SVU- och SIVL-medlen med 17 gånger. Den faktiska projektfinansieringen speglar en del av nyttan med VA-kluster Mälardalen, men för att få en komplett bild bör det även beaktas att det totalt har genomförts närmare 100 forsknings- och utvecklingsprojekt under program-perioden, och att 17 av våra 20 medlemmar har varit direkt involverade i ett eller flera av dessa projekt. Många av projekten har dessutom genomförts i samarbete med andra VA-organisationer utanför klustret. Resultaten från denna uppsjö av forsknings-projekt kan knappast sammanfattas på ett rättvist sätt i en slutrapport, än mindre i en sammanfattning som denna. Ett urval av de forskningsprojekt som helt eller delvis finansieras av SVU-medel genom VA-kluster Mälardalen redovisas i slutrapporten, men i övrigt hänvisar vi till vetenskapliga artiklar och andra rapporter enligt de referenslistor som finns både i slutrapporten och de verksamhetsberättelser som har publicerats årligen under programperioden (tillgängliga via klustrets hemsida www.va-malardalen.se).