IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Användningen av satellitdata för att utveckla miljöövervakningen i Sverige – En syntes
No full textRapporten beskriver kunskapsläget för miljöövervakning med fjärranalys, med fokus på ämnesområden som är relevanta för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, exempelvis tillämpningar för luftkvalitet, naturresurser, biodiversitet samt för sjöar, kust och hav.Fjärranalys erbjuder såväl goda möjligheter som utmaningar, eftersom fjärranalysövervakningen behöver integreras i den nuvarande miljöövervakningen. Forskarna bedömer att tillämpbarheten inom exempelvis luftkvalitet kommer att öka framöver, genom att ett flertal nya satelliter och instrument kan förbättra övervakningen av luftföroreningar från satelliter. Fjärranalys har potential att underlätta för både Naturvårdsverket och HaV att följa upp flera av Sveriges miljökvalitetsmål och för att kartlägga biologisk mångfald i olika skalor, men kräver dock att HaV och Naturvårdsverket behöver producera data som är standardiserade, geolokaliserade och tidsmässigt uppdaterade, för att kunna användas i kombination med satellitdata.Forskarna rekommenderar en rad åtgärder som Naturvårdsverket och HaV kan vidta för att ytterligare integrera fjärranalys i miljöövervakningen, samt förslag på fortsatt forskning och utveckling.Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov
Tio år med byggarbetsmiljösamordnare Bas-P och Bas-U : Möjligheter och hinder för god arbetsmiljö och säkra byggarbetsplatser
No full textRapporten beskriver hur byggarbetsmiljösamordnare i planering- och projekteringsfas (Bas-P) och i utförandefas (Bas-U) fungerar idag, drygt tio år efter att de införts och regleras i svensk arbetsmiljölagstiftning. Syftet med rollerna är att säkerställa att arbetsmiljöfrågor hanteras under hela byggprocessen.Bas-P ska samordna, planera och ta fram lösningsförslag innan byggproduktionen och Bas-U ska samordna, tillämpa och säkerställa att arbetsmiljörisker hanteras under byggproduktionen. Dessutom ska överlämning av underlag ske från Bas-P till Bas-U. Analysen visade att vanligast är det med 1–2 dagars utbildning för Bas-uppdraget. Önskemål gällande utbildningsinnehållet är mer praktiska övningar och diskussioner om olika lösningsförslag samt anpassning för respektive Bas-roll. Merparten av Bas-Ps arbetstid består av möten, arbete med riskanalyser och checklistor. Motsvarande för Bas-U är riskanalyser, möten, arbetsmiljöplan, skyddsronder och arbetsplatsintroduktioner. Bas-uppdraget kombineras ofta med en annan roll, vilket upplevs ha fördelar som att kunna ha en helhetssyn på projektet och där nackdelar är att intressekonflikter kan uppstå vid prioritering. En enkät besvarades av 303 personer (Bas-P=17%, Bas-U=71% och Bas-P/U=12%) och 28 personer med olika befattningar/roller djupintervjuades. I en innehållsanalys identifierades tio temaområden som möjliggör/underlättar respektive hindrar/försvårar i Bas-rollen och i uppdraget. Sammanfattningsvis är en övergripande förutsättning som påverkar Bas-uppdraget att det finns kunskap om arbetsmiljöansvaret på alla nivåer i organisationen, under alla delar av byggprocessen. Ytterligare förutsättningar som påverkar är tid, ekonomi och innehåll i kravspecifikation för Bas-uppdraget samt entreprenadavtalsformer. Slutligen diskuteras förbättringsområden, förslag och rekommendationer för framtidens byggarbetsmiljösamordnare (Bas 2.0), med fokus på kunskap, arbetsmiljöplan och kommunikation, samspelet mellan Bas-P och Bas-U samt projekt- och verksamhetsstyrning
Mikroorganismer i arbetsmiljön vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar : Kartläggning och åtgärder
No full textVid förbehandlings- och samrötningsanläggningar förekommer mikroorganismer i det avfall som hanteras och rötning innebär att mikroorganismer bryter ner avfallet. Mikroorganismerna kan innebära hälsorisker för de anställda, då bioaerosoler, dvs. damm och vätskeaerosoler som innehåller mikroorganismer och deras metaboliter, kan uppstå vid hanteringen av avfallet. Forskningsprojektet om mikroorganismer i arbetsmiljön vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar har undersökt när och var det finns risk för exponering för damm och aerosoler, och därmed för mikroorganismer. Den metodik som valts, och bedömts ge mest tillförlitligt underlag för en diskussion om åtgärder, är mätning av partiklar (uppdelat på olika storleksfraktioner) med direktvisande optiskt instrument. Mätinstrumentet har främst placerats stationärt för att följa hur dammhalten på utvalda platser varierar över tid, men har även burits runt i anläggningen av personalen för att studera dammhalterna i olika delar och vid olika arbetsmoment, exempelvis underhållsarbete och rondering. Studiebesök med mätningar och intervjuer har utförts vid tre förbehandlingsanläggningar, eftersom exponeringen bedöms vara högst i den typen av anläggningar. Mätningarna visar att förhöjda halter av partiklar förekommer vid platser och arbetsmoment där avfall hanteras öppet och där ventilationen är otillräcklig, och förhöjs ytterligare om materialet är i rörelse, om det är ostädat så att torkat avfall ”dammar” och/eller när man spolar vatten med högt tryck. Intervjuerna visade att de anställda generellt var överens om var riskmoment fanns och pekade ofta ut samma platser på anläggningarna. Detta visar att även om mätinstrument inte finns att tillgå kan en anläggning komma långt med att tillsammans med personalen kartlägga ”kritiska” platser/arbetsmoment. Där inga andra åtgärder fungerar eller är möjliga rekommenderas att personal använder andningsskydd i större utsträckning än vad som görs idag. Detta trots att personal inte, eller i mycket liten grad, upplevt problem. När det gäller luftvägsexponering kan man klara sig utan akuta besvär, men vid arbete under många år kan symptom/problem komma senare i livet
Försurning och övergödning i Blekinge län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
No full textDenna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Blekinge län främst finansieras av Blekinge Kustvatten och Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 7 och 9 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 37 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Halterna av nitrat i markvatten är genomgående låga i ostörd, växande skog i länet. Kraftigt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet under en period efter avverkning i Vång A visade dock på ett stort överskott av kväve i marken. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador eller insektsgrepp, kan leda till kraftigt förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve, vilket har visats på andra platser i södra Sverige. Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt Svavelnedfallet till skog i Blekinge har minskat, från omkring 20 kg per hektar och år när mätningarna startade i mitten av 1980-talet till 1–2 kg per hektar under det hydrologiska året 2020/21, till följd av de minskade utsläppen av svavel. Återhämtning av markvattnet från försurning pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande kraftigt försurat. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) är under eller omkring 0 i de flesta fall. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till kraftiga surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 7 och 9 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar. Dock var nitrathalterna i markvattnet under året låga. Svavelnedfallet till skogarna i Blekinge har minskat kraftigt och var lågt även under det hydrologiska året 2018/19, mellan 1–2 kg per hektar, visar mätningarna i länet inom Krondroppsnätet. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.
PFAS – How can Swedish sewage treatment plants meet this challenge? : Compilation of knowledge and guidance for relevant actors regarding PFAS
No full textPFAS (Per- och polyfluorerade alkylsubstanser) finns överallt omkring oss i samhället; i produkter, atmosfären, avfall, avloppsvatten, ytvatten, dricksvatten, grundvatten, mark, växter, djur och i våra kroppar. Användning och spridning av PFAS är en global samhällsutmaning och inte ens de mest avlägsna platserna på jorden är längre opåverkade av PFAS-ämnen. En av anledningarna till att PFAS har varit attraktiva i många produkter och industriella applikationer är ämnenas extrema kemiska och termiska stabilitet. Samma egenskaper skapar dock utmaningar i miljön då persistensen av PFAS medför att även låga utsläpp över tid kan anrikas i olika miljöer med stor risk för negativa hälso- och miljöeffekter. Det finns idag tusentals kända och okända PFAS med väldigt varierande egenskaper och toxicitet, vilket försvårar både en riskbedömning och hantering av detta växande miljöproblem. En nationell massbalans för PFAS visar att emissioner från produkter och atmosfärisk deposition är de största källorna till PFAS-spridning i miljön i Sverige. De mängder som sprids till miljön via avloppsvatten och avloppsslam kan anses utgöra en mindre del. På grund av PFAS-ämnenas persistens kan dock åtgärder för att minimera tillskottet via dessa spridningsvägar vara aktuellt för att nationellt minska den totala miljöbelastningen. Med tanke på toxiciteten och persistensen hos PFAS har användningen av kemikalierna reglerats kraftigt under senare tid och vilka halter som anses acceptabla i miljön har sänkts. Många PFAS har redan förbjudits i Sverige eller EU och bedömningsgrunder eller åtgärdsgränser har definierats för olika PFAS i t.ex. ytvattenförekomster, grundvatten och dricksvatten för att initiera åtgärder för att minska spridningen av ämnena. Redan aviserade och kommande strängare regelverk kommer ytterligare öka behovet av åtgärder för att minimera mänsklig exponering av PFAS och deras spridning i miljön. Oavsett vilka åtgärder som genomförs kommer dock PFAS finnas kvar länge i miljön, även vid ett globalt totalförbud. En långsiktig hantering av PFAS är således nödvändig med en successiv avskiljning från kretsloppet. Fokus för avskiljning från kretsloppet bör framförallt ligga på kraftigt förorenade marker och deponilakvatten.Genomgången av befintliga data vid svenska avloppsreningsverk och mottagande recipienter visar tydligt att dagens reningsprocesser inte avskiljer PFAS. Vid några avloppsreningsverk observeras dock en effektiv avskiljning av vissa PFAS vilket bör undersökas vidare. PFOS-halter i mottagande recipienter överskrider i de flesta fall som tillåter en bedömning befintliga gränsvärden. I många andra fall förhindrar brister i analysen en bedömning på grund av för höga rapporteringsgränser. Pågående aktiviteter kring olika renings- och destruktionstekniker för PFAS visar att det idag inte finns tekniker som åstadkommer en långtgående PFAS-reduktion från kommunalt avloppsvatten utan betydande resursförbrukning och kostnader. För en fortsatt användning av slam som gödsel behöver uppströmsarbete, med bl.a. bortkoppling eller rening av PFAS-förorenat lakvatten intensifieras. Flera pågående pilottester tyder dock på att en viss del av PFAS i avloppsvatten kan renas bort som en synergieffekt om rätt teknik väljs när ett reningsverk kompletteras med avancerad rening för reduktion av läkemedelsrester eller för en cirkulär vattenhantering. Utöver ett kunskapsunderlag ger även denna rapport en vägledning till VA-aktörer för hur PFAS-problematiken kan angripas. Dessutom visar rapporten på ett stort behov av att förbättra och sprida kunskap kring PFAS med framförallt mätdata och kunskap kring reningstekniker och PFAS i slam för att kunna möta PFAS-utmaningen. PFAS (Per- and Polyfluoroalkyl Substances) are everywhere around us in society; in products, the atmosphere, waste, wastewater, surface water, drinking water, groundwater, soil, plants, animals and in our bodies. The use and spread of PFAS is a global societal challenge and even the most remote places on earth are no longer unaffected by PFAS substances. One of the reasons why PFAS has been attractive in many products and industrial applications is the substances' extreme chemical and thermal stability. However, the same properties create challenges in the environment as the persistence of PFAS implies that even low emissions over time can be accumulated in different environments with a high risk of negative health and environmental effects. Today there are thousands of known and unknown PFAS with widely varying properties and toxicity, which makes both risk assessments and management of this growing environmental problem difficult. A national mass balance for PFAS shows that emissions from products and atmospheric deposition are the major sources of PFAS to Sweden. The PFAS-amounts that are spread to the environment via wastewater and sewage sludge can be considered a minor part. However, due to the persistence of PFAS substances, measures to minimize the addition via these pathways may be relevant in order to reduce the total environmental load. Considering the toxicity and persistence of PFAS, their use has been heavily regulated in recent times and the levels that are considered acceptable in the environment have been lowered. Many PFAS have already been banned in Sweden or the EU and assessment grounds or action limits have been defined for various PFAS in e.g. surface water bodies, groundwater and drinking water to initiate measures to reduce the spread of the substances. Already announced and upcoming stricter regulations will further increase the need for measures to minimize human exposure to PFAS and their dispersal in the environment. Regardless of which measures that are implemented, PFAS will remain in the environment for a long time, even if a global ban of the chemicals is implemented. A long-term management of PFAS is thus necessary with a gradual removal from the cycle. The focus of mitigation actions should primarily be on heavily contaminated land and landfill leachate.The review of existing data at Swedish sewage treatment plants and receiving recipients shows that today's treatment processes do not remove PFAS even of some PFAS are removed and end up in the sludge. At some sewage treatment plants, however, an effective separation of certain PFAS is observed, which should be investigated further. PFOS levels in many of the investigated inland surface waters receiving effluent from treatment plants and PFAS from other sources/pathways exceed existing limits. In many cases, however, analysis limitations prevent an assessment. Ongoing activities around various treatment and destruction techniques for PFAS show that there are currently no techniques that achieve a far-reaching PFAS removal from municipal wastewater without significant resource consumption and related costs. For a continued use of sludge as a fertilizer, upstream mitigation is needed, with e.g. disconnection or treatment of PFAS-contaminated leachate. However, several ongoing projects indicate that a certain part of PFAS in wastewater can be removed as a side-effect of advanced treatment for pharmaceutical removal.The report also provides guidance to stakeholders on how the PFAS problem can be tackled. In addition, the report shows a great need to improve and spread knowledge about PFAS with, above all, measurement data and knowledge about treatment techniques and PFAS in sludge in order to be able to meet the PFAS challenge
Effekter på utsläpp av luftföroreningar från förändrad framtida elbalans i Sverige
No full textI rapporten undersöks hur framtida höga elbehov i flera sektorer (el- och värmeproduktion, bostäder och service, samt industri) kan komma att påverka framtida utsläpp av NOX och små partiklar (PM2,5). Ökad elektrifiering riskerar att fördröja den pågående utsläppsminskningen av NOX till år 2030 men skynda på utsläppsminskningen till år 2050. Effekten på den pågående utsläppsminskningen av PM2,5 riskerar vara fördröjande både år 2030 och 2050
Policy brief: Högvärdig plaståtervinning - vad är nyttan och hur kommer vi dit?
No full textDenna policy brief sammanfattar aktuell expertkunskap om högvärdig plaståtervinning i Sverige. Underlaget bygger på expertsamtal organiserade av IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Plaståtervinning sommaren 2022. Utifrån en analys som visar att klimatnyttan med plaståtervinning grundar sig på att återvunnen plast kan ersätta jungfrulig plast diskuteras vikten av policyförändringar bland annat för design för återvinning och måluppföljning för att nå en högvärdig plaståtervinning
Energi-och miljömärkning av lätta fordon : Frågebatteri för produktions- och skrotningsfaserna
No full textI denna rapport analyseras olika möjligheter och metoder för att deklarera miljö- och energiaspekter som uppstår vid tillverkning och skrotning av personbilar och lätta lastbilar. Uppdraget har beställts av Energimyndigheten som har fått i uppdrag av Regeringen att ta fram ett förslag till en metod för energi- och miljömärkning av lätta fordon på den svenska marknaden. Dagens regelverk inom EU ställer inga krav på att tillverkaren behöver ange energiåtgång och miljöpåverkan vid tillverkning och skrotning av ett fordon. Det finns därför inga officiella uppgifter som skulle kunna användas i en miljömärkning. Man är i stället hänvisad till att antingen använda generella data från livscykelanalyser, eller begära in frivilliga uppgifter från tillverkaren. IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram tänkbara alternativ till att energi- och miljömärka tillverkningsfasen inklusive återvinning och skrotning. Rekommendationen är att en sådan miljö-märkning införs i flera steg och eftersom det saknas officiella uppgifter om enskilda fordon behöver metodiken utprovas gradvis. I rapporten presenteras tre olika förslag på upplägg med varierande detaljnivå. I alternativ 1 föreslås att man tar fram ett schablonvärde vardera för energiåtgång och växthusgaser för ett urval av sex typer av personbilar respektive lätta lastbilar. Värdet ska motsvara den genomsnittliga energiåtgången och de genomsnittliga utsläppen av växthusgaser på global nivå vid tillverkning, skrotning och återvinning av de olika typer av fordon som idag förekommer på marknaden. Alternativ 2 utgår från samma metod som alternativ 1 men schablonvärden för energiåtgång och växthusgaser anges istället som en funktion av fordonets tjänstevikt. Alternativ 3 utgår från också från schablonvärden för energiåtgång och växthusgaser men siffrorna kompletteras med tillverkaruppgifter om växthusgaser från tillverkningen av laddbara batterier. För att få en mer heltäckande bild föreslås ett komplement till alternativen ovan att tillverkaren även erbjuds att frivilligt besvara ett antal frågor som belyser fler miljöaspekter
Chapter 4: Mitigation measures in drinking water and sanitation services
No full textHighlights• Wastewater treatment and discharge account directly for 12 per cent and 4 per cent of global methane and nitrous oxide emissions, respectively. In addition, drinking water and wastewater management are responsible for approximately 4 per cent of global electricity consumption, often associated with indirect carbon emissions. It is expected that, by 2030, the amount of energy consumed will increase by 50 per cent. • Reducing the release of these greenhouse gases (GHGs) is a major opportunity for climate change mitigation. Release of GHGs from wastewater and faecal sludge can be reduced through the improved design, management, and adjustment of operating conditions of wastewater treatment plants (WWTPs). Similarly, energy efficiency measures and other solutions (e.g., increased use of renewable energies) can be implemented to decrease energy consumption and reduce carbon dioxide (CO2) emissions. • A significant proportion of the wastewater generated in cities and rural areas remains untreated or only partially treated, with the emissions from untreated wastewater being three times higher than emissions from conventional WWTPs. In addition, millions of people currently have limited or no access to sanitation, and the mitigation potential of providing them with access to safely managed sanitation services cannot be underestimated. The extension of wastewater collection and treatment systems, including decentralized solutions, emerges as a win-win for development and climate mitigation.• Water utilities are increasingly measuring and reporting their GHG emissions and savings as part of national GHG inventories, using tools such as the publicly available Energy Performance and Carbon Emissions Assessment and Monitoring (ECAM) tool. However, there is a need to strengthen assessment, monitoring, and reporting of GHG emissions from water and wastewater handling, including on-site sanitation. The actual mitigation potential is largely unknown because data on GHG emissions is limited and has high levels of uncertainty. • This data and knowledge gap hampers effective integration of water, sanitation, and hygiene (WASH) in climate policies and mitigation strategies. It also presents a challenge to making climate finance available.