IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Actor collaboration for increased and sustainable short sea shipping
No full textSyftet med denna rapport är att förstå hur en ökad och hållbar containeriserad närsjöfart kan uppnås med utgångspunkt i hur rederier, varuägare, speditörer och hamnar i aktörssamverkan kan utveckla konkurrenskraftiga transportlösningar. En modell för aktörssamverkan har utvecklats som tillsammans med ökad förståelse för aktörernas roller och relationer samt krav på leveransservice och miljö, resulterat i slutsatser och rekommendationer för att närsjöfarten ska kunna nyttjas i större utsträckning samt möjliggöra initiativ för en hållbarare sjöfart
Policy priorities for mobilizing investment in Swedish green industrial transitions
No full textIn its latest assessment reports, the Intergovernmental Panel on Climate Change stresses that there is a rapidly closing window of opportunity for global action to prevent and adapt to climate change and that mitigation and adaptation is needed now. The Swedish Climate Policy Council has stated that a transition has been initiated in Sweden, and national emissions have been cut by about 35% since 1990. Still an acceleration of this transition is needed to reach the national target of net-zero emissions by 2045. Industry is responsible for about a third of Sweden’s greenhouse gas emissions, and investments in deep emissions cuts in this sector are key for reaching the national target. This involves investments in innovative technologies that enable increased efficiency in the use of materials and energy, increased circularity, and fuel and feedstock switches. For most industrial sectors several pathways are being implemented, although there remain large uncertainties and risks associated with the options they are pursuing.The implementation of new technologies will often increase both capital needs and operating costs and there might be periods of elevated working capital as investments in new technologies have to overlap old production processes while verifying new solutions. Moreover, industrial sites have long lifetimes and long investment cycles. As a result, investments in technological and production changes that bring deep emissions cuts in heavy industry risk older assets having to be written off prematurely. Details are scarce on the extent to which capital investment entails a challenge for industrial transition and if so how to handle these challenges. The aim of this report is to better understand the key challenges for investments in technological and production changes that bring deep emissions cuts in heavy industry in Sweden. We investigate this matter from the perspective of both industry actors and actors from the financial sector. Our key research questions are: • Is the size of the capital investments needed for green industrial production a significant challenge for bringing about these transitions in Sweden?• What are the most important challenges for actors’ willingness to invest in deep green industrial transitions and investors’ willingness to provide financing for those investments?• What policies do industrial and financial actors think can best support the willingness to invest in and provide financing for deep green industrial transitions in Sweden? The report focuses on Sweden and the heavy industries that account for the largest share of greenhouse gas emissions: iron and steel, cement, refining and chemicals. We also include the pulp and paper industry in this study given that it is a large industrial point source of biogenic CO2 emissions (through the combustion of bio-fuels) and has the potential to contribute to meeting the national net-zero target with so-called “negative emissions”. The study focuses on technological alternatives that can lead to radical reductions of direct emissions. This means that incremental energy efficiency measures and reduced demand, although important, are not considered. Our results are based on interviews with representatives from key industrial firms and financial firms and institutions. Our main results and recommendations: 1. Neither the scale of investments nor access to financing are significant obstacles to deep green industrial transformation. Our key finding is that neither the scale of capital investments in deep green industrial transition nor access to financing to make these investments are perceived to be significant obstacles by industry or financial actors. The scale of investments is large and for many industrial actors there are needs for direct support for early-stage development of new technologies and production processes. However, given a viable business case for green industrial products, capital requirements and access to finance do not appear to be critical obstructions once companies are prepared for commercial level deployments. Instead, our interviewees emphasized issues related to creating market demand and infrastructure and permitting processes as most important for enabling investments in deep green industrial transitions. 2. Loan guarantees are an appropriate method of risk sharing for commercial-scale investments in deep green industrial transitions. According to our results, industry and financial actors find that existing direct financial support mechanisms and government credit guarantees are appropriate support and risk sharing tools. Our results do not point to any specific and new financing support mechanisms that industry and financial actors would like government to put in place. However, respondents did indicate that the scale of government support, both direct financial support and financial risk sharing, may need to be ramped up as industrial decarbonization pathways move from early stages to demonstration and commercial deployment. 3. Policies for improving the terms of financing will not likely play a large role in mobilizing the willingness to invest in deep green industrial transitions. Industrial and financial actors stated that securing financing for green industrial transitions will likely not be a challenge when the business case for making these investments is in place. Improving the terms of financing was not prioritized among our respondents as a key lever for improving business cases. Favourable financing terms certainly contribute, but our respondents pointed to issues of market demand, direct financial support for early development, infrastructure and permitting policies as much more important. As such, decision-makers should focus on these areas for the largest effects. Importantly, our respondents’ comparatively minor concerns regarding financing should be understood in the context of the early stage of development of deep green industrial transition. As many of the major investment decisions have yet to be made, our results may not reflect challenges that could occur at the point of commercial deployment. Moreover, it is very difficult to predict how financial markets will develop over the long timeframes over which investments in deep green industrial transitions are needed. As such it is still too early to make a judgement on the extent to which policy efforts could be needed to mobilize financing towards these transitions. 4. If needs for new financing solutions become apparent over time, public authorities will likely need to take a leadership role and set in motion proposals and dialogue with relevant private actors. We did not find developed ideas among industry or financial actor respondents for new financing solutions for green industrial transitions. This reflects both the perspective that financing is not a major obstacle and the early stage of development and deployment in some sectors. Because our results did not find forward-looking strategies in this area, decision-makers can contribute to green industrial transitions by tasking public authorities with investigating potential needs, gaps and innovative financing solutions for green industry transitions for future stages of deployment when capital requirements can become very high. 5. Policymakers should focus on market formation efforts. Particularly important are efforts at the European Union level to ensure that carbon price signals are high enough to create business cases for green industrial products and that efforts to prevent carbon leakage maintain fair competition. Our results show that the key policy space for mobilizing investments into green industry is in supporting market formation and demand for green industrial products. As confidence in technological solutions advances, more attention is focused on how the increased costs of green production can be transferred to end consumers. The most desired market generation policies from both industry and finance are general policies like carbon taxes combined with measures to protect the competitiveness of industries, for example a carbon border adjustment mechanism (CBAM). 6. The methods for and extent of demand-generating policies should be considered sector by sector as there may be divergence on the degree to which general policies and bottom-up approaches achieve the desired pace of change in different sectors. In addition to general market formation efforts, some actors emphasized demand generation policies directed at specific sectors, motivated by the different prerequisites for transition in those sectors. For example, public procurement policies for green industrial products were put forward as important for the cement sector especially. Another example, particularly important for the refining sector, are the policies requiring the blending of biofuels into petrol and diesel, which are already being implemented. 7. Both investors and policymakers should continue to push for companies to deliver transparency and target setting with respect to their scope 3 emissions. Working with value chains to create demand for green industrial products can accelerate the pace of transitions as has been proven in the case of green steel production in Sweden. Repeating this dynamic in other emissions-intensive industrial sectors is crucial. Our respondents emphasize that setting targets for emissions reduction and transparent reporting about progress towards these targets are important to stimulate transition not only of individual firms but also of whole value chains. 8. Government should continue with its existing financial support mechanism, reviewing financing needs periodically, and work to ensure that Swedish industry is able to access support measures at the EU level. Although our respondents indicated that access to financing for commercial deployment (assuming good market demand indications) is good, public funding is still needed to incentivize and accelerate the pace of investment in deep green industrial transitions. Getting to commercial readiness involves risky investments in research and development, piloting and demonstration. Our respondents are largely satisfied with the levels of national and EU direct support for research and development, particularly the national programme, Industriklivet. For commercialization and first-of-a-kind full-scale facilities, industry interviewees underlined the need to continue direct support at demonstration and commercialization stages and emphasized the importance of risk sharing between public and private actors. 9. The Swedish government should pay attention to how public support for industrial transitions may impact fair competition. As many countries strive to stimulate deep green industrial transitions, several industry respondents stressed that national direct support should be formed so that it does not undermine fair competition. The degree to which public support for green industrial transitions in the EU could undermine effective competition and innovation is an important area for researchers to investigate and policymakers to pay attention to. Our results suggest that more attention needs to be paid to how governments can best combine the need to bring about rapid and deep industrial transitions with maintaining competitive markets. 10. Policymakers should pay special attention to ensuring that necessary infrastructure will be available and implement reforms to permitting policies and processes to set a clear direction for industrial transitions and remove obstacles to investments. Access to low-cost renewable electricity and faster and more predictable permitting processes were judged to be most important by our respondents. Public efforts to ensure that preconditions for successful investments in deep green industrial transitions are in place set out a clear direction for industrial transitions and decrease private actors’ risk perceptions, clearing the way to mobilize more private capital. 11. Policymakers should invest more in dialogue and coordination between private and public actors (including financial actors) to solidify long-term planning for deep green industrial transitions. Shared visions and strategies can play an important role in accelerating the willingness to invest. Our respondents called for more state leadership in terms of its long-term plans for supporting deep green industrial transitions. The clearer the political landscape is for industrial and financial actors, the more confidence they can have in developing their transition plans and in providing financing. To reach this there is a need for increased dialogue and coordination between private and public actors. 12. As industrial transitions can evolve over decades, it is crucial that policymakers can deliver a stable and predictable framework that is credible over mandate periods. A clear result is that significant swings in policy priorities can easily undermine the willingness to invest in risky deep green industrial transitions. Therefore, policymakers should, as far as possible, be sending coherent signals to industrial actors on what technologies, industrial inputs and products will fit into the evolving policy landscape for green industrial production
Digital product information based on data templates : Proof-of-Concept for environmental product declaration (EPD) and declaration of performance (DoP) in web services (API)
No full textI framtiden måste vi bestämma oss för hur vi på ett rationellt, kvalitetssäkrat och digitalt sätt ska hantera produktinformation i byggsektorn. Visionen är att basera harmoniserad digital kvalitetsäkrad produktinformation på en internationellt användbar datamall. Grunderna för digitala datamallar och hur de tas fram beskrivs i standarderna ISO 23386/7 och ISO 23387. En ifylld datamall kallas ett datablad. I det här genomförda tillämpningstestet (proof of concept, PoC) av datamallar är syftet att kommunicera produktinformation digitalt i värdekedjan från materialtillverkan till dess att byggprodukten levererats till byggarbetsplatsen. I tillämpningstestet ingår flera materiatillverkare som har varit testpiloter för att ta fram datablad enligt datamalls-konceptet. Piloterna har tagit fram datablad för prestandadeklarationen (DoP) som är kopplat till produktens CE-märkning, samt för en EPD baserat på den globala datamallen som beskrivs i standarden ISO 22057. In the future, we must decide how to handle product information in the construction sector in a rational, quality-assured and digital way. The vision is to base harmonized digital quality-assured product information on an internationally usable data template. The basics of digital data templates and how they are produced are described in the standards ISO 23386/7 and ISO 23387. A completed data template is called a data sheet. In the application test (proof of concept, PoC) of data templates carried out here, the aim is to communicate product information digitally in the value chain from material production until the construction product is delivered to the construction site. The application test includes several material manufacturers who have been test pilots to produce data sheets according to the data template concept. The pilots have produced data sheets for the Declaration of Performance (DoP) linked to the product's CE marking, as well as for an EPD based on the global data template described in the ISO 22057 standard
Försurning och övergödning i Östergötlands län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
No full textDenna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Östergötlands län främst finansieras av Östergötlands Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarande Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Östergötland har beräknats till mellan 5,1 och 6,2 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, med lägst nedfall i länets norra delar. Mätningarna visar att kvävenedfallet till länet överskred den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Nedfallet av kväve med nederbörden har minskat statistiskt säkerställt med 33 % vid Höka sedan 1996/97. Lufthalterna av kvävedioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan ingen statistiskt signifikant förändring har uppmätts för lufthalterna av ammoniak. Liksom under flertalet tidigare år var halten nitratkväve i markvattnet under det hydrologiska året 2020/21 låg. Sammantaget visar markvattenmätningarna i Östergötlands län att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar. Detta visar att skogarna i länet har kapacitet att lagra kväve i marken, men stormskador eller andra störningar kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. I Östergötland har dock stormpåverkan hittills varit begränsad. Det kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan transporteras vidare och bidra till förhöjda nitrathalter i grundvattnet och därmed försämrad dricksvattenkvalitet, samt övergödning av ytvatten. Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning Försurningen av sjöar och vattendrag i länet är omfattande och förutsägs bestå under lång tid framöver. Det har dock skett en kraftig minskning av svavelnedfallet i länet under de senaste tjugo åren med mellan 86 och 98 %. Detta beror på minskade utsläpp av svavel från Sverige och övriga Europa. Sänkt svavelhalt i fartygsbränsle för Östersjön och Västerhavet från 1 januari 2015 kan ha spelat roll. Numera ligger det årliga svavelnedfallet på mindre än 1 kg per hektar, jämfört med 3 till 5 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Även lufthalterna av svaveldioxid i länets norra delar har minskat kraftigt, med 54 %, sedan 1999. Det sker en varierande och otillräcklig återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet. Vid Höka, i länets norra delar, har halten oorganiskt aluminium i markvattnet minskat signifikant, men för de övriga försurningsparametrarna, pH och ANC, syns inga statistiska förändringar. Vid Solltorp har pH i markvattnet ökat statistiskt säkerställt, och halten oorganiskt aluminium i markvattnet har minskat signifikant, men den syraneutraliserande förmågan (ANC) visar inte på någon statistiskt säkerställd förändring. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste den syraneutraliserande förmågan (ANC) ligga på ett värde som är klart högre än noll. ANC har oftast varit negativt vid Höka, medan ANC vid den gamla ytan i Solltorp oftast har varit positivt. Under 2021 var ANC positivt vid båda mätplatserna. Den nya markvattenytan vid Solltorp verkar vara mindre sur än den tidigare ytan, som avverkades 2020. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Östergötland har beräknats till mellan 5,1 och 6,2 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, med lägst nedfall i länets norra delar. Mätningarna visar att kvävenedfallet till länet överskred den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar. Dock var nitrathalterna i markvattnet under året låga. Svavelnedfallet till skogarna i Östergötland har minskat relativt kraftigt och var mycket lågt under det hydrologiska året, mindre än 1 kg per hektar, jämfört med 3 till 5 kg per hektar i slutet av 1990-talet, visar mätningarna i länet inom Krondroppsnätet. Försurningstillståndet i skogsmarken i länets södra delar har förbättrats, och markvattnet visar tecken på återhämtning från försurning. Ytterligare återhämtning krävs, främst vid Höka, i länets norra delar, för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacite
Försurning och övergödning i Kronobergs län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
No full textDenna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Kronobergs län främst finansieras av Kronobergs luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet överskrider kritisk belastning Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar, med högst nedfall i länets sydvästra delar. Därmed överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, i hela länet. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 38 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Halterna av nitrat i markvatten är genomgående låga i ostörd skog i länet. Stormskador har dock resulterat i perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet. Det är viktigt att skogen fortsätter ta upp allt kväve som kommer med nedfallet för att minimera ett diffust kväveläckage till grund- och ytvatten i länet. Svavelnedfallet har minskat kraftigt men återhämtningen från försurning går långsamt Försurningen av sjöar och vattendrag i Kronobergs län är omfattande och förutsägs bestå under lång tid framöver. Det har dock skett en kraftig minskning av svavelnedfallet, med mellan 76 och 94 %, i länet under de senaste tjugo åren. Detta beror på minskade utsläpp av svavel från Sverige och övriga Europa. Sänkt svavelhalt i fartygsbränsle för Östersjön och Västerhavet från 1 januari 2015 kan ha spelat roll. Numera ligger det årliga svavelnedfallet på omkring 1 kg per hektar, jämfört med 5 till 8 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Det sker en varierande och otillräcklig återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet, särskilt vid granytorna i Angelstad och Tagel. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste den syraneutraliserande förmågan (ANC) ligga på ett värde som är klart högre än noll. Vid länets provytor ligger ANC i markvattnet kring eller under noll, och särskilt i Angelstad beräknas kraftigt negativa värden. Vid Angelstad förekommer också förhöjda halter av toxiskt oorganiskt aluminium. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar, med högst nedfall i länets sydvästra delar. Därmed överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, i hela länet. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar, till exempel stormskador. Svavelnedfallet till skogarna i Kronobergs län har minskat kraftigt och var lågt även under 2020/21, cirka 1 kg per hektar, visar mätningarna inom Krondroppsnätet. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.
Styrmedel för minskade NOX-utsläpp från vägtrafik, inrikes sjöfart och fiskefartyg : Utsläppseffekter, kostnader och nyttor år 2030
No full textEnligt det senaste referensscenariot för Sveriges utsläpp av kväveoxider (NOX) till 2030 kommer Sverige överskrida taket i det andra NEC-direktivet om inte ytterligare åtgärder tas. Utsläppen från vägtrafik, inrikes sjöfart och fiske står enligt referensscenariot för en betydande del av Sveriges NOX-utsläpp år 2030, och här finns också potential för ytterligare utsläppsminskningar. Syftet med den här studien var att undersöka vilka styrmedel som är mest effektiva för att minska utsläppen av NOX från vägtrafik, inrikes sjöfart och fiskefartyg till år 2030 samt undersöka hur kostnadseffektiva styrmedlen är. Syftet var också att undersöka hur styrmedlen påverkar utsläppen av PM2.5 och CO2. Åtta styrmedel med syfte att minska utsläpp inom vägtrafiksektorn samt tre styrmedel med syfte att minska utsläpp inom inrikes sjöfart och från fiskefartyg studerades. Det styrmedel för vägtrafik som uppvisar lägst kostnad per reduktion av kg NOX samt god kostnadseffektivitet är införandet av skärpta CO2-krav på EU-nivå enligt det förslag som ligger. Detta styrmedel resulterar enligt studien även i betydande utsläppsminskningar av NOX och CO2. Övriga styrmedel för vägtrafik som är kostnadseffektiva är premien för etanolkonvertering, kilometerskatt för tunga fordon och miljödifferentierad trängselavgift. Inget av dessa styrmedel leder till betydande NOX-utsläppsminskningar. Det är osäkert om skrotningspremien, som resulterar i en utsläppsminskning av NOX på ca 400 ton, är kostnadseffektiv. Euro 7/VII-krav för lätta respektive tunga fordon resulterar visserligen i stora utsläppsminskningar av NOX år 2030, men detta styrmedel har höga enhetskostnader per reducerat kg NOX. Det är inte heller kostnadseffektivt då nytto/kostnadskvoten är långt under 1, dvs. kostnaderna överstiger nyttorna. För inrikes sjöfart och fiskefartyg visar studien att samtliga studerade styrmedel har potential att leda till betydande utsläppsminskningar till år 2030, med låga kostnader per kg minskad NOX och hög kostnadseffektivitet. Av de åtgärder som följer av respektive styrmedel har efterinstallation av SCR bäst effekt på NOX-utsläppen.
Time for modern parking rules : Control of street parking in cities
No full textDen här rapporten gör en rättslig analys av regelverket för gatuparkering kopplat till problem med överflyttning från tomtmark samt kommuners behov av att styra mot lokala trafikmiljömål. Analysen visar att det krävs lagändringar för en effektivare avgiftssättning och processer där kommunerna lättare kan genomföra områdesövergripande parkeringsregler. Rapporten ger en skiss på en ny lag som möjliggör för en kommunal skatt på gatuparkering.This report makes a legal analysis of the regulations for street parking linked to problems with transfer from private parking spaces, and municipalities' need to steer towards local traffic environmental goals. The analysis shows that changes in the law are required for more efficient charging of street parking and processes where the municipalities can more easily implement area-wide parking rules. The report provides a sketch of a new law that allows for a municipal tax on street parking
BeKind - Circularity and climate benefit of a bio- and electro-based chemical industry - effects of transitions in petrochemical value chains
No full textThis document reports the finding from the project BeKind: Circularity and climate benefit of a Bio- and Electro-based Chemical Industry - effects of transitions in petrochemical value chains. The aim of the BeKind-project has been to identify challenges for transition to a circular and climate-neutral petrochemical industry, to develop proposals for remedial activities for these obstacles and challenges, and to quantify the benefits such a transition can have for circularity, climate and social sustainability. The focus of the project has been on industrial production of liquid fuels and plastics.
Möjligheter med digitalisering och digitala tvillingar. Demonstrationsstudie på industriella och kommunala avloppsreningsverk.
No full textEn digital tvilling i form av en dynamisk processmodell kan användas för flera syften under hela livscykeln av ett kommunalt eller industriellt reningsverk. Syftet med detta projekt var att (1) demonstrera möjligheter för och (2) identifiera behov och genomförbarhet med en digital tvilling hos de anläggningsägare som ingår i projektet.För att demonstrera möjligheter användes LEVA i Lysekils ombyggnadsprojekt för Långeviks reningsverk som fallstudie. Med dataunderlag från förstudien implementerades en processmodell av det framtida reningsverket i en kommersiellt tillgänglig mjukvara. Denna baseras på att den befintliga för- och efterbehandlingen behålls medan det biologiska reningssteget byggs om till en MBBR-process. Som indata till modellen (temperatur, flöde och koncentrationer på inkommande och försedimenterat vatten) beaktades de förutsättningar som angivits i det förfrågningsunderlag som LEVA tagit fram. För att verifiera modellimplementeringen jämfördes modellresultaten med erfarenhetsbaserad kunskap om MBBR-processen. Resultaten visade att modellen i stort ger förväntade resultat vilket är viktigt för att verktyget skall få förtroende vid verklig tillämpning.Med den typ av digital tvilling som använts i projektet finns möjlighet att beskriva/modellera det inkommande avloppsvattnet med en högre detaljeringsgrad än vad som traditionellt görs vid ombyggnadsprojekt. För att demonstrera detta planerades och genomfördes en provtagningskampanj. Resultaten från denna var tyvärr inte tillförlitliga och därför användes i projektet standardvärden för inkommande vatten i projektet. Detta ökar osäkerheten i resultaten jämfört med om provtagningsresultaten hade funnits men förutsättningarna är fortfarande i enlighet med förfrågningsunderlaget. I projektet har det sedan visats att det är möjligt att kombinera den digitala tvillingen med LCA-data för att beräkna klimatpåverkan för olika processutföranden, styrstrategier, val av energikälla och insatsvaror. Detta presenteras som ett stöd för jämförelse av olika anbud vid upphandling även om det kräver mera förarbete av både beställare och entreprenörer. Ett exempel är att byta styrstrategi för dosering av kolkälla kan spara upp till 19 ton CO2-ekvivalenter på ett år. Den digitala tvillingen kan också användas av LEVA under hela den nya processlösningens livstid från design och upphandling till införande och justeringar av driftstrategier och slutligen som ett stöd vid kontinuerlig drift.Som påbyggnad till konventionell processmodellering demonstrerades slutligen möjligheten att köra simulering i realtid och med indata från en verklig process. Implementeringen gjordes användarvänlig genom användning av mjukvaran Mediator som enkelt möjliggjorde sammankopplingen av signaler till/från ett styrsystem med kontaktpunkter definierade i simuleringsmjukvaran SIMBA#. Flera veckors stabil drift av systemet kunde visas. Tillämpningen anses dock för rudimentär för att kunna besvara frågor om krav på tidsupplösning, beräkningsprestanda och numerisk stabilitet. Under projektet genomfördes en behovs- och genomförbarhetsanalys genom informations- och kunskapsspridning vid ett flertal arbetsmöten och en avslutande workshop till vilken klustrets anläggningsägare bjöds in
Swedish National Nitrogen Budget - Atmosphere
No full textI denna rapport presenteras pool 7 ”Atmosfär” (AT) som ingår i Sveriges nationella kvävebudget (National Nitrogen Budget, NNB). Atmosfärspoolen i Sveriges NNB är en av de totalt 8 pooler som definierats av Task Force on Reactive Nitrogen (TFRN) som tillsammans representerar en komplett nationell kvävebudget. En fullständig NNB innefattar en kvantifiering av alla större flöden av alla former av reaktivt kväve (Nr) inom landet och över landsgränserna. Metoden för att beräkna NNB har tillhandahållits av expertpanelen för kvävebudgetar (Expert Panel on Nitrogen Budgets, EPNB) i bilagorna till ECE/EB.AIR/119 – "Guidance document on national nitrogen budgets". De största flödena av Nr till och från de troposfäriska luftmassorna ovanför Sverige, inklusive de svenska nationella kustvattnen, beräknades för år 2015. Förutom en mindre mängd Nr som genereras av blixtar domineras den atmosfäriska Nr-poolen av fyra huvudflöden: import och export av Nr från gränsöverskridande transport; svenska utsläpp av Nr; och atmosfäriskt nedfall. Den huvudsakliga källan till utsläppsdata har varit den officiella svenska rapporteringen till Centre on Emission Inventories and Projections (CEIP) under luftkonventionen (Convention on Long-range Transboundary Air Pollution, CLRTAP). För det reaktiva kvävedenedfallet i Sverige användes de officiella nationella beräkningarna från MATCH Sverigesystemet.Resultaten visar att Sverige under 2015 var en nettoimportör av luftföroreningar i form av Nr, det vill säga att importen av Nr från utsläppskällorna utanför landet (139 kt N) var större än exporten (96,1 kt N). De svenska utsläppen av Nr 2015 var totalt 117 kt N. De största utsläppen kommer från två sektorer: Jordbruk (43,4 kt N) och Energi & Bränsle (40,6 kt N). Depositionen av Nr på svenska ekosystem år 2015 var 160 kt N, varav 87 procent härrörde från utsläppskällor utomlands.In this report, pool 7 ‘Atmosphere’ (AT) of the Swedish National Nitrogen Budget (NNB) is presented. The atmospheric pool of NNB is one of the 8 major pools defined by the Task Force of Reactive Nitrogen (TFRN) which together represent a total national nitrogen budget capturing all major flows of all forms of reactive nitrogen (Nr) within a country and across the country borders. The methodology to calculate NNB has been provided by the Expert Panel on Nitrogen Budgets (EPNB) in the Annexes to the ECE/EB.AIR/119 – “Guidance document on national nitrogen budgets". The major flows of Nr to and from the tropospheric air masses above Sweden, including the Swedish national coastal waters, were calculated for the year 2015. Except for the small amount of Nr generated by lightnings, the atmospheric Nr pool is dominated by four main flows: the import and export of Nr by transboundary transport; by Swedish emissions of Nr; and by atmospheric deposition. The principal source of the emission data has been the official Swedish reporting to the Centre on Emission Inventories and Projections (CEIP) under the Air convention (The Convention on Long-range Transboundary Air Pollution, CLRTAP). For the reactive nitrogen deposition in Sweden the official national operational estimates by the MATCH Sweden system were used. The results show that in 2015 Sweden was a net importer of air pollution in the form of Nr, i.e. the import of Nr from the emission sources outside the country (139 kt N) was larger than the export (96.1 kt N). The Swedish emissions of Nr in 2015 were in total 117 kt N. The largest emissions come from two sectors: Agriculture (43.4 kt N) and Energy & Fuels (40.6 kt N). The deposition of Nr to Swedish ecosystems in 2015 was 160 kt N, of which 87% originated from emission sources abroad