IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Flöden av lipofila ämnen i sediment och biota - en litteraturstudie om inverkande faktorer
No full textBioackumulation och flödesprocesser är av stor betydelse för förståelsen av kemiska substansers påverkan. Sådan förståelse är av speciell stor vikt vid försök att bedöma den potentiella miljörisk redan använda och producerade kemikalier, såväl som de kommande, utgör. Föreliggande litteraturstudie är en översikt av artiklar om sådana ämnen som sorption - desorptionprocesser till och från partikulärt material, med speciell inriktning på sediment, kemiska och biologiska transformationer och bioackumulation. Såvitt vad jag vet har ingen omfattande summering av detta hittills varit tillgänglig. Jag hoppas att denna rapport hjälper till att fylla det tomrummet och att den åtminstone förmedlar en kort översikt av de komplicerade öden många i vårt avfallsintensiva samhälle producerade kemikalier kommer att möta.Bioackumulation och flödesprocesser är av stor betydelse för förståelsen av kemiska substansers påverkan. Sådan förståelse är av speciell stor vikt vid försök att bedöma den potentiella miljörisk redan använda och producerade kemikalier, såväl som de kommande, utgör. Föreliggande litteraturstudie är en översikt av artiklar om sådana ämnen som sorption - desorptionprocesser till och från partikulärt material, med speciell inriktning på sediment, kemiska och biologiska transformationer och bioackumulation. Såvitt vad jag vet har ingen omfattande summering av detta hittills varit tillgänglig. Jag hoppas att denna rapport hjälper till att fylla det tomrummet och att den åtminstone förmedlar en kort översikt av de komplicerade öden många i vårt avfallsintensiva samhälle producerade kemikalier kommer att möta
Sörmlandsprojektet. En metod att utveckla och förbättra arbetsmiljöarbetet i små industriföretag.
No full textUnder en treårsperiod har metoder att utveckla småföretagens interna arbetsmiljöarbete testats i 24 företag i Sörmland. Metoderna utgår från småföretagens förutsättningar för arbetsmiljöarbetet och innebär att -företagen förses med checklistor, som de själva använder för att regelbundet kontrollera sin arbetsmiljö -företagen stöds i sitt arbetsmiljöarbete av skyddsingenjörer och regionala skyddsombud. Stödet grundas bl a på den s k åtgärdstrappan. Dessutom har utbildning av företagsledare och skyddsombud genomförts. Projektet har lett till ett ökat arbetsmiljöarbete enligt de metoder som utvecklats i projektet i en tredjedel av företagen. I en tredjedel av företagen har projektet delvis fungerat, men olika omvälvningar inom företagen har stört arbetsmiljöarbetet. I en tredjedel av företagen har projektet inte fungerat, främst beroende på att företagen saknat stöd från skyddsingenjörer och regionala skyddsombud. Vår slutsats är att de metoder som utvecklats inom projektet fungerar. Metoderna bör dock ses som en helhet och kan inte tillämpas enbert til en del. I företag som är inne i mågon typ av kris eller omvälvning är det svårt att få arbetsmiljöarbetet att fungera. I flera av företagen har pedagogiska åtgärdsinriktade mätningar visat sig ha en god effekt på företagens åtgärdsarbete.Under en treårsperiod har metoder att utveckla småföretagens interna arbetsmiljöarbete testats i 24 företag i Sörmland. Metoderna utgår från småföretagens förutsättningar för arbetsmiljöarbetet och innebär att -företagen förses med checklistor, som de själva använder för att regelbundet kontrollera sin arbetsmiljö -företagen stöds i sitt arbetsmiljöarbete av skyddsingenjörer och regionala skyddsombud. Stödet grundas bl a på den s k åtgärdstrappan. Dessutom har utbildning av företagsledare och skyddsombud genomförts. Projektet har lett till ett ökat arbetsmiljöarbete enligt de metoder som utvecklats i projektet i en tredjedel av företagen. I en tredjedel av företagen har projektet delvis fungerat, men olika omvälvningar inom företagen har stört arbetsmiljöarbetet. I en tredjedel av företagen har projektet inte fungerat, främst beroende på att företagen saknat stöd från skyddsingenjörer och regionala skyddsombud. Vår slutsats är att de metoder som utvecklats inom projektet fungerar. Metoderna bör dock ses som en helhet och kan inte tillämpas enbert til en del. I företag som är inne i mågon typ av kris eller omvälvning är det svårt att få arbetsmiljöarbetet att fungera. I flera av företagen har pedagogiska åtgärdsinriktade mätningar visat sig ha en god effekt på företagens åtgärdsarbete
Organiskt bunden klor (AOX) i Västerdalälven 1988
No full textDalälvsdelegationen har finansierat en undersökning för att klarlägga orsakerna till de höga AOX-koncentrationerna (adsorberbar organiskt bunden halogen) i Västerdalälven. Vid provtagningstillfället i september 1988 var AOX-koncentrationerna i Västerdalälven och i dess tillflöden mellan 11,9 och 63,5 µg/l, med undantag för Njupeån, vars halt var 5,8 µg/l. I de torvrika områdena i trakterna kring Sälen var arealkoefficienterna mycket höga, mellan 61 och 91 kg AOX/km2*år. Vid sammanflödet med Österdalälven var koefficienten betydligt lägre, 20 kg AOX/km2*år. Vid jämförelse mellan vattnets organiska innehåll och AOX-koncentration föreligger ett starkt samband, såväl mellan AOX och TOC (totalt organiskt kol) (r=0,92) som mellan AOX och absorbanserna vid 254 och 400 nm (r=0,94). Sambandet mellan AOX och vattnets humusinnehåll tyder på att de uppmätta klororganiska föreningarna är av naturligt ursprung. Humusmaterialet tillförs från torv- och skogsmarker. Nederbördens tillskott av AOX till Västerdalälvens avrinningsområde uppgår till 40 ton/år. Denna kvantitet bör jämföras med Västerdalälvens årstransport av AOX, som uppgår till 120 ton /år.Dalälvsdelegationen har finansierat en undersökning för att klarlägga orsakerna till de höga AOX-koncentrationerna (adsorberbar organiskt bunden halogen) i Västerdalälven. Vid provtagningstillfället i september 1988 var AOX-koncentrationerna i Västerdalälven och i dess tillflöden mellan 11,9 och 63,5 µg/l, med undantag för Njupeån, vars halt var 5,8 µg/l. I de torvrika områdena i trakterna kring Sälen var arealkoefficienterna mycket höga, mellan 61 och 91 kg AOX/km2*år. Vid sammanflödet med Österdalälven var koefficienten betydligt lägre, 20 kg AOX/km2*år. Vid jämförelse mellan vattnets organiska innehåll och AOX-koncentration föreligger ett starkt samband, såväl mellan AOX och TOC (totalt organiskt kol) (r=0,92) som mellan AOX och absorbanserna vid 254 och 400 nm (r=0,94). Sambandet mellan AOX och vattnets humusinnehåll tyder på att de uppmätta klororganiska föreningarna är av naturligt ursprung. Humusmaterialet tillförs från torv- och skogsmarker. Nederbördens tillskott av AOX till Västerdalälvens avrinningsområde uppgår till 40 ton/år. Denna kvantitet bör jämföras med Västerdalälvens årstransport av AOX, som uppgår till 120 ton /år
Sjön Trekanten. Utveckling under och efter olika restaureringsåtgärder. 1976-1988.
No full textStockholms va-verk har uppdragit åt IVL att göra en sammanfattning av sjön Trekantens tillstånd före och efter insatta restaureringsåtgärder. Sammanställningen utgör basen för förnyade åtgärdsinsatser för att långsiktigt förbättra sjöns tillstånd. Trekanten restaurerades med den s k RIPLOX-metoden 1980. Detta resulterade inte i det förbättrade tillstånd som förväntades. Sjön fortsatte att vara högeutrof. Ytterligare två insatser har gjorts för att förbättra sjöns status; renvattentillsats och bortpumpning av bottenvatten. Under perioden 1982-1988 har den externa fosforbelastningen varit ca 26 kg/år, av vilket 77% härrör från dagvattentillförsel. Den interna fosforbelastningen under samma period har beräknats uppgå till ca 71 kg/år. Såväl fosfor som kvävekoncentrationerna (sommarmedelvärden) i Trekantens ytvatten har minskat sedan 1982-1983; från 130 µg/l till idag 60 ug/l vad avser fosfor och från 1,0-1,2 mg/l till 0,6-1,0 med avseende på kväve. Förutsättningarna för att varaktigt förbättra Trekantens vattenkvalitet tycks vara stora. I sammanställningen redovisas ett flertal restaureringsåtgärder som kan anses användbara.Stockholms va-verk har uppdragit åt IVL att göra en sammanfattning av sjön Trekantens tillstånd före och efter insatta restaureringsåtgärder. Sammanställningen utgör basen för förnyade åtgärdsinsatser för att långsiktigt förbättra sjöns tillstånd. Trekanten restaurerades med den s k RIPLOX-metoden 1980. Detta resulterade inte i det förbättrade tillstånd som förväntades. Sjön fortsatte att vara högeutrof. Ytterligare två insatser har gjorts för att förbättra sjöns status; renvattentillsats och bortpumpning av bottenvatten. Under perioden 1982-1988 har den externa fosforbelastningen varit ca 26 kg/år, av vilket 77% härrör från dagvattentillförsel. Den interna fosforbelastningen under samma period har beräknats uppgå till ca 71 kg/år. Såväl fosfor som kvävekoncentrationerna (sommarmedelvärden) i Trekantens ytvatten har minskat sedan 1982-1983; från 130 µg/l till idag 60 ug/l vad avser fosfor och från 1,0-1,2 mg/l till 0,6-1,0 med avseende på kväve. Förutsättningarna för att varaktigt förbättra Trekantens vattenkvalitet tycks vara stora. I sammanställningen redovisas ett flertal restaureringsåtgärder som kan anses användbara
Arbetsmiljö vid avfallsupplag
No full textKemiska risker i arbetsmiljön vid avfallsupplag har undersökts. Kompaktorförarnas exponering för damm och kvicksilver är genomgående låg. Vid speciella typer av avfall och vindförhållanden, kan dock dammhalterna bli höga. Kompaktorhytterna bör därför ventileras med luft som renas i mikrofilter. Mätningar som gjorts på gaser som avges från avfallsupplaget, visar också de låga halter av kvicksilver men högre freonhalter. Freonhalterna vid upplagsytan ligger dock avsevärt under det hygieniska gränsvärdet. Mätningar har gjorts vid en upplagsbrand. Mätningarna visar att klorbensener bildas vilket indikerar att även dioxiner kan bildas. Uppföljande dioxinmätningar är därför befogade.Kemiska risker i arbetsmiljön vid avfallsupplag har undersökts. Kompaktorförarnas exponering för damm och kvicksilver är genomgående låg. Vid speciella typer av avfall och vindförhållanden, kan dock dammhalterna bli höga. Kompaktorhytterna bör därför ventileras med luft som renas i mikrofilter. Mätningar som gjorts på gaser som avges från avfallsupplaget, visar också de låga halter av kvicksilver men högre freonhalter. Freonhalterna vid upplagsytan ligger dock avsevärt under det hygieniska gränsvärdet. Mätningar har gjorts vid en upplagsbrand. Mätningarna visar att klorbensener bildas vilket indikerar att även dioxiner kan bildas. Uppföljande dioxinmätningar är därför befogade
Spridningen av organiska tennföreningar i Stockholms skärgård och Mälaren
No full textFrån Kapellskär i norr till Oaxen (Himmerfjärden) i söder (14 provtagningspunkter) insamlades vatten, sediment och musslor under perioden oktober 1987 t o m augusti 1988. Proverna anlyserades vid IVLs analyslaboratorium på förekomst av de organiska tennföreningarna mono-, di- och tributyltenn. Halterna detekterades med atomabsorption och hydridgenereringsteknik. Med hjälp av denna teknik kan halter av organiskt tenn ner till 0.01 µg (=10ng) TBT/l detekteras. Resultaten från TBT-karteringen visade att de högsta halterna förekom i småbåtshamnar. Vid stationen Viggbyholm inre var TBT-koncentrationen i juni-juli 1988 2.5 µg/l vatten. Detekterbara halter av TBT påvisades även i närheten av farleder. Vid statonerna Sandön och Blockhusudden uppmättes halter från 0.03 till 0.06 µg/l under perioden maj-juli 1988. TBT-halterna varierade med säsongen. Under sommarmånaderna ökade koncentrationen kraftigt på flera av stationerna för att sedan avklinga i augusti-september. Dock påvisades detekterbara halter t o m oktober på några stationer. Innehållet av TBT i sediment stämde relativt väl överens med halter i vatten. Även här noterades de högsta halterna i småbåtshamnarna på sommaren. Avklingningen av TBT-halter sker troligen betydligt långsammare i sediment än i vatten. Vid en jämförelse mellan de uppmätta TBT-halterna och halter av TBT som i laboratoriestudier visat sig ge skador på vattenlevande organismer finner man att halterna i Stockholms skärgård och Mälaren på flera ställen är så höga att de utgöra en risk för många organismer. Detta är speciellt påtagligt i anslutning till småbåtshamnar, där de högsta halterna noterades. Vid stationer belägna i närheten av farleder var halterna visserligen lägre, 0.03-0.06 µg/l under sommaren men de var ändå tillräckligt höga för att kunna ge såväl akuta som kroniska skador på flera organismer, framför allt larv- och yngelstadier samt plankton.Från Kapellskär i norr till Oaxen (Himmerfjärden) i söder (14 provtagningspunkter) insamlades vatten, sediment och musslor under perioden oktober 1987 t o m augusti 1988. Proverna anlyserades vid IVLs analyslaboratorium på förekomst av de organiska tennföreningarna mono-, di- och tributyltenn. Halterna detekterades med atomabsorption och hydridgenereringsteknik. Med hjälp av denna teknik kan halter av organiskt tenn ner till 0.01 µg (=10ng) TBT/l detekteras. Resultaten från TBT-karteringen visade att de högsta halterna förekom i småbåtshamnar. Vid stationen Viggbyholm inre var TBT-koncentrationen i juni-juli 1988 2.5 µg/l vatten. Detekterbara halter av TBT påvisades även i närheten av farleder. Vid statonerna Sandön och Blockhusudden uppmättes halter från 0.03 till 0.06 µg/l under perioden maj-juli 1988. TBT-halterna varierade med säsongen. Under sommarmånaderna ökade koncentrationen kraftigt på flera av stationerna för att sedan avklinga i augusti-september. Dock påvisades detekterbara halter t o m oktober på några stationer. Innehållet av TBT i sediment stämde relativt väl överens med halter i vatten. Även här noterades de högsta halterna i småbåtshamnarna på sommaren. Avklingningen av TBT-halter sker troligen betydligt långsammare i sediment än i vatten. Vid en jämförelse mellan de uppmätta TBT-halterna och halter av TBT som i laboratoriestudier visat sig ge skador på vattenlevande organismer finner man att halterna i Stockholms skärgård och Mälaren på flera ställen är så höga att de utgöra en risk för många organismer. Detta är speciellt påtagligt i anslutning till småbåtshamnar, där de högsta halterna noterades. Vid stationer belägna i närheten av farleder var halterna visserligen lägre, 0.03-0.06 µg/l under sommaren men de var ändå tillräckligt höga för att kunna ge såväl akuta som kroniska skador på flera organismer, framför allt larv- och yngelstadier samt plankton
Emissioner av koldioxid. En jämförelse av biobränslen och naturgas.
No full textEn jämförande studie har gjorts mellan biobränslen och naturgaseldning i kombination med olika markanvändningsalternativ, med avseende på utsläpp och upptag av koldioxid. På lång sikt kommer all förbränning av fossila bränslen som överstiger den naturliga nybildningen av densamma att medföra ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Förbränning jämte odling av biobränslen innebär i ett längre perspektiv varken ett nettotillskott eller uttag av koldioxid från atmosfären. Däremot kommer ett mindre koldioxidtillskott att ske om biobränslen transporteras med fossilt drivna fordon (motsvarande ca 1% av utsläppen från ett naturgaseldat kraftvärmeverk). Våra beräkningsexempel visar att naturgaseldning i kombination med beskogning av en markareal motsvarande den som behövts för att förse kraftvärmeverket med halm, innebär ett nettoutsläpp av koldioxid fram till ca 50 år, därefter sker nettoupptag av koldioxid ur atmosfären fram till mellan 100 och 200 år. Beskogning av den markaeral som krävs för motsvarande energiskogsförsörjning, räcker däremot inte till för att kompensera utsläppen från det naturgaseldade kraftvärmeverket. Ändrad markanvändning från ett ekosystem med större mängd bundet kol till ett ekosystem med mindre mängd bundet kol innebär under en tid ett nettoutsläpp av koldioxid till atmosfärenEn jämförande studie har gjorts mellan biobränslen och naturgaseldning i kombination med olika markanvändningsalternativ, med avseende på utsläpp och upptag av koldioxid. På lång sikt kommer all förbränning av fossila bränslen som överstiger den naturliga nybildningen av densamma att medföra ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Förbränning jämte odling av biobränslen innebär i ett längre perspektiv varken ett nettotillskott eller uttag av koldioxid från atmosfären. Däremot kommer ett mindre koldioxidtillskott att ske om biobränslen transporteras med fossilt drivna fordon (motsvarande ca 1% av utsläppen från ett naturgaseldat kraftvärmeverk). Våra beräkningsexempel visar att naturgaseldning i kombination med beskogning av en markareal motsvarande den som behövts för att förse kraftvärmeverket med halm, innebär ett nettoutsläpp av koldioxid fram till ca 50 år, därefter sker nettoupptag av koldioxid ur atmosfären fram till mellan 100 och 200 år. Beskogning av den markaeral som krävs för motsvarande energiskogsförsörjning, räcker däremot inte till för att kompensera utsläppen från det naturgaseldade kraftvärmeverket. Ändrad markanvändning från ett ekosystem med större mängd bundet kol till ett ekosystem med mindre mängd bundet kol innebär under en tid ett nettoutsläpp av koldioxid till atmosfäre
Gasrening i Holland och Västtyskland. Rapport från en studieresa i oktober 1988.
No full textEtt omfattande gasreningstekniskt arbete bedrivs i Holland och Västtyskland. Utvecklingsarbete, framförallt inom kemisk-fysikalisk gasrening, har initierats bl.a av sänkta gränsvärden för utsläpp till luft från västtysk industri i och med TA-luft 86. Även beträffande biologisk gasrening är erfarenheterna mycket stora i dessa länder. I oktober 1988 företog sektionen för gasrening vid IVL en studieresa till Holland och Västtyskland. Avsikten var att få inblick i dessa länders gasreningstekniska arbete främst vad gäller forskning inom tillämpningar av biologisk gasrening, men även utveckling och utprovning av nya metoder inom kemisk-fysikalisk gasrening. Vi besökte såväl högskolor som företag. Biologisk gasrening diskuterades på Universität Stuttgart, Dechema Institut, Wageningen Agricultural University, Eindhoven University of Technology, DHV Consulting Engineers och Clair Tech. Kemisk-fysikalisk gasrening på Eisenmann Maschinenbau, Daimler-Benz, Dürr, Lurgi och Probat-Werke. Från varje studiebesök finns uppgifter om adress, telefonnummer, kontaktpersoner, bakgrund till besöket och minnesanteckningar.Ett omfattande gasreningstekniskt arbete bedrivs i Holland och Västtyskland. Utvecklingsarbete, framförallt inom kemisk-fysikalisk gasrening, har initierats bl.a av sänkta gränsvärden för utsläpp till luft från västtysk industri i och med TA-luft 86. Även beträffande biologisk gasrening är erfarenheterna mycket stora i dessa länder. I oktober 1988 företog sektionen för gasrening vid IVL en studieresa till Holland och Västtyskland. Avsikten var att få inblick i dessa länders gasreningstekniska arbete främst vad gäller forskning inom tillämpningar av biologisk gasrening, men även utveckling och utprovning av nya metoder inom kemisk-fysikalisk gasrening. Vi besökte såväl högskolor som företag. Biologisk gasrening diskuterades på Universität Stuttgart, Dechema Institut, Wageningen Agricultural University, Eindhoven University of Technology, DHV Consulting Engineers och Clair Tech. Kemisk-fysikalisk gasrening på Eisenmann Maschinenbau, Daimler-Benz, Dürr, Lurgi och Probat-Werke. Från varje studiebesök finns uppgifter om adress, telefonnummer, kontaktpersoner, bakgrund till besöket och minnesanteckningar
Befintlig teknik för behandling av rostgaser vid kafferosterier
No full textKaffe rostas med het luft (290-550 C) till en produkttemperatur av 210-230 C. I Sverige rostas ca 90 000 ton råkaffe per år vilket ger ca 78 000 ton rostat kaffe. Därvid åtgår ca 120 000 000 MJ/år i form av olja eller gas. Med rostgaserna emitteras årligen totalt ca 10-15 ton av ett stort antal olika kolväteföreningar av vilka vissa är luktstarka. Rostgaserna kan därför medföra luktolägenheter i anläggningarnas omgivningar. Modern rostteknik möjliggör: *en hög produktion genom korta rostningstider, *effektiviserad energianvändning genom cirkulation av rostgaser, intern förbränning och värmeväxling, *lägre kolväteemissioner genom termisk eller katalytisk förbränning av utgående gasströmmar. Med modern rostningsteknik som bara delvis tillämpas i Sverige bedöms problemen med lukt kunna bemästras på ett effektivt sätt. Denna slutsats baseras på uppgifter om totalkolvätehalter. Mätdata från svenska kafferosterier saknas emellertid beträffande luktstyrkan på utgående gas före och efter behandling genom katalytisk förbränning.Kaffe rostas med het luft (290-550 C) till en produkttemperatur av 210-230 C. I Sverige rostas ca 90 000 ton råkaffe per år vilket ger ca 78 000 ton rostat kaffe. Därvid åtgår ca 120 000 000 MJ/år i form av olja eller gas. Med rostgaserna emitteras årligen totalt ca 10-15 ton av ett stort antal olika kolväteföreningar av vilka vissa är luktstarka. Rostgaserna kan därför medföra luktolägenheter i anläggningarnas omgivningar. Modern rostteknik möjliggör: *en hög produktion genom korta rostningstider, *effektiviserad energianvändning genom cirkulation av rostgaser, intern förbränning och värmeväxling, *lägre kolväteemissioner genom termisk eller katalytisk förbränning av utgående gasströmmar. Med modern rostningsteknik som bara delvis tillämpas i Sverige bedöms problemen med lukt kunna bemästras på ett effektivt sätt. Denna slutsats baseras på uppgifter om totalkolvätehalter. Mätdata från svenska kafferosterier saknas emellertid beträffande luktstyrkan på utgående gas före och efter behandling genom katalytisk förbränning
Har miljön blivit bättre eller sämre?
No full textUnder de senaste decennierna har utvecklingen gått från intensiv lokal påverkan till diffus regional och global. Många av de akuta miljöproblem som fanns i OECD-länderna för några decennier sedan kännetecknar idag u-länderna.Under de senaste decennierna har utvecklingen gått från intensiv lokal påverkan till diffus regional och global. Många av de akuta miljöproblem som fanns i OECD-länderna för några decennier sedan kännetecknar idag u-länderna