IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige - Ozonmätnätet i södra Sverige 2022
No full text2022 är det andra året av den nya programperioden för ”Ozonmätnätet i södra Sverige” som är planerad att pågå till och med 2026. Huvudsyftet med mätningarna är att ge en regional uppskattning av eventuella överskridanden av de ozonindex som beskriver inverkan av marknära ozon på växtligheten (”Accumulation of Ozone above a Threshold 40 ppb”, AOT40). ”Ozonmätnätet i södra Sverige” kompletterar den nationella övervakningen av ozonhalter, då programmet ger mer detaljerad information vad gäller den geografiska variationen i ozonbelastning i södra Sverige under sommarhalvåret.Ozonindex beräknas utifrån resultaten från enkla och kostnadseffektiva mätningar av ozonhalter med diffusionsprovtagare på månadsbasis, i kombination med timvisa mätningar av lufttemperaturer. Temperaturmätningarna används som ett mått på variationen av atmosfärens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett mått på dygnsvariationen av ozonkoncentrationen. Utifrån resultaten från mätningarna görs månadsvisa skattningar av AOT40. Förekomsten av marknära ozon beror på utsläpp av ozonbildande ämnen lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Ozonhalterna i ett område varierar bland annat beroende på områdets topografi (höglänt eller låglänt) samt dess avstånd från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala faktorer den lokala ozon-förekomsten. Detta ligger till grund för den geografiska uppdelning i fem olika zoner i södra Sverige som görs inom mätprogrammet. Uppdelningen baseras främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre områdestyper (höglänta, kustnära eller låglänta).I samband med att den nationella miljöövervakningen av försurande och övergödande ämnen omorganiserades har fler mätplatser utrustats med månadsvisa ozonmätningar med diffusionsprovtagare. Under 2022 har vi därför utrustat åtta nya mätplatser med temperatur– och luftfuktighetsgivare och inkluderat mätresultaten i Ozonmätnätet för säsongen 2022. Samtliga av dessa nya mätplatser är belägna i låglänt miljö förutom en höglänt mätplats. Tillägget av mätplatser till Ozonmätnätet 2022 påverkar därför endast resultat för låglänta platser i de kustnära, centrala, västliga och nordliga zonerna samt höglänta platser i den kustnära zonen.Resultaten visar att tillägget av de nya mätplatserna inte påverkade huruvida miljömålet överskreds eller ej för någon av de lokaltyperna eller zonerna. De åtta nya mätplatserna ger dock ökad geografisk upplösning, varför dessa mätplatser även under 2023 har utrustats med temperatur– och luftfuktighetsgivare. Under 2022 utvärderades metodiken inom ”Ozonmätnätet i södra Sverige”. Utvärderingen avsåg att, om möjligt, förbättra beräkningsmetoden så att AOT40 beräknat utifrån mätningar med diffusiva provtagare och med ozoninstrument stämmer bättre överens under olika förutsättningar. Syftet var därmed att utreda om de avvikelser som uppmärksammats, mellan ozonhalter uppmätta månadsvis med diffusionsprovtagarna och månadsvisa medelhalter uppmätta med ozoninstrument, beror av lufttemperatur och/eller luftfuktighet eller på någon annan lokal omgivningsfaktor. Den uppmärksammade underskattningen var i de flesta fall inte särskilt stor, inom mätosäkerheten (10 % för diffusionsprovtagarna och 8 % för ozoninstrumenten) till övervägande del av fallen, men även en liten underskattning av de månadsvisa ozonhalterna kan leda till en ganska betydande effekt på beräknad AOT40. Den analys som gav bäst resultat vad gäller att testa betydelsen av ovan nämnda faktorer var en multipel linjär regressionsanalys. Faktorn ”period” (månad) hade högst signifikansvärde avseende regressionslinjens funktion. Utifrån dessa resultat korrigerades ozonhalterna som uppmätts med diffusionsprovtagare med regressionsanalysens funktion för 2022. Även funktionen som beskriver samvariationen mellan ozonhalternas och temperaturens variation över dygnet har i år justerats utifrån ”period”. Utvärdering har resulterat i en metod som gör det möjligt att få en bättre och mer säker analys av eventuella överskridande av AOT40 i olika områden i södra Sverige, då en multipel linjär regressionsanalys årligen kommer att genomföras i detta sammanhang. RESULTAT 2022Sammantaget kan ozonåret 2022 (under växtsäsongen april-september) karaktäriseras som en ”normalsäsong” jämfört med ”medelozonåret” för perioden 2009–2021. Ozonmedelhalterna är normalt höga under senvåren och försommaren, något som gällde även 2022 då ozonhalterna i april var höga. Miljökvalitetsmål (miljömål) för ozonMiljökvalitetsmålets precisering inom Frisk Luft för ozon till skydd för växtligheten motsvarar att AOT40 under april-september inte skall överskrida 10 000 µg m-3 timmar.Baserat på medelvärden för de olika områdena och zonerna överskreds miljömålets precisering under sommaren 2022 i samtliga områden i kustzonen, de låglänta områdena i den västliga och den centrala zonen samt de höglänta områdena i den västliga zonen. Spridningen mellan olika mätplatser var dock stor, speciellt i låglänta områden i kustzonen, i den västliga och i den centrala zonen. Detta gör att det kan finnas låglänta områden där miljömålets precisering inte överskreds. Överskridanden av miljömålets precisering var också nära i höglänta områdena i den centrala zonen.Miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon Nu gällande miljökvalitetsnormen (MKN) för ozon till skydd för växtligheten anger att AOT40 under maj-juli inte skall överskrida 6 000 µg m-3 timmar. De beräknade AOT40-värdena, baserade på mätningarna inom Ozonmätnätet, överskred under 2022 MKN i kustnära och höglänta områden i kustzonen och i låglänta områden i den centrala och västliga zonen. Resultaten visar dock att spridningen mellan olika mätplatser var stor, speciellt i kustnära områden i kustzonen och i låglänta områden i den centrala och västliga zonen. Detta gör att det kan finnas kustnära respektive låglänta områden där nu gällande MKN inte överskreds. Det var även nära att nu gällande MKN överskreds i de låglänta områdena i kustzonen
The WASHREG approach - Action sheets
No full textThe WASHREG approach is a multi-stakeholder diagnosis used to identify national regulation gaps and challenges in water and sanitation services provision. The methodology facilitates the development of a set of actions and practical solutions for initiating a process of developing, strengthening, or aligning regulatory roles and responsibilities. The WASHREG approach is explained through three key documents: 'The WASHREG Approach: An Overview', the accompanying 'The WASHREG Approach: Methodology' and these 'The WASHREG Approach: Action Sheets'. These Action Sheets, organized around different areas of regulation, offer a rich practical guidance with multiple examples to describe how regulation can be put into practice. With over 50 Action sheets included here, including almost 100 examples from all regions of the world, the Action Sheets will continue to evolve and capture emerging experience about the regulation of water and sanitation services.
Wastewater treatment for N-removal in MBBR-based plants receiving cold wastewater: A knowledge compilation
No full textAtt rena bort kväve från avloppsvatten görs med en biologisk process på kommunala avloppsreningsverk. Processen är temperaturberoende och fungerar sämre när temperaturen i avloppsvattnet sjunker under tio grader. I norra Sverige är avloppsvattnet kallt under långa perioder varje år, och reningsverk i norr har i dagsläget inget krav på att reducera kväve. Detta kan dock komma att ändras med en striktare lagstiftning från EU. För att undersöka hur kväve kan renas bort även från kallt avloppsvatten driver IVL tillsammans med ett flertal kommunala aktörer i norr ett projekt där biofilmsprocessen med bärare (MBBR) testas med kallt avloppsvatten. Utöver att testa hur kall kväverening fungerar i praktiken har vi även genomförts en kunskapssammanställning i projektet. Sammanställningen har gjorts av Hallvard Ødegaard och Bjørn Rusten och inkluderar tidigare forskningsprojekt samt de fullskaleanläggningar där MBBR-tekniken redan körs med kallt avloppsvatten. Rapporten är uppdelade i fyra kapitel och inleder med en introduktion till MBBR-tekniken. Därefter följer en genomgång av hur MBBR-processen kan implementeras för avskiljning av kväve och fosfor i kallt avloppsvatten. I kapitel tre ges en sammanställning av genomförd forskning med studier från Norge, Kanada, USA, Italien och Sverige. Kapitel fyra djupdyker sedan i design och prestanda för fyra norska fullskaleanläggningar där MBBR-processen används för att reducera kvävehalten i kallt avloppsvatten. Dessa är Lillehammer avloppsreningsverk (ARV), Nordre Follo ARV, Nerdre Romerike ARV och Gardemoen ARV. Projektgruppen hoppas att denna rapport ska bidra till att kunskapsläget ökar avseende kväverening i kalla avloppsvatten så att kostnadseffektiva och moderna anläggningar kan byggas på de reningsverk som i framtiden får kvävekrav
Closed Loops for Commercial and Industrial Plastic Packaging : A review of current business models and guidelines for further development.
No full textPlastic has many positive material characteristics, but it is used in unsustainable ways. It is perceived as cheap and disposable, and this has led to increa¬sing amounts of plastic waste which are difficult to recycle with current societal, business and cultural structures. To achieve a high-quality material recycling and have the possibility to use recycled plastic back into high quality products, there is a need to keep the different plastic types separate from each other and uncontaminated by other mate¬rials. This requires, among others, a thorough separate collection of diffe¬rent plastic waste fractions, as well as business models, infrastructure and logistic solutions which enable a better control over the different plastic flows. The report presents ten business models for managing industrial or commercial plastic packaging into closed or semi-closed loops through either material recycling or re-use. Based on the analysis of the ten business models, six guidelines have been formulated for companies which are interested to transition from a linear to a closed loop business model for the management of industrial and commercial plastic packaging. 1) Commit long-term and invest in the future of your company, 2) Understand the customer needs and design the packaging for circular use, 3) Use Life Cycle Analysis as a tool to optimize your closed loop, 4) Communicate efficiently to engage the customer, 5) Build new strategic partnerships and 6) Educate and engage decision makers at all levels
Reduce climate impact in construction projects : Guidance for construction actors' knowledge building around climate work in new production
No full textGenom att beskriva fem insatser för klimatberäkningar och klimatförbättrande åtgärder, visar vi hur man kan arbeta mer effektivt med lärande för klimateffektivt byggande. Vägledningen baseras på erfarenheter från faktiska byggprojekt. By describing five actions for climate calculations and climate improvement measures, we show how to work more effectively with learning for climate-efficient construction. The guidance is based on experience from actual construction projects
Sustainable clothing futures - Mapping of textile actors in sorting and recycling of textiles in Europe
No full textThis report is as a part of the research project Sustainable clothing futures, and have, through literature and market studies and interviews, identified actors working with sorting and recycling of textiles, with capacities of 560 000 tons and 1.3 million tons per year, respectively. In the interviews, it was clear that an up scale of the capacities is possible, but is depending on several factors, technological development amongst others.Denna rapport är en del av forskningsprojektet Framtidens Hållbara Kläder och har genom litteratur- och marknadsstudier samt intervjuer kartlagt aktörer som arbetar med sortering och återvinning av post-konsument-textil. Totalt har 12 sorterare och 33 återvinnare kartlagts, med kapaciteter på 560 000 ton respektive 1.3 miljoner ton per år. Under intervjuerna framkom det att uppskalning kapaciteterna är möjligt, men att det är beroende av olika faktorer, bland annat att tekniken behöver utvecklas.
Försurning och övergödning i södra Sverige Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/22
No full textPå uppdrag av Luftvårdsförbunden i Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Jönköpings och Östergötlands län, Vätternvårdsförbundet, samt länsstyrelserna i Halland, Jönköping, Skåne och Västra Götalands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i södra Sverige inom Krondroppsnätet. Mätningar har bedrivits i södra Sverige inom Krondroppsnätet i 36 år. Under det hydro¬logiska året 2021/22 gjordes mätningar vid 32 mätplatser. I Blekinge län startade mätningarna 1986, i Kronobergs län 1987, i Hallands län 1988, i nuvarande Skåne län, Jönköpings län och nuvarande Västra Götalands län 1989, i Östergötlands län 1991 och i Kalmar län 1994. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätplatser i södra Sverige under det hydrologiska året 2021/22. Ett hydrologiskt år omfattar oktober till och med september nästkommande år. Det hydrologiska året 2021/22 är alltså perioden 2021-10-01 till 2022-09-30. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av lufthalter vid mätplatserna Kullahus och Stenshult i Skåne, samt lufthalter från ytor i södra Sverige inom den nationella miljöövervakningen SveLoD. Vidare redovisas resultaten i förhållande till mätningar inom Krondroppsnätet i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2022 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Mätningarna från 2021/22 ger, tillsammans med tidigare års mätningar, en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i södra Sverige. Kvävenedfallet minskar, men ligger fortsatt över kritisk belastningsgräns, och förhöjda nitrathalter i markvattnet i skogsekosystemen förekommer ibland i ostörd, växande skog. Högt kvävenedfall innebär en risk för kväveläckage till ytvatten och för påverkan på markvegetationens artsammansättning. Högt kvävenedfall kan också bidra till markförsurning. Den kritiska belastningsgränsen som tillämpas i Sverige är för barrskog 5 kg kväve (N) per hektar och år och för lövträd på 10 kg N per hektar och år. I södra Sverige överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i större delen av området. I de norra delarna av södra Sverige ligger kvävenedfallet numera kring gränsen. Den kritiska belastningsgränsen för lövträd överskrids numera bara ibland i sydvästra Sverige. En geografiskt interpolerad karta över det totala kvävenedfallet till barrskog över södra Sverige, för det hydrologiska året 2021/22. Det totala kvävenedfallet har utifrån motsvarande karta beräknats för samtliga län i Sverige. Det årliga totala kvävenedfallet i Skåne län under det hydrologiska året 2021/22 beräknas till 7-10 kg per hektar, i Hallands län till 6-8 kg per hektar, i Blekinge län till 6-7 kg per hektar, i Kronobergs län till 5-8 kg per hektar, i Jönköpings län till 5-7 kg per hektar, i Västra Götalands län till 4-7 kg per hektar, i Kalmar län till 4-5 kg per hektar och i Östergötlands län till 4-5 kg per hektar. En statistisk analys av totaldepositionen av oorganiskt kväve till barrskog, baserad på de hydrologiska åren 2001/02 – 2021/22, visade en statistiskt signifikant minskning av kvävenedfallet med 43 % i sydvästra Sverige, 47 % i sydöstra Sverige och 30 % i norra Sverige. I Sveriges skogar tas vanligtvis nästan allt oorganiskt kväve upp av träd, övrig vegetation och markens mikroorganismer, med mycket låg kväveutlakning till markvattnet under rotzonen i ostörd växande skog som följd. I södra Sverige finns dock flera provytor med höga kvävehalter i markvattnet i växande ostörd skog, vilket antyder att skogen är kvävemättad och inte kan tillgodogöra sig allt tillfört kväve. Dessutom blir halterna av kväve i markvattnet ofta höga efter stormskador, avverkning eller andra störningar, vilket bidrar till kväveutlakning till grund- och ytvatten och övergödning av dessa. Svavelnedfallet i södra Sverige är numera lågt, men många skogsmarker är fortfarande försurade.Försurning av mark och vatten orsakas av svavel- och kvävenedfall, men även av skogsbruk, eftersom trädtillväxt innebär försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. Nedfall av svavel är den största orsaken till försurning av mark och vatten i Sverige. Både svaveldioxidhalter i luft och svavelnedfall till skog har dock minskat i hela Sverige de senaste decennierna. Minskningen kan förklaras av den kraftiga minskningen av svavelutsläpp, som främst beror på att användningen av svavelinnehållande kol och olja i Europa har minskat och rökgaser renats. Svavel finns också naturligt i mindre mängd i havsvatten, och en del av nedfallet av svavel kommer från havssalt. Detta nedfall är naturligt förekommande och åtföljs av buffrande ämnen, varför vi räknar bort det. Svavelnedfallet (utan havssaltbidraget) till skogen i södra Sverige har minskat kraftigt sedan starten av Krondroppsnätets mätningar. En statistisk analys av svavelnedfallet utan havssaltsbidraget, baserad på de hydrologiska åren 1996/97 – 2021/22, visade en statistiskt signifikant minskning i samtliga tre regioner i Sverige med 90, 89 och 70 % för sydvästra, sydöstra respektive norra Sverige. Varje enskild mätplats visade också på statistiskt säkerställda minskningar. Svavelnedfallet i Sverige har generellt varit som högst vid exponerade lägen längst i sydväst. Så var det även året 2021/22. Vid skyddade platser och längre norrut är svavelnedfallet numera lågt i Sverige. Under 2021/22 var svavelhalterna ännu lägre än de varit de senaste åren vid nästan alla mätplatser i södra Sverige. Högst svavelnedfall uppmättes vid Stenshult i Skåne på 2,5 kg per hektar, följt av Ryssberget i Blekinge län med 2,0 kg per hektar. Allra lägst svavelnedfall i södra Sverige uppmättes vid Rockneby med cirka 0,2 kg per hektar, vilket är ungefär lika lågt som i skyddade lägen i norra Sverige. Markvattnets försurningsstatus vid Krondroppsnätets mätplatser beror i stor utsträckning på nuvarande och historiskt nedfall av svavel på platsen, i kombination med markens buffringsförmåga. På vissa platser, och under vissa perioder, kan även andra faktorer ha stor påverkan. Detta kan till exempel vara överskott av kväve som inte tas upp av vegetationen (exempelvis efter avverkningar eller andra störningar på skogen), havssaltsnedfall som leder till jonbyte i markpartiklarna samt olika former av störningar i marken som kan påverka halten löst organiskt kol i marken. På längre sikt påverkar även skogsbruket markvattnets försurningsstatus. Resultaten från markvattenmätningarna visar att de allra flesta Krondroppsytor i södra Sverige är eller har varit försurningspåverkade. Flera är fortsatt kraftigt försurade, och flera återhämtar sig inte från försurningen. Bara fyra av tolv ytor i södra Sverige med långa tidsserier har en statistiskt säkerställd positiv trend i markvattnets buffrande förmåga, ANC, och två har en statistiskt säkerställd fortsatt försämring vad gäller ANC. Ett negativt ANC-värde innebär att nedfallet av försurande ämnen inte neutraliseras i marken utan påverkar ekosystemen negativt, samt att marken kan exportera syra till grund- och ytvatten. Nästan 60 % av markvattenmätningarna gjorda under det hydrologiska året 2021/22 i södra Sverige visade på negativa ANC-värden. pH i markvattnet är lågt på de flesta ytor i södra Sverige. Ett pH-värde under 5,5 innebär en måttlig surhet och hela 87 % av mätvärdena för det hydrologiska året låg under detta värde. 6 % låg under 4,4, vilket innebär kraftigt surt markvatten. Fem ytor med långvariga mätserier hade dock en statistiskt säkerställd ökning av pH-värdet och bara en yta med långvarig mätserie hade en statistiskt säkerställd minskning av pH-värdet
Knowledge base for informed management of OSPAR-listed Mytilus and Ostrea beds. Part 1 Population status of Mytilus and Ostrea beds in Sweden.
No full textTvåskaliga blötdjur (bivalver) som blåmusslor (Mytilus edulis) och ostron (Ostrea edulis) är nyckelarter i kustekosystem, och de bidrar både till ökad biologisk mångfald genom att skapa livsmiljöer för andra organismer och till flera andra viktiga ekosystemtjänster. Under de senaste åren har både Mytilus- och Ostrea-bankar minskat i antal och omfattning i Europa, och det finns också starka indikationer på en liknande situation för Mytilus i Sverige. För Ostrea saknas generellt kunskap om populationsstorlekar, vilket gör bedömningar av populationsutveckling problematisk. Den hotbildsanalys som genomförts av OSPAR för Mytilus- och Ostrea-bankar i Europa indikerar att den primära orsaken till förlust av bivalvbankar i Europa är överexploatering av resursen och habitatförlust, samt sjukdomsutbrott orsakade av patogener. Svenska bivalvbestånd är dock mer eller mindre förskonade från dessa påverkansfaktorer, och andra aspekter kan därmed antas ha större påverkan på populationsutvecklingen. Till exempel finns det en oro bland förvaltande myndigheter att det invasiva stillahavsostronet (Magallana gigas) kommer att försämra förutsättningarna för livskraftiga bestånd av Mytilus och Ostrea i Sverige. I detta projekt sammanställdes data från historiska (1970-talet och framåt) inventeringar med syfte att utvärdera om analys av förändringar av bivalvpopulationerna över tid var möjlig. Genomgången av historiska data från Bohuslän genererade inga tidsserier som kunde bidra till en värdering av populationsutvecklingen av Mytilus och Ostrea. I tillägg visade genomgången att inventeringsmetoderna som använts skiljde sig över tid och att det saknades en standardiserad definition av vad som betecknas som en bivalvbank. Sammantaget visar detta på behovet av kontinuitet och standardiserad övervakning av bivalvbankar, inkluderande en tydlig definition av vad som räknas som en bivalvbank. Detta skapar förutsättningar för uppbyggnad av tidsserier och uppföljning av trender i populationsutvecklingen av målarterna. Sammanställningen av historiska data kombinerades också med en hotbildsanalys med fokus på interaktioner med det invasiva stillahavsostronet, med karteringar av nuvarande utbredningar och övervakning för utvärdering av populationsutveckling i nutid, samt med en analys av kort-tidsförändringar i populationsutbredning och/eller tätheter. Detta underlag kombinerades i en nulägesanalys för utvärdering av statusen av Mytilus och Ostrea-bankar idag. Hotbildsanalysen visade att på kort sikt är sjukdomsutbrott och parasiter troligen det största hotet mot svenska bivalvbestånd, detta på grund av den fortsatta importen av levande livsmedel som kan föra med sig patogener. I ett mer långsiktigt perspektiv är klimatförändringar och ökande förekomst av miljögifter allvarliga hot mot grunda, kustnära miljöer. Trots att det invasiva stillahavsostronet i hög grad har överlappande habitat och ekologiska funktioner som de inhemska arterna kunde vi i detta projekt inte se några tecken på negativa interaktioner. Övervakning av populationsut-veckling i ett urval av bankar påvisade en minskning i individtäthet för både Mytilus- och Ostrea-bankar över tid inom projektet (2018-2021), ett mönster som också stärktes för Mytilus genom återinventering av tidigare inventerade bankar. För Ostrea visade återinventeringen av tidigare inventerade lokaler ett mer spritt mönster, med en ökning av antalet ostron i vissa bankar medan antalet ostron på andra lokaler hade minskat. Sammantaget konstaterades att det är sannolikt att en minskning av framför allt Mytilus skett från 1990-talet och framåt, och att mer information krävs för att fastställa både omfattning och orsak till de mönster som observerats. Baserat på resultaten rekommenderas fyra huvudåtgärder för att förbättra kunskapsläget för kustnära bivalver. För det första behöver artspecifika definitioner av vad som menas med Mytilus- och Ostrea-bankar tas fram. Definitionen bör innehålla information om täcknings-grad/täthet, bankens area, fördelning av bivalver inom banken och förekomst av stillahavsost-ron. Definitionen bör också likriktas med internationella ramverk och ta fältförhållanden i be-aktning. För det andra bör övervakningsprogram som registrerar utbredning och förändringar i demografiska parametrar (t.ex. populationstäthet/täckningsgrad/biomassa, rekrytering, mortali-tet och tillväxt) för både Mytilus och Ostrea etableras. Tidsserier av data är det enda som möjliggör analys av populationsutveckling och identifiering av hotbilder. För det tredje behöver infrastruktur och rutiner för lagring av inventeringsdata samt implementering i enlighet med FAIR-principen tas fram för att säkerställa att historiska uppgifter inte går förlorade. Mycket data förloras då det lagras inom specifika projekt och hos enskilda individer. Då data ofta samlas in inom pågående forskningsprojekt måste lösningar för lagring med publiceringsembargo för andra aktörer än de som samlat in uppgifterna utredas. Slutligen krävs fortsatt kunskapsbyggande om både generella och specifika hot och möjliga åtgärder som kan minska hotbilden. Exempel på aktiviteter kopplade till detta är generell påverkansanalys av olika riskfaktorer och kombinationer av dessa, kunskapsutveckling om effekterna av skörd av vilda Ostrea-bestånd och etable-ring av verksamhetsbaserad förvaltning samt kunskapsutveckling rörande födokonkurrens och andra interaktioner mellan stillahavsostron och våra inhemska bivalver, framför allt för Ostrea.Bivalves such as mussels (Mytilus edulis) and flat oysters (Ostrea edulis) are key species in coastal ecosystems and they contribute to increased biodiversity by creating habitats for other organisms and to several other important ecosystem services. In recent years, both Mytilus and Ostrea banks have declined in number and extent in Europe, and there are also strong indications of a similar situation for Mytilus in Sweden. For Ostrea, knowledge of population sizes is generally lacking, which makes assessments of population development difficult. The threat assessment carried out by OSPAR for Mytilus and Ostrea beds in Europe indicates that the primary cause of loss of bivalve beds in Europe is overexploitation and habitat loss, as well as disease outbreaks caused by pathogens. Swedish populations are, however, more or less spared from these factors and other aspects can therefore be assumed to have a greater impact on popu-lation development. However, other factors can also affect population development. For example, there is concern among management authorities that the invasive Pacific oyster (Magallana gigas) will worsen the conditions for Mytilus and Ostrea stocks in Sweden. In this project, data from historical (1970s onwards) surveys was compiled with the aim of evaluating whether analysis of temporal changes in bivalve populations was possible. A review of historical data from Bohuslän did not generate any time series that could contribute to an as-sessment of the population development of Mytilus and Ostrea. In addition, the review showed that the survey methods used differed between studies and over time, and that there was a lack of a standardized definition of what is designated as a bivalve bed. Overall, this illustrates the need for continuity and standardized monitoring of bivalve beds, including a clear definition of what counts as a bivalve bed. This could support the development of time series to monitoring trends in the population development of the target species. The compilation of the historical data was also combined with a threat analysis focusing on interactions with the invasive Pacific oyster, with mapping of current distribution patterns and monitoring to evaluate present day population development, as well as with an analysis of short-term changes in population distribution and/or densities. This information was combined in an analysis aimed to evaluate the current status of the Mytilus and Ostrea beds. The threat analysis showed that, in the short term, the main threat to the Swedish bivalve populations is probably disease outbreaks and parasites due to the continued commercial importation of live shellfish. In a more long-term perspective, climate change and the increasing presence of environmental tox-ins may pose serious threats to shallow, coastal, environments. Even though the invasive Pacific oyster to a large extent has overlapping habitats and ecological functions with the native species, no signs of negative interactions with the native bivalves were observed in this project. Monitor-ing of population development in selected bivalve beds showed a decrease in density of both Mytilus and Ostrea over the projects lifetime (2018-2021), a pattern that was also strengthened for Mytilus through the results of the re-survey of previously surveyed beds. For Ostrea, the re-survey of previously surveyed sites showed a more scattered pattern with an increase in the number of oysters in some beds while the number of oysters in other beds had decreased. Overall, it was concluded that it is likely that a reduction in Mytilus occurred during the 1990s and has continued onwards, and that more information is required to determine both the extent and cause of the patterns observed. Based on the results in this project, four main actions are recommended to improve the state of knowledge for both Mytilus and Ostrea. Firstly, species-specific definitions of what is regarded as a bivalve bed should be developed. The definition should include information on cover-age/density, size, patchiness, and presence of Pacific oysters. The definition should also be aligned with international frameworks and take field conditions into account. Second, monitor-ing programs that record distribution and changes in demographic parameters (e.g., population density/recovery/biomass, recruitment, mortality, and growth) for both Mytilus and Ostrea should be established. Time series of data is the only thing that enables the analysis of population development and the identification of threats. Thirdly, infrastructure and routines for storing inventory data and implementation in accordance with the FAIR principle are needed to ensure that historical data is not lost. A lot of data is lost when it is stored within specific projects and with individuals. As data is often collected within ongoing research projects, solutions for storage with a publication embargo for actors other than those who collected the data should be ex-plored. Finally, continued knowledge building is required about both general and specific threats and possible measures that can reduce the threats. Examples of such activities are impact analy-sis of various risk factors and combinations of these, knowledge development about the effects of harvesting of wild Ostrea and establishment of activity-based management, and knowledge de-velopment regarding food competition and other interactions between Pacific oysters and our native bivalves.C729</p
Mapping and optimization of a novel lithium-ion battery recycling facility in Europe
No full textThe material flows for end-of-life (EOL) lithium-ion batteries (LIBs) in Europe are analysed for the years 2022, 2026, and 2030 and the facility location is optimized for select hydrometallurgical material recovery technologies. It details the growing significance of EOL LIBs as a source for new battery materials, projecting an increase in volumes through 2030. The report is divided into two parts: Mapping (Part 1): This section involves converting battery scrap, new cells, and black mass into cell-weight equivalents for comparison in material flow analysis. It utilizes Sankey charts and geographical maps to display the significant increase in both the number of actors and the aggregated volumes in 2022, 2026, and 2030. Optimization (Part 2): This part focuses on optimizing the network setup for material recovery facilities, aiming to minimize costs and CO2 emissions. The study evaluates processing capacities and the impact of different network setups on monetary costs and CO2 emissions. The potential savings from optimization are highlighted, with the study indicating significant monetary and environmental benefits if data is properly leveraged. The report underscores the potential for substantial monetary and environmental savings through effective optimization and utilization of available data in the management of EOL lithium-ion batteries in the EU region
