IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Rengöring och avfettning med paraffiner; Arbetsmiljö, yttre miljö och miljöteknik
No full textParaffiner, raka, grenade eller cykliskt högre kolväten, föreslås som alternativ till klorerade lösningsmedel för rengöring och avfettning. Vid yrkesmässig hantering av paraffiner är det medlets irritativa effekt på hud som är den största hälsorisken. Paraffiner har inte visats ha cancerframkallande verkan. Däremot har n-dekan, n-undekan, n-dodekan och n-tetradekan visat sig förstärka polyaromatiska föreningars cancerframkallande effekt. De förstärker även UV-ljus cancerframkallande effekt. Paraffiner har en bedövande, narkotisk verkan men vid betydligt högre halter än de som uppstår vid rengöring. Det finns inga studier som tyder på att paraffiner skulle vara allergiframkallande, påverka reproduktion eller foster. Till vissa rengöringsmedel tillsätts kemikalier t ex tensider och terpener. Vissa av dessa ämnen kan vara t ex allergiframkallande. Rengöring av metallgods med paraffiner har studerats på tre företag. Koncentrationen i luften där personalen arbetade under rengöring var mycket låg, mindre än 5 % av hygieniska gränsvärdet. Ett byte från klorerat lösningsmedel till paraffiner innebär vissa förändringar. Rengöringen tar längre tid. Det är framför allt torkningen av det rengjorda godset som tar tid. Torkutrustning, och i vissa fall även förtvätt, behövs och tar ofta stor plats. För att förbättra rengöringen är ofta paraffinanläggningarna utrustade med ultraljud. Ultraljud kan alstra undertoner som förutom att de upplevs irriterande även kan orsaka hörselskada. Vad gäller energiförbrukning har man i en undersökning kommit fram till att paraffinrengöring kräver mer energi än triavfettningen. Det är framför allt den efterföljande torkningen som är energikrävande. Paraffiners bidrag till bildning av marknära ozon har simulerats med datormodeller. För paraffiner är ozonbildningen likvärdig med eller högre än genomsnittet för de flesta organiska lösningsmedel. Paraffiner är svårflyktiga och släpps ut i luften i relativt små mängder vid rengöring och ger därför sannolikt inte upphov till några större miljöproblem. Ett första försök att med hjälp av indunstningsteknik återvinna paraffinkolväten gjordes. Resultat tyder på att tekniken kan vara möjlig för återvinning av den aktuella typen av paraffinkolväten.Paraffiner, raka, grenade eller cykliskt högre kolväten, föreslås som alternativ till klorerade lösningsmedel för rengöring och avfettning. Vid yrkesmässig hantering av paraffiner är det medlets irritativa effekt på hud som är den största hälsorisken. Paraffiner har inte visats ha cancerframkallande verkan. Däremot har n-dekan, n-undekan, n-dodekan och n-tetradekan visat sig förstärka polyaromatiska föreningars cancerframkallande effekt. De förstärker även UV-ljus cancerframkallande effekt. Paraffiner har en bedövande, narkotisk verkan men vid betydligt högre halter än de som uppstår vid rengöring. Det finns inga studier som tyder på att paraffiner skulle vara allergiframkallande, påverka reproduktion eller foster. Till vissa rengöringsmedel tillsätts kemikalier t ex tensider och terpener. Vissa av dessa ämnen kan vara t ex allergiframkallande. Rengöring av metallgods med paraffiner har studerats på tre företag. Koncentrationen i luften där personalen arbetade under rengöring var mycket låg, mindre än 5 % av hygieniska gränsvärdet. Ett byte från klorerat lösningsmedel till paraffiner innebär vissa förändringar. Rengöringen tar längre tid. Det är framför allt torkningen av det rengjorda godset som tar tid. Torkutrustning, och i vissa fall även förtvätt, behövs och tar ofta stor plats. För att förbättra rengöringen är ofta paraffinanläggningarna utrustade med ultraljud. Ultraljud kan alstra undertoner som förutom att de upplevs irriterande även kan orsaka hörselskada. Vad gäller energiförbrukning har man i en undersökning kommit fram till att paraffinrengöring kräver mer energi än triavfettningen. Det är framför allt den efterföljande torkningen som är energikrävande. Paraffiners bidrag till bildning av marknära ozon har simulerats med datormodeller. För paraffiner är ozonbildningen likvärdig med eller högre än genomsnittet för de flesta organiska lösningsmedel. Paraffiner är svårflyktiga och släpps ut i luften i relativt små mängder vid rengöring och ger därför sannolikt inte upphov till några större miljöproblem. Ett första försök att med hjälp av indunstningsteknik återvinna paraffinkolväten gjordes. Resultat tyder på att tekniken kan vara möjlig för återvinning av den aktuella typen av paraffinkolväten
Utvärdering av denitrifikation i lakvatten vid deponin i Högbytorp
No full textBiologisk behandling med nitrifikation och denitrifikation har provats i pilotskala vid deponin i Högbytorp. Det behandlade dammvattnet var en blandning av lakvatten från deponin, permeat från ultrafiltrering av oljeslam och en del dagvatten. Reningsprocessen innehöll nitrifikation, för- och efterdenitrifikation, samt ett avslutande aerobt polersteg. Slamhalter kring 2,5 g/l och en hydraulisk uppehållstid kring 6 dygn gav vid 20 grader C en stabil process och bra reningsresultat. I vattenfasen erhölls följande haltminskningar: COD-65%, BOD7->95%, Kväve-85-90%, Fosfor-80%, metaller-20-80%, toxicitet->85%. Kvarvarande organiskt bundet kväve och tungmetaller kan begränsa möjligheterna att släppa vattnet direkt till en liten recipient. Både dammvattnet, metanol och glykolhaltigt spillvatten från Arlanda kunde användas för dentrifikationen. I försöket tillsattes ca 0,55 l metanol/m3 behandlat vatten. Med en mer optimal utformning kan den siffran kanske sänkas till ca 0,3 l/m3. Bioslammet sedimenterade och kompakterade väl, trots ett ganska stort inslag av filamentbildande organismer. Överskottsslam var lätt att avskilja och troligen också att avvattna. Slammet hade hög askhalt (50%). Kalciumhalten var mycket hög, men tungmetallhalterna var låga. Slamproduktionen var ca 0,3 kg/m3 behandlat vatten. En grov uppskattning visar att kostnaden för nitrifikation och dentrifikation skulle bli mellan 20 och 30 kr/m3 dammvatten, exklusive kostnader för omhändertagande av uttaget bioslam.Biologisk behandling med nitrifikation och denitrifikation har provats i pilotskala vid deponin i Högbytorp. Det behandlade dammvattnet var en blandning av lakvatten från deponin, permeat från ultrafiltrering av oljeslam och en del dagvatten. Reningsprocessen innehöll nitrifikation, för- och efterdenitrifikation, samt ett avslutande aerobt polersteg. Slamhalter kring 2,5 g/l och en hydraulisk uppehållstid kring 6 dygn gav vid 20 grader C en stabil process och bra reningsresultat. I vattenfasen erhölls följande haltminskningar: COD-65%, BOD7->95%, Kväve-85-90%, Fosfor-80%, metaller-20-80%, toxicitet->85%. Kvarvarande organiskt bundet kväve och tungmetaller kan begränsa möjligheterna att släppa vattnet direkt till en liten recipient. Både dammvattnet, metanol och glykolhaltigt spillvatten från Arlanda kunde användas för dentrifikationen. I försöket tillsattes ca 0,55 l metanol/m3 behandlat vatten. Med en mer optimal utformning kan den siffran kanske sänkas till ca 0,3 l/m3. Bioslammet sedimenterade och kompakterade väl, trots ett ganska stort inslag av filamentbildande organismer. Överskottsslam var lätt att avskilja och troligen också att avvattna. Slammet hade hög askhalt (50%). Kalciumhalten var mycket hög, men tungmetallhalterna var låga. Slamproduktionen var ca 0,3 kg/m3 behandlat vatten. En grov uppskattning visar att kostnaden för nitrifikation och dentrifikation skulle bli mellan 20 och 30 kr/m3 dammvatten, exklusive kostnader för omhändertagande av uttaget bioslam
Luftföroreningar i norra Sverige; Nedfall, halter och effekter oktober 1994-september 1995
No full textRegional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Jämförelse med resultat från tidigare år och övriga Sverige ingår. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På hälften av lokalerna var nedfallet av svavel och kväve större än Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Fyra års mätningar visar minskad svavelbelastning på de tre lokalerna i Norrbottens län. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning under fyra år minskade halter mangan på sex av femton lokaler. Högst halter av svaveldioxid noterades i januari -95. För kvävedioxid var halterna högst under perioden november-mars. Generellt noterades högre halter i Gällö jämfört med på Rödön.Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Jämförelse med resultat från tidigare år och övriga Sverige ingår. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På hälften av lokalerna var nedfallet av svavel och kväve större än Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Fyra års mätningar visar minskad svavelbelastning på de tre lokalerna i Norrbottens län. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning under fyra år minskade halter mangan på sex av femton lokaler. Högst halter av svaveldioxid noterades i januari -95. För kvävedioxid var halterna högst under perioden november-mars. Generellt noterades högre halter i Gällö jämfört med på Rödön
Comparison of Chemical Schemes Used in Photochemical Modelling - Swedish Conditions
No full textThe compressed chemical decscription used in three internationally well-known models, i.e. the EMEP, CBM-IV and RADM-II models were set up in a model frame representative for Swedish conditionsThe compressed chemical decscription used in three internationally well-known models, i.e. the EMEP, CBM-IV and RADM-II models were set up in a model frame representative for Swedish condition
Behandling av skärvätskor och tvättvatten-sluten vattenhantering
No full textIVL och Scania har i ett branschspecifiktprojekt med stöd från Naturvårdsverket undersökt olika behandlingsalternativ för förbrukade skärvätskeemulsioner och tvättvatten(avfettningsbad). I projektet undersöktes också möjligheten att minimera volymen av förbrukade vätskor. Försökskörningar utfördes i pilotskala vid Scania i Falun. Följande behandlingstekniker utprovades:Ultrafiltrering(UF) (tub- och hålfibermembran) och indunstning (tre olika typer/fabrikat). Målsättningen har varit attjämföra teknisk prestanda och kostnader för två behandlingsalternativ: 1. Indunstning +RO och 2. UF+RO. Indunstning har genomgående givit bättre reduktionsvärden än UF utom mineralolja. Med en slutpolering med RO uppnås höga reduktionsgrader oavsett om föregående behandling bestått av UF eller indunstning. Behandling av avfettningsbad/tvättvatten resulterade i med skärvätskan jämförbara avskiljningsgrader. Vid RO behandling av industningskondensaten erhölls högre kapaciteter(flux) än vid motsvarande behandling av UF permeaten. Säkerligen uppnås också bättre volymreduktion med tanke på de förhållandevis låga salthalterna i industningskondensaten. Maximal volymreduktion har dock ej fastställts vid försöken. Kostnaden har beräknats för de två behandlingsalternativen vid olika årliga behandlingsvolymer. Dessa kan jämföras med kostnaden för alternativt externt omhändertagande av förbrukade bad exempelvis SAKAB. Beräkningarna visar att det finns en brytpunkt för när det blir ekonomiskt fördelaktigt med internt omhändertagande. Utvärderingen av hanteringen av skärvätskor visar att den stora potentialen för kostnadseffektiva miljöförbättringar ligger i minskade förbrukade mängder. En ökad livslängd för baden kan uppnås genom bättre skötsel, exempelvis filtrering, och införande av centralsystem.IVL och Scania har i ett branschspecifiktprojekt med stöd från Naturvårdsverket undersökt olika behandlingsalternativ för förbrukade skärvätskeemulsioner och tvättvatten(avfettningsbad). I projektet undersöktes också möjligheten att minimera volymen av förbrukade vätskor. Försökskörningar utfördes i pilotskala vid Scania i Falun. Följande behandlingstekniker utprovades:Ultrafiltrering(UF) (tub- och hålfibermembran) och indunstning (tre olika typer/fabrikat). Målsättningen har varit attjämföra teknisk prestanda och kostnader för två behandlingsalternativ: 1. Indunstning +RO och 2. UF+RO. Indunstning har genomgående givit bättre reduktionsvärden än UF utom mineralolja. Med en slutpolering med RO uppnås höga reduktionsgrader oavsett om föregående behandling bestått av UF eller indunstning. Behandling av avfettningsbad/tvättvatten resulterade i med skärvätskan jämförbara avskiljningsgrader. Vid RO behandling av industningskondensaten erhölls högre kapaciteter(flux) än vid motsvarande behandling av UF permeaten. Säkerligen uppnås också bättre volymreduktion med tanke på de förhållandevis låga salthalterna i industningskondensaten. Maximal volymreduktion har dock ej fastställts vid försöken. Kostnaden har beräknats för de två behandlingsalternativen vid olika årliga behandlingsvolymer. Dessa kan jämföras med kostnaden för alternativt externt omhändertagande av förbrukade bad exempelvis SAKAB. Beräkningarna visar att det finns en brytpunkt för när det blir ekonomiskt fördelaktigt med internt omhändertagande. Utvärderingen av hanteringen av skärvätskor visar att den stora potentialen för kostnadseffektiva miljöförbättringar ligger i minskade förbrukade mängder. En ökad livslängd för baden kan uppnås genom bättre skötsel, exempelvis filtrering, och införande av centralsystem
Emissionsmätningar ombord på M/S Scandica
No full textTvå katalytiska avgasreningssystem, NIXHAUST, har nyligen installerats av ABB Fläkt Marine AB ombord på ett större arbetsfartyg/isbrytare, MS Scandica. Till skillnad från tidigare installationer har ombyggnationen skett i ett befintligt fartyg och varje system behandlar avgaser från flera motorer (en huvud-, samt två hjälpmaskiner) i en gemensam avgaskanal. Syftet med detta projekt var att med två omfattande mätkampanjer (SAT1 och SAT2) ombord på fartyget till sjöss bedöma prestandan av; (i) det nya systemet, och (ii) systemet efter ett års drifttid. Mätningarna utfördes med och utan inkopplade reningsanläggningar och för varje driftsfall kördes två belastningsnivåer av maskineriet ansluten till styrbords NIXHAUST-system. I allmänhet visade resultaten på höga kväveoxid- (91-100%) och kolvätereduktioner (77-93%) kunde uppnås utan signifikanta utsläpp av biprodukter(N2O, NH3, HCN, HCNO). Efter ett års drifttid minskade dock NOx-reduktionen från 91% till 83% under höglasttillfällena pga bl a ett inre läckage i reaktorn. En justering av systemet utfördes och den kompletterande SAT2b-mätkampanjen verifierade att åtgärderna återställt prestanda till ursprungsskicket.Två katalytiska avgasreningssystem, NIXHAUST, har nyligen installerats av ABB Fläkt Marine AB ombord på ett större arbetsfartyg/isbrytare, MS Scandica. Till skillnad från tidigare installationer har ombyggnationen skett i ett befintligt fartyg och varje system behandlar avgaser från flera motorer (en huvud-, samt två hjälpmaskiner) i en gemensam avgaskanal. Syftet med detta projekt var att med två omfattande mätkampanjer (SAT1 och SAT2) ombord på fartyget till sjöss bedöma prestandan av; (i) det nya systemet, och (ii) systemet efter ett års drifttid. Mätningarna utfördes med och utan inkopplade reningsanläggningar och för varje driftsfall kördes två belastningsnivåer av maskineriet ansluten till styrbords NIXHAUST-system. I allmänhet visade resultaten på höga kväveoxid- (91-100%) och kolvätereduktioner (77-93%) kunde uppnås utan signifikanta utsläpp av biprodukter(N2O, NH3, HCN, HCNO). Efter ett års drifttid minskade dock NOx-reduktionen från 91% till 83% under höglasttillfällena pga bl a ett inre läckage i reaktorn. En justering av systemet utfördes och den kompletterande SAT2b-mätkampanjen verifierade att åtgärderna återställt prestanda till ursprungsskicket
Luftföroreningar i mellersta Sverige; Nedfall, halter och effekter oktober 1994-september 1995
No full textRegional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i åtta län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 51 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon ( ej Kopparbergs och Gävleborgs län). På vissa lokalre har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Nederbördens surhet har i allmänhet varierat mellan pH 4,5 och 4,7. Nedfallet visar en gradient med större nedfall av svavel och kväve på ostliga lokaler jämfört med längre åt nordväst och var som regel större än Naturvårdsverkets miljömål för Svealand; 2,5 kg svavel och 4 kg kväve per hektar och år. Efter förhöjd nivå 1993/94 var nedfallet under 1994/95 på ungefär samma nivå som peroden 1991/93. Resultat från hela landet visar stor belastning och torrdeposition av svavel och kväve i södra Sverige och betydligt måttligare värden i norr.Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i åtta län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 51 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon ( ej Kopparbergs och Gävleborgs län). På vissa lokalre har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Nederbördens surhet har i allmänhet varierat mellan pH 4,5 och 4,7. Nedfallet visar en gradient med större nedfall av svavel och kväve på ostliga lokaler jämfört med längre åt nordväst och var som regel större än Naturvårdsverkets miljömål för Svealand; 2,5 kg svavel och 4 kg kväve per hektar och år. Efter förhöjd nivå 1993/94 var nedfallet under 1994/95 på ungefär samma nivå som peroden 1991/93. Resultat från hela landet visar stor belastning och torrdeposition av svavel och kväve i södra Sverige och betydligt måttligare värden i norr
Microtox Toxicity in Soil. Evalution of the Direct Contact Test with Luminiscent Bacteria
No full textA new method called the FTIR tracer Method (FTM) has been developed for mesuring and quantifying fugitive (diffuse) emissions of hydrocarbons. The method has been evaluated in field experiments whch were conducted in the vicinity of several petrochemical plants and an oil refinery during 1993-1995. The technique is based on concentration measurements with infrared remote sensing by Long Path Fourier Transform InfraRed (LPFTIR), combined with tracer releases. The field experiements show the FTM to be very useful for mass flux measurements of both alkanes and alkenes and that the measurements are consistent with the conventional SF6 method. However, the technique needs to be further validated and a more thorough understanding of the measurement uncertainties have to be achieved.A new method called the FTIR tracer Method (FTM) has been developed for mesuring and quantifying fugitive (diffuse) emissions of hydrocarbons. The method has been evaluated in field experiments whch were conducted in the vicinity of several petrochemical plants and an oil refinery during 1993-1995. The technique is based on concentration measurements with infrared remote sensing by Long Path Fourier Transform InfraRed (LPFTIR), combined with tracer releases. The field experiements show the FTM to be very useful for mass flux measurements of both alkanes and alkenes and that the measurements are consistent with the conventional SF6 method. However, the technique needs to be further validated and a more thorough understanding of the measurement uncertainties have to be achieved
Livscykelanalys av väg
No full textDen infrastruktur som utgör basen för fordonstransporterna, våra vägar, är mycket omfattande sett ur ett samhällsperspektiv och relativt komplex till sin natur. Den innefattar ett vitt utbyggt vägnät i hela landet med olika geografiska förutsättningar och olika klimatförhållanden. Ett vägnät innehåller många olika komponenter från direkta material i själva vägen till kringutrustning såsom belysningsutrustning, trafikljus, viltstängsel, trafikmärken, broar, tunnlar m.m. Produktionen av material och kringutrustning sysselsätter en hel branch i det svenska näringslivet. Den föreliggande studien utgör en inledande första studie, i vilken väghållningen har studerats med livscykelanalysteknik. Hela vägens livscykel har studerats från råvauutvinning, produktion av byggnationsmaterial, byggnationsprocessen, drift, underhåll samt destruktion. Däremot har trafiken på vägens livstid inte medtagits annat än som jämförelse. Trafikens bidrag studeras i andra forskningsprojekt.Den infrastruktur som utgör basen för fordonstransporterna, våra vägar, är mycket omfattande sett ur ett samhällsperspektiv och relativt komplex till sin natur. Den innefattar ett vitt utbyggt vägnät i hela landet med olika geografiska förutsättningar och olika klimatförhållanden. Ett vägnät innehåller många olika komponenter från direkta material i själva vägen till kringutrustning såsom belysningsutrustning, trafikljus, viltstängsel, trafikmärken, broar, tunnlar m.m. Produktionen av material och kringutrustning sysselsätter en hel branch i det svenska näringslivet. Den föreliggande studien utgör en inledande första studie, i vilken väghållningen har studerats med livscykelanalysteknik. Hela vägens livscykel har studerats från råvauutvinning, produktion av byggnationsmaterial, byggnationsprocessen, drift, underhåll samt destruktion. Däremot har trafiken på vägens livstid inte medtagits annat än som jämförelse. Trafikens bidrag studeras i andra forskningsprojekt
Atmosfärkemisk övervakning vid IVLs stationer inom EMEP
No full textI föreliggande rapport redovisas resultaten från 1994 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö vid de sex svenska EMEP-stationerna. Samtliga mätningar drivs av IVL, förutom de i år redovisade ozonmätningarna vid Aspvreten som genomförs i ITM`s regi. Verksamheten sker inom naturvårdsverkets program för övervakning av miljökvalitet (PMK). Vid samtliga stationer har dygnsmedelvärden av halter i luft av svaveldioxid kvävedioxid och partikelbundet sulfat uppmätts. Dessutom har dygnsprovtagning av sot, totalnitrat och totalammonium i luft skett vid fem av mätplatserna, där också nederbördsprover insamlats dygnsvis. Nederbörden har analyserats med avseende på pH, konduktivitet, sulfat, nitrat, klorid, ammonium, kalcium, magnesium, natrium och kalium. Förutom kontinuerlig registrering av ozonhalter vid fyra av EMEP-stationerna har ozonmätningar dessutom genomförts på ytterligare två platser. Tillgängligheten i mätdata var god under året. För flertalet av stationerna var bortfallet högst ett par procent (1 procent motsvarar knappt 4 dygn) för luftkomponenterna. Till följd av ibland små nederbördsmängder kunde fullständig analys endast göras för 83% av dessa prover. Jämfört med tidigare år under 1990-talet var halterna i luft och nederbörd under 1994 på samma nivå eller något lägre för samtliga uppmätta komponenter. Till följd av den extremt varma och soliga sommaren förekom under juli och augusti en högre ozonbelastning än 'normalt' främst i de södra delarna av landet. Även som årsmedelvärde var ozonbelastningen i södra Sverige genomgående högre än 1993, men på i stort sett samma nivå som 1992. I Vindeln har årsmedelhalten av ozon varit mer eller mindre konstant under de tre senaste åren, medan årsmedelhalten av ozon i Esrange under 1994 var cirka 8 µg/m3 högre än de två tidigare åren.I föreliggande rapport redovisas resultaten från 1994 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö vid de sex svenska EMEP-stationerna. Samtliga mätningar drivs av IVL, förutom de i år redovisade ozonmätningarna vid Aspvreten som genomförs i ITM`s regi. Verksamheten sker inom naturvårdsverkets program för övervakning av miljökvalitet (PMK). Vid samtliga stationer har dygnsmedelvärden av halter i luft av svaveldioxid kvävedioxid och partikelbundet sulfat uppmätts. Dessutom har dygnsprovtagning av sot, totalnitrat och totalammonium i luft skett vid fem av mätplatserna, där också nederbördsprover insamlats dygnsvis. Nederbörden har analyserats med avseende på pH, konduktivitet, sulfat, nitrat, klorid, ammonium, kalcium, magnesium, natrium och kalium. Förutom kontinuerlig registrering av ozonhalter vid fyra av EMEP-stationerna har ozonmätningar dessutom genomförts på ytterligare två platser. Tillgängligheten i mätdata var god under året. För flertalet av stationerna var bortfallet högst ett par procent (1 procent motsvarar knappt 4 dygn) för luftkomponenterna. Till följd av ibland små nederbördsmängder kunde fullständig analys endast göras för 83% av dessa prover. Jämfört med tidigare år under 1990-talet var halterna i luft och nederbörd under 1994 på samma nivå eller något lägre för samtliga uppmätta komponenter. Till följd av den extremt varma och soliga sommaren förekom under juli och augusti en högre ozonbelastning än 'normalt' främst i de södra delarna av landet. Även som årsmedelvärde var ozonbelastningen i södra Sverige genomgående högre än 1993, men på i stort sett samma nivå som 1992. I Vindeln har årsmedelhalten av ozon varit mer eller mindre konstant under de tre senaste åren, medan årsmedelhalten av ozon i Esrange under 1994 var cirka 8 µg/m3 högre än de två tidigare åren