IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Nettoemissioner av koldioxid till atmosfären vid användning av hyggesrester för el- och värmeproduktion
No full textFöreliggande rapport uppskattar nettoemissioner av koldioxid till atmosfären vid användning av hyggesrester för el- och värmeproduktion. Användningen av hyggesrester kallas i rapporten GROT-uttag (GRenar Och Toppar). Nettoemissioner av CO2, kallat Enet, har definierats som skillnaden mellan emissioner vid GROT-uttag och ett referensfall där hyggesresterna får ligga kvar på marken: Enet=EGROT-Eref. GROT-uttag innefattar emissioner som uppkommer vid förbränning av fossilbränslen vid insamling, flisning och transport, upptag av kol från atmosfären i den växande biomassan, emissioner från förbränningen av biomassan samt indirekta emissioner som orsakas av GROT-uttag. Referensfallet innefattar upptag av kol från atmosfären i den växande biomassan, emissioner som sker vid nedbrytningen av hyggesresterna samt indirekta emissioner som orsakas av de kvarlämnade hyggesresterna. Uppskattningarna ges som ett intervall från en 'low case-' till en 'high case-' uppskattning samt ett 'best estimate'-värde.Föreliggande rapport uppskattar nettoemissioner av koldioxid till atmosfären vid användning av hyggesrester för el- och värmeproduktion. Användningen av hyggesrester kallas i rapporten GROT-uttag (GRenar Och Toppar). Nettoemissioner av CO2, kallat Enet, har definierats som skillnaden mellan emissioner vid GROT-uttag och ett referensfall där hyggesresterna får ligga kvar på marken: Enet=EGROT-Eref. GROT-uttag innefattar emissioner som uppkommer vid förbränning av fossilbränslen vid insamling, flisning och transport, upptag av kol från atmosfären i den växande biomassan, emissioner från förbränningen av biomassan samt indirekta emissioner som orsakas av GROT-uttag. Referensfallet innefattar upptag av kol från atmosfären i den växande biomassan, emissioner som sker vid nedbrytningen av hyggesresterna samt indirekta emissioner som orsakas av de kvarlämnade hyggesresterna. Uppskattningarna ges som ett intervall från en 'low case-' till en 'high case-' uppskattning samt ett 'best estimate'-värde
Skogsindustriellt avfall, idèer angående utnyttjande och omhändertagande
No full textEn sammanställning av den svenska skogsindustrins viktigaste fasta avfall har gjorts. Totala mängder och nuvarande hantering anges i rapporten. Utgående från detta har man sökt nya möjligheter till utnyttjande eller kvittblivning av de olika restprodukterna. Bakgrund till arbetet är det ökade kretsloppstänkandet, den aviserade deponeringsskatten och kommande förbud att deponera organiskt avfall. De flesta skogsföretagen har i större eller mindre omfattning arbetat med avfalls/-restprodukt frågan. Här behandlas inte interna åtgärder för att minska bildningen av restprodukter, utan främst strävan att minska deponeringen och att utvinna energi. I båda fallen är avvattning ett viktigt moment, men konventionell avvattningsteknik behandlas inte i rapporten. Några fall av alternativt utnyttjande finns också, och andra som utreds på olika håll nämns.En sammanställning av den svenska skogsindustrins viktigaste fasta avfall har gjorts. Totala mängder och nuvarande hantering anges i rapporten. Utgående från detta har man sökt nya möjligheter till utnyttjande eller kvittblivning av de olika restprodukterna. Bakgrund till arbetet är det ökade kretsloppstänkandet, den aviserade deponeringsskatten och kommande förbud att deponera organiskt avfall. De flesta skogsföretagen har i större eller mindre omfattning arbetat med avfalls/-restprodukt frågan. Här behandlas inte interna åtgärder för att minska bildningen av restprodukter, utan främst strävan att minska deponeringen och att utvinna energi. I båda fallen är avvattning ett viktigt moment, men konventionell avvattningsteknik behandlas inte i rapporten. Några fall av alternativt utnyttjande finns också, och andra som utreds på olika håll nämns
Ytvatten i kalkade avrinningsområden. Årsrapport 1996. Effektuppföljning av Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark
No full textDenna årsrapport omfattar en beskrivning av försöksuppläggning och metoder, samt redovisning av resultat från undersökningar av ytvatten i 16 kalkade avrinningsområden med skog och hygge. Redovisningen omfattar perioden hösten 1990 fram till hösten 1996. Kalkningarna utfördes under 1990 och 1991, inom ramen för Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Resultaten beskriver de kortsiktiga effekterna på avrinningsvatten (4 till 5 år efter behandling) av skogsmarkskalkningarna. I rapporten redovisas även arealförluster och volymvägda medelhalter av ett stort antal ämnen från samtliga avrinningsområden. Kalkningarna av avrinningsområdena med 3 ton kalk per ha medförde att halten i avrinningsvattnet av kalcium ökade påtagligt. Variationen mellan de olika försöksområdena var relativt stor, och arealförlusterna ökade mellan 7 och 60% i tre typområden. Även kalkning av hygge gav ökad arealförlust av kalcium. Trots den ökade utlakningen av kalcium efter kalkning var det en mycket liten del av givan som utlakades årligen. Det innebär att huvuddelen av tillförd kalk kommer att stanna i marksystemet under många decennier, med nuvarande utlakningstakt. Effekterna på halter och arealförluster av magnesium var relativt små. Ökningen av kalciumhalterna, och i vissa fall magnesiumhalterna, minskar risken för skadliga effekter av löst aluminium i vattenmiljön, i synnerhet om den dessutom kombineras med en minskning av aluminiumhalterna. Aciditet i form av vätejoner och lösta aluminiumföreningar minskade kraftigt i de flesta försöken och var relativt konstant och oberoende av årstid och vattenföring. I de tre typområdena minskade aciditet med 25 till 50%. Resultaten från undersökningarna visar att risken för försurningsskador i vattendragen nedströms kalkningsområdena har minskat påtagligt, eftersom både halterna av baskatjoner ökat och aciditeten minskat. I undersökningen finns inget exempel på att varken halten vätejoner eller aluminium i avrinningen ökat efter kalkning. Kalkningarna hade en liten effekt på halter och arealförluster av såväl oorganiskt som organiskt kväve. I områden med mycket låga arealförluster av oorganiskt kväve noterades flera exempel på att de redan låga förlusterna minskade ytterligare. I områden med förhöjda arealförluster, även hygge, påverkade inte kalkningarna kvävets utlakning eller förekomstformer.Denna årsrapport omfattar en beskrivning av försöksuppläggning och metoder, samt redovisning av resultat från undersökningar av ytvatten i 16 kalkade avrinningsområden med skog och hygge. Redovisningen omfattar perioden hösten 1990 fram till hösten 1996. Kalkningarna utfördes under 1990 och 1991, inom ramen för Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Resultaten beskriver de kortsiktiga effekterna på avrinningsvatten (4 till 5 år efter behandling) av skogsmarkskalkningarna. I rapporten redovisas även arealförluster och volymvägda medelhalter av ett stort antal ämnen från samtliga avrinningsområden. Kalkningarna av avrinningsområdena med 3 ton kalk per ha medförde att halten i avrinningsvattnet av kalcium ökade påtagligt. Variationen mellan de olika försöksområdena var relativt stor, och arealförlusterna ökade mellan 7 och 60% i tre typområden. Även kalkning av hygge gav ökad arealförlust av kalcium. Trots den ökade utlakningen av kalcium efter kalkning var det en mycket liten del av givan som utlakades årligen. Det innebär att huvuddelen av tillförd kalk kommer att stanna i marksystemet under många decennier, med nuvarande utlakningstakt. Effekterna på halter och arealförluster av magnesium var relativt små. Ökningen av kalciumhalterna, och i vissa fall magnesiumhalterna, minskar risken för skadliga effekter av löst aluminium i vattenmiljön, i synnerhet om den dessutom kombineras med en minskning av aluminiumhalterna. Aciditet i form av vätejoner och lösta aluminiumföreningar minskade kraftigt i de flesta försöken och var relativt konstant och oberoende av årstid och vattenföring. I de tre typområdena minskade aciditet med 25 till 50%. Resultaten från undersökningarna visar att risken för försurningsskador i vattendragen nedströms kalkningsområdena har minskat påtagligt, eftersom både halterna av baskatjoner ökat och aciditeten minskat. I undersökningen finns inget exempel på att varken halten vätejoner eller aluminium i avrinningen ökat efter kalkning. Kalkningarna hade en liten effekt på halter och arealförluster av såväl oorganiskt som organiskt kväve. I områden med mycket låga arealförluster av oorganiskt kväve noterades flera exempel på att de redan låga förlusterna minskade ytterligare. I områden med förhöjda arealförluster, även hygge, påverkade inte kalkningarna kvävets utlakning eller förekomstformer
Energi-, resurs- och emissionanalys med livscykelanalysmetodik av ett bilåtervinningssystem
No full textI dagens samhälle har bilarna stor betydelse både vad beträffar dess användning och påverkan på samhället. Bilarna har en avgörande inverkan på samhället under hela dess livstid d v s under tillverkningen, användningen och under den efterföljande skrotningsprocessen. Den föreliggande studien har fokuserats på det sista steget i en bils 'liv' d v s kvittblivnings- och återvinningsprocesserna. Studien har utförts som en delstudie där kvittblivnings- och återvinningssystemen av en bils hela livscykel har brutits ut. Studien är således inte en livscykelanalys i egentlig mening utan resultaten kommer att användas som en del av ett större system där bilens hela där bilens hela livscykel behandlas. Studien är en förstudie och behandlar främst ett tänkt framtida bilåtervinningssystem. Ett planerat framtida bilåtevinningssystem, där ECRIS utgör en del, har använts som modell för systemet. Systemet har brutits ned i mindre processdelar. Varje processdel har datasatts med energianvändning, resursanvändning och emissioner. En datamodell har därefter byggts upp där ingående matrial- och energikvantiteter kan matas in och systemet beräknar och presenterar resultaten i dels tabellform dels i grafisk form som diagram. Det är viktigt att understryka att analysen inte är en fullständig LCA utan beskriver ett delsystem av en bils hela livscykel. Grundläggande metodik för LCA har dock använts i studien. Vidare har EPS värderingsmetoder använts vid värderingen av de olika processtegen.I dagens samhälle har bilarna stor betydelse både vad beträffar dess användning och påverkan på samhället. Bilarna har en avgörande inverkan på samhället under hela dess livstid d v s under tillverkningen, användningen och under den efterföljande skrotningsprocessen. Den föreliggande studien har fokuserats på det sista steget i en bils 'liv' d v s kvittblivnings- och återvinningsprocesserna. Studien har utförts som en delstudie där kvittblivnings- och återvinningssystemen av en bils hela livscykel har brutits ut. Studien är således inte en livscykelanalys i egentlig mening utan resultaten kommer att användas som en del av ett större system där bilens hela där bilens hela livscykel behandlas. Studien är en förstudie och behandlar främst ett tänkt framtida bilåtervinningssystem. Ett planerat framtida bilåtevinningssystem, där ECRIS utgör en del, har använts som modell för systemet. Systemet har brutits ned i mindre processdelar. Varje processdel har datasatts med energianvändning, resursanvändning och emissioner. En datamodell har därefter byggts upp där ingående matrial- och energikvantiteter kan matas in och systemet beräknar och presenterar resultaten i dels tabellform dels i grafisk form som diagram. Det är viktigt att understryka att analysen inte är en fullständig LCA utan beskriver ett delsystem av en bils hela livscykel. Grundläggande metodik för LCA har dock använts i studien. Vidare har EPS värderingsmetoder använts vid värderingen av de olika processtegen
Miljöfarlighetsbedömning av hudrauloljor för arbets- och skogsmaskiner
No full textTvå syntetiskt baserade hydrauloljor som används allmänt i olika hydraul system har undersökts med ett batteri ekotoxikologiska tester representerande både akvatisk och terrester miljö. De båda produkternas effekter har undersökts både som jungfrulig olja samt efter ca 1000 driftstimmar i hydraulsystem. De akvatiska testerna är valda efter ekologisk relevans och återspeglar de olika trofinivåerna :alg, bakterie, kräftdjur och fisk. Effekter på markekosystemet har undersökts med gräs- och masktester. De båda undersökta oljorna var svårlösliga i vatten och mättnadsvärdet var ca 100 mg/l analyserat som organiskt kol. I de terrestra systemen uppstod även problem med skiktning trots att oljan applicerades direkt till jord eller agar. En av de testade hydrauloljorna som innehöll en fenolisk antioxidant gav akuta toxiska effekter i alla undersökta akvatiska testsystemen med moderata effekter på fisk, kräftdjur och bakterier, samt kraftig effekt på tillväxten hos alg. I de terrestra systemen gav samma produkt moderata effekter på gräs och kraftiga effekter på mask. Den andra undersökta oljan gav betydligt mindre effekter i fyra av sex testsystem. Inga akuta toxiska effekter kunde registreras vid tester med fisk och kräftdjur. Effekterna på alger och mask var mindre medan likvärdiga effekter erhölls för bakterier och gräs. Det visade sig vid statistisk utvärdering att en skillnad i effektnivå kunde fastställas för de båda produkterna. Däremot gav jungfrulig eller förbrukad olja jämförbara effekter. De akuta effekter i naturen som skulle kunna uppstå vid t.ex. ett slangbrott förvärras inte om det är gammal olja i systemen. Effekter på subletal kan uppstå om den gamla hydrauloljan innehåller t.ex. tungmetaller från kopplingar. En helhetsbedömning av de akuta effekterna som kan uppstå vid spill eller haverier visar att en av oljorna ger låga till intermediära effekter och den andra intermediära till kraftiga toxiska effekter enligt OECDns bedömningsnormerTvå syntetiskt baserade hydrauloljor som används allmänt i olika hydraul system har undersökts med ett batteri ekotoxikologiska tester representerande både akvatisk och terrester miljö. De båda produkternas effekter har undersökts både som jungfrulig olja samt efter ca 1000 driftstimmar i hydraulsystem. De akvatiska testerna är valda efter ekologisk relevans och återspeglar de olika trofinivåerna :alg, bakterie, kräftdjur och fisk. Effekter på markekosystemet har undersökts med gräs- och masktester. De båda undersökta oljorna var svårlösliga i vatten och mättnadsvärdet var ca 100 mg/l analyserat som organiskt kol. I de terrestra systemen uppstod även problem med skiktning trots att oljan applicerades direkt till jord eller agar. En av de testade hydrauloljorna som innehöll en fenolisk antioxidant gav akuta toxiska effekter i alla undersökta akvatiska testsystemen med moderata effekter på fisk, kräftdjur och bakterier, samt kraftig effekt på tillväxten hos alg. I de terrestra systemen gav samma produkt moderata effekter på gräs och kraftiga effekter på mask. Den andra undersökta oljan gav betydligt mindre effekter i fyra av sex testsystem. Inga akuta toxiska effekter kunde registreras vid tester med fisk och kräftdjur. Effekterna på alger och mask var mindre medan likvärdiga effekter erhölls för bakterier och gräs. Det visade sig vid statistisk utvärdering att en skillnad i effektnivå kunde fastställas för de båda produkterna. Däremot gav jungfrulig eller förbrukad olja jämförbara effekter. De akuta effekter i naturen som skulle kunna uppstå vid t.ex. ett slangbrott förvärras inte om det är gammal olja i systemen. Effekter på subletal kan uppstå om den gamla hydrauloljan innehåller t.ex. tungmetaller från kopplingar. En helhetsbedömning av de akuta effekterna som kan uppstå vid spill eller haverier visar att en av oljorna ger låga till intermediära effekter och den andra intermediära till kraftiga toxiska effekter enligt OECDns bedömningsnorme
Återvinning av färg och ridåvatten med ultrafiltrering
No full textVid lackering av föremål i sprutboxar uppstår översprut som ofta fångas upp med hjälp av en vattenridå bakom föremålet. Blandningen av färg och ridåvatten behandlas i dag vanligtvis med hjälp av sedimentering eller fällning. Medan vattnet återanvänds blir färgslammet avfall. I projektet undersöktes möjligheten att återvinna både vattnet och färgen. En ny och lovande metod som nämndes i litteraturen är gelextraktion. Resultatet av ett förförsök med gelextraktion var dock inte tillfredsställande. En annan metod som också nämndes i litteraturen är membranteknik. Membranfiltrering är dessutom en beprövad teknik vid återvinning av färger från elektrodopplackering. Membranfiltering testades för olika färger i liten skala. Uppkoncentreringen och membranrengöringen fungerade för alla testade färger. I större skala undersöktes en dispersionsfärg och en emulsionsfärg. Under de testade förhållanden gick det något bättre att uppkoncentrera emulsionsfärgen men skillnaden gentemot dispersionsfärgen var bara liten. Det var möjligt att uppkoncentrera färgen till den ursprungliga torr-substanshalten i de utförda försöken. Färgkvalitén analyserades av färgtillverkaren (grov metod) och betecknades som bra. Ett viktigt moment i membranfiltrering är att rengöra membranen efter uppkoncentre-ringen. Det var möjligt att rengöra alla testade membran, men i flera fall var det komplicerat. Under de testade förhållanden hade ett keramiskt membran och ett polyaramidmembran jämförelsevis bra prestanda med avseende på flux och tvättbarhet. Biologiska undersökningar av färgen och ridåvattnet visade att det fanns relativt höga koncentrationer av olika mikroorganismer i både koncentratet (dvs färgen) och permeatet. Det kan eventuell medföra ett problem vid återvinning i fullstor skala. Processförfarandet och utformningen av systemet -inklusive kringutrustningen- är viktiga för uppkoncentreringsresultatet och membrantvättningen. Några punkter som kan nämnas i detta sammanhang är sedimentering av färgen, mikroorganismer, processutformning som underlättar tvättbarheten. Utrustningen måste vara anpassad till färgen. Exempelvis är vanliga plantätningar inte lämpliga för dispersionsfärg. För att kunna bedöma färgåtervinningen och uppskatta kostnaderna bättre är det viktigt att testa systemet under reala förhållanden. Bara i försök på plats kan det visa sig om mikroorganismerna är ett problem, om utformningen av systemet fungerar pålitlig och om färgkvalitén är tillräckligt även vid uppkoncentrering i industriskala. Dessutom underlättar försök i stor skala uppskattningar om ekonomiska besparingar genom att införa en återvinning av färg. Vidare har vi under projektet upptäckt två nya applikationer för membranfiltrering av färg. Man kan se metoden enbart som en avfallminimeringsmetod där man i ett njurförfarande bortför färgen i en enkel form till lägre kostnad. Den tredje applikationen är att behandla tvättvatten från färgtillverkningVid lackering av föremål i sprutboxar uppstår översprut som ofta fångas upp med hjälp av en vattenridå bakom föremålet. Blandningen av färg och ridåvatten behandlas i dag vanligtvis med hjälp av sedimentering eller fällning. Medan vattnet återanvänds blir färgslammet avfall. I projektet undersöktes möjligheten att återvinna både vattnet och färgen. En ny och lovande metod som nämndes i litteraturen är gelextraktion. Resultatet av ett förförsök med gelextraktion var dock inte tillfredsställande. En annan metod som också nämndes i litteraturen är membranteknik. Membranfiltrering är dessutom en beprövad teknik vid återvinning av färger från elektrodopplackering. Membranfiltering testades för olika färger i liten skala. Uppkoncentreringen och membranrengöringen fungerade för alla testade färger. I större skala undersöktes en dispersionsfärg och en emulsionsfärg. Under de testade förhållanden gick det något bättre att uppkoncentrera emulsionsfärgen men skillnaden gentemot dispersionsfärgen var bara liten. Det var möjligt att uppkoncentrera färgen till den ursprungliga torr-substanshalten i de utförda försöken. Färgkvalitén analyserades av färgtillverkaren (grov metod) och betecknades som bra. Ett viktigt moment i membranfiltrering är att rengöra membranen efter uppkoncentre-ringen. Det var möjligt att rengöra alla testade membran, men i flera fall var det komplicerat. Under de testade förhållanden hade ett keramiskt membran och ett polyaramidmembran jämförelsevis bra prestanda med avseende på flux och tvättbarhet. Biologiska undersökningar av färgen och ridåvattnet visade att det fanns relativt höga koncentrationer av olika mikroorganismer i både koncentratet (dvs färgen) och permeatet. Det kan eventuell medföra ett problem vid återvinning i fullstor skala. Processförfarandet och utformningen av systemet -inklusive kringutrustningen- är viktiga för uppkoncentreringsresultatet och membrantvättningen. Några punkter som kan nämnas i detta sammanhang är sedimentering av färgen, mikroorganismer, processutformning som underlättar tvättbarheten. Utrustningen måste vara anpassad till färgen. Exempelvis är vanliga plantätningar inte lämpliga för dispersionsfärg. För att kunna bedöma färgåtervinningen och uppskatta kostnaderna bättre är det viktigt att testa systemet under reala förhållanden. Bara i försök på plats kan det visa sig om mikroorganismerna är ett problem, om utformningen av systemet fungerar pålitlig och om färgkvalitén är tillräckligt även vid uppkoncentrering i industriskala. Dessutom underlättar försök i stor skala uppskattningar om ekonomiska besparingar genom att införa en återvinning av färg. Vidare har vi under projektet upptäckt två nya applikationer för membranfiltrering av färg. Man kan se metoden enbart som en avfallminimeringsmetod där man i ett njurförfarande bortför färgen i en enkel form till lägre kostnad. Den tredje applikationen är att behandla tvättvatten från färgtillverknin
Emissioner av kvicksilver från krematorier - spridning, miljöeffekter och effekter av selentillsats
No full textEffekter av selentillsatser studerades genom rökgasmätningar av kvicksilver i krematoriet, Sköns församling. Mätningar genomfördes under 3 dagar och totalt genomfördes 18 kremeringar. Utsläppen av kvicksilver uppmättes och jämfördes med tillförd mängd kvicksilver vid varje enskild kremering för att möjliggöra beräkning av avskiljningsgrad. Vid 10 kremeringar tillfördes selenampuller i samband med införsel av kistan. Avskiljningen varierade kraftigt under mätserien men inget direkt samband mellan selentillsats och avskiljningsgrad kunde påvisas. Eventuella effekter av selentillsatsen doldes av de kraftiga förbränningsbetingelserna vid varje enskild kremering. Betydande problem vid provtagning av rökgaserna har upptäckts. Problemen uppstår vid tillsatser av selen som sublimerar i provtagningsutrustningen.Effekter av selentillsatser studerades genom rökgasmätningar av kvicksilver i krematoriet, Sköns församling. Mätningar genomfördes under 3 dagar och totalt genomfördes 18 kremeringar. Utsläppen av kvicksilver uppmättes och jämfördes med tillförd mängd kvicksilver vid varje enskild kremering för att möjliggöra beräkning av avskiljningsgrad. Vid 10 kremeringar tillfördes selenampuller i samband med införsel av kistan. Avskiljningen varierade kraftigt under mätserien men inget direkt samband mellan selentillsats och avskiljningsgrad kunde påvisas. Eventuella effekter av selentillsatsen doldes av de kraftiga förbränningsbetingelserna vid varje enskild kremering. Betydande problem vid provtagning av rökgaserna har upptäckts. Problemen uppstår vid tillsatser av selen som sublimerar i provtagningsutrustningen
Utveckling av en dosimeter för mätning av ozon i arbetsmiljö
No full textOzon (O3) är en reaktiv form av syre och ett starkt oxidationsmedel. Ozon bildas av syrgas (O2) och solljus huvudsakligen på hög höjd (i stratosfären på 10-30 km höjd). En liten del av detta ozon transporteras ner till marken. I marknivå är bakgrundshalten ca 0,01-0,015 ppm. Ozon bildas även av solljus och förorenad luft i marknivå. I Europa ligger därför halterna kring 0,03 ppm. Ozon är den oxidant som har högst halt i omgivningsluft. Andra oxidanter är H2O2, PAN (peroxyacetylnitrat), O (3P) (triplett syre), O (1D) (singlett syre), HO radikaler och HO2 radikaler. Ozon sätter ned lungfunktionen och skadar all växtlighet. I Sverige mäter man ozonhalten kontinuerligt på flera och går ut med larm i radio när halten överskrider 0,09 ppm (information) och 0,18 ppm (varning). Ozon kan även brytas ned av luftföroreningar (t ex av partiklar kväveoxid, sulfitjoner) halterna är därför störst i utkanten av städer och industriområden. Omgivningens ozon bryts lyckligtvis även ned av byggnadsmaterial, ventilationssystem etc varför halterna inomhus blir en bråkdel av utomhushalterna.Ozon (O3) är en reaktiv form av syre och ett starkt oxidationsmedel. Ozon bildas av syrgas (O2) och solljus huvudsakligen på hög höjd (i stratosfären på 10-30 km höjd). En liten del av detta ozon transporteras ner till marken. I marknivå är bakgrundshalten ca 0,01-0,015 ppm. Ozon bildas även av solljus och förorenad luft i marknivå. I Europa ligger därför halterna kring 0,03 ppm. Ozon är den oxidant som har högst halt i omgivningsluft. Andra oxidanter är H2O2, PAN (peroxyacetylnitrat), O (3P) (triplett syre), O (1D) (singlett syre), HO radikaler och HO2 radikaler. Ozon sätter ned lungfunktionen och skadar all växtlighet. I Sverige mäter man ozonhalten kontinuerligt på flera och går ut med larm i radio när halten överskrider 0,09 ppm (information) och 0,18 ppm (varning). Ozon kan även brytas ned av luftföroreningar (t ex av partiklar kväveoxid, sulfitjoner) halterna är därför störst i utkanten av städer och industriområden. Omgivningens ozon bryts lyckligtvis även ned av byggnadsmaterial, ventilationssystem etc varför halterna inomhus blir en bråkdel av utomhushalterna
Avskiljning av bioackumulerbara och persistenta ämnen ur förorenat vatten med hjälp av sorptionsteknik
No full textIVL har i ett flerårigt projekt utvecklat metoder för avskiljning av bioackumulerbara organiska ämnen ur vattenfas med hjälp av selektiv sorptionsteknik. Då denna teknik bygger på fysikalisk separation, avskiljs även de bioackumulerbara föreningar som är persistenta. Att tekniken är selektiv, innebär bland annat att både drifts- och investeringskostnaderna är relativt låga. Utvecklingsarbetet som varit framgångsrikt, startade med behandling av skogindustriella blekeriavlopp innehållande klororgainska föreningar. Genom att jämföra olika matriser hos polymera sorbenter, framkom att sorbenter med matris av polyfenol och styren har mycket hög affinitet och selektivitet för fenolära ämnen med hög bioackumulerbarhet. Avskiljningsgraden av de flesta analyserade klorfenolära föreningar med potentiell bioackumulerbarhet var över 90 %. Fortsatta långtidsförsök visade att sorbenterna med matris av polyfenol hade betydligt mindre kapacitetsförlust vid upprepade mättnads- och regenereringscykler jämfört med sorbenten med matris av styren. Då blekprocesserna inom skogsindustrin förändrades med minskade utsläpp av klorfenolära föreningar som följd, inriktades det fortsatta utvecklingsarbetet mot behandling av lakvatten från mark kontaminerad med klorfenolära ämnen. Detta är en applikation som bör ha mycket stort intresse med tanke på omfattningen av sådan mark. Som försöksvatten användes lakvatten från före detta BT Kemis tomt i Teckomatorp. Försöken med detta vatten har också varit framgångsrika med en mycket god selektivitet för de klorfenolära föreningarna som framförallt utgörs av klorerade fenoler och fenoxisyror. Detta innebar att en stor volym lakvatten kunde behandlas innan sorbenten blev mättad och behövde regenereras. Detta innebar i sin tur att koncentreringsfaktorn blev hög och att behandlingskostnaden vid en fullskaleinstallation därmed bör komma att understiga 30 kr/m3 lakvatten.IVL har i ett flerårigt projekt utvecklat metoder för avskiljning av bioackumulerbara organiska ämnen ur vattenfas med hjälp av selektiv sorptionsteknik. Då denna teknik bygger på fysikalisk separation, avskiljs även de bioackumulerbara föreningar som är persistenta. Att tekniken är selektiv, innebär bland annat att både drifts- och investeringskostnaderna är relativt låga. Utvecklingsarbetet som varit framgångsrikt, startade med behandling av skogindustriella blekeriavlopp innehållande klororgainska föreningar. Genom att jämföra olika matriser hos polymera sorbenter, framkom att sorbenter med matris av polyfenol och styren har mycket hög affinitet och selektivitet för fenolära ämnen med hög bioackumulerbarhet. Avskiljningsgraden av de flesta analyserade klorfenolära föreningar med potentiell bioackumulerbarhet var över 90 %. Fortsatta långtidsförsök visade att sorbenterna med matris av polyfenol hade betydligt mindre kapacitetsförlust vid upprepade mättnads- och regenereringscykler jämfört med sorbenten med matris av styren. Då blekprocesserna inom skogsindustrin förändrades med minskade utsläpp av klorfenolära föreningar som följd, inriktades det fortsatta utvecklingsarbetet mot behandling av lakvatten från mark kontaminerad med klorfenolära ämnen. Detta är en applikation som bör ha mycket stort intresse med tanke på omfattningen av sådan mark. Som försöksvatten användes lakvatten från före detta BT Kemis tomt i Teckomatorp. Försöken med detta vatten har också varit framgångsrika med en mycket god selektivitet för de klorfenolära föreningarna som framförallt utgörs av klorerade fenoler och fenoxisyror. Detta innebar att en stor volym lakvatten kunde behandlas innan sorbenten blev mättad och behövde regenereras. Detta innebar i sin tur att koncentreringsfaktorn blev hög och att behandlingskostnaden vid en fullskaleinstallation därmed bör komma att understiga 30 kr/m3 lakvatten
Experimentell utvärdering av sorbent- och biofiltermaterial vid rening av flyktiga organiska ämnen
No full textDet finns ett behov att utvärdera kommersiella sorbenter för rening av flyktiga organiska ämnen exempelvis från lackering, träimpregnering, flexotryckning, valsverk etc. För att kunna utvärdera sorbenter har inom projektet följande utrustning byggts upp: 1) En mikrogravimetisk utrustning där små sorbentprovers termodynamiska egenskaper, såsom kinetik och jämviktsupptaget kan mätas. 2) En 1-liters kolonn i vilken upprepade adsorptionscykler kan genomföras 3) En biofilteranläggning i vilken olika biologiska material kan testas vid olika fukthalter och temperaturer. Den mätningsutrustning som använts för att mäta reningseffektiviteten har varit FID, flamjonisationsdetektor samt FTIR, fourier transformerad infrarödsteknik. Tre kommersiella kolsorbenter samt ett billigare kol från fiskrökerier har undersökts med avseende på adsorptionen av butanol, butyacetat, xylen samt även naftalen.Det finns ett behov att utvärdera kommersiella sorbenter för rening av flyktiga organiska ämnen exempelvis från lackering, träimpregnering, flexotryckning, valsverk etc. För att kunna utvärdera sorbenter har inom projektet följande utrustning byggts upp: 1) En mikrogravimetisk utrustning där små sorbentprovers termodynamiska egenskaper, såsom kinetik och jämviktsupptaget kan mätas. 2) En 1-liters kolonn i vilken upprepade adsorptionscykler kan genomföras 3) En biofilteranläggning i vilken olika biologiska material kan testas vid olika fukthalter och temperaturer. Den mätningsutrustning som använts för att mäta reningseffektiviteten har varit FID, flamjonisationsdetektor samt FTIR, fourier transformerad infrarödsteknik. Tre kommersiella kolsorbenter samt ett billigare kol från fiskrökerier har undersökts med avseende på adsorptionen av butanol, butyacetat, xylen samt även naftalen