IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Utveckling av biologiska metoder för bedömning av förorenad mark
No full textDet finns ett ökande behov av att använda förorenade markområden för bebyggelse och rekreation. För att kunna utföra adekvata riskbedömningar av dylika områden krävs utveckling av biologiska marktestsystem av den typ som används för den akvatiska miljön. Ett testpaket för bedömning av mikrobiell persistens och toxicitet mot bakterier, växter och maskar har tagits fram. Persistenstesten visar föroreningarnas stabilitet mot bakteriella angrepp och kan vägleda vid val av saneringsmetod. Toxicitetstesterna visar på behov och effektivitet av sanering. För de bakteriella testerna används naturliga, i testjorden befintliga bakterier. Engelskt rajgräs (Lolium perenne), vitklöver (Trifolium repens) och rova (Brassica rapa) ingår i växttesten som bedömer rot- och skottillväxt. Masktesten mäter dödlighet och reproduktion hos ringmasken Enchytraeus crypticus. Testsubstanserna utgjordes av fluoranthen, karbazol, p-kresol och m-xylenol, representerande kreosotföroreningar, 4-klorbifenyl, surrogat för PCB och 3-metylbensoesyra, omvandlingsprodukt från m-xylen. Persistensförsöken visade att 3-metylbensoesyra var den substans som snabbast minskade i koncentration och fluoranthen var den som minskade långsammast. Inga metaboliter kunde påvisas vid de kemiska analyserna. Toxiciteten mot bakterierna var högst hos de fenolära före-ningarna, medan ingen toxicitet kunde påvisas för karbazol, fluoranthen och 4-klorbifenyl. Toxicitet mot växterna uppvisades av de vattenlösliga substanserna p-kresol, m-xylenol och 3-metylbensoesyra. De i vatten svårlösliga ämnena gav ingen effekt, möjligen beroende på att de inte var tillgängliga för växterna. De fenolära föreningarna och 3-metylbensoesyra var akut toxiska mot maskarna och reproduktionen på-verkades av karbazol och 4-klorbifenyl. Ingen toxisk effekt kunde påvisas för fluoranthen. Undersökningen visar att det framtagna testpaketet kan användas för bedömning av markföroreningar och är väl anpassat för att ingå på basnivån i ett hierarkiskt marktestsystemDet finns ett ökande behov av att använda förorenade markområden för bebyggelse och rekreation. För att kunna utföra adekvata riskbedömningar av dylika områden krävs utveckling av biologiska marktestsystem av den typ som används för den akvatiska miljön. Ett testpaket för bedömning av mikrobiell persistens och toxicitet mot bakterier, växter och maskar har tagits fram. Persistenstesten visar föroreningarnas stabilitet mot bakteriella angrepp och kan vägleda vid val av saneringsmetod. Toxicitetstesterna visar på behov och effektivitet av sanering. För de bakteriella testerna används naturliga, i testjorden befintliga bakterier. Engelskt rajgräs (Lolium perenne), vitklöver (Trifolium repens) och rova (Brassica rapa) ingår i växttesten som bedömer rot- och skottillväxt. Masktesten mäter dödlighet och reproduktion hos ringmasken Enchytraeus crypticus. Testsubstanserna utgjordes av fluoranthen, karbazol, p-kresol och m-xylenol, representerande kreosotföroreningar, 4-klorbifenyl, surrogat för PCB och 3-metylbensoesyra, omvandlingsprodukt från m-xylen. Persistensförsöken visade att 3-metylbensoesyra var den substans som snabbast minskade i koncentration och fluoranthen var den som minskade långsammast. Inga metaboliter kunde påvisas vid de kemiska analyserna. Toxiciteten mot bakterierna var högst hos de fenolära före-ningarna, medan ingen toxicitet kunde påvisas för karbazol, fluoranthen och 4-klorbifenyl. Toxicitet mot växterna uppvisades av de vattenlösliga substanserna p-kresol, m-xylenol och 3-metylbensoesyra. De i vatten svårlösliga ämnena gav ingen effekt, möjligen beroende på att de inte var tillgängliga för växterna. De fenolära föreningarna och 3-metylbensoesyra var akut toxiska mot maskarna och reproduktionen på-verkades av karbazol och 4-klorbifenyl. Ingen toxisk effekt kunde påvisas för fluoranthen. Undersökningen visar att det framtagna testpaketet kan användas för bedömning av markföroreningar och är väl anpassat för att ingå på basnivån i ett hierarkiskt marktestsyste
Climatic Impact of Future Swedish Tranports
No full textThis study was carried out as a Master of Science Thesis work within the Master of Science Programme for Aquatic and Environmental Engineering at Uppsala University, School of Engineering. The study was initiated by the Swedish Environmental Research Institute (IVL) and was performed by Markus Åhman and Stefan Uppenberg during the period September 1997 to January 1998. Lars Zetterberg has supervised the work at IVL, and Ph.D. Lars-Christer Lundin and Ph.D. Allan Rodhe at the Department of Earth Sciences, Uppsala University, have been responsible for the examination.This study was carried out as a Master of Science Thesis work within the Master of Science Programme for Aquatic and Environmental Engineering at Uppsala University, School of Engineering. The study was initiated by the Swedish Environmental Research Institute (IVL) and was performed by Markus Åhman and Stefan Uppenberg during the period September 1997 to January 1998. Lars Zetterberg has supervised the work at IVL, and Ph.D. Lars-Christer Lundin and Ph.D. Allan Rodhe at the Department of Earth Sciences, Uppsala University, have been responsible for the examination
Evaluation of Nordic Swan eco-labelling criteria documents for 8 groups of products containing surface active agents
No full textThe investigation assesses 8 Nordic Swan criteria documents for eco-labelling of various product groups containing surface-active agents concerning criteria setting and the scoring procedures of products. This study discusses the criteria documents with the intention to identify options for improvements including improved transparency, but does not in any way evaluate the Nordic ecolabelling system itself, nor evaluate the environmental effectiveness of the chosen criteria. Fulfilment of the intention of the Nordic Council of Ministers (NMR) * The intentions of NMR are not fulfilled in the studied 8 criteria documents in regard to the use of life-cycle approach in the criteria setting process, neither for defining the environmental impact nor as basis for the choice of scoring parameter in the criteria. * The precautionary principle is reflected in all the studied criteria documents but it is based only on the hazardous properties of the ingredients in various product groups. No complete risk assessments of the individual product ingredients are performed. The substitution principle is also a part of the criteria documents but no consequence evaluations are performed. Scientific evaluations of parameters for assessment of products * The calculation of ecotoxicity used for scoring of products is not scientifically justified, since the toxicity of single compounds is usually not additive. * No motivation or background data is given for the specified limits of single ingredients. * A uniform assessment of specific ingredients is desirable the different criteriaThe investigation assesses 8 Nordic Swan criteria documents for eco-labelling of various product groups containing surface-active agents concerning criteria setting and the scoring procedures of products. This study discusses the criteria documents with the intention to identify options for improvements including improved transparency, but does not in any way evaluate the Nordic ecolabelling system itself, nor evaluate the environmental effectiveness of the chosen criteria. Fulfilment of the intention of the Nordic Council of Ministers (NMR) * The intentions of NMR are not fulfilled in the studied 8 criteria documents in regard to the use of life-cycle approach in the criteria setting process, neither for defining the environmental impact nor as basis for the choice of scoring parameter in the criteria. * The precautionary principle is reflected in all the studied criteria documents but it is based only on the hazardous properties of the ingredients in various product groups. No complete risk assessments of the individual product ingredients are performed. The substitution principle is also a part of the criteria documents but no consequence evaluations are performed. Scientific evaluations of parameters for assessment of products * The calculation of ecotoxicity used for scoring of products is not scientifically justified, since the toxicity of single compounds is usually not additive. * No motivation or background data is given for the specified limits of single ingredients. * A uniform assessment of specific ingredients is desirable the different criteri
Determination of algal production in an industrial waste water plume using Landsat TM satellite imagery
No full textThis paper describes an experiment with the objective to examine the utility of Landsat TM for estimation of chlorophyll-a, in and close to an outfall plume; in this case a plume from a pulp and paper industry. The principal findings were that the near-infrared band TM4 was independent of the high load of total suspended matterin the plume, but strongly correlated to chlorophyll-a concentrations in the surface water layer. The effect of the industrial effluents on algal production was negligible, or only slightly positive. These results have implications for on-going efforts attempting to identify and rank pollution sources around the Baltic sea and their specific effect on primary production.This paper describes an experiment with the objective to examine the utility of Landsat TM for estimation of chlorophyll-a, in and close to an outfall plume; in this case a plume from a pulp and paper industry. The principal findings were that the near-infrared band TM4 was independent of the high load of total suspended matterin the plume, but strongly correlated to chlorophyll-a concentrations in the surface water layer. The effect of the industrial effluents on algal production was negligible, or only slightly positive. These results have implications for on-going efforts attempting to identify and rank pollution sources around the Baltic sea and their specific effect on primary production
Luftkvaliteten i Sverige sommaren 1997 och vintern 1997/98
No full textFörutom en redovisning av resultaten från mätningarna under vintern 1997/98, den 12:te mätsäsongen i rad inom URBAN-projektet, redovisas också resultaten från den andra mätningen i rad under en sommarperiod, april - september 1997. Tendensen är att mätningar under sommarperioden kommer att utgöra en mindre, permanent del av projektet. Mätningarna under sommaren 1997 omfattade månadsvisa bestämningar av O3 och utfördes i centrum av 13 tätorter samt vid 26 mätplatser på landsbygden i anslutning till tätorterna. I 9 av tätorterna respektive 18 av de regionala mätplatserna omfattade mätningarna också månadsvisa bestämningar av NO2. Under vintersäsongen, oktober 1997- mars 1998, genomfördes mätningar i totalt 34 tätorter. Mätningarna de fyra senaste säsongerna avviker något från tidigare år, genom att kommunerna kunde välja att delta med ett alternativt basprogram. Detta har medfört att den dygnsvisa provtagningen av svaveldioxid (SO2) ersatts med månadsvisa, diffusiva mätningar av SO2 samt diffusiva veckomätningar av VOC i 22 av årets medverkande kommuner. Det totala antalet kommuner som genomförde VOC-mätningar var 32. Analysen omfattade bestämning av 8 komponenter, bensen, toluen, m+p-xylen, o-xylen, etylbensen, butylacetat, oktan och nonan. Vidare genomfördes månadsvisa diffusionsmätningar av O3 i 9 tätorter och veckovisa NOx i 3. I 19 kommuner genomfördes dessutom månadsvisa diffusionsmätningar av SO2 och NO2 vid totalt 38 platser på landsbygden i anslutning till tätorterna. Vid 16 av dessa regional mätplatser genomfördes också månadsvisa mätningar av O3. Genom samverkan med länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten utfördes även mätningar (dygnsmedelvärden) av SO2, sot och NO2, i bakgrundsluft vid 2 platser, Holmögadd samt en plats ca 25 km NO Kalix kallad Kalix Bakgrund. Resultaten har sammanställts med meteorologiska uppgifter och i rapporten redovisas även resultat från mätningar i bakgrundsluft vid de svenska mätpunkterna inom EMEP-nätet. För så kallade episoder har mätdata även hämtats från EMEP-stationer i Danmark, Finland och Norge. Förutom traditionell redovisning av resultat och jämförelser med gränsvärden, presenteras linjära sambandstester mellan de uppmätta parametrarna, meteorologiskt data samt kommundata. Den regionala och storskaliga (långdistanstransporterad) bakgrundsbelastningens betydelse för luftkvaliteten i tätorter, liksom haltvariationer inom tätorterna, diskuteras utifrån de resultat som framtagits inom projektet. Betydelsen av införandet av katalytisk avgasrening samt övriga förändringar på trafiksidan diskuteras i relation till trender för luftkvaliteten i tätorterna. I årets rapport redovisas också resultat från en registerstudie kring dödlighet och luftföroreningshalter utförd vid Umeå Universitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Arbetet med utvärdering, sammanställning och rapportering av URBAN-projektet har från säsongen 1990/91 erhållit ekonomiskt bidrag från Naturvårdsverket.Förutom en redovisning av resultaten från mätningarna under vintern 1997/98, den 12:te mätsäsongen i rad inom URBAN-projektet, redovisas också resultaten från den andra mätningen i rad under en sommarperiod, april - september 1997. Tendensen är att mätningar under sommarperioden kommer att utgöra en mindre, permanent del av projektet. Mätningarna under sommaren 1997 omfattade månadsvisa bestämningar av O3 och utfördes i centrum av 13 tätorter samt vid 26 mätplatser på landsbygden i anslutning till tätorterna. I 9 av tätorterna respektive 18 av de regionala mätplatserna omfattade mätningarna också månadsvisa bestämningar av NO2. Under vintersäsongen, oktober 1997- mars 1998, genomfördes mätningar i totalt 34 tätorter. Mätningarna de fyra senaste säsongerna avviker något från tidigare år, genom att kommunerna kunde välja att delta med ett alternativt basprogram. Detta har medfört att den dygnsvisa provtagningen av svaveldioxid (SO2) ersatts med månadsvisa, diffusiva mätningar av SO2 samt diffusiva veckomätningar av VOC i 22 av årets medverkande kommuner. Det totala antalet kommuner som genomförde VOC-mätningar var 32. Analysen omfattade bestämning av 8 komponenter, bensen, toluen, m+p-xylen, o-xylen, etylbensen, butylacetat, oktan och nonan. Vidare genomfördes månadsvisa diffusionsmätningar av O3 i 9 tätorter och veckovisa NOx i 3. I 19 kommuner genomfördes dessutom månadsvisa diffusionsmätningar av SO2 och NO2 vid totalt 38 platser på landsbygden i anslutning till tätorterna. Vid 16 av dessa regional mätplatser genomfördes också månadsvisa mätningar av O3. Genom samverkan med länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten utfördes även mätningar (dygnsmedelvärden) av SO2, sot och NO2, i bakgrundsluft vid 2 platser, Holmögadd samt en plats ca 25 km NO Kalix kallad Kalix Bakgrund. Resultaten har sammanställts med meteorologiska uppgifter och i rapporten redovisas även resultat från mätningar i bakgrundsluft vid de svenska mätpunkterna inom EMEP-nätet. För så kallade episoder har mätdata även hämtats från EMEP-stationer i Danmark, Finland och Norge. Förutom traditionell redovisning av resultat och jämförelser med gränsvärden, presenteras linjära sambandstester mellan de uppmätta parametrarna, meteorologiskt data samt kommundata. Den regionala och storskaliga (långdistanstransporterad) bakgrundsbelastningens betydelse för luftkvaliteten i tätorter, liksom haltvariationer inom tätorterna, diskuteras utifrån de resultat som framtagits inom projektet. Betydelsen av införandet av katalytisk avgasrening samt övriga förändringar på trafiksidan diskuteras i relation till trender för luftkvaliteten i tätorterna. I årets rapport redovisas också resultat från en registerstudie kring dödlighet och luftföroreningshalter utförd vid Umeå Universitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Arbetet med utvärdering, sammanställning och rapportering av URBAN-projektet har från säsongen 1990/91 erhållit ekonomiskt bidrag från Naturvårdsverket
Markkemi och markvatten i kalkad skog. Årsrapport 1997
No full textSkogsstyrelsens försöksverksamhet presenteras i årliga rapporter och denna rapport beskriver effekter i marken. Den baseras på mark- och markvattenkemiska undersökningar inom Skogsstyrelsens storskaliga försök med skogsmarkskalkning i områden med försurade jordar i södra och sydvästra Götaland. Rapporten omfattar tidsperioden hösten 1990 till hösten 1997. Fem år efter kalkning hade bara en liten del av tillförd kalk trängt ner djupare än humuslagret. På vissa provytor låg en del av kalken fortfarande kvar i förnan. I humusskiktet har basmättnaden nästan dubblerats samtidigt som vätejon- och aluminiumhalten mer än halverats. Förändringen började redan under första året. Mineraljorden (0-10 cm) uppvisar signifikanta förändringar av halten utbytbara väte- och aluminiumjoner (minskning) samt basmättnad (ökning). Kalkningen påverkade markvattenkemin tillfälligt något eller några år efter kalkningen. Detta noterades främst för kalciumhalten, som höjdes kraftigt i förhållande till referensytorna. I de flesta ytorna skedde även en minskning av aluminiumhalten samt en ökning av BC/Al-kvoten. Effekterna var dock i de flesta fall kortvariga men för kalciumhalten finns dock tydliga tendenser till mer bestående effekter i markvattnet. Undersökningarna av markkemi och markvatten under de första fem åren efter kalkning kan inte visa att utlakningen, eller risken för utlakning, av oorganiskt kväve har ökat på grund av behandlingen. Resultaten efter fem år visar att det finns goda förutsättningar att på sikt nå målen som berör mark-kemiska aspekter med det kalkningskoncept som prövats i Skogsstyrelsens försöksverksamhet. I humuslagret överskreds i vissa fall målet på högst pH 5,0 efter kalkning, men den genomsnittliga ökningen var endast 0,7 enheter. På grund av att en stor andel av tillförd kalk fortfarande fanns i humuslagret efter fem år finns det en betydande potential för att basmättnaden i mineraljorden skall öka ytterligare och på sikt närma sig målet som innebär en fördubbling av basmättnadsgraden i olika markskikt. Den gradvisa upplösningen av den relativt långsamt vittrande kalksorten indikerar att behandlingseffekten kommer att bli utsträckt i tiden på ett sätt som eftersträvas i målsättningen med åtgärdernaSkogsstyrelsens försöksverksamhet presenteras i årliga rapporter och denna rapport beskriver effekter i marken. Den baseras på mark- och markvattenkemiska undersökningar inom Skogsstyrelsens storskaliga försök med skogsmarkskalkning i områden med försurade jordar i södra och sydvästra Götaland. Rapporten omfattar tidsperioden hösten 1990 till hösten 1997. Fem år efter kalkning hade bara en liten del av tillförd kalk trängt ner djupare än humuslagret. På vissa provytor låg en del av kalken fortfarande kvar i förnan. I humusskiktet har basmättnaden nästan dubblerats samtidigt som vätejon- och aluminiumhalten mer än halverats. Förändringen började redan under första året. Mineraljorden (0-10 cm) uppvisar signifikanta förändringar av halten utbytbara väte- och aluminiumjoner (minskning) samt basmättnad (ökning). Kalkningen påverkade markvattenkemin tillfälligt något eller några år efter kalkningen. Detta noterades främst för kalciumhalten, som höjdes kraftigt i förhållande till referensytorna. I de flesta ytorna skedde även en minskning av aluminiumhalten samt en ökning av BC/Al-kvoten. Effekterna var dock i de flesta fall kortvariga men för kalciumhalten finns dock tydliga tendenser till mer bestående effekter i markvattnet. Undersökningarna av markkemi och markvatten under de första fem åren efter kalkning kan inte visa att utlakningen, eller risken för utlakning, av oorganiskt kväve har ökat på grund av behandlingen. Resultaten efter fem år visar att det finns goda förutsättningar att på sikt nå målen som berör mark-kemiska aspekter med det kalkningskoncept som prövats i Skogsstyrelsens försöksverksamhet. I humuslagret överskreds i vissa fall målet på högst pH 5,0 efter kalkning, men den genomsnittliga ökningen var endast 0,7 enheter. På grund av att en stor andel av tillförd kalk fortfarande fanns i humuslagret efter fem år finns det en betydande potential för att basmättnaden i mineraljorden skall öka ytterligare och på sikt närma sig målet som innebär en fördubbling av basmättnadsgraden i olika markskikt. Den gradvisa upplösningen av den relativt långsamt vittrande kalksorten indikerar att behandlingseffekten kommer att bli utsträckt i tiden på ett sätt som eftersträvas i målsättningen med åtgärdern
Antimon, selen, tellur, indium, gallium och palladium: mängder, trender och fördelning i teknosfären
No full textDen totala svenska konsumtionen av Sb, Se, Te, In, Ga och Pd uppskattas och de huvudsakliga användningsområdena beskrivs. Den ackumulerade mängden av Sb, Se, In och Pd i teknosfären ökar exponentiellt med tiden. Mängden In har fördubblats ungefär vart 7:e år. Elektronikbranschens expansion förklarar den ökade konsumtionen av In och Ga, medan konsumtionen av Pd även ökar pga katalysatoranvändning. Konsumtionen av Sb ökar framförallt pga den ökande användningen av flamskyddsmedel. På grund av förändrade användningsområden minskar andelen Sb som återvinns. De mängder av dessa ämnen som omsätts avsiktligt jämförs med de mängder som sprids genom förbränning av kol och olja. För Se och Ga gäller att ur ett globalt perspektiv så dominerar spridning via kol över de mängder som omsätts avsiktligt.Den totala svenska konsumtionen av Sb, Se, Te, In, Ga och Pd uppskattas och de huvudsakliga användningsområdena beskrivs. Den ackumulerade mängden av Sb, Se, In och Pd i teknosfären ökar exponentiellt med tiden. Mängden In har fördubblats ungefär vart 7:e år. Elektronikbranschens expansion förklarar den ökade konsumtionen av In och Ga, medan konsumtionen av Pd även ökar pga katalysatoranvändning. Konsumtionen av Sb ökar framförallt pga den ökande användningen av flamskyddsmedel. På grund av förändrade användningsområden minskar andelen Sb som återvinns. De mängder av dessa ämnen som omsätts avsiktligt jämförs med de mängder som sprids genom förbränning av kol och olja. För Se och Ga gäller att ur ett globalt perspektiv så dominerar spridning via kol över de mängder som omsätts avsiktligt
Kretsloppsanpassad återvinning av metaller ur industriella avloppsvatten
No full textI och med undertecknandet av Rio-dokumenten, har Sverige förbundit sig att verka för ett uthålligt samhälle. Detta innebär bland annat att ändliga resurser som exempelvis metaller i betydligt större omfattning än hittills måste recirkuleras. I dagsläget deponeras årligen mer än 6000 ton metaller som ett svårhanterligt metallhydroxidslam härrörande från järn&stål- samt verkstadsindustrins neutralisationsanläggningar. Detta är inte en försumbar mängd vid sidan av de mängder som avgår från teknosfären via produkterna. I ekonomiska termer visar ett beräkningsexempel att kostnaderna för bildandet av metallhydroxidslam vid en medelstor ytbehandlingsanläggning, motsvarar drygt 1700 kr/kg utfälld zink. Ett annat exempel hämtat från en anläggning för tillverkning av rostfritt stål visar att kostnaden för bildandet av metallhydroxidslam är drygt 75 kr/kg ut-fälld legeringsmetall (krom, nickel molybden) inklusive värdet av metallerna men exklusive avskrivningskostnader. I denna studie som utförts inom ramen för IVLs delkollektiva program, Miljöanpassad teknologi, har IVL studerat tre processvägar som skulle kunna användas för att återföra metaller ur förbrukade processbad och sköljvatten tillbaka till kretsloppet. De studerade processvägarna var följande; * Avskiljning av metaller över ett jonbytarmaterial för engångsbruk * Plätering av metaller i komplexa blandningar genom elektrolys med diafragma-membran * Modifiering av metallhydroxidslam. Samtliga tre processvägar ska generera en produkt som kan återföra de avskilda metal-lerna till teknosfärens kretslopp. Studien visade att samtliga tre processvägar kan innebära lägre kostnader jämfört med exemplet konventionell fällning vid en medelstor ytbehandlingsanläggning och att de utgör intressanta utvecklingskoncept för återvinning av metaller ur både verkstads- och järn & stålindustrins metallinnehållande vatten.I och med undertecknandet av Rio-dokumenten, har Sverige förbundit sig att verka för ett uthålligt samhälle. Detta innebär bland annat att ändliga resurser som exempelvis metaller i betydligt större omfattning än hittills måste recirkuleras. I dagsläget deponeras årligen mer än 6000 ton metaller som ett svårhanterligt metallhydroxidslam härrörande från järn&stål- samt verkstadsindustrins neutralisationsanläggningar. Detta är inte en försumbar mängd vid sidan av de mängder som avgår från teknosfären via produkterna. I ekonomiska termer visar ett beräkningsexempel att kostnaderna för bildandet av metallhydroxidslam vid en medelstor ytbehandlingsanläggning, motsvarar drygt 1700 kr/kg utfälld zink. Ett annat exempel hämtat från en anläggning för tillverkning av rostfritt stål visar att kostnaden för bildandet av metallhydroxidslam är drygt 75 kr/kg ut-fälld legeringsmetall (krom, nickel molybden) inklusive värdet av metallerna men exklusive avskrivningskostnader. I denna studie som utförts inom ramen för IVLs delkollektiva program, Miljöanpassad teknologi, har IVL studerat tre processvägar som skulle kunna användas för att återföra metaller ur förbrukade processbad och sköljvatten tillbaka till kretsloppet. De studerade processvägarna var följande; * Avskiljning av metaller över ett jonbytarmaterial för engångsbruk * Plätering av metaller i komplexa blandningar genom elektrolys med diafragma-membran * Modifiering av metallhydroxidslam. Samtliga tre processvägar ska generera en produkt som kan återföra de avskilda metal-lerna till teknosfärens kretslopp. Studien visade att samtliga tre processvägar kan innebära lägre kostnader jämfört med exemplet konventionell fällning vid en medelstor ytbehandlingsanläggning och att de utgör intressanta utvecklingskoncept för återvinning av metaller ur både verkstads- och järn & stålindustrins metallinnehållande vatten
Ozon påverkar tillväxten hos gran i Sverige - rapport från en fyraårig fältkammarstudie
No full textFöreliggande rapport är en sammanfattning av det arbete som en forskargrupp vid IVL och Botaniska Institutionen vid GU genomfört mellan 1990 och 1998. Huvudmålsättningen med denna studie var att kvantifiera effekten av ozon på tillväxten hos unga granar. Resultatet av Östad-gran studien visar: att ozon ökade klorofyllhalten i 1-åriga barr och därefter reducerade klorofyllhalten i barr som är 2 år och äldre. I 3-åriga barr hade innehållet minskat med 13-24%.- att ozon vid ett AOT40-värde på i genomsnitt 20 ppm-timmar per säsong (2 ggr den kritiska belastningsnivån för skog) orsakade en minskning i tillväxthastigheten på ca 2% under hela experimentperioden. Modellsimuleringar pekar på att dagens ozonnivåer, jämfört med de ozonnivåer som förekom för 100 år sedan, resulterar i 3-11% lägre biomassa hos avverkningsmogen gran i södra Sverige.- att lågt fosforinnehåll reducerade tillväxthastigheten med cirka 8% under hela experimentperioden.- att regelbundna perioder av torka reducerade tillväxthastigheten med cirka 12% under hela experimentperioden.Föreliggande rapport är en sammanfattning av det arbete som en forskargrupp vid IVL och Botaniska Institutionen vid GU genomfört mellan 1990 och 1998. Huvudmålsättningen med denna studie var att kvantifiera effekten av ozon på tillväxten hos unga granar. Resultatet av Östad-gran studien visar: att ozon ökade klorofyllhalten i 1-åriga barr och därefter reducerade klorofyllhalten i barr som är 2 år och äldre. I 3-åriga barr hade innehållet minskat med 13-24%.- att ozon vid ett AOT40-värde på i genomsnitt 20 ppm-timmar per säsong (2 ggr den kritiska belastningsnivån för skog) orsakade en minskning i tillväxthastigheten på ca 2% under hela experimentperioden. Modellsimuleringar pekar på att dagens ozonnivåer, jämfört med de ozonnivåer som förekom för 100 år sedan, resulterar i 3-11% lägre biomassa hos avverkningsmogen gran i södra Sverige.- att lågt fosforinnehåll reducerade tillväxthastigheten med cirka 8% under hela experimentperioden.- att regelbundna perioder av torka reducerade tillväxthastigheten med cirka 12% under hela experimentperioden
Miljöteknisk utvärdering av NMP som rengöringsmedel
No full textN-metyl-2-pyrrolidon (NMP) har förts fram som ett alternativ till tri i avfettnings- och rengöringssammanhang. I arbetet med denna undersökning kunde dock inga företag som bytt från tri till NMP identifieras. Däremot finns det företag som bytt från metylenklorid till NMP bl a för färgborttagning. Enligt leverantören är det tänkt att NMP som alternativ till tri ska användas på samma sätt. I denna undersökning har därför fyra NMP-anläggningar på tre företag som tidigare använt sig av metylenklorid (eller som bränt godset rent) besökts. Vid besöken studerades anläggningar och arbetssätt. Luftexponeringsmätningar och intervjuer genomfördes. Godset som rengjordes lades i NMP-bad och sprutades sedan av med vatten. Godset var av stål eller aluminium och tvättades rent från färg eller gummirester. Företagen upplevde NMP-rengöringen som effektiv och att godset blev rent. Rengöringen kan upplevas som ganska tung då man lyfter mycket, har mycket skydd som gör arbetet varmt samt använder högtrycksspruta som gör arbetet vått. Företagen som bytt från metylenkloridbaserade medel till NMP har inte nämnvärt behövt förändra processen före och efter rengöringen.N-metyl-2-pyrrolidon (NMP) har förts fram som ett alternativ till tri i avfettnings- och rengöringssammanhang. I arbetet med denna undersökning kunde dock inga företag som bytt från tri till NMP identifieras. Däremot finns det företag som bytt från metylenklorid till NMP bl a för färgborttagning. Enligt leverantören är det tänkt att NMP som alternativ till tri ska användas på samma sätt. I denna undersökning har därför fyra NMP-anläggningar på tre företag som tidigare använt sig av metylenklorid (eller som bränt godset rent) besökts. Vid besöken studerades anläggningar och arbetssätt. Luftexponeringsmätningar och intervjuer genomfördes. Godset som rengjordes lades i NMP-bad och sprutades sedan av med vatten. Godset var av stål eller aluminium och tvättades rent från färg eller gummirester. Företagen upplevde NMP-rengöringen som effektiv och att godset blev rent. Rengöringen kan upplevas som ganska tung då man lyfter mycket, har mycket skydd som gör arbetet varmt samt använder högtrycksspruta som gör arbetet vått. Företagen som bytt från metylenkloridbaserade medel till NMP har inte nämnvärt behövt förändra processen före och efter rengöringen