IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Nedfall av luftföroreningar i fjällområden i Jämtlands län 1995 till 1999
No full textDet finns flera faktorer som talar för att belastningen av luftföroreningar ökar med höjden i fjällområden. Av det skälet påbörjade Länsstyrelsen i Jämtlands län depositionsmätningar vintern 1994/95 i olika fjällområden med IVL Svenska Miljöinstitutet som utförare. Mätningarna var inriktade på att kvantifiera depositionen (nedfallet) av främst försurande luftföroreningar (svavel och kväve) till fjällområden i länet. Undersökningen omfattar sex lokaler i Jämtland. På varje lokal finns en mätstation för nederbördsinsamling på öppen mark på hög höjd (935-1410 m.ö.h) och en på låg höjd (420-820 m.ö.h.). På tre lokaler finns även krondroppsmätningar i trädgränsen för granskog (620-780 m.ö.h.). I det fallet fungerar träden som provtagare av torra föroreningar inklusive föroreningar i dimma. Mätningarna har visat att nederbördskemiska undersökningar på kalfjället medför betydande osäkerheter i både uppmätta nederbördsmängder och halter av olika ämnen på grund av hård vind och hög dimfrekvens. Det gör att uppmätt deposition i form av nederbörd på hög höjd måste korrigeras och beräknas med hjälp av mätningarna på lägre höjd, samt uppskattad nederbördsökning med höjden. Den högsta depositionen av luftföroreningar under perioden 1995 till 1999 uppmättes under granar vid trädgränsen. Träden tar emot både våtdeposition, i form av nederbördens föroreningar, och torrdeposition, främst föroreningar i molndimma. Generellt beräknades nederbörden öka med höjden i denna studie, men halten av föroreningar i nederbörden antogs vara konstant. Det gör att den beräknade depositionen på kalfjället var högre än på öppna områden på lägre höjd. Under den korta period (fyra år) som mätningar pågått, var det främst vädermässiga olikheter som gav upphov till skillnader i deposition mellan åren. Variationer i nederbörd samt skilda vindförhållanden ledde till en viss variationDet finns flera faktorer som talar för att belastningen av luftföroreningar ökar med höjden i fjällområden. Av det skälet påbörjade Länsstyrelsen i Jämtlands län depositionsmätningar vintern 1994/95 i olika fjällområden med IVL Svenska Miljöinstitutet som utförare. Mätningarna var inriktade på att kvantifiera depositionen (nedfallet) av främst försurande luftföroreningar (svavel och kväve) till fjällområden i länet. Undersökningen omfattar sex lokaler i Jämtland. På varje lokal finns en mätstation för nederbördsinsamling på öppen mark på hög höjd (935-1410 m.ö.h) och en på låg höjd (420-820 m.ö.h.). På tre lokaler finns även krondroppsmätningar i trädgränsen för granskog (620-780 m.ö.h.). I det fallet fungerar träden som provtagare av torra föroreningar inklusive föroreningar i dimma. Mätningarna har visat att nederbördskemiska undersökningar på kalfjället medför betydande osäkerheter i både uppmätta nederbördsmängder och halter av olika ämnen på grund av hård vind och hög dimfrekvens. Det gör att uppmätt deposition i form av nederbörd på hög höjd måste korrigeras och beräknas med hjälp av mätningarna på lägre höjd, samt uppskattad nederbördsökning med höjden. Den högsta depositionen av luftföroreningar under perioden 1995 till 1999 uppmättes under granar vid trädgränsen. Träden tar emot både våtdeposition, i form av nederbördens föroreningar, och torrdeposition, främst föroreningar i molndimma. Generellt beräknades nederbörden öka med höjden i denna studie, men halten av föroreningar i nederbörden antogs vara konstant. Det gör att den beräknade depositionen på kalfjället var högre än på öppna områden på lägre höjd. Under den korta period (fyra år) som mätningar pågått, var det främst vädermässiga olikheter som gav upphov till skillnader i deposition mellan åren. Variationer i nederbörd samt skilda vindförhållanden ledde till en viss variatio
Övervakning av luftföroreningar i Kronobergs län Resultat till och med september 1999
No full textPå uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och sedan april 1999 mäts ozonhalter på ytterligare två platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Kronobergs län, framför allt den västra delen, tillhör därmed den mest utsatta delen av Sverige. Under 1990-talet har dock förhållandena förbättrats markant. Genomsnittligt pH i nederbörden har ökat från 4,3 till 4,6 och svaveldepositionen i skog har ungefär halverats under den tolvåriga mätperioden. För kvävedepositionen syns ingen motsvarande tidstrend. Prognoser visar att depositionen av svavel och kväve kommer att minska till år 2010 om avtalade utsläppsminskningar genomförs. Liksom föregående hydrologiska år präglades 1998/99 av stor nederbördsmängd. Medelvärdet från lokalerna i länet var drygt 1000 mm och pH-värdet i nederbörden uppmättes till omkring 4,6. I genomsnitt 6 kg antropogent svavel deponerades till granytorna. Genomsnittlig kvävedeposition på öppet fält uppgick till 9 kg/ha och totaldepositionen av kväve i skog är på grund av torrdepositionen några kg större. Markvattnets pH har på de flesta lokaler i länet varit under 5 och liksom tidigare år har förhållanena varit sämst i Angelstad, med pH omkring 4,5. Sommarens halter av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen. De var högre än föregående år, på grund av den soliga sommaren 1999.På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och sedan april 1999 mäts ozonhalter på ytterligare två platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Kronobergs län, framför allt den västra delen, tillhör därmed den mest utsatta delen av Sverige. Under 1990-talet har dock förhållandena förbättrats markant. Genomsnittligt pH i nederbörden har ökat från 4,3 till 4,6 och svaveldepositionen i skog har ungefär halverats under den tolvåriga mätperioden. För kvävedepositionen syns ingen motsvarande tidstrend. Prognoser visar att depositionen av svavel och kväve kommer att minska till år 2010 om avtalade utsläppsminskningar genomförs. Liksom föregående hydrologiska år präglades 1998/99 av stor nederbördsmängd. Medelvärdet från lokalerna i länet var drygt 1000 mm och pH-värdet i nederbörden uppmättes till omkring 4,6. I genomsnitt 6 kg antropogent svavel deponerades till granytorna. Genomsnittlig kvävedeposition på öppet fält uppgick till 9 kg/ha och totaldepositionen av kväve i skog är på grund av torrdepositionen några kg större. Markvattnets pH har på de flesta lokaler i länet varit under 5 och liksom tidigare år har förhållanena varit sämst i Angelstad, med pH omkring 4,5. Sommarens halter av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen. De var högre än föregående år, på grund av den soliga sommaren 1999
Märks arbetsmiljön? - en förstudie om arbetsmiljö i miljömärkning
No full textI rapporten beskrivs och analyseras innehållet av arbetsmiljöfrågor i fem olika miljömärkningar, Svanen, Bra Miljöval, KRAV, FSC och TCO-märkning. Dessutom har telefonintervjuer gjorts med 13 företag och en kommun för att undersöka intresset för att inkludera arbetsmiljö i miljömärkningen. Generella regler som handlar om arbetsmiljöarbetet i företag, t ex krav på laguppfyllnad, finns i flera märkningar. Mest konkreta är de i FSC. I Svanen är de mer tydliga än i Bra Miljöval och KRAV. Det är osäkert vilken praktisk betydelse dessa generella regler har för arbetsmiljön. TCO-märkningen saknar denna typ av arbetsmiljöaspekter. De detaljerade reglerna om kemikaliehantering i Svanen, Bra Miljöval och KRAV är bra för arbetsmiljön. Vinsterna för arbetsmiljön är dock oftast oplanerade eftersom reglerna är skrivna med tanke på yttre miljö och konsumenternas hälsa. Andra detaljerade regler som handlar om arbetsmiljö saknas i dessa märkningssystem...I rapporten beskrivs och analyseras innehållet av arbetsmiljöfrågor i fem olika miljömärkningar, Svanen, Bra Miljöval, KRAV, FSC och TCO-märkning. Dessutom har telefonintervjuer gjorts med 13 företag och en kommun för att undersöka intresset för att inkludera arbetsmiljö i miljömärkningen. Generella regler som handlar om arbetsmiljöarbetet i företag, t ex krav på laguppfyllnad, finns i flera märkningar. Mest konkreta är de i FSC. I Svanen är de mer tydliga än i Bra Miljöval och KRAV. Det är osäkert vilken praktisk betydelse dessa generella regler har för arbetsmiljön. TCO-märkningen saknar denna typ av arbetsmiljöaspekter. De detaljerade reglerna om kemikaliehantering i Svanen, Bra Miljöval och KRAV är bra för arbetsmiljön. Vinsterna för arbetsmiljön är dock oftast oplanerade eftersom reglerna är skrivna med tanke på yttre miljö och konsumenternas hälsa. Andra detaljerade regler som handlar om arbetsmiljö saknas i dessa märkningssystem..
Beskrivning och utvärdering av projektet Blandat om Betong
No full textEn metod har utvecklats att sammanställa och sprida för företag nyttig information om arbetsmiljö. Metoden har tillämpats på betongvaruindustrin där skriften Blandat om Betong spritts till de 150 företag som ingår i branschen. Företagen i branschen har kunnat beställa material som sam-manfattas i Blandat om Betong. För att upprätthålla kunskapen om Blandat om Betong, har nyhetsbrev skickats ut årligen. Informationsspridningen har resulterat i 40 olika förfrågningar, varav sex från per-soner som hört av sig två gånger. Totalt har alltså 34 olika personer hört av sig (ca 11% av dem som fått utskicken eller ca 23% av företagen). Uppskattningsvis är 2/3 av de som hört av sig produktionsansva-riga och 1/3 skyddsombud. Denna svarsfrekvens bör betraktas som god med tanke på att i stort sett den enda informationen om projektet varit skriftlig. Det är tydligt att svarsfrekvensen höjs markant när ett nyhetsbrev skickats ut. Nyhetsbreven fungerar som information och påminnelse och verkar vara mycket viktiga för att projektet ska bli framgångsrikt. Även samarbetet med Almega och Industrifacket är av stor vikt, eftersom dessa organisationer har hög trovärdighet inom målgruppen. Sammanfattningsvis kan de mål som sattes upp i början av projektet, att sprida redan framtagen infor-mation till företag inom betongvarubranschen, till stor del betraktas som uppfyllda. Den uppföljning som gjorts visar att företagen är positiva till den typ av information som Blandat om Betong utgör. I och med denna avrapportering är projektet om Blandat om Betong slut. Behovet av information om lösningar på arbetsmiljöproblem har dock inte upphört. Utvärderingen bekräftar dessutom det vi redan visste att ett projekt av den här typen behöver tid på sig för att få genomslagskraft.Samtal har förts med Arbetarskyddsnämnden (ASN) om att utnyttja deras hemsida för fortsatt arbete. Blandat om Betong och liknande sammanställningar för andra branscher skulle kunna läggas in och bli tillgängliga på ASNs hemsidaEn metod har utvecklats att sammanställa och sprida för företag nyttig information om arbetsmiljö. Metoden har tillämpats på betongvaruindustrin där skriften Blandat om Betong spritts till de 150 företag som ingår i branschen. Företagen i branschen har kunnat beställa material som sam-manfattas i Blandat om Betong. För att upprätthålla kunskapen om Blandat om Betong, har nyhetsbrev skickats ut årligen. Informationsspridningen har resulterat i 40 olika förfrågningar, varav sex från per-soner som hört av sig två gånger. Totalt har alltså 34 olika personer hört av sig (ca 11% av dem som fått utskicken eller ca 23% av företagen). Uppskattningsvis är 2/3 av de som hört av sig produktionsansva-riga och 1/3 skyddsombud. Denna svarsfrekvens bör betraktas som god med tanke på att i stort sett den enda informationen om projektet varit skriftlig. Det är tydligt att svarsfrekvensen höjs markant när ett nyhetsbrev skickats ut. Nyhetsbreven fungerar som information och påminnelse och verkar vara mycket viktiga för att projektet ska bli framgångsrikt. Även samarbetet med Almega och Industrifacket är av stor vikt, eftersom dessa organisationer har hög trovärdighet inom målgruppen. Sammanfattningsvis kan de mål som sattes upp i början av projektet, att sprida redan framtagen infor-mation till företag inom betongvarubranschen, till stor del betraktas som uppfyllda. Den uppföljning som gjorts visar att företagen är positiva till den typ av information som Blandat om Betong utgör. I och med denna avrapportering är projektet om Blandat om Betong slut. Behovet av information om lösningar på arbetsmiljöproblem har dock inte upphört. Utvärderingen bekräftar dessutom det vi redan visste att ett projekt av den här typen behöver tid på sig för att få genomslagskraft.Samtal har förts med Arbetarskyddsnämnden (ASN) om att utnyttja deras hemsida för fortsatt arbete. Blandat om Betong och liknande sammanställningar för andra branscher skulle kunna läggas in och bli tillgängliga på ASNs hemsid
Livscykelanalys av färg
No full textDenna projektrapport presenterar resultatet av en livscykelanalysstudie av färger för användning inom områdena industriell behandling av trä, industriell behandling av metall och måleri. I projektet har data för olika färgråvaror inventerats och sammanställts. Den information som sammanställts kan användas: - om underlag till livscykelanalyser (främst för att analysera färgens betydelse för den produkt som skall ytbehandlas). - som underlag för miljöanpassad produktutveckling. - till att ta fram miljövarudeklarartioner för färger. Livscykelanalysernas resultat visar på att färgens miljöpåverkan i förhållande till substratet ej kan försummas. Färgens miljöpåverkan härrör främst från råvaruframställningen med undantag för utsläpp av lösningsmedel som bidrar till miljöpåverkanskategorin marknära ozon.Denna projektrapport presenterar resultatet av en livscykelanalysstudie av färger för användning inom områdena industriell behandling av trä, industriell behandling av metall och måleri. I projektet har data för olika färgråvaror inventerats och sammanställts. Den information som sammanställts kan användas: - om underlag till livscykelanalyser (främst för att analysera färgens betydelse för den produkt som skall ytbehandlas). - som underlag för miljöanpassad produktutveckling. - till att ta fram miljövarudeklarartioner för färger. Livscykelanalysernas resultat visar på att färgens miljöpåverkan i förhållande till substratet ej kan försummas. Färgens miljöpåverkan härrör främst från råvaruframställningen med undantag för utsläpp av lösningsmedel som bidrar till miljöpåverkanskategorin marknära ozon
Systemanalys av energiutnyttjande från avfall - utvärdering av energi, miljö och ekonomi Fallstudie - Älvdalen
No full textI en systemanalys har energimässiga, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser av olika system för hantering av kommunalt avfall i Älvdalen studerats. I systemanalysen har olika kombinationer av förbränning, materialåtervinning av utsorterad plast och kartong, och biologisk behandling (rötning och kompostering) av utsorterat lättnedbrytbart organiskt avfall studerats och även jämförts med deponering. I studien har en datormodell baserad på livscykelanalysmetodik (ORWARE) använts. Följande parametrar har använts för att utvärdera olika lösningar: förbrukning av energiråvaror, växthuseffekt, försurning, övergödning, bildning av marknära ozon, tungmetallflöden, företagsekonomi och samhällsekonomi (samhällsekonomi innebär en hopviktning av företagsekonomi och miljöekonomi). Studien visar att minskad deponering till förmån för ett ökat utnyttjande av energi och material i avfall är positivt från såväl miljömässig och energimässig synpunkt som samhällsekonomisk synpunkt. Detta beror framför allt på att valet av behandlingsmetod har en påverkan utanför avfallssystemet på framställning av fjärrvärme, elektricitet, fordonsbränsle, plast, kartong och gödselmedel. Denna slutsats innebär att deponering av energiinnehållande avfall ska undvikas i största möjliga utsträckning, p.g.a. det låga energi- och materialutnyttjandet och den miljöpåverkan som erhålls vid deponering. Förbränning bör utgöra en bas för Älvdalens avfallssystem. Detta gäller även om avfallet måste transporteras till en annan region för behandling - i synnerhet om avfallet annars skulle deponeras. Då avfallet väl är insamlat har även längre regionala transporter liten betydelse, under förutsättning att transporterna genomförs på ett effektiv sätt. Vid jämförelse mellan materialåtervinning och förbränning, samt mellan biologisk behandling och förbränning, har inga entydiga slutsatser kunnat dras vad gäller miljöpåverkan. Det finns fördelar och nackdelar med alla metoder. * Materialåtervinning av plast är samhällsekonomiskt jämförbar med förbränning och ger mindre miljöpåverkan och lägre energiförbrukning, detta under förutsättning att den återvunna plasten ersätter jungfrulig plast. * Materialåtervinning av kartong är samhällsekonomiskt och energimässigt jämförbar med förbränning, men har både miljömässiga fördelar och miljömässiga nackdelar. * Rötning av lättnedbrytbart organiskt avfall ger en högre samhällsekonomisk kostnad än förbränning och har både fördelar och nackdelar vad gäller miljöpåverkan. * Kompostering av lättnedbrytbart organiskt avfall är samhällsekonomiskt jämförbar med rötning, men ger högre energiförbrukning och större miljöpåverkanI en systemanalys har energimässiga, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser av olika system för hantering av kommunalt avfall i Älvdalen studerats. I systemanalysen har olika kombinationer av förbränning, materialåtervinning av utsorterad plast och kartong, och biologisk behandling (rötning och kompostering) av utsorterat lättnedbrytbart organiskt avfall studerats och även jämförts med deponering. I studien har en datormodell baserad på livscykelanalysmetodik (ORWARE) använts. Följande parametrar har använts för att utvärdera olika lösningar: förbrukning av energiråvaror, växthuseffekt, försurning, övergödning, bildning av marknära ozon, tungmetallflöden, företagsekonomi och samhällsekonomi (samhällsekonomi innebär en hopviktning av företagsekonomi och miljöekonomi). Studien visar att minskad deponering till förmån för ett ökat utnyttjande av energi och material i avfall är positivt från såväl miljömässig och energimässig synpunkt som samhällsekonomisk synpunkt. Detta beror framför allt på att valet av behandlingsmetod har en påverkan utanför avfallssystemet på framställning av fjärrvärme, elektricitet, fordonsbränsle, plast, kartong och gödselmedel. Denna slutsats innebär att deponering av energiinnehållande avfall ska undvikas i största möjliga utsträckning, p.g.a. det låga energi- och materialutnyttjandet och den miljöpåverkan som erhålls vid deponering. Förbränning bör utgöra en bas för Älvdalens avfallssystem. Detta gäller även om avfallet måste transporteras till en annan region för behandling - i synnerhet om avfallet annars skulle deponeras. Då avfallet väl är insamlat har även längre regionala transporter liten betydelse, under förutsättning att transporterna genomförs på ett effektiv sätt. Vid jämförelse mellan materialåtervinning och förbränning, samt mellan biologisk behandling och förbränning, har inga entydiga slutsatser kunnat dras vad gäller miljöpåverkan. Det finns fördelar och nackdelar med alla metoder. * Materialåtervinning av plast är samhällsekonomiskt jämförbar med förbränning och ger mindre miljöpåverkan och lägre energiförbrukning, detta under förutsättning att den återvunna plasten ersätter jungfrulig plast. * Materialåtervinning av kartong är samhällsekonomiskt och energimässigt jämförbar med förbränning, men har både miljömässiga fördelar och miljömässiga nackdelar. * Rötning av lättnedbrytbart organiskt avfall ger en högre samhällsekonomisk kostnad än förbränning och har både fördelar och nackdelar vad gäller miljöpåverkan. * Kompostering av lättnedbrytbart organiskt avfall är samhällsekonomiskt jämförbar med rötning, men ger högre energiförbrukning och större miljöpåverka
Luftkvalitetsmätningar i 15 tätorter vintern 1998/99
No full textPå uppdrag av Vägverket Region Sydöst har IVL i samarbete med 15 kommuner inom regionen utfört mätningar av trafikrelaterade luftföroreningar i 15 tätorter under vinterhalvåret 1998/99. Mätningarna har skett med diffussionsprovtagare veckovis. Totalt mättes i sex veckor fördelade över vintersäsongen. De ämnen som ingick i studien var kväveoxider, flyktiga organiska föreningar (VOC inkl bensen) och ozon. I varje tätort har mätningar skett i två olika miljöer, dels i en trafikbelastad dels i en urban bakgrundsmiljö. Mätningarna har visat att med diffusionsprovtagare och en samordnad strategi kan man få ett jämförelsematerial användbart för bedömning av luftföroreningssituationen i många tätorter och trafikmiljöer. Mätningarna har även visat på vilken skillnad som kan förväntas i halt mellan förmodade hårt belastade miljöer och den urbana bakgrunden. Även i mindre tätorter kan halterna av trafikrelaterade luftföroreningar bli relativt höga i förhållande till gräns-/rikt-värden och miljökvalitetsnormer. En djupare analys (som ej ingått i projektet) av erhållna resultat skulle sannolikt ge möjlighet till ytterligare bedömningar om nuvarande och framtida luftföroreningssituation i de tätorter som deltagit i projektet.På uppdrag av Vägverket Region Sydöst har IVL i samarbete med 15 kommuner inom regionen utfört mätningar av trafikrelaterade luftföroreningar i 15 tätorter under vinterhalvåret 1998/99. Mätningarna har skett med diffussionsprovtagare veckovis. Totalt mättes i sex veckor fördelade över vintersäsongen. De ämnen som ingick i studien var kväveoxider, flyktiga organiska föreningar (VOC inkl bensen) och ozon. I varje tätort har mätningar skett i två olika miljöer, dels i en trafikbelastad dels i en urban bakgrundsmiljö. Mätningarna har visat att med diffusionsprovtagare och en samordnad strategi kan man få ett jämförelsematerial användbart för bedömning av luftföroreningssituationen i många tätorter och trafikmiljöer. Mätningarna har även visat på vilken skillnad som kan förväntas i halt mellan förmodade hårt belastade miljöer och den urbana bakgrunden. Även i mindre tätorter kan halterna av trafikrelaterade luftföroreningar bli relativt höga i förhållande till gräns-/rikt-värden och miljökvalitetsnormer. En djupare analys (som ej ingått i projektet) av erhållna resultat skulle sannolikt ge möjlighet till ytterligare bedömningar om nuvarande och framtida luftföroreningssituation i de tätorter som deltagit i projektet
Systemanalys av energiutnyttjande från avfall - utvärdering av energi, miljö och ekonomi Fallstudie - Uppsala
No full textI en systemanalys har energimässiga, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser av olika system för hantering av kommunalt avfall i Uppsala studerats. I systemanalysen har olika kombinationer av förbränning, materialåtervinning av utsorterad plast och kartong, och biologisk behandling (rötning och kompostering) av utsorterat lättnedbrytbart organiskt avfall studerats och även jämförts med deponering. I studien har en datormodell baserad på livscykelanalysmetodik (ORWARE) använts. Följande parametrar har använts för att utvärdera olika lösningar: förbrukning av energiråvaror, växthuseffekt, försurning, övergödning, bildning av marknära ozon, tungmetallflöden, företagsekonomi och samhällsekonomi (samhällsekonomi innebär en hopviktning av företagsekonomi och miljöekonomi). Studien visar att minskad deponering till förmån för ett ökat utnyttjande av energi och material i avfall är positivt från såväl miljömässig och energimässig synpunkt som samhällsekonomisk synpunkt. Detta beror framför allt på att valet av behandlingsmetod har en påverkan utanför avfallssystemet på framställning av fjärrvärme, elektricitet, fordonsbränsle, plast, kartong och gödselmedel. Denna slutsats innebär att deponering av energiinnehållande avfall ska undvikas i största möjliga utsträckning, p.g.a. det låga energi- och materialutnyttjandet och den miljöpåverkan som erhålls vid deponering. Förbränning bör utgöra en bas i Uppsalas avfallssystem. Det är också gynnsamt ur många energimässiga, miljömässiga och ekonomiska aspekter att ta emot avfall från en vidare region - i synnerhet avfall som annars skulle deponeras. Då avfallet väl är insamlat har även längre regionala transporter liten betydelse, under förutsättning att transporterna genomförs på ett effektiv sätt. Vid jämförelse mellan materialåtervinning och förbränning, samt mellan biologisk behandling och förbränning, har inga entydiga slutsatser kunnat dras vad gäller miljöpåverkan. Det finns fördelar och nackdelar med alla metoder. * Materialåtervinning av plast är samhällsekonomiskt jämförbar med förbränning och ger mindre miljöpåverkan och lägre energiförbrukning - detta under förutsättning att den återvunna plasten ersätter jungfrulig plast. * Materialåtervinning av kartong är samhällsekonomiskt och energimässigt jämförbar med förbränning, men har både miljömässiga fördelar och miljömässiga nackdelar. * Rötning av lättnedbrytbart organiskt avfall ger en högre samhällsekonomisk kostnad än förbränning och har både fördelar och nackdelar vad gäller miljöpåverkan. Det energimässiga resultatet beror det på hur rötgasen används. * Kompostering av lättnedbrytbart organiskt avfall är samhällsekonomiskt jämförbar med rötning, men ger högre energiförbrukning och större miljöpåverkanI en systemanalys har energimässiga, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser av olika system för hantering av kommunalt avfall i Uppsala studerats. I systemanalysen har olika kombinationer av förbränning, materialåtervinning av utsorterad plast och kartong, och biologisk behandling (rötning och kompostering) av utsorterat lättnedbrytbart organiskt avfall studerats och även jämförts med deponering. I studien har en datormodell baserad på livscykelanalysmetodik (ORWARE) använts. Följande parametrar har använts för att utvärdera olika lösningar: förbrukning av energiråvaror, växthuseffekt, försurning, övergödning, bildning av marknära ozon, tungmetallflöden, företagsekonomi och samhällsekonomi (samhällsekonomi innebär en hopviktning av företagsekonomi och miljöekonomi). Studien visar att minskad deponering till förmån för ett ökat utnyttjande av energi och material i avfall är positivt från såväl miljömässig och energimässig synpunkt som samhällsekonomisk synpunkt. Detta beror framför allt på att valet av behandlingsmetod har en påverkan utanför avfallssystemet på framställning av fjärrvärme, elektricitet, fordonsbränsle, plast, kartong och gödselmedel. Denna slutsats innebär att deponering av energiinnehållande avfall ska undvikas i största möjliga utsträckning, p.g.a. det låga energi- och materialutnyttjandet och den miljöpåverkan som erhålls vid deponering. Förbränning bör utgöra en bas i Uppsalas avfallssystem. Det är också gynnsamt ur många energimässiga, miljömässiga och ekonomiska aspekter att ta emot avfall från en vidare region - i synnerhet avfall som annars skulle deponeras. Då avfallet väl är insamlat har även längre regionala transporter liten betydelse, under förutsättning att transporterna genomförs på ett effektiv sätt. Vid jämförelse mellan materialåtervinning och förbränning, samt mellan biologisk behandling och förbränning, har inga entydiga slutsatser kunnat dras vad gäller miljöpåverkan. Det finns fördelar och nackdelar med alla metoder. * Materialåtervinning av plast är samhällsekonomiskt jämförbar med förbränning och ger mindre miljöpåverkan och lägre energiförbrukning - detta under förutsättning att den återvunna plasten ersätter jungfrulig plast. * Materialåtervinning av kartong är samhällsekonomiskt och energimässigt jämförbar med förbränning, men har både miljömässiga fördelar och miljömässiga nackdelar. * Rötning av lättnedbrytbart organiskt avfall ger en högre samhällsekonomisk kostnad än förbränning och har både fördelar och nackdelar vad gäller miljöpåverkan. Det energimässiga resultatet beror det på hur rötgasen används. * Kompostering av lättnedbrytbart organiskt avfall är samhällsekonomiskt jämförbar med rötning, men ger högre energiförbrukning och större miljöpåverka
Substitutionsarbete vid svenska företag
No full textSyftet med denna studie var att undersöka hur företag arbetar med substitution och vilka effekterna blir av deras arbete. Vi undersökte också skillnader mellan substitutionsarbeten hos företag i olika branscher och av olika storlek. Vår undersökning omfattade olika typer av substitution: endast kemikaliebyte, kemikaliebyte med processförändring samt borttagande av kemikalie i samband med processförändring. Bland de slutsatserna vi kom fram till har vi följande: * Det finns flera drivande krafter bakom substitution. De viktigaste är myndighetskrav, krav för att få miljömärkning och ett eget miljöengagemang. ** Leverantörer/försäljare spelar en mycket stor roll i substitutionsarbetet vid mindre företag och bland företag som saknar kemikompetens. Det är leverantörer/försäljare som granskar och bedömer den nya kemikalien. * Stora företag har mycket mer resurser till förfogande för att genomföra substitution. På de stora företagen gör de egna experterna noggranna granskningar av kemikalierna. * Enligt samtliga företag har substitution inte bara lett till bättre yttre miljö utan också till bättre arbetsmiljö. * Inget av de undersökta företagen hade gjort en utvärdering av kemikaliebytet. Samtliga företag är ändå nöjda med resultatet av bytet. I rapporten finns fler slutsatser än de ovan nämnda.Syftet med denna studie var att undersöka hur företag arbetar med substitution och vilka effekterna blir av deras arbete. Vi undersökte också skillnader mellan substitutionsarbeten hos företag i olika branscher och av olika storlek. Vår undersökning omfattade olika typer av substitution: endast kemikaliebyte, kemikaliebyte med processförändring samt borttagande av kemikalie i samband med processförändring. Bland de slutsatserna vi kom fram till har vi följande: * Det finns flera drivande krafter bakom substitution. De viktigaste är myndighetskrav, krav för att få miljömärkning och ett eget miljöengagemang. ** Leverantörer/försäljare spelar en mycket stor roll i substitutionsarbetet vid mindre företag och bland företag som saknar kemikompetens. Det är leverantörer/försäljare som granskar och bedömer den nya kemikalien. * Stora företag har mycket mer resurser till förfogande för att genomföra substitution. På de stora företagen gör de egna experterna noggranna granskningar av kemikalierna. * Enligt samtliga företag har substitution inte bara lett till bättre yttre miljö utan också till bättre arbetsmiljö. * Inget av de undersökta företagen hade gjort en utvärdering av kemikaliebytet. Samtliga företag är ändå nöjda med resultatet av bytet. I rapporten finns fler slutsatser än de ovan nämnda
Kemisk karakterisering av lakvatten från Lindbodarnas avfallsupplag i Leksand. Delrapport 1.
No full textBakgrunden till föreliggande studie var att lakvatten från Lindbodarnas avfallsupplag misstänktes ha förorenat sjön Molnbyggen. Studien syftade till att göra en kemisk karakterisering av lakvattnet. Karakteriseringen avsåg parametrar och föreningar som bestämts i andra lakvatten enligt en tidigare utvecklad metodik och inkluderade 21 allmän karakteriserande parametrar, 32 metaller och andra oorganiska föreningar, 7 metall-organiska föreningar, 90 organiska föreningar samt GC-MS 'screening' av organiska föreningar. Resultaten visade att de analyserade föreningarna förelåg i normala koncentrationer. De få avvikelser som förekom bedömdes ej som anmärkningsvärda. Vidare visade resultaten att koncentrationerna av de analyserade föreningar generellt var låga. Därmed var slutsatserna att lakvattnet från Lindbodarnas avfallsupplag var normalt avseende de parametrar och föreningar som ingick i studien. Vidare var slutsatserna att störningen på fisk i Molnbyggen inte berodde på avvikelser i sammansättningen hos lakvattnet avseende de studerade parametrarna och föreningarna.Bakgrunden till föreliggande studie var att lakvatten från Lindbodarnas avfallsupplag misstänktes ha förorenat sjön Molnbyggen. Studien syftade till att göra en kemisk karakterisering av lakvattnet. Karakteriseringen avsåg parametrar och föreningar som bestämts i andra lakvatten enligt en tidigare utvecklad metodik och inkluderade 21 allmän karakteriserande parametrar, 32 metaller och andra oorganiska föreningar, 7 metall-organiska föreningar, 90 organiska föreningar samt GC-MS 'screening' av organiska föreningar. Resultaten visade att de analyserade föreningarna förelåg i normala koncentrationer. De få avvikelser som förekom bedömdes ej som anmärkningsvärda. Vidare visade resultaten att koncentrationerna av de analyserade föreningar generellt var låga. Därmed var slutsatserna att lakvattnet från Lindbodarnas avfallsupplag var normalt avseende de parametrar och föreningar som ingick i studien. Vidare var slutsatserna att störningen på fisk i Molnbyggen inte berodde på avvikelser i sammansättningen hos lakvattnet avseende de studerade parametrarna och föreningarna