IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Markvatten, barrkemi och trädtillväxt efter behandling med olika doser och sorter av kalk. Årsrapport 1999. Effektuppföljning av Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark.
No full textSkogsstyrelsens försöksverksamhet med kalkning och vitalisering av skogsmark innehåller sedan 1990 en omfattande effektuppföljning med basprogram och specialförsök. Denna rapport redovisar effekter på markvattenkemi, barrkemi och trädtillväxt vid olika doser av kalk på skogsmark. Markvattenstudien omfattar även fyra olika kalksorter: krossad kalksten, finmald kalksten, krossad dolomit och finmald dolomit. Doserna 3, 6 och 12 ton/ha jämfördes med obehandlade referensytor. Försöket startade 1992. I markvattnet ledde alla kombinationer av dos och sort till högre kalciumhalt och BC/Al-kvot (kvot mellan baskatjoner och aluminium). För aluminium- och vätejonhalt finns tendenser till lägre halter. Resultaten visar även att det är möjligt att inom några få månader minska markvattnets surhetsgrad, i synnerhet med höga doser och finmald kalksten. Kaliumhalterna var generellt låga och det finns tendenser till minskning vid kalkning med dosen 12 ton/ha. Även halterna av nitrat- och ammoniumkväve är låga och i detta materialet finns inget som tyder på risker för förhöjda kvävehalter, vilket framförts som en risk vid kalkning av skogsmark. En tydlig effekt i barren är att kalciumhalten ökade efter kalkningen. Effekten ökade med dosen. Andra tydliga effekter var att halterna av mangan och aluminium minskade. Trädtillväxten påverkades inte av kalkningen vid någon av dosernaSkogsstyrelsens försöksverksamhet med kalkning och vitalisering av skogsmark innehåller sedan 1990 en omfattande effektuppföljning med basprogram och specialförsök. Denna rapport redovisar effekter på markvattenkemi, barrkemi och trädtillväxt vid olika doser av kalk på skogsmark. Markvattenstudien omfattar även fyra olika kalksorter: krossad kalksten, finmald kalksten, krossad dolomit och finmald dolomit. Doserna 3, 6 och 12 ton/ha jämfördes med obehandlade referensytor. Försöket startade 1992. I markvattnet ledde alla kombinationer av dos och sort till högre kalciumhalt och BC/Al-kvot (kvot mellan baskatjoner och aluminium). För aluminium- och vätejonhalt finns tendenser till lägre halter. Resultaten visar även att det är möjligt att inom några få månader minska markvattnets surhetsgrad, i synnerhet med höga doser och finmald kalksten. Kaliumhalterna var generellt låga och det finns tendenser till minskning vid kalkning med dosen 12 ton/ha. Även halterna av nitrat- och ammoniumkväve är låga och i detta materialet finns inget som tyder på risker för förhöjda kvävehalter, vilket framförts som en risk vid kalkning av skogsmark. En tydlig effekt i barren är att kalciumhalten ökade efter kalkningen. Effekten ökade med dosen. Andra tydliga effekter var att halterna av mangan och aluminium minskade. Trädtillväxten påverkades inte av kalkningen vid någon av dosern
Deposition och avrinning av tungmetaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet nära Rönnskärsverken under 1998 och 1999.
No full textDepositionen av svavel i äldre granskog vid Holmsvattnet, 17 km SSV smältverket vid Rönnskär, har minskat kraftigt till 1998 och 1999, jämfört med perioden 1986 till 1989. Undersökningarna vid Holmsvattnet visar att den minskning av tungmetalldepositionen som noterades mellan 1989 och början av 1990-talet har stabiliserats på en ny och lägre nivå. Depositionen på öppet fält har minskat med 90 %, 77 %, 53%, 65 % och 43 % för arsenik (As) respektive tungmetallerna kadmium (Cd), koppar (Cu), bly (Pb) och zink (Zn) mellan 1980-talet samt 1998 och 1999. Krondroppsmätningarna i skog, som även inkluderar torrdeposition utöver nederbördens bidrag, indikerar också en kraftig minskning i samma storleksordning som i nederbörden. Den höga avrinningen under 1998 medförde även att både utlakning och halter av samtliga tungmetaller och arsenik var högre än andra år under 1990-talet. Medelhalterna i avrinningen, av Cd, Cu, Pb och Zn har minskat med 46 %, 26 %, 47 % respektive 61 % under 1998 och 1999, jämfört med 1986 till 1989. Arealförlusterna, och medelhalterna, av arsenik var högre under 1998 och 1999 jämfört med perioden 1986 till 1989, trots en kraftigt minskad deposition under senare år. Orsaken till ökningen kan inte säkert förklaras med utförda undersökningar. Halterna av metaller i bäcken kan under 1990-talet klassas som något förhöjda men låga. Risken för direkta biologiska effekter av uppmätta halter i vatten under 1998 och 1999 bedöms som liten. Den minskande belastningen i Holmsvattnetområdet av svavel är sannolikt ett resultat av en minskad regional bakgrundsbelastning i första hand, men lägre svavelutsläpp från Rönnskärsverken kan även ha bidragitDepositionen av svavel i äldre granskog vid Holmsvattnet, 17 km SSV smältverket vid Rönnskär, har minskat kraftigt till 1998 och 1999, jämfört med perioden 1986 till 1989. Undersökningarna vid Holmsvattnet visar att den minskning av tungmetalldepositionen som noterades mellan 1989 och början av 1990-talet har stabiliserats på en ny och lägre nivå. Depositionen på öppet fält har minskat med 90 %, 77 %, 53%, 65 % och 43 % för arsenik (As) respektive tungmetallerna kadmium (Cd), koppar (Cu), bly (Pb) och zink (Zn) mellan 1980-talet samt 1998 och 1999. Krondroppsmätningarna i skog, som även inkluderar torrdeposition utöver nederbördens bidrag, indikerar också en kraftig minskning i samma storleksordning som i nederbörden. Den höga avrinningen under 1998 medförde även att både utlakning och halter av samtliga tungmetaller och arsenik var högre än andra år under 1990-talet. Medelhalterna i avrinningen, av Cd, Cu, Pb och Zn har minskat med 46 %, 26 %, 47 % respektive 61 % under 1998 och 1999, jämfört med 1986 till 1989. Arealförlusterna, och medelhalterna, av arsenik var högre under 1998 och 1999 jämfört med perioden 1986 till 1989, trots en kraftigt minskad deposition under senare år. Orsaken till ökningen kan inte säkert förklaras med utförda undersökningar. Halterna av metaller i bäcken kan under 1990-talet klassas som något förhöjda men låga. Risken för direkta biologiska effekter av uppmätta halter i vatten under 1998 och 1999 bedöms som liten. Den minskande belastningen i Holmsvattnetområdet av svavel är sannolikt ett resultat av en minskad regional bakgrundsbelastning i första hand, men lägre svavelutsläpp från Rönnskärsverken kan även ha bidragi
Övervakning av luftföroreningar i Västmanlands och Uppsala län. Resultat till och med september 1999
No full textPå uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund och Länsstyrelsen i Uppsala län har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Västmanlands län och en lokal i Uppsala län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets och Länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna visar måttlig belastning av svavel och kväve i de båda länen jämfört med situationen i Sverige som helhet. Belastningen av svavel till marken i de undersökta ytorna har minskat sedan mätningarna startade i Västmanlands län 1992. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Under hydrologiska året 1998/99 deponerades i genomsnitt 3,5 kg svavel och 5-6 kg kväve per hektar granskog i området. Mest svavel deponerades i Godkärra. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen att minska till 2010. Modellberäkningar indikerar viss återhämtning av markvattnets försurningsstatus så att markvattnet kommer att bli mindre surt. För att säkerställa utvecklingen krävs långa tidsserier där inverkan från episoder med naturligt nedfall av havssalter minimeras. Markvattnets pH-värde har varit 4,5 - 5,5 och visat högst försurningsgrad i Godkärra och Kvisterhult. Sommarhalvårets halter av marknära ozon har sannolikt varit skadliga för vegetationen. Däremot har svavel- och kvävedioxid varit betydligt under svenska miljökvalitetsnormer.På uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund och Länsstyrelsen i Uppsala län har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Västmanlands län och en lokal i Uppsala län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets och Länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna visar måttlig belastning av svavel och kväve i de båda länen jämfört med situationen i Sverige som helhet. Belastningen av svavel till marken i de undersökta ytorna har minskat sedan mätningarna startade i Västmanlands län 1992. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Under hydrologiska året 1998/99 deponerades i genomsnitt 3,5 kg svavel och 5-6 kg kväve per hektar granskog i området. Mest svavel deponerades i Godkärra. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen att minska till 2010. Modellberäkningar indikerar viss återhämtning av markvattnets försurningsstatus så att markvattnet kommer att bli mindre surt. För att säkerställa utvecklingen krävs långa tidsserier där inverkan från episoder med naturligt nedfall av havssalter minimeras. Markvattnets pH-värde har varit 4,5 - 5,5 och visat högst försurningsgrad i Godkärra och Kvisterhult. Sommarhalvårets halter av marknära ozon har sannolikt varit skadliga för vegetationen. Däremot har svavel- och kvävedioxid varit betydligt under svenska miljökvalitetsnormer
Analysis and Development of the Interpretation process in LCA
No full textThe objective of this work is to study interpretation as a procedure to use the quantitative results of a life-cycle inventory to compare process alternatives with the aim to conclude, whether or not significant differences exist with regard to the studied issues (individual emissions or impact categories). As a result of an introductory survey a procedure for quantitative interpretations is suggested, with data-quality scoring, statistical experimental planning, and multivariate data analysis as basic tools. The procedure has been tested on a case study of treatment of paper packaging waste, either by material recycling or by energy recovery (incineration). The inventory of an earlier study has been used. With the aid of what is called a conceptual model five variables, which could be presumed to have an influence on the environmental impact of paper packaging waste treatment, were identified. The choice of technology, material recycling or energy recovery, was one of these variables. Subsequently 36 scenario calculations, organised in an experimental matrix, were performed. The result was interpreted with the multivariate techniques principal component analysis (PCA), partial least-square modelling (PLS), and uncertainty analysis. The multivariate analysis made it possible to isolate the influence of the variable 'choice of technology' on the environmental impact of the system.The objective of this work is to study interpretation as a procedure to use the quantitative results of a life-cycle inventory to compare process alternatives with the aim to conclude, whether or not significant differences exist with regard to the studied issues (individual emissions or impact categories). As a result of an introductory survey a procedure for quantitative interpretations is suggested, with data-quality scoring, statistical experimental planning, and multivariate data analysis as basic tools. The procedure has been tested on a case study of treatment of paper packaging waste, either by material recycling or by energy recovery (incineration). The inventory of an earlier study has been used. With the aid of what is called a conceptual model five variables, which could be presumed to have an influence on the environmental impact of paper packaging waste treatment, were identified. The choice of technology, material recycling or energy recovery, was one of these variables. Subsequently 36 scenario calculations, organised in an experimental matrix, were performed. The result was interpreted with the multivariate techniques principal component analysis (PCA), partial least-square modelling (PLS), and uncertainty analysis. The multivariate analysis made it possible to isolate the influence of the variable 'choice of technology' on the environmental impact of the system
Övervakning av luftföroreningar i Stockholms län Resultat till och med september 1999
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Stockholms län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Depositionen på lokalerna i Stockholms län är generellt större än i angränsande län. Svaveldepositionen är av samma storleksordning som i de västra delarna av Småland. Svavelnedfallet till skogsmark i Stockholms län har minskat under 1990-talet, vilket beror på minskad torrdeposition. Denna trend återfinns på lokaler i hela Sverige. Våtdepositionen av kväve samvarierar i mycket hög grad med nederbördsmängden och ingen motsvarande trend som för svavel kan skönjas. Enligt prognoser, baserade på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, kommer årlig deposition av svavel att minska till 2,5 kg/ha år 2010. Motsvarande för kväve är 4 kg/ha. Det hydrologiska året 1998/99 kännetecknades precis som föregående år av relativt stora nederbördsmängder, 700 mm beräknat som medelvärde från nio lokaler. Svaveldepositionen till granskog uppgick till i genomsnitt 6 kg/ha, vilket innebär samma nivå som de båda föregående åren, men är mindre än under tidigare år i mätserien. Kvävenedfallet på öppet fält var nästan 7 kg/ha. Det hydrologiska året 1997/98 är det enda året i den sjuåriga mätserien med större kvävedeposition. Markvattnets pH-värde var över 5 på alla lokaler utom i Stockholmslokalerna Sticklinge och Ulriksdal. Sommarens halter av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen. De var högre än föregående år, på grund av att sommaren 1998 var regnig och sval.På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Stockholms län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Depositionen på lokalerna i Stockholms län är generellt större än i angränsande län. Svaveldepositionen är av samma storleksordning som i de västra delarna av Småland. Svavelnedfallet till skogsmark i Stockholms län har minskat under 1990-talet, vilket beror på minskad torrdeposition. Denna trend återfinns på lokaler i hela Sverige. Våtdepositionen av kväve samvarierar i mycket hög grad med nederbördsmängden och ingen motsvarande trend som för svavel kan skönjas. Enligt prognoser, baserade på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, kommer årlig deposition av svavel att minska till 2,5 kg/ha år 2010. Motsvarande för kväve är 4 kg/ha. Det hydrologiska året 1998/99 kännetecknades precis som föregående år av relativt stora nederbördsmängder, 700 mm beräknat som medelvärde från nio lokaler. Svaveldepositionen till granskog uppgick till i genomsnitt 6 kg/ha, vilket innebär samma nivå som de båda föregående åren, men är mindre än under tidigare år i mätserien. Kvävenedfallet på öppet fält var nästan 7 kg/ha. Det hydrologiska året 1997/98 är det enda året i den sjuåriga mätserien med större kvävedeposition. Markvattnets pH-värde var över 5 på alla lokaler utom i Stockholmslokalerna Sticklinge och Ulriksdal. Sommarens halter av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen. De var högre än föregående år, på grund av att sommaren 1998 var regnig och sval
Miljöanpassad produktutveckling som värdeskapande process i färgindustri
No full textMålet med detta projekt vara: Att utifrån befintliga metoder och kunskaper utarbeta ett hjälpmedel för att små och medelstora färgtillverkare lätt skall kunna arbeta med miljöanpassad produktutveckling och simulera olika typrecepts miljöpåverkan samtidigt som materialekonomiska aspekter studeras. Den modell som utvecklats inom projektet omfattar fyra huvuddelar: - Produktutredning. - Specificering av eftersträvad produkt. -Checklista för miljöanpassad produktutveckling. - Verktyg som stödjer/verifierar miljöanpassningen. I och med detta projekt har färgföretag oavsett storlek nu har givits bättre möjligheter att arbeta med MPU med helhetssyn vid sin produktutveckling. Exempel på områden som kan vidareutvecklats är exempelvis integrering i andra befintliga system (t.ex. Receptformuleringsprogram eller MPS-program).Målet med detta projekt vara: Att utifrån befintliga metoder och kunskaper utarbeta ett hjälpmedel för att små och medelstora färgtillverkare lätt skall kunna arbeta med miljöanpassad produktutveckling och simulera olika typrecepts miljöpåverkan samtidigt som materialekonomiska aspekter studeras. Den modell som utvecklats inom projektet omfattar fyra huvuddelar: - Produktutredning. - Specificering av eftersträvad produkt. -Checklista för miljöanpassad produktutveckling. - Verktyg som stödjer/verifierar miljöanpassningen. I och med detta projekt har färgföretag oavsett storlek nu har givits bättre möjligheter att arbeta med MPU med helhetssyn vid sin produktutveckling. Exempel på områden som kan vidareutvecklats är exempelvis integrering i andra befintliga system (t.ex. Receptformuleringsprogram eller MPS-program)
Övervakning av luftföroreningar i norra Sverige Resultat till och med september 1999
No full textPå uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Boliden Mineral samt Älvsbyns, Kiruna och Luleå kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på 19 platser i norra Sverige. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna i norra Sverige visar en gradient med minskad deposition från kusten inåt land. Norra Sveriges inland tar emot mindre deposition än övriga delar av Sverige, medan depositionen på lokalerna längs Norrlandskusten är på samma nivå som i mellersta Sverige. Den årliga depositionen av svavel har minskat tydligt under 1990-talet, från i genomsnitt 3 kg/ha till 2 kg/ha. Både minskning av våt- och torrdeposition har bidragit till detta. Även våtdepositionen av kväve har minskat. Under första halvan av 1990-talet deponerades i genomsnitt mellan 2,5 och 3 kg kväve per hektar varje år. Därefter har depositionen underskridit 2,5 kg/ha samtliga år. Prognoser baserade på beslut om utsläppsminskningar visar att årlig svaveldeposition kommer att minska till 1 kg/ha år 2010 om beslutade åtgärder genomförs. Motsvarande för kväve är 1,5 kg/ha. Depositionen under det hydrologiska året 1998/99 var i samma storleksordning som under 1996/97 och 1997/98, men avsevärt mindre än i början av 1990-talet. Markvattenstatusen har, liksom tidigare år, generellt sett varit ganska god. Markvattnets pH-värde har varit mellan 5,5 och 6,5 med undantag av några kustnära lokaler med stor deposition. Aluminium- och kvävehalterna har på de flesta lokalerna varit mycket låga.På uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Boliden Mineral samt Älvsbyns, Kiruna och Luleå kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på 19 platser i norra Sverige. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna i norra Sverige visar en gradient med minskad deposition från kusten inåt land. Norra Sveriges inland tar emot mindre deposition än övriga delar av Sverige, medan depositionen på lokalerna längs Norrlandskusten är på samma nivå som i mellersta Sverige. Den årliga depositionen av svavel har minskat tydligt under 1990-talet, från i genomsnitt 3 kg/ha till 2 kg/ha. Både minskning av våt- och torrdeposition har bidragit till detta. Även våtdepositionen av kväve har minskat. Under första halvan av 1990-talet deponerades i genomsnitt mellan 2,5 och 3 kg kväve per hektar varje år. Därefter har depositionen underskridit 2,5 kg/ha samtliga år. Prognoser baserade på beslut om utsläppsminskningar visar att årlig svaveldeposition kommer att minska till 1 kg/ha år 2010 om beslutade åtgärder genomförs. Motsvarande för kväve är 1,5 kg/ha. Depositionen under det hydrologiska året 1998/99 var i samma storleksordning som under 1996/97 och 1997/98, men avsevärt mindre än i början av 1990-talet. Markvattenstatusen har, liksom tidigare år, generellt sett varit ganska god. Markvattnets pH-värde har varit mellan 5,5 och 6,5 med undantag av några kustnära lokaler med stor deposition. Aluminium- och kvävehalterna har på de flesta lokalerna varit mycket låga
Prövning av ekotoxikologiska testmetoder vid värdering av miljöpåverkan av sorbenter för olje- och kemikaliespill
No full textProjektets syfte är att ta fram bedömningsgrunder för miljöpåverkan för sorbenter och deras användning vid bekämpning av olje- och kemikaliespill. Som en del av detta ingår en prövning och utvärdering av lämpliga ekotoxikologiska testmetoder. Med dessa metoder ska effekter i olika miljöer, på olika organismer och i olika nivåer i ekosystemet kunna mätas och värderas. Oanvända sorbenter har undersökts med ett urval ekotoxikologiska testmetoder dels vid direkt exponering, dels efter utlakning i vatten. 10-11 sorbenter representerande olika ursprung och råmaterial har ingått. Effekter av lakvatten på undersökta organismer i landmiljö var mycket små. Vissa sorptionsmedel utövade toxiska effekter på organismer i vattenmiljön antingen i test med hela sorbenten närvarande eller via utlakning och exponering för en vattenfas. Multivariat analys av data visade att algtest, Microtox-test, och akut toxicitet i test av fiskyngel gav unik information om toxiska egenskaper hos sorbenter. Ingen av dessa tre organismer/tester kan ersättas av någon av de andra.Projektets syfte är att ta fram bedömningsgrunder för miljöpåverkan för sorbenter och deras användning vid bekämpning av olje- och kemikaliespill. Som en del av detta ingår en prövning och utvärdering av lämpliga ekotoxikologiska testmetoder. Med dessa metoder ska effekter i olika miljöer, på olika organismer och i olika nivåer i ekosystemet kunna mätas och värderas. Oanvända sorbenter har undersökts med ett urval ekotoxikologiska testmetoder dels vid direkt exponering, dels efter utlakning i vatten. 10-11 sorbenter representerande olika ursprung och råmaterial har ingått. Effekter av lakvatten på undersökta organismer i landmiljö var mycket små. Vissa sorptionsmedel utövade toxiska effekter på organismer i vattenmiljön antingen i test med hela sorbenten närvarande eller via utlakning och exponering för en vattenfas. Multivariat analys av data visade att algtest, Microtox-test, och akut toxicitet i test av fiskyngel gav unik information om toxiska egenskaper hos sorbenter. Ingen av dessa tre organismer/tester kan ersättas av någon av de andra
Övervakning av luftföroreningar i Jönköpings län Resultat till och med september 1999
No full textPå uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. I februari 1996 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa lokaler. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Nedfallet i Jönköpings län är därmed mindre än i exempelvis Kronobergs län, Skåne och Halland, men större än i Kalmar län och länen norrut. För en granyta i länet, Alandsryd, finns en tidsserie från 1989/90. Alandsryd visar på en ökning av nederbördens pH under 90-talet från 4,4 till 4,7 samt en halvering av svavelnedfallet i skogen under 90-talet. Denna utveckling återfinns i provytor runt om i Sverige, framför allt i sydväst. För kväve finns ingen motsvarande trend. Under 1998/99 var medelnederbörden på de sex lokalerna i Jönköpings län 930 mm, vilket var mindre än föregående hydrologiska år. Svavelnedfallet i skog uppgick till i genomsnitt 4,4 kg/ha (exklusive havssaltets bidrag). I tallytan i Gynge deponerades mindre än i granytorna. Den genomsnittliga kvävedepositionen på öppet fält var 7,3 kg/ha och i skog kan den totala depositionen på grund av torrdepositionen antas vara något större. Dessa nivåer kan jämföras med förväntad nivå år 2010 baserat på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, 3 kg svavel och 5,5 kg kväve per hektar och år. Markvattenkemin uppvisar försurningspåverkan i de flesta provytor i länet, på fyra av ytorna var pH under 5. En nystartad lokal, Värnvik, avvek kraftigt från övriga ytor, med pH omkring 6,5, höga halter av baskatjoner och låga halter av oorganiskt aluminium. Lufthalter mäts i Bordsjö och ozonhalten där har överskridit det av Naturvårdsverket föreslagna miljökvalitetsmålet för ozon.På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. I februari 1996 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa lokaler. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Nedfallet i Jönköpings län är därmed mindre än i exempelvis Kronobergs län, Skåne och Halland, men större än i Kalmar län och länen norrut. För en granyta i länet, Alandsryd, finns en tidsserie från 1989/90. Alandsryd visar på en ökning av nederbördens pH under 90-talet från 4,4 till 4,7 samt en halvering av svavelnedfallet i skogen under 90-talet. Denna utveckling återfinns i provytor runt om i Sverige, framför allt i sydväst. För kväve finns ingen motsvarande trend. Under 1998/99 var medelnederbörden på de sex lokalerna i Jönköpings län 930 mm, vilket var mindre än föregående hydrologiska år. Svavelnedfallet i skog uppgick till i genomsnitt 4,4 kg/ha (exklusive havssaltets bidrag). I tallytan i Gynge deponerades mindre än i granytorna. Den genomsnittliga kvävedepositionen på öppet fält var 7,3 kg/ha och i skog kan den totala depositionen på grund av torrdepositionen antas vara något större. Dessa nivåer kan jämföras med förväntad nivå år 2010 baserat på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, 3 kg svavel och 5,5 kg kväve per hektar och år. Markvattenkemin uppvisar försurningspåverkan i de flesta provytor i länet, på fyra av ytorna var pH under 5. En nystartad lokal, Värnvik, avvek kraftigt från övriga ytor, med pH omkring 6,5, höga halter av baskatjoner och låga halter av oorganiskt aluminium. Lufthalter mäts i Bordsjö och ozonhalten där har överskridit det av Naturvårdsverket föreslagna miljökvalitetsmålet för ozon
Övervakning av luftföroreningar i Östergötlands län Resultat till och med september 1999
No full textPå uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Nedfall av försurande ämnen visar en gradient med störst nedfall i sydvästra Sverige och avtagande värden åt nordost. I norra Sverige finns en gradient med högre värden längs ostkusten än längre in i landet. Stockholmsområdet visar större belastning än kringliggande län. Under 1990-talet har nedfallet av svavel minskat, framför allt gäller det torrdeponerat svavel. För kväve är det svårt att se trender. Resultaten från Östergötland följer det generella mönstret. Under de tre senaste åren har totala nedfallet av svavel till granskog varit 4,2 kg/ha. Motsvarande för kväve uppskattas vara 6-7 kg/ha. Markvatten från skogsytorna i Östergötlands län har generellt visat måttlig försurningspåverkan. Oftast har pH-värdet i markvattnet varit mellan 4,7 och 5,7. På samma sätt som i övriga Sverige har halterna av marknära ozon inneburit risk för skador på känslig vegetation. Nederbördsmängden på de sju lokalerna i länet var nästan 800 mm under det senaste hydrologiska året, från oktober 1998 till september 1999, vilket är 15 % mer än medelvärdet för hela tidsperioden. Nedfallet av kväve var snarare högre än tidigare, cirka 7 kg/ha, men svavelnedfallet något mindre, 4,1 kg/ha. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer nedfallet av svavel och kväve att minska till 2010. Under 1998/99 var pH-värdet i nederbörd från samtliga lokaler i genomsnitt 4,7, vilket är högre än i början av 1990-talet. På grund av den regniga och kyliga sommaren 1998 var halterna av marknära ozon betydligt högre under sommaren 1999.På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Nedfall av försurande ämnen visar en gradient med störst nedfall i sydvästra Sverige och avtagande värden åt nordost. I norra Sverige finns en gradient med högre värden längs ostkusten än längre in i landet. Stockholmsområdet visar större belastning än kringliggande län. Under 1990-talet har nedfallet av svavel minskat, framför allt gäller det torrdeponerat svavel. För kväve är det svårt att se trender. Resultaten från Östergötland följer det generella mönstret. Under de tre senaste åren har totala nedfallet av svavel till granskog varit 4,2 kg/ha. Motsvarande för kväve uppskattas vara 6-7 kg/ha. Markvatten från skogsytorna i Östergötlands län har generellt visat måttlig försurningspåverkan. Oftast har pH-värdet i markvattnet varit mellan 4,7 och 5,7. På samma sätt som i övriga Sverige har halterna av marknära ozon inneburit risk för skador på känslig vegetation. Nederbördsmängden på de sju lokalerna i länet var nästan 800 mm under det senaste hydrologiska året, från oktober 1998 till september 1999, vilket är 15 % mer än medelvärdet för hela tidsperioden. Nedfallet av kväve var snarare högre än tidigare, cirka 7 kg/ha, men svavelnedfallet något mindre, 4,1 kg/ha. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer nedfallet av svavel och kväve att minska till 2010. Under 1998/99 var pH-värdet i nederbörd från samtliga lokaler i genomsnitt 4,7, vilket är högre än i början av 1990-talet. På grund av den regniga och kyliga sommaren 1998 var halterna av marknära ozon betydligt högre under sommaren 1999