IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Further investigatiions on the influence of sediment-associated phthalate esters (DEHP and DINP) on hatching and survival of the moorfrog Rana arvalis
No full textThe hatchability and survival of eggs from Moorfrog (Rana arvalis) and condition and growth of hatched larvae were examined in presence of various concentrations of di-2-ethylhexyl phtalate (DEHP) in the sediment. Two types of sediment have been used in the biological assay. Fine sediment comprising mostly degraded organic material and a coarse type consisting of higher degree at two temperatures 10 and S°C. Each test series consisted of three different concentrations of spiked sediments, 1000, 300 and 100 mg DEHP/k:g dw together with solvent (acetone) control and control. Five replicants were examined for each of the different treatments. Exposure to DEHP conducted at 1ooc showed no significant effect on the hatching frequency and median hatching time for all tested concentrations, compared to the control groups. soc, except that the lower temperature gave a significant decrease in hatching frequency for all tested concentrations compared to the 10°C series. The lower hatchability at the lower temperature indicated that an unnaturally high stress factor was added to the experiments when exposure was conducted at the lower temperature. Larval mortality was less than 2 percent, in all tested concentrations and was not correlated to the temperature. There was no significant difference in mortality among the various treatments. The visual morphological deformities were also low in all tested concentrations and no significant difference could be established. Growth measurements showed no significant difference between the sediment types or a dose related difference within the 10°C and S°C experiments. Parallel to DEHP, an identical experiment with diisononyl phthalate (DINP) was performed in the same manner at 10°C. Exposure to DINP showed no significant effect on the hatching frequency and median hatching time for all tested concentrations, compared to the control groups. There was no significant difference in mortality and growth among the various treatments. Visual morphological deformities were also low in the controls as well as in all tested concentrations and no significant difference could be established.This report is only available in English
Fosfor i nederbörd. Resultat från mätningar under 1990-talet
No full textData on the levels of phosphorus (P) in precipitation is presented for 3 stations in Sweden, and a number of stations in Finland, Norway, Denmark, Ireland, and Germany. The various collection procedures and analytical methods are described for investigations during the 1990's. Levels of P in precipitation in northwestern Europe are often below detection thresholds, especially when only phosphate-P is analysed. A large temporal and spatial variation occurs in the data series. No general trends are observed in the reported studies. Knowledge about the factors that influence the variations has improved since the 1980's. The cost-effectiveness of monitoring P in precipitation is discussed. The relative importance of P input by precipitation is strongly dependant on several circumstances, and is rather uncertain for most areas in the Nordic countries. (in Swedish with extended abstract in English)Data on the levels of phosphorus (P) in precipitation is presented for 3 stations in Sweden, and a number of stations in Finland, Norway, Denmark, Ireland, and Germany. The various collection procedures and analytical methods are described for investigations during the 1990's. Levels of P in precipitation in northwestern Europe are often below detection thresholds, especially when only phosphate-P is analysed. A large temporal and spatial variation occurs in the data series. No general trends are observed in the reported studies. Knowledge about the factors that influence the variations has improved since the 1980's. The cost-effectiveness of monitoring P in precipitation is discussed. The relative importance of P input by precipitation is strongly dependant on several circumstances, and is rather uncertain for most areas in the Nordic countries. (in Swedish with extended abstract in English
Övervakning av luftföroreningar i Örebro län Resultat till och med september 2000
No full textPå uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen på de undersökta lokalerna i Örebro län ingår i princip i detta generella mönster. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige. Samtidigt har nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det generellt svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även av svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen. Mest utmärkande för hydrologiska året mellan oktober 1999 och september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nederbörden var mindre sur än tidigare (i genomsnitt pH-värde 4,7) och mängden nederbörd var drygt 800 mm. Nedfallet av svavel till marken i skogen var i nivå med förväntad genomsnittlig belastning i Svealand år 2010; 2,5 kg/ha. Nedfallet av kväve var dock fortfarande större än acceptabla nivåer, 5,8 kg/ha på öppet fält och uppskattningsvis 8 kg/ha per hektar skog i länet. Samtliga markvattenprovtagningar under året har visat pH-värden mellan 4,8 och 5,5.På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen på de undersökta lokalerna i Örebro län ingår i princip i detta generella mönster. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige. Samtidigt har nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det generellt svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även av svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen. Mest utmärkande för hydrologiska året mellan oktober 1999 och september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nederbörden var mindre sur än tidigare (i genomsnitt pH-värde 4,7) och mängden nederbörd var drygt 800 mm. Nedfallet av svavel till marken i skogen var i nivå med förväntad genomsnittlig belastning i Svealand år 2010; 2,5 kg/ha. Nedfallet av kväve var dock fortfarande större än acceptabla nivåer, 5,8 kg/ha på öppet fält och uppskattningsvis 8 kg/ha per hektar skog i länet. Samtliga markvattenprovtagningar under året har visat pH-värden mellan 4,8 och 5,5
Kemisk karakterisering av lakvatten från Lindbodarnas avfallsupplag i Leksand. Delrapport 2
No full textFöreliggande studie initierades av att skador på fisk i sjön Molnbyggen nära Leksand hade observerats och att lakvatten från Lindbodarnas avfallsupplag misstänktes ha förorenat sjön. Studien syftade till att karakterisera lakvatten från Lindbodarnas avfallsupplag och ca 400 parametrar bestämdes. Resultaten bekräftade tidigare resultat som har visat att lakvat-ten innehåller ett stort antal miljöfarliga komponenter. Följande ämnen och ämnesgrupper som kan utgöra miljörisker uppmättes: bensen och alkylerade bensener, alkylerade fenoler, polyaromatiska föreningar, di-(2-etylhexyl)ftalat, klorerade bensener, klorerade fenoler, PCB, klorerade dioxiner och furaner, bromerade flamskyddsmedel, cyanid, fenoxisyror, dietyltoluamid, bentazon p,pn-DDD, p,pn-DDE, metylkvicksilver, tennorganiska föreningar, metaller och andra element. Vidare förelåg stora mängder kolväten som en ytfilm och i sedimentet i lakvattendammen. Resultaten gav en mycket detaljerad bild av den kemiska sammansättningen av lakvattnet från Lindbodarnas avfallsupplag. Detta utgör ett mycket viktigt underlag för fortsatt forskning kring kemiska ämnens påverkan på omgivande natur. Trots det var det med dagens kunskap inte möjligt att säkerställa ett samband mellan de skador som uppmätts hos fisk i sjön Molnbyggen och utsläpp av ämnen från Lindbodarnas avfallsupplag.Föreliggande studie initierades av att skador på fisk i sjön Molnbyggen nära Leksand hade observerats och att lakvatten från Lindbodarnas avfallsupplag misstänktes ha förorenat sjön. Studien syftade till att karakterisera lakvatten från Lindbodarnas avfallsupplag och ca 400 parametrar bestämdes. Resultaten bekräftade tidigare resultat som har visat att lakvat-ten innehåller ett stort antal miljöfarliga komponenter. Följande ämnen och ämnesgrupper som kan utgöra miljörisker uppmättes: bensen och alkylerade bensener, alkylerade fenoler, polyaromatiska föreningar, di-(2-etylhexyl)ftalat, klorerade bensener, klorerade fenoler, PCB, klorerade dioxiner och furaner, bromerade flamskyddsmedel, cyanid, fenoxisyror, dietyltoluamid, bentazon p,pn-DDD, p,pn-DDE, metylkvicksilver, tennorganiska föreningar, metaller och andra element. Vidare förelåg stora mängder kolväten som en ytfilm och i sedimentet i lakvattendammen. Resultaten gav en mycket detaljerad bild av den kemiska sammansättningen av lakvattnet från Lindbodarnas avfallsupplag. Detta utgör ett mycket viktigt underlag för fortsatt forskning kring kemiska ämnens påverkan på omgivande natur. Trots det var det med dagens kunskap inte möjligt att säkerställa ett samband mellan de skador som uppmätts hos fisk i sjön Molnbyggen och utsläpp av ämnen från Lindbodarnas avfallsupplag
Kvicksilver och organiska miljögifter i Örserumsviken. Utvärdering av mätresultat
No full textEn omfattande sammanställning har gjorts om miljötillståndet i Örserumsviken söder om Västervik, med avseende på miljöföroreningarna PCB, PAH och kvicksilver. Viken är för närvarande föremål för en genomgripande sanering. Resultaten visar att stora mängder PCB och kvicksilver ligger lagrade inom området, samt att Örserumsviken är en källa till PCB och kvicksilver för omgivningen, medan PAH i större utsträckning deponeras i området. Betydande mängder av samtliga tre föroreningsgrupper uppskattas avgå med vatten ut i Östersjön varje år.En omfattande sammanställning har gjorts om miljötillståndet i Örserumsviken söder om Västervik, med avseende på miljöföroreningarna PCB, PAH och kvicksilver. Viken är för närvarande föremål för en genomgripande sanering. Resultaten visar att stora mängder PCB och kvicksilver ligger lagrade inom området, samt att Örserumsviken är en källa till PCB och kvicksilver för omgivningen, medan PAH i större utsträckning deponeras i området. Betydande mängder av samtliga tre föroreningsgrupper uppskattas avgå med vatten ut i Östersjön varje år
Life Cycle Assessment of Road. A Pilot Study for Inventory Analysis. Second Revised Edition
No full textThis second edition of Life Cycle Assessment of Road is an English translation of the Swedish report 'Livscykelanalys av väg', Swedish Environmental Research Institute (IVL) report B 1210 from 1995. The translation has been performed on behalf of Surrey County Council in England by Anna Eriksson and Lucia Elghali in cooperation with Håkan Stripple at IVL. Based on experiences and comments from the original report some minor changes of the content have also been made. Comments to three subjects have been made: ; Inherent energy content in road surface materials. ; Road lighting and the influence of different road surface materials. ; CO2 uptake in concrete. Table 4.2.12.2 (application of tack coat) and table 4.2.38.2 (inventory data for hot mixed asphalt) in the original report has been replaced due to typing error. The typing errors affect only these tables and not the model or other results.This second edition of Life Cycle Assessment of Road is an English translation of the Swedish report 'Livscykelanalys av väg', Swedish Environmental Research Institute (IVL) report B 1210 from 1995. The translation has been performed on behalf of Surrey County Council in England by Anna Eriksson and Lucia Elghali in cooperation with Håkan Stripple at IVL. Based on experiences and comments from the original report some minor changes of the content have also been made. Comments to three subjects have been made: ; Inherent energy content in road surface materials. ; Road lighting and the influence of different road surface materials. ; CO2 uptake in concrete. Table 4.2.12.2 (application of tack coat) and table 4.2.38.2 (inventory data for hot mixed asphalt) in the original report has been replaced due to typing error. The typing errors affect only these tables and not the model or other results
Tillämpningar av klimatmål och Kyotoprotokollet - En allmän konsekvensanalys med branschexempel
No full textFrågeställningarna kring klimatproblematiken är svåra och komplexa. Svårigheterna finns på alla nivåer från att bedöma hur allvarliga klimatförändringarna är till att ta fram fungerande system för reduktion av växthusgaser. Det finns många frågetecken kring de reduktionssystem som är aktuella idag. Trots att problematiken är svår både ur ett politiskt och ekonomiskt perspektiv så är det ändå viktigt att analysera de olika systemen noggrant och förutsättningslöst. Sammanfattningsvis kan sägas att tre huvudfrågor är av central betydelse vid en analys av olika reduktionssystem: * Hur stor skall reduktionen vara? * Var skall reduktionen ske? * Vem skall betala för reduktionen? Olika reduktionssystem och olika utformning av systemen ger olika svar på dessa frågor. Det har visats att det inte bara är handel med utsläppsrätter som leder till kostnadseffektivitet. Kostnadseffektivitet kan uppnås med många olika system. Det är snarare detaljutformningen av systemen som avgör slutresultatet. Den största skillnaden mellan de olika systemen ligger troligen i betalningsströmmarna.Frågeställningarna kring klimatproblematiken är svåra och komplexa. Svårigheterna finns på alla nivåer från att bedöma hur allvarliga klimatförändringarna är till att ta fram fungerande system för reduktion av växthusgaser. Det finns många frågetecken kring de reduktionssystem som är aktuella idag. Trots att problematiken är svår både ur ett politiskt och ekonomiskt perspektiv så är det ändå viktigt att analysera de olika systemen noggrant och förutsättningslöst. Sammanfattningsvis kan sägas att tre huvudfrågor är av central betydelse vid en analys av olika reduktionssystem: * Hur stor skall reduktionen vara? * Var skall reduktionen ske? * Vem skall betala för reduktionen? Olika reduktionssystem och olika utformning av systemen ger olika svar på dessa frågor. Det har visats att det inte bara är handel med utsläppsrätter som leder till kostnadseffektivitet. Kostnadseffektivitet kan uppnås med många olika system. Det är snarare detaljutformningen av systemen som avgör slutresultatet. Den största skillnaden mellan de olika systemen ligger troligen i betalningsströmmarna
Kartläggning och beräkning av potentiella och faktiska utslää av HFC, FC och SF6 i Sverige
No full textPå uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet AB genomfört en kartläggning av förekomst, samt beräkning av potentiella och faktiska emissioner, av fluorerade växthusgaser i Sverige. Beräkningar har innefattat perioden 1990-1999, samt prognoser för åren 2005, 2010, 2015 och 2020. Kartläggningen och beräkningarna innefattar ofullständigt halogenerade fluorkolväten (HFC), fullständigt halogenerade fluorkolväten (FC) och svavelhexafluorid (SF6). I inventeringen har ingått en rad olika branscher, produktgrupper eller användningsområden, såsom kyl-, frys- och elektronikindustri, aluminiumtillverkning, magnesiumgjutning, elektrisk isolering, isolerglas samt joggingskor. Beräkningarna visar att de faktiska emissionerna ökat med 50% i Sverige mellan 1990 och 1999, från ca 0.52 till 0.78 miljoner ton CO2-ekvivalanterPå uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet AB genomfört en kartläggning av förekomst, samt beräkning av potentiella och faktiska emissioner, av fluorerade växthusgaser i Sverige. Beräkningar har innefattat perioden 1990-1999, samt prognoser för åren 2005, 2010, 2015 och 2020. Kartläggningen och beräkningarna innefattar ofullständigt halogenerade fluorkolväten (HFC), fullständigt halogenerade fluorkolväten (FC) och svavelhexafluorid (SF6). I inventeringen har ingått en rad olika branscher, produktgrupper eller användningsområden, såsom kyl-, frys- och elektronikindustri, aluminiumtillverkning, magnesiumgjutning, elektrisk isolering, isolerglas samt joggingskor. Beräkningarna visar att de faktiska emissionerna ökat med 50% i Sverige mellan 1990 och 1999, från ca 0.52 till 0.78 miljoner ton CO2-ekvivalante
Övervakning av luftföroreningar i Stockholms län Resultat till och med september 2000
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Stockholms län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Det innebär att depositionen på lokalerna i Stockholms län generellt varit större än i angränsande län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige, och nedfallet av svavel, minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen avi första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Mest utmärkande för det hydrologiska året mellan oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nederbörden var mindre sur än tidigare (pH-värde 4,7) och mängden nederbörd var i genomsnitt 630 mm. Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer. För svavel uppmättes 3,4 kg per hektar skogsmark, vilket dock är mindre än vad som noterats något år tidigare. Kvävenedfallet var på samma nivå som tidigare; 5 kg per hektar öppen mark och uppskattningsvis 7-8 kg per hektar granskog i området. Markvatten från Sticklinge och Ulriksdal visar mer försurningspåverkan än från övriga lokaler; pH-värden runt 4,5-4,9. Lufthalter av svavel- och kvävedioxid var generellt högre än i angränsande län, speciellt gäller detta Sticklinge och Ulriksdal. Halterna av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen även om de, på grund av vädret, var lägre än sommaren 1999.På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Stockholms län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Det innebär att depositionen på lokalerna i Stockholms län generellt varit större än i angränsande län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige, och nedfallet av svavel, minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen avi första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Mest utmärkande för det hydrologiska året mellan oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nederbörden var mindre sur än tidigare (pH-värde 4,7) och mängden nederbörd var i genomsnitt 630 mm. Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer. För svavel uppmättes 3,4 kg per hektar skogsmark, vilket dock är mindre än vad som noterats något år tidigare. Kvävenedfallet var på samma nivå som tidigare; 5 kg per hektar öppen mark och uppskattningsvis 7-8 kg per hektar granskog i området. Markvatten från Sticklinge och Ulriksdal visar mer försurningspåverkan än från övriga lokaler; pH-värden runt 4,5-4,9. Lufthalter av svavel- och kvävedioxid var generellt högre än i angränsande län, speciellt gäller detta Sticklinge och Ulriksdal. Halterna av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen även om de, på grund av vädret, var lägre än sommaren 1999
Deposition och avrinning av tungmetaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet nära Rönnskärsverken under året 1999/2000
No full textDepositionen av svavel i äldre granskog vid Holmsvattnet minskade kraftigt mellan perioden 1986 till 1989 och mätåret 1999/00. En viss minskning av kvävedepositionen, framför allt ammoniumkväve, har noterats under hela perioden 1986 till 2000. Depositionen av arsenik samt jämförbara tungmetaller på öppet fält och i granskog mellan de olika perioderna visar på en kraftig minskning (50-83 %) mellan 1986-1989 och 1999/00 för arsenik, kadmium, koppar, bly och zink. Depositionen av tungmetaller uppvisar inga tydliga trender under 1990-talet. Arsenik i nederbörd och krondropp har minskat tydligt efter 1995. Den stora minskningen av metaller som är relaterade till utsläpp från Rönnskärsverken skedde i skarven mellan 1980 och 1990-talen. Under de senaste året i undersökningen, 1999/00 har halterna av arsenik, kadmium, krom, nickel och zink i nederbörd varit på samma nivå som bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige.Endast koppar och bly uppvisade tydligt högre halter. Utlakningen, och halterna, av kadmium, koppar, bly och zink har minskat kraftigt (22-59 %) till 1999/00, jämfört med perioden 1986 till 1989. Huvuddelen av minskningen skedde i skarven mellan de olika undersökningsperioderna. Utlakningen och halter av arsenik var högre under år 2000, liksom perioden 1991 till 1999, jämfört med perioden 1986 till 1989. Ökningen, trots en minskad deposition under senare år, kan inte säkert förklaras, men bytet av analysmetod mellan perioderna kan inte helet uteslutas som en påverkande faktor. Trots att halterna av tungmetaller minskat i bäckvattnet under 1990-talet var urlakningen av arsenik, kadmium, och bly något högre än de sannolika bakgrundsvärdena i kustnära områden i norra SverigeDepositionen av svavel i äldre granskog vid Holmsvattnet minskade kraftigt mellan perioden 1986 till 1989 och mätåret 1999/00. En viss minskning av kvävedepositionen, framför allt ammoniumkväve, har noterats under hela perioden 1986 till 2000. Depositionen av arsenik samt jämförbara tungmetaller på öppet fält och i granskog mellan de olika perioderna visar på en kraftig minskning (50-83 %) mellan 1986-1989 och 1999/00 för arsenik, kadmium, koppar, bly och zink. Depositionen av tungmetaller uppvisar inga tydliga trender under 1990-talet. Arsenik i nederbörd och krondropp har minskat tydligt efter 1995. Den stora minskningen av metaller som är relaterade till utsläpp från Rönnskärsverken skedde i skarven mellan 1980 och 1990-talen. Under de senaste året i undersökningen, 1999/00 har halterna av arsenik, kadmium, krom, nickel och zink i nederbörd varit på samma nivå som bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige.Endast koppar och bly uppvisade tydligt högre halter. Utlakningen, och halterna, av kadmium, koppar, bly och zink har minskat kraftigt (22-59 %) till 1999/00, jämfört med perioden 1986 till 1989. Huvuddelen av minskningen skedde i skarven mellan de olika undersökningsperioderna. Utlakningen och halter av arsenik var högre under år 2000, liksom perioden 1991 till 1999, jämfört med perioden 1986 till 1989. Ökningen, trots en minskad deposition under senare år, kan inte säkert förklaras, men bytet av analysmetod mellan perioderna kan inte helet uteslutas som en påverkande faktor. Trots att halterna av tungmetaller minskat i bäckvattnet under 1990-talet var urlakningen av arsenik, kadmium, och bly något högre än de sannolika bakgrundsvärdena i kustnära områden i norra Sverig