IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
EDTAs öde i miljön: interaktion med partikulärt material och sedimenten
No full textDenna undersökning beskriver betydelsen av partikel-bunden transport av komplexbildarna EDTA i vattenmiljön. EDTA-halten i partiklar i vattenmassan, i sedimenterande material och i sediment har analyserats. Utifrån dessa data har en enkel massbalans gjorts för EDTA i Edeboviken. Sedimentens och den fotokemiska nedbrytningen betydelse som EDTA-fällor belyses. Vidare redovisas resultaten från en omfattande kartläggning av EDTAs-förekomst och ursprung i Vättern. En enkel budget och prognos för EDTA-omsättningen i sjön redovisas också.Denna undersökning beskriver betydelsen av partikel-bunden transport av komplexbildarna EDTA i vattenmiljön. EDTA-halten i partiklar i vattenmassan, i sedimenterande material och i sediment har analyserats. Utifrån dessa data har en enkel massbalans gjorts för EDTA i Edeboviken. Sedimentens och den fotokemiska nedbrytningen betydelse som EDTA-fällor belyses. Vidare redovisas resultaten från en omfattande kartläggning av EDTAs-förekomst och ursprung i Vättern. En enkel budget och prognos för EDTA-omsättningen i sjön redovisas också
Climate impact from Peat Utilisation in Sweden
No full textThe climate impact from the use of peat for energy production in Sweden has been evaluated in terms of contribution to atmospheric radiative forcing. This was done by attempting to answer the question 'What will be the climate impact if one would use 1 m2 of mire for peat extraction during 20 years?'. Two different methods of after-treatment were studied: afforestation and restoration of wetland. The climate impact from a peatland - wetland energy scenario and a peatland - forestry energy scenario was compared to the climate impact from coal, natural gas and forest residues. Sensitivity analyses were performed to evaluate which parameters that are important to take into consideration in order to minimize the climate impact from peat utilisationThe climate impact from the use of peat for energy production in Sweden has been evaluated in terms of contribution to atmospheric radiative forcing. This was done by attempting to answer the question 'What will be the climate impact if one would use 1 m2 of mire for peat extraction during 20 years?'. Two different methods of after-treatment were studied: afforestation and restoration of wetland. The climate impact from a peatland - wetland energy scenario and a peatland - forestry energy scenario was compared to the climate impact from coal, natural gas and forest residues. Sensitivity analyses were performed to evaluate which parameters that are important to take into consideration in order to minimize the climate impact from peat utilisatio
Övervakning av luftföroreningar i Jönköpings län Resultat till och med september 2000
No full textPå uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. I februari 1996 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa lokaler. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel minskade ytterligare i Jönköping län under det hydrologiska året 1999/00, delvis beroende på lägre nederbörd än året innan. Utmärkande för hela mätperioden på tio år i länet är främst att torrdepositionen till skog har minskat mest. Trots den kraftiga minskningen under senare år finns det fortfarande en påtaglig gradient i länet där nedfallet varierar mellan knappt 3 till nära 5 kg per ha (exklusive havssaltets bidrag). Området i sydväst har fortfarande en belastning som påtagligt överskrider nuvarande miljömål. Mätningarna i nordöstra delen av länet visar dock att nedfallet av svavel ligger nära eller till och med under det genomsnittliga miljömålet för Götaland på 3 kg per hektar och år (förväntad nivå år 2010). De minskade halterna av försurande svavel i nederbörd och krondropp gör att pH har stigit under en följd av år. Alandsryd i den sydvästra delen av länet, som har en mätserie sedan 1989, visar på en ökning av nederbördens pH under 1990-talet från 4,4 till 4,8. Nedfallet av kväve visar inte samma utveckling som svavel utan ligger kvar på en förhöjd nivå. Den genomsnittliga kvävedepositionen i länet på öppet fält var 7,3 kg/ha och i skog kan den totala depositionen på grund av torrdepositionen antas vara 30 till 40 % större. Dessa nivåer kan jämföras med förväntad nivå år 2010 baserat på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, 5,5 kg kväve per hektar och år. Markvattenkemin uppvisar en försurningspåverkan med låga pH-värden och höga halter av oorganiskt aluminium som är ett resultat av många års försurningsbelastning i de flesta provytor i länet. Trots den kraftigt avtagande belastningen under hela 1990-talet har inte markvattnets surhetsgrad minskat. Lufthalter mäts i Bordsjö i den nordöstra delen av länet och ozonhalten där har överskridit det föreslagna miljökvalitetsmålet för ozon. Halterna av svavel- och kvävedioxid var långt under gränsvärdena i miljökvalitetsnormerna för skydd av hälsa och ekosystemPå uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. I februari 1996 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa lokaler. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel minskade ytterligare i Jönköping län under det hydrologiska året 1999/00, delvis beroende på lägre nederbörd än året innan. Utmärkande för hela mätperioden på tio år i länet är främst att torrdepositionen till skog har minskat mest. Trots den kraftiga minskningen under senare år finns det fortfarande en påtaglig gradient i länet där nedfallet varierar mellan knappt 3 till nära 5 kg per ha (exklusive havssaltets bidrag). Området i sydväst har fortfarande en belastning som påtagligt överskrider nuvarande miljömål. Mätningarna i nordöstra delen av länet visar dock att nedfallet av svavel ligger nära eller till och med under det genomsnittliga miljömålet för Götaland på 3 kg per hektar och år (förväntad nivå år 2010). De minskade halterna av försurande svavel i nederbörd och krondropp gör att pH har stigit under en följd av år. Alandsryd i den sydvästra delen av länet, som har en mätserie sedan 1989, visar på en ökning av nederbördens pH under 1990-talet från 4,4 till 4,8. Nedfallet av kväve visar inte samma utveckling som svavel utan ligger kvar på en förhöjd nivå. Den genomsnittliga kvävedepositionen i länet på öppet fält var 7,3 kg/ha och i skog kan den totala depositionen på grund av torrdepositionen antas vara 30 till 40 % större. Dessa nivåer kan jämföras med förväntad nivå år 2010 baserat på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, 5,5 kg kväve per hektar och år. Markvattenkemin uppvisar en försurningspåverkan med låga pH-värden och höga halter av oorganiskt aluminium som är ett resultat av många års försurningsbelastning i de flesta provytor i länet. Trots den kraftigt avtagande belastningen under hela 1990-talet har inte markvattnets surhetsgrad minskat. Lufthalter mäts i Bordsjö i den nordöstra delen av länet och ozonhalten där har överskridit det föreslagna miljökvalitetsmålet för ozon. Halterna av svavel- och kvävedioxid var långt under gränsvärdena i miljökvalitetsnormerna för skydd av hälsa och ekosyste
Övervakning av luftföroreningar i Kronobergs län Resultat till och med september 2000
No full textPå uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och sedan april 1999 mäts ozonhalter på två platser i jordbruksintensiva områden i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Kronobergs län, framför allt den västra delen, tillhör därmed den mest utsatta delen av Sverige. Sedan 1987 har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Mest utmärkande för oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel, vilket gäller hela södra och mellersta Sverige. Från Kronobergs län, liksom stora delar av sydvästra Sverige, redovisas förhållandevis stora nederbördsmängder. Nederbörden var mindre sur än vanligt (pH-värde 4,6). Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer, speciellt för kväve. Till marken i länets granytor deponerades i genomsnitt 3,6 kg svavel per hektar, vilket är den lägsta noteringen sedan mätningarna startade 1987. Däremot var nedfallet av kväve förhållandevis stort; 10,6 kg per hektar på öppet fält och uppskattningsvis 14 kg per hektar granskog i länet. Markvatten från Angelstad, Fälleshult, Asa, Knapanäs och Attsjö har oftast haft pH-värden runt 4,5-4,7 och varit mer försurningspåverkat än markvatten från övriga lokaler. Halterna av kalcium har generellt varit låga i markvatten från Kronobergs län. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak var låga. Liksom tidigare är innebär uppmätta halter av marknära ozon risk för skador på vegetationen. Halterna var dock lägre än året innan, vilket förklaras av den regniga sommaren 2000På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och sedan april 1999 mäts ozonhalter på två platser i jordbruksintensiva områden i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Kronobergs län, framför allt den västra delen, tillhör därmed den mest utsatta delen av Sverige. Sedan 1987 har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Mest utmärkande för oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel, vilket gäller hela södra och mellersta Sverige. Från Kronobergs län, liksom stora delar av sydvästra Sverige, redovisas förhållandevis stora nederbördsmängder. Nederbörden var mindre sur än vanligt (pH-värde 4,6). Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer, speciellt för kväve. Till marken i länets granytor deponerades i genomsnitt 3,6 kg svavel per hektar, vilket är den lägsta noteringen sedan mätningarna startade 1987. Däremot var nedfallet av kväve förhållandevis stort; 10,6 kg per hektar på öppet fält och uppskattningsvis 14 kg per hektar granskog i länet. Markvatten från Angelstad, Fälleshult, Asa, Knapanäs och Attsjö har oftast haft pH-värden runt 4,5-4,7 och varit mer försurningspåverkat än markvatten från övriga lokaler. Halterna av kalcium har generellt varit låga i markvatten från Kronobergs län. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak var låga. Liksom tidigare är innebär uppmätta halter av marknära ozon risk för skador på vegetationen. Halterna var dock lägre än året innan, vilket förklaras av den regniga sommaren 200
Övervakning av luftföroreningar i Östergötlands län Resultat till och med september 2000
No full textPå uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sam mansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa.Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen i Östergötlands län är något lägre än generella nivåer i angränsande Jönköpings och Örebro län och högre än i Kalmar och Södermanlands län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Mest utmärkande för oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel, vilket gäller hela södra och mellersta Sverige. Nederbörden var mindre sur än vanligt (pH-värde 4,8) och mängden nederbörd normal jämfört med tidigare mätningar, 700 mm. Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer, speciellt för kväve. Till granytorna i länet deponerades 3 kg svavel per hektar, vilket är den lägsta noteringen sedan mätningarna startade 1991. Nedfallet av kväve var på samma nivå som tidigare; 5-6 kg per hektar öppen mark och uppskattningsvis 7-8 kg per hektar till länets skogar. Markvatten från Tatorp, Solltorp och Höka var mer försurningspåverkat än från övriga lokaler, pH-värdet oftast 5 eller lägre. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak var låga. Liksom tidigare år innebär uppmätta halter av marknära ozon risk för skador på vegetationen. Halterna var dock lägre än året innan, vilket förklaras av den regniga sommaren 2000.På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sam mansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa.Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen i Östergötlands län är något lägre än generella nivåer i angränsande Jönköpings och Örebro län och högre än i Kalmar och Södermanlands län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Mest utmärkande för oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel, vilket gäller hela södra och mellersta Sverige. Nederbörden var mindre sur än vanligt (pH-värde 4,8) och mängden nederbörd normal jämfört med tidigare mätningar, 700 mm. Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer, speciellt för kväve. Till granytorna i länet deponerades 3 kg svavel per hektar, vilket är den lägsta noteringen sedan mätningarna startade 1991. Nedfallet av kväve var på samma nivå som tidigare; 5-6 kg per hektar öppen mark och uppskattningsvis 7-8 kg per hektar till länets skogar. Markvatten från Tatorp, Solltorp och Höka var mer försurningspåverkat än från övriga lokaler, pH-värdet oftast 5 eller lägre. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak var låga. Liksom tidigare år innebär uppmätta halter av marknära ozon risk för skador på vegetationen. Halterna var dock lägre än året innan, vilket förklaras av den regniga sommaren 2000
Övervakning av luftföroreningar i Västra Götalands län Resultat till och med september 2000
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Älvsborgs Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfall av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och avtar mot nordost. Denna gradient återfinns i Västra Götalands län, med generellt större deposition av svavel, kväve och klorid längs västkusten än i de östra delarna av länet. Den genomsnittliga depositionen av antropogent svavel till skogsytorna i länet är bara mellan hälften och en tredjedel så stor nu som när mätningarna startade. Orsaken är främst minskad torrdeposition. Även depositionen på öppet fält har varit något mindre under senare halvan av 1990-talet, trots att nederbörden varit större, vilket tyder på minskad koncentration i nederbörden. För kväve finns ingen tydlig trend. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Hög deposition under flera decennier har lett till att markvattenkemin i länet präglas av ganska sura förhållanden, med ett pH-värde som oftast är mellan 4,5 och 5,0. Under det hydrologiska året 1999/00 uppmättes i genomsnitt 1150 mm nederbörd, vilket är den näst högsta noteringen i mätserien. Svaveldepositionen såväl på öppet fält som i granskogen var i genomsnitt 5-6 kg/ha, vilket indikerar att torrdepositionen var liten. På öppet fält noterades omkring 11 kg kväve per hektar, vilket är mer än de flesta åren i början av 1990-talet, men på samma nivå som 1996/97 och 1998/99. Skillnaderna kan till stor del förklaras av varierande nederbördsmängd. Kloriddepositionen var relativt stor till följd av blåsigt och stormigt väder i december till januari, då havssalt blåste in över land. Lufthalter av ozon mäts på två lokaler i länet. Under 1999/00 var halterna lägre än föregående år, på grund av att sommaren var mindre solig och varm. Trots detta överskreds det av Naturvårdsverket föreslagna miljökvalitetsmålet.På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Älvsborgs Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfall av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och avtar mot nordost. Denna gradient återfinns i Västra Götalands län, med generellt större deposition av svavel, kväve och klorid längs västkusten än i de östra delarna av länet. Den genomsnittliga depositionen av antropogent svavel till skogsytorna i länet är bara mellan hälften och en tredjedel så stor nu som när mätningarna startade. Orsaken är främst minskad torrdeposition. Även depositionen på öppet fält har varit något mindre under senare halvan av 1990-talet, trots att nederbörden varit större, vilket tyder på minskad koncentration i nederbörden. För kväve finns ingen tydlig trend. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Hög deposition under flera decennier har lett till att markvattenkemin i länet präglas av ganska sura förhållanden, med ett pH-värde som oftast är mellan 4,5 och 5,0. Under det hydrologiska året 1999/00 uppmättes i genomsnitt 1150 mm nederbörd, vilket är den näst högsta noteringen i mätserien. Svaveldepositionen såväl på öppet fält som i granskogen var i genomsnitt 5-6 kg/ha, vilket indikerar att torrdepositionen var liten. På öppet fält noterades omkring 11 kg kväve per hektar, vilket är mer än de flesta åren i början av 1990-talet, men på samma nivå som 1996/97 och 1998/99. Skillnaderna kan till stor del förklaras av varierande nederbördsmängd. Kloriddepositionen var relativt stor till följd av blåsigt och stormigt väder i december till januari, då havssalt blåste in över land. Lufthalter av ozon mäts på två lokaler i länet. Under 1999/00 var halterna lägre än föregående år, på grund av att sommaren var mindre solig och varm. Trots detta överskreds det av Naturvårdsverket föreslagna miljökvalitetsmålet
A comparison between the cost curves in the RAINS-model and the Swedish environmental quality objectives
No full textThe Swedish Parliament has adopted fifteen environmental quality objectives. To be able to attain these goals in a cost-efficient way, cost curves have been created for sulphur dioxide (SO2), nitrogen oxides (NOX), and volatile organic compounds (VOC). These pollutants are also restricted in international protocols under the Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution (CLRTAP). Most of the analyses underlying the protocols have been performed by the Regional Acidification Information and Simulation model (RAINS) developed at the International Institute for Applied Systems Analysis (IIASA) in Austria. This study compare the cost-effectiveness principles used in the RAINS model with the principles used in the proposal to meet the Swedish environmental quality objectives. The two approaches use different methodologies to solve the problem with air pollution and do therefore receive different results. The advantages and disadvantages are discussed in this reportThe Swedish Parliament has adopted fifteen environmental quality objectives. To be able to attain these goals in a cost-efficient way, cost curves have been created for sulphur dioxide (SO2), nitrogen oxides (NOX), and volatile organic compounds (VOC). These pollutants are also restricted in international protocols under the Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution (CLRTAP). Most of the analyses underlying the protocols have been performed by the Regional Acidification Information and Simulation model (RAINS) developed at the International Institute for Applied Systems Analysis (IIASA) in Austria. This study compare the cost-effectiveness principles used in the RAINS model with the principles used in the proposal to meet the Swedish environmental quality objectives. The two approaches use different methodologies to solve the problem with air pollution and do therefore receive different results. The advantages and disadvantages are discussed in this repor
Ett användarvänligt dokumentationsformat för livscykelanalysdata (LCA) baserat på SPINE Slurapport
No full textDenna rapport utgör slutrapporten från ett delprojekt inom projektet LCA iris. Delprojektet syftar till att beskriva hur ett rationellt dokumentationskrav för livscykelinventeringsdata (LCI) skulle kunna se ut för att nå en spridd användning. LCA iris dokumentationsformat baseras på det existerande SPINE-formatet, såsom det tolkas av CPM. Rapporten beskriver statusen var iris instituten som arbetar med livscykelanalys (LCA) befinner i för tillfället i syfte att ta fram en gemensam plattform för att kommunicera LCA/LCI data intern såväl som externt. Projektet kommer att följas upp och övergår då till en permanent funktion att strukturera och distribuera dokumenterade och delvis kvalitetsklassade LCA/LCI data. Inom ramen för iris verksamhet kommer erforderliga hjälpmedel för att dokumentera och kommunicera LCA/LCI data på ett rationellt sätt att tas fram. Som ett led i detta kommer en hemsida att tas fram där även erfarenheter från 'Datakatalogs-projektet' utnyttjas (se www.irisresearch.a.se). På sikt kommer arbetet inom ISO 14048 att implementeras, men bedöms inte utgöra ett hinder att redan nu samordna och stärka användning av det redan etablerade SPINE-formatet. Utvecklingen av SPINE drivs av CPM, vilken även ledande roll i ISO:s arbete med den kommande 14048-standardenDenna rapport utgör slutrapporten från ett delprojekt inom projektet LCA iris. Delprojektet syftar till att beskriva hur ett rationellt dokumentationskrav för livscykelinventeringsdata (LCI) skulle kunna se ut för att nå en spridd användning. LCA iris dokumentationsformat baseras på det existerande SPINE-formatet, såsom det tolkas av CPM. Rapporten beskriver statusen var iris instituten som arbetar med livscykelanalys (LCA) befinner i för tillfället i syfte att ta fram en gemensam plattform för att kommunicera LCA/LCI data intern såväl som externt. Projektet kommer att följas upp och övergår då till en permanent funktion att strukturera och distribuera dokumenterade och delvis kvalitetsklassade LCA/LCI data. Inom ramen för iris verksamhet kommer erforderliga hjälpmedel för att dokumentera och kommunicera LCA/LCI data på ett rationellt sätt att tas fram. Som ett led i detta kommer en hemsida att tas fram där även erfarenheter från 'Datakatalogs-projektet' utnyttjas (se www.irisresearch.a.se). På sikt kommer arbetet inom ISO 14048 att implementeras, men bedöms inte utgöra ett hinder att redan nu samordna och stärka användning av det redan etablerade SPINE-formatet. Utvecklingen av SPINE drivs av CPM, vilken även ledande roll i ISO:s arbete med den kommande 14048-standarde
Jämförelse av arbets-miljöbelastning från betalning med kontanter resp. kort - en arbetsmiljö-LCA
No full textIVL har tidigare utvecklat en kvantitativ metod för arbetsmiljö-LCA. Metoden kan användas som ett komplement till livscykelanalys (LCA) för den yttre miljön. Metoden bygger på användning av arbetsskadestatstik men är i övrigt analog med metoder för LCA för den yttre miljön. I denna rapport redovisas en fallstudie där en tidigare LCA kompletterats med en arbetsmiljö-LCA. Samma utgångsdata har använts för arbetsmiljö-LCA som för den tidigare genomförda LCAn. Metoden fungerar väl och ger möjlighet till jämförelse och analys av de två betalningsformerna ur arbetsmiljösynpunkt. I rapporten diskuteras resultatet av arbetsmiljön-LCAn och åtgärder för att minska arbetsmiljöbelastningen av kort- respektive kontantbetalning. Den metod som använts diskuteras och jämförelse görs med resultatet av LCAn för den yttre miljön.IVL har tidigare utvecklat en kvantitativ metod för arbetsmiljö-LCA. Metoden kan användas som ett komplement till livscykelanalys (LCA) för den yttre miljön. Metoden bygger på användning av arbetsskadestatstik men är i övrigt analog med metoder för LCA för den yttre miljön. I denna rapport redovisas en fallstudie där en tidigare LCA kompletterats med en arbetsmiljö-LCA. Samma utgångsdata har använts för arbetsmiljö-LCA som för den tidigare genomförda LCAn. Metoden fungerar väl och ger möjlighet till jämförelse och analys av de två betalningsformerna ur arbetsmiljösynpunkt. I rapporten diskuteras resultatet av arbetsmiljön-LCAn och åtgärder för att minska arbetsmiljöbelastningen av kort- respektive kontantbetalning. Den metod som använts diskuteras och jämförelse görs med resultatet av LCAn för den yttre miljön
Resurseffektiv optimering av fosfateringsprocessen
No full textDenna rapport visar hur kvalitetsoptimering och resusreffektivisering av en process kan genomföras parallellt. Detta har åstadkommits genom att: * Identifiera vilka processparametrar i fosfateringsprocessen som har störst påverkan på produktkvalitén, i detta fall definierad som fosfateringsskiktets tjocklek (skiktvikt) samt färgens vidhäftning * Upprätta en god överblick över flödena i processen (kemikalier och vatten) för att på så sätt identifiera var och hur de största resursförlusterna sker samt hur de ur kvalitetssynpunkt mest förorenande ämnen sprids i processen * Utföra försök och beräkningar med syfte att förbättra recirkuleringen av vatten och kemikalier i processen i de delprocesser som enligt ovan har störst påverkan på produktkvalitén och resursförbrukningen Resultatet av arbetet har varit lyckosamt och visar att arbetsmodellen för 'Resurseffektiv kvalitetsoptimering' fungerar väl och kan tillämpas då man vill optimera sin process ur kvalitéts- och miljösynpunkt parallellt.Denna rapport visar hur kvalitetsoptimering och resusreffektivisering av en process kan genomföras parallellt. Detta har åstadkommits genom att: * Identifiera vilka processparametrar i fosfateringsprocessen som har störst påverkan på produktkvalitén, i detta fall definierad som fosfateringsskiktets tjocklek (skiktvikt) samt färgens vidhäftning * Upprätta en god överblick över flödena i processen (kemikalier och vatten) för att på så sätt identifiera var och hur de största resursförlusterna sker samt hur de ur kvalitetssynpunkt mest förorenande ämnen sprids i processen * Utföra försök och beräkningar med syfte att förbättra recirkuleringen av vatten och kemikalier i processen i de delprocesser som enligt ovan har störst påverkan på produktkvalitén och resursförbrukningen Resultatet av arbetet har varit lyckosamt och visar att arbetsmodellen för 'Resurseffektiv kvalitetsoptimering' fungerar väl och kan tillämpas då man vill optimera sin process ur kvalitéts- och miljösynpunkt parallellt