IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Utredning och rekommendationer gällande styrmedel inom Sverige och EU för att främja Gröna sjöfartskorridorer
No full textI denna rapport redovisas ett projekt IVL Svenska Miljöinstitutet genomfört på uppdrag av Trafikverket med syfte att identifiera styrmedel och åtgärder som underlättar en omställning av sjöfarten från fossila bränslen till förnybar drift. Ett speciellt fokus läggs på etablerandet av så kallade Gröna sjöfartskorridorer med minst en nod i Sverige. Gröna sjöfartskorridorer definieras i Clydebankdeklaration som sjöfartskorridorer mellan två eller fler hamnar där driften är helt fossilfri, även med hänsyn tagen till uppströmsemissioner. Deklarationen signerades i samband med klimatkonferensen COP26. 27 länder har skrivit på deklarationen, därav 11 inom EU. Idén är dels att demonstrera fossilfri teknik, dels att etablera en marknad för fossilfria bränslen. Inom projektet har en kartläggning gjorts av befintliga och föreslagna styrmedel, dialoger förts med olika aktörer i sjöfartsbranschen, och egna analyser kring hinder och behov av kompletterande styrmedel utförts. Slutligen har ett antal förslag tagits fram vilka kan bidra både till en etablering av Gröna sjöfartskorridorer i Sverige, och till en generell omställning av sjöfarten. Även om förverkligandet av Gröna sjöfartskorridorer kan skynda på omställningen finns en risk att en Grön sjöfartskorridor upphör till exempel efter att en stödperiod tar slut. En långsiktigt hållbar sjöfart bör därmed vara huvudmålet för de styrmedel som införs. Under projektets gång har det framkommit att det är viktigt med en kombination av olika styrmedel, samt att flera aktörer, som myndigheter, rederier, hamnar, bränsleproducenter och varuägare, behöver engageras. Vidare har vi identifierat att styrmedlen som införs bör ha olika karaktär som kan komplettera och stärka varandra. Det behövs både ekonomiska och finansiella styrmedel, men också olika incitament som gynnar samverkan, långsiktighet och informationsdelning. Flera aktörer har även lyft principen att de medel som sjöfarten betalar för ETS, och som sedan bland annat fördelas från EU till medlemsländers statsbudgetar, bör stödja sjöfartens omställning. Här är ett problem att mindre än hälften av EU-länderna skrivit under Clydebankdeklarationen varför styrmedel specifikt mot Gröna korridorer från EU kan anses mindre troliga. Samma resonemang gäller i än högre grad för Internationella sjöfartsorganisationen IMO. Däremot finns det redan flera initiativ för att stödja fossilfri teknik och en omställning av sjöfarten, vilket även kommer att underlätta för Gröna sjöfartskorridorer. De styrmedel som förslås i denna rapport är: • Nationellt utvecklingsstöd för demonstration av Gröna sjöfartskorridorer Det föreslås att Sverige inrättar ett riktat innovationsstöd för att finansiera demonstration av Gröna sjöfartskorridorer. En sådan utlysning kan till exempel hanteras av Energimyndigheten och involvera aktörer som rederier, hamnar, energibolag och transportköpare. Finansiering kan kanaliseras via energiforskningsanslaget eller Industriklivet, och stödnivån kan variera mellan 25–50 %. • Utvärdering av Innovation Fund för den marina sektorn För att effektivisera och rikta EU:s Innovationsfond mot klimateffektiv sjöfart föreslås en systematisk utvärdering av fondens bidrag till branschens omställning. Analysen kan omfatta innovationsstöd, vätgasauktioner och produktion av energikomponenter. Ett ökat samarbete mellan Sverige och andra EU-länder föreslås för att styra fondens medel mot sjöfart, vilket även kan gynna Gröna sjöfartskorridorer. • Contracts for Difference (CfD)-mekanism för förnybara bränslen För att minska kostnadsgapet mellan fossila och fossilfria marina bränslen föreslås en CfD-mekanism. Systemet kan riktas antingen mot producenter eller slutanvändare och bidra till att göra förnybara bränslen mer konkurrenskraftiga. En svensk modell skulle möjligen kunna innebära statlig kostnadstäckning av merkostnader för sjöfartsaktörer inom Gröna sjöfartskorridorer. En utredning behövs för att fastställa detaljer som bränsletyper, prisnivåer och fördelning av medel samt hur statsstödsregler uppfylls. Finansieringen beror på bränslepriser, omfattning och graden av statlig subventionering. • Införande av ett sjöfartsstödkontor Ett nationellt stödkontor föreslås för att underlätta omställningen till hållbar sjöfart genom att erbjuda rådgivning, tekniskt stöd och vägledning i regelverk. Det skulle minska informationsbarriärer och höja kompetensen vid ansökningar om investeringsstöd. Stödkontoret kan finansieras genom offentliga anslag eller privat finansiering. • Miljömärkning av Gröna sjöfartskorridorer En certifiering föreslås för att tydliggöra vilka fartyg och rutter som uppfyller miljökrav för att ingå i Gröna sjöfartskorridorer. Syftet är att skapa transparens och öka efterfrågan på hållbara sjötransporter. Certifieringen kan hanteras av ett etablerat miljömärkningsorgan, exempelvis Svanen, och finansieras genom licensinnehav från ansökande aktörer. Möjlig utformning behöver analyseras vidare. • Fyrpartsöverenskommelse En förhandling mellan staten, hamnar, rederier och transportköpare föreslås för att etablera Gröna sjöfartskorridorer genom gemensamma insatser i en fyrpartsöverenskommelse. En viktig princip är att samtliga aktörer i överenskommelsen bidrar med en del i omställningen. Staten kan bidra genom nationellt utvecklingsstöd eller ekonomiska styrmedel som till exempel reducerad farleds- och lotsavgifter för berörda fartyg, medan hamnar till exempel kan sänka hamnavgifter och tillhandahålla infrastruktur för förnybara bränslen. Rederier förbinder sig att driva fartyg på förnybara bränslen och transportköpare kan gå med i långsiktiga avtal för att säkerställa lastvolymer. Förslagen syftar till att minska kostnader och hinder för klimateffektiv sjöfart genom riktat ekonomiskt stöd, tydligare regelverk och samverkan mellan nyckelaktörer. Om dessa åtgärder implementeras kan Sverige spela en ledande roll i omställningen till en mer hållbar sjöfart och bidra till minskade koldioxidutsläpp i sjötransportsektorn. Abstract
Vattenföringsmätningar i Rakkurijokis avrinningsområde : Årsrapport för 2024
No full textIVL mäter vattenföring på uppdrag av LKAB sedan 2016 vid fyra stationer inom Rakkurijokis avrinningsområde sydväst om Kiirunavaara-gruvan. I denna rapport beskrivs mätmetoder och vattenföringsberäkningar vid de fyra stationerna samt vattenföringsdata fram till och med december 2024. Vattenföringsberäkningarna som beskrivs i rapporten har uppdaterats med kalibrering mot nya kontrollmätningar utförda under 2024. Vattenföringen under 2024 var som lägst under vinterperioderna januari till mars samt december, och den låg då nära medelvärdena för hela mätperioden. Vattenföringen började öka vid månadsskiftet april–maj, som en följd av snösmältning, och steg mot en vårflodstopp som inträffade 18 maj. Dygnsmedelvattenföringen under vårflodstoppen 2024 var jämförbar med de fyra föregående åren (2020–2023) och var generellt högre än åren innan (2017–2019). Under juni och juli var vattenföringen lägre än medelvärdet för hela perioden (2017–2024), medan den från augusti till december låg nära medelvärdet för hela mätperioden. Årsmedelvattenföringen för 2024 liknade årsmedelvattenföringen för hela mätperioden.Commissioned By: Luossavaara-Kiirunavaara AB.</p
Klimatpåverkan från byggrobotik : En analys av industrirobotik för drift i byggindustri
No full textProjektet ger oss följande slutsatser: • Beräkning av klimatpåverkan från robotapplikationers energianvändning och tillverkning är komplext och behöver i dagsläget stöttning av expertkompetens. Framgent förväntas energianvändning enklare gå att mäta på byggarbetsplatsen. • En relativt liten minskning av spill eller använt material räcker för att väga upp mot klimatpåverkan från robotarnas elanvändning. • Jämförelse av klimatpåverkan från robotapplikationer mot traditionellt byggande är i sin linda där flera aspekter även utanför avgränsning i lagen om klimatdeklarationer behöver vävas in för att få en tydligare bild. • Fortsatt utveckling av robotapplikationer utifrån ett klimatperspektiv bör fokusera på möjligheten till användning av mindre mängd byggmaterial, ersätta fossildrivna arbetsmaskiner och skapa förutsättning för färre materialtransporter. • Aspekter som kan bli viktiga att tänka på vid användning av robotapplikationer är att hålla nere antalet transporter av robotar samt där möjligt använda biobränslen eller eldrivna fordon för transporter och arbetsmaskiner. Projektet föreslår även fortsatt arbete med fokus på applicering i faktiska projekt där analys av robotapplikationernas potential till minskad användning av material, bränsledrivna fordon och materialtransporter undersöks jämfört med traditionellt byggande. Vidare föreslås ett fokus på att öka tillgången på data för sådana analyse
WASH-Ser methodology : Unicef Wash Service Delivery Models Tool
No full textA service delivery model is the combination of management arrangements at service delivery level and the necessary legal, policy, institutional, regulatory and financing frameworks that support these management structures and allow them to function effectively. The WASH service delivery models tool (‘WASH-Ser’) is a multi-stakeholder process to assess the components of a service delivery model for water supply or sanitation, to inform, guide and justify strategic decisions to support service providers and the institutions that enable them towards improved, sustainable and resilient service delivery. Several models can be assessed in the same process, each on a parallel track. The analysis can also be tailored to a subsector (e.g. rural, urban, informal settlements).The WASH-Ser includes an analytical framework and associated steps that identify the strengths and weaknesses at both the institutional and service provider levels. This analysis enables the definition of a consistent and consensual road map of activities to improve sustainable and resilient WASH service delivery providing activities to support service providers and institutions. This document provides guidance to UNICEF and its partners who are considering improving or strengthening service delivery models or who are already in the process of implementing a programme to support service providers.
Improving the welfare of cultured low-trophic aquaculture species in a changing climate
No full textThe practice of growing low-trophic level species (LTA), primarily filter feeders, has been recognized for its sustainable food production potential while achieving the sustainable development goals set by the United Nations. However, LTA generally occurs in open systems where there is no control of the culture environment which leaves cultured organisms susceptible to climate change impacts. As invertebrates that cannot regulate their temperature and salt content LTA species are at the mercy of environment and climate change can impact their welfare. To better understand climate change welfare impacts on LTA species, we performed a risk assessment for Västra Götaland. As the first step in the risk assessment, we summarized the expected climate change impacts for Västra Götaland based on model projections from the Swedish Meterological and Hydrological Institute (SMHI). Additionally, physiological tolerance and expected responses for commercially important LTA species relevant to Västra Götaland were taken from the literature. Physiological tolerances were then compared with projected climate change impacts to develop a list of risks, both positive and negative. Each risk was evaluated in a consensus-based round-table expert workshop and prioritized based on stakeholder input in a separate workshop. Following the risk assessment, a short literature review was undertaken to identify possible adaptation actions. During our risk assessment we identified 22 climate mediated welfare risks for present day conditions that merit some form of adaptation or mitigation action. When considering future conditions, based on climate scenario RCP 8.5, the number of risks that required adaptation or mitigation actions roughly doubled, increasing by 22. Risks identified included, but were not limited to, direct effects such as extreme temperature and salinity as well as indirect effects such as changes to food availability. A risk management workshop with stakeholders and experts produced four recommended adaptation actions, prioritized based on their ease of implementation, potential impact, and number of effected risks: (1) More research to reduce uncertainties surrounding climate risks, (2) increased monitoring and modelling efforts to better predict and detect hazardous conditions as well as the development of emergency preparedness plans, (3) the capacity for submerging culture cages below the pycnocline temporarily to avoid hazardous surface conditions, and (4) more thorough and data-driven site selection to identify climate resilient culture areas
Climate change impacts in the Skagerrak region
No full textFactsheet summarizing the climate change impacts for the Skagerrak region with a focus on aquaculture in Sweden
Hur kan e-handel av mat minska klimatutsläppen?
No full textThe goal of the project has been to investigate whether increased information about e-commerce with groceries to households leads to more shopping being done online instead of in physical stores, and whether this in turn affects households’ travel habits, transport work, and climate impact. Data has been collected from Hemköp’s customers in the Greater Stockholm area. The purpose is to provide Axfood—and, by extension, the grocery retail industry as a whole—with greater insight into how the climate impact from transport linked to e-commerce can be reduced. The project’s results and recommendations show that: • Electrification of delivery vehicles is a key factor for increased e-commerce to result in climate benefits. • Information efforts are crucial—targeted and clear communication can increase consumers’ willingness to choose e-commerce. • Car-dependent consumers should be prioritized in e-commerce initiatives, as their transition offers the greatest potential for emission reductions. • Strategic collaborations between grocery companies, cities, property owners, and other stakeholders are needed to provide attractive alternatives to private car use. • Distribution from warehouses to stores generates relatively low emissions, especially compared with shopping trips by car-dependent households—indicating where the greatest climate gains can be achieved
Siktet inställt på sjöfartens klimatomställning : - gröna kluster för hållbar sjöfart i norra Sverige
No full textTrots internationella regleringar och klimatmål går sjöfartens klimat- och miljöomställning fortfarande långsamt, delvis på grund av höga kostnader för förnybara bränslen, osäkerhet kring framtida bränsleval och begränsade påverkan från styrmedel i dagsläget. I projektet Gröna kluster för hållbar sjöfart i norra Sverige undersöks olika aktörers miljökrav och drivkrafter för varuägare, rederier och hamnar i omställningen mot hållbar sjöfart. Studien bygger på intervjuer och en workshop med 17 deltagare som representerar varuägare, rederier, hamnar och terminaloperatörer i norra Sverige, där flera företag har en stark miljöprofil och uttalat miljöengagemang
Utveckling av beröringsfri sensorteknik för turbiditets- och vattennivåmätning : En innovativ lösning för hållbar vattenhantering
No full textThis report describes the development and implementation of an innovative contact-free sensor technology, Turbinator, for measuring turbidity and water levels in utility networks, particularly in stormwater wells. The development began in 2017 and underwent testing and improvements during the 2020–2024 period to meet the needs of Swedish water utility organizations. The project's objective was to create a cost-effective, maintenance-free solution for monitoring utility networks. The technology is based on AI and computer vision to analyze laser reflections in water. Data from a development well and field tests in Stockholm, Gothenburg, and Malmö were utilized to develop and evaluate the technology. The results showed that the technology has the potential to emulate reference sensors with an average deviation of 13.6%, while tests confirmed a battery lifespan of up to three years under optimal conditions. Challenges were identified, however, particularly related to moisture and camera quality in the field. Suggestions for improvement include more robust hardware and optimized algorithms. The technology’s applications can reduce manual inspections, enhance maintenance planning, and detect pollutants, supporting a more sustainable and digitalized water management system. Further research is recommended to address technical limitations and explore new market opportunities, such as monitoring at construction sites and small-scale utility facilities
Method for verification of waste-scanning systems : With an insight into how FossilEye functioned during its development
No full textVäxthusgasutsläppen från avfallsförbränningen i Sverige var 2022 fem gånger högre än motsvarande utsläpp 1990. Sammansättningen av avfallet har under de senaste decennierna förändrats och idag består avfallet av en större andel fossilbaserad plast än tidigare. Fossilbaserad plast motsvarar omkring 90 % av de totala växthusgasutsläppen från avfallsförbränningen. En möjlig åtgärd för att minska plastinnehållet är att införa en separat avgift kopplat till plastinnehållet som läggs till i mottagaravgiften. Detta skulle troligen öka de ekonomiska incitamenten att försortera vid källan av avfallet, vilket skulle resultera i att en större andel plast sorteras ut för materialåtervinning i stället för att plasten förbränns. För att kunna införa en separat avgift kopplad till plastinnehållet krävs information om mängden plast. Det har dock inte funnits några kommersiella metoder för att mäta plastmängden i avfallet på ett snabbt och effektivt sätt vid avfallsförbränningsanläggningarna. Under hösten 2023 presenterades ”FossilEye”, ett avfallsskannande mätsystem, som möjliggör att inkommande blandat brännbart avfall kan skannas av och plastinnehållet analyseras. För att avfallsskannande mätsystem ska gå att använda är det dock viktigt att sådana system kan utvärderas, valideras och verifieras via en systematisk metod. Detta projekt syftar till att utveckla en testmetod för att verifiera noggrannheten och begränsningarna av avfallsskannande mätsystem avsedda för att uppskatta mängden plast i blandat avfall. Projektet genomfördes i separata delsteg. Det första steget var att identifiera olika lämpliga testparametrar vid verifiering av tillförlitligheten och noggrannheten av avfallsskannande mätsystem. Därefter genomfördes fullskaliga tester av mätsystemet FossilEye, vilket baserades på de ovannämnda testparametrarna. De fullskaliga testerna genomfördes i syfte att jämföra mätresultat från ett avfallsskannande mätsystem med kända värden, samt bidra till förståelsen för eventuella begränsningar av liknande mätsystem. Projektet har haft möjlighet att följa FossilEye under dess pilotstudier och kan således ge en inblick i hur detta mätsystem fungerade under dess utvecklingsfas. Samtidigt har dessa tester gett en djupare insikt i vilka tester som är viktiga för en framtida verifiering av ett avfallsskannande mätsystem, samt hur de testerna bör ställas upp. I dagsläget finns det inte någon alternativ metod för att på ett säkert sätt avgöra exakt hur mycket fossilt material som finns i 5–10 m3 blandat avfall. Detta visade sig bli en av de viktigaste utmaningarna i projektet.• Det visade sig vara svårt att sätta ihop ett passande avfall av kända mängder av kända material eftersom det då påverkades av den mänskliga bedömningen, som inte alltid är helt perfekt. Dessutom var det svårt att skapa ett känt provavfall/demonstrationsavfall som faktiskt liknade det avfall som kommer in till förbränningsanläggningarna.• Dessutom visades det tydligt under projektets gång hur stor variation det kan vara mellan olika former av avfall. Det går inte att hitta en enda sammansättning som kan ses som representerbar för allt avfall som kan vara relevant för den här typen av mätningar. Möjligtvis går det att hitta ett flertal sammansättningar som kan ses som någorlunda representerbara för ett flertal olika kategorier av avfall, men det återstår att bevisa.• Att utföra plockanalyser av verkligt avfall som också får mätas med mätsystemet kan fungera bättre, men återigen påverkas det av den mänskliga bedömningen. Många artiklar innehåller mer än ett material och många artiklar är nedsmutsade av allt möjligt annat, vilket gör det svårt att avgöra hur mycket fossilt material som finns i en sådan artikel.• En dedikerad förbränning av en större mängd material i en avfallspanna med mätning av halten biogen koldioxid i rökgaserna, via kol-14, visade sig också vara osäkert. Det gick bara att se ett medelvärde av en stor mängd avfall, vilket dolde variationen mellan olika batcher. Dessutom var det flera parametrar som var osäkra vilket gav ett större spann av möjliga värden. Slutsatsen och förslaget från detta blev att en mätosäkerhetsberäkning bör bygga på dels en väl specificerad jämförelse, dels på repeterbarhet. Den väl specificerade jämförelsen kan exempelvis baseras på plockanalys i kombination med förbränning med kol-14-mätning. Plockanalysen bör då vara väl specificerad på att plocka ut alla de material som mätsystemet förväntas ta med i sitt resultat. Förbränningen, med kol-14-mätning av rökgaser, bör ske på de fraktioner som togs ut i plockanalysen för att avgöra andelen fossilt material i de olika fraktionerna. Det bör ske i labbskala, inte i en panna som är anpassad för fjärrvärmeproduktion. Repeterbarheten bör endast baseras på jämförelse av mätningar direkt efter varandra då avfallet kan påverkas av själva mätningen. Ju fler mätningar som har gått mellan repetitionerna desto mer kan resultatet förändras av att sammansättningen faktiskt förändras. Mätning nummer N jämförs således mot mätning nummer N+1. Lämpligtvis görs det flera mätosäkerhetsberäkningar, så att det finns en mätosäkerhet beräknad för varje typ av avfall som mätverktyget ska klara av att analysera. Det är stor skillnad mellan avfall och avfall.Greenhouse gas emissions from waste incineration in Sweden were five times higher in 2022 than the corresponding emissions in 1990. In recent decades, the composition of mixed waste has changed and today the waste consists of more fossil-based plastic than in 1990. Fossil-based plastics account for about 90 % of total greenhouse gas emissions generated from waste incineration. One possible measure to reduce the plastic content is to introduce a separate fee linked to the plastic content of the waste. This may lead to economic incentives to increase pre-sorting of combustible waste, which would result in a higher proportion of plastic being sorted out for recycling instead of the plastic being incinerated. To be able to introduce a separate fee linked to the plastic content, information about the plastic content is required. However, no commercial methods to measure the amount of plastic in waste in a fast and efficient way at waste incineration plants has been available. In the autumn of 2023, "FossilEye" was presented, a waste-scanning measurement system, which enables incoming mixed combustible waste to be scanned and the plastic content to be analyzed. However, for waste-sensing measuring systems to be operational, it is important that such systems can be evaluated, validated and verified via a systematic methodology. This project aims to develop a method to verify the accuracy and limitations of waste-scanning measurement systems intended to estimate the amount of plastic in mixed waste. To achieve the purpose of the project, separate sub-steps were carried out. The first step was to identify various suitable test parameters when verifying the reliability and accuracy of waste-scanning measurement systems. Subsequently, full-scale tests of the FossilEye measurement system were carried out, which were based on the above-mentioned test parameters. Full-scale tests of the FossilEye measurement system are then carried out, which is based on the aforementioned test parameters. The full-scale tests are carried out with the aim of comparing measurement results from a waste-scanning measurement system with known values, as well as contributing to the understanding of possible limitations of similar measurement systems. The project has had the opportunity to follow FossilEye during its pilot studies and can thus provide an insight into how this measurement system was functioning during its development phase. At the same time, these tests have provided a deeper insight into which tests are important for a future verification of a waste-scanning measurement system, as well as how those tests ought to be set up. Currently, there is no alternative method to reliably determine exactly how much fossil material is in 5–10 m3 of mixed waste. This turned out to be one of the most important challenges in the project.• It turned out to be difficult to assemble a suitable waste from known quantities of known materials because it was then influenced by human judgement, which is not always completely perfect. Furthermore, it was difficult to create a known sample/demonstration waste that actually resembled the waste arriving to the incinerators.• In addition, it was clearly shown during the project how much variation there can be between different forms of waste. It is not possible to find a single composition that can be seen as representative of all wastes that may be relevant for this type of measurement. It might be possible to find a number of compositions that can be seen as reasonably representative of a number of different categories of waste, but this remains to be proven.• Carrying out composition analysis of real waste that is also allowed to be measured by the measurement system may work better, but again it is influenced by human judgement. Many items consist of more than one material and many items are contaminated with all sorts of things, which makes it difficult to determine how much fossil material is in such an item.• A dedicated incineration of a larger amount of material in a waste boiler with measurement of the content of biogenic carbon dioxide in the flue gases, via carbon-14, also proved to give uncertain results. It was only possible to see an average value of a large amount of waste, which obscured the variation between different batches. In addition, there were several parameters that were uncertain, which gave a larger range of possible values. The conclusion and suggestion from this were that a calculation of measurement uncertainty should be based partly on a well-specified comparison, partly on repeatability. The well-specified comparison can, for example, be based on composition analysis of real waste, in combination with combustion with carbon-14 measurement. The composition analysis of real waste should then be well specified to sort out all the materials that the measurement system is expected to include in its result. The combustion, with carbon-14 measurement of flue gases, should take place on the fractions that were taken out in the composition analysis in order to determine the proportion of fossil material in the various fractions. It should take place in a lab dedicated for those types of measurements, not in a boiler adapted for district heating production. The repeatability should only be based on comparison of measurements directly after each other as the waste can be affected by the measurement itself. The more measurements that have passed between repetitions, the more the result can change because the composition actually changes. Measurement number N is thus compared against measurement number N+1. Ideally, several measurement uncertainty calculations are made, so that there is a measurement uncertainty calculated for each type of waste that the measurement tool must be able to analyze. There is a big difference between waste and waste