IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Proceedings from Workshop on System Studies of Integrated Solid Waste Management in Stockholm 2 - 3 April 2001
No full textThis international workshop was held to discuss results and experience from system studies of waste management system and methodological questions and issues based on case studies. The workshop gathered more than 40 participants. These proceedings document more than 20 presentations as well as six discussion sessions. An overall aim of the workshop was to draw some general conclusions from the presented studies concerning - waste strategies that generally seem to be favourable or not favourable - methodological approaches and assumptions that can govern the results - lack of knowledge.Considering the environmental aspects, the presented studies indicated that the waste hierarchy seems to be valid: * Paper and plastic: Material recycling < Incineration < Landfilling * Biodegradable waste: Incineration » Anaerobic digestion < Composting < Landfilling A number of key aspects that can influence the results were identified: * Avoided products (heat, electricity, material, fertiliser produced from waste). * Efficiency in power plants, heating plants etc. and also recycling plants. * Emissions and impacts from recycling plants - Landfilling models, e.g. time frames.* Final sinks: there should be a distinction between temporary sinks (landfills) and final sinks - Local conditions and local impacts are often neglected. * Electricity production * Choice of alternatives to compare can have an influence on the conclusions drawn. - Stakeholders' influence. * Linear modelling. * Data gaps. Especially data on toxic substances where identified as an important data gapThis international workshop was held to discuss results and experience from system studies of waste management system and methodological questions and issues based on case studies. The workshop gathered more than 40 participants. These proceedings document more than 20 presentations as well as six discussion sessions. An overall aim of the workshop was to draw some general conclusions from the presented studies concerning - waste strategies that generally seem to be favourable or not favourable - methodological approaches and assumptions that can govern the results - lack of knowledge.Considering the environmental aspects, the presented studies indicated that the waste hierarchy seems to be valid: * Paper and plastic: Material recycling < Incineration < Landfilling * Biodegradable waste: Incineration » Anaerobic digestion < Composting < Landfilling A number of key aspects that can influence the results were identified: * Avoided products (heat, electricity, material, fertiliser produced from waste). * Efficiency in power plants, heating plants etc. and also recycling plants. * Emissions and impacts from recycling plants - Landfilling models, e.g. time frames.* Final sinks: there should be a distinction between temporary sinks (landfills) and final sinks - Local conditions and local impacts are often neglected. * Electricity production * Choice of alternatives to compare can have an influence on the conclusions drawn. - Stakeholders' influence. * Linear modelling. * Data gaps. Especially data on toxic substances where identified as an important data ga
Treatment of lakes and storage reservoirs with very low dosages of selenium to reduce methyl mercury in fish
No full textThe trials of the addition of selenium to three lakes indicate a rapid bioackumulation of selenium. The selenium concentrations in zooplankton increased, and these constitute the first and most important level in the aquatic ecosystem. The increase of selenium in zooplankton resulted in a reduction in the concentration of methyl mercury. The bio-magnification in the food chain led to increases in selenium concentrations and reductions in methyl mercury. This in turn led to reduced concentrations of mercury in crayfish and methyl mercury in younger fish. After a certain delay, the bio-magnification of selenium continued in the higher trophic levels. This resulted in increased selenium concentrations and reduced methyl mercury concentrations in older perch and pike several years after the zooplankton, young roach and young perch. When the selenium treatments stopped the concentrations of selenium in the water, aquatic moss, bentic invertebrates and the youngest age groups of roach and perch fell immediately. The reductions in selenium in these parts of the ecosystem are related to the water retention period of the lake or reservoir.The trials of the addition of selenium to three lakes indicate a rapid bioackumulation of selenium. The selenium concentrations in zooplankton increased, and these constitute the first and most important level in the aquatic ecosystem. The increase of selenium in zooplankton resulted in a reduction in the concentration of methyl mercury. The bio-magnification in the food chain led to increases in selenium concentrations and reductions in methyl mercury. This in turn led to reduced concentrations of mercury in crayfish and methyl mercury in younger fish. After a certain delay, the bio-magnification of selenium continued in the higher trophic levels. This resulted in increased selenium concentrations and reduced methyl mercury concentrations in older perch and pike several years after the zooplankton, young roach and young perch. When the selenium treatments stopped the concentrations of selenium in the water, aquatic moss, bentic invertebrates and the youngest age groups of roach and perch fell immediately. The reductions in selenium in these parts of the ecosystem are related to the water retention period of the lake or reservoir
Övervakning av luftföroreningar i Östergötlands län. Resultat t.o.m. september 2001
No full textPå uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Senaste årets data visar ungefär samma belastning av svavel och kväve i Östergötland som i Jönköpings och Örebro län och något mindre belastning än i Kalmar och Södermanlands län. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade åtgärder genomförs för att nå förväntad belastning år 2010.Mest utmärkande för hydrologiska året från oktober 2000 till och med september 2001 var riklig nederbördsmängd, samt större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan mätningarna startade 1991. Som genomsnitt för länets sju lokaler noterades knappt 900 mm nederbörd med pH-värde 4,6 och dess bidrag till kvävenedfallet var 7,3 kg/ha. Även svavelnedfallet var större än vanligt i länet under senare år. Det suraste markvattnet har generellt påträffats i Tatorp och Höka, men även Solltorp och Hycklinge har visat relativt sura förhållanden. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak har varit låga. Dock var halterna av svaveldioxid tydligt högre än närmast föregående år. Luftens innehåll av marknära ozon har sannolikt orsakat vegetationsskador i hela länet, vilket dock inte är unikt för Östergötlands län utan gäller stora delar av Sverige.På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Senaste årets data visar ungefär samma belastning av svavel och kväve i Östergötland som i Jönköpings och Örebro län och något mindre belastning än i Kalmar och Södermanlands län. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade åtgärder genomförs för att nå förväntad belastning år 2010.Mest utmärkande för hydrologiska året från oktober 2000 till och med september 2001 var riklig nederbördsmängd, samt större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan mätningarna startade 1991. Som genomsnitt för länets sju lokaler noterades knappt 900 mm nederbörd med pH-värde 4,6 och dess bidrag till kvävenedfallet var 7,3 kg/ha. Även svavelnedfallet var större än vanligt i länet under senare år. Det suraste markvattnet har generellt påträffats i Tatorp och Höka, men även Solltorp och Hycklinge har visat relativt sura förhållanden. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak har varit låga. Dock var halterna av svaveldioxid tydligt högre än närmast föregående år. Luftens innehåll av marknära ozon har sannolikt orsakat vegetationsskador i hela länet, vilket dock inte är unikt för Östergötlands län utan gäller stora delar av Sverige
Driftaspekter på kommunala avloppsreningsverk
No full textProjektet initierades eftersom ett flertal kommunala avloppsreningsverk belastade med bryggeriavlopp upplevt olika typer av driftproblem. Typiska problem har varit: Igensättning av biobäddar. Slamsvällning med utsläpp av suspenderat material som följd. Luktproblem och problem med svavelvätebildning. Höga utsläpp av fosfor och BOD Följande möjligheter har diskuterats och bearbetats inom projektet. Minimera och jämna ut den organiska belastningen från bryggeriet. Anaerob behandling av BOD-rika avloppsströmmar från bryggerierna. Balansen mellan närsalter och organiska ämnen. Olika typer av förfällning samt flotation som primärbehandling för att minska belastningen till efterföljande biosteg. För- respektive nackdelar med separat avloppsvattenledning från bryggeriet. Membranfiltrering som ett alternativ till uppkoncentrering av bryggeriavlopp. Screening av eventuella toxiska ämnen i bryggeriavloppet som kan störa driften av ett kommunalt avloppsreningsverk. Nya aspekter för att förändra driften av biobäddarProjektet initierades eftersom ett flertal kommunala avloppsreningsverk belastade med bryggeriavlopp upplevt olika typer av driftproblem. Typiska problem har varit: Igensättning av biobäddar. Slamsvällning med utsläpp av suspenderat material som följd. Luktproblem och problem med svavelvätebildning. Höga utsläpp av fosfor och BOD Följande möjligheter har diskuterats och bearbetats inom projektet. Minimera och jämna ut den organiska belastningen från bryggeriet. Anaerob behandling av BOD-rika avloppsströmmar från bryggerierna. Balansen mellan närsalter och organiska ämnen. Olika typer av förfällning samt flotation som primärbehandling för att minska belastningen till efterföljande biosteg. För- respektive nackdelar med separat avloppsvattenledning från bryggeriet. Membranfiltrering som ett alternativ till uppkoncentrering av bryggeriavlopp. Screening av eventuella toxiska ämnen i bryggeriavloppet som kan störa driften av ett kommunalt avloppsreningsverk. Nya aspekter för att förändra driften av biobädda
Sirii SPINE dokumenterade och kvalitetssäkrade miljödata
No full textDet är allmänt känt att en av de viktigaste begränsningarna i arbetet med LCA och andra systemanalytiska verktyg som använder numeriska miljödata, är tillgången på väldokumenterade inventeringsdata. Det är vidare önskvärt att data är kvalitetssäkrade i någon bemärkelse. För att kunna kvalitetssäkra miljödata krävs både processkunnande och miljökompetens. Denna unika kompetensprofil besitter Sirii Miljödata Nätverk. En sådan kompetensprofil gör det möjligt att inte bara kvalitetssäkra miljödata med avseende på dokumentationens riktighet, utan även med avseende på rimligheten i de numeriska värdena. Rutinen för denna kvalitetssäkring finns redovisad i denna rapport.Det är allmänt känt att en av de viktigaste begränsningarna i arbetet med LCA och andra systemanalytiska verktyg som använder numeriska miljödata, är tillgången på väldokumenterade inventeringsdata. Det är vidare önskvärt att data är kvalitetssäkrade i någon bemärkelse. För att kunna kvalitetssäkra miljödata krävs både processkunnande och miljökompetens. Denna unika kompetensprofil besitter Sirii Miljödata Nätverk. En sådan kompetensprofil gör det möjligt att inte bara kvalitetssäkra miljödata med avseende på dokumentationens riktighet, utan även med avseende på rimligheten i de numeriska värdena. Rutinen för denna kvalitetssäkring finns redovisad i denna rapport
Treatment of lakes and storage reservoirs with very low dosages of selenium to reduce methyl mercury in fish
No full textThe trials of the addition of selenium to three lakes indicate a rapid bioackumulation of selenium. The selenium concentrations in zooplankton increased, and these constitute the first and most important level in the aquatic ecosystem. The increase of selenium in zooplankton resulted in a reduction in the concentration of methyl mercury. The bio-magnification in the food chain led to increases in selenium concentrations and reductions in methyl mercury. This in turn led to reduced concentrations of mercury in crayfish and methyl mercury in younger fish. After a certain delay, the bio-magnification of selenium continued in the higher trophic levels. This resulted in increased selenium concentrations and reduced methyl mercury concentrations in older perch and pike several years after the zooplankton, young roach and young perch. When the selenium treatments stopped the concentrations of selenium in the water, aquatic moss, bentic invertebrates and the youngest age groups of roach and perch fell immediately. The reductions in selenium in these parts of the ecosystem are related to the water retention period of the lake or reservoir.The trials of the addition of selenium to three lakes indicate a rapid bioackumulation of selenium. The selenium concentrations in zooplankton increased, and these constitute the first and most important level in the aquatic ecosystem. The increase of selenium in zooplankton resulted in a reduction in the concentration of methyl mercury. The bio-magnification in the food chain led to increases in selenium concentrations and reductions in methyl mercury. This in turn led to reduced concentrations of mercury in crayfish and methyl mercury in younger fish. After a certain delay, the bio-magnification of selenium continued in the higher trophic levels. This resulted in increased selenium concentrations and reduced methyl mercury concentrations in older perch and pike several years after the zooplankton, young roach and young perch. When the selenium treatments stopped the concentrations of selenium in the water, aquatic moss, bentic invertebrates and the youngest age groups of roach and perch fell immediately. The reductions in selenium in these parts of the ecosystem are related to the water retention period of the lake or reservoir
Vinnare och förlorare i EU:s system för handel med utsläppsrätter
No full textEU-kommissionen lade den 23 oktober 2001 fram ett förslag till direktiv om handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Sverige har också tidigare tagit fram ett förslag för ett system för utsläppshandel. Föreliggande rapport beskriver det föreslagna EU-direktivet, ställer direktivförslaget i relation till det svenska förslaget, samt diskuterar översiktligt vilka konsekvenser som EU-förslaget kan få på olika sektorer i Sverige. Utfallet för ett företag eller en bransch kommer att bestämmas av en rad faktorer: * Vilka sektorer/anläggningar kommer att inkluderas? * Vilka gaser kommer att inkluderas? · Hur kommer tilldelningen av utsläpsrätter att ske? Fri tilldelning eller auktion? * Fördelningen av utsläppsrätter * Hur kommer sänkor att hanteras? * Vad blir priset på utsläppsrätter *Vad sker med den befintliga CO2-skatten? *Kopplingen mot gröna certifikat * Kommer staten att kompensera drabbade industrier? * Kostnader för egna åtgärder * Utsläppens storlek och trender inom företaget I rapporten diskuteras faktorerna och hur de inverkar på företag och branscher. Rapporten konstaterar att det råder stor osäkerhet beträffande dessa frågeställningar. En viktig fråga gäller om utsläppsrätterna kommer att delas ut gratis eller auktioneras ut, samt om koldioxdskatten tas bort eller blir kvar. I ett enkelt räkneexempel analyseras konsekvenserna av dessa olika alternativ. Resultaten visar att det har avgörande betydelse om utsläppsrätterna delas ut gratis eller auktioneras ut, samt om koldioxidskatten tas bort eller ej. Det kan här förekomma både vinnare och förlorare bland de anläggningar/branscher som ingår i systemet. Slutligen redovisas en intervju med Kjell Jansson, ordförande i den parlamentariska delegation med uppgift att utarbeta ett förslag till ett svenskt system och ett regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanismerEU-kommissionen lade den 23 oktober 2001 fram ett förslag till direktiv om handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Sverige har också tidigare tagit fram ett förslag för ett system för utsläppshandel. Föreliggande rapport beskriver det föreslagna EU-direktivet, ställer direktivförslaget i relation till det svenska förslaget, samt diskuterar översiktligt vilka konsekvenser som EU-förslaget kan få på olika sektorer i Sverige. Utfallet för ett företag eller en bransch kommer att bestämmas av en rad faktorer: * Vilka sektorer/anläggningar kommer att inkluderas? * Vilka gaser kommer att inkluderas? · Hur kommer tilldelningen av utsläpsrätter att ske? Fri tilldelning eller auktion? * Fördelningen av utsläppsrätter * Hur kommer sänkor att hanteras? * Vad blir priset på utsläppsrätter *Vad sker med den befintliga CO2-skatten? *Kopplingen mot gröna certifikat * Kommer staten att kompensera drabbade industrier? * Kostnader för egna åtgärder * Utsläppens storlek och trender inom företaget I rapporten diskuteras faktorerna och hur de inverkar på företag och branscher. Rapporten konstaterar att det råder stor osäkerhet beträffande dessa frågeställningar. En viktig fråga gäller om utsläppsrätterna kommer att delas ut gratis eller auktioneras ut, samt om koldioxdskatten tas bort eller blir kvar. I ett enkelt räkneexempel analyseras konsekvenserna av dessa olika alternativ. Resultaten visar att det har avgörande betydelse om utsläppsrätterna delas ut gratis eller auktioneras ut, samt om koldioxidskatten tas bort eller ej. Det kan här förekomma både vinnare och förlorare bland de anläggningar/branscher som ingår i systemet. Slutligen redovisas en intervju med Kjell Jansson, ordförande i den parlamentariska delegation med uppgift att utarbeta ett förslag till ett svenskt system och ett regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanisme
Övervakning av luftföroreningar i Stockholms län. Resultat t.o.m. september 2001.
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Stockholms län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Dessutom har grundvattnets sammansättning analyserats på två lokaler sedan år 2000. De flesta provytorna ligger i skogsvårds-organisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Det innebär att depositionen på lokalerna i Stockholms län generellt varit större än i angränsande län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Nederbördens halter av försurande svavel har i princip halverats under 1990-talet samtidigt som nedfallet till marken i skogen har minskat med drygt 60 %. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Utmärkande för hydrologiska året mellan oktober 2000 till september 2001 är riklig nederbördsmängd och större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan mätningarna startade 1992. I genomsnitt bidrog 770 mm nederbörd till att nästan 8 kg kväve deponerades per hektar. Nederbördens surhet var på samma nivå som närmast föregående år och visade i genomsnitt pH-värde 4,7. Till marken i granytorna deponerades i genomsnitt 6,1 kg svavel per hektar. Det innebär att nedfallet av försurande ämnen fortfarande är större än acceptabla nivåer. De centralt belägna provytorna i Sticklinge och Ulriksdal har haft det suraste markvattnet; pH-värden runt 4,6-4,9. Trots minskat nedfall av försurande ämnen saknas tydliga tecken på att markvattnets försurningsgrad minskar. Luftens innehåll av kvävedioxid var betydligt högre än i angränsande län. Halterna av marknära ozon var något högre än sommaren 2000 och innebär risk för skador på vegetationen.På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Stockholms län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Dessutom har grundvattnets sammansättning analyserats på två lokaler sedan år 2000. De flesta provytorna ligger i skogsvårds-organisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Det innebär att depositionen på lokalerna i Stockholms län generellt varit större än i angränsande län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Nederbördens halter av försurande svavel har i princip halverats under 1990-talet samtidigt som nedfallet till marken i skogen har minskat med drygt 60 %. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Utmärkande för hydrologiska året mellan oktober 2000 till september 2001 är riklig nederbördsmängd och större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan mätningarna startade 1992. I genomsnitt bidrog 770 mm nederbörd till att nästan 8 kg kväve deponerades per hektar. Nederbördens surhet var på samma nivå som närmast föregående år och visade i genomsnitt pH-värde 4,7. Till marken i granytorna deponerades i genomsnitt 6,1 kg svavel per hektar. Det innebär att nedfallet av försurande ämnen fortfarande är större än acceptabla nivåer. De centralt belägna provytorna i Sticklinge och Ulriksdal har haft det suraste markvattnet; pH-värden runt 4,6-4,9. Trots minskat nedfall av försurande ämnen saknas tydliga tecken på att markvattnets försurningsgrad minskar. Luftens innehåll av kvävedioxid var betydligt högre än i angränsande län. Halterna av marknära ozon var något högre än sommaren 2000 och innebär risk för skador på vegetationen
Behandling med låg-låg dos av selen i sjöar och regleringsmagasin för att minska halten metylkvicksilver i fisk
No full textDe genomförda försöken med tillförsel av selen i tre sjöar visar på en snabb bioackumulation av selen. Ökningen av selen sker redan i djurplankton som är det första och viktigaste nivån i det akvatiska ekosystemet. Ökningen av selen i djurplankton medför att halten av metylkvicksilver minskar. Via biomagnifiering i näringskedjan ökar selenhalterna och metylkvicksilver minskar. I sin tur medför detta minskad halt av kvicksilver i flodkräfta och metylkvicksilver i yngre fisk. Med en tidsfödröjning fortsätter biomagnifieringen av selen allt högre upp i trofiniovåerna. Detta medför att äldre abborre och gäddor får ökade halter av selen och minskade halter av metyylkvicksilver flera år efter djurplankton och unga mörtar och unga abborrar. Då tillförseln av selen upphör minskar halterna omgående i vatten, bäckmossa, lägre bottelevande djur, djurplankton och de yngsta årsklasserna av mört och abborre. Haltminskningen i dessa delar av ekosystemet följer sjöns eller magasinets omsättningstid av vatten.De genomförda försöken med tillförsel av selen i tre sjöar visar på en snabb bioackumulation av selen. Ökningen av selen sker redan i djurplankton som är det första och viktigaste nivån i det akvatiska ekosystemet. Ökningen av selen i djurplankton medför att halten av metylkvicksilver minskar. Via biomagnifiering i näringskedjan ökar selenhalterna och metylkvicksilver minskar. I sin tur medför detta minskad halt av kvicksilver i flodkräfta och metylkvicksilver i yngre fisk. Med en tidsfödröjning fortsätter biomagnifieringen av selen allt högre upp i trofiniovåerna. Detta medför att äldre abborre och gäddor får ökade halter av selen och minskade halter av metyylkvicksilver flera år efter djurplankton och unga mörtar och unga abborrar. Då tillförseln av selen upphör minskar halterna omgående i vatten, bäckmossa, lägre bottelevande djur, djurplankton och de yngsta årsklasserna av mört och abborre. Haltminskningen i dessa delar av ekosystemet följer sjöns eller magasinets omsättningstid av vatten
Miljöindikatorer för näringslivet - utveckling och användning inom grafisk medieindustri, verkstadsindustri, livsmedelsindustri och trävaruindustri
No full textProjektets syfte var att utveckla indikatorer för kommunikation, uppföljning och bedömning av företags och branschers miljöprestanda. I projektet togs även handböcker fram för att hjälpa företag att arbeta med miljöindikatorer. En viktig slutsats från projektet är att det är möjligt att finna gemensamma miljöindikatorer för flera, till sin karaktär väldigt olika, branscher. Det tycks lättare att hitta gemensamma synsätt för operativa indikatorer än för ledningsrelaterade indikatorer. Huvudregeln för systemgränser bör vara grind till grind, men undantag bör göras för energi och transporter. Indikatorer bör vara en del i kopplingen mellan det nationella miljömålsarbetet och näringslivets miljöarbete.Projektets syfte var att utveckla indikatorer för kommunikation, uppföljning och bedömning av företags och branschers miljöprestanda. I projektet togs även handböcker fram för att hjälpa företag att arbeta med miljöindikatorer. En viktig slutsats från projektet är att det är möjligt att finna gemensamma miljöindikatorer för flera, till sin karaktär väldigt olika, branscher. Det tycks lättare att hitta gemensamma synsätt för operativa indikatorer än för ledningsrelaterade indikatorer. Huvudregeln för systemgränser bör vara grind till grind, men undantag bör göras för energi och transporter. Indikatorer bör vara en del i kopplingen mellan det nationella miljömålsarbetet och näringslivets miljöarbete