IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
How should municipal solid waste be treated - a system study of incineration, material recycling, anaerobic digestion and composting
No full textDuring 2000-2001 we made a system analysis study of waste management to assess different waste management strategies from an environmental, energetical and economic point of view. The study was financed by the Swedish National Energy Administration. I was project leader, but several other researchers made most of the work from other institutes and universities. The final report was in Swedish (Sundqvist et al 2002), because we aimed to reach Swedish municipalities, Swedish authorities and Swedish companies. However, since then I have found that the study also is of international interest. I have presented results in some conferences, workshops, and courses (Sundqvist 2001, 2002, 2004). Because of the international interest I have put together a shorter English version of our report. This report is focused on the method and the results. In the Swedish report there are also several sub-studies and more background data presented.During 2000-2001 we made a system analysis study of waste management to assess different waste management strategies from an environmental, energetical and economic point of view. The study was financed by the Swedish National Energy Administration. I was project leader, but several other researchers made most of the work from other institutes and universities. The final report was in Swedish (Sundqvist et al 2002), because we aimed to reach Swedish municipalities, Swedish authorities and Swedish companies. However, since then I have found that the study also is of international interest. I have presented results in some conferences, workshops, and courses (Sundqvist 2001, 2002, 2004). Because of the international interest I have put together a shorter English version of our report. This report is focused on the method and the results. In the Swedish report there are also several sub-studies and more background data presented
Screening av organiska miljögifter i fisk - HCBD och klorbensener
No full textHexaklorbutadien (HCBD), 1,2,4-triklorbensen och pentaklorbensen finns med på EUs vattendirektivs lista över prioriterade ämnen. Dessa ämnen samt övriga klorbensener för-utom monoklorbensen har analyserats i fiskmuskelprov från 14 svenska bakgrundslokaler. Från varje lokal analyserades fem samlingsprover. Halterna av HCBD och 1,2,4-triklorbensen var i samtliga prov under detektionsgränsen (2-8 µg/kg lipid).Medelvärdet av pentaklorbensen i strömming från Landsort var 2,2 µg/kg lipid. Förutom ett avvikande värde (Kvädöfjärden, abborre 16 µg/kg lipid) var halterna för övriga lokaler under detektionsgränsen (4-8 µg/kg lipid). Halten av 1,4-diklorbensen var 24 - 120 µg/kg lipid (0,55 - 1,2 µg/kg våtvikt). Halten 1,2- och 1,3-diklorbensen var lägre och mestadels under detektionsgränsen (2-8 µg/kg lipid). Tri- och tetraklorbensener var samtliga under detektionsgränsen (2-16 µg/kg lipid). Halterna av hexaklorbensen varHexaklorbutadien (HCBD), 1,2,4-triklorbensen och pentaklorbensen finns med på EUs vattendirektivs lista över prioriterade ämnen. Dessa ämnen samt övriga klorbensener för-utom monoklorbensen har analyserats i fiskmuskelprov från 14 svenska bakgrundslokaler. Från varje lokal analyserades fem samlingsprover. Halterna av HCBD och 1,2,4-triklorbensen var i samtliga prov under detektionsgränsen (2-8 µg/kg lipid).Medelvärdet av pentaklorbensen i strömming från Landsort var 2,2 µg/kg lipid. Förutom ett avvikande värde (Kvädöfjärden, abborre 16 µg/kg lipid) var halterna för övriga lokaler under detektionsgränsen (4-8 µg/kg lipid). Halten av 1,4-diklorbensen var 24 - 120 µg/kg lipid (0,55 - 1,2 µg/kg våtvikt). Halten 1,2- och 1,3-diklorbensen var lägre och mestadels under detektionsgränsen (2-8 µg/kg lipid). Tri- och tetraklorbensener var samtliga under detektionsgränsen (2-16 µg/kg lipid). Halterna av hexaklorbensen va
Så påverkar vår livsstil miljön
No full textRapporten utgör en bearbetning av 'Produkters miljöpåverkan från svensk privatkonsumtion utifrån ett naturvetenskapligt brukarperspektiv' till Naturvårdsverket (2003-03-20). Hur kan jag som konsument bidra till en bättre miljö? Räcker det att aktivt välja produkter och ändra livsstil för att nå miljömålen? I den här rapporten redovisas resultatet från en pilotstudie över vilka drivkrafter som ligger bakom att enskilda konsumenter köper produkter som orsakar miljöproblem. Genom att koppla kunskapen om drivkrafterna direkt till miljömålen får vi också veta om och hur vi närmar oss miljömålen samt om det behövs fler åtgärder och i så fall vilka. Detta ger underlag till att införa rationella styrmedel i miljöpolitiken. Pilotstudien visar att genom att utgå från LCA-data för produktkedjornas olika steg i processen kan mer utförlig kunskap byggas kring miljöpåverkan från konsumtion av olika produkter. Angreppssättet innebär att tillgänglig statistik för konsumtionsprodukter grupperas till ett antal livsnödvändiga tjänster: Boende, Livsmedel, Kommunikation, Social service samt Övrig privatkonsumtion. Till varje livsnödvändig tjänst väljs ett antal övergripande produktgrupper ut (totalt i pilotstudien 24 st, se Tabell 1 och 2), vilka sammantaget motsvarar en individs totala privatkonsumtion. Dessa produktgrupper utgör också basen för en IPP-indikator eller nyckeltal inom respektive produktgrupp. Det koncept som presenteras i rapporten finns vidareutvecklat i avhandlingen 'A blueprint for sustainable consumption and design including performance requirements' (Erlandsson 2004).Rapporten utgör en bearbetning av 'Produkters miljöpåverkan från svensk privatkonsumtion utifrån ett naturvetenskapligt brukarperspektiv' till Naturvårdsverket (2003-03-20). Hur kan jag som konsument bidra till en bättre miljö? Räcker det att aktivt välja produkter och ändra livsstil för att nå miljömålen? I den här rapporten redovisas resultatet från en pilotstudie över vilka drivkrafter som ligger bakom att enskilda konsumenter köper produkter som orsakar miljöproblem. Genom att koppla kunskapen om drivkrafterna direkt till miljömålen får vi också veta om och hur vi närmar oss miljömålen samt om det behövs fler åtgärder och i så fall vilka. Detta ger underlag till att införa rationella styrmedel i miljöpolitiken. Pilotstudien visar att genom att utgå från LCA-data för produktkedjornas olika steg i processen kan mer utförlig kunskap byggas kring miljöpåverkan från konsumtion av olika produkter. Angreppssättet innebär att tillgänglig statistik för konsumtionsprodukter grupperas till ett antal livsnödvändiga tjänster: Boende, Livsmedel, Kommunikation, Social service samt Övrig privatkonsumtion. Till varje livsnödvändig tjänst väljs ett antal övergripande produktgrupper ut (totalt i pilotstudien 24 st, se Tabell 1 och 2), vilka sammantaget motsvarar en individs totala privatkonsumtion. Dessa produktgrupper utgör också basen för en IPP-indikator eller nyckeltal inom respektive produktgrupp. Det koncept som presenteras i rapporten finns vidareutvecklat i avhandlingen 'A blueprint for sustainable consumption and design including performance requirements' (Erlandsson 2004)
Vägtrafikens utsläpp av kväveoxider - reglering, utsläpp och effekter
No full textRapporten är en kunskapssammanställning som syftar till att förbättra underlaget för ställningstaganden rörande behovet av ytterligare åtgärder mot vägtrafikens utsläpp av framför allt NOX. En viktig fråga i sammanhanget är huruvida hälsoeffekter av NO2 är dimensionerande för hur långt man bör driva utsläppsminskningar av NOX, eller om i stället miljöeffekter av NOX-utsläpp i form av försurning, eutrofiering och marknära ozon utgör de dimensionerande problemen. WHO konstaterar i sin senaste genomgång av hälsoeffektforskningen att man inte kan påvisa att NO2 ensamt har några direkta effekter vid halter omkring nuvarande helårsriktvärde (40 µg/m3). De hälsoeffekter som påvisats i epedemiologiska studier vid dessa halter skulle snarare då vara orsakade av andra trafikrelaterade utsläpp som NO2 utgör en god indikator för, t ex partiklar. WHO konstaterar samtidigt att det föreligger skäl för ytterligare skärpningar av riktvärdena för ozon och partiklar. I detta sammanhang är det av vikt att notera att utsläpp av NOX på regional skala bidrar till såväl bildning av ozon som partiklar. Det kan därför föreligga skäl att minska utsläppen av NOX ytterligare enbart för att klara kommande riktvärden för hälsa när det gäller ozon och partiklar. I de utvärderingar som kommer att göras under 2004-2005 av det s k Göteborgs-protokollet, EU's Takdirektiv samt CAFE-programmet, förväntas skärpta utsläppsmål för NOX att föreslås för 2015-2020, för att klara såväl hälso- som miljömål i Europa. Rapporten visar att den utveckling som för närvarande sker inom fordonsindustrin av motorer och avgasreningssystem för att möta kommande avgaskrav i framför allt USA ger goda förutsättningar för vägtrafiksektorn att bidra till att dessa mål klaras.Rapporten är en kunskapssammanställning som syftar till att förbättra underlaget för ställningstaganden rörande behovet av ytterligare åtgärder mot vägtrafikens utsläpp av framför allt NOX. En viktig fråga i sammanhanget är huruvida hälsoeffekter av NO2 är dimensionerande för hur långt man bör driva utsläppsminskningar av NOX, eller om i stället miljöeffekter av NOX-utsläpp i form av försurning, eutrofiering och marknära ozon utgör de dimensionerande problemen. WHO konstaterar i sin senaste genomgång av hälsoeffektforskningen att man inte kan påvisa att NO2 ensamt har några direkta effekter vid halter omkring nuvarande helårsriktvärde (40 µg/m3). De hälsoeffekter som påvisats i epedemiologiska studier vid dessa halter skulle snarare då vara orsakade av andra trafikrelaterade utsläpp som NO2 utgör en god indikator för, t ex partiklar. WHO konstaterar samtidigt att det föreligger skäl för ytterligare skärpningar av riktvärdena för ozon och partiklar. I detta sammanhang är det av vikt att notera att utsläpp av NOX på regional skala bidrar till såväl bildning av ozon som partiklar. Det kan därför föreligga skäl att minska utsläppen av NOX ytterligare enbart för att klara kommande riktvärden för hälsa när det gäller ozon och partiklar. I de utvärderingar som kommer att göras under 2004-2005 av det s k Göteborgs-protokollet, EU's Takdirektiv samt CAFE-programmet, förväntas skärpta utsläppsmål för NOX att föreslås för 2015-2020, för att klara såväl hälso- som miljömål i Europa. Rapporten visar att den utveckling som för närvarande sker inom fordonsindustrin av motorer och avgasreningssystem för att möta kommande avgaskrav i framför allt USA ger goda förutsättningar för vägtrafiksektorn att bidra till att dessa mål klaras
Luftkvalitet i tätorter
No full textSedan många år tillbaka genomförs mätningar av luftkvaliteten i svenska tätorter. Mätningarna har visat att halterna av alla allvarliga luftföroreningar, utom ozon, minskat kraftigt sedan 1980-talet. Förbättringarna har huvudsakligen berott på minskade utsläpp från vägtrafik, industri och energiproduktion i Sverige och utomlands. Resultaten i denna rapport visar dock att sedan slutet av 1990-talet sker inte längre någon minskning av luftföroreningar i svenska tätorter. Halterna under vintern 2002/2003 var högre än på flera år. Mätningarna vintern 2002/2003 visar att nästan hälften av de svenska tätorterna har en oacceptabel luftkvalitet och riskerar att inte klara miljökvalitetsnormerna för ett eller flera ämnen. Det är framför allt normerna för partiklar och kvävedioxid som är svårast att nå till den tid respektive norm ska vara uppnådd. Även halten av VOC (här i form av bensen) kan bli svår att nå för flera kommuner. För ozon finns ännu ingen norm, men halterna i många tätorter överskrider det svenska miljömålet för år 2010. Det är med andra ord de fem luftföroreningarna ozon, partiklar, kvävedioxid, VOC och PAH (polycykliska aromatiska kolväten) som orsakar betydande problem för luftkvaliteten i svenska städer, medan problemen med kolmonoxid, svaveldioxid och tungmetaller numera på de flesta håll är små.Sedan många år tillbaka genomförs mätningar av luftkvaliteten i svenska tätorter. Mätningarna har visat att halterna av alla allvarliga luftföroreningar, utom ozon, minskat kraftigt sedan 1980-talet. Förbättringarna har huvudsakligen berott på minskade utsläpp från vägtrafik, industri och energiproduktion i Sverige och utomlands. Resultaten i denna rapport visar dock att sedan slutet av 1990-talet sker inte längre någon minskning av luftföroreningar i svenska tätorter. Halterna under vintern 2002/2003 var högre än på flera år. Mätningarna vintern 2002/2003 visar att nästan hälften av de svenska tätorterna har en oacceptabel luftkvalitet och riskerar att inte klara miljökvalitetsnormerna för ett eller flera ämnen. Det är framför allt normerna för partiklar och kvävedioxid som är svårast att nå till den tid respektive norm ska vara uppnådd. Även halten av VOC (här i form av bensen) kan bli svår att nå för flera kommuner. För ozon finns ännu ingen norm, men halterna i många tätorter överskrider det svenska miljömålet för år 2010. Det är med andra ord de fem luftföroreningarna ozon, partiklar, kvävedioxid, VOC och PAH (polycykliska aromatiska kolväten) som orsakar betydande problem för luftkvaliteten i svenska städer, medan problemen med kolmonoxid, svaveldioxid och tungmetaller numera på de flesta håll är små
Övervakning av luftföroreningar i Hallands län. Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Mätningarna startade 1987. I Timrilt kompletterades pågående mätningar med lufthalter från november 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansätt-ning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Mätningarna i Halland visar att länet tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller belastning av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. Samtidigt har nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Markvatten från bland annat Halland bär tydliga spår av flera de-cenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Från oktober 2002 till september 2003 noterades 896 mm nederbörd med pH-värde 5,0 i Timrilt. Med denna nederbörd deponerades 4,3 kg antropogent svavel, 11 kg oorganiskt kväve och 2,1 kg organiskt kväve per hektar. Till marken i de fem granytorna var nedfallet större; 5,3 kg svavel och 12 kg oor-ganiskt kväve per hektar. Detta är betydligt mer än vad som kan accepteras på sikt. Markvattnet har varit surt, med fortsatt låga pH-värden, 4,3-4,7 på sex av de åtta lokalerna. Vissa lokaler visar tecken på att en återhämtning från försurning har påbörjats, medan andra visar att markvattnets försurningsgrad har ökat trots minskat nedfall av försurande svavel. Flera lokaler visar förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet, vilket indikerar betydande utlakning av kväve från skogsmarken. Luftens innehåll av svaveldioxid och kvävedioxid i Timrilt har varit under gällande riktvärden. Däremot har halterna av marknära ozon varit höga, vilket indikerar risk för betydande skördeförluster.På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Mätningarna startade 1987. I Timrilt kompletterades pågående mätningar med lufthalter från november 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansätt-ning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Mätningarna i Halland visar att länet tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller belastning av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. Samtidigt har nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Markvatten från bland annat Halland bär tydliga spår av flera de-cenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Från oktober 2002 till september 2003 noterades 896 mm nederbörd med pH-värde 5,0 i Timrilt. Med denna nederbörd deponerades 4,3 kg antropogent svavel, 11 kg oorganiskt kväve och 2,1 kg organiskt kväve per hektar. Till marken i de fem granytorna var nedfallet större; 5,3 kg svavel och 12 kg oor-ganiskt kväve per hektar. Detta är betydligt mer än vad som kan accepteras på sikt. Markvattnet har varit surt, med fortsatt låga pH-värden, 4,3-4,7 på sex av de åtta lokalerna. Vissa lokaler visar tecken på att en återhämtning från försurning har påbörjats, medan andra visar att markvattnets försurningsgrad har ökat trots minskat nedfall av försurande svavel. Flera lokaler visar förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet, vilket indikerar betydande utlakning av kväve från skogsmarken. Luftens innehåll av svaveldioxid och kvävedioxid i Timrilt har varit under gällande riktvärden. Däremot har halterna av marknära ozon varit höga, vilket indikerar risk för betydande skördeförluster
Övervakning av luftföroreningar i Stockholms län Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Stockholms län. Länsstyrelsens mätningar stöt-tas ekonomiskt av Vägverket, Region Stockholm, Söderenergi AB, AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad samt Sollentuna kommun (Säbysjön). Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika regioner och förändringar i tiden. Grundvattnets sammansättning på två lokaler ingår sedan år 2000. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depo-sitionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt lan-det. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Nederbördens halter av försurande svavel har i princip halverats under 1990-talet samtidigt som nedfallet till marken i skogen har minskat kraftigt. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender, även om vissa tecken på minskad deposition finns. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Senaste årets resultat från Stockholms län visar 30 % mindre nederbördsmängd än tidigare år. Ne-derbördens pH-värde var i genomsnitt 4,9. Till marken i granytorna Lidingö, Farstanäs och Lämshaga deponerades 4,7 kg antropogent svavel och 6,1 kg oorganiskt kväve per hektar. Det är större än acceptabla nivåer och för kväve är det mer än vad som noterats tidigare i länets granytor. De centralt belägna provytorna i Sticklinge och Ulriksdal har haft det suraste markvattnet och tydliga tecken på återhämtning saknas. Förhöjda halter av järn och aluminium noterades i grundvattnet under sommaren. Luftens innehåll av kvävedioxid var betydligt högre än i angränsande län. Halterna av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationenPå uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Stockholms län. Länsstyrelsens mätningar stöt-tas ekonomiskt av Vägverket, Region Stockholm, Söderenergi AB, AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad samt Sollentuna kommun (Säbysjön). Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika regioner och förändringar i tiden. Grundvattnets sammansättning på två lokaler ingår sedan år 2000. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depo-sitionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt lan-det. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Nederbördens halter av försurande svavel har i princip halverats under 1990-talet samtidigt som nedfallet till marken i skogen har minskat kraftigt. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender, även om vissa tecken på minskad deposition finns. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Senaste årets resultat från Stockholms län visar 30 % mindre nederbördsmängd än tidigare år. Ne-derbördens pH-värde var i genomsnitt 4,9. Till marken i granytorna Lidingö, Farstanäs och Lämshaga deponerades 4,7 kg antropogent svavel och 6,1 kg oorganiskt kväve per hektar. Det är större än acceptabla nivåer och för kväve är det mer än vad som noterats tidigare i länets granytor. De centralt belägna provytorna i Sticklinge och Ulriksdal har haft det suraste markvattnet och tydliga tecken på återhämtning saknas. Förhöjda halter av järn och aluminium noterades i grundvattnet under sommaren. Luftens innehåll av kvävedioxid var betydligt högre än i angränsande län. Halterna av marknära ozon innebär risk för skador på vegetatione
Övervakning av luftföroreningar i Skåne. Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på åtta platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med undersökningar av skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att Skåne är mer utsatt för försurande nedfall än flertalet andra län i Sverige. Detsamma gäller luftens halter av svavel- och kvävedioxid. Nederbörden var surare i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet än under senare år då pH-värdet i genomsnitt varit 4,7. Dessutom har de senaste årens svavelnedfall varit mindre än hälften av vad som noterades när mätningarna i Skåne startade 1988. Detta förklaras främst av minskade utsläpp i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender och nedfallet till marken i skogen har visat ungefär samma värden hela tidsperioden. Den höga belastningen har resulterat i generellt surt markvatten med låga halter av baskatjoner och höga aluminiumhalter, vilket medför risk för ekologiska skador. Resultaten belyser vikten av att internationellt avtalade åtgärder genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Som genomsnitt från Arkelstorp och Västra Torup noterades 800 mm nederbörd med pH-värde 4,7 under oktober 2002 till september 2003. Med denna nederbörd deponerades 4,5 kg svavel och 8,4 kg oorganiskt kväve per hektar. Till marken i de fyra granytorna var nedfallet större; 6,4 kg svavel och 14,4 kg kväve per hektar, vilket är betydligt mer än vad som kan accepteras på sikt. Markvattnet har varit surt, med fortsatt låga pH-värden, 4,3 - 4,8. Vissa lokaler visar tecken på att en återhämtning från försurning har påbörjats, medan andra visar att markvattnets försurningsgrad har ökat trots minskat nedfall av försurande svavel. Flera granytor hade relativt höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar förhöjd utlakning av kväve. Luftens innehåll av svaveldioxid och kvävedioxid har varit under gällande riktvärden. Däremot har halterna av marknära ozon varit höga, vilket indikerar risk för betydande skördeförlusterPå uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på åtta platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med undersökningar av skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att Skåne är mer utsatt för försurande nedfall än flertalet andra län i Sverige. Detsamma gäller luftens halter av svavel- och kvävedioxid. Nederbörden var surare i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet än under senare år då pH-värdet i genomsnitt varit 4,7. Dessutom har de senaste årens svavelnedfall varit mindre än hälften av vad som noterades när mätningarna i Skåne startade 1988. Detta förklaras främst av minskade utsläpp i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender och nedfallet till marken i skogen har visat ungefär samma värden hela tidsperioden. Den höga belastningen har resulterat i generellt surt markvatten med låga halter av baskatjoner och höga aluminiumhalter, vilket medför risk för ekologiska skador. Resultaten belyser vikten av att internationellt avtalade åtgärder genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Som genomsnitt från Arkelstorp och Västra Torup noterades 800 mm nederbörd med pH-värde 4,7 under oktober 2002 till september 2003. Med denna nederbörd deponerades 4,5 kg svavel och 8,4 kg oorganiskt kväve per hektar. Till marken i de fyra granytorna var nedfallet större; 6,4 kg svavel och 14,4 kg kväve per hektar, vilket är betydligt mer än vad som kan accepteras på sikt. Markvattnet har varit surt, med fortsatt låga pH-värden, 4,3 - 4,8. Vissa lokaler visar tecken på att en återhämtning från försurning har påbörjats, medan andra visar att markvattnets försurningsgrad har ökat trots minskat nedfall av försurande svavel. Flera granytor hade relativt höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar förhöjd utlakning av kväve. Luftens innehåll av svaveldioxid och kvävedioxid har varit under gällande riktvärden. Däremot har halterna av marknära ozon varit höga, vilket indikerar risk för betydande skördeförluste
Småskalig biobränsleeldning i tätbebyggda områden. Verktyg för tillståndsgivning på kommunal nivå
No full textFör att klara miljömålet 'Begränsad klimatpåverkan' kommer en övergång att krävas från uppvärmning med fossila bränslen till biobränslen. En övergång till biobränslen kan även förväntas i områden där uppvärmning idag sker med el, direktverkande eller i vattenburna system. I tätbebyggda småhusområden kan en ökad biobränsleeldning ge ett betydande bidrag till överskridande av miljökvalitetsnormer. För att uppfylla miljökvalitetsnormer, och på sikt även miljömålet 'Frisk Luft', krävs dock att en ökad biobränsleintroduktion görs med sådan teknik att inte luftkvaliteten försämras. I detta arbete har kommunerna en viktig roll. Föreliggande projekt har innefattat att ta fram en arbetsgång och visa på viktigt underlag för att bistå kommunerna i deras arbete med att bedöma i vilka områden en ökad förbränning av biobränsle kan vara acceptabel. Underlaget omfattar såväl energibehovsutredningar, energiplaner och data över utsläpp till luft från olika källor i kommunen, som lagar, föreskrifter och policies. För att koppla utsläppen till halter i luft behövs även spridningsmodellering. Den föreslagna arbetsgången har testats i ett verkligt bostadsområde. De beräkningarna som gjorts av luftföroreningshalter visar att det kan uppstå problem i form av höga halter vid en kraftig utökning av biobränsleeldning, såvida inte förbränningen sker på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Ett förslag till hur man på kommunal nivå kan hantera förfrågningar och anmälningar om ökad biobränsleeldning har utarbetats och presenteras i rapporten. Det viktigt att kommunerna har tillgång till dessa verktyg för att kunna göra nödvändiga bedömningar samtidigt som de får möjlighet att, vid risk för höga föroreningshalter, kunna påverka installationen av lokala eldstäder i kommunenFör att klara miljömålet 'Begränsad klimatpåverkan' kommer en övergång att krävas från uppvärmning med fossila bränslen till biobränslen. En övergång till biobränslen kan även förväntas i områden där uppvärmning idag sker med el, direktverkande eller i vattenburna system. I tätbebyggda småhusområden kan en ökad biobränsleeldning ge ett betydande bidrag till överskridande av miljökvalitetsnormer. För att uppfylla miljökvalitetsnormer, och på sikt även miljömålet 'Frisk Luft', krävs dock att en ökad biobränsleintroduktion görs med sådan teknik att inte luftkvaliteten försämras. I detta arbete har kommunerna en viktig roll. Föreliggande projekt har innefattat att ta fram en arbetsgång och visa på viktigt underlag för att bistå kommunerna i deras arbete med att bedöma i vilka områden en ökad förbränning av biobränsle kan vara acceptabel. Underlaget omfattar såväl energibehovsutredningar, energiplaner och data över utsläpp till luft från olika källor i kommunen, som lagar, föreskrifter och policies. För att koppla utsläppen till halter i luft behövs även spridningsmodellering. Den föreslagna arbetsgången har testats i ett verkligt bostadsområde. De beräkningarna som gjorts av luftföroreningshalter visar att det kan uppstå problem i form av höga halter vid en kraftig utökning av biobränsleeldning, såvida inte förbränningen sker på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Ett förslag till hur man på kommunal nivå kan hantera förfrågningar och anmälningar om ökad biobränsleeldning har utarbetats och presenteras i rapporten. Det viktigt att kommunerna har tillgång till dessa verktyg för att kunna göra nödvändiga bedömningar samtidigt som de får möjlighet att, vid risk för höga föroreningshalter, kunna påverka installationen av lokala eldstäder i kommune
Förenklade miljöledningssystem - kartläggning av nationella och europeiska system
No full textI Sverige identifierades 1999 mellan 50 och 60 projekt/system för förenklad miljöledning. Flertalet av dessa utvecklades som komplement till den internationella miljöledningsstandarden ISO 14001 eftersom den upplevdes som allt för omfattande och byråkratiskt för små företag. Intervjuer med ägarna till dessa förenklade miljöledningssystem visar att många av dessa var tillfälliga nu avslutade projekt. Idag finns omkring 10 aktiva svenska system för förenklad miljöledning. Vid intervjuer med de nu aktiva systemägarna har de tillfrågats om hur de ställer sig till en samordnad utveckling. De flesta är intresserade av att delta i ett utvecklingsarbete där målsättningen är en kvalitetssäkring av förenklade miljöledningssystem genom att gemensamma baskriterier tas fram. Innan detta arbete påbörjas bör, för att arbetet ska bli så effektivt som möjligt, följande aktiviteter genomföras; - Utvärdering av hur de förenklade ledningssystem fungerar. - Diskussion kring hur flera små företag kan motiveras att påbörja ett miljöledningsarbete. - Diskussion kring hur en samordning av dagens förenklade miljöledningssystem kan skeI Sverige identifierades 1999 mellan 50 och 60 projekt/system för förenklad miljöledning. Flertalet av dessa utvecklades som komplement till den internationella miljöledningsstandarden ISO 14001 eftersom den upplevdes som allt för omfattande och byråkratiskt för små företag. Intervjuer med ägarna till dessa förenklade miljöledningssystem visar att många av dessa var tillfälliga nu avslutade projekt. Idag finns omkring 10 aktiva svenska system för förenklad miljöledning. Vid intervjuer med de nu aktiva systemägarna har de tillfrågats om hur de ställer sig till en samordnad utveckling. De flesta är intresserade av att delta i ett utvecklingsarbete där målsättningen är en kvalitetssäkring av förenklade miljöledningssystem genom att gemensamma baskriterier tas fram. Innan detta arbete påbörjas bör, för att arbetet ska bli så effektivt som möjligt, följande aktiviteter genomföras; - Utvärdering av hur de förenklade ledningssystem fungerar. - Diskussion kring hur flera små företag kan motiveras att påbörja ett miljöledningsarbete. - Diskussion kring hur en samordning av dagens förenklade miljöledningssystem kan sk