IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
The carbon dioxide emission factor for combustion of Swedish peat
No full textThe Swedish carbon dioxide emission factor for combustion of energy peat has been reviewed. Three-year-old peat analyses from two Swedish peat producers indicated a notably lower emission factor than 107.3 g CO2/MJ which is the value used in Sweden's National Emission Inventory Report 2003 submitted under the United Nations Convention on Climate Change. New calculations based on both the old analyses and complementing data were performed in order to calculate an emission factor representative to the entire Swedish production of energy peat. Assuming a water content of 45-50 % (good estimate for moisture content of Swedish energy peat) the calculated emission factor was approximately 105 -108 g CO2/MJ (standard deviation: 4.8 g CO2/MJ). Hence it could not be concluded that the emission factor is notably lower than the value used in Sweden's National Emission Inventory Report 2003. However, since the emission factor is dependent on the moisture content, peat with a significantly lower moisture content should also be associated with a lower emission factor.The Swedish carbon dioxide emission factor for combustion of energy peat has been reviewed. Three-year-old peat analyses from two Swedish peat producers indicated a notably lower emission factor than 107.3 g CO2/MJ which is the value used in Sweden's National Emission Inventory Report 2003 submitted under the United Nations Convention on Climate Change. New calculations based on both the old analyses and complementing data were performed in order to calculate an emission factor representative to the entire Swedish production of energy peat. Assuming a water content of 45-50 % (good estimate for moisture content of Swedish energy peat) the calculated emission factor was approximately 105 -108 g CO2/MJ (standard deviation: 4.8 g CO2/MJ). Hence it could not be concluded that the emission factor is notably lower than the value used in Sweden's National Emission Inventory Report 2003. However, since the emission factor is dependent on the moisture content, peat with a significantly lower moisture content should also be associated with a lower emission factor
Methods and Possibilities for Application of Life Cycle Assessment in Strategic Environmental Assessment of Transport Infrastructures
No full textThis report covers the subject: 'Methods and Possibilities for Application of Life Cycle Assessment in Strategic Environmental Assessment of Transport Infrastructures' and is written as a part and contribution to a European Union project - Building Environmental Assessment CONsensus on the transeuropean transport network (BEACON). BEACON is an EU network of excellence and IVL Swedish Environmental Research Institute has been a so called 'member' of this network. This report is written by IVL and based on experience from several infrastructure projects in the LCA area. It includes LCA results for the infrastructures of roads, railroads and air transports.This report covers the subject: 'Methods and Possibilities for Application of Life Cycle Assessment in Strategic Environmental Assessment of Transport Infrastructures' and is written as a part and contribution to a European Union project - Building Environmental Assessment CONsensus on the transeuropean transport network (BEACON). BEACON is an EU network of excellence and IVL Swedish Environmental Research Institute has been a so called 'member' of this network. This report is written by IVL and based on experience from several infrastructure projects in the LCA area. It includes LCA results for the infrastructures of roads, railroads and air transports
Systemet Hållbara Byggnader: Bedömningsgrunder för innemiljön
No full textI föreliggande rapport har krav på byggnaders innemiljö sammanställts som kan användas som funktionskrav eller för att klassa byggnader. Bara sådana komfortrelaterade innemiljöaspekter som har en sådan status att de kan anses vara allmänt accepterade ingår och benämns här innemiljökomfort. Systemet Hållbara Byggnader hanterar utöver innemiljökomfort även energianvändning och miljöpåverkan. Målet med rapporten är att komplettera systemet Hållbara Byggnader med krav på innemiljökomfort, och därigenom täcka in alla miljöaspekter inklusive ohälsa som kan kopplas till mänsklig hälsa. Ohälsa ingår som en del av miljöpåverkan och är en aspekt som man vill minska, medan innemiljökomfort är en aspekt som man försöker förbättra. Visionen är därmed att systemet Hållbara Byggnader på ett heltäckande sätt hanterar de mest betydelsefulla aspekterna som kan relateras till begreppet hållbara byggnader. Innemiljökomfort hanteras med egenskapskrav samt påverkanskrav. Egenskapskrav är sådana (mätbara) egenskaper som kan bestämmas i en befintlig byggnad eller vid projektering. Påverkanskrav för innemiljökomfort baseras på brukarens upplevelse och självskattning och hanteras med hjälp av enkäter.I föreliggande rapport har krav på byggnaders innemiljö sammanställts som kan användas som funktionskrav eller för att klassa byggnader. Bara sådana komfortrelaterade innemiljöaspekter som har en sådan status att de kan anses vara allmänt accepterade ingår och benämns här innemiljökomfort. Systemet Hållbara Byggnader hanterar utöver innemiljökomfort även energianvändning och miljöpåverkan. Målet med rapporten är att komplettera systemet Hållbara Byggnader med krav på innemiljökomfort, och därigenom täcka in alla miljöaspekter inklusive ohälsa som kan kopplas till mänsklig hälsa. Ohälsa ingår som en del av miljöpåverkan och är en aspekt som man vill minska, medan innemiljökomfort är en aspekt som man försöker förbättra. Visionen är därmed att systemet Hållbara Byggnader på ett heltäckande sätt hanterar de mest betydelsefulla aspekterna som kan relateras till begreppet hållbara byggnader. Innemiljökomfort hanteras med egenskapskrav samt påverkanskrav. Egenskapskrav är sådana (mätbara) egenskaper som kan bestämmas i en befintlig byggnad eller vid projektering. Påverkanskrav för innemiljökomfort baseras på brukarens upplevelse och självskattning och hanteras med hjälp av enkäter
Övervakning av luftföroreningar i Kronobergs län. Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och mark-vattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och under 1999-2003 har sommarens ozonhalter undersökts på två platser i jordbruksintensiva områden i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallssituationen i Kronobergs län ser mycket olika ut i länets västra och östra delar. Till marken i granytan i Fälleshult i västra delen av länet uppmättes 4,4 kg antropogent svavel per hektar under 2002/03. Förhållandena i öster är något bättre, i Knapanäs var depositionen av svavel 3,5 kg/ha. Skillnaderna är ett resultat av den sydväst-nordostliga depositionsgradienten i södra Sverige. Depositionen av svavel har minskat avsevärt sedan mätningarna startade 1987. Under de första mätåren uppmättes omkring 14 kg svavel per hektar i granytan i Knapanäs jämfört med omkring 3 kg/ha de senaste två åren. Någon liknande trend är svår att urskilja för kväve. Kvävehalterna har generellt minskat något men i gengäld har nederbördsmängden ökat, vilket resulterat i stort sett oförändrad våtdeposition. Markvattnet i Kronobergs län visar i allmänhet en tydlig försurningspåverkan. Provtagningarna under hydrologiska året 2002/03 visar generellt surt markvatten i flertalet granytor med pH-värden under 5,0, låga baskatjonhalter och måttliga till höga halter oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga är generellt nedsatt och indikerar sura förhållanden. Under 2002/03, liksom tidigare år, var lufthalterna i Tagel av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljö-kvalitets-normerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger ozonhalterna EUs målvärde på 40 µg/m3.På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och mark-vattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och under 1999-2003 har sommarens ozonhalter undersökts på två platser i jordbruksintensiva områden i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallssituationen i Kronobergs län ser mycket olika ut i länets västra och östra delar. Till marken i granytan i Fälleshult i västra delen av länet uppmättes 4,4 kg antropogent svavel per hektar under 2002/03. Förhållandena i öster är något bättre, i Knapanäs var depositionen av svavel 3,5 kg/ha. Skillnaderna är ett resultat av den sydväst-nordostliga depositionsgradienten i södra Sverige. Depositionen av svavel har minskat avsevärt sedan mätningarna startade 1987. Under de första mätåren uppmättes omkring 14 kg svavel per hektar i granytan i Knapanäs jämfört med omkring 3 kg/ha de senaste två åren. Någon liknande trend är svår att urskilja för kväve. Kvävehalterna har generellt minskat något men i gengäld har nederbördsmängden ökat, vilket resulterat i stort sett oförändrad våtdeposition. Markvattnet i Kronobergs län visar i allmänhet en tydlig försurningspåverkan. Provtagningarna under hydrologiska året 2002/03 visar generellt surt markvatten i flertalet granytor med pH-värden under 5,0, låga baskatjonhalter och måttliga till höga halter oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga är generellt nedsatt och indikerar sura förhållanden. Under 2002/03, liksom tidigare år, var lufthalterna i Tagel av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljö-kvalitets-normerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger ozonhalterna EUs målvärde på 40 µg/m3
Luftkvaliteten i Sverige sommaren 2002 och vintern 2002/03. Resultat från mätningar inom URBAN-projektet
No full textUrbanmätnätet bygger på samarbete mellan ett antal Miljö- och Hälsoskyddskontor och IVL. URBAN-projektet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Urbanmätnätets 17:e mätsäsong (2002/03) har avslutats och resultaten presenteras i denna rapport. Mätningarnas omfattning har bland annat varit dygnsmedelvärden av NO2 i totalt 34 tätorter, i 23 av de 34 tätorterna bestämdes också dygnsmedelvärden av sot samt i 3 tätorter även SO2. I 29 kommuner genomfördes dygnsvisa mätningar av PM10. I 38 tätorter genomfördes veckovisa diffusionsmätningar av flyktiga organiska ämnen (VOC). Förutom dessa mätningar utfördes en rad diffusionsmätningar av SO2, NO2 och O3 under såväl vintern 2001/02 som sommaren 2002. Samtliga kommuners halter av NO2 i urban bakgrund under vinterhalvåret 2002/03 underskrider miljökvalitetsnormen (MKN) för dygn. I kommuner där halten i den urbana bakgrunden ligger över den övre utvärderingströskeln (ÖUT) för NO2 på dygnsbas (Östersund, Köping, Kalix, Arvika och Uppsala) är bedömningen att risk för överskridanden av miljökvalitetsnormen i gaturum föreligger. I de tätorter där gaturumsmätningar har skett (Kristianstad, Landskrona, Mariestad och Örebro) ligger dock halterna under ÖUT. NO2 -halterna har haft en nedåtgående trend i svenska tätorter sedan projektets start 1986/87. En linjär regressionsanalysen visar att trenden för en genomsnittlig svensk tätort är en årlig minskning med 0.7 µg/m3, baserat på de 11 kommuner som deltagit i Urbanmätnätet samtliga vinterhalvår sedan start. Från de dygnsvisa mätningarna av SO2 framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider MKN med god marginal. Detsamma gäller för de uppmätta dygnsmedelvärdena. Tio av de deltagande kommunernas halter av PM10, som 90-percentil för dygn under vinterhalvåret, ligger över MKN. Fyra av dessa motsvarar gaturumsmätningar (Kristianstad, Mariestad, Örebro och Landskrona) medan sex är att betrakta som urban bakgrund. Halten av PM10 under vinterhalvåret ligger över den övre utvärderingströskeln i samtliga kommuner utom Strömsund. Totalt överskreds MKN (50 µg/m3) vid cirka 400 tillfällen under perioden oktober-april, varav 80 % av dessa tillfällen inträffade under februari, mars och april. Samtliga orter uppvisar ett vinterhalvårsmedelvärde för bensen i urban bakgrund som underskrider miljökvalitetsnormen. Två kommuner (Växjö och Arvika) ligger över den övre utvärderingströskeln i urban bakgrund. Samtliga kommuner överskrider miljömålet (1 µg/m3.) I alla kommunerna har bensenhalten minskat sedan mätningarna började 1992/93 En linjär regressionsanalys för bensen ger en genomsnittlig årlig minskning på 0.55 µg/m3 under de elva år som bensenmätningar pågått inom Urbanmätnätet.Urbanmätnätet bygger på samarbete mellan ett antal Miljö- och Hälsoskyddskontor och IVL. URBAN-projektet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Urbanmätnätets 17:e mätsäsong (2002/03) har avslutats och resultaten presenteras i denna rapport. Mätningarnas omfattning har bland annat varit dygnsmedelvärden av NO2 i totalt 34 tätorter, i 23 av de 34 tätorterna bestämdes också dygnsmedelvärden av sot samt i 3 tätorter även SO2. I 29 kommuner genomfördes dygnsvisa mätningar av PM10. I 38 tätorter genomfördes veckovisa diffusionsmätningar av flyktiga organiska ämnen (VOC). Förutom dessa mätningar utfördes en rad diffusionsmätningar av SO2, NO2 och O3 under såväl vintern 2001/02 som sommaren 2002. Samtliga kommuners halter av NO2 i urban bakgrund under vinterhalvåret 2002/03 underskrider miljökvalitetsnormen (MKN) för dygn. I kommuner där halten i den urbana bakgrunden ligger över den övre utvärderingströskeln (ÖUT) för NO2 på dygnsbas (Östersund, Köping, Kalix, Arvika och Uppsala) är bedömningen att risk för överskridanden av miljökvalitetsnormen i gaturum föreligger. I de tätorter där gaturumsmätningar har skett (Kristianstad, Landskrona, Mariestad och Örebro) ligger dock halterna under ÖUT. NO2 -halterna har haft en nedåtgående trend i svenska tätorter sedan projektets start 1986/87. En linjär regressionsanalysen visar att trenden för en genomsnittlig svensk tätort är en årlig minskning med 0.7 µg/m3, baserat på de 11 kommuner som deltagit i Urbanmätnätet samtliga vinterhalvår sedan start. Från de dygnsvisa mätningarna av SO2 framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider MKN med god marginal. Detsamma gäller för de uppmätta dygnsmedelvärdena. Tio av de deltagande kommunernas halter av PM10, som 90-percentil för dygn under vinterhalvåret, ligger över MKN. Fyra av dessa motsvarar gaturumsmätningar (Kristianstad, Mariestad, Örebro och Landskrona) medan sex är att betrakta som urban bakgrund. Halten av PM10 under vinterhalvåret ligger över den övre utvärderingströskeln i samtliga kommuner utom Strömsund. Totalt överskreds MKN (50 µg/m3) vid cirka 400 tillfällen under perioden oktober-april, varav 80 % av dessa tillfällen inträffade under februari, mars och april. Samtliga orter uppvisar ett vinterhalvårsmedelvärde för bensen i urban bakgrund som underskrider miljökvalitetsnormen. Två kommuner (Växjö och Arvika) ligger över den övre utvärderingströskeln i urban bakgrund. Samtliga kommuner överskrider miljömålet (1 µg/m3.) I alla kommunerna har bensenhalten minskat sedan mätningarna började 1992/93 En linjär regressionsanalys för bensen ger en genomsnittlig årlig minskning på 0.55 µg/m3 under de elva år som bensenmätningar pågått inom Urbanmätnätet
Miljögifter i Vänern - Vilka ämnen bör vi undersöka och varför?
No full textEn utvärdering har gjorts avseende Vänerns vattenvårdsförbunds miljöövervaknings-program av miljögifter i fisk. De ämnen som regelbundet har mätts i abborre sedan 1996 är As, Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn, Hg, PCB samt DDT vid fyra lokaler (Torsö, Millesvik, Åsunda samt Köpmannebro) samt Hg i gädda vid en lokal. Dessutom har punktinsatser gjorts avseende vissa andra ämnen såsom dioxiner, pesticider samt vattendirektivets prioriterade ämnen. Trender har analyserats och visar på ökande halter av Hg, Zn och Cu i abborre vid 1-2 stationer, samt minskande halter av PCB, Ni, och DDT i abborre vid 1-2 stationer. I jämförelse med andra svenska lokaler uppvisar Vänern likartade eller lägre koncentrationer av Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn samt DDT och något högre halter av As samt PCB. Halterna av PCB ligger långt under det uppsatta gränsvärdet, medan Hg och dioxiner ligger i närheten av eller strax över gränsvärdet. Vattendirektivets prioriterade ämnen i vänerfisk ligger i allmänhet under detektionsgränsen, eller under nivåer som kan betraktas som säkra för konsumtion. En analys har även gjorts avseende möjligheten att detektera trender förutsatt förändringar i programmet. Rekommendationer för framtida övervakning presenteras också.En utvärdering har gjorts avseende Vänerns vattenvårdsförbunds miljöövervaknings-program av miljögifter i fisk. De ämnen som regelbundet har mätts i abborre sedan 1996 är As, Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn, Hg, PCB samt DDT vid fyra lokaler (Torsö, Millesvik, Åsunda samt Köpmannebro) samt Hg i gädda vid en lokal. Dessutom har punktinsatser gjorts avseende vissa andra ämnen såsom dioxiner, pesticider samt vattendirektivets prioriterade ämnen. Trender har analyserats och visar på ökande halter av Hg, Zn och Cu i abborre vid 1-2 stationer, samt minskande halter av PCB, Ni, och DDT i abborre vid 1-2 stationer. I jämförelse med andra svenska lokaler uppvisar Vänern likartade eller lägre koncentrationer av Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn samt DDT och något högre halter av As samt PCB. Halterna av PCB ligger långt under det uppsatta gränsvärdet, medan Hg och dioxiner ligger i närheten av eller strax över gränsvärdet. Vattendirektivets prioriterade ämnen i vänerfisk ligger i allmänhet under detektionsgränsen, eller under nivåer som kan betraktas som säkra för konsumtion. En analys har även gjorts avseende möjligheten att detektera trender förutsatt förändringar i programmet. Rekommendationer för framtida övervakning presenteras också
Kväve- och fosformodellering i Svartån och Tyresån. Slutrapport
No full textIVL har på uppdrag av Västerås Stad, Tyresåsamarbetet och Naturvårdsverket vidareutvecklat och implementerat ett GIS-baserat miljöinformationssystem för att hantera eutrofieringsfrågor i avrinningområden. Watshman har inom projektet byggts upp och testats för två olika avrinningsområden, Tyresåns sjösystem i södra Stockholm samt den del av Svartåns avrinningsområde som ligger inom Västerås kommun. Med hjälp av Watshman har källfördelning och transport av kväve och fosfor beräknats för dessa områden. Exempel på scenariestudier som kan utföras med Watshman har genomförts.IVL har på uppdrag av Västerås Stad, Tyresåsamarbetet och Naturvårdsverket vidareutvecklat och implementerat ett GIS-baserat miljöinformationssystem för att hantera eutrofieringsfrågor i avrinningområden. Watshman har inom projektet byggts upp och testats för två olika avrinningsområden, Tyresåns sjösystem i södra Stockholm samt den del av Svartåns avrinningsområde som ligger inom Västerås kommun. Med hjälp av Watshman har källfördelning och transport av kväve och fosfor beräknats för dessa områden. Exempel på scenariestudier som kan utföras med Watshman har genomförts
Energi och miljöintegrering genom utnyttjande av lågvärdigt värme från kraftvärmeverk och fjärrvärmeanläggningar för effektivisering av avloppsvattenrening
No full textKväve i utgående vatten från avloppsreningsverk ger upphov till övergödning av många havsområden och sjöar med syrebrist och döda bottnar som följd. EU:s direktiv för avloppsvatten ställer högre krav på rening av kväve vid Svenska avloppsvattenrening. Att höja temperaturen på avloppsvattnet under de kalla perioderna kan vara en kostnadseffektiv lösning på kvävereningen. Värmeavtappning från fjärrvärmenätet till reningsverken leder till lägre temperaturer på returvattnet och detta medför att tillvaratagandet av energi kan optimeras. En lägre returtemperatur ger bättre förutsättningar för rökgaskondensering och därmed en förbättrad rening av de utgående rökgaserna. De praktiska möjligheterna att generera el i kraftvärmeanläggningar begränsas av fjärrvärmereturens temperatur. Det innebär att fjärrvärmeproducenterna får avsättning för lågvärdig värme och kan optimera sin elproduktion. För reningsverken innebär det miljömässiga och ekonomiska vinster genom att de får en effektivare och stabilare reningsprocess och kan uppfylla de hårdare kraven på kvävereningen. I en pilotstudie under verkliga förutsättningar har man inom projektet utrett den verkliga vinsten och studerat de problematiska stegen i den tekniska lösningen.Kväve i utgående vatten från avloppsreningsverk ger upphov till övergödning av många havsområden och sjöar med syrebrist och döda bottnar som följd. EU:s direktiv för avloppsvatten ställer högre krav på rening av kväve vid Svenska avloppsvattenrening. Att höja temperaturen på avloppsvattnet under de kalla perioderna kan vara en kostnadseffektiv lösning på kvävereningen. Värmeavtappning från fjärrvärmenätet till reningsverken leder till lägre temperaturer på returvattnet och detta medför att tillvaratagandet av energi kan optimeras. En lägre returtemperatur ger bättre förutsättningar för rökgaskondensering och därmed en förbättrad rening av de utgående rökgaserna. De praktiska möjligheterna att generera el i kraftvärmeanläggningar begränsas av fjärrvärmereturens temperatur. Det innebär att fjärrvärmeproducenterna får avsättning för lågvärdig värme och kan optimera sin elproduktion. För reningsverken innebär det miljömässiga och ekonomiska vinster genom att de får en effektivare och stabilare reningsprocess och kan uppfylla de hårdare kraven på kvävereningen. I en pilotstudie under verkliga förutsättningar har man inom projektet utrett den verkliga vinsten och studerat de problematiska stegen i den tekniska lösningen
Complementary rules for introducing modular LCA data into the Swedish Building Product Declaration system. Kompletterande regler för införande av modulära LCA-data i det svenska systemet för byggvarudeklarationer (BVD)
No full textPå den svenska marknaden finns det en ambition att samtliga byggprodukter skall dokumenteras med en 'byggvarudeklaration' (BVD). En mall till denna BVD är framtagen av Byggsektorns Kretsloppsråd (BYKR 2000) och är nu över översyn. Föreliggande rapport är skriven som ett förslag på regler som borde finnas när livscykelanalys/LCA-information ingår i en BVD. Rapporten kommer överarbetas 2005 inom ramen för ett samarbete mellan BYKR och IVL. Grundkonceptet utgår ifrån är att det även i fortsättningen skall vara frivilligt att lämna LCA-information i en BVD, men om detta görs så skall de regler som tagits fram här följas, eller snarare reviderade sådana. De regler som saknas i byggvarudeklarationsmallen bör utgå ifrån kommande ISO standarden ISO 14025, samt det regelverk för byggvarudeklarationer kommer utarbetas av CEN. Rapporten är finansierad av Naturvårdsverket, SBUF och Cementa. Rapporten ingår som en del av vidareutveckling av systemet 'Hållbara Byggnader', i syfte att starta en process för metodsamordning av inventeringsdata bland de nationella LCA-baserade systemen inom bygg- och fastighetsrelaterade. Ett sådant systemet som bl.a. använder LCA-metodik är 'Hållbara Byggnader', som är ett generellt hjälpmedel att ställa miljö- och komfortrelaterade krav på och att klassificera olika byggnader. Miljökraven är uppdelade i resursbehovskrav, egenskapskrav och påverkanskrav (dvs LCA-baserade). Systemet finns beskrivet i ett antal rapporter som finns gratis tillgängliga på www.ivl.se/rapporter/ eller samlade på www.ivl.se/affar/foretagens_miljo_arb/funktionskrav_byggnader.asp.På den svenska marknaden finns det en ambition att samtliga byggprodukter skall dokumenteras med en 'byggvarudeklaration' (BVD). En mall till denna BVD är framtagen av Byggsektorns Kretsloppsråd (BYKR 2000) och är nu över översyn. Föreliggande rapport är skriven som ett förslag på regler som borde finnas när livscykelanalys/LCA-information ingår i en BVD. Rapporten kommer överarbetas 2005 inom ramen för ett samarbete mellan BYKR och IVL. Grundkonceptet utgår ifrån är att det även i fortsättningen skall vara frivilligt att lämna LCA-information i en BVD, men om detta görs så skall de regler som tagits fram här följas, eller snarare reviderade sådana. De regler som saknas i byggvarudeklarationsmallen bör utgå ifrån kommande ISO standarden ISO 14025, samt det regelverk för byggvarudeklarationer kommer utarbetas av CEN. Rapporten är finansierad av Naturvårdsverket, SBUF och Cementa. Rapporten ingår som en del av vidareutveckling av systemet 'Hållbara Byggnader', i syfte att starta en process för metodsamordning av inventeringsdata bland de nationella LCA-baserade systemen inom bygg- och fastighetsrelaterade. Ett sådant systemet som bl.a. använder LCA-metodik är 'Hållbara Byggnader', som är ett generellt hjälpmedel att ställa miljö- och komfortrelaterade krav på och att klassificera olika byggnader. Miljökraven är uppdelade i resursbehovskrav, egenskapskrav och påverkanskrav (dvs LCA-baserade). Systemet finns beskrivet i ett antal rapporter som finns gratis tillgängliga på www.ivl.se/rapporter/ eller samlade på www.ivl.se/affar/foretagens_miljo_arb/funktionskrav_byggnader.asp
Har belastningen av metaller, PAH eller PCB i Stockholms vattendrag förändrats under perioden 1997-2002?
No full textYtsediment från Stockholm, insamlade under 1997 respektive 2002, jämförs avseende före-komsten av 10 metaller, PAH och PCB. Den statistiska signifikansen av eventuella för området generella trender undersöks. Lokalerna har indelats i två grupper: sjöar (n=13) och centrala Stockholm (n=7). I sjöarna föreligger en statistiskt signifikant minskning av kvicksilver (ca 11%) och bly (ca 17%), samt en viss ökning av kobolt (ca 10%). S7-PCB förefaller ha minskat generellt i sjöarna, men minskningarna i Sicklasjön och Råcksta Träsk kan betraktas som avvikande stora. Om statistiska tester genomförs utan en eller båda av dessa lokaler kan ingen generell statistiskt signifikant minskning av PCB påvisas med en signifikansnivå på 95%. I centrala Stockholm föreligger en signifikant minskning av kadmium (ca 25%) och PCB (ca 40%). PAH uppvisar inte någon generell förändring i vare sig sjöarna eller i centrala StockholmYtsediment från Stockholm, insamlade under 1997 respektive 2002, jämförs avseende före-komsten av 10 metaller, PAH och PCB. Den statistiska signifikansen av eventuella för området generella trender undersöks. Lokalerna har indelats i två grupper: sjöar (n=13) och centrala Stockholm (n=7). I sjöarna föreligger en statistiskt signifikant minskning av kvicksilver (ca 11%) och bly (ca 17%), samt en viss ökning av kobolt (ca 10%). S7-PCB förefaller ha minskat generellt i sjöarna, men minskningarna i Sicklasjön och Råcksta Träsk kan betraktas som avvikande stora. Om statistiska tester genomförs utan en eller båda av dessa lokaler kan ingen generell statistiskt signifikant minskning av PCB påvisas med en signifikansnivå på 95%. I centrala Stockholm föreligger en signifikant minskning av kadmium (ca 25%) och PCB (ca 40%). PAH uppvisar inte någon generell förändring i vare sig sjöarna eller i centrala Stockhol