IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Tillbakablick över luftkvalitetsmätningar i svenska tätorter
No full textPå uppdrag av Naturvårdsverket har IVL beskrivit luftkvalitetsövervakningen m.a.p. mätningar i Sverige från det att övervakning påbörjades fram till idag. Naturvårdsverket, som har det nationella ansvaret för vägledning rörande miljökvalitetsnormer för utomhusluft och för datarapportering till EU, har intresse, dels av att försäkra sig om att kommunernas pågående arbete inte avslutas, dels av att nya mätningar dras igång på ett lämpligt antal platser. Nuvarande strategi bedöms ge en relativ god, om än inte heltäckande, bild av luftkvaliteten i olika delar och olika typmiljöer i Sverige. En mångfald i övervakningen genom kombinationer mellan instrument på enstaka stationer, mätningar av dygnsmedelvärden, användning av diffusionsprovtagare samt beräkningsmodeller är enligt IVLs erfarenhet kostnadseffektivt. Denna mångfald behövs även framgent. Bättre kunskaper behövs dock i flera avseenden, bl.a. för partiklar. Även karteringen av utsläpp till luft behöver förstärkas. De satsningar som görs nationellt bör kunna bidra till det regionala och lokala arbetet. Utvecklingen är på väg mot ökad samordning, mer modellering och förhoppningsvis även bättre datakvalitet. Övervakningen kräver mycket resurser. De kommunala resurserna har hittills i hög grad styrt utvecklingen och bidragit både till mätteknikutveckling och mätsamordning. Bildandet av luftvårdsförbund, nationella samordningsaktiviteter och samarbeten mellan IVL och kommunerna som deltar i det s.k. Urban-mätnätet har lett till ett bättre resursutnyttjande. Det är viktigt för det fortsatta arbetet att många intressenter kan delta. Samverkan mellan Naturvårdsverket, Vägverket och Energimyndigheten i arbetet med att kartera luftkvaliteten i Sverige bidrar ytterligare till bättre övervakning. Kanske kan på sikt fler sektorsmyndigheter delta. Spridande av mätdata, bl.a. genom datavärdskapet, är också ett viktigt led i optimal användning av de resurser som satsas. IVLs förslag är att Naturvårdsverket utarbetar en nationell plan, vari fastställs den kunskap som behövs om haltförekomst i olika typmiljöer, vad som finns för att täcka behovet och vad som ytterligare behövs. Häri ingår data för validering av olika generaliserings- och utvärderingsverktyg. En samverkan krävs med regioner för att sondera vilket intresse som finns att mäta olika komponenter och i vilken utsträckning det går att 'fördela övervakningsbördorna'. En översiktlig modellering med en gemensam modell är ett steg på vägen till samordning. På samma sätt skulle mätningarna kunna samordnas och utvärderas nationellt för att ge kunskap tillbaka till regionerna och kommunerna om riskparametrar, riskområden och åtgärdsförslagPå uppdrag av Naturvårdsverket har IVL beskrivit luftkvalitetsövervakningen m.a.p. mätningar i Sverige från det att övervakning påbörjades fram till idag. Naturvårdsverket, som har det nationella ansvaret för vägledning rörande miljökvalitetsnormer för utomhusluft och för datarapportering till EU, har intresse, dels av att försäkra sig om att kommunernas pågående arbete inte avslutas, dels av att nya mätningar dras igång på ett lämpligt antal platser. Nuvarande strategi bedöms ge en relativ god, om än inte heltäckande, bild av luftkvaliteten i olika delar och olika typmiljöer i Sverige. En mångfald i övervakningen genom kombinationer mellan instrument på enstaka stationer, mätningar av dygnsmedelvärden, användning av diffusionsprovtagare samt beräkningsmodeller är enligt IVLs erfarenhet kostnadseffektivt. Denna mångfald behövs även framgent. Bättre kunskaper behövs dock i flera avseenden, bl.a. för partiklar. Även karteringen av utsläpp till luft behöver förstärkas. De satsningar som görs nationellt bör kunna bidra till det regionala och lokala arbetet. Utvecklingen är på väg mot ökad samordning, mer modellering och förhoppningsvis även bättre datakvalitet. Övervakningen kräver mycket resurser. De kommunala resurserna har hittills i hög grad styrt utvecklingen och bidragit både till mätteknikutveckling och mätsamordning. Bildandet av luftvårdsförbund, nationella samordningsaktiviteter och samarbeten mellan IVL och kommunerna som deltar i det s.k. Urban-mätnätet har lett till ett bättre resursutnyttjande. Det är viktigt för det fortsatta arbetet att många intressenter kan delta. Samverkan mellan Naturvårdsverket, Vägverket och Energimyndigheten i arbetet med att kartera luftkvaliteten i Sverige bidrar ytterligare till bättre övervakning. Kanske kan på sikt fler sektorsmyndigheter delta. Spridande av mätdata, bl.a. genom datavärdskapet, är också ett viktigt led i optimal användning av de resurser som satsas. IVLs förslag är att Naturvårdsverket utarbetar en nationell plan, vari fastställs den kunskap som behövs om haltförekomst i olika typmiljöer, vad som finns för att täcka behovet och vad som ytterligare behövs. Häri ingår data för validering av olika generaliserings- och utvärderingsverktyg. En samverkan krävs med regioner för att sondera vilket intresse som finns att mäta olika komponenter och i vilken utsträckning det går att 'fördela övervakningsbördorna'. En översiktlig modellering med en gemensam modell är ett steg på vägen till samordning. På samma sätt skulle mätningarna kunna samordnas och utvärderas nationellt för att ge kunskap tillbaka till regionerna och kommunerna om riskparametrar, riskområden och åtgärdsförsla
Strukturerad miljödatahantering inom järn- och stålindustri. Etapp 2; Miljöinformationssystem
No full textDet analysarbete som gjorts har i denna etapp har genomförts i samarbete med samma tre typföretag - Höganäs AB, Sandvik Materials Technology samt Ovako Steel AB - som i etapp 1. De tre företagen hanterar vardera en avsevärda mängd miljödata som idag finns utspridd inom organisationerna och lagras i olika system varför sammanställningar försvåras. Det betyder att den miljödata som mäts och beräknas lagras på ett sätt som innebär en irrationell hantering av den samlade miljöinformationen. Den analys som visar att det inom järn- och stålbranschen går att beskriva verksamhetsprocesser på ett enhetligt sätt och att miljödatan som företagen mäter, beräknar och lagrar överensstämmer i mycket stor grad. Baserat på detta har en branschgemensam miljödatastruktur varit möjlig att ta fram. Denna struktur är framtagen för att kunna lagra miljödata för utsläpp till luft, utsläpp till vatten, energianvändning och avfall. Utifrån den miljödatastruktur som arbetats fram och genom diskussioner med representanter för typföretagen i projektet har en översiktlig systemskiss för ett miljöinformationssystem inom järn- och stålindustrin tagits fram. Detta miljöinformationssystem kan vara generellt inom branschen och svara upp mot gemensamma krav på hantering av miljödata.Det analysarbete som gjorts har i denna etapp har genomförts i samarbete med samma tre typföretag - Höganäs AB, Sandvik Materials Technology samt Ovako Steel AB - som i etapp 1. De tre företagen hanterar vardera en avsevärda mängd miljödata som idag finns utspridd inom organisationerna och lagras i olika system varför sammanställningar försvåras. Det betyder att den miljödata som mäts och beräknas lagras på ett sätt som innebär en irrationell hantering av den samlade miljöinformationen. Den analys som visar att det inom järn- och stålbranschen går att beskriva verksamhetsprocesser på ett enhetligt sätt och att miljödatan som företagen mäter, beräknar och lagrar överensstämmer i mycket stor grad. Baserat på detta har en branschgemensam miljödatastruktur varit möjlig att ta fram. Denna struktur är framtagen för att kunna lagra miljödata för utsläpp till luft, utsläpp till vatten, energianvändning och avfall. Utifrån den miljödatastruktur som arbetats fram och genom diskussioner med representanter för typföretagen i projektet har en översiktlig systemskiss för ett miljöinformationssystem inom järn- och stålindustrin tagits fram. Detta miljöinformationssystem kan vara generellt inom branschen och svara upp mot gemensamma krav på hantering av miljödata
Regional marine and air pollution problems in the Nordic Countries. Status and suggestions for further work with the NMR's Sea and Air Group
No full textDen huvudsakliga målsättningen för Hav- och Luftgruppen under Nordiska Ministerrådet är att stödja de nordiska länderna i deras uppgift att begränsa de storskaliga havs- och gränsöverskridande luftföroreningar som påverkar de nordiska länderna och deras närområde. Hav- och Luftgruppen har under sin 10-åriga historia varit framgångsrik i att skapa gemensamma synsätt och strategier för att begränsa havs- och luftföroreningar. Arbetet har genomförts med utgångspunkt från de nordiska miljöstrategier som tagits fram under denna period. Under de senaste åren har nya element inkluderats i strategin, främst kopplade till hållbar utveckling och åtgärder för att begränsa klimatförändringar. In den föreliggande rapporten presenteras och diskuteras de aktuella miljöstrategierna översiktligt med utgångspunkt från havs- och luftföroreningar. Tillstånd och trender sammanfattas för de viktigaste föroreningarna. De politiska systemen för hav- och luftföroreningar, särskilt de inom regionala konventioner och inom EU, presenteras och diskuteras in termer av styrkor och svagheter och vad som de facto uppnåtts. Rapporten pekar också på några möjliga inriktningar för Hav- och Luftgruppen i relation till olika problem och prioriteringar inom miljöområdet liksom i relation till utvecklingen i Europa.Den huvudsakliga målsättningen för Hav- och Luftgruppen under Nordiska Ministerrådet är att stödja de nordiska länderna i deras uppgift att begränsa de storskaliga havs- och gränsöverskridande luftföroreningar som påverkar de nordiska länderna och deras närområde. Hav- och Luftgruppen har under sin 10-åriga historia varit framgångsrik i att skapa gemensamma synsätt och strategier för att begränsa havs- och luftföroreningar. Arbetet har genomförts med utgångspunkt från de nordiska miljöstrategier som tagits fram under denna period. Under de senaste åren har nya element inkluderats i strategin, främst kopplade till hållbar utveckling och åtgärder för att begränsa klimatförändringar. In den föreliggande rapporten presenteras och diskuteras de aktuella miljöstrategierna översiktligt med utgångspunkt från havs- och luftföroreningar. Tillstånd och trender sammanfattas för de viktigaste föroreningarna. De politiska systemen för hav- och luftföroreningar, särskilt de inom regionala konventioner och inom EU, presenteras och diskuteras in termer av styrkor och svagheter och vad som de facto uppnåtts. Rapporten pekar också på några möjliga inriktningar för Hav- och Luftgruppen i relation till olika problem och prioriteringar inom miljöområdet liksom i relation till utvecklingen i Europa
Övervakning av luftföroreningar i Södermanlands län. Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sex lokaler i Södermanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Mätningar har bedrivits sedan 1991. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Mätningarna i Sö-dermanlands län visar på måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2002/03 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 3,5 respektive 4,0 kg/ha till marken i skogsytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i skogsytorna. Två lokaler i länet har en mätserie från 1991, Åker och Råsjön. Mätningarna visar att nedfallet av svavel har minskat med 3 till 4 kg per hektar sedan mätningarna startade. Det är främst minskande torrdeposition som har lett till denna reduktion. Minskat svavelnedfall förklaras till stor del av reducerade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskad nedfallsbelastning i länet noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsgrad. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,9-5,9 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som periodvis kan vara låg. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit lågt, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Edeby. Under 2002/03, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger ozonhalterna EUs målvärde på 40 µg/m3 och indikerar risk för skördeförluster.På uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sex lokaler i Södermanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Mätningar har bedrivits sedan 1991. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Mätningarna i Sö-dermanlands län visar på måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2002/03 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 3,5 respektive 4,0 kg/ha till marken i skogsytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i skogsytorna. Två lokaler i länet har en mätserie från 1991, Åker och Råsjön. Mätningarna visar att nedfallet av svavel har minskat med 3 till 4 kg per hektar sedan mätningarna startade. Det är främst minskande torrdeposition som har lett till denna reduktion. Minskat svavelnedfall förklaras till stor del av reducerade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskad nedfallsbelastning i länet noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsgrad. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,9-5,9 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som periodvis kan vara låg. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit lågt, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Edeby. Under 2002/03, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger ozonhalterna EUs målvärde på 40 µg/m3 och indikerar risk för skördeförluster
Övervakning av luftföroreningar i Örebro län. Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Under hydrologiska året 2002/03 har mätningarna kompletterats med lufthalter på två av lokalerna. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen på de undersökta lokalerna i Örebro län ingår i princip i detta generella mönster och visar liknande nivåer som grannlänen. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Trots minskad försurningsbelastning noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsstatus. När det gäller kvävenedfall är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve att minska till år 2010. Resultaten från hydrologiska året 2002/03 visar mindre svavelbelastning än något år tidigare, 2,3 kg/ha som medelvärde från de båda granytorna. Nedfallet av oorganiskt kväve till marken i skogen var dock på ungefär samma nivå som tidigare; 3,4 kg/ha via krondropp. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen. Lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid var lägre än gällande gränsvärden på de undersökta lokalerna. Däremot innebär uppmätta halter av marknära ozon risk för vegetationsskador i länet samtidigt som de var högre än EUs målvärde på 40 mg/m3 som årsmedelvärde.På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Under hydrologiska året 2002/03 har mätningarna kompletterats med lufthalter på två av lokalerna. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen på de undersökta lokalerna i Örebro län ingår i princip i detta generella mönster och visar liknande nivåer som grannlänen. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Trots minskad försurningsbelastning noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsstatus. När det gäller kvävenedfall är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve att minska till år 2010. Resultaten från hydrologiska året 2002/03 visar mindre svavelbelastning än något år tidigare, 2,3 kg/ha som medelvärde från de båda granytorna. Nedfallet av oorganiskt kväve till marken i skogen var dock på ungefär samma nivå som tidigare; 3,4 kg/ha via krondropp. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen. Lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid var lägre än gällande gränsvärden på de undersökta lokalerna. Däremot innebär uppmätta halter av marknära ozon risk för vegetationsskador i länet samtidigt som de var högre än EUs målvärde på 40 mg/m3 som årsmedelvärde
Effekter av askåterföring till granplanteringar med ristäkt
No full textSyftet med försöken var att studera effekterna av askåterföring på granplanteringar med tidigare ristäkt. Försöken utfördes på sammanlagt elva hyggen i Asa, Småland och på Tönnersjöheden, Halland. Askbehandlade provytor jämfördes med ytor med och utan ristäkt där askåterföring inte skett. Denna rapport är koncentrerad på halter i markvatten och utlakning av baskatjoner och oorganiskt kväve från rotzonen, plantutveckling samt tillväxt av markvegetation, skillnader i effekter mellan färskt hygge och tre till sju år gamla hyggen, samt inverkan av markberedning. Ristäkten visade en tendens till att minska utlakningen av kväve de första åren efter avverkning. Med den minskade utlakningen av kväve följde även minskad utlakning av andra ämnen.Askgödslingen som utfördes när den akuta hyggeseffekten i stort sett var över gav i regel små effekter på utlakningen av olika ämnen med några undantag som kalium, sulfat och klorid. Askgödslingen på tre till sju år gamla hyggen gav inga effekter på utlakningen av kväve, men askgödsling på färskt hygge ökade utlakningen kortvarigt. Sex år efter behandling var plantornas volym signifikant högre på askbehandlade ytor än på ej behandlade kontrollytor. Tillväxten var lägst där ristäkt utförts utan askgödsling och ökade som en följd av markberedning. När utlakningen av kväve stabiliserats på hygget tre till sex år efter avverkning noterades små, men signifikanta, skillnader i utlakning mellan markberedda försöksled och övriga behandlingar.Syftet med försöken var att studera effekterna av askåterföring på granplanteringar med tidigare ristäkt. Försöken utfördes på sammanlagt elva hyggen i Asa, Småland och på Tönnersjöheden, Halland. Askbehandlade provytor jämfördes med ytor med och utan ristäkt där askåterföring inte skett. Denna rapport är koncentrerad på halter i markvatten och utlakning av baskatjoner och oorganiskt kväve från rotzonen, plantutveckling samt tillväxt av markvegetation, skillnader i effekter mellan färskt hygge och tre till sju år gamla hyggen, samt inverkan av markberedning. Ristäkten visade en tendens till att minska utlakningen av kväve de första åren efter avverkning. Med den minskade utlakningen av kväve följde även minskad utlakning av andra ämnen.Askgödslingen som utfördes när den akuta hyggeseffekten i stort sett var över gav i regel små effekter på utlakningen av olika ämnen med några undantag som kalium, sulfat och klorid. Askgödslingen på tre till sju år gamla hyggen gav inga effekter på utlakningen av kväve, men askgödsling på färskt hygge ökade utlakningen kortvarigt. Sex år efter behandling var plantornas volym signifikant högre på askbehandlade ytor än på ej behandlade kontrollytor. Tillväxten var lägst där ristäkt utförts utan askgödsling och ökade som en följd av markberedning. När utlakningen av kväve stabiliserats på hygget tre till sex år efter avverkning noterades små, men signifikanta, skillnader i utlakning mellan markberedda försöksled och övriga behandlingar
Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län. Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvatten-kvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokalise-rats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. I Kallgårdsmåla fortsätter markvattenstudier sedan skogen avverkades år 2000. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämfört med Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat kraftig, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt mark-vatten i kombination med låga halter av baskatjoner och mycket höga halter av aluminium. Resultaten från hydrologiska året oktober 2002 till och med september 2003 visar fortsatt utveckling mot högre pH-värden i krondropp från två granytor och tre lövytor. Samtidigt visar nedfallet av antropogent svavel lägre värden än flertalet år tidigare; 4,4 kg/ha räknat som medelvärde från granytorna. Nedfallet av oorganiskt kväve till marken i granytorna visar värden i nivå med tidigare år, cirka 6 kg/ha. Liksom tidigare noteras sura förhållanden i markvattnet, med låga värden för pH och försurningsindikerande kvot mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium. Från Ryssberget och Hjärtsjömåla, med sina långa mätserier, finns indikationer på att trenden mot ökad försurning har brutits. Som en följd av kraftigt minskat svavelnedfall har markvattnets innehåll av sulfatsvavel minskat på samtliga lokaler i länet. Efter det att skogen avverkades i Kallgårdsmåla år 2000 har markvattnets halter av nitratkväve ökat markant.På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvatten-kvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokalise-rats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. I Kallgårdsmåla fortsätter markvattenstudier sedan skogen avverkades år 2000. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämfört med Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat kraftig, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt mark-vatten i kombination med låga halter av baskatjoner och mycket höga halter av aluminium. Resultaten från hydrologiska året oktober 2002 till och med september 2003 visar fortsatt utveckling mot högre pH-värden i krondropp från två granytor och tre lövytor. Samtidigt visar nedfallet av antropogent svavel lägre värden än flertalet år tidigare; 4,4 kg/ha räknat som medelvärde från granytorna. Nedfallet av oorganiskt kväve till marken i granytorna visar värden i nivå med tidigare år, cirka 6 kg/ha. Liksom tidigare noteras sura förhållanden i markvattnet, med låga värden för pH och försurningsindikerande kvot mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium. Från Ryssberget och Hjärtsjömåla, med sina långa mätserier, finns indikationer på att trenden mot ökad försurning har brutits. Som en följd av kraftigt minskat svavelnedfall har markvattnets innehåll av sulfatsvavel minskat på samtliga lokaler i länet. Efter det att skogen avverkades i Kallgårdsmåla år 2000 har markvattnets halter av nitratkväve ökat markant
Luftkvaliteten i Sverige sommaren 2001 och vintern 2001/02. Resultat från mätningar inom URBAN-projektet
No full textUrbanmätnätets 16:e mätsäsong (2001/02) har avslutats och resultaten presenteras i denna rapport. En av målsättningarna med URBAN-projektet är att underlätta för kommunerna att utvärdera och beskriva luftkvalitetssituationen på ett enkelt och jämförbart sätt. I takt med förändrade krav, exempelvis införandet av nya miljökvalitetsnormer (MKN), ändrar också Urbanmätnätet successivt utförande. Nya komponenter kommer att införas och andra kanske försvinner eller mäts med lägre tidsupplösning. Under juni 2001 antogs en ny förordning om MKN för luft i vilken PM10 ingår. En MKN för bensen är ute på remiss och förväntas antas under året. Genom den samverkan som sker mellan kommunerna inom Urbanmätnätet utgör de resultat som genereras ett bra underlag som kan nyttjas på ett för alla optimalt sätt. Under det gångna året har en del, till URBAN-projektet angränsande, projekt pågått. Åtta Urban kommuner har i samarbete med IVL utfört en inledande värdering av sin luftkvalitet med avseende på miljökvalitetsnormer. En rapport har sammanställts på så sätt att den kan bli en vägledning för andra kommuner i deras luftkvalitetsutvärdering. Vidare startade Bio-Hälsa-Miljö projektet sina mätningar av bland annat pm10, PM2.5 och VOC under detta vinterhalvår. Fem Urban kommuner (Uppsala, Östersund, Lycksele, Värnamo och Landskrona) har deltagit i projektet. Mätningarna fortsätter ytterligare ett vinterhalvår. Mätningar med IVL:s PM1-provtagare har under sommaren 2002 startat ibland annat Värnamo. Mätningarna där pågår parallellt med mätningar av PM10 och PM2.5. Några av Urban kommunerna valde under det gångna vinterhalvåret att mäta i gaturum istället eller parallellt med den urbana bakgrunden.Urbanmätnätets 16:e mätsäsong (2001/02) har avslutats och resultaten presenteras i denna rapport. En av målsättningarna med URBAN-projektet är att underlätta för kommunerna att utvärdera och beskriva luftkvalitetssituationen på ett enkelt och jämförbart sätt. I takt med förändrade krav, exempelvis införandet av nya miljökvalitetsnormer (MKN), ändrar också Urbanmätnätet successivt utförande. Nya komponenter kommer att införas och andra kanske försvinner eller mäts med lägre tidsupplösning. Under juni 2001 antogs en ny förordning om MKN för luft i vilken PM10 ingår. En MKN för bensen är ute på remiss och förväntas antas under året. Genom den samverkan som sker mellan kommunerna inom Urbanmätnätet utgör de resultat som genereras ett bra underlag som kan nyttjas på ett för alla optimalt sätt. Under det gångna året har en del, till URBAN-projektet angränsande, projekt pågått. Åtta Urban kommuner har i samarbete med IVL utfört en inledande värdering av sin luftkvalitet med avseende på miljökvalitetsnormer. En rapport har sammanställts på så sätt att den kan bli en vägledning för andra kommuner i deras luftkvalitetsutvärdering. Vidare startade Bio-Hälsa-Miljö projektet sina mätningar av bland annat pm10, PM2.5 och VOC under detta vinterhalvår. Fem Urban kommuner (Uppsala, Östersund, Lycksele, Värnamo och Landskrona) har deltagit i projektet. Mätningarna fortsätter ytterligare ett vinterhalvår. Mätningar med IVL:s PM1-provtagare har under sommaren 2002 startat ibland annat Värnamo. Mätningarna där pågår parallellt med mätningar av PM10 och PM2.5. Några av Urban kommunerna valde under det gångna vinterhalvåret att mäta i gaturum istället eller parallellt med den urbana bakgrunden
National land cover mapping for air pollution studies
No full textA national land use map was produced in this project using IRS WiFS satellite data and supporting ancillary data. IRS WiFS satellite data only, without support from ancillary information, was found not to yield satisfactory accuracy given the classes required by the ASTA programme. When used integrated with county statistics on forest and agricultural areas, as well as digital maps, the results, however, reached an acceptable quality level. Accuracy assessment could not be carried out in all counties of Sweden, and therefore the data should be used with caution if the end users are interested in regional or local scales rather than the national perspective. This does however not mean that the data cannot be used for local applications. In most areas the accuracy is good also with aggregations of 0.5 km or 1 kilometre resolutions.A national land use map was produced in this project using IRS WiFS satellite data and supporting ancillary data. IRS WiFS satellite data only, without support from ancillary information, was found not to yield satisfactory accuracy given the classes required by the ASTA programme. When used integrated with county statistics on forest and agricultural areas, as well as digital maps, the results, however, reached an acceptable quality level. Accuracy assessment could not be carried out in all counties of Sweden, and therefore the data should be used with caution if the end users are interested in regional or local scales rather than the national perspective. This does however not mean that the data cannot be used for local applications. In most areas the accuracy is good also with aggregations of 0.5 km or 1 kilometre resolutions
Organiska miljögifter i fisk från svenska bakgrundslokaler
No full textFisk från nio svenska lokaler, representerande sötvatten, kust och utsjö, har analyserats på PBDE (polybromerade difenyletrar), HBCD, PAH (polycykliska aromatiska kolväten), klorerade bensener, PCB, ftalater, och klorerade dioxiner och furaner i fiskmuskel. Dessutom har pentaklorfenol, triclosan och tetrabrombisfenol A analyserats i fiskgalla från tre av dessa lokaler.Fisk från nio svenska lokaler, representerande sötvatten, kust och utsjö, har analyserats på PBDE (polybromerade difenyletrar), HBCD, PAH (polycykliska aromatiska kolväten), klorerade bensener, PCB, ftalater, och klorerade dioxiner och furaner i fiskmuskel. Dessutom har pentaklorfenol, triclosan och tetrabrombisfenol A analyserats i fiskgalla från tre av dessa lokaler