IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Övervakning av luftföroreningar i Kronobergs län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallssituationen i Kronobergs län ser mycket olika ut i länets västra och östra delar. Till marken i granytan i Fälleshult i västra delen av länet uppmättes 4,5 kg antropogent svavel per hektar under 2003/04. Förhållandena i öster visar lägre nedfall, i Knapanäs var depositionen av svavel 3,0 kg/ha. Depositionen av svavel har minskat avsevärt sedan mätningarna startade 1987. Under de första mätåren uppmättes omkring 14 kg svavel per hektar i granytan i Knapanäs jämfört med omkring 3 kg/ha de senaste två åren. Någon liknande trend är svår att urskilja för kväve, vilket gör att kväve-nedfall kan bidra till både försurning och övergödning under lång tid framåt. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga 2003/04. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Tagel det gränsvärde som skall gälla från 2010, men överstiger det som skall gälla från 2020. Även det svenska målvärdet, 50 µg/m3, som ska gälla från 2020 överskrids. Markvattnet i Kronobergs län visar fortfarande en tydlig försurningspåverkan. Provtagningarna under hydrologiska året 2003/04 visar att flertalet granytor har pH-värden under 5,0, låga baskatjonhalter och måttliga till höga halter oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga är generellt nedsatt och indikerar sura förhållanden. Flera skogsytor uppvisar dock en viss återhämt-ning från försurning i takt med att svavelnedfallet minskat.På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallssituationen i Kronobergs län ser mycket olika ut i länets västra och östra delar. Till marken i granytan i Fälleshult i västra delen av länet uppmättes 4,5 kg antropogent svavel per hektar under 2003/04. Förhållandena i öster visar lägre nedfall, i Knapanäs var depositionen av svavel 3,0 kg/ha. Depositionen av svavel har minskat avsevärt sedan mätningarna startade 1987. Under de första mätåren uppmättes omkring 14 kg svavel per hektar i granytan i Knapanäs jämfört med omkring 3 kg/ha de senaste två åren. Någon liknande trend är svår att urskilja för kväve, vilket gör att kväve-nedfall kan bidra till både försurning och övergödning under lång tid framåt. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga 2003/04. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Tagel det gränsvärde som skall gälla från 2010, men överstiger det som skall gälla från 2020. Även det svenska målvärdet, 50 µg/m3, som ska gälla från 2020 överskrids. Markvattnet i Kronobergs län visar fortfarande en tydlig försurningspåverkan. Provtagningarna under hydrologiska året 2003/04 visar att flertalet granytor har pH-värden under 5,0, låga baskatjonhalter och måttliga till höga halter oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga är generellt nedsatt och indikerar sura förhållanden. Flera skogsytor uppvisar dock en viss återhämt-ning från försurning i takt med att svavelnedfallet minskat
Övervakning av luftföroreningar i Kalmar län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av svavel och kväve. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Nedfallet av svavel i skog under oktober 2003 till september 2004 minskade ytterligare jämfört med året innan. Undantag var ekskogen vid Ottenby som uppvisade en liten ökning. ökning. Svavelnedfallet har minskat kraftigt sedan mätningarna började i Ottenby, även om den fort-farande är den högst belastade lokalen i Kalmar län. Nedfallet var i genomsnitt 10 kg svavel/ha och år under de fem första åren och 5,1 kg/ha de fem senaste åren. Till marken i de tre granytorna deponerades 2,7 kg antropogent svavel per hektar, betydligt mindre än genomsnittet för 7 år. Mätningarna i markvatten visar de surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurnings-grad i markvatten från Ottenby under senare år. För nedfallet av kväve är det svårt att se en tydlig minskning. Med nederbörden vid Rockneby deponerades 6,1 kg kväve, varav 4,5 kg oorganiskt och 1,6 kg organiskt kväve.Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Det totala kvävenedfallet, både våt- och torrdeposition, är kraftigt förhöjt, i genomsnitt över 9 kg per ha och år i länet. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Halterna av marknära ozon under 2004 understeg gränsvärdet i EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen, som skall gälla från 2010, vid samtliga lokaler. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020, att medelhalten under sommarhalvåret skall understiga 50 µg/m3, överskreds målnivån vid samtliga lokaler utom Risebo under 2004.På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av svavel och kväve. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Nedfallet av svavel i skog under oktober 2003 till september 2004 minskade ytterligare jämfört med året innan. Undantag var ekskogen vid Ottenby som uppvisade en liten ökning. ökning. Svavelnedfallet har minskat kraftigt sedan mätningarna började i Ottenby, även om den fort-farande är den högst belastade lokalen i Kalmar län. Nedfallet var i genomsnitt 10 kg svavel/ha och år under de fem första åren och 5,1 kg/ha de fem senaste åren. Till marken i de tre granytorna deponerades 2,7 kg antropogent svavel per hektar, betydligt mindre än genomsnittet för 7 år. Mätningarna i markvatten visar de surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurnings-grad i markvatten från Ottenby under senare år. För nedfallet av kväve är det svårt att se en tydlig minskning. Med nederbörden vid Rockneby deponerades 6,1 kg kväve, varav 4,5 kg oorganiskt och 1,6 kg organiskt kväve.Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Det totala kvävenedfallet, både våt- och torrdeposition, är kraftigt förhöjt, i genomsnitt över 9 kg per ha och år i länet. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Halterna av marknära ozon under 2004 understeg gränsvärdet i EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen, som skall gälla från 2010, vid samtliga lokaler. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020, att medelhalten under sommarhalvåret skall understiga 50 µg/m3, överskreds målnivån vid samtliga lokaler utom Risebo under 2004
Övervakning av luftföroreningar i Västra Götalands län. Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytor, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och kommunens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve i södra Sverige visar en gradient med större nedfall i sydväst och avtagande värden mot nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till utsläppsområden. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna än i de östra delarna av länet. Sedan mätningarna startade 1989 har nedfallet av svavel till skogsytorna minskat till omkring en tredjedel. Förändringen är störst i områden med tidigare stor deposition, till exempel har depositionen av svavel minskat med drygt 4 kg/ha i den sydvästligaste granytan, Ösjö, mellan mitten av 1990-talet och de senaste tre åren, jämfört med den nordostligaste granytan, Stora Ek, där nedfallet av svavel har minskat med 1 kg/ha. Förändringen förklaras till stor del av det minskande utsläppet i Europa, vilket framför allt har lett till kraftigt minskad torrdeposition av svavel. Någon lika tydlig trend för kväve är svårt att se. Under det hydrologiska året 2002/03 har svaveldepositionen via krondropp fortsatt att minska. På alla lokaler, med undantag för Jakobsbyn-Ödegård och Stora Ek, uppmättes den minsta depositionen sedan mätningarna startade.Depositionen till skogsytorna var i medeltal 4,3 kg antropogent svavel per hektar. Nedfallet av kväve via krondropp var i nivå med de senaste 5 åren, i genomsnitt 5,4 kg/ha. Markvattnet i undersökta lokaler var surt, med pH-värden mellan 4,5 och 5,3. De flesta ytor har låga kvoter omkring 1 mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium. Kvoter under 1 indikerar ökad risk för biologiska skador i mark och vatten. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Hensbacka. Under 2002/03, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger ozonhalterna EUs målvärde på 40 µg/m3 och indikerar risk för skördeförluster.På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytor, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och kommunens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve i södra Sverige visar en gradient med större nedfall i sydväst och avtagande värden mot nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till utsläppsområden. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna än i de östra delarna av länet. Sedan mätningarna startade 1989 har nedfallet av svavel till skogsytorna minskat till omkring en tredjedel. Förändringen är störst i områden med tidigare stor deposition, till exempel har depositionen av svavel minskat med drygt 4 kg/ha i den sydvästligaste granytan, Ösjö, mellan mitten av 1990-talet och de senaste tre åren, jämfört med den nordostligaste granytan, Stora Ek, där nedfallet av svavel har minskat med 1 kg/ha. Förändringen förklaras till stor del av det minskande utsläppet i Europa, vilket framför allt har lett till kraftigt minskad torrdeposition av svavel. Någon lika tydlig trend för kväve är svårt att se. Under det hydrologiska året 2002/03 har svaveldepositionen via krondropp fortsatt att minska. På alla lokaler, med undantag för Jakobsbyn-Ödegård och Stora Ek, uppmättes den minsta depositionen sedan mätningarna startade.Depositionen till skogsytorna var i medeltal 4,3 kg antropogent svavel per hektar. Nedfallet av kväve via krondropp var i nivå med de senaste 5 åren, i genomsnitt 5,4 kg/ha. Markvattnet i undersökta lokaler var surt, med pH-värden mellan 4,5 och 5,3. De flesta ytor har låga kvoter omkring 1 mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium. Kvoter under 1 indikerar ökad risk för biologiska skador i mark och vatten. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Hensbacka. Under 2002/03, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger ozonhalterna EUs målvärde på 40 µg/m3 och indikerar risk för skördeförluster
Övervakning av luftföroreningar i Värmlands län. Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Jämfört med situationen i Sverige som helhet visar mätningarna på måttlig belastning i länet. Under hydrologiska året 2002/03 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,5 respektive 3,4 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i granytorna. Två lokaler i Värmlands län har en mätserie från början av 1990-talet; Södra Averstad och Mellan Hurr. Mätningarna visar att nedfallet av svavel på dessa lokaler mer än halverats sedan mätningarna startade. Främst är det torrdeposition av svavel som har minskat och det beror på minskade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskad nedfallsbelastning i länet noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsgrad. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,7- 5,6 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som konstant eller periodvis varit låg eller negativ med undantag för Transtrandsberget. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit under detektionsgränsen, vilket är normalt i brukad skog. Under 2002/03, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljö-kvalitets-normerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger halterna av marknära ozon EUs målvärde på 40 µg/m3 och innebär risk för vegetationsskador i hela länet.På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Jämfört med situationen i Sverige som helhet visar mätningarna på måttlig belastning i länet. Under hydrologiska året 2002/03 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,5 respektive 3,4 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i granytorna. Två lokaler i Värmlands län har en mätserie från början av 1990-talet; Södra Averstad och Mellan Hurr. Mätningarna visar att nedfallet av svavel på dessa lokaler mer än halverats sedan mätningarna startade. Främst är det torrdeposition av svavel som har minskat och det beror på minskade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskad nedfallsbelastning i länet noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsgrad. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,7- 5,6 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som konstant eller periodvis varit låg eller negativ med undantag för Transtrandsberget. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit under detektionsgränsen, vilket är normalt i brukad skog. Under 2002/03, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljö-kvalitets-normerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger halterna av marknära ozon EUs målvärde på 40 µg/m3 och innebär risk för vegetationsskador i hela länet
Övervakning av luftföroreningar i Kalmar län. Resultat till och med september 2003
No full textPå uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen. Mätningarna visar att Kalmar län är mindre utsatt för försurande nedfall än länen i söder och väster. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Kringliggande län, med längre mätserier, har visat en tydligt nedåtgående trend för deposition av svavel. Mätningarna i Ottenby visar liknande utveckling. Till marken i ekskogen deponerades i genomsnitt 10 kg svavel per hektar och år under de fem första åren och 5,5 kg/ha de fem senaste åren. För belastning av kväve är det svårare att se trender. För landet som helhet är ackumulerad deposition av svavel via krondropp är betydligt större i Skåne än i Norrbotten; 110 respektive knappt 20 kg/ha under perioden 1992-2003. Prognoser visar att om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer deposition av svavel och kväve att minska till år 2010. Under oktober 2002 till september 2003 noterades knappt 600 mm nederbörd i Rockneby med pH-värde 4,7. Med nederbörden deponerades 7,2 kg kväve, varav 5,1 kg oorganiskt och 2,1 kg organiskt kväve. Till marken i de tre granytorna deponerades 3,2 kg antropogent svavel per hektar, mindre än genomsnittet från 6 års mätningar men något mer än närmast föregående år. Det korrelerar väl med uppmätta halter av svaveldioxid som också var något högre än närmast föregående år. Liksom tidigare noterades störst svavelnedfall och högst lufthalter av samtliga ämnen i Ottenby. Halterna av marknära ozon var högre än EUs senaste ozondirektiv på samtliga lokaler i länet. Mätningarna visar surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurningsgrad i markvatten från Ottenby. Markvattnets innehåll av mikronäringsämnet mangan har generellt varit låga.På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen. Mätningarna visar att Kalmar län är mindre utsatt för försurande nedfall än länen i söder och väster. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Kringliggande län, med längre mätserier, har visat en tydligt nedåtgående trend för deposition av svavel. Mätningarna i Ottenby visar liknande utveckling. Till marken i ekskogen deponerades i genomsnitt 10 kg svavel per hektar och år under de fem första åren och 5,5 kg/ha de fem senaste åren. För belastning av kväve är det svårare att se trender. För landet som helhet är ackumulerad deposition av svavel via krondropp är betydligt större i Skåne än i Norrbotten; 110 respektive knappt 20 kg/ha under perioden 1992-2003. Prognoser visar att om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer deposition av svavel och kväve att minska till år 2010. Under oktober 2002 till september 2003 noterades knappt 600 mm nederbörd i Rockneby med pH-värde 4,7. Med nederbörden deponerades 7,2 kg kväve, varav 5,1 kg oorganiskt och 2,1 kg organiskt kväve. Till marken i de tre granytorna deponerades 3,2 kg antropogent svavel per hektar, mindre än genomsnittet från 6 års mätningar men något mer än närmast föregående år. Det korrelerar väl med uppmätta halter av svaveldioxid som också var något högre än närmast föregående år. Liksom tidigare noterades störst svavelnedfall och högst lufthalter av samtliga ämnen i Ottenby. Halterna av marknära ozon var högre än EUs senaste ozondirektiv på samtliga lokaler i länet. Mätningarna visar surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurningsgrad i markvatten från Ottenby. Markvattnets innehåll av mikronäringsämnet mangan har generellt varit låga
Marknära ozon, SO2, NO2 och sot vid Östads Säteri 1987-2003
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet AB har tillsammans med Göteborgs Universitet bedrivit experimentell forskning kring inverkan av luftföroreningar på växtligheten vid Östads säteri sedan 1987. Östads säteri är beläget i Alingsås kommun vid sjön Mjörn, ca 45 km nordost om Göteborg. Den experimentella verksamheten har främst varit inriktad på inverkan av marknära ozon på skördavkastning hos vete samt inverkan på tillväxten hos gran och björk. I samband med experimenten har mätningar gjorts av halterna i omgivningsluften av olika gasformiga luftföroreningar, främst ozon, NO2 och SO2, samt sot. I föreliggande rapport har dessa mätningar sammanställts och olika medelvärden samt ackumulerade ozonexponerings index beräknats. Dessa har jämförts med motsvarande medelvärden och ackumulerade index ifrån relevanta omkringliggande mätlokaler i södra Sverige.IVL Svenska Miljöinstitutet AB har tillsammans med Göteborgs Universitet bedrivit experimentell forskning kring inverkan av luftföroreningar på växtligheten vid Östads säteri sedan 1987. Östads säteri är beläget i Alingsås kommun vid sjön Mjörn, ca 45 km nordost om Göteborg. Den experimentella verksamheten har främst varit inriktad på inverkan av marknära ozon på skördavkastning hos vete samt inverkan på tillväxten hos gran och björk. I samband med experimenten har mätningar gjorts av halterna i omgivningsluften av olika gasformiga luftföroreningar, främst ozon, NO2 och SO2, samt sot. I föreliggande rapport har dessa mätningar sammanställts och olika medelvärden samt ackumulerade ozonexponerings index beräknats. Dessa har jämförts med motsvarande medelvärden och ackumulerade index ifrån relevanta omkringliggande mätlokaler i södra Sverige
Marknära ozon i Örebro län oktober 2002 - september 2003
No full textIVL har på uppdrag av Örebro läns luftvårdsförbund sammanställt resultat från ozonmätningar som pågick under oktober 2002 till och med september 2003 i Örebro län. I rapporten redovisas även en kunskapssammanställning av marknära ozons skadliga inverkan på människors hälsa samt effekter på växtligheten. Rapporten innehåller även en redovisning av de existerande nationella och internationella miljömålen / gränsvärden som rör marknära ozon. I föreliggande rapport har mätningarna sammanställts och olika medelvärden samt ozonindex har beräknats. Dessa har jämförts med kringliggande läns ozonmätningar. Vidare redovisas ozonhalterna i relation till nationella och internationella mål värden / gränsvärden.IVL har på uppdrag av Örebro läns luftvårdsförbund sammanställt resultat från ozonmätningar som pågick under oktober 2002 till och med september 2003 i Örebro län. I rapporten redovisas även en kunskapssammanställning av marknära ozons skadliga inverkan på människors hälsa samt effekter på växtligheten. Rapporten innehåller även en redovisning av de existerande nationella och internationella miljömålen / gränsvärden som rör marknära ozon. I föreliggande rapport har mätningarna sammanställts och olika medelvärden samt ozonindex har beräknats. Dessa har jämförts med kringliggande läns ozonmätningar. Vidare redovisas ozonhalterna i relation till nationella och internationella mål värden / gränsvärden
Screening av hexaklorbutadien (HCBD) i miljön. Slutrapport
No full textFör att få kunskap om i vilken omfattning hexaklorbutadien (HCBD) förekommer i svensk miljö har IVL Svenska Miljöinstitutet AB på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening. Mätningar har utförts i omgivningsluft, atmosfärisk deposition, reningsverksslam, sediment och blåmusslor vid bakgrundslokaler och på platser med tänkbart förhöjda halter. HCBD återfanns i samtliga luftprov i halter av samma storleksordning (median 0,16 ng/m3) och i atmosfärisk deposition men inte i de övriga matriserna. Som ett tilläggsuppdrag har de prover som valts ut och analyserats på HCBD även analyserats på klorbensener. Klorbensener, främst 1,4-diklorbensen, återfanns i samtliga luftprov (maximal halt 11 ng/m3) och i kommunalt reningsverksslam och sediment från StockholmFör att få kunskap om i vilken omfattning hexaklorbutadien (HCBD) förekommer i svensk miljö har IVL Svenska Miljöinstitutet AB på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening. Mätningar har utförts i omgivningsluft, atmosfärisk deposition, reningsverksslam, sediment och blåmusslor vid bakgrundslokaler och på platser med tänkbart förhöjda halter. HCBD återfanns i samtliga luftprov i halter av samma storleksordning (median 0,16 ng/m3) och i atmosfärisk deposition men inte i de övriga matriserna. Som ett tilläggsuppdrag har de prover som valts ut och analyserats på HCBD även analyserats på klorbensener. Klorbensener, främst 1,4-diklorbensen, återfanns i samtliga luftprov (maximal halt 11 ng/m3) och i kommunalt reningsverksslam och sediment från Stockhol
Så påverkar vår livsstil miljön
No full textRapporten utgör en bearbetning av 'Produkters miljöpåverkan från svensk privatkonsumtion utifrån ett naturvetenskapligt brukarperspektiv' till Naturvårdsverket (2003-03-20). Hur kan jag som konsument bidra till en bättre miljö? Räcker det att aktivt välja produkter och ändra livsstil för att nå miljömålen? I den här rapporten redovisas resultatet från en pilotstudie över vilka drivkrafter som ligger bakom att enskilda konsumenter köper produkter som orsakar miljöproblem. Genom att koppla kunskapen om drivkrafterna direkt till miljömålen får vi också veta om och hur vi närmar oss miljömålen samt om det behövs fler åtgärder och i så fall vilka. Detta ger underlag till att införa rationella styrmedel i miljöpolitiken. Pilotstudien visar att genom att utgå från LCA-data för produktkedjornas olika steg i processen kan mer utförlig kunskap byggas kring miljöpåverkan från konsumtion av olika produkter. Angreppssättet innebär att tillgänglig statistik för konsumtionsprodukter grupperas till ett antal livsnödvändiga tjänster: Boende, Livsmedel, Kommunikation, Social service samt Övrig privatkonsumtion. Till varje livsnödvändig tjänst väljs ett antal övergripande produktgrupper ut (totalt i pilotstudien 24 st, se Tabell 1 och 2), vilka sammantaget motsvarar en individs totala privatkonsumtion. Dessa produktgrupper utgör också basen för en IPP-indikator eller nyckeltal inom respektive produktgrupp. Det koncept som presenteras i rapporten finns vidareutvecklat i avhandlingen 'A blueprint for sustainable consumption and design including performance requirements' (Erlandsson 2004).Rapporten utgör en bearbetning av 'Produkters miljöpåverkan från svensk privatkonsumtion utifrån ett naturvetenskapligt brukarperspektiv' till Naturvårdsverket (2003-03-20). Hur kan jag som konsument bidra till en bättre miljö? Räcker det att aktivt välja produkter och ändra livsstil för att nå miljömålen? I den här rapporten redovisas resultatet från en pilotstudie över vilka drivkrafter som ligger bakom att enskilda konsumenter köper produkter som orsakar miljöproblem. Genom att koppla kunskapen om drivkrafterna direkt till miljömålen får vi också veta om och hur vi närmar oss miljömålen samt om det behövs fler åtgärder och i så fall vilka. Detta ger underlag till att införa rationella styrmedel i miljöpolitiken. Pilotstudien visar att genom att utgå från LCA-data för produktkedjornas olika steg i processen kan mer utförlig kunskap byggas kring miljöpåverkan från konsumtion av olika produkter. Angreppssättet innebär att tillgänglig statistik för konsumtionsprodukter grupperas till ett antal livsnödvändiga tjänster: Boende, Livsmedel, Kommunikation, Social service samt Övrig privatkonsumtion. Till varje livsnödvändig tjänst väljs ett antal övergripande produktgrupper ut (totalt i pilotstudien 24 st, se Tabell 1 och 2), vilka sammantaget motsvarar en individs totala privatkonsumtion. Dessa produktgrupper utgör också basen för en IPP-indikator eller nyckeltal inom respektive produktgrupp. Det koncept som presenteras i rapporten finns vidareutvecklat i avhandlingen 'A blueprint for sustainable consumption and design including performance requirements' (Erlandsson 2004)
Utvärdering av miljöanpassade fordonstvättar ur ett bredare perspektiv
No full textIVL har studerat tre slutna system (inget vatten till avlopp), sju stycken anläggningar med 80 % vatten-recirkulering och ett system med låg recirkuleringsgrad utan kemfällning. Den sistnämnda klarade inte riktvärdet för zink men undersökningarna visar att alla de andra anläggningarna klarade utsläppskraven och även gav acceptabelt tvättresultat samt hög driftstillgänglighet för reningsanläggningarna. Bakterier förekommer rikligt i systemen och korrosionspåverkan noterades vid ett flertal anläggningar. Korrosionsproblematiken kan minimeras genom att använda korrosionståligt material och rostskyddsinhibitor. Arbetsmiljöaspekterna bör beaktas p.g.a. bakteriemängden och att flertalet tvättkemikalier kan irritera hud och ögon och i några fall även andningsorganen. Andningsskydd bör krävas vid manuell högtryckstvättning p.g.a. aerosoldimman. Riskerna med kemikaliehanteringen är låg om anvisningarna följs. System utan recirkulering medför stor vattenförbrukning, ökade utsläpp av metaller samt stora tensidutsläpp som kan leda till störningar vid de kommunala reningsverken. Eftersom organiska ämnen och metaller avskiljs i slammet bör slamhanteringen ske i central regi där effektivare reningsmetoder kan användas. Totalslutna anläggningar för fordonstvättar minskar färskvattenförbrukningen och kemikalieanvändningen drastiskt och minimerar risken att föroreningsutsläppen stör de kommunala reningsverkens funktion och då särskilt det känsliga kvävereningssteget. De bidrar även till att förbättra slamkvaliten så att målsättningen att utnyttja detta slam inom jord- och skogsbruk kan uppfyllasIVL har studerat tre slutna system (inget vatten till avlopp), sju stycken anläggningar med 80 % vatten-recirkulering och ett system med låg recirkuleringsgrad utan kemfällning. Den sistnämnda klarade inte riktvärdet för zink men undersökningarna visar att alla de andra anläggningarna klarade utsläppskraven och även gav acceptabelt tvättresultat samt hög driftstillgänglighet för reningsanläggningarna. Bakterier förekommer rikligt i systemen och korrosionspåverkan noterades vid ett flertal anläggningar. Korrosionsproblematiken kan minimeras genom att använda korrosionståligt material och rostskyddsinhibitor. Arbetsmiljöaspekterna bör beaktas p.g.a. bakteriemängden och att flertalet tvättkemikalier kan irritera hud och ögon och i några fall även andningsorganen. Andningsskydd bör krävas vid manuell högtryckstvättning p.g.a. aerosoldimman. Riskerna med kemikaliehanteringen är låg om anvisningarna följs. System utan recirkulering medför stor vattenförbrukning, ökade utsläpp av metaller samt stora tensidutsläpp som kan leda till störningar vid de kommunala reningsverken. Eftersom organiska ämnen och metaller avskiljs i slammet bör slamhanteringen ske i central regi där effektivare reningsmetoder kan användas. Totalslutna anläggningar för fordonstvättar minskar färskvattenförbrukningen och kemikalieanvändningen drastiskt och minimerar risken att föroreningsutsläppen stör de kommunala reningsverkens funktion och då särskilt det känsliga kvävereningssteget. De bidrar även till att förbättra slamkvaliten så att målsättningen att utnyttja detta slam inom jord- och skogsbruk kan uppfylla