IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
För Jönköpings läns Luftvårdsförbund. Övervakning av luftföroreningar i Jönköpings län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att pH-värdet i nederbörd och krondropp har ökat tydligt de senaste åren. Ned-fallsgradienten för svavel och kväve är tydlig inom länet med större deposition i sydvästra delen av länet än i nordöstra delen. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,4 respektive 2,5 kg/ha i skogsytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i skogsytorna. Det är främst minskande torrdeposition som har lett till reduktion av svavelnedfallet. För kväve är det svårare att se tydliga minskningar med tiden. Modellberäkningar av det genomsnitt-liga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra och västra kommunerna, även om skillnaderna är relativt små. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Mätningarna i länet indikerar i allmänhet sura och stabila förhållanden i markvattnet trots minskad nedfallsbelastning. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden. De flesta av lokalerna har haft låga halter av bas-katjoner samt låga kvoter mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium på omkring 1. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Fagerhult det gränsvärde som skall gälla från både 2010 och 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna målvärdet 50 µg/m3.På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att pH-värdet i nederbörd och krondropp har ökat tydligt de senaste åren. Ned-fallsgradienten för svavel och kväve är tydlig inom länet med större deposition i sydvästra delen av länet än i nordöstra delen. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,4 respektive 2,5 kg/ha i skogsytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i skogsytorna. Det är främst minskande torrdeposition som har lett till reduktion av svavelnedfallet. För kväve är det svårare att se tydliga minskningar med tiden. Modellberäkningar av det genomsnitt-liga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra och västra kommunerna, även om skillnaderna är relativt små. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Mätningarna i länet indikerar i allmänhet sura och stabila förhållanden i markvattnet trots minskad nedfallsbelastning. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden. De flesta av lokalerna har haft låga halter av bas-katjoner samt låga kvoter mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium på omkring 1. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Fagerhult det gränsvärde som skall gälla från både 2010 och 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna målvärdet 50 µg/m3
Miljö- och arbetsmiljötillsyn i små företag. En inledande studie
No full textStudiens övergripande mål är att ta fram ett underlag för fortsatt diskussion om lagar, föreskrifter och tillsyn på miljö- och arbetsmiljöområdet i småföretag. Detta inkluderar att identifiera förslag som dels kan underlätta lagefterlevnaden på miljö- och arbetsmiljöområdet och dels kan undanröja konkurrens-hinder till följd av lagstiftning. Ett annat viktigt mål är att identifiera förbättringsområden inom vilka tillsyn och lagefterlevnad kan förenklas utan försämrad arbetsmiljö/större miljöpåverkan. Studien är kvalitativ med syftet att öka förståelsen för hur lagefterlevnad och tillsyn i små företag funge-rar inom områdena miljö och arbetsmiljö. Olika aktörers perspektiv lyfts fram i studien och statistik över omfattningen av tillsyn redovisas. Djupintervjuer har gjorts med 13 företag och 14 tillsynspersoner från länsstyrelser, kommuner och Arbetsmiljöverket. Studiens företag är positivt inställda till tillsynsbesök. Tillsynspersonernas polisiära roll har tonats ned över tid och balanseras av insatser för att motivera företagen. Företagen upplever ett stöd från tillsyns-personerna att leva upp till lagkraven. Företagen uppfattar tillsynen som en slags besiktning som 'godkänner' att deras arbetsmiljö- respek-tive miljöarbete uppfyller alla gällande lagkrav. I själva verket gör tillsynspersonerna ett urval av vad de ska inspektera vilket inte fråntar företagen något ansvar för att själva kontrollera lagefterlevnad. Lag-stiftningen går mer och mer mot egen kontroll av lagefterlevnad, både inom arbetsmiljö och miljö. Denna typ av regler är inget som uppskattas av studiens små företag. Tillfrågade företag förutsätter att tillsynen är konkurrensneutral men det finns exempel på motsatsen.Studiens övergripande mål är att ta fram ett underlag för fortsatt diskussion om lagar, föreskrifter och tillsyn på miljö- och arbetsmiljöområdet i småföretag. Detta inkluderar att identifiera förslag som dels kan underlätta lagefterlevnaden på miljö- och arbetsmiljöområdet och dels kan undanröja konkurrens-hinder till följd av lagstiftning. Ett annat viktigt mål är att identifiera förbättringsområden inom vilka tillsyn och lagefterlevnad kan förenklas utan försämrad arbetsmiljö/större miljöpåverkan. Studien är kvalitativ med syftet att öka förståelsen för hur lagefterlevnad och tillsyn i små företag funge-rar inom områdena miljö och arbetsmiljö. Olika aktörers perspektiv lyfts fram i studien och statistik över omfattningen av tillsyn redovisas. Djupintervjuer har gjorts med 13 företag och 14 tillsynspersoner från länsstyrelser, kommuner och Arbetsmiljöverket. Studiens företag är positivt inställda till tillsynsbesök. Tillsynspersonernas polisiära roll har tonats ned över tid och balanseras av insatser för att motivera företagen. Företagen upplever ett stöd från tillsyns-personerna att leva upp till lagkraven. Företagen uppfattar tillsynen som en slags besiktning som 'godkänner' att deras arbetsmiljö- respek-tive miljöarbete uppfyller alla gällande lagkrav. I själva verket gör tillsynspersonerna ett urval av vad de ska inspektera vilket inte fråntar företagen något ansvar för att själva kontrollera lagefterlevnad. Lag-stiftningen går mer och mer mot egen kontroll av lagefterlevnad, både inom arbetsmiljö och miljö. Denna typ av regler är inget som uppskattas av studiens små företag. Tillfrågade företag förutsätter att tillsynen är konkurrensneutral men det finns exempel på motsatsen
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 5: Mirex and Endosulfan
No full textMeasurements of the pesticides mirex and ensosulfan were performed in 49 samples of air, deposition, sediment, sludge, water and biota at background sites and at diffuse sources. Mirex was not detected in any of the samples analysed, and was concluded not to occur in elevated concentrations in the Swedish environment. Endosulfan and endosulfan sulphate were detected in air and deposition and the latter also in sediments, biota and leachate water. Endosulfan seems to mainly enter the environment via long-range atmospheric transport. There may be other diffuse emissions resulting in observed levels of endosulfan sulphate. In order to address remaining questions, further analysis of e.g. outgoing sewage water, sewage sludge, biota and/or food stuffs as well as regular air monitoring of endosulfan is suggested.Measurements of the pesticides mirex and ensosulfan were performed in 49 samples of air, deposition, sediment, sludge, water and biota at background sites and at diffuse sources. Mirex was not detected in any of the samples analysed, and was concluded not to occur in elevated concentrations in the Swedish environment. Endosulfan and endosulfan sulphate were detected in air and deposition and the latter also in sediments, biota and leachate water. Endosulfan seems to mainly enter the environment via long-range atmospheric transport. There may be other diffuse emissions resulting in observed levels of endosulfan sulphate. In order to address remaining questions, further analysis of e.g. outgoing sewage water, sewage sludge, biota and/or food stuffs as well as regular air monitoring of endosulfan is suggested
HCB, PCB, PCDD and PCDF emissions from ships
No full textSince current estimates of hexachlorobenzene (HCB), polychlorinated biphenyls (PCB), dioxins (PCDD), and furans (PCDF) from ships are based on a relatively limited and old data set, an update of these emission factors has been outlined as a target towards improved emission inventories. Consequently and as an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency (SNV), the Swedish Environmental Research Institute (IVL) has undertaken a comprehensive study focusing on these emissions from three different ships during December 2003 to March 2004. Analyses were performed on 12 exhaust samples, 3 fuel oil samples and 3 lubricating oil samples from a representative selection of diesel engine models, fuel types and during different 'real-world' operating conditions. The measured emissions correspond reasonably well with previous measurements. The data suggests however that previous PCDD/PCDF emission factors are probably too high. As expected the greatest emissions were observed during main engine start-up periods and for engines using heavier fuel oils. Total emissions for 2002, using the revised emission factors, have been calculated based on Swedish sold marine fuels and also for geographical areas of national importance. In terms of their toxic equivalence (WHO-TEQ), the PCDD/PCDF emissions from ships using Swedish fuels are small (0.37 - 0.85 g TEQ) in comparison to recent estimates for the national total (ca. 45 g TEQ). Emissions from other land-based diesel engines (road vehicles, off-road machinery, military vehicles and locomotives) are estimated to contribute a further 0.18-0.42 g TEQ. Similarly HCB and PCB emissions from these sources are small compared to 1995 national emission inventories.Since current estimates of hexachlorobenzene (HCB), polychlorinated biphenyls (PCB), dioxins (PCDD), and furans (PCDF) from ships are based on a relatively limited and old data set, an update of these emission factors has been outlined as a target towards improved emission inventories. Consequently and as an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency (SNV), the Swedish Environmental Research Institute (IVL) has undertaken a comprehensive study focusing on these emissions from three different ships during December 2003 to March 2004. Analyses were performed on 12 exhaust samples, 3 fuel oil samples and 3 lubricating oil samples from a representative selection of diesel engine models, fuel types and during different 'real-world' operating conditions. The measured emissions correspond reasonably well with previous measurements. The data suggests however that previous PCDD/PCDF emission factors are probably too high. As expected the greatest emissions were observed during main engine start-up periods and for engines using heavier fuel oils. Total emissions for 2002, using the revised emission factors, have been calculated based on Swedish sold marine fuels and also for geographical areas of national importance. In terms of their toxic equivalence (WHO-TEQ), the PCDD/PCDF emissions from ships using Swedish fuels are small (0.37 - 0.85 g TEQ) in comparison to recent estimates for the national total (ca. 45 g TEQ). Emissions from other land-based diesel engines (road vehicles, off-road machinery, military vehicles and locomotives) are estimated to contribute a further 0.18-0.42 g TEQ. Similarly HCB and PCB emissions from these sources are small compared to 1995 national emission inventories
Övervakning av luftföroreningar i Västmanlands län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, mark-vattnets kvalitet och lufthalter på skogslokaler i Västmanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorgani-sationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets och Länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition. Mätningarna visar måttlig belastning av svavel och kväve i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Belastningen av svavel till marken i de undersökta ytorna har minskat sedan mätningarna startade i Västmanland 1992. Som genomsnitt från fem granytor under 2003/04 noterades knappt 2 kg svavel per hektar skogsmark. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Trots minskat nedfall av luftföroreningar noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försur-ningsgrad. Surast markvatten rapporteras från Kvisterhult och Mortorpsmossen. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid samt-liga lokaler i Västmanland det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid samtliga lokaler förutom Karsbo klarar det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna vid samtliga lokaler målvärdet 50 µg/m3.På uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, mark-vattnets kvalitet och lufthalter på skogslokaler i Västmanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorgani-sationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets och Länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition. Mätningarna visar måttlig belastning av svavel och kväve i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Belastningen av svavel till marken i de undersökta ytorna har minskat sedan mätningarna startade i Västmanland 1992. Som genomsnitt från fem granytor under 2003/04 noterades knappt 2 kg svavel per hektar skogsmark. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Trots minskat nedfall av luftföroreningar noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försur-ningsgrad. Surast markvatten rapporteras från Kvisterhult och Mortorpsmossen. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid samt-liga lokaler i Västmanland det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid samtliga lokaler förutom Karsbo klarar det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna vid samtliga lokaler målvärdet 50 µg/m3
Luftkvaliteten i Sverige sommaren 2004 och vintern 2004/05. Resultat från mätningar inom URBAN-projektet
No full textUrbanmätnätet är ett samarbete mellan ett antal Miljökontor och IVL. URBAN-projektet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Urbanmätnätets 19:e mätsäsong (2004/05) har avslutats och resultaten presenteras i denna rapport. Mätningarnas omfattning har bland annat varit dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2) i totalt 23 tätorter, i 10 av de de totalt 35 tätorterna bestämdes också dygnsmedelvärden av sot samt i 1 tätorter även svaveldioxid (SO2) som dygnsmedelvärde. I 28 kommuner genomfördes dygnsvisa mätningar av partiklar PM10 och VOC. Förutom dessa mätningar utfördes en rad diffusionsmätningar av SO2, NO2 och O3 under såväl vintern 2004/05 som sommaren 2004. Samtliga kommuners halter av NO2 i urban bakgrund under vinterhalvåret 2004/05 underskrider miljökvalitetsnormen (MKN) för dygn i såväl urban bakgrund som gaturum. NO2 -halterna har haft en nedåtgående trend i svenska tätorter sedan projektets start 1986/87. En linjär regressionsanalysen visar att trenden för en genomsnittlig svensk tätort är en årlig minskning med 0.63 µg/m3, baserat på de 9 kommuner som deltagit i Urbanmätnätet samtliga vinterhalvår sedan start. Från de dygnsvisa mätningarna av SO2 framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider MKN med god marginal. Detsamma gäller för de uppmätta dygnsmedelvärdena. Samtliga kommuners halter av PM10, som 98-percentil för dygn under vinterhalvåret, ligger över ÖUT, undantaget Timrå. Två av dessa motsvarar gaturumsmätningar (Kristianstad och Landskrona) medan övriga är att betrakta som urban bakgrund. Totalt överskreds MKN (50 µg/m3) vid cirka 170 tillfällen under perioden oktober-april. Inga kommunerna överskred dock MKN med fler än de tillåtna 35 dygnen under vinterhalvåret. Samtliga orter uppvisar ett vinterhalvårsmedelvärde för bensen i urban bakgrund som underskrider miljökvalitetsnormen och den övre utvärderingströskeln. De flesta kommuner överskrider dock miljömålet (1 µg/m3). I alla kommunerna har bensenhalten minskat sedan mätningarna började 1992/93 En linjär regressionsanalys för bensen ger en genomsnittlig årlig minskning på 0.46 µg/m3 under de tretton år som bensenmätningar pågått inom UrbanmätnätetUrbanmätnätet är ett samarbete mellan ett antal Miljökontor och IVL. URBAN-projektet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Urbanmätnätets 19:e mätsäsong (2004/05) har avslutats och resultaten presenteras i denna rapport. Mätningarnas omfattning har bland annat varit dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2) i totalt 23 tätorter, i 10 av de de totalt 35 tätorterna bestämdes också dygnsmedelvärden av sot samt i 1 tätorter även svaveldioxid (SO2) som dygnsmedelvärde. I 28 kommuner genomfördes dygnsvisa mätningar av partiklar PM10 och VOC. Förutom dessa mätningar utfördes en rad diffusionsmätningar av SO2, NO2 och O3 under såväl vintern 2004/05 som sommaren 2004. Samtliga kommuners halter av NO2 i urban bakgrund under vinterhalvåret 2004/05 underskrider miljökvalitetsnormen (MKN) för dygn i såväl urban bakgrund som gaturum. NO2 -halterna har haft en nedåtgående trend i svenska tätorter sedan projektets start 1986/87. En linjär regressionsanalysen visar att trenden för en genomsnittlig svensk tätort är en årlig minskning med 0.63 µg/m3, baserat på de 9 kommuner som deltagit i Urbanmätnätet samtliga vinterhalvår sedan start. Från de dygnsvisa mätningarna av SO2 framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider MKN med god marginal. Detsamma gäller för de uppmätta dygnsmedelvärdena. Samtliga kommuners halter av PM10, som 98-percentil för dygn under vinterhalvåret, ligger över ÖUT, undantaget Timrå. Två av dessa motsvarar gaturumsmätningar (Kristianstad och Landskrona) medan övriga är att betrakta som urban bakgrund. Totalt överskreds MKN (50 µg/m3) vid cirka 170 tillfällen under perioden oktober-april. Inga kommunerna överskred dock MKN med fler än de tillåtna 35 dygnen under vinterhalvåret. Samtliga orter uppvisar ett vinterhalvårsmedelvärde för bensen i urban bakgrund som underskrider miljökvalitetsnormen och den övre utvärderingströskeln. De flesta kommuner överskrider dock miljömålet (1 µg/m3). I alla kommunerna har bensenhalten minskat sedan mätningarna började 1992/93 En linjär regressionsanalys för bensen ger en genomsnittlig årlig minskning på 0.46 µg/m3 under de tretton år som bensenmätningar pågått inom Urbanmätnäte
Risk assessment of sedimentary mercury at Snäckviken, Södertälje channel
No full textThe sediments in the northern Södertälje channel are highly polluted with mercury (Hg). Although point source emissions stopped during the mid 1960ies, considerable amounts of Hg are still present in the upper sediments. Because Hg is inherently toxic and may biomagnify, these sediments compose a potential hazard to the local ecosystem. There is also a risk that Hg is transported downstream into the Baltic coast. This report provides a risk assessment based on all pertinent data from the region. The report is intended to provide a basis for discussing whether remediation should be considered or not. The ultimate goal is to identify whether Hg is causing adverse biological effects and, if this is the case, to suggest how exposure of Hg to biota can be limited. In such cases the exposure pathway must be identified. The major overall conclusions of this risk assessment are: Sedimentary mercury in Snäckviken causes no significant ecological impact in situ. Dredging in the area leads to elevated risk in the short term. Intensified vessel traffic may bring about a permanently elevated risk.The sediments in the northern Södertälje channel are highly polluted with mercury (Hg). Although point source emissions stopped during the mid 1960ies, considerable amounts of Hg are still present in the upper sediments. Because Hg is inherently toxic and may biomagnify, these sediments compose a potential hazard to the local ecosystem. There is also a risk that Hg is transported downstream into the Baltic coast. This report provides a risk assessment based on all pertinent data from the region. The report is intended to provide a basis for discussing whether remediation should be considered or not. The ultimate goal is to identify whether Hg is causing adverse biological effects and, if this is the case, to suggest how exposure of Hg to biota can be limited. In such cases the exposure pathway must be identified. The major overall conclusions of this risk assessment are: Sedimentary mercury in Snäckviken causes no significant ecological impact in situ. Dredging in the area leads to elevated risk in the short term. Intensified vessel traffic may bring about a permanently elevated risk
Utlakning från kalkade avrinningsområden. Effektuppföljning av Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har bearbetat och utvärderat resultat från undersökningar av ytvatten i tio kalkade avrinningsområden i skog samt ett kalkat hygge. Fyra av de kalkade områdena samt hygget har dessutom matchande referenser. Redovisningen omfattar perioden hösten 1990 fram till och med hösten 2004. Kalkningen, i flertalet fall med tre ton per ha av en blandning av krossad kaksten och dolomit, utfördes huvudsakligen under hösten 1990 och hösten 1991, inom ramen för Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Resultaten beskriver de långsiktiga effek-terna på avrinningsvatten (13 till 14 år efter behandling) av skogsmarkskalkningen. Generellt ökar koncentrationen av kalcium i bäckvattnet liksom den syraneutraliserande förmågan (ANC) omedelbart efter kalkning och denna effekt kvarstår fortfarande efter 14 år. Samtidigt har surheten och halten oorganiskt aluminium minskat i de behandlade områdena. Bäckvattnet från de behandlade områdena uppvisar också en högre motståndskraft mot tillfälliga kemiska förändringar såsom havssaltepisoder. Kalkningen har inte ökat nitratutlakningen förutom en kortvarig svag ökning strax efter kalkningen. Snarare har utlakningen minskat, sannolikt på grund av en stimulerad denitrifikation i bäcknära zoner. I hyggesförsöket ökade också kalciumhalten och ANC i avrinningsvattnet efter behandling och effekten kvarstår fortfarande. Initialt noterades även här en mindre ökning av nitratutlakning men denna upp-hörde också efter drygt ett år. Utlakningen av totalaluminium var också låg jämfört med referensbäcken.IVL Svenska Miljöinstitutet har bearbetat och utvärderat resultat från undersökningar av ytvatten i tio kalkade avrinningsområden i skog samt ett kalkat hygge. Fyra av de kalkade områdena samt hygget har dessutom matchande referenser. Redovisningen omfattar perioden hösten 1990 fram till och med hösten 2004. Kalkningen, i flertalet fall med tre ton per ha av en blandning av krossad kaksten och dolomit, utfördes huvudsakligen under hösten 1990 och hösten 1991, inom ramen för Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Resultaten beskriver de långsiktiga effek-terna på avrinningsvatten (13 till 14 år efter behandling) av skogsmarkskalkningen. Generellt ökar koncentrationen av kalcium i bäckvattnet liksom den syraneutraliserande förmågan (ANC) omedelbart efter kalkning och denna effekt kvarstår fortfarande efter 14 år. Samtidigt har surheten och halten oorganiskt aluminium minskat i de behandlade områdena. Bäckvattnet från de behandlade områdena uppvisar också en högre motståndskraft mot tillfälliga kemiska förändringar såsom havssaltepisoder. Kalkningen har inte ökat nitratutlakningen förutom en kortvarig svag ökning strax efter kalkningen. Snarare har utlakningen minskat, sannolikt på grund av en stimulerad denitrifikation i bäcknära zoner. I hyggesförsöket ökade också kalciumhalten och ANC i avrinningsvattnet efter behandling och effekten kvarstår fortfarande. Initialt noterades även här en mindre ökning av nitratutlakning men denna upp-hörde också efter drygt ett år. Utlakningen av totalaluminium var också låg jämfört med referensbäcken
Utredning om möjligheterna att minska utsläppen av fossil koldioxid från järn- och stålindustrin
No full textIVL Svenska miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört föreliggande projekt avseende möjligheter att minska utsläppen av fossil koldioxid från järn- och stålindustrin. Projektet har upphandlats av Naturvårdsverket genom anbudsinbjudan med diarienummer 231-1773-05 Rm. Projektets omfattning och utförande är mycket väl definierat av upphandlingsunderlaget. Projektet omfattar i huvudsak tre olika delar, nämligen: 1. En beskrivning av befintliga produktionsprocesser och dess nuvarande status i Sverige. 2. Redovisning av tekniska möjligheter att reducera koldioxidemissioner inklusive redovisning av CO2-emissioner och dess utveckling i industrin. 3. Ekonomiska beräkningar av olika reduktionsmöjligheter i syfte att beräkna reduktionskostnaden i t.ex. kr/ton reducerad CO2. Tidshorisonten för analyserna är definierad som den handelsperiod som nästa fördelningsplan omfattar (2008-2012). För projektet innebär detta år 2010 som ligger mitt i nästa handelsperiod. Men det är också av intresse att få en bild av potentialen något längre fram i tiden. Därför har vi också inkluderat en bedömning för en tidshorisont som sträcker sig till år 2020.....IVL Svenska miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört föreliggande projekt avseende möjligheter att minska utsläppen av fossil koldioxid från järn- och stålindustrin. Projektet har upphandlats av Naturvårdsverket genom anbudsinbjudan med diarienummer 231-1773-05 Rm. Projektets omfattning och utförande är mycket väl definierat av upphandlingsunderlaget. Projektet omfattar i huvudsak tre olika delar, nämligen: 1. En beskrivning av befintliga produktionsprocesser och dess nuvarande status i Sverige. 2. Redovisning av tekniska möjligheter att reducera koldioxidemissioner inklusive redovisning av CO2-emissioner och dess utveckling i industrin. 3. Ekonomiska beräkningar av olika reduktionsmöjligheter i syfte att beräkna reduktionskostnaden i t.ex. kr/ton reducerad CO2. Tidshorisonten för analyserna är definierad som den handelsperiod som nästa fördelningsplan omfattar (2008-2012). För projektet innebär detta år 2010 som ligger mitt i nästa handelsperiod. Men det är också av intresse att få en bild av potentialen något längre fram i tiden. Därför har vi också inkluderat en bedömning för en tidshorisont som sträcker sig till år 2020....
Hälsokonsekvenser i strategisk miljöbedömning (SMB) med Göteborgs åtgärdsprogram för kvävedioxid som testfall
No full textI det här projektet har en strategisk miljöbedömning (SMB) tagits fram med Göteborgs åtgärdsprogram för kvävedioxid som testfall. Syftet med projektet var dels att ta fram ett utökat underlag om situationen i Göteborg inför år 2006 när det gäller luftföroreningshalter och bullernivåer och dess hälsokonsekvenser, samt den nytta som är förknippade med åtgärderna. Dels att bidra med ytterligare underlag och metodik för att i kommande SMB-processer bättre kunna generalisera och kvantifiera miljökonsekvenser och nytta av en omställning till ett mer hållbart trafiksystem.I det här projektet har en strategisk miljöbedömning (SMB) tagits fram med Göteborgs åtgärdsprogram för kvävedioxid som testfall. Syftet med projektet var dels att ta fram ett utökat underlag om situationen i Göteborg inför år 2006 när det gäller luftföroreningshalter och bullernivåer och dess hälsokonsekvenser, samt den nytta som är förknippade med åtgärderna. Dels att bidra med ytterligare underlag och metodik för att i kommande SMB-processer bättre kunna generalisera och kvantifiera miljökonsekvenser och nytta av en omställning till ett mer hållbart trafiksystem