IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Uppföljning av miljömål för försurning och näringstillstånd i skogsmark i Stockholms län
No full textSyftet med utvärderingen var att: 1) beskriva tillstånd och utvecklingen i länet med inriktning på försurning och näringstillstånd i mark och vatten i skogslandskapet, samt 2) markvattenmätningarnas användbarhet för uppföljning av de svenska miljökvalitetsmålen. Undersökningarna av markvatten har utförts i elva provytor med barrskog under perioden 1992 till 2004. En trend som visar på återhämtning från försurning är tydlig i Stockholms län, även om inte alla skogsytor uppvisar säkerställda förändringar.Återhämtning sker oavsett skogsytornas surhet när mätningarna började. Undantag är en kalkrik lokal som aldrig påverkats av sentida försurning. Att en återhämtning sker när svavelnedfallet minskar visar även att skogsytorna, utom den kalkrika lokalen, varit påverkade av tidigare nedfall av försurande luftföroreningar. De undersökta skogsytorna i Stockholms län ligger i en riskzon beroende på att kvoten mellan kol och kväve i markens översta skikt är så låg att ytterligare tillförsel av kväve kan orsaka ökad utlakning.. Än så länge är det svårt att se tydliga tecken på förhöjd utlakning av oorganiskt kväve från skogsytorna i Stockholms län, även om vissa lokaler ibland uppvisar något förhöjda halter av ammoniumkväveSyftet med utvärderingen var att: 1) beskriva tillstånd och utvecklingen i länet med inriktning på försurning och näringstillstånd i mark och vatten i skogslandskapet, samt 2) markvattenmätningarnas användbarhet för uppföljning av de svenska miljökvalitetsmålen. Undersökningarna av markvatten har utförts i elva provytor med barrskog under perioden 1992 till 2004. En trend som visar på återhämtning från försurning är tydlig i Stockholms län, även om inte alla skogsytor uppvisar säkerställda förändringar.Återhämtning sker oavsett skogsytornas surhet när mätningarna började. Undantag är en kalkrik lokal som aldrig påverkats av sentida försurning. Att en återhämtning sker när svavelnedfallet minskar visar även att skogsytorna, utom den kalkrika lokalen, varit påverkade av tidigare nedfall av försurande luftföroreningar. De undersökta skogsytorna i Stockholms län ligger i en riskzon beroende på att kvoten mellan kol och kväve i markens översta skikt är så låg att ytterligare tillförsel av kväve kan orsaka ökad utlakning.. Än så länge är det svårt att se tydliga tecken på förhöjd utlakning av oorganiskt kväve från skogsytorna i Stockholms län, även om vissa lokaler ibland uppvisar något förhöjda halter av ammoniumkväv
Övervakning av luftföroreningar i Stockholms län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Stockholms län. Länsstyrelsens mätningar stöttas ekonomiskt av Vägverket Region Stockholm, Stockholms och Uppsala läns luftvårdsförbund, Söderenergi AB, AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad samt Sollentuna kommun (Säbysjön). Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika regioner och förändringar i tiden. Grundvattnets sammansättning på två lokaler ingår sedan år 2000. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Nederbördens halter av försurande svavel har halverats under 1990-talet samtidigt som nedfallet till marken i skogen har minskat kraftigt. Till stor del förkla-ras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender, även om vissa tecken på minskad deposition finns. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Senaste årets resultat visar att nederbördens pH-värde var i genomsnitt 4,8. Till marken i granytorna Lidingö, Farstanäs och Lämshaga deponerades 3,6 kg antropogent svavel och 3,4 kg oorganiskt kväve per hektar. Det är större än acceptabla nivåer. De centralt belägna provytorna i Sticklinge och Ulriksdal har haft det suraste markvattnet och tydliga tecken på återhämtning saknas. Luftens innehåll av kvävedioxid var högre än i angränsande län. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010, dock överskrids det gränsvärde som skall gälla från 2020 vid en lokal (Bergby). Det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 överskrids vid båda lokalerna.På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Stockholms län. Länsstyrelsens mätningar stöttas ekonomiskt av Vägverket Region Stockholm, Stockholms och Uppsala läns luftvårdsförbund, Söderenergi AB, AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad samt Sollentuna kommun (Säbysjön). Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika regioner och förändringar i tiden. Grundvattnets sammansättning på två lokaler ingår sedan år 2000. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Nederbördens halter av försurande svavel har halverats under 1990-talet samtidigt som nedfallet till marken i skogen har minskat kraftigt. Till stor del förkla-ras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender, även om vissa tecken på minskad deposition finns. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Senaste årets resultat visar att nederbördens pH-värde var i genomsnitt 4,8. Till marken i granytorna Lidingö, Farstanäs och Lämshaga deponerades 3,6 kg antropogent svavel och 3,4 kg oorganiskt kväve per hektar. Det är större än acceptabla nivåer. De centralt belägna provytorna i Sticklinge och Ulriksdal har haft det suraste markvattnet och tydliga tecken på återhämtning saknas. Luftens innehåll av kvävedioxid var högre än i angränsande län. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010, dock överskrids det gränsvärde som skall gälla från 2020 vid en lokal (Bergby). Det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 överskrids vid båda lokalerna
Handel med utsläppsrätter. Hur företagsstrategier påverkas
No full textEU har från och med den första januari 2005 infört ett system för handel med utsläppsrätter av koldioxid. Syftet med studien är att studera hur företag med verksamhet inom Sverige påverkas av införandet av handeln med utsläppsrätter inom EU, dels hur företagen har valt att bemöta utsläppshandelns införande samt hur företagens avsedda strategier har påverkats. Studien baseras på frågeställningar rörande utsläppshandelns inverkan på företagens teknikutveckling, produktutveckling, val av kundbas, miljöstrategier samt företagens attityd gentemot miljöfrågor. Syftet är även att ge en övergripande bild av hur den kostnad som tillkommer för inköp av utsläppsrätter påverkar företagens strategiska val. Resultaten visar att handeln med utsläppsrätter än så länge inte har inneburit någon förändring av företagens strategier. En orsak är att införandeperioden har varit mycket kort och att företagen inte vet hur utsläppshandeln kommer att påverka dem. De tillfrågade vet inte heller hur utsläppshandeln kommer att vara utformad efter den första perioden, 2005-2007, vilket resulterar i en ökad osäkerhet. Företagen väljer därför att avvakta och ser hur utsläppshandeln utvecklas innan de genomför några förändringar. En annan orsak är att företagen redan antagit strategier som resulterar i minskade koldioxidutsläpp. Ytterligare en anledning är att utsläppshandeln i dagsläget inte ger några stora tillkommande kostnader. Företagen anser det således möjligt att avvakta med att förändra verksamhetenEU har från och med den första januari 2005 infört ett system för handel med utsläppsrätter av koldioxid. Syftet med studien är att studera hur företag med verksamhet inom Sverige påverkas av införandet av handeln med utsläppsrätter inom EU, dels hur företagen har valt att bemöta utsläppshandelns införande samt hur företagens avsedda strategier har påverkats. Studien baseras på frågeställningar rörande utsläppshandelns inverkan på företagens teknikutveckling, produktutveckling, val av kundbas, miljöstrategier samt företagens attityd gentemot miljöfrågor. Syftet är även att ge en övergripande bild av hur den kostnad som tillkommer för inköp av utsläppsrätter påverkar företagens strategiska val. Resultaten visar att handeln med utsläppsrätter än så länge inte har inneburit någon förändring av företagens strategier. En orsak är att införandeperioden har varit mycket kort och att företagen inte vet hur utsläppshandeln kommer att påverka dem. De tillfrågade vet inte heller hur utsläppshandeln kommer att vara utformad efter den första perioden, 2005-2007, vilket resulterar i en ökad osäkerhet. Företagen väljer därför att avvakta och ser hur utsläppshandeln utvecklas innan de genomför några förändringar. En annan orsak är att företagen redan antagit strategier som resulterar i minskade koldioxidutsläpp. Ytterligare en anledning är att utsläppshandeln i dagsläget inte ger några stora tillkommande kostnader. Företagen anser det således möjligt att avvakta med att förändra verksamhete
För Blekinge Luftvårdsförbund. Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. I Kallgårdsmåla fortsätter markvattenstudier sedan skogen avverkades år 2000. Ge-nom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat kraftig, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Resultaten från hydrologiska året oktober 2003 till och med september 2004 visar fortsatt utveckling mot högre pH-värden i krondropp från två granytor och tre tallytor. Nedfallet av antropogent svavel var; 4,1 kg/ha räknat som medelvärde från granytorna och för oorganiskt kväve cirka 5 kg/ha. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt markvatten i kombination med låga halter av baskatjoner och höga halter av aluminium.. Från Ryssberget och Hjärtsjömåla, med sina långa mätserier, finns indikationer på att trenden mot ökad försurning har brutits. Som en följd av kraftigt minskat svavelnedfall har markvattnets innehåll av sulfatsvavel minskat på samtliga lokaler i länet. Efter det att skogen avverkades i Kallgårdsmåla år 2000 har markvattnets halter av nitratkväve ökat markant. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel.På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. I Kallgårdsmåla fortsätter markvattenstudier sedan skogen avverkades år 2000. Ge-nom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat kraftig, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Resultaten från hydrologiska året oktober 2003 till och med september 2004 visar fortsatt utveckling mot högre pH-värden i krondropp från två granytor och tre tallytor. Nedfallet av antropogent svavel var; 4,1 kg/ha räknat som medelvärde från granytorna och för oorganiskt kväve cirka 5 kg/ha. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt markvatten i kombination med låga halter av baskatjoner och höga halter av aluminium.. Från Ryssberget och Hjärtsjömåla, med sina långa mätserier, finns indikationer på att trenden mot ökad försurning har brutits. Som en följd av kraftigt minskat svavelnedfall har markvattnets innehåll av sulfatsvavel minskat på samtliga lokaler i länet. Efter det att skogen avverkades i Kallgårdsmåla år 2000 har markvattnets halter av nitratkväve ökat markant. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel
Övervakning av luftföroreningar i Kalmar län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av svavel och kväve. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Nedfallet av svavel i skog under oktober 2003 till september 2004 minskade ytterligare jämfört med året innan. Undantag var ekskogen vid Ottenby som uppvisade en liten ökning. ökning. Svavelnedfallet har minskat kraftigt sedan mätningarna började i Ottenby, även om den fort-farande är den högst belastade lokalen i Kalmar län. Nedfallet var i genomsnitt 10 kg svavel/ha och år under de fem första åren och 5,1 kg/ha de fem senaste åren. Till marken i de tre granytorna deponerades 2,7 kg antropogent svavel per hektar, betydligt mindre än genomsnittet för 7 år. Mätningarna i markvatten visar de surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurnings-grad i markvatten från Ottenby under senare år. För nedfallet av kväve är det svårt att se en tydlig minskning. Med nederbörden vid Rockneby deponerades 6,1 kg kväve, varav 4,5 kg oorganiskt och 1,6 kg organiskt kväve.Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Det totala kvävenedfallet, både våt- och torrdeposition, är kraftigt förhöjt, i genomsnitt över 9 kg per ha och år i länet. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Halterna av marknära ozon under 2004 understeg gränsvärdet i EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen, som skall gälla från 2010, vid samtliga lokaler. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020, att medelhalten under sommarhalvåret skall understiga 50 µg/m3, överskreds målnivån vid samtliga lokaler utom Risebo under 2004.På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av svavel och kväve. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Nedfallet av svavel i skog under oktober 2003 till september 2004 minskade ytterligare jämfört med året innan. Undantag var ekskogen vid Ottenby som uppvisade en liten ökning. ökning. Svavelnedfallet har minskat kraftigt sedan mätningarna började i Ottenby, även om den fort-farande är den högst belastade lokalen i Kalmar län. Nedfallet var i genomsnitt 10 kg svavel/ha och år under de fem första åren och 5,1 kg/ha de fem senaste åren. Till marken i de tre granytorna deponerades 2,7 kg antropogent svavel per hektar, betydligt mindre än genomsnittet för 7 år. Mätningarna i markvatten visar de surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurnings-grad i markvatten från Ottenby under senare år. För nedfallet av kväve är det svårt att se en tydlig minskning. Med nederbörden vid Rockneby deponerades 6,1 kg kväve, varav 4,5 kg oorganiskt och 1,6 kg organiskt kväve.Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Det totala kvävenedfallet, både våt- och torrdeposition, är kraftigt förhöjt, i genomsnitt över 9 kg per ha och år i länet. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Halterna av marknära ozon under 2004 understeg gränsvärdet i EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen, som skall gälla från 2010, vid samtliga lokaler. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020, att medelhalten under sommarhalvåret skall understiga 50 µg/m3, överskreds målnivån vid samtliga lokaler utom Risebo under 2004
Utredning om möjligheterna att minska utsläppen av fossil koldioxid från mineralindustrin
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört föreliggande studie rörande möjligheterna att reducera koldioxidemissionen i mineralindustrin. Uppdraget sammanhänger med den kommande tilldelningsplanen för utsläppsrätter av koldioxid inom Kyotoavtalets första åtagandeperiod, år 2008 till 2012. Uppdraget har genomförts i samarbete med den svenska mineralindustrin. Projektet omfattar i huvudsak tre olika delar. 1. En beskrivning av befintliga produktionsprocesser och dess nuvarande status i Sverige. 2. Redovisning av tekniska möjligheter att reducera koldioxidemissioner inklusive redovisning av CO2-emissioner och dess utveckling i industrin. 3. Ekonomiska beräkningar av olika reduktionsmöjligheter i syfte att beräkna reduktionskostnaden i t.ex. kr/ton reducerad CO2. Resultaten från projektet visar på små tekniska möjligheter att reducera CO2 från mineralindustrin. Reduktionsmöjligheterna ligger i normalfallen under 5 %. Ekonomiska beräkningarna har genomförts för två nivåer på kalkylräntan, 6 % och 12 %, för att spegla både det samhällsekonomiska och det företagsekonomiska perspektivet. Beräkningarna har visat på stora variationer i åtgärdskostnader från 137 kr/ton reducerad CO2 till 3326 kr/ton reducerad CO2 vid en ränta på 6 %. De åtgärder som inkluderats i beräkningarna, är de där både kostnad och potential kunnat uppskattats. Dessa åtgärder har tillsammans en maximal reduktionspotential av ca 156 kton (ca 4,5 %). Ungefär hälften (51 %) av denna reduktion kan uppnås till en kostnad av 250 kr, vilket ungefär motsvarar kostnader för en utsläppsrättighet i dagsläget.IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört föreliggande studie rörande möjligheterna att reducera koldioxidemissionen i mineralindustrin. Uppdraget sammanhänger med den kommande tilldelningsplanen för utsläppsrätter av koldioxid inom Kyotoavtalets första åtagandeperiod, år 2008 till 2012. Uppdraget har genomförts i samarbete med den svenska mineralindustrin. Projektet omfattar i huvudsak tre olika delar. 1. En beskrivning av befintliga produktionsprocesser och dess nuvarande status i Sverige. 2. Redovisning av tekniska möjligheter att reducera koldioxidemissioner inklusive redovisning av CO2-emissioner och dess utveckling i industrin. 3. Ekonomiska beräkningar av olika reduktionsmöjligheter i syfte att beräkna reduktionskostnaden i t.ex. kr/ton reducerad CO2. Resultaten från projektet visar på små tekniska möjligheter att reducera CO2 från mineralindustrin. Reduktionsmöjligheterna ligger i normalfallen under 5 %. Ekonomiska beräkningarna har genomförts för två nivåer på kalkylräntan, 6 % och 12 %, för att spegla både det samhällsekonomiska och det företagsekonomiska perspektivet. Beräkningarna har visat på stora variationer i åtgärdskostnader från 137 kr/ton reducerad CO2 till 3326 kr/ton reducerad CO2 vid en ränta på 6 %. De åtgärder som inkluderats i beräkningarna, är de där både kostnad och potential kunnat uppskattats. Dessa åtgärder har tillsammans en maximal reduktionspotential av ca 156 kton (ca 4,5 %). Ungefär hälften (51 %) av denna reduktion kan uppnås till en kostnad av 250 kr, vilket ungefär motsvarar kostnader för en utsläppsrättighet i dagsläget
Utredning om möjligheterna att minska utsläppen av fossil koldioxid från järn- och stålindustrin
No full textIVL Svenska miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört föreliggande projekt avseende möjligheter att minska utsläppen av fossil koldioxid från järn- och stålindustrin. Projektet har upphandlats av Naturvårdsverket genom anbudsinbjudan med diarienummer 231-1773-05 Rm. Projektets omfattning och utförande är mycket väl definierat av upphandlingsunderlaget. Projektet omfattar i huvudsak tre olika delar, nämligen: 1. En beskrivning av befintliga produktionsprocesser och dess nuvarande status i Sverige. 2. Redovisning av tekniska möjligheter att reducera koldioxidemissioner inklusive redovisning av CO2-emissioner och dess utveckling i industrin. 3. Ekonomiska beräkningar av olika reduktionsmöjligheter i syfte att beräkna reduktionskostnaden i t.ex. kr/ton reducerad CO2. Tidshorisonten för analyserna är definierad som den handelsperiod som nästa fördelningsplan omfattar (2008-2012). För projektet innebär detta år 2010 som ligger mitt i nästa handelsperiod. Men det är också av intresse att få en bild av potentialen något längre fram i tiden. Därför har vi också inkluderat en bedömning för en tidshorisont som sträcker sig till år 2020.....IVL Svenska miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört föreliggande projekt avseende möjligheter att minska utsläppen av fossil koldioxid från järn- och stålindustrin. Projektet har upphandlats av Naturvårdsverket genom anbudsinbjudan med diarienummer 231-1773-05 Rm. Projektets omfattning och utförande är mycket väl definierat av upphandlingsunderlaget. Projektet omfattar i huvudsak tre olika delar, nämligen: 1. En beskrivning av befintliga produktionsprocesser och dess nuvarande status i Sverige. 2. Redovisning av tekniska möjligheter att reducera koldioxidemissioner inklusive redovisning av CO2-emissioner och dess utveckling i industrin. 3. Ekonomiska beräkningar av olika reduktionsmöjligheter i syfte att beräkna reduktionskostnaden i t.ex. kr/ton reducerad CO2. Tidshorisonten för analyserna är definierad som den handelsperiod som nästa fördelningsplan omfattar (2008-2012). För projektet innebär detta år 2010 som ligger mitt i nästa handelsperiod. Men det är också av intresse att få en bild av potentialen något längre fram i tiden. Därför har vi också inkluderat en bedömning för en tidshorisont som sträcker sig till år 2020....
Åtgärdskostnader för minskning av koldioxidutsläpp vid svenska kraftvärme- och värmeanläggningar
No full textSyftet med den här studien är att uppskatta kostnaderna för att reducera koldioxidutsläppen från kraftvärme- och värmeproduktion vid de tretton största fjärrvärmenäten i Sverige. De står för ca 2/3 av de totala koldioxidemissionerna inom kraftvärme- och värmesektorn. Studien utgår från företagens perspektiv vid reduktion av koldioxid. Det innebär att enbart koldioxid-emissioner från produktionsanläggningarna inkluderas. Vidare innebär detta att ökad elproduktion och värmeproduktion på grund av nyanslutningar till fjärrvärmenäten i de flesta fall leder till ökade koldioxidutsläpp för företaget. I ett samhällsperspektiv kan det dock leda till minskade koldioxidutsläpp. I studien har det varit möjligt att beräkna åtgärdskostnader för 9 av de 13 största fjärrvärmenäten. De 9 fjärrvärmenäten stod år 2004 för knappt 50% av de totala emissionerna inom kraftvärme- och värmesektorn (exklusive kondensdrift). De åtgärder som identifierats i studien (totalt 32 stycken) omfattar sammanlagt knappt 2,2 miljoner ton fossil koldioxid. Åtgärderna är ett urval av åtgärder gjorda 1998-2003 samt åtgärder som är på väg att genomföras eller är möjliga att genomföra. Kostnaden för dessa åtgärder är mellan -829 kr / ton fossil koldioxid (det vill säga en intäkt) och 2815 kr / ton med en genomsnittlig kostnad på 228 kr / ton fossil koldioxid. Medianåtgärden kostar 225 kr / ton fossil koldioxid. Utförligare resultat redovisas i tabell 1, tabell 2 och Figur 1 där åtgärderna grupperats i åtgärdstyper. I Figur 2 åskådliggörs respektive åtgärds kostnad och omfattning. Åtgärderna är där sorterade efter kostnad och inte i den ordning de har genomförts eller kommer att genomföras. Det finns ytterligare åtgärder som undersökts, men de innebär ökade utsläpp eller rör enbart kondensdrift, och har inte tagits med i de sammanfattande beräkningarna.Syftet med den här studien är att uppskatta kostnaderna för att reducera koldioxidutsläppen från kraftvärme- och värmeproduktion vid de tretton största fjärrvärmenäten i Sverige. De står för ca 2/3 av de totala koldioxidemissionerna inom kraftvärme- och värmesektorn. Studien utgår från företagens perspektiv vid reduktion av koldioxid. Det innebär att enbart koldioxid-emissioner från produktionsanläggningarna inkluderas. Vidare innebär detta att ökad elproduktion och värmeproduktion på grund av nyanslutningar till fjärrvärmenäten i de flesta fall leder till ökade koldioxidutsläpp för företaget. I ett samhällsperspektiv kan det dock leda till minskade koldioxidutsläpp. I studien har det varit möjligt att beräkna åtgärdskostnader för 9 av de 13 största fjärrvärmenäten. De 9 fjärrvärmenäten stod år 2004 för knappt 50% av de totala emissionerna inom kraftvärme- och värmesektorn (exklusive kondensdrift). De åtgärder som identifierats i studien (totalt 32 stycken) omfattar sammanlagt knappt 2,2 miljoner ton fossil koldioxid. Åtgärderna är ett urval av åtgärder gjorda 1998-2003 samt åtgärder som är på väg att genomföras eller är möjliga att genomföra. Kostnaden för dessa åtgärder är mellan -829 kr / ton fossil koldioxid (det vill säga en intäkt) och 2815 kr / ton med en genomsnittlig kostnad på 228 kr / ton fossil koldioxid. Medianåtgärden kostar 225 kr / ton fossil koldioxid. Utförligare resultat redovisas i tabell 1, tabell 2 och Figur 1 där åtgärderna grupperats i åtgärdstyper. I Figur 2 åskådliggörs respektive åtgärds kostnad och omfattning. Åtgärderna är där sorterade efter kostnad och inte i den ordning de har genomförts eller kommer att genomföras. Det finns ytterligare åtgärder som undersökts, men de innebär ökade utsläpp eller rör enbart kondensdrift, och har inte tagits med i de sammanfattande beräkningarna
Lathund till systemet Hållbara Byggnader - funktionskrav och klassificering
No full textFöreliggande rapport utgör en introduktion till systemet Hållbara Byggnaders och är riktad till beställa-ren av ett byggprojekt. Ett viktigt syfte med systemet är att precisera och underlätta byggherrens roll som kravställare och ge en vägledning för hur miljökraven kan följas upp i byggprocessens olika skeden samt i den färdiga byggnaden. Systemet Hållbara Byggnader är till för dig som på ett kostnadseffektivt sätt och med trovärdiga meto-der vill målstyra och utvärdera byggnadens energianvändning, miljöpåverkan och kvalitéer på inne-miljön. Systemet omfattar energi-, miljö- och innemiljöklasser som används som funktionskrav och för klassificering av byggnader. Olika klasser har tagits fram för småhus, flerbostadshus och olika lokaler. Miljö- och energikraven har tagits fram där ambitionsnivåerna ansluter till dialogprojektet ByggaBo och byggsektorns miljömålsarbete som samordnas av Byggsektorns Kretsloppsråd. Miljö- och energikraven kan ställas som resursskrav (behov av primär energi, material och mark), egenskapskrav (byggnadens egen-skaper) eller påverkanskrav (miljöpåverkan i form av emissioner). För innemiljö tillkommer självskattad komfort baserad på enkätsvar som en påverkansindikator. Systemet är enkelt att använda som beställare genom att fokusera på att välja ambitionsnivå, dvs klass A - Hållbart, B - Bra val eller C - Acceptabelt. Vid utvärdering tillkommer klass D - Dålig. Om alla byggnader i Sverige uppfyller systemets miljö- och energiklass A - Hållbart, så kommer de nationella miljökvalitetsmålen som ingår att uppnås.Föreliggande rapport utgör en introduktion till systemet Hållbara Byggnaders och är riktad till beställa-ren av ett byggprojekt. Ett viktigt syfte med systemet är att precisera och underlätta byggherrens roll som kravställare och ge en vägledning för hur miljökraven kan följas upp i byggprocessens olika skeden samt i den färdiga byggnaden. Systemet Hållbara Byggnader är till för dig som på ett kostnadseffektivt sätt och med trovärdiga meto-der vill målstyra och utvärdera byggnadens energianvändning, miljöpåverkan och kvalitéer på inne-miljön. Systemet omfattar energi-, miljö- och innemiljöklasser som används som funktionskrav och för klassificering av byggnader. Olika klasser har tagits fram för småhus, flerbostadshus och olika lokaler. Miljö- och energikraven har tagits fram där ambitionsnivåerna ansluter till dialogprojektet ByggaBo och byggsektorns miljömålsarbete som samordnas av Byggsektorns Kretsloppsråd. Miljö- och energikraven kan ställas som resursskrav (behov av primär energi, material och mark), egenskapskrav (byggnadens egen-skaper) eller påverkanskrav (miljöpåverkan i form av emissioner). För innemiljö tillkommer självskattad komfort baserad på enkätsvar som en påverkansindikator. Systemet är enkelt att använda som beställare genom att fokusera på att välja ambitionsnivå, dvs klass A - Hållbart, B - Bra val eller C - Acceptabelt. Vid utvärdering tillkommer klass D - Dålig. Om alla byggnader i Sverige uppfyller systemets miljö- och energiklass A - Hållbart, så kommer de nationella miljökvalitetsmålen som ingår att uppnås
Övervakning av luftföroreningar i Västra Götalands län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytor, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och kommunens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve i södra Sverige visar en gradient med större nedfall i sydväst och avtagande värden mot nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna än i de östra delarna av länet. Sedan mätningarna startade 1989 har nedfallet av svavel till skogsytorna minskat till omkring en tredjedel. Någon lika tydlig trend för kväve är svårt att se. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar en variationen mellan länets kommuner som beror på gradienten i nedfall mellan sydväst och nordost. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Under det hydrologiska året 2003/04 har svaveldepositionen uppmätt via krondropp fortsatt att minska. På alla lokaler, med undantag för Jakobsbyn-Ödegård och Stora Ek, uppmättes den minsta depositionen sedan mätningarna startade. Depositionen till skogsytorna var i medeltal 4,0 kg antropogent svavel per hektar. Nedfallet av kväve via krondropp var i nivå med de senaste 5 åren, i genomsnitt 5,6 kg/ha. Trots minskat nedfall var markvattnet i undersökta lokaler surt, med pH-värden mellan 4,5 och 5,4. De flesta ytor har dessutom fortfarande förhöjda halter av oorganiskt aluminium, som kan orsaka skador i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Hensbacka. Under 2003/04, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kul-turvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler.På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytor, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och kommunens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve i södra Sverige visar en gradient med större nedfall i sydväst och avtagande värden mot nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna än i de östra delarna av länet. Sedan mätningarna startade 1989 har nedfallet av svavel till skogsytorna minskat till omkring en tredjedel. Någon lika tydlig trend för kväve är svårt att se. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar en variationen mellan länets kommuner som beror på gradienten i nedfall mellan sydväst och nordost. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Under det hydrologiska året 2003/04 har svaveldepositionen uppmätt via krondropp fortsatt att minska. På alla lokaler, med undantag för Jakobsbyn-Ödegård och Stora Ek, uppmättes den minsta depositionen sedan mätningarna startade. Depositionen till skogsytorna var i medeltal 4,0 kg antropogent svavel per hektar. Nedfallet av kväve via krondropp var i nivå med de senaste 5 åren, i genomsnitt 5,6 kg/ha. Trots minskat nedfall var markvattnet i undersökta lokaler surt, med pH-värden mellan 4,5 och 5,4. De flesta ytor har dessutom fortfarande förhöjda halter av oorganiskt aluminium, som kan orsaka skador i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Hensbacka. Under 2003/04, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kul-turvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler