IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Systemet Hållbara Byggnader: Bedömningsgrunder för miljöpåverkan och energianvändning
No full textRapport beskriver de prestandakrav som utvecklats i systemet Hållbar Byggnader för att hantera miljöpåverkan och energianvändning. Dessa krav används som bedömningsgrunder för att ställa funktionskrav och för att klassificera byggnader. Ett viktigt syfte med systemet är att precisera och underlätta byggherrens roll som kravställare. Prestandakraven kan ställas som ett resursbehovskrav (behov av primär energi), egenskapskrav (byggnadens egenskaper, t ex innemiljö och värmebehov) eller påverkanskrav (miljöpåverkan i form av emissioner eller självskattad ohälsa eller komfort). Påverkanskrav är det sätt som bäst beskriver miljöpåverkans och energianvändningens konsekvenser i ett livscykelperspektiv. Prestandakrav har tagits fram för tre olika ambitionsnivåer - så kallade miljö- eller energiklasser - vilka ansluter till dialogprojektet Bygga Bo (Miljövårdsberedningen) och byggsektorns miljömålsarbete som samordnas av Byggsektorns Kretsloppsråd (BYKR). Miljöklasserna är indelade i klass A, B och C, där A - Hållbart motsvarar mycket bra miljöval, B - Bra val och C - Acceptabelt enligt dagens praxis, norm- eller lagkrav. Klass D - Dålig tillkommer vid utvärdering och klassificering. Begreppet hållbart används i systemet för att beskriver en situation där de aktuella nationella miljökvalitetsmålen och sektorns miljömål är uppfyllda med hjälp av socialt och ekonomiskt realiserbara lösningar.Rapport beskriver de prestandakrav som utvecklats i systemet Hållbar Byggnader för att hantera miljöpåverkan och energianvändning. Dessa krav används som bedömningsgrunder för att ställa funktionskrav och för att klassificera byggnader. Ett viktigt syfte med systemet är att precisera och underlätta byggherrens roll som kravställare. Prestandakraven kan ställas som ett resursbehovskrav (behov av primär energi), egenskapskrav (byggnadens egenskaper, t ex innemiljö och värmebehov) eller påverkanskrav (miljöpåverkan i form av emissioner eller självskattad ohälsa eller komfort). Påverkanskrav är det sätt som bäst beskriver miljöpåverkans och energianvändningens konsekvenser i ett livscykelperspektiv. Prestandakrav har tagits fram för tre olika ambitionsnivåer - så kallade miljö- eller energiklasser - vilka ansluter till dialogprojektet Bygga Bo (Miljövårdsberedningen) och byggsektorns miljömålsarbete som samordnas av Byggsektorns Kretsloppsråd (BYKR). Miljöklasserna är indelade i klass A, B och C, där A - Hållbart motsvarar mycket bra miljöval, B - Bra val och C - Acceptabelt enligt dagens praxis, norm- eller lagkrav. Klass D - Dålig tillkommer vid utvärdering och klassificering. Begreppet hållbart används i systemet för att beskriver en situation där de aktuella nationella miljökvalitetsmålen och sektorns miljömål är uppfyllda med hjälp av socialt och ekonomiskt realiserbara lösningar
Biogas som drivmedel för fordon i Västra Götaland
No full textKunskapen om de samhällsekonomiska förutsättningarna samt miljömässiga utfallen av ökade investeringar och därmed större utbud av alternativa drivmedel som Biogas är av stor betydelse i en tid då man samtidigt strävar efter att uppfylla olika miljömål, minska oljeberoendet och uppmuntra till ökad tillväxt. Denna rapport presenterar resultatet från en undersökning utförd av IVL Svenska Miljöinstitutet för näringslivsnätverket Biogas Väst och dess huvudman Business Region Göteborg. Utredningen presenterad i denna rapport har studerat utvecklingen av den västsvenska biogasmarknaden samt analyserat de miljöekonomiska värden som erhålls genom användning av biogas som drivmedel.Kunskapen om de samhällsekonomiska förutsättningarna samt miljömässiga utfallen av ökade investeringar och därmed större utbud av alternativa drivmedel som Biogas är av stor betydelse i en tid då man samtidigt strävar efter att uppfylla olika miljömål, minska oljeberoendet och uppmuntra till ökad tillväxt. Denna rapport presenterar resultatet från en undersökning utförd av IVL Svenska Miljöinstitutet för näringslivsnätverket Biogas Väst och dess huvudman Business Region Göteborg. Utredningen presenterad i denna rapport har studerat utvecklingen av den västsvenska biogasmarknaden samt analyserat de miljöekonomiska värden som erhålls genom användning av biogas som drivmedel
Övervakning av luftföroreningar i Värmlands län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvatt-nets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Jämfört med situationen i Sverige som helhet visar mätningarna på måttlig belastning i länet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,1 respektive 3,0 kg/ha till marken i granytorna. En lokal i södra Värmland med en mätserie från början av 1990-talet visar att nedfallet av svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. För kväve är det svårare att se en tydlig minskning av nedfallet. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra kommunerna. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,7- 5,6 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som konstant eller periodvis varit låg eller negativ med undantag för Transtrandsber-get. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit under detektionsgränsen, vilket är normalt i bru-kad skog. Under 2003/04, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna och de svenska miljömålen När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för ozon så understiger halterna vid samtliga lokaler det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid lokalerna Södra Averstad samt Transtrandsberget klarar inte det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överskrids målnivån vid samtliga lokaler i länet.På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvatt-nets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Jämfört med situationen i Sverige som helhet visar mätningarna på måttlig belastning i länet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,1 respektive 3,0 kg/ha till marken i granytorna. En lokal i södra Värmland med en mätserie från början av 1990-talet visar att nedfallet av svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. För kväve är det svårare att se en tydlig minskning av nedfallet. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra kommunerna. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,7- 5,6 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som konstant eller periodvis varit låg eller negativ med undantag för Transtrandsber-get. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit under detektionsgränsen, vilket är normalt i bru-kad skog. Under 2003/04, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna och de svenska miljömålen När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för ozon så understiger halterna vid samtliga lokaler det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid lokalerna Södra Averstad samt Transtrandsberget klarar inte det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överskrids målnivån vid samtliga lokaler i länet
Allowance Allocation and CO2 intensity of the EU15 and Norwegian refineries
No full textOn 1 January 2005 the European Union Emission Trading Scheme was launched. The launch was preceded by an allocation process in each of the Member States. The main objective of this study was to analyse the allocation in relation to CO2 efficiency for the mineral oil refining sector. A CO2 intensity index for mineral oil refineries was defined and calculated for the refineries within the EU15 and Norway. The IVL CO2 intensity index is based both on the Solomon Energy Intensity Index (EII), an assumed fuel mix and process-specific emissions. Due to uncertainties in input data, the determined values for the individual refineries are fairly uncertain, but the regional values can be used to identify trends. It was concluded that there are substantial differences in the CO2 intensity between refineries within different regions/countries in the EU and these differences have not been considered in the allocation process. However, there seems to be a correlation between allocation and CO2 efficiency for refineries in different regions. With some exceptions countries where the mineral oil refining industry has a low CO2 intensity index have allocated relatively more than countries with industries of high CO2 intensities. Only a few countries have mentioned energy efficiency or reduction potential due to CO2 intensity of fuels used. Only one country (Denmark) has explicitly given a benchmark that will be used for allocation to new mineral oil refineries.On 1 January 2005 the European Union Emission Trading Scheme was launched. The launch was preceded by an allocation process in each of the Member States. The main objective of this study was to analyse the allocation in relation to CO2 efficiency for the mineral oil refining sector. A CO2 intensity index for mineral oil refineries was defined and calculated for the refineries within the EU15 and Norway. The IVL CO2 intensity index is based both on the Solomon Energy Intensity Index (EII), an assumed fuel mix and process-specific emissions. Due to uncertainties in input data, the determined values for the individual refineries are fairly uncertain, but the regional values can be used to identify trends. It was concluded that there are substantial differences in the CO2 intensity between refineries within different regions/countries in the EU and these differences have not been considered in the allocation process. However, there seems to be a correlation between allocation and CO2 efficiency for refineries in different regions. With some exceptions countries where the mineral oil refining industry has a low CO2 intensity index have allocated relatively more than countries with industries of high CO2 intensities. Only a few countries have mentioned energy efficiency or reduction potential due to CO2 intensity of fuels used. Only one country (Denmark) has explicitly given a benchmark that will be used for allocation to new mineral oil refineries
Övervakning av luftföroreningar i Värmlands län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvatt-nets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Jämfört med situationen i Sverige som helhet visar mätningarna på måttlig belastning i länet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,1 respektive 3,0 kg/ha till marken i granytorna. En lokal i södra Värmland med en mätserie från början av 1990-talet visar att nedfallet av svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. För kväve är det svårare att se en tydlig minskning av nedfallet. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra kommunerna. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,7- 5,6 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som konstant eller periodvis varit låg eller negativ med undantag för Transtrandsber-get. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit under detektionsgränsen, vilket är normalt i bru-kad skog. Under 2003/04, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna och de svenska miljömålen När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för ozon så understiger halterna vid samtliga lokaler det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid lokalerna Södra Averstad samt Transtrandsberget klarar inte det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överskrids målnivån vid samtliga lokaler i länet.På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvatt-nets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Jämfört med situationen i Sverige som helhet visar mätningarna på måttlig belastning i länet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,1 respektive 3,0 kg/ha till marken i granytorna. En lokal i södra Värmland med en mätserie från början av 1990-talet visar att nedfallet av svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. För kväve är det svårare att se en tydlig minskning av nedfallet. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra kommunerna. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,7- 5,6 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som konstant eller periodvis varit låg eller negativ med undantag för Transtrandsber-get. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit under detektionsgränsen, vilket är normalt i bru-kad skog. Under 2003/04, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna och de svenska miljömålen När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för ozon så understiger halterna vid samtliga lokaler det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid lokalerna Södra Averstad samt Transtrandsberget klarar inte det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överskrids målnivån vid samtliga lokaler i länet
Resultat från svenska screeningprogrammet 2004. Delrapport 6 - isocyanater
No full textMätningar av halten isocyanater har utförts utomhus nära bostäder i vindriktningen från industrier och industriområden där verksamhet bedrivs som emitterar isocyanater. Prov har även tagits i statsmiljö och i en frånluftskanal vid en industri. Bakgrundshalten uppmättes genom provtagning utanför industri och industriområde på den sida som vinden kom från (lovart). I bakgrundsproverna var isocyanathalten under detektionsgränsen i samtliga prov. Nära bostäder på läsidan av industrier som emitterade isocyanater uppmättes isocyansyra i flera prover . Halterna är dock mycket låga. Resultatet är överraskande. I en arbetsmiljöutredning där nitton företag besöktes uppmättes ibland höga halter vid källan, men inte i något fall på avstånd från källan trots att mätningarna utfördes i tre till fyra mätpunkter på ca två till ca tjugo meters avstånd.Mätningar av halten isocyanater har utförts utomhus nära bostäder i vindriktningen från industrier och industriområden där verksamhet bedrivs som emitterar isocyanater. Prov har även tagits i statsmiljö och i en frånluftskanal vid en industri. Bakgrundshalten uppmättes genom provtagning utanför industri och industriområde på den sida som vinden kom från (lovart). I bakgrundsproverna var isocyanathalten under detektionsgränsen i samtliga prov. Nära bostäder på läsidan av industrier som emitterade isocyanater uppmättes isocyansyra i flera prover . Halterna är dock mycket låga. Resultatet är överraskande. I en arbetsmiljöutredning där nitton företag besöktes uppmättes ibland höga halter vid källan, men inte i något fall på avstånd från källan trots att mätningarna utfördes i tre till fyra mätpunkter på ca två till ca tjugo meters avstånd
Harmonising New Entrant allocation in the Nordic Energy Sectors - current principles and options for EU ETS phase II
No full textThe study finds that current allocation rules does have an impact on investment decisions, and can significantly distort competition if they remain unchanged. As a first best solution, the authors recommend that the Nordic countries do not allocate free allowances to new entrants in the energy sector. Instead operators would have to buy allowances, either from the government or on the open market. This should be combined with adjusted rules on allocation to existing installations in order to avoid putting new installations at a disadvantage compared to existing installations. Finally, the authors recommend that the Nordic countries investigate what options are available to provide greater certainty in the allocation, for instance through allocating allowances for longer periods into the futureThe study finds that current allocation rules does have an impact on investment decisions, and can significantly distort competition if they remain unchanged. As a first best solution, the authors recommend that the Nordic countries do not allocate free allowances to new entrants in the energy sector. Instead operators would have to buy allowances, either from the government or on the open market. This should be combined with adjusted rules on allocation to existing installations in order to avoid putting new installations at a disadvantage compared to existing installations. Finally, the authors recommend that the Nordic countries investigate what options are available to provide greater certainty in the allocation, for instance through allocating allowances for longer periods into the futur
Deposition och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet under åren 1986-2004
No full textIVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 66-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2003/04 jämförs med mätningar under 1986 till 2003 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har liksom föregående år inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen var något högre än året innan på grund av en högre nederbörd. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog såle-des inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (11 g/ha och år) och zink (80 g/ha och år) var liksom tidigare år förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Det förhållandevis torra mätåret 2003/04, med en årsavrinning på 274 mm, ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter. Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989, för att därefter plana ut med mindre variationer kring en stabil nivå. Dock är den trenden inte lika tydlig för koppar och zink där variationerna mellan åren varit större. Totaldepositionen av metaller från neder-börd i området 2003/04 var något högre för arsenik och kadmium och något lägre för koppar, bly och zink, jämfört med närmast föregående år. Utlakningen av arsenik, som var rätt hög under andra halvan av 1990-talet har minskat under senare år, trots en ökning under det senaste året jämfört med året innan. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador.IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 66-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2003/04 jämförs med mätningar under 1986 till 2003 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har liksom föregående år inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen var något högre än året innan på grund av en högre nederbörd. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog såle-des inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (11 g/ha och år) och zink (80 g/ha och år) var liksom tidigare år förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Det förhållandevis torra mätåret 2003/04, med en årsavrinning på 274 mm, ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter. Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989, för att därefter plana ut med mindre variationer kring en stabil nivå. Dock är den trenden inte lika tydlig för koppar och zink där variationerna mellan åren varit större. Totaldepositionen av metaller från neder-börd i området 2003/04 var något högre för arsenik och kadmium och något lägre för koppar, bly och zink, jämfört med närmast föregående år. Utlakningen av arsenik, som var rätt hög under andra halvan av 1990-talet har minskat under senare år, trots en ökning under det senaste året jämfört med året innan. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador
Investigations on methods for site specific determination of the partition coefficient - Kd, for contaminants in soilThesis work with additional comments
No full textThe aim of this work was to find a method for a site specific determination of the partition coefficient Kd, which describes whether a substance is situated in the soil particles or in the soil water. This coefficient is used to calculate guideline values for contaminants in soil. Currently, a theoretical coefficient and some basic assumptions regarding soil qualities are used in the calculations. The difficulty in determining a representative Kd-value is to measure contaminant concentrations in the soil water. A review is presented here where the advantages and disadvantages of existing methods is concluded from a perspective where the quality of the soil water extract is the most important parameter, followed by the parameters time and cost. Finally, centrifugal extraction was determined to be one appropriate method. Laboratory research aimed to solve these issues by wetting soil samples from the bottom in their centrifuge cylinders, which would keep sample yield at a maximum and assure that all cylinders were fully saturated. Investigations were performed on a sandy moraine contaminated with chrome, copper and arsenic.The aim of this work was to find a method for a site specific determination of the partition coefficient Kd, which describes whether a substance is situated in the soil particles or in the soil water. This coefficient is used to calculate guideline values for contaminants in soil. Currently, a theoretical coefficient and some basic assumptions regarding soil qualities are used in the calculations. The difficulty in determining a representative Kd-value is to measure contaminant concentrations in the soil water. A review is presented here where the advantages and disadvantages of existing methods is concluded from a perspective where the quality of the soil water extract is the most important parameter, followed by the parameters time and cost. Finally, centrifugal extraction was determined to be one appropriate method. Laboratory research aimed to solve these issues by wetting soil samples from the bottom in their centrifuge cylinders, which would keep sample yield at a maximum and assure that all cylinders were fully saturated. Investigations were performed on a sandy moraine contaminated with chrome, copper and arsenic
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 3: Limonene
No full textMeasurements of the terpene limonene were performed in 223 samples of air, sediment, sludge, water and biota from background and urban sites and from point sources. Both of the two optical isomers, d-limonene and l-limonene, were analyzed in all media. Since limonene is emitted from several plants, such as pine, it occurs naturally in the environment but is also used in houshold products and industrially. Air samples from industrial point sources indicated local emissions but limonene degrades quickly in the atmosphere. None of the background sediments and only two of the background water samples contained detectable concentrations of limonene. No limonene was detected in biota (fish) and the conclusion of the screening is that accumulation of limonene in the environment is of minor importance.Measurements of the terpene limonene were performed in 223 samples of air, sediment, sludge, water and biota from background and urban sites and from point sources. Both of the two optical isomers, d-limonene and l-limonene, were analyzed in all media. Since limonene is emitted from several plants, such as pine, it occurs naturally in the environment but is also used in houshold products and industrially. Air samples from industrial point sources indicated local emissions but limonene degrades quickly in the atmosphere. None of the background sediments and only two of the background water samples contained detectable concentrations of limonene. No limonene was detected in biota (fish) and the conclusion of the screening is that accumulation of limonene in the environment is of minor importance