IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
För Länsstyrelsen i Halland. Övervakning av luftföroreningar i Hallands län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Mätningarna startade 1987. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition. Mätningarna visar relativt stor belastning av svavel och kväve, som är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Halland tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Till marken i de fem granytorna var nedfallet 6 kg svavel och 13 kg oorganiskt kväve per hektar. Detta är betydligt mer än vad skogsmarken tolererar på lång sikt. Flera lokaler visar fortsatt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet, vilket indikerar risk för betydande utlakning av kväve från skogsmarken. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Markvatten från bland annat Halland bär tydliga spår av flera de-cenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Timrilt det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det gränsvärde som skall gälla från 2020 och det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m3På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Mätningarna startade 1987. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition. Mätningarna visar relativt stor belastning av svavel och kväve, som är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Halland tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Till marken i de fem granytorna var nedfallet 6 kg svavel och 13 kg oorganiskt kväve per hektar. Detta är betydligt mer än vad skogsmarken tolererar på lång sikt. Flera lokaler visar fortsatt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet, vilket indikerar risk för betydande utlakning av kväve från skogsmarken. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Markvatten från bland annat Halland bär tydliga spår av flera de-cenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Timrilt det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det gränsvärde som skall gälla från 2020 och det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m
Övervakning av luftföroreningar i Västmanlands län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, mark-vattnets kvalitet och lufthalter på skogslokaler i Västmanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorgani-sationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets och Länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition. Mätningarna visar måttlig belastning av svavel och kväve i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Belastningen av svavel till marken i de undersökta ytorna har minskat sedan mätningarna startade i Västmanland 1992. Som genomsnitt från fem granytor under 2003/04 noterades knappt 2 kg svavel per hektar skogsmark. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Trots minskat nedfall av luftföroreningar noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försur-ningsgrad. Surast markvatten rapporteras från Kvisterhult och Mortorpsmossen. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid samt-liga lokaler i Västmanland det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid samtliga lokaler förutom Karsbo klarar det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna vid samtliga lokaler målvärdet 50 µg/m3.På uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, mark-vattnets kvalitet och lufthalter på skogslokaler i Västmanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorgani-sationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets och Länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition. Mätningarna visar måttlig belastning av svavel och kväve i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Belastningen av svavel till marken i de undersökta ytorna har minskat sedan mätningarna startade i Västmanland 1992. Som genomsnitt från fem granytor under 2003/04 noterades knappt 2 kg svavel per hektar skogsmark. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Trots minskat nedfall av luftföroreningar noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försur-ningsgrad. Surast markvatten rapporteras från Kvisterhult och Mortorpsmossen. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid samt-liga lokaler i Västmanland det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid samtliga lokaler förutom Karsbo klarar det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna vid samtliga lokaler målvärdet 50 µg/m3
REKO luft - reduktionskostnader för luftemissionsbegränsande åtgärder
No full textI detta forskningsprojekt har IVL, i samarbete med ett antal sektorsorgan (myndigheter och andra branschintressenter), arbetat med att utveckla en databas över emissionsbegränsande åtgärder och deras kostnader. Databasen kallas REKO luft - reduktionskostnader för luftemissionsbegränsande åtgärder. I projektet har en databasstruktur tagits fram samt ett optimeringsverktyg utvecklats med vilket den mest kostnadseffektiva lösningen givet flera satta mål kan tas fram, d.v.s. verktyget kan hantera flera emissioner samt sektorer parallellt. Då många data saknas i databasen samt då befintliga data inte är kvalitetssäkrade kan databasen i dagsläget endast användas i illustrativt syfte. En av de mest kritiska punkterna för att få REKO att fungera är databiten. För att databasen ska bli användbar krävs därför att en organisation och metod för dataförsörjning, kvalitetssäkring och uppdatering av data utvecklas.I detta forskningsprojekt har IVL, i samarbete med ett antal sektorsorgan (myndigheter och andra branschintressenter), arbetat med att utveckla en databas över emissionsbegränsande åtgärder och deras kostnader. Databasen kallas REKO luft - reduktionskostnader för luftemissionsbegränsande åtgärder. I projektet har en databasstruktur tagits fram samt ett optimeringsverktyg utvecklats med vilket den mest kostnadseffektiva lösningen givet flera satta mål kan tas fram, d.v.s. verktyget kan hantera flera emissioner samt sektorer parallellt. Då många data saknas i databasen samt då befintliga data inte är kvalitetssäkrade kan databasen i dagsläget endast användas i illustrativt syfte. En av de mest kritiska punkterna för att få REKO att fungera är databiten. För att databasen ska bli användbar krävs därför att en organisation och metod för dataförsörjning, kvalitetssäkring och uppdatering av data utvecklas
Energinätverket Green4U - en miljöekonomisk studie
No full textVisionen för Energinätverket Green4U i Grästorp är att utveckla en process för omställning till ett förnybart energisystem på lokal nivå. Med förnybart energisystem menas att den lokala produktionen av förnybar energi är lika stor, eller större än, konsumtionen av energi i samma region. Denna studie har haft som mål att producera en nulägesbeskrivning samt en bild av framtidsutsikterna för förnybar energi i Grästorp. Beskrivningen baseras på en enkätundersökning rörande efterfrågan av förnybar energi och produktionspotential av förnybar energi inom Grästorps kommun. Enkätstudien svarade på frågor kring förhoppningarna om framtiden hos bönderna och där det framkom att de flesta jordbruken planerar att öka sin produktion fram till år 2009. Svaren på frågorna i enkäten visar att det finns intresse, dvs efterfrågan, för förnybar energi bland invånarna i Grästorp. Av de råvaror som produceras i Grästorp, och som kan användas till produktion av biogas, står spannmål för den största volymen med en lika mycket som hela Grästorps årliga energikonsumtion. Teoretiskt sett finns det tillräckligt potential inom jordbruket att producera energi för att täcka konsumtion i Grästorp. 12% av elkonsumtionen produceras lokalt i Grästorp. Mer produktion är redan planerad och det finns tillstånd att bygga ut vindkraften ytterligare. Även för uppvärmning finns det lokal produktion i form av träbränsle. Energikonsumtionen i Grästorps kommun har minskat med 20% de senaste tio åren inom jordbrukssektorn men ökat med 15% inom transportsektorn. Förändringen ger en indikering om ett förändrat mönster i sysselsättningen där färre arbetar inom jordbruket och fler pendlar till arbeten utanför kommunenVisionen för Energinätverket Green4U i Grästorp är att utveckla en process för omställning till ett förnybart energisystem på lokal nivå. Med förnybart energisystem menas att den lokala produktionen av förnybar energi är lika stor, eller större än, konsumtionen av energi i samma region. Denna studie har haft som mål att producera en nulägesbeskrivning samt en bild av framtidsutsikterna för förnybar energi i Grästorp. Beskrivningen baseras på en enkätundersökning rörande efterfrågan av förnybar energi och produktionspotential av förnybar energi inom Grästorps kommun. Enkätstudien svarade på frågor kring förhoppningarna om framtiden hos bönderna och där det framkom att de flesta jordbruken planerar att öka sin produktion fram till år 2009. Svaren på frågorna i enkäten visar att det finns intresse, dvs efterfrågan, för förnybar energi bland invånarna i Grästorp. Av de råvaror som produceras i Grästorp, och som kan användas till produktion av biogas, står spannmål för den största volymen med en lika mycket som hela Grästorps årliga energikonsumtion. Teoretiskt sett finns det tillräckligt potential inom jordbruket att producera energi för att täcka konsumtion i Grästorp. 12% av elkonsumtionen produceras lokalt i Grästorp. Mer produktion är redan planerad och det finns tillstånd att bygga ut vindkraften ytterligare. Även för uppvärmning finns det lokal produktion i form av träbränsle. Energikonsumtionen i Grästorps kommun har minskat med 20% de senaste tio åren inom jordbrukssektorn men ökat med 15% inom transportsektorn. Förändringen ger en indikering om ett förändrat mönster i sysselsättningen där färre arbetar inom jordbruket och fler pendlar till arbeten utanför kommune
Biogas som drivmedel för bussar i kollektivtrafik
No full textIdag har ett femtontal svenska kommuner metangasbussar. Endast 8% av totalt 13 000 bussar i Sverige drivs med metangas. Denna rapport om förnybara drivmedel för bussar visar dock att många huvudmän för kollektivtrafik skruvar upp miljömålen och år 2020 skall största delen av energin de använder vara förnybar. Biogas är ett av flera förnybara alternativ. Med biogas minskar utsläpp av koldioxid till atmosfären och även det svenska oljeberoendet. Sedan tidigare är det känt att de förnybara bränslen behöver större volymer av både drivmedel och fordon för att priserna skall sjunka och bli konkurrenskraftiga. I rapporten presenteras ett räkneexempel för årlig driftskostnad för en biogasbuss och en dieselbuss. Resultatet visar att en biogasbuss är knappt 10% dyrare per år i drift än en modern dieselbuss, främst beroende av ett högre inköpspris. Om man dock enbart tittar på den miljöekonomiska värderingen så medför biogas lägre kostnader även jämför med dieselbussar av miljöklass Euro5. Ansvaret för utformning av kollektivttrafik ligger hos politikerna. Tidigare var kollektivtrafiken kommunal men idag är upphandling den vanligaste driftsformen för kommunal kollektivtrafik. Upphandling innebär en delegering av politiskt ansvar från väljare till entreprenörer och för att få med miljökraven använder många kommuner rekommendationer från Sveriges lokaltrafikförening (SLTF). Enligt detta underlag är det möjligt både ställa krav på andel förnybara drivmedel samt att specificera drivmedel, t ex biogasIdag har ett femtontal svenska kommuner metangasbussar. Endast 8% av totalt 13 000 bussar i Sverige drivs med metangas. Denna rapport om förnybara drivmedel för bussar visar dock att många huvudmän för kollektivtrafik skruvar upp miljömålen och år 2020 skall största delen av energin de använder vara förnybar. Biogas är ett av flera förnybara alternativ. Med biogas minskar utsläpp av koldioxid till atmosfären och även det svenska oljeberoendet. Sedan tidigare är det känt att de förnybara bränslen behöver större volymer av både drivmedel och fordon för att priserna skall sjunka och bli konkurrenskraftiga. I rapporten presenteras ett räkneexempel för årlig driftskostnad för en biogasbuss och en dieselbuss. Resultatet visar att en biogasbuss är knappt 10% dyrare per år i drift än en modern dieselbuss, främst beroende av ett högre inköpspris. Om man dock enbart tittar på den miljöekonomiska värderingen så medför biogas lägre kostnader även jämför med dieselbussar av miljöklass Euro5. Ansvaret för utformning av kollektivttrafik ligger hos politikerna. Tidigare var kollektivtrafiken kommunal men idag är upphandling den vanligaste driftsformen för kommunal kollektivtrafik. Upphandling innebär en delegering av politiskt ansvar från väljare till entreprenörer och för att få med miljökraven använder många kommuner rekommendationer från Sveriges lokaltrafikförening (SLTF). Enligt detta underlag är det möjligt både ställa krav på andel förnybara drivmedel samt att specificera drivmedel, t ex bioga
För Skånes Luftvårdsförbund. Övervakning av luftföroreningar i Skåne. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på åtta platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med undersökningar av skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att Skåne är mer utsatt för försurande nedfall än flertalet andra län i Sverige. De senaste årens svavelnedfall har dock varit mindre än hälften av vad som noterades när mätningarna i Skåne startade 1988. När det gäller kväve är det svårare att se trender och nedfallet till marken i skogen har visat ungefär samma värden hela tidsperioden. Till marken i de fyra granytorna var ned-fallet 6,4 kg svavel och 12,1 kg kväve per hektar, vilket är betydligt mer än vad som kan accepteras långsiktigt. Den höga belastningen har resulterat i generellt surt markvatten med låga halter av bas-katjoner och höga aluminiumhalter, vilket medför risk för ekologiska skador. Flera granytor hade relativt höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar förhöjd utlakning av kväve, samt att kväve bidrar till försurning av mark och vatten. Flera skogsytor utan förhöjd utlakning av kväve visade tecken på återhämtning från försurning. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar en variationen mellan länets kommuner som beror på gradienten i nedfall mellan sydväst och nordost. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid alla lokalerna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m3 vid samtliga lokaler.På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på åtta platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med undersökningar av skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att Skåne är mer utsatt för försurande nedfall än flertalet andra län i Sverige. De senaste årens svavelnedfall har dock varit mindre än hälften av vad som noterades när mätningarna i Skåne startade 1988. När det gäller kväve är det svårare att se trender och nedfallet till marken i skogen har visat ungefär samma värden hela tidsperioden. Till marken i de fyra granytorna var ned-fallet 6,4 kg svavel och 12,1 kg kväve per hektar, vilket är betydligt mer än vad som kan accepteras långsiktigt. Den höga belastningen har resulterat i generellt surt markvatten med låga halter av bas-katjoner och höga aluminiumhalter, vilket medför risk för ekologiska skador. Flera granytor hade relativt höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar förhöjd utlakning av kväve, samt att kväve bidrar till försurning av mark och vatten. Flera skogsytor utan förhöjd utlakning av kväve visade tecken på återhämtning från försurning. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar en variationen mellan länets kommuner som beror på gradienten i nedfall mellan sydväst och nordost. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid alla lokalerna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m3 vid samtliga lokaler
Övervakning av luftföroreningar i Kronobergs län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallssituationen i Kronobergs län ser mycket olika ut i länets västra och östra delar. Till marken i granytan i Fälleshult i västra delen av länet uppmättes 4,5 kg antropogent svavel per hektar under 2003/04. Förhållandena i öster visar lägre nedfall, i Knapanäs var depositionen av svavel 3,0 kg/ha. Depositionen av svavel har minskat avsevärt sedan mätningarna startade 1987. Under de första mätåren uppmättes omkring 14 kg svavel per hektar i granytan i Knapanäs jämfört med omkring 3 kg/ha de senaste två åren. Någon liknande trend är svår att urskilja för kväve, vilket gör att kväve-nedfall kan bidra till både försurning och övergödning under lång tid framåt. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga 2003/04. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Tagel det gränsvärde som skall gälla från 2010, men överstiger det som skall gälla från 2020. Även det svenska målvärdet, 50 µg/m3, som ska gälla från 2020 överskrids. Markvattnet i Kronobergs län visar fortfarande en tydlig försurningspåverkan. Provtagningarna under hydrologiska året 2003/04 visar att flertalet granytor har pH-värden under 5,0, låga baskatjonhalter och måttliga till höga halter oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga är generellt nedsatt och indikerar sura förhållanden. Flera skogsytor uppvisar dock en viss återhämt-ning från försurning i takt med att svavelnedfallet minskat.På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallssituationen i Kronobergs län ser mycket olika ut i länets västra och östra delar. Till marken i granytan i Fälleshult i västra delen av länet uppmättes 4,5 kg antropogent svavel per hektar under 2003/04. Förhållandena i öster visar lägre nedfall, i Knapanäs var depositionen av svavel 3,0 kg/ha. Depositionen av svavel har minskat avsevärt sedan mätningarna startade 1987. Under de första mätåren uppmättes omkring 14 kg svavel per hektar i granytan i Knapanäs jämfört med omkring 3 kg/ha de senaste två åren. Någon liknande trend är svår att urskilja för kväve, vilket gör att kväve-nedfall kan bidra till både försurning och övergödning under lång tid framåt. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga 2003/04. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Tagel det gränsvärde som skall gälla från 2010, men överstiger det som skall gälla från 2020. Även det svenska målvärdet, 50 µg/m3, som ska gälla från 2020 överskrids. Markvattnet i Kronobergs län visar fortfarande en tydlig försurningspåverkan. Provtagningarna under hydrologiska året 2003/04 visar att flertalet granytor har pH-värden under 5,0, låga baskatjonhalter och måttliga till höga halter oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga är generellt nedsatt och indikerar sura förhållanden. Flera skogsytor uppvisar dock en viss återhämt-ning från försurning i takt med att svavelnedfallet minskat
Kommunernas roll i näringslivets arbete för en hållbar utveckling
No full textGenom intervjuer med kommunrepresentanter och företagsrepresentanter samt enkäter till representanter inom kommuner, länsstyrelser, självstyrelse- och samverkansorgan samt näringslivet har en kartläggning genomförts av vilka insatser från kommunerna som anses ge bästa effekt när det gäller att stödja näringslivets arbete för en hållbar utveckling. Resultatet av kartläggningen visar att representanterna från kommunerna och näringslivet har en likartad uppfattning om vad som skulle vara bra insatser. Förslagen till insatser kan grupperas i kategorierna: Information och ökad kunskap, nätverk och erfarenhetsutbyte, effektiv tillsyn och handläggning, premiera föregångare, samverkansprojekt och rådgivning. Förslagen på insatser från de intervjuade representanterna i kommunerna, Länsstyrelserna och självstyrelse- och samverkansorganen är mycket lika de förslag som kommer från de intervjuade representanterna från näringslivet. Detta kan tolkas som att kommunerna har en, med näringslivet, samstämmig bild av vilken typ av stöd och åtgärder som skulle passa näringslivet. På många håll fattas dock resurser i form av tid och pengar för att genomföra dessa åtgärder.Genom intervjuer med kommunrepresentanter och företagsrepresentanter samt enkäter till representanter inom kommuner, länsstyrelser, självstyrelse- och samverkansorgan samt näringslivet har en kartläggning genomförts av vilka insatser från kommunerna som anses ge bästa effekt när det gäller att stödja näringslivets arbete för en hållbar utveckling. Resultatet av kartläggningen visar att representanterna från kommunerna och näringslivet har en likartad uppfattning om vad som skulle vara bra insatser. Förslagen till insatser kan grupperas i kategorierna: Information och ökad kunskap, nätverk och erfarenhetsutbyte, effektiv tillsyn och handläggning, premiera föregångare, samverkansprojekt och rådgivning. Förslagen på insatser från de intervjuade representanterna i kommunerna, Länsstyrelserna och självstyrelse- och samverkansorganen är mycket lika de förslag som kommer från de intervjuade representanterna från näringslivet. Detta kan tolkas som att kommunerna har en, med näringslivet, samstämmig bild av vilken typ av stöd och åtgärder som skulle passa näringslivet. På många håll fattas dock resurser i form av tid och pengar för att genomföra dessa åtgärder
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 4: Siloxanes
No full textAs an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a screening study of siloxanes. The substances included were three cyclic polydimethylsiloxanes (D4, D5, and D6) and four linear analogues (MM, MDM, MD2M and MD3M). The overall objectives of the screening were to determine concentrations in a variety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and to assess the possibility of current emissions in Sweden. A total of 138 samples of air, water, sludge, sediment and fish were analysed. D4 that is classified as a phase out substance was found in 37 out of 54 municipal sludge samples in concentrations from 130 to 2 300 ng/g DW and in various air samples in concentrations up to 300 ng/m3. D4 was not found in any of the water, sediment or fish samples. MM, which is on the OSPAR candidate list for dangerous substances, was found in leachate water from landfills and in low concentrations in air in the Stenungsund chemical industrial area. D5 was the dominating siloxane in most samples. It was found in all sludge samples from municipal treatment plants. The average concentration was 11 000 ng/g DW. Siloxanes were not found in aquatic biota (fish muscle).One or more of D4, D5 and D6 were found in 11 out of 49 samples of human breast milk. The maximum concentration of D4 was 10 µg/L, of D5 4.5 µg/L and of D6 4.8 µg/L.As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a screening study of siloxanes. The substances included were three cyclic polydimethylsiloxanes (D4, D5, and D6) and four linear analogues (MM, MDM, MD2M and MD3M). The overall objectives of the screening were to determine concentrations in a variety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and to assess the possibility of current emissions in Sweden. A total of 138 samples of air, water, sludge, sediment and fish were analysed. D4 that is classified as a phase out substance was found in 37 out of 54 municipal sludge samples in concentrations from 130 to 2 300 ng/g DW and in various air samples in concentrations up to 300 ng/m3. D4 was not found in any of the water, sediment or fish samples. MM, which is on the OSPAR candidate list for dangerous substances, was found in leachate water from landfills and in low concentrations in air in the Stenungsund chemical industrial area. D5 was the dominating siloxane in most samples. It was found in all sludge samples from municipal treatment plants. The average concentration was 11 000 ng/g DW. Siloxanes were not found in aquatic biota (fish muscle).One or more of D4, D5 and D6 were found in 11 out of 49 samples of human breast milk. The maximum concentration of D4 was 10 µg/L, of D5 4.5 µg/L and of D6 4.8 µg/L
Economic Instruments in the Lithuanian Energy Sector
No full textDifferent economic instruments have been important and often used tools for governments to improve and control the environmental performance in a country. Many different instruments exist and the application of them is often complex. The present study has been initiated to study and improve the economic instruments for environmental control in Lithuania. In the project the existing economic instruments in Lithuania and Sweden have been studied as well as an overview of economic instruments in other European countries. Economic analyses have been made of the different systems and improved systems for Lithuania have been proposed. The project has been a co-operation between Sweden and Lithuania financed by The Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket). The project has been performed by a team consisting of representatives from both Sweden and Lithuania.Different economic instruments have been important and often used tools for governments to improve and control the environmental performance in a country. Many different instruments exist and the application of them is often complex. The present study has been initiated to study and improve the economic instruments for environmental control in Lithuania. In the project the existing economic instruments in Lithuania and Sweden have been studied as well as an overview of economic instruments in other European countries. Economic analyses have been made of the different systems and improved systems for Lithuania have been proposed. The project has been a co-operation between Sweden and Lithuania financed by The Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket). The project has been performed by a team consisting of representatives from both Sweden and Lithuania