IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
The climate impact of energy peat utilisation - comparison and sensitivity analysis of Finnish and Swedish results
No full textThe climate impact of energy peat utilisation have been studied both in Finland by VTT Technical Research Centre and in Sweden by IVL Swedish Environmental Research Institute Ltd. The main objective of this study is to compare the results of earlier studies by VTT and IVL and to perform a sensitivity analysis of previous and new results. The scientific approach of the two studies is very similar. The climate impact of peat utilisation is considered from a life-cycle point of view by taking into account all phases of the peat utilisation chain (peat production, storing, transport, combustion and after-treatment of the peat production area). Peat reserves can be both sinks and sources of greenhouse gas emissions as well as there are both uptake and emissions of greenhouse gases during the utilisation chain. Both sinks and sources are considered in the calculations. The net impact of the utilisation chain is assessed as the climate impact due to the utilisation chain minus the climate impact of non-utilisation chain (i.e. the reference scenario where the peat reserve is left in its initial state). The calculation methodology of the climate impact of energy peat utilisation is similar in the Swedish and the Finnish study. The instantaneous radiative forcing and accumulated radiative forcing are used in both studies as the indicator of the climate impact. Radiative forcing is calculated on the basis of the concentration changes due to emissions and uptake of greenhouse gases. The differences in the models for calculating concentrations and radiative forcing are minor. There are some differences in the definitions and boundaries of the considered peat utilisation chains, although the differences in the results due to differences in the chain definitions are small. The main reason for the differences in results between the two studies is differences in emission (and uptake) estimates for the after-treatment phase and the non-utilisation chain (i.e. reference scenario). There are many similarities between the results of Swedish and Finnish studies. Both Swedish and Finnish studies show that the use of cultivated peatland for energy peat utilisation results in lower climate impact than using coal (within 100 years). Both studies show that the use of pristine mires for peat production will result in larger climate impact than the use of already drained peatlands.The climate impact of energy peat utilisation have been studied both in Finland by VTT Technical Research Centre and in Sweden by IVL Swedish Environmental Research Institute Ltd. The main objective of this study is to compare the results of earlier studies by VTT and IVL and to perform a sensitivity analysis of previous and new results. The scientific approach of the two studies is very similar. The climate impact of peat utilisation is considered from a life-cycle point of view by taking into account all phases of the peat utilisation chain (peat production, storing, transport, combustion and after-treatment of the peat production area). Peat reserves can be both sinks and sources of greenhouse gas emissions as well as there are both uptake and emissions of greenhouse gases during the utilisation chain. Both sinks and sources are considered in the calculations. The net impact of the utilisation chain is assessed as the climate impact due to the utilisation chain minus the climate impact of non-utilisation chain (i.e. the reference scenario where the peat reserve is left in its initial state). The calculation methodology of the climate impact of energy peat utilisation is similar in the Swedish and the Finnish study. The instantaneous radiative forcing and accumulated radiative forcing are used in both studies as the indicator of the climate impact. Radiative forcing is calculated on the basis of the concentration changes due to emissions and uptake of greenhouse gases. The differences in the models for calculating concentrations and radiative forcing are minor. There are some differences in the definitions and boundaries of the considered peat utilisation chains, although the differences in the results due to differences in the chain definitions are small. The main reason for the differences in results between the two studies is differences in emission (and uptake) estimates for the after-treatment phase and the non-utilisation chain (i.e. reference scenario). There are many similarities between the results of Swedish and Finnish studies. Both Swedish and Finnish studies show that the use of cultivated peatland for energy peat utilisation results in lower climate impact than using coal (within 100 years). Both studies show that the use of pristine mires for peat production will result in larger climate impact than the use of already drained peatlands
Climate impact of energy utilisation scenarios of forestry drained peatlands
No full textIn this study the climate impact of energy utilisation scenarios of forestry drained peatlands from a lifecycle perspective has been calculated. In the calculations the peat is utilised for energy and thereafter the cutaway peatland is used for biofuel production in the form of wood fuel or reed canary grass. The scenarios where the fuel for heat and electricity production is peat and biomass are compared to scenarios where the fuel is coal. Estimates of emissions and other conditions are chosen in order to be representative for Finnish conditions. All peat scenarios concerns areas that initially are forestry-drained peatlands. The results show that the climate impact of scenarios where the cutaway peatland is afforested is higher than the climate impact of corresponding coal scenario. At least as long as the forest productivity of the peatland is not significantly affected by the peat cutting. Measurements of forest productivity at cut away peatlands show higher average values than productivity at forestry drained peatlands, which might indicate that the productivity in general can be increased. If the forest productivity is significantly increased after the peat cutting, the climate impact of the peat - biomass scenario is somewhat higher than that of corresponding coal scenario during the first 100-200 years and then somewhat lower. How much lower depends on how much the forest productivity is increased. An important factor for the results of the scenarios is also the initial decomposition rate of the peat layer at the forestry drained peatland. The higher the rate of decomposition of peat at the initial production reserve, the lower the climate impact of the energy utilisation scenario.In this study the climate impact of energy utilisation scenarios of forestry drained peatlands from a lifecycle perspective has been calculated. In the calculations the peat is utilised for energy and thereafter the cutaway peatland is used for biofuel production in the form of wood fuel or reed canary grass. The scenarios where the fuel for heat and electricity production is peat and biomass are compared to scenarios where the fuel is coal. Estimates of emissions and other conditions are chosen in order to be representative for Finnish conditions. All peat scenarios concerns areas that initially are forestry-drained peatlands. The results show that the climate impact of scenarios where the cutaway peatland is afforested is higher than the climate impact of corresponding coal scenario. At least as long as the forest productivity of the peatland is not significantly affected by the peat cutting. Measurements of forest productivity at cut away peatlands show higher average values than productivity at forestry drained peatlands, which might indicate that the productivity in general can be increased. If the forest productivity is significantly increased after the peat cutting, the climate impact of the peat - biomass scenario is somewhat higher than that of corresponding coal scenario during the first 100-200 years and then somewhat lower. How much lower depends on how much the forest productivity is increased. An important factor for the results of the scenarios is also the initial decomposition rate of the peat layer at the forestry drained peatland. The higher the rate of decomposition of peat at the initial production reserve, the lower the climate impact of the energy utilisation scenario
Övervakning av luftföroreningar i norra Sverige. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Boliden Mineral samt Älvsbyns kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på 17 platser i norra Sverige, inklusive tre fjällområden i Jämtlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt visa skillnader mellan olika områden och hur förhållandena ändras med tiden. Flertalet provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämfö-ras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposi-tionen sedan 2000/01. Mätningarna i de fyra norrlandslänen visar låg belastning jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel i genomsnitt 1,5 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel till marken i granytorna i Skåne generellt var 4-9 kg/ha. Belastningen av oorganiskt kväve på öppet fält var låg i jämförelse med övriga ytor i Sverige under 2003/04, omkring 1,9 kg/ha. Mätningarna visar en gradient med större deposition längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade i början av 1990-talet har nedfallet av antropogent svavel till marken i granytorna i princip halverats. När det gäller oorganiskt kväve är det svårare att se tydliga trender. Speciella mätningar i fjällområdet visar att nedfallet av luftföroreningar var större än i centrala Norrland. Den högre depositionen beror främst på att nederbörd, dimfrekvens och vindhastighet ökar med höjden i terrängen. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Störst nedfall beräknades för den södra delen av Norrlandskusten med avtagande nedfall mot nordväst. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvatten har visat relativt goda förhållanden utom på några kustnära lokaler där surt markvatten har noterats. I de ytor med surast markvatten (Bäcksjö, Holmsvatten och Storsjön) har mätningarna visat minskad eller oförändrad surhetsgrad sedan mätningarna startade. Lufthalter mäts på fyra lokaler. Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid är lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler.På uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Boliden Mineral samt Älvsbyns kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på 17 platser i norra Sverige, inklusive tre fjällområden i Jämtlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt visa skillnader mellan olika områden och hur förhållandena ändras med tiden. Flertalet provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämfö-ras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposi-tionen sedan 2000/01. Mätningarna i de fyra norrlandslänen visar låg belastning jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel i genomsnitt 1,5 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel till marken i granytorna i Skåne generellt var 4-9 kg/ha. Belastningen av oorganiskt kväve på öppet fält var låg i jämförelse med övriga ytor i Sverige under 2003/04, omkring 1,9 kg/ha. Mätningarna visar en gradient med större deposition längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade i början av 1990-talet har nedfallet av antropogent svavel till marken i granytorna i princip halverats. När det gäller oorganiskt kväve är det svårare att se tydliga trender. Speciella mätningar i fjällområdet visar att nedfallet av luftföroreningar var större än i centrala Norrland. Den högre depositionen beror främst på att nederbörd, dimfrekvens och vindhastighet ökar med höjden i terrängen. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Störst nedfall beräknades för den södra delen av Norrlandskusten med avtagande nedfall mot nordväst. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvatten har visat relativt goda förhållanden utom på några kustnära lokaler där surt markvatten har noterats. I de ytor med surast markvatten (Bäcksjö, Holmsvatten och Storsjön) har mätningarna visat minskad eller oförändrad surhetsgrad sedan mätningarna startade. Lufthalter mäts på fyra lokaler. Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid är lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler
För Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund. Övervakning av luftföroreningar i Östergötlands län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna i Östergötlands län visar måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,4 respektive 2,7 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i granytorna i Skåne generellt var 5-8 kg/ha och i Norrland mindre än 2 kg/ha. Två lokaler i länet har mätserier från 1991, Norrköping och Omberg. Mätningarna visar att nedfallet av antropogent svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. Det är främst minskande torr-deposition som har lett till denna reduktion. Minskat svavelnedfall förklaras till stor del av reducerade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskat nedfall av svavel noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnet. Surast markvatten har Tatorp, Höka och Hycklinge (pH-värde 4,6-5,0). Övriga ytor i länet har något högre pH-värden i markvattnet och är inte lika tydligt försurningspåverkade. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Lufthalter mäts på två lokaler i länet, Solltorp och Höka. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020.På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna i Östergötlands län visar måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,4 respektive 2,7 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i granytorna i Skåne generellt var 5-8 kg/ha och i Norrland mindre än 2 kg/ha. Två lokaler i länet har mätserier från 1991, Norrköping och Omberg. Mätningarna visar att nedfallet av antropogent svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. Det är främst minskande torr-deposition som har lett till denna reduktion. Minskat svavelnedfall förklaras till stor del av reducerade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskat nedfall av svavel noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnet. Surast markvatten har Tatorp, Höka och Hycklinge (pH-värde 4,6-5,0). Övriga ytor i länet har något högre pH-värden i markvattnet och är inte lika tydligt försurningspåverkade. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Lufthalter mäts på två lokaler i länet, Solltorp och Höka. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020
Systemet Hållbara Byggnader: Bedömningsgrunder för miljöpåverkan och energianvändning
No full textRapport beskriver de prestandakrav som utvecklats i systemet Hållbar Byggnader för att hantera miljöpåverkan och energianvändning. Dessa krav används som bedömningsgrunder för att ställa funktionskrav och för att klassificera byggnader. Ett viktigt syfte med systemet är att precisera och underlätta byggherrens roll som kravställare. Prestandakraven kan ställas som ett resursbehovskrav (behov av primär energi), egenskapskrav (byggnadens egenskaper, t ex innemiljö och värmebehov) eller påverkanskrav (miljöpåverkan i form av emissioner eller självskattad ohälsa eller komfort). Påverkanskrav är det sätt som bäst beskriver miljöpåverkans och energianvändningens konsekvenser i ett livscykelperspektiv. Prestandakrav har tagits fram för tre olika ambitionsnivåer - så kallade miljö- eller energiklasser - vilka ansluter till dialogprojektet Bygga Bo (Miljövårdsberedningen) och byggsektorns miljömålsarbete som samordnas av Byggsektorns Kretsloppsråd (BYKR). Miljöklasserna är indelade i klass A, B och C, där A - Hållbart motsvarar mycket bra miljöval, B - Bra val och C - Acceptabelt enligt dagens praxis, norm- eller lagkrav. Klass D - Dålig tillkommer vid utvärdering och klassificering. Begreppet hållbart används i systemet för att beskriver en situation där de aktuella nationella miljökvalitetsmålen och sektorns miljömål är uppfyllda med hjälp av socialt och ekonomiskt realiserbara lösningar.Rapport beskriver de prestandakrav som utvecklats i systemet Hållbar Byggnader för att hantera miljöpåverkan och energianvändning. Dessa krav används som bedömningsgrunder för att ställa funktionskrav och för att klassificera byggnader. Ett viktigt syfte med systemet är att precisera och underlätta byggherrens roll som kravställare. Prestandakraven kan ställas som ett resursbehovskrav (behov av primär energi), egenskapskrav (byggnadens egenskaper, t ex innemiljö och värmebehov) eller påverkanskrav (miljöpåverkan i form av emissioner eller självskattad ohälsa eller komfort). Påverkanskrav är det sätt som bäst beskriver miljöpåverkans och energianvändningens konsekvenser i ett livscykelperspektiv. Prestandakrav har tagits fram för tre olika ambitionsnivåer - så kallade miljö- eller energiklasser - vilka ansluter till dialogprojektet Bygga Bo (Miljövårdsberedningen) och byggsektorns miljömålsarbete som samordnas av Byggsektorns Kretsloppsråd (BYKR). Miljöklasserna är indelade i klass A, B och C, där A - Hållbart motsvarar mycket bra miljöval, B - Bra val och C - Acceptabelt enligt dagens praxis, norm- eller lagkrav. Klass D - Dålig tillkommer vid utvärdering och klassificering. Begreppet hållbart används i systemet för att beskriver en situation där de aktuella nationella miljökvalitetsmålen och sektorns miljömål är uppfyllda med hjälp av socialt och ekonomiskt realiserbara lösningar
Utlakning från kalkade avrinningsområden. Effektuppföljning av Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har bearbetat och utvärderat resultat från undersökningar av ytvatten i tio kalkade avrinningsområden i skog samt ett kalkat hygge. Fyra av de kalkade områdena samt hygget har dessutom matchande referenser. Redovisningen omfattar perioden hösten 1990 fram till och med hösten 2004. Kalkningen, i flertalet fall med tre ton per ha av en blandning av krossad kaksten och dolomit, utfördes huvudsakligen under hösten 1990 och hösten 1991, inom ramen för Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Resultaten beskriver de långsiktiga effek-terna på avrinningsvatten (13 till 14 år efter behandling) av skogsmarkskalkningen. Generellt ökar koncentrationen av kalcium i bäckvattnet liksom den syraneutraliserande förmågan (ANC) omedelbart efter kalkning och denna effekt kvarstår fortfarande efter 14 år. Samtidigt har surheten och halten oorganiskt aluminium minskat i de behandlade områdena. Bäckvattnet från de behandlade områdena uppvisar också en högre motståndskraft mot tillfälliga kemiska förändringar såsom havssaltepisoder. Kalkningen har inte ökat nitratutlakningen förutom en kortvarig svag ökning strax efter kalkningen. Snarare har utlakningen minskat, sannolikt på grund av en stimulerad denitrifikation i bäcknära zoner. I hyggesförsöket ökade också kalciumhalten och ANC i avrinningsvattnet efter behandling och effekten kvarstår fortfarande. Initialt noterades även här en mindre ökning av nitratutlakning men denna upp-hörde också efter drygt ett år. Utlakningen av totalaluminium var också låg jämfört med referensbäcken.IVL Svenska Miljöinstitutet har bearbetat och utvärderat resultat från undersökningar av ytvatten i tio kalkade avrinningsområden i skog samt ett kalkat hygge. Fyra av de kalkade områdena samt hygget har dessutom matchande referenser. Redovisningen omfattar perioden hösten 1990 fram till och med hösten 2004. Kalkningen, i flertalet fall med tre ton per ha av en blandning av krossad kaksten och dolomit, utfördes huvudsakligen under hösten 1990 och hösten 1991, inom ramen för Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Resultaten beskriver de långsiktiga effek-terna på avrinningsvatten (13 till 14 år efter behandling) av skogsmarkskalkningen. Generellt ökar koncentrationen av kalcium i bäckvattnet liksom den syraneutraliserande förmågan (ANC) omedelbart efter kalkning och denna effekt kvarstår fortfarande efter 14 år. Samtidigt har surheten och halten oorganiskt aluminium minskat i de behandlade områdena. Bäckvattnet från de behandlade områdena uppvisar också en högre motståndskraft mot tillfälliga kemiska förändringar såsom havssaltepisoder. Kalkningen har inte ökat nitratutlakningen förutom en kortvarig svag ökning strax efter kalkningen. Snarare har utlakningen minskat, sannolikt på grund av en stimulerad denitrifikation i bäcknära zoner. I hyggesförsöket ökade också kalciumhalten och ANC i avrinningsvattnet efter behandling och effekten kvarstår fortfarande. Initialt noterades även här en mindre ökning av nitratutlakning men denna upp-hörde också efter drygt ett år. Utlakningen av totalaluminium var också låg jämfört med referensbäcken
The Climate Impact of Energy Peat Utilisation in Sweden - the Effect of former Land-Use and Aftertreatment
No full textThe potential climate impact (radiative forcing) from peat extraction at different types of peatlands (with different land-use history) has been investigated. The climate impact considered emissions/uptake of carbon dioxide, methane and nitrous oxide before, during and after the peat extraction and combustion The four types investigated were: 1. Pristine mires 2. Organic agricultural soils 3. Drained forests and 4. Abandoned harvesting area subjected to previous peat extraction. Two types of after-treatments were used in the scenarios: rewetting or afforestation. The climate impact of the use of energy peat in Sweden was estimated based on description of mire type and former land-use of the peat-harvesting areas. The result show that the climate impact of current Swedish use of energy peat will give a smaller climate impact than the use of coal but a larger impact than the use of natural gas. It also shows that there is a potential of reducing the climate impact from peat utilisation by choosing extraction area and aftertreatment methodology.The potential climate impact (radiative forcing) from peat extraction at different types of peatlands (with different land-use history) has been investigated. The climate impact considered emissions/uptake of carbon dioxide, methane and nitrous oxide before, during and after the peat extraction and combustion The four types investigated were: 1. Pristine mires 2. Organic agricultural soils 3. Drained forests and 4. Abandoned harvesting area subjected to previous peat extraction. Two types of after-treatments were used in the scenarios: rewetting or afforestation. The climate impact of the use of energy peat in Sweden was estimated based on description of mire type and former land-use of the peat-harvesting areas. The result show that the climate impact of current Swedish use of energy peat will give a smaller climate impact than the use of coal but a larger impact than the use of natural gas. It also shows that there is a potential of reducing the climate impact from peat utilisation by choosing extraction area and aftertreatment methodology
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 1: Adipates
No full textMeasurements were performed of 7 adipates in 128 air, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Human breast milk samples were also analysed. Di(2-ethylhexyl) adipate (DEHA) was found in sludge, sediment, fish and in one water sample. Di-iso-butyl and di-decyl adipate were detected in a few samples of sediment and sludge. Two potential point sources were identified; Stenungsund industrial area and Gislaved plastics/rubber production plant, which showed elevated levels in sediments, sludge and/or fish. Current diffuse emissions via municipal sewage treatment plants are likely, but the factors governing the occurrence of DEHA in sludge are unclear. Sediment and biota data indicate DEHA presence in the dissolved phase of surface water, however, it was not detected in any surface water samples. The absence in air confirms that adipates have no potential for long-range atmospheric transport. Although adipates are not very persistent, the high usage and observed occurrence in sediments and fish indicate that they may locally reach high levels. Considering that there are no restrictions of their usage, the environmental releases of adipates are not expected to cease in the near future.Measurements were performed of 7 adipates in 128 air, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Human breast milk samples were also analysed. Di(2-ethylhexyl) adipate (DEHA) was found in sludge, sediment, fish and in one water sample. Di-iso-butyl and di-decyl adipate were detected in a few samples of sediment and sludge. Two potential point sources were identified; Stenungsund industrial area and Gislaved plastics/rubber production plant, which showed elevated levels in sediments, sludge and/or fish. Current diffuse emissions via municipal sewage treatment plants are likely, but the factors governing the occurrence of DEHA in sludge are unclear. Sediment and biota data indicate DEHA presence in the dissolved phase of surface water, however, it was not detected in any surface water samples. The absence in air confirms that adipates have no potential for long-range atmospheric transport. Although adipates are not very persistent, the high usage and observed occurrence in sediments and fish indicate that they may locally reach high levels. Considering that there are no restrictions of their usage, the environmental releases of adipates are not expected to cease in the near future
Övervakning av luftföroreningar i Dalarna och Gävleborgs län. Resultat till och med september 2004
No full textPå uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas och Gävleborgs län har IVL mätt nedfall av luftföroreningar på två lokaler vid Fulufjället och nedfall av luftföroreningar och markvatten på en lokal vid Galmsjön. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning samt hur förhållandena ändras med tiden. Mätningar har bedrivits sedan 1994 på en av lokalerna på Fulufjället. Sedan 1997 drivs även kompletterande mätningar på en plats i trädgränsen i granskog ca 800 m.ö.h på Fulufjället. I Galmsjön utfördes tidigare mätningar under oktober 1996 till december 1997. Mätningarna återupptogs oktober 2002. Ytan i Galmsjön ligger i en av Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna i Dalarnas och Gävleborgs län visar låg belastning av antropogent svavel till marken i skogsytorna jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2003/04 var ned-fallet av antropogent svavel via krondropp mindre än 2 kg/ha i genomsnitt för de två granytorna. Som jämförelse kan nämnas att nedfallet till granskog i Götaland generellt var 2-9 kg/ha. Belastningen av oorganiskt kväve till öppet fält var måttlig jämfört med övriga ytor i Sverige under 2003/04, omkring 2 kg/ha. Mätningarna i Fulufjället på skogsytan nere i dalgången visar att depositionen av antropogent svavel mer än halverats sedan mitten av 1990-talet. För kväve är det svårt att se trender. Krondroppsmätningarna i Branten nära trädgränsen visar liksom tidigare högre nedfall än mätningarna på lägre höjd på Fulufjället. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är måttlig och högst nedfall noteras i den södra och östra delen av området. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvattenprovtagningar utförs endast i Galmsjön. Under hydrologiska året 2003/04 var markvattnets pH-värde 5,4-5,6 och halterna av baskatjoner och totalt aluminium var låga. Även kvävehalterna var låga, men på våren noterades ett något förhöjt värde. Markvattnets ANC, visade positiva om än låga värden, vilket indikerar förmåga att neutralisera syror.På uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas och Gävleborgs län har IVL mätt nedfall av luftföroreningar på två lokaler vid Fulufjället och nedfall av luftföroreningar och markvatten på en lokal vid Galmsjön. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning samt hur förhållandena ändras med tiden. Mätningar har bedrivits sedan 1994 på en av lokalerna på Fulufjället. Sedan 1997 drivs även kompletterande mätningar på en plats i trädgränsen i granskog ca 800 m.ö.h på Fulufjället. I Galmsjön utfördes tidigare mätningar under oktober 1996 till december 1997. Mätningarna återupptogs oktober 2002. Ytan i Galmsjön ligger i en av Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna i Dalarnas och Gävleborgs län visar låg belastning av antropogent svavel till marken i skogsytorna jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2003/04 var ned-fallet av antropogent svavel via krondropp mindre än 2 kg/ha i genomsnitt för de två granytorna. Som jämförelse kan nämnas att nedfallet till granskog i Götaland generellt var 2-9 kg/ha. Belastningen av oorganiskt kväve till öppet fält var måttlig jämfört med övriga ytor i Sverige under 2003/04, omkring 2 kg/ha. Mätningarna i Fulufjället på skogsytan nere i dalgången visar att depositionen av antropogent svavel mer än halverats sedan mitten av 1990-talet. För kväve är det svårt att se trender. Krondroppsmätningarna i Branten nära trädgränsen visar liksom tidigare högre nedfall än mätningarna på lägre höjd på Fulufjället. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är måttlig och högst nedfall noteras i den södra och östra delen av området. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvattenprovtagningar utförs endast i Galmsjön. Under hydrologiska året 2003/04 var markvattnets pH-värde 5,4-5,6 och halterna av baskatjoner och totalt aluminium var låga. Även kvävehalterna var låga, men på våren noterades ett något förhöjt värde. Markvattnets ANC, visade positiva om än låga värden, vilket indikerar förmåga att neutralisera syror