IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Åtgärder för att minska exponeringen för mjöldamm i små och medelstora bagerier
No full textMer än hälften av alla svenska trågare och nästan hälften av bagarna utsätts för dammhalter över gränsvärdet för inhalerbart mjöldamm. Bagarnas höga exponeringarna för mjöldamm syns i statistiken över yrkessjukdomar där bagarna är klart överrepresenterade. Bagarna får allergiska sjukdomar, bland annat astma och eksem. Registerstudier i cancerregister tyder även på att bagare i större utsträckning får näs- och lungcancer. Behovet av att minska exponeringen för mjöldamm är mycket stort. I denna rapport beskrivs åtgärder som minskar spridningen av mjöldamm och som passar för små bagerier, leveransbagerier och i begränsad omfattning även industribagerier. För att klara det hygieniska gränsvärdet för inhalerbart damm krävs flera åtgärder på de flesta bagerier. Vid degberedning krävs lock på blandare och utsug vid satsning. Vid manuellt uppslag och vid doftning på linjer rekommenderas doftmjöl. Det är också viktigt att arbeta rätt vid tömning av säckar och omhändertagande av tömda säckar. På bagerier med produktionslinjer behövs åtgärder som förhindrar att mjöl hamnar på golvet. Vid omlastningar mellan transportband eller mellan maskin och transportör kan det behövas ytterligare åtgärder mot dammspridning. Det är viktigt att mjöl inte ligger på kvar på golvet utan städas bort så fort som möjligt. Städning är viktigt även för hygienen. Städning får ej ske med tryckluft och/eller sopborste. En centraldammsugaranläggning behövs. På mycket små bagerier kan centraldammsugaren ersättas med en industridammsugare försedd med absolutfilter. Observera att materialet i dammsugaren ska vara ledande för att undvika elektriska stötar, eftersom det annars finns en liten risk för dammexplosion. Tilluft ska finnas på flera platser i bageriet och det är viktigt att luften tillförs med låg hastighet. Frånluften tas ofta ut vid ugnarna för att hindra värmen från att sprida sig i lokalen. En bra allmänventilation är ofta inte tillräckligt för att mjöldammshalten ska ligga under gränsvärdet. Kompletterande punktutsug krävs normalt sett vid dammkällorna. Luftrenare placerade precis under taket har mycket liten effekt på exponeringen. Endast åtgärder nära dammkällorna är effektiva.Mer än hälften av alla svenska trågare och nästan hälften av bagarna utsätts för dammhalter över gränsvärdet för inhalerbart mjöldamm. Bagarnas höga exponeringarna för mjöldamm syns i statistiken över yrkessjukdomar där bagarna är klart överrepresenterade. Bagarna får allergiska sjukdomar, bland annat astma och eksem. Registerstudier i cancerregister tyder även på att bagare i större utsträckning får näs- och lungcancer. Behovet av att minska exponeringen för mjöldamm är mycket stort. I denna rapport beskrivs åtgärder som minskar spridningen av mjöldamm och som passar för små bagerier, leveransbagerier och i begränsad omfattning även industribagerier. För att klara det hygieniska gränsvärdet för inhalerbart damm krävs flera åtgärder på de flesta bagerier. Vid degberedning krävs lock på blandare och utsug vid satsning. Vid manuellt uppslag och vid doftning på linjer rekommenderas doftmjöl. Det är också viktigt att arbeta rätt vid tömning av säckar och omhändertagande av tömda säckar. På bagerier med produktionslinjer behövs åtgärder som förhindrar att mjöl hamnar på golvet. Vid omlastningar mellan transportband eller mellan maskin och transportör kan det behövas ytterligare åtgärder mot dammspridning. Det är viktigt att mjöl inte ligger på kvar på golvet utan städas bort så fort som möjligt. Städning är viktigt även för hygienen. Städning får ej ske med tryckluft och/eller sopborste. En centraldammsugaranläggning behövs. På mycket små bagerier kan centraldammsugaren ersättas med en industridammsugare försedd med absolutfilter. Observera att materialet i dammsugaren ska vara ledande för att undvika elektriska stötar, eftersom det annars finns en liten risk för dammexplosion. Tilluft ska finnas på flera platser i bageriet och det är viktigt att luften tillförs med låg hastighet. Frånluften tas ofta ut vid ugnarna för att hindra värmen från att sprida sig i lokalen. En bra allmänventilation är ofta inte tillräckligt för att mjöldammshalten ska ligga under gränsvärdet. Kompletterande punktutsug krävs normalt sett vid dammkällorna. Luftrenare placerade precis under taket har mycket liten effekt på exponeringen. Endast åtgärder nära dammkällorna är effektiva
Luftkvaliteten i Sverige sommaren 2005 och vintern 2005/06. Resultat från mätningar inom URBAN-projektet
No full textUrbanmätnätet är ett samarbete mellan ett antal av Sveriges Miljökontor och IVL. URBAN-projektet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Urbanmätnätet startade vintern 1985/86 och den 20:e mätsäsongen (2005/06) har avslutats. Resultaten presenteras i denna rapport. Mätningar av luftföroreningar under vintern 2005/06 har utförts i totalt 32 kommuner. Mätningarnas omfattning har bland annat varit dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2) i totalt 20 tätorter, i 10 av de totalt 32 tätorterna bestämdes också dygnsmedelvärden av sot samt i 2 tätorter även svaveldioxid (SO2) som dygnsmedelvärde. I 24 kommuner genomfördes dygnsvisa mätningar av partiklar PM10 och i 27 mättes VOC. Förutom dessa mätningar utfördes en rad diffusionsmätningar av SO2, NO2 och O3 under såväl vintern 2005/06 som sommaren 2005. Under sommaren 2005 mätte även 2 kommuner PM10 och 2 VOC. Samtliga kommuners halter av NO2 i urban bakgrund under vinterhalvåret 2005/06 underskrider miljökvalitetsnormen (MKN) för år och dygn i såväl urban bakgrund som gaturum. Sannolikt underskrids även miljömålet i de deltagande kommunerna. NO2 -halterna har haft en nedåtgående trend i svenska tätorter sedan projektets start 1986/87. De senaste fyra åren ser dock trenden ut att ha vänt. En linjär regressionsanalysen visar att trenden för en genomsnittlig svensk tätort är en årlig minskning med 0.58 µg/m3, baserat på de kommuner som deltagit totalt minst 15 vinterhalvår sedan start. Från de dygnsvisa mätningarna av SO2 framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider MKN för vinterhalvår med god marginal. Detsamma gäller för de uppmätta dygnsmedelvärdena. Miljömålet för SO2 överskrids dock i Trelleborg under vinterhalvåret. Samtliga kommuners halter av PM10, som 98-percentil för dygn under vinterhalvåret, ligger över den övre utvärderingströskeln (ÖUT), undantaget Ljusdal. Fem av dessa motsvarar gaturumsmätningar medan övriga är att betrakta som urban bakgrund. Totalt överskreds MKN för dygnsmedelvärden (50 µg/m3) vid cirka 170 tillfällen i de olika kommunerna under perioden oktober-april. Inga av kommunerna överskred dock MKN med fler än de tillåtna 35 dygnen under vinterhalvåret. MKN för åsrmedelvärde uppgick som mest till ca 75% av 40 µg/m3 under vinterhalvåret. Miljömålet för årsmedelvärde (20 µg/m3) överskreds dock i ca hälften av de deltagande kommunerna under vinterhalvåret. Samtliga orter uppvisar ett vinterhalvårsmedelvärde för bensen i urban bakgrund som underskrider miljökvalitetsnormen och den övre utvärderingströskeln. De flesta kommuner överskrider dock miljömålet (1 µg/m3). I alla kommunerna har bensenhalten minskat sedan mätningarna började 1992/93. Vinterns halter var dock generellt högre än föregående vinter (2004/05) i södra Sverige. En linjär regressionsanalys för bensen ger en genomsnittlig årlig minskning på 0.28 µg/m3 under de fjorton år som bensenmätningar pågått inom Urbanmätnätet.Urbanmätnätet är ett samarbete mellan ett antal av Sveriges Miljökontor och IVL. URBAN-projektet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Urbanmätnätet startade vintern 1985/86 och den 20:e mätsäsongen (2005/06) har avslutats. Resultaten presenteras i denna rapport. Mätningar av luftföroreningar under vintern 2005/06 har utförts i totalt 32 kommuner. Mätningarnas omfattning har bland annat varit dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2) i totalt 20 tätorter, i 10 av de totalt 32 tätorterna bestämdes också dygnsmedelvärden av sot samt i 2 tätorter även svaveldioxid (SO2) som dygnsmedelvärde. I 24 kommuner genomfördes dygnsvisa mätningar av partiklar PM10 och i 27 mättes VOC. Förutom dessa mätningar utfördes en rad diffusionsmätningar av SO2, NO2 och O3 under såväl vintern 2005/06 som sommaren 2005. Under sommaren 2005 mätte även 2 kommuner PM10 och 2 VOC. Samtliga kommuners halter av NO2 i urban bakgrund under vinterhalvåret 2005/06 underskrider miljökvalitetsnormen (MKN) för år och dygn i såväl urban bakgrund som gaturum. Sannolikt underskrids även miljömålet i de deltagande kommunerna. NO2 -halterna har haft en nedåtgående trend i svenska tätorter sedan projektets start 1986/87. De senaste fyra åren ser dock trenden ut att ha vänt. En linjär regressionsanalysen visar att trenden för en genomsnittlig svensk tätort är en årlig minskning med 0.58 µg/m3, baserat på de kommuner som deltagit totalt minst 15 vinterhalvår sedan start. Från de dygnsvisa mätningarna av SO2 framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider MKN för vinterhalvår med god marginal. Detsamma gäller för de uppmätta dygnsmedelvärdena. Miljömålet för SO2 överskrids dock i Trelleborg under vinterhalvåret. Samtliga kommuners halter av PM10, som 98-percentil för dygn under vinterhalvåret, ligger över den övre utvärderingströskeln (ÖUT), undantaget Ljusdal. Fem av dessa motsvarar gaturumsmätningar medan övriga är att betrakta som urban bakgrund. Totalt överskreds MKN för dygnsmedelvärden (50 µg/m3) vid cirka 170 tillfällen i de olika kommunerna under perioden oktober-april. Inga av kommunerna överskred dock MKN med fler än de tillåtna 35 dygnen under vinterhalvåret. MKN för åsrmedelvärde uppgick som mest till ca 75% av 40 µg/m3 under vinterhalvåret. Miljömålet för årsmedelvärde (20 µg/m3) överskreds dock i ca hälften av de deltagande kommunerna under vinterhalvåret. Samtliga orter uppvisar ett vinterhalvårsmedelvärde för bensen i urban bakgrund som underskrider miljökvalitetsnormen och den övre utvärderingströskeln. De flesta kommuner överskrider dock miljömålet (1 µg/m3). I alla kommunerna har bensenhalten minskat sedan mätningarna började 1992/93. Vinterns halter var dock generellt högre än föregående vinter (2004/05) i södra Sverige. En linjär regressionsanalys för bensen ger en genomsnittlig årlig minskning på 0.28 µg/m3 under de fjorton år som bensenmätningar pågått inom Urbanmätnätet
Deposition och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet under åren 1986-2005
No full textIVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 67-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2004/05 jämförs med mätningar under 1986 till 2004 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har liksom föregående år inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen låg på ungefär samma nivå som året innan. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog således inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (8 g/ha och år) och zink (143 g/ha och år) var liksom tidigare år förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Jämfört med året innan har zink depositionen av zink ökat, främst beroende på en ökad koncentration av zink i nederbörden. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Årsavrinningen på 330 mm, var normal för året och ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter.Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989, för att därefter plana ut med mindre variationer kring en stabil nivå. Dock är den trenden inte lika tydlig för koppar och zink där variationerna mellan åren varit större. Detta mönster följer inte utvecklingen i smältverkets utsläppsnivåer, där halterna uppvisar en tydlig minskning även under senare år. Orsakerna till detta är inte utredda ännu och kommer att tas upp till diskussion i nästa årsrapport. Totaldepositionen av metaller från nederbörd i området 2004/05 var lägre för alla metaller utom zink, jämfört med närmast föregående år. Utlakningen av arsenik, som var rätt hög under andra halvan av 1990-talet har minskat under senare år, trots en ökning under de senaste två åren. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador.IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 67-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2004/05 jämförs med mätningar under 1986 till 2004 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har liksom föregående år inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen låg på ungefär samma nivå som året innan. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog således inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (8 g/ha och år) och zink (143 g/ha och år) var liksom tidigare år förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Jämfört med året innan har zink depositionen av zink ökat, främst beroende på en ökad koncentration av zink i nederbörden. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Årsavrinningen på 330 mm, var normal för året och ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter.Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989, för att därefter plana ut med mindre variationer kring en stabil nivå. Dock är den trenden inte lika tydlig för koppar och zink där variationerna mellan åren varit större. Detta mönster följer inte utvecklingen i smältverkets utsläppsnivåer, där halterna uppvisar en tydlig minskning även under senare år. Orsakerna till detta är inte utredda ännu och kommer att tas upp till diskussion i nästa årsrapport. Totaldepositionen av metaller från nederbörd i området 2004/05 var lägre för alla metaller utom zink, jämfört med närmast föregående år. Utlakningen av arsenik, som var rätt hög under andra halvan av 1990-talet har minskat under senare år, trots en ökning under de senaste två åren. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador
Utvärdering och utveckling av reningsteknik för VOC från lackering och oljedimma. Pilotstudie med aktivt kol och UV/Ozon
No full textNedbrytning av VOC från lackfärger och oljedimma med hjälp av UV-ljus har undersökts. Det har visats att man för de flesta ämnen får en bättre avskiljning genom att använda kombinationen UV-ljus och kolfilter, jämfört med enbart kolfilter. Vid nedbrytningen av butylacetat, som är vanligt förekommande i lackfärger, har det vid höga halter bildats ättiksyra. Ättiksyran tas upp dåligt i kolfilter, och därför kan den totala reningseffekten minska med UV-behandlingen. Vid lägre halter butylacetat har man dock fått en fullständig nedbrytning till koldioxid och vatten. Att det kombinerade systemet ofta blir billigare beror till en del på direkt nedbrytning i UV/ozonsteget, men också på att kolet fortlöpande regenereras med restozon. Kolväten i oljedimman har bestått av isoparafiner med kollängden C11-C15 och av butylstearat, man har haft en bra nedbrytning/avskiljning med kombinationen UV-ljus och aktivt kol. Skillnaden mot bara kolfilter har ökat under försökets gång, allt efter det att kolfiltret mättas. Här har effekten av regenerering av kolet varit tydlig, kolets livslängd före regenerering har förlängts med en faktor nära tre. UV metoden kombinerat med aktivt kol är den mest kostnadseffektiva behandlingsmetoden för de delflöden av oljedimman som innehåller relativt låga halter VOC. De mer VOC bemängda delflödena, som i det här fallet också var varmare, behandlas mest kostnadseffektivt med en katalytisk förbränning. För lackeringen, vid de undersökta förhållandena med relativt låga halter, säger leverantörsuppgifter att ett uppkoncentreringssteg med ett regenerativt kolfilter i kombination med katalytisk förbränning troligen är det mest kostnadseffektiva valet. Greiff beskriver ett system med cirkulerande luft över lackboxarna för att erhålla högre halter. Ytterligare forskning som skulle vara intressant är enligt IVL: 1) För oljedimman: att kyla de varmaste luftgaserna, för att se om man därigenom kan minska VOC innehållet tillräckligt för att kunna behandla kvarvarande VOC med UV- ljus och kolfilter. 2) För lackeringen a) Att använda sig av ett kolfilter som förfilter som utjämnar de kraftiga svängningarna av VOC halterna. Detta skulle kunna leda till dels en luktreduktion, dels till att man får bättre förhållanden för ett efterföljande UV-behandlingssteg. b) Att i samarbete med lackerare undersöka möjligheten att införa system med recirkulerande ventilationsgaser från lackboxarna som renas med förbränning. Utreda vilka lösningsmedel som är lämpliga att behandla med UV/ozon.Nedbrytning av VOC från lackfärger och oljedimma med hjälp av UV-ljus har undersökts. Det har visats att man för de flesta ämnen får en bättre avskiljning genom att använda kombinationen UV-ljus och kolfilter, jämfört med enbart kolfilter. Vid nedbrytningen av butylacetat, som är vanligt förekommande i lackfärger, har det vid höga halter bildats ättiksyra. Ättiksyran tas upp dåligt i kolfilter, och därför kan den totala reningseffekten minska med UV-behandlingen. Vid lägre halter butylacetat har man dock fått en fullständig nedbrytning till koldioxid och vatten. Att det kombinerade systemet ofta blir billigare beror till en del på direkt nedbrytning i UV/ozonsteget, men också på att kolet fortlöpande regenereras med restozon. Kolväten i oljedimman har bestått av isoparafiner med kollängden C11-C15 och av butylstearat, man har haft en bra nedbrytning/avskiljning med kombinationen UV-ljus och aktivt kol. Skillnaden mot bara kolfilter har ökat under försökets gång, allt efter det att kolfiltret mättas. Här har effekten av regenerering av kolet varit tydlig, kolets livslängd före regenerering har förlängts med en faktor nära tre. UV metoden kombinerat med aktivt kol är den mest kostnadseffektiva behandlingsmetoden för de delflöden av oljedimman som innehåller relativt låga halter VOC. De mer VOC bemängda delflödena, som i det här fallet också var varmare, behandlas mest kostnadseffektivt med en katalytisk förbränning. För lackeringen, vid de undersökta förhållandena med relativt låga halter, säger leverantörsuppgifter att ett uppkoncentreringssteg med ett regenerativt kolfilter i kombination med katalytisk förbränning troligen är det mest kostnadseffektiva valet. Greiff beskriver ett system med cirkulerande luft över lackboxarna för att erhålla högre halter. Ytterligare forskning som skulle vara intressant är enligt IVL: 1) För oljedimman: att kyla de varmaste luftgaserna, för att se om man därigenom kan minska VOC innehållet tillräckligt för att kunna behandla kvarvarande VOC med UV- ljus och kolfilter. 2) För lackeringen a) Att använda sig av ett kolfilter som förfilter som utjämnar de kraftiga svängningarna av VOC halterna. Detta skulle kunna leda till dels en luktreduktion, dels till att man får bättre förhållanden för ett efterföljande UV-behandlingssteg. b) Att i samarbete med lackerare undersöka möjligheten att införa system med recirkulerande ventilationsgaser från lackboxarna som renas med förbränning. Utreda vilka lösningsmedel som är lämpliga att behandla med UV/ozon
Varför vidtas (inte) arbetsmiljöåtgärder?. En systemanalys av åtgärder mot isocyanater i bilverkstäder
No full textEn uppföljande studie har gjorts av vad som hänt med de effektiva åtgärder som utvecklades för att minska riskerna med isocyanater från heta arbeten i bilverkstäder. Uppföljningen visar att alla åtta besökta verkstäder har förändrat sina arbetsmetoder och vidtagit åtgärder för att minska exponeringen för isocyanater. Detta resultat är mycket bra. Uppföljningen visar också på problem. Alla företag har vidtagit minst en åtgärd som minskar bildningen av isocyanater eller fångar in isocyanaterna nära källan. En del av de åtgärder som vidtagits, är mindre effektiva, t ex personlig skyddsutrustning och riskerar att glömmas bort eller väljs bort vid korta arbetsmoment. Studien visar också att flera aktörer utanför bilverkstäderna haft stor betydelse för åtgärdsarbetet, t ex företag som tillverkar och säljer verktyg, återförsäljare, generalagenter för bilmärken samt återförsäljarföreningar. Resultatet av projektet hade kunnat bli ännu bättre om fler av dessa aktörer i större utsträckning hade bidragit till att sprida kunskap om effektiva åtgärder istället för att prioritera personlig skyddsutrustning och andra mindre effektiva åtgärder. I framtida projekt som har som mål att företag ska införa arbetsmiljöåtgärder, bör större vikt läggas vid de utomstående aktörer som påverkar företagen i målgruppen och deras val av åtgärder. Tillverkare av verktyg och maskiner bedöms ha stor vikt och dessa kan bl a påverkas genom att Arbetsmiljöverket utövar marknadskontroll, genom samverkan med tillverkare och leverantörer i projekt samt genom information och jämförelse av maskiner och verktyg från olika leverantörer där arbetsmiljöaspekter på maskiner lyfts fram. Studien visar också på brister i företagens riskbedömningar, risker som blir speciellt påtagliga i ett småföretagsperspektiv.En uppföljande studie har gjorts av vad som hänt med de effektiva åtgärder som utvecklades för att minska riskerna med isocyanater från heta arbeten i bilverkstäder. Uppföljningen visar att alla åtta besökta verkstäder har förändrat sina arbetsmetoder och vidtagit åtgärder för att minska exponeringen för isocyanater. Detta resultat är mycket bra. Uppföljningen visar också på problem. Alla företag har vidtagit minst en åtgärd som minskar bildningen av isocyanater eller fångar in isocyanaterna nära källan. En del av de åtgärder som vidtagits, är mindre effektiva, t ex personlig skyddsutrustning och riskerar att glömmas bort eller väljs bort vid korta arbetsmoment. Studien visar också att flera aktörer utanför bilverkstäderna haft stor betydelse för åtgärdsarbetet, t ex företag som tillverkar och säljer verktyg, återförsäljare, generalagenter för bilmärken samt återförsäljarföreningar. Resultatet av projektet hade kunnat bli ännu bättre om fler av dessa aktörer i större utsträckning hade bidragit till att sprida kunskap om effektiva åtgärder istället för att prioritera personlig skyddsutrustning och andra mindre effektiva åtgärder. I framtida projekt som har som mål att företag ska införa arbetsmiljöåtgärder, bör större vikt läggas vid de utomstående aktörer som påverkar företagen i målgruppen och deras val av åtgärder. Tillverkare av verktyg och maskiner bedöms ha stor vikt och dessa kan bl a påverkas genom att Arbetsmiljöverket utövar marknadskontroll, genom samverkan med tillverkare och leverantörer i projekt samt genom information och jämförelse av maskiner och verktyg från olika leverantörer där arbetsmiljöaspekter på maskiner lyfts fram. Studien visar också på brister i företagens riskbedömningar, risker som blir speciellt påtagliga i ett småföretagsperspektiv
Varför vidtas (inte) arbetsmiljöåtgärder?. En systemanalys av åtgärder mot isocyanater i bilverkstäder
No full textEn uppföljande studie har gjorts av vad som hänt med de effektiva åtgärder som utvecklades för att minska riskerna med isocyanater från heta arbeten i bilverkstäder. Uppföljningen visar att alla åtta besökta verkstäder har förändrat sina arbetsmetoder och vidtagit åtgärder för att minska exponeringen för isocyanater. Detta resultat är mycket bra. Uppföljningen visar också på problem. Alla företag har vidtagit minst en åtgärd som minskar bildningen av isocyanater eller fångar in isocyanaterna nära källan. En del av de åtgärder som vidtagits, är mindre effektiva, t ex personlig skyddsutrustning och riskerar att glömmas bort eller väljs bort vid korta arbetsmoment. Studien visar också att flera aktörer utanför bilverkstäderna haft stor betydelse för åtgärdsarbetet, t ex företag som tillverkar och säljer verktyg, återförsäljare, generalagenter för bilmärken samt återförsäljarföreningar. Resultatet av projektet hade kunnat bli ännu bättre om fler av dessa aktörer i större utsträckning hade bidragit till att sprida kunskap om effektiva åtgärder istället för att prioritera personlig skyddsutrustning och andra mindre effektiva åtgärder. I framtida projekt som har som mål att företag ska införa arbetsmiljöåtgärder, bör större vikt läggas vid de utomstående aktörer som påverkar företagen i målgruppen och deras val av åtgärder. Tillverkare av verktyg och maskiner bedöms ha stor vikt och dessa kan bl a påverkas genom att Arbetsmiljöverket utövar marknadskontroll, genom samverkan med tillverkare och leverantörer i projekt samt genom information och jämförelse av maskiner och verktyg från olika leverantörer där arbetsmiljöaspekter på maskiner lyfts fram. Studien visar också på brister i företagens riskbedömningar, risker som blir speciellt påtagliga i ett småföretagsperspektiv.En uppföljande studie har gjorts av vad som hänt med de effektiva åtgärder som utvecklades för att minska riskerna med isocyanater från heta arbeten i bilverkstäder. Uppföljningen visar att alla åtta besökta verkstäder har förändrat sina arbetsmetoder och vidtagit åtgärder för att minska exponeringen för isocyanater. Detta resultat är mycket bra. Uppföljningen visar också på problem. Alla företag har vidtagit minst en åtgärd som minskar bildningen av isocyanater eller fångar in isocyanaterna nära källan. En del av de åtgärder som vidtagits, är mindre effektiva, t ex personlig skyddsutrustning och riskerar att glömmas bort eller väljs bort vid korta arbetsmoment. Studien visar också att flera aktörer utanför bilverkstäderna haft stor betydelse för åtgärdsarbetet, t ex företag som tillverkar och säljer verktyg, återförsäljare, generalagenter för bilmärken samt återförsäljarföreningar. Resultatet av projektet hade kunnat bli ännu bättre om fler av dessa aktörer i större utsträckning hade bidragit till att sprida kunskap om effektiva åtgärder istället för att prioritera personlig skyddsutrustning och andra mindre effektiva åtgärder. I framtida projekt som har som mål att företag ska införa arbetsmiljöåtgärder, bör större vikt läggas vid de utomstående aktörer som påverkar företagen i målgruppen och deras val av åtgärder. Tillverkare av verktyg och maskiner bedöms ha stor vikt och dessa kan bl a påverkas genom att Arbetsmiljöverket utövar marknadskontroll, genom samverkan med tillverkare och leverantörer i projekt samt genom information och jämförelse av maskiner och verktyg från olika leverantörer där arbetsmiljöaspekter på maskiner lyfts fram. Studien visar också på brister i företagens riskbedömningar, risker som blir speciellt påtagliga i ett småföretagsperspektiv
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 2: Octachlorostyrene, Monochlorostyrenes and b-Bromostyrene
No full textMeasurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers.Measurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers
Handel med utsläppsrätter för Flygindustrin - Hur kan flygindustrin inkluderas i den europeiska utsläppshandeln?
No full textDe europeiska länderna har genom Kyotoprotokollet åtagit sig en åtta-procentig reduktion av koldioxidutsläppen jämfört med 1990 års nivå. För att ge incitament till kostnadseffektiva utsläppsreduceringar infördes i Europa ett handelssystem för utsläppsrätter den 1 januari 2005, EU ETS. Handelssystemet omfattar enbart koldioxid och de 12 000 anläggningar som ingår i handeln står för ca 46% av Europas koldioxidutsläpp. Transportsektorn står för en stor och ökande andel av de koldioxidutsläpp som idag inte omfattas av handeln. Flygindustrin står som en del av transportindustrin utanför det europeiska handelssystemet. Med den expansion som förväntas inom branschen ökar även utsläppen av koldioxid. Ökningen hotar att underminera de ansträngningar för att minska utsläppen som görs inom andra industrier.Det anses därför från EU:s sida angeläget att utreda möjligheterna att inkludera flygbranschen i det europeiska handelssystemet redan under nästa handelsperiod 2008-2012. I uppsatsen redogörs för svårigheterna och konsekvenserna med att inkludera flygbranschen i handelsystemet. Utifrån analysen av dessa presenteras ett förslag på hur en integration av flyget i EU ETS kan se ut. Ett grundproblem som gör det svårt att skapa en långsiktig lösning är att det internationella flygets utsläpp inte omfattas av Kyotoprotokollet. Modellen ses därför som en interimslösning till dess att en mer långsiktig lösning kan skapas. För att exemplifiera effekterna av ett handelssystem för flygbranschen har SAS studerats och jämförts med två andra flygbolag. De ekonomiska konsekvenserna för flygbolagen blir sannolikt inte en stor del av bolagens operativa kostnader. Trots detta kan incitamentet för miljöförbättrande åtgärder öka då eventuella kostnader direkt påverkar företagets marginalkostnad. Beroende på hur handelsmodellen byggs upp påverkas också konkurrensförhållandet mellan olika flygbolag. En stor geografisk täckning minskar konkurrenssnedvridning. Genom en EU-centraliserad tilldelning av utsläppsrätter undviks möjligheterna att olika länders flygbolag ges olika förutsättningar. Olika intressenter inom området: politiker, myndigheter, flygbolagen, luftfartsverken m.fl. är överens om att det är lämpligt att inkludera flyget i EU ETS så snart som möjligt. Före den 30 juni 2006 skall en expertgrupp tillsatt av EU presentera sitt förslag på handelsmodell för flygindustrinDe europeiska länderna har genom Kyotoprotokollet åtagit sig en åtta-procentig reduktion av koldioxidutsläppen jämfört med 1990 års nivå. För att ge incitament till kostnadseffektiva utsläppsreduceringar infördes i Europa ett handelssystem för utsläppsrätter den 1 januari 2005, EU ETS. Handelssystemet omfattar enbart koldioxid och de 12 000 anläggningar som ingår i handeln står för ca 46% av Europas koldioxidutsläpp. Transportsektorn står för en stor och ökande andel av de koldioxidutsläpp som idag inte omfattas av handeln. Flygindustrin står som en del av transportindustrin utanför det europeiska handelssystemet. Med den expansion som förväntas inom branschen ökar även utsläppen av koldioxid. Ökningen hotar att underminera de ansträngningar för att minska utsläppen som görs inom andra industrier.Det anses därför från EU:s sida angeläget att utreda möjligheterna att inkludera flygbranschen i det europeiska handelssystemet redan under nästa handelsperiod 2008-2012. I uppsatsen redogörs för svårigheterna och konsekvenserna med att inkludera flygbranschen i handelsystemet. Utifrån analysen av dessa presenteras ett förslag på hur en integration av flyget i EU ETS kan se ut. Ett grundproblem som gör det svårt att skapa en långsiktig lösning är att det internationella flygets utsläpp inte omfattas av Kyotoprotokollet. Modellen ses därför som en interimslösning till dess att en mer långsiktig lösning kan skapas. För att exemplifiera effekterna av ett handelssystem för flygbranschen har SAS studerats och jämförts med två andra flygbolag. De ekonomiska konsekvenserna för flygbolagen blir sannolikt inte en stor del av bolagens operativa kostnader. Trots detta kan incitamentet för miljöförbättrande åtgärder öka då eventuella kostnader direkt påverkar företagets marginalkostnad. Beroende på hur handelsmodellen byggs upp påverkas också konkurrensförhållandet mellan olika flygbolag. En stor geografisk täckning minskar konkurrenssnedvridning. Genom en EU-centraliserad tilldelning av utsläppsrätter undviks möjligheterna att olika länders flygbolag ges olika förutsättningar. Olika intressenter inom området: politiker, myndigheter, flygbolagen, luftfartsverken m.fl. är överens om att det är lämpligt att inkludera flyget i EU ETS så snart som möjligt. Före den 30 juni 2006 skall en expertgrupp tillsatt av EU presentera sitt förslag på handelsmodell för flygindustri
Utvärdering och utveckling av reningsteknik för VOC från lackering och oljedimma. Pilotstudie med aktivt kol och UV/Ozon
No full textNedbrytning av VOC från lackfärger och oljedimma med hjälp av UV-ljus har undersökts. Det har visats att man för de flesta ämnen får en bättre avskiljning genom att använda kombinationen UV-ljus och kolfilter, jämfört med enbart kolfilter. Vid nedbrytningen av butylacetat, som är vanligt förekommande i lackfärger, har det vid höga halter bildats ättiksyra. Ättiksyran tas upp dåligt i kolfilter, och därför kan den totala reningseffekten minska med UV-behandlingen. Vid lägre halter butylacetat har man dock fått en fullständig nedbrytning till koldioxid och vatten. Att det kombinerade systemet ofta blir billigare beror till en del på direkt nedbrytning i UV/ozonsteget, men också på att kolet fortlöpande regenereras med restozon. Kolväten i oljedimman har bestått av isoparafiner med kollängden C11-C15 och av butylstearat, man har haft en bra nedbrytning/avskiljning med kombinationen UV-ljus och aktivt kol. Skillnaden mot bara kolfilter har ökat under försökets gång, allt efter det att kolfiltret mättas. Här har effekten av regenerering av kolet varit tydlig, kolets livslängd före regenerering har förlängts med en faktor nära tre. UV metoden kombinerat med aktivt kol är den mest kostnadseffektiva behandlingsmetoden för de delflöden av oljedimman som innehåller relativt låga halter VOC. De mer VOC bemängda delflödena, som i det här fallet också var varmare, behandlas mest kostnadseffektivt med en katalytisk förbränning. För lackeringen, vid de undersökta förhållandena med relativt låga halter, säger leverantörsuppgifter att ett uppkoncentreringssteg med ett regenerativt kolfilter i kombination med katalytisk förbränning troligen är det mest kostnadseffektiva valet. Greiff beskriver ett system med cirkulerande luft över lackboxarna för att erhålla högre halter. Ytterligare forskning som skulle vara intressant är enligt IVL: 1) För oljedimman: att kyla de varmaste luftgaserna, för att se om man därigenom kan minska VOC innehållet tillräckligt för att kunna behandla kvarvarande VOC med UV- ljus och kolfilter. 2) För lackeringen a) Att använda sig av ett kolfilter som förfilter som utjämnar de kraftiga svängningarna av VOC halterna. Detta skulle kunna leda till dels en luktreduktion, dels till att man får bättre förhållanden för ett efterföljande UV-behandlingssteg. b) Att i samarbete med lackerare undersöka möjligheten att införa system med recirkulerande ventilationsgaser från lackboxarna som renas med förbränning. Utreda vilka lösningsmedel som är lämpliga att behandla med UV/ozon.Nedbrytning av VOC från lackfärger och oljedimma med hjälp av UV-ljus har undersökts. Det har visats att man för de flesta ämnen får en bättre avskiljning genom att använda kombinationen UV-ljus och kolfilter, jämfört med enbart kolfilter. Vid nedbrytningen av butylacetat, som är vanligt förekommande i lackfärger, har det vid höga halter bildats ättiksyra. Ättiksyran tas upp dåligt i kolfilter, och därför kan den totala reningseffekten minska med UV-behandlingen. Vid lägre halter butylacetat har man dock fått en fullständig nedbrytning till koldioxid och vatten. Att det kombinerade systemet ofta blir billigare beror till en del på direkt nedbrytning i UV/ozonsteget, men också på att kolet fortlöpande regenereras med restozon. Kolväten i oljedimman har bestått av isoparafiner med kollängden C11-C15 och av butylstearat, man har haft en bra nedbrytning/avskiljning med kombinationen UV-ljus och aktivt kol. Skillnaden mot bara kolfilter har ökat under försökets gång, allt efter det att kolfiltret mättas. Här har effekten av regenerering av kolet varit tydlig, kolets livslängd före regenerering har förlängts med en faktor nära tre. UV metoden kombinerat med aktivt kol är den mest kostnadseffektiva behandlingsmetoden för de delflöden av oljedimman som innehåller relativt låga halter VOC. De mer VOC bemängda delflödena, som i det här fallet också var varmare, behandlas mest kostnadseffektivt med en katalytisk förbränning. För lackeringen, vid de undersökta förhållandena med relativt låga halter, säger leverantörsuppgifter att ett uppkoncentreringssteg med ett regenerativt kolfilter i kombination med katalytisk förbränning troligen är det mest kostnadseffektiva valet. Greiff beskriver ett system med cirkulerande luft över lackboxarna för att erhålla högre halter. Ytterligare forskning som skulle vara intressant är enligt IVL: 1) För oljedimman: att kyla de varmaste luftgaserna, för att se om man därigenom kan minska VOC innehållet tillräckligt för att kunna behandla kvarvarande VOC med UV- ljus och kolfilter. 2) För lackeringen a) Att använda sig av ett kolfilter som förfilter som utjämnar de kraftiga svängningarna av VOC halterna. Detta skulle kunna leda till dels en luktreduktion, dels till att man får bättre förhållanden för ett efterföljande UV-behandlingssteg. b) Att i samarbete med lackerare undersöka möjligheten att införa system med recirkulerande ventilationsgaser från lackboxarna som renas med förbränning. Utreda vilka lösningsmedel som är lämpliga att behandla med UV/ozon
Regionala förutsättningar och miljörisker till följd av kväveupplagring i skogsmarken vid olika scenarier för skogsskötsel och kvävedeposition
No full textDenna rapport beskriver regionala förutsättningar och miljörisker av ett förändrat kvävegödslingsprogram, inom en rotationsperiod, på regional nivå. Möjligheterna och miljöriskerna beskrivs med utgångspunkt från regionala scenarioberäkningar av kvävebalanser i skogsmark samt dynamiska modellberäkningar av framtida förändringar i biomassa, markkemi och vegetation. Kväveupplagring har i denna rapport använts som en indikator på risken för en förhöjd kväveutlakning tillsammans med nuvarande och historisk kvävedeposition samt C/N-kvoten i skogsmark. Massbalansberäkningarna visade att balansen mellan till- och bortförseln av kväve i skogsmark varierar starkt, inte bara i olika regioner utan även mellan olika skötselmetoder och trädslag. För närvarande sker en kväveupplagring i marken i hela Sverige enligt nuvarande deposition, men ett ökat uttag av biomassa och/eller en minskad kvävedeposition kan leda till negativa kvävebalanser, särskilt i granbestånd. Vidare indikerar modellberäkningarna att kvävegödsling leder till en ökad kväveupplagring vid normalt stamvedsuttag, trots att upplagringen delvis motverkas av den ökade tillväxten. Kväveupplagringen ökar med ökad gödselgiva. Vid ett ökat uttag av biomassa uppstår negativa eller svagt positiva kvävebalanser i stora delar av Sverige, oavsett om beståndet gödslas eller ej. Detta gäller framför allt granbestånden. Vidare leder kvävegödsling till kraftiga vegetationsförändringar jämfört med dagens vegetationssammansättning i norra Sverige men inte i södra eller mellersta Sverige, där betydande förändringar troligtvis redan har ägt rum till följd av ett högt kvävenedfall. Under den första rotationsperioden är effekterna av gödslingen relativt kortlivade, men under den andra rotationsperioden orsakar gödslingen sannolikt kroniska förändringar av vegetationssammansättningen i näringsfattiga bestånd.Denna rapport beskriver regionala förutsättningar och miljörisker av ett förändrat kvävegödslingsprogram, inom en rotationsperiod, på regional nivå. Möjligheterna och miljöriskerna beskrivs med utgångspunkt från regionala scenarioberäkningar av kvävebalanser i skogsmark samt dynamiska modellberäkningar av framtida förändringar i biomassa, markkemi och vegetation. Kväveupplagring har i denna rapport använts som en indikator på risken för en förhöjd kväveutlakning tillsammans med nuvarande och historisk kvävedeposition samt C/N-kvoten i skogsmark. Massbalansberäkningarna visade att balansen mellan till- och bortförseln av kväve i skogsmark varierar starkt, inte bara i olika regioner utan även mellan olika skötselmetoder och trädslag. För närvarande sker en kväveupplagring i marken i hela Sverige enligt nuvarande deposition, men ett ökat uttag av biomassa och/eller en minskad kvävedeposition kan leda till negativa kvävebalanser, särskilt i granbestånd. Vidare indikerar modellberäkningarna att kvävegödsling leder till en ökad kväveupplagring vid normalt stamvedsuttag, trots att upplagringen delvis motverkas av den ökade tillväxten. Kväveupplagringen ökar med ökad gödselgiva. Vid ett ökat uttag av biomassa uppstår negativa eller svagt positiva kvävebalanser i stora delar av Sverige, oavsett om beståndet gödslas eller ej. Detta gäller framför allt granbestånden. Vidare leder kvävegödsling till kraftiga vegetationsförändringar jämfört med dagens vegetationssammansättning i norra Sverige men inte i södra eller mellersta Sverige, där betydande förändringar troligtvis redan har ägt rum till följd av ett högt kvävenedfall. Under den första rotationsperioden är effekterna av gödslingen relativt kortlivade, men under den andra rotationsperioden orsakar gödslingen sannolikt kroniska förändringar av vegetationssammansättningen i näringsfattiga bestånd