IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Self-declarations of environmental classification at fass.se : Experiences from the reviewing process 2022
No full textThis report provides an overview of the review process of environmental classifications of pharmaceuticals at fass.se in 2022. We believe that this review is important for the quality control of the environmental classifications, to ensure the publication of reliable and mutually comparable environmental data. By summarizing the work done in 2022, this report contributes to the continuous improvement of the environmental classification process on fass.se. Providing accurate and up-to-date environmental information to users, is essential for promoting sustainability and informed decision-making. The environmental information published at fass.se is a valuable resource for e.g. Swedish Drug and Therapeutics Committees, physicians, pharmacists and other stakeholders interested in the environmental impact of pharmaceuticals, facilitating comparisons between pharmaceuticals and contributing to informed decision-making. In 2022, environmental documents for 356 unique substances were published at fass.se. Of these, 26% were classified regarding environmental risk, 54% were exempted substances, and 20% were not possible to classify due to inadequate data. The majority of substances assessed during 2022 posed "insignificant environmental risk" (89%). Only 4, out of all substances with environmental classifications published at fass.se, were classified as "hazardous" by the end of 2022. Approximately 41% of the substances assessed 2022 were possible to assess for bioaccumulative potential, with 92% indicating "low potential to bioaccumulate". A total of 39 substances, with environmental classifications published at fass.se, were classified as posing a "high potential to bioaccumulate". Of the environmental documents published in 2022, 62% of the substances which were possible to assess for persistence were classified as “potentially persistent". 158 substances in total at fass.se have that classification.Denna rapport ger en översikt över granskningsprocessen av miljöklassificeringen av läkemedel på fass.se år 2022. Granskningen är viktig för kvalitetskontrollen för att säkerställa att de miljödokument som publiceras är korrekta och inbördes jämförbara. Genom att sammanfatta arbetet som utfördes år 2022 vill vi bidra till den kontinuerliga förbättringen av miljöklassificeringsprocessen på fass.se. Att tillhandahålla korrekt och aktuell miljöinformation till användarna är avgörande för att främja hållbarhet och möjliggöra informerade beslut. Den miljöinformation som publiceras på fass.se utgör en värdefull resurs för exempelvis regionernas läkemedelskommittéer, läkare, apotekare och andra som är intresserade av läkemedlens miljöpåverkan, vilket underlättar jämförelser mellan olika läkemedel och bidrar till välgrundat beslutsfattande. Under 2022 publicerades miljödokument för 356 unika substanser på fass.se. Av dessa klassificerades 26% gällande miljörisk, 54% var undantagna ämnen, och 20% var inte möjliga att klassificera på grund av otillräckliga data. Majoriteten (89%) av ämnena som bedömdes under 2022 fick klassificeringen "försumbar risk för miljöpåverkan". Endast 4 ämnen sammanlagt, av alla ämnen som har miljödokument publicerade på fass.se, klassificerades vid årsslutet 2022 som att de har "särskilt miljöfarliga egenskaper". Ungefär 41% av de ämnen som bedömdes år 2022 gick att bedöma avseende bioackumuleringspotential, varav 92% indikerade "låg potential att bioackumuleras". Sammanlagt totalt 39 ämnen med miljödokument på fass.se klassificerades "hög potential att bioackumuleras". Av de miljödokument som publicerades år 2022 klassificerades 62% av ämnena, som var möjliga att bedöma när det gäller nedbrytning, som "potentiellt persistenta". Totalt har 158 ämnen på fass.se den klassificeringen
Design för återvinning av produkter som innehåller plast : Förstudie: Mot en global standard som bidrar till plastcirkularitet
No full textPlastic materials are important within our society and are useful in many applications. However, plastics are rarely used in a sustainable or resource efficient way. The global production of plastics stands at a staggering 400 million tons, with projections indicating a tripling of this demand by 2060 unless substantial policy measures are taken. Presently, only 9% of plastic waste is being recycled, highlighting an evident inadequacy of circularity in the plastic lifecycle. The concept of design for recycling is frequently mentioned as a crucial step towards increased circularity of plastic materials. However, there is a lack of knowledge on the fate of plastic products at the end of the lifecycle or how the design choices can affect the recyclability of the product.One of the objectives of this project was to facilitate a dialogue between the design industry and the recycling industry in Sweden, establishing a knowledge sharing forum for different actors in the value chains. Furthermore, the project focused on identifying the challenges related to product design which inhibit the recycling of plastic material, and mapping of available guidelines that promote design for recycling concept. This was implemented to understand the gaps and suggest different focus areas where standardised criteria would facilitate the transition to circular management of plastic materials. To understand the challenges that the industry is facing, interviews were carried out both with different companies that use plastic materials in their products and with different recycling industries. The results from the interviews were discussed during a workshop and thereafter used to suggest design areas which can be refined into general design for recycling guidelines/criteria for plastic products, presented in this report.Plastmaterial är viktiga i vårt samhälle och är användbara i många applikationer. Men plast används sällan på ett hållbart eller resurseffektivt sätt. Den globala produktionen av plast ligger på svindlande 400 miljoner ton, med prognoser som tyder på en tredubbling av denna efterfrågan till 2060 om inte betydande politiska åtgärder vidtas. För närvarande återvinns endast 9 % av plastavfallet, vilket visar på en uppenbar otillräcklighet av cirkularitet i plastens livscykel. Konceptet design för återvinning nämns ofta som ett avgörande steg mot ökad cirkuläritet av plastmaterial. Det saknas dock kunskap om plastprodukters öde i slutet av livscykeln eller hur designvalen kan påverka produktens återvinningsbarhet.Ett av syftena med detta projekt var att underlätta en dialog mellan designbranschen och återvinningsindustrin i Sverige och på så vis skapa ett kunskapsdelningsforum för olika aktörer i värdekedjorna. Vidare fokuserade projektet på att identifiera de utmaningar relaterade till produktdesign som hämmar återvinning av plastmaterial, samt kartläggning av tillgängliga riktlinjer som främjar design för återvinning för att förstå vad som saknas och föreslå olika fokusområden där standardiserade kriterier skulle underlätta övergången till cirkulär hantering av plastmaterial. För att förstå de utmaningar som branschen står inför genomfördes intervjuer både med olika företag som använder plastmaterial i sina produkter och med olika återvinningsbranscher. Resultaten från intervjuerna diskuterades under en workshop och användes därefter för att föreslå designområden som kan förfinas till allmänna riktlinjer/kriterier för design för återvinning av plastprodukter, som presenteras i denna rapport.Research funders:Verket För Innovationssystem.</p
CIRA: cirkulär och inkluderande renovering av allmännyttan : Synergier och förflyttning i systemförändringen mot en hållbarare ROT-process
No full textTrots att cirkulär byggnation och boendes inkludering i bygg- och renoveringsprocesser studerats mycket var för sig, är kombinationen relativt outforskad. Målet med detta projekt var att se vilka synergier som kunde uppstå för ett allmännyttigt bostadsbolag om man arbetade fram en cirkulärare och mer inkluderade ROT-process. Utifrån ett tätt samarbete mellan kommun, fastighetsägare, arkitektkontor och forskningsinstitut utforskades vad en cirkulär och inkluderande ROT-process kunde vara. Genom en innovationsprocess som bland annat innefattade kompetenshöjande insatser, workshops, studiebesök, intervjuer, observationer och olika sorters testning, så utvecklades en gemensam förståelse för den nya processen. En prototyp för en cirkulär och inkluderande ROT-process utformades, som kom att kallas CIRA-processen. Slutsatserna av arbetet blev att det är i de tidiga faserna av ett projekt som cirkulär och inkluderande riktning och strategi måste tas fram. Upphandlingen kommer in tidigare än i en traditionell ROT-process och efter det tar man tillsammans fram nyckeltal och projektmål och utför grundliga inventeringar av den fastigheten projektet gäller. Ytterligare en slutsats är att arbetet behöver göras i partnerskap med alla berörda aktörer, inte minst boende och entreprenörer. I rapporten beskrivs innovationsprocessen och den framtagna CIRA-processen i detalj
Sedimentföroreningar i Skelleftebukten – spatial variation och temporal utveckling
No full textUndersökningar av sediments föroreningsinnehåll har alltsedan miljöövervakningen introducerades i Sverige på 1960-talet varit en viktig källa till information över hur organismer i akvatiska ekosystem exponeras för olika miljöfarliga ämnen. Genom att undersöka lagerföljden i sedimentkärnor från områden med kontinuerlig deposition av finmaterial, så kallade ackumulationsbottnar, går det även att skaffa sig en bild över miljötillståndets utveckling över tid. Stora resurser har, i Sverige och andra industrialiserade länder, över åren lagts på att kartlägga halter av föroreningar i olika sedimentmiljöer i insjöar, kust-och havsområden och att utveckla bedömningsgrunder för att bedöma graden av sedimentkontaminering i enskilda mätpunkter. Med några få undantag har emellertid inga forskningsresurser lagts på att utveckla metoder för hur man ska kunna utnyttja sedimentundersökningar för kvantitativa miljöbedömningar och svara på frågeställningar som exempelvis: · hur stort är påverkansområdet för en enskild punktkälla? · hur ser den temporala utvecklingen ut? · ökar eller minskar föroreningshalter över tid i sedimenten? · vilken betydelse har detta för eventuella behov av åtgärder? Föreliggande rapport är en fallstudie där dessa frågeställningar adresseras. Skelleftebukten, recipient för utsläpp från metallsmältverket i Rönnskär, har fungerat som studieområde. Sedimentprovtagning genomfördes i Skelleftebukten från forskningsfartyget RV Sunbeam i juli 2022. Sammanlagt provtogs 15 stationer, varav sedimentkärnor togs från fem stationer och ytsediment från tio stationer. Den kemiska analysen inkluderade olika metaller, sällsynta jordartsmetaller och stabila organiska ämnen. De provtagningsstationer som användes har under många år använts inom Rönnskärsverkens recipientkontroll, och deras positioner har valts utifrån hydroakustiska undersökningar som Sveriges geologiska undersökning (SGU) genomförde i början av 2000-talet. Studieupplägget har således möjliggjort direkta jämförelser med tidigare utförda undersökningar. Utredningen visade en areell fördelning i sedimenten för flera ämnen, metaller såväl som stabila organiska ämnen, där halterna var som högst i provpunkterna närmast Rönnskärsverken i Kallholmsfjärden (Skelleftehamnsfjärden). Samtidigt framgick en tydligt avklingande gradient, där halterna successivt minskande med ökade avstånd från Rönnskärsverken och Kallholmsfjärden. Ett tydligt pågående återhämtningsförlopp för både metaller och organiska föreningar kunde observeras genom att jämföra halter i olika sedimentdjup samt mot tidigare studier i Skelleftebukten. Resultaten från sedimentundersökningen, jämte resultaten från fiskundersökningen i området år 2020, indikerar att påverkansområdet är begränsat till <25 km för samtliga ämnen med undantag för arsenik, bly och kvicksilver. Bedömningen av påverkansområde kompliceras dock av att det finns fler pågående och historiska utsläppskällor i området av betydelse, exempelvis noterades förhöjda halter av arsenik, bly och kvicksilver även i Bureå, söder om Rönnskärshalvön i Skelleftebukten. I linje med tidigare undersökningar i Skelleftebukten visar föreliggande undersökning att Rönnskärsverken främst under den tidigare delen av verksamhetens drygt 90-åriga historia, kombinerat med andra verksamheter i området, lett till en kraftig metallkontaminering av Skelleftebukten. Samtidigt syns tydliga förbättringar i form av sjunkande halter i ytsedimenten, som skett sedan början av 1970-talet till följd av minskade utsläpp. Studien visar att information om föroreningsinnehållet i sediment utgör ett viktigt komplement till den tidigare framtagna metodiken att använda fiskundersökningar för övervakning och riskbedömning av miljösituationen i områden där det förekommer förorenade sediment från industriella aktiviteter. Detta genom att en mer heltäckande bild av föroreningssituationens areella utbredning erhålles, samtidigt som sedimenten kan utnyttjas som historiska arkiv för att bedöma utvecklingen av föroreningar i miljön över tid. Genom att jämföra halter av föroreningar i ytsediment och stationär fisk fås också en bild av de förorenade sedimentens ekologiska relevans. Dessa kombinerade resultat möjliggör att prognosmodeller kan utvecklas som knyter ihop utvecklingen i sediment med ekosystemets svar i form av föroreningshalter i fisk samt koncentrationer av miljöfarliga ämnen i vattnet
Försurning och övergödning i Kalmar län : Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/23
No full textKvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning i länets mellersta och södra delarLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 1,1–2,7 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,6–3,6 µg/m3. Halterna av NO2 var högst vid Ottenby, troligen beroende på en påverkan från fartygstrafiken på Östersjön. Lufthalterna av ammoniak (NH3) varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 0,2 och 0,8 µg/m3, medan de under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,5 - 1,1 µg/m3.Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 2,3–4,1 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 3,9 kg per hektar längst i norr och 6,5 kg per hektar i mellersta och södra delen av länet. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i mellersta och södra delen av länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet, undantaget vid Ottenby, är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar. Vid Ottenby har dock förhöjda nitrathalter uppmätts även under perioder som ej varit stormpåverkade, vilket kan beror på de speciella markförhållanden som råder vid Ottenby, med marina sediment. Orsaken till de mycket höga nitrathalterna 2021-2023 är ännu okänd, eventuellt kan djur ha varit framme och påverkat ytan. Kommande års mätningar får utvisa om de höga halterna fortsätter.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2022/23 och sommarhalvåret 2023, förutom vid Ottenby där halterna var högre cirka 0,5-0,6 µg/m3 under vinter- och sommarhalvår. Att halterna generellt är högre vid Ottenby beror troligen på fartygstrafiken på Östersjön. I mitten av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, strax under 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,2–1,0 kg per hektar i krondropp och mellan 0,7–1,0 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp. Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Kalmar län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Alsjö och Ottenby har på sistone frekvent legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning, medan pH i markvattnet vid Rockneby och Risebo varit högre. De stundtals mycket sura tillståndet som uppmätts vid Ottenby kan bero på de speciella markförhållanden som råder med marina sediment. Vid den nya ytan i Rockneby var pH mellan 6,5-6,9 under 2023. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,19 mekv/l och 0,7 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av¬verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå
Polycyclic aromatic compounds (PACs) in oily wastewater from shipping with a focus on scrubber water
No full textTo reduce emissions of hazardous combustion gases to air, ship owners can switch to cleaner fuels or install so called “scrubbers”, onboard the ship. In a scrubber, combustions gases are sprayed with water and the dirty wash water, the scrubber water, is discharged to the sea. The number of ships with scrubbers and the volumes of discharged scrubber water have increased dramatically the past decade. When allowing the use of scrubbers, the focus was on improving the air quality, while the impact on the marine environment was not considered. We have here analysed polycyclic aromatic compounds (PACs), the most toxic fraction of oil, in scrubber water from ships, and reviewed recent ecotoxicological scientific literature on PAC toxicity to marine organisms. Our conclusion is that in areas with intense shipping there is a serious risk for negative effects on marine organisms.
Towards Gender Transformative WASH-BAT (WASH Bottleneck Analysis Tool) : Recommendations emerging from practice
No full textThis technical note aims to support sector practitioners in identifying opportunities to tackle gender inequalities in the WASH sector, particularly when working with multistakeholder processes and workshops. It does this by using as an example the Water, Sanitation, and Hygiene Bottleneck Analysis Tool (WASH BAT), which allows a greater understanding of the persistent gender barriers in the sector, and the definition of actions to tackle them. The note shares numerous good practices and short case studies emerging from several WASH BAT workshops, striving for more gender-sensitive, responsive and transformative interventions on WASH systems and service delivery. The note also provides tips and recommendations for practitioners conducting a WASH BAT (or any other multistakeholder participatory process), to ensure that all genders' voices and participation are equally represented throughout. The note starts by stating the gender gap and its relevance for achieving equal WASH access and use. After discussing case studies from the field, it ends with recommendations for integrating the perspective in WASH BATs preparations, during the workshop, in the action plans, and their follow-up.
Kartläggning av aktiviteter gällande LCA-data för miljömärknng av lätta fordon
No full textIVL har av Energimyndigheten fått i uppdrag att kartlägga nya eller planerade aktiviteter, som tillkommit sedan år 2021, som kan underlätta för en miljömärkning av lätta fordon. Fokus har varit att kartlägga LCA-relaterade aktiviteter samt att ta fram en tidslinje för dessa aktiviteter. Detta har inkluderat att identifiera potentiella relevanta standarder, metoder, branschöverenskommelser, studier, lagstiftningsförslag och märkningar. Det kan konstateras att det hänt en hel del de senaste åren. Det finns ett antal aktiviteter och initiativ med syfte att ta fram metoder och tillvägagångssätt relaterade till fordonsbranschen med kopplingar till LCA. Det kan också konstateras att flera av dessa pågår och förväntas bli klara längre fram i tiden. En del av initiativen har också blivit försenade. I rapporten har de aktiviteter och initiativ med störst sannolikhet att kunna utgöra underlag för en framtida svensk miljömärkning för lätta fordon lyfts fram tillsammans med när i tiden de förväntas finnas tillgängliga. Underlaget har sammanställts genom en litteraturstudie och genom att intervjua nyckelpersoner inom fordonsbranschen och akademi. I rapporten har två huvudsakliga scenarier tagits fram, vilka baseras på när i tiden en miljömärkning kan bli aktuell. Ett som belyser situationen om en miljömärkning skulle tas fram år 2025 och ett annat som utgår från år 2026 och framåt. I de olika scenarierna beskrivs potentiell metodik, förväntad arbetsinsats kopplad till metodiken, datatillgänglighet och kvalitet på data samt för- och nackdelar med föreslagen metodik. Gemensamma nackdelar för båda scenarier är att metodikerna som redan finns eller håller på att tas fram, bygger på frivillighet. Hur mycket specifika data från biltillverkare som kan samlas in blir därför helt beroende på tillverkarnas vilja att göra livscykelanalyser och kommunicera resultaten. Det finns fördelar med att avvakta tills det finns en LCA-metodik för personbilar från EU-kommissionen eftersom den bedöms kunna få större inflytande och tyngd än andra metodiker
Prefeasibility study: Reoxygenation of the Baltic Proper using halocline ventilation
No full textThis prefeasibility study assesses halocline ventilation as a solution to oxygenate hypoxic and anoxic bottom waters in the Baltic Proper. The method requires pumping 10,000 m³/s of water between stratified layers, demanding 600 GWh of energy annually, at an estimated cost of €50 million. While promising for mitigating eutrophication, technical barriers, including the lack of suitable submersible pumps, remain significant. Powered by offshore wind, the method’s carbon footprint (10 kg CO₂eq/kg separated phosphorus) is lower than alternative strategies, with ecological benefits such as improved habitats, increased fish reproduction, and reduced harmful algal blooms. However, risks like halocline disruption and sediment mobilization require thorough evaluation. The integration of wind energy and ecological restoration highlights the need for marine spatial planning and stakeholder dialogue to balance ecological, technical, and societal considerations. Further research and pilot studies are essential to validate its feasibility and long-term impact
Sustainable coastal zone planning and management
No full textKustnära marina ekosystem över hela världen är hotade på grund av mänskliga aktiviteter och klimatförändringar. I ramdirektivet för havsplanering (2014/89 / EU) anges att havsplanering ska stödja och underlätta hållbar tillväxt av havsbaserade aktiviteter som fiske, sjöfart och vattenbruk, och samtidigt bevara, skydda och förbättra våra marina miljöer. För att lyckas krävs data, god kunskap och noggrann planering av våra komplexa marina ekosystem. Modeller kan vara effektiva verktyg för kustzonsplanering och förvaltning eftersom de möjliggör scenariosimuleringar och icke-invasiva experiment. Tillgång till data av god kvalitet, både som indata till modeller och för modellvalidering, är viktigt för att modellresultaten ska hålla hög kvalitet. Det är dock ofta en utmaning att hitta bra dataunderlag. Målet med denna syntes var att utvärdera möjligheter och brister i hur data, modeller och planeringsverktyg används idag och hur de skulle kunna användas i framtiden. Som ett led i detta har olika modeller, planeringsverktyg och datakällor sammanställts, beskrivits och utvärderats. Nya tekniker som skulle kunna hjälpa till att fylla de luckor och brister som identifierats har beskrivits. Kan, till exempel, data och modeller kombineras och användas för att underlätta kustzonsplanering och förvaltning? Resultaten från denna syntes visar att nuvarande inventering och kartering av arter och flora i kustzonen är otillräcklig som underlag för tillförlitlig planering. Det finns ett stort antal modeller och planeringsverktyg anpassade för kustzonen, men i det flesta fall saknas grundläggande data, såsom geografiskt fördelade data över var olika arter och biotoper finns samt batymetri. Om underliggande data till modellerna eller planeringsverktygen är bristfälliga finns det en stor risk att resultat feltolkas eller övertolkas. I komplement till traditionell inventering föreslås att nya tekniker och metoder bör utforskas. Detta kan handla om att kombinera, till exempel, miljö-DNA, maskininlärningstekniker, modellering och mätningar med nya lågkostnadssensorer för att samla in geografiskt fördelade data över arter och biotoper. Resultaten från denna studie visar även att det finns stora möjligheter med att dela och återanvända data i kustzonsplanering och förvaltning, Det finns idag flera portaler där data delas, dock kan det vara svårt att hitta rätt data eftersom nödvändiga metadata ofta är bristfällig. Denna studie visar att det behövs ett system för datahantering och delning. Särskilt vill vi lyfta värdet av att arbeta med länkade data och beständiga identifierare. För att ha en chans att bevara våra kustnära ekosystem och naturvärden måste vi samla kompetens om miljö, digitalisering och näringsliv från såväl myndigheter, forskare och verksamhetsutövare. Det kommer krävas en övergripande långsiktig satsning som inkluderar utveckling av nya metoder och arbetssätt samt en förvaltningsgemensam digitalisering. Coastal marine ecosystems all over the world are under threat due to human activities and climate change. The Maritime Spatial Planning Framework Directive (2014/89/EU) states that maritime spatial planning should support and facilitate the sustainable growth of offshore activities such as fishing, shipping, and aquaculture, while preserving, protecting, and enhancing our marine environments. To succeed, data, good knowledge and careful planning of our complex marine ecosystems are required. Models can be effective tools for coastal zone planning and management, as they enable scenario simulations and non-invasive experiments. Access to good quality data both as input to models and for model validation is essential to ensure high quality model results. However, it is often a challenge to find good data. The goal of this synthesis was to evaluate opportunities and shortcomings in how data, models and planning tools are used today and how they could be used in the future. As part of this, we have compiled, described, and evaluated different models, planning tools and data sources. We have also investigated whether there are new technologies that could help fill the gaps and shortcomings identified. For example, can data and models be combined and used to facilitate coastal zone planning and management? The results from this synthesis show that the current inventory and mapping of species and flora in the coastal zone is insufficient, to serve as a basis for reliable planning. There are many available models and planning tools adapted for the coastal zone, but in most cases basic input data are missing, such as spatial data on where different species and biotopes are located as well as bathymetry. If the underlying data for the models or planning tools is deficient, there is a high risk that the results will be misinterpreted or overinterpreted. In addition to traditional inventory, new techniques and methods should be explored. This may involve combining, for example, environmental DNA, machine learning techniques, modelling, and measurements with new low-cost sensors to acquire the data of spatial distribution of species and biotopes that are missing. Furthermore, the results from this study show that there are great opportunities in sharing and reusing data in coastal zone planning and management. There are today several data portals where data is shared, however, it can be difficult to find the right data due to insufficient metadata. A system for data management and sharing is needed. In particular, we want to highlight the value of working with linked data and persistent identifiers. In order to preserve our coastal ecosystems and enable sustainable growth of offshore activities, we must gather expertise on for example environment and digitization from both authorities, researchers and business practitioners. This will require an overarching long-term investment that includes the development of new methods and techniques as well as data management.