IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Övervakning av luftföroreningar i Jönköpings län. Resultat till och med september 2006
No full textPå uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan 1989/90 då mätningarna startade, och att pH-värdet i ne-derbörd och krondropp har ökat.. Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve finns inga lika tydliga trender. Nedfallet är generellt mindre än i Skåne och Halland men avsevärt större än i länen norr och öster om Jönköpings län. Under det hydrologiska året 2005/06 var den genomsnittliga svaveldepositionen till skogsytorna 2,7 kg per hektar och år (exklusive havssaltsbidraget). Detta är betydligt mer än föregående år trots att nederbördsmängderna varit mindre, vilket innebär att halterna i nederbörden varit högre. Skillnaden är troligen relaterad till skillnader i väderlek mellan åren. Nedfallet av kväve uppgick till i genomsnitt 3,7 kg per hektar och år, vilket även det är avsevärt mer än under föregående hydrologiska år. Höga pollenhalter i luften under 2005/06 kan vara en bidragande orsak till detta. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden, omkring 5,0. De flesta lokalerna har haft låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Det hydrologiska året 2005/06 uppvisade liknande markvattensta-tus som tidigare år, förutom i Alandsryd som visade på ökade halter nitratkväve i markvatten på grund av att skogen stormfälldes i januari 2005 och i Mellby, där pH-värdena var kraftigt förhöjda, liksom kaliumhalten och ammoniumkvävehalten, medan halten oorganiskt aluminium var avsevärt lägre än vanligt. Orsakerna till förändrignarna i Mellby kommer att utredas. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 för marknära ozon så överstiger halterna målvärdet 50 µg/m3.På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan 1989/90 då mätningarna startade, och att pH-värdet i ne-derbörd och krondropp har ökat.. Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve finns inga lika tydliga trender. Nedfallet är generellt mindre än i Skåne och Halland men avsevärt större än i länen norr och öster om Jönköpings län. Under det hydrologiska året 2005/06 var den genomsnittliga svaveldepositionen till skogsytorna 2,7 kg per hektar och år (exklusive havssaltsbidraget). Detta är betydligt mer än föregående år trots att nederbördsmängderna varit mindre, vilket innebär att halterna i nederbörden varit högre. Skillnaden är troligen relaterad till skillnader i väderlek mellan åren. Nedfallet av kväve uppgick till i genomsnitt 3,7 kg per hektar och år, vilket även det är avsevärt mer än under föregående hydrologiska år. Höga pollenhalter i luften under 2005/06 kan vara en bidragande orsak till detta. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden, omkring 5,0. De flesta lokalerna har haft låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Det hydrologiska året 2005/06 uppvisade liknande markvattensta-tus som tidigare år, förutom i Alandsryd som visade på ökade halter nitratkväve i markvatten på grund av att skogen stormfälldes i januari 2005 och i Mellby, där pH-värdena var kraftigt förhöjda, liksom kaliumhalten och ammoniumkvävehalten, medan halten oorganiskt aluminium var avsevärt lägre än vanligt. Orsakerna till förändrignarna i Mellby kommer att utredas. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 för marknära ozon så överstiger halterna målvärdet 50 µg/m3
Övervakning av luftföroreningar i Jönköpings län. Resultat till och med september 2006
No full textPå uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan 1989/90 då mätningarna startade, och att pH-värdet i ne-derbörd och krondropp har ökat.. Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve finns inga lika tydliga trender. Nedfallet är generellt mindre än i Skåne och Halland men avsevärt större än i länen norr och öster om Jönköpings län. Under det hydrologiska året 2005/06 var den genomsnittliga svaveldepositionen till skogsytorna 2,7 kg per hektar och år (exklusive havssaltsbidraget). Detta är betydligt mer än föregående år trots att nederbördsmängderna varit mindre, vilket innebär att halterna i nederbörden varit högre. Skillnaden är troligen relaterad till skillnader i väderlek mellan åren. Nedfallet av kväve uppgick till i genomsnitt 3,7 kg per hektar och år, vilket även det är avsevärt mer än under föregående hydrologiska år. Höga pollenhalter i luften under 2005/06 kan vara en bidragande orsak till detta. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden, omkring 5,0. De flesta lokalerna har haft låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Det hydrologiska året 2005/06 uppvisade liknande markvattensta-tus som tidigare år, förutom i Alandsryd som visade på ökade halter nitratkväve i markvatten på grund av att skogen stormfälldes i januari 2005 och i Mellby, där pH-värdena var kraftigt förhöjda, liksom kaliumhalten och ammoniumkvävehalten, medan halten oorganiskt aluminium var avsevärt lägre än vanligt. Orsakerna till förändrignarna i Mellby kommer att utredas. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 för marknära ozon så överstiger halterna målvärdet 50 µg/m3.På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan 1989/90 då mätningarna startade, och att pH-värdet i ne-derbörd och krondropp har ökat.. Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve finns inga lika tydliga trender. Nedfallet är generellt mindre än i Skåne och Halland men avsevärt större än i länen norr och öster om Jönköpings län. Under det hydrologiska året 2005/06 var den genomsnittliga svaveldepositionen till skogsytorna 2,7 kg per hektar och år (exklusive havssaltsbidraget). Detta är betydligt mer än föregående år trots att nederbördsmängderna varit mindre, vilket innebär att halterna i nederbörden varit högre. Skillnaden är troligen relaterad till skillnader i väderlek mellan åren. Nedfallet av kväve uppgick till i genomsnitt 3,7 kg per hektar och år, vilket även det är avsevärt mer än under föregående hydrologiska år. Höga pollenhalter i luften under 2005/06 kan vara en bidragande orsak till detta. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden, omkring 5,0. De flesta lokalerna har haft låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Det hydrologiska året 2005/06 uppvisade liknande markvattensta-tus som tidigare år, förutom i Alandsryd som visade på ökade halter nitratkväve i markvatten på grund av att skogen stormfälldes i januari 2005 och i Mellby, där pH-värdena var kraftigt förhöjda, liksom kaliumhalten och ammoniumkvävehalten, medan halten oorganiskt aluminium var avsevärt lägre än vanligt. Orsakerna till förändrignarna i Mellby kommer att utredas. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 för marknära ozon så överstiger halterna målvärdet 50 µg/m3
Övervakning av luftföroreningar i Örebro län. Resultat till och med september 2006
No full textPå uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Trots minskad försurningsbelastning noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsstatus. När det gäller kvävenedfall är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve att minska till år 2010. Resultaten från hydrologiska året 2005/06 visar något högre svavelbelastning än närmast föregående år, 2,5 kg/ha som medelvärde från de båda granytorna. Nedfallet av oorganiskt kväve till marken i skogen var också något högre än tidigare; 4,0, kg/ha via krondropp. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen.På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Trots minskad försurningsbelastning noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsstatus. När det gäller kvävenedfall är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve att minska till år 2010. Resultaten från hydrologiska året 2005/06 visar något högre svavelbelastning än närmast föregående år, 2,5 kg/ha som medelvärde från de båda granytorna. Nedfallet av oorganiskt kväve till marken i skogen var också något högre än tidigare; 4,0, kg/ha via krondropp. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen
Kvicksilver och organiska miljögifter i Örserumsviken. Del 2: Efter saneringen
No full textEn omfattande sanering har utförts under 2001 - 2003 i Örserumsviken, en havsvik i Östersjön belägen söder om Västerviks tätort. Området har varit förorenat med kvicksilver och PCB som ett resultat av aktiviteter i det numera nerlagda Westerviks Pappersbruk. Även stora mängder PAH har funnits i bottensedimenten i viken. Saneringen ledde till att en ny förstärkt skyddsvall anlades på det gamla industriområdet, 166 000 m3 fibersediment togs upp och deponerades efter avvattning. Slutligen täcktes deponin med ett 1-1.5 m tjockt opåverkat moränlager för att förhindra lakning. Föreliggande rapport utgör en uppföljningsrapport från den reviderade versionen av Palm et al. (2001). Koncentrationerna av PCB i luft, mark och vatten i det sanerade området har minskat med 70-99 %, medan motsvarande koncentrationer för kvicksilver i vatten och mark har minskat med 57% respektive 99%. Hg i luft har inte förändrats nämnvärt, men låg redan från början nära bakgrundsnivåer. Koncentrationerna av PCB, PAH och Hg ligger nu under utfärdade riktvärden för förorenad mark, och för PAH även under föreslagna europeiska miljökvalitetsnormer för ytvatten. Den uppskattade spridningen av PCB och Hg från vikens vatten till Östersjön har minskat med 80 % respektive 55 %, vilket kan ställas i relation till de uppsatta projektmålen om en 90-procentig minskning av spridningen av PCB till Östersjön och en 70-procentig minskning av transporten av Hg till Östersjön. Avgången från mark till luft av PCB har minskat med drygt 99 % (att jämföra med projektmålet på 99 %), och för avgången av Hg(tot) från mark beräknas ha minskat med 85 % (projektmål: 99 %).En omfattande sanering har utförts under 2001 - 2003 i Örserumsviken, en havsvik i Östersjön belägen söder om Västerviks tätort. Området har varit förorenat med kvicksilver och PCB som ett resultat av aktiviteter i det numera nerlagda Westerviks Pappersbruk. Även stora mängder PAH har funnits i bottensedimenten i viken. Saneringen ledde till att en ny förstärkt skyddsvall anlades på det gamla industriområdet, 166 000 m3 fibersediment togs upp och deponerades efter avvattning. Slutligen täcktes deponin med ett 1-1.5 m tjockt opåverkat moränlager för att förhindra lakning. Föreliggande rapport utgör en uppföljningsrapport från den reviderade versionen av Palm et al. (2001). Koncentrationerna av PCB i luft, mark och vatten i det sanerade området har minskat med 70-99 %, medan motsvarande koncentrationer för kvicksilver i vatten och mark har minskat med 57% respektive 99%. Hg i luft har inte förändrats nämnvärt, men låg redan från början nära bakgrundsnivåer. Koncentrationerna av PCB, PAH och Hg ligger nu under utfärdade riktvärden för förorenad mark, och för PAH även under föreslagna europeiska miljökvalitetsnormer för ytvatten. Den uppskattade spridningen av PCB och Hg från vikens vatten till Östersjön har minskat med 80 % respektive 55 %, vilket kan ställas i relation till de uppsatta projektmålen om en 90-procentig minskning av spridningen av PCB till Östersjön och en 70-procentig minskning av transporten av Hg till Östersjön. Avgången från mark till luft av PCB har minskat med drygt 99 % (att jämföra med projektmålet på 99 %), och för avgången av Hg(tot) från mark beräknas ha minskat med 85 % (projektmål: 99 %)
Results from the Swedish screening 2006. Subreport 4: Pharmaceuticals
No full textPå uppdrag av Naturvårdsverket har IVL under 2006/2007 utfört en screening av läkemedel. I denna screening ingick såväl mätningar inom ett nationellt program som analys av prover som samlats in regionalt via länsstyrelserna. Målsättningen med screeningen var att bestämma förekomst av utvalda läkemedelssubstanser i olika matriser i den svenska miljön, att identifiera viktiga transportvägar samt att få en uppfattning om pågående emissioner till den svenska miljön. Läkemedel sprids framförallt via användning på sjukhus eller i hemmen samt från dess upplagring som avfall på deponier. Screeningen fokuserade därmed på reningsverk och deponier. Betydelsen av diffus spridning i urban miljö undersöktes ytterligare via provtagning av vatten, sediment och biota i centrala Stockholm. Bakgrundsnivåer av ämnena bestämdes i vatten och sedimentprover från lokaler där den humana påverkan ansågs vara marginell. För att få en uppfattning om detekterade koncentrationer kommer ifrån hushållsanvändning via avloppsströmmar analyserades även koffein, en vanligt förekommande substans i vatten från reningsverk....På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL under 2006/2007 utfört en screening av läkemedel. I denna screening ingick såväl mätningar inom ett nationellt program som analys av prover som samlats in regionalt via länsstyrelserna. Målsättningen med screeningen var att bestämma förekomst av utvalda läkemedelssubstanser i olika matriser i den svenska miljön, att identifiera viktiga transportvägar samt att få en uppfattning om pågående emissioner till den svenska miljön. Läkemedel sprids framförallt via användning på sjukhus eller i hemmen samt från dess upplagring som avfall på deponier. Screeningen fokuserade därmed på reningsverk och deponier. Betydelsen av diffus spridning i urban miljö undersöktes ytterligare via provtagning av vatten, sediment och biota i centrala Stockholm. Bakgrundsnivåer av ämnena bestämdes i vatten och sedimentprover från lokaler där den humana påverkan ansågs vara marginell. För att få en uppfattning om detekterade koncentrationer kommer ifrån hushållsanvändning via avloppsströmmar analyserades även koffein, en vanligt förekommande substans i vatten från reningsverk...
Övervakning av luftföroreningar i norra Sverige. Resultat till och med september 2006
No full textPå uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Boliden Mineral samt Älvsbyns kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på 16 platser i norra Sverige, inklusive tre fjällområden i Jämtlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt visa skillnader mellan olika områden och hur förhållandena ändras med tiden. Flertalet provytor ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna i de fyra norrlandslänen visar hydrologiska året 2005/06 låg belastning jämfört med situationen i Sverige som helhet. Depositionen av antropogent svavel var i genomsnitt 1,4 kg/ha till marken i granytorna, vilket är i nivå med föregå-ende år. Som jämförelse kan nämnas att i södra Sverige låg svaveldeposition runt 4-9 kg/ha. Liksom tidigare år var belastningen av oorganiskt kväve på öppet fält låg i jämförelse med övriga ytor i Sverige, omkring 1,7 kg/ha. Mätningarna visar en gradient med större deposition längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade i början av 1990-talet har nedfallet av antropogent svavel till marken i granytorna i princip halverats. När det gäller oorganiskt kväve är det fortfarande svårt att se tydliga trender och kväve uppvisar ofta större mellanårsvariationr. Speciella mätningar i fjällområdet visar att nedfallet av luftföroreningar var större än i centrala Norrland. Den högre depositionen beror främst på att nederbörd, dimfrekvens och vindhastighet ökar med höjden i terrängen. Markvatten har visat relativt goda förhållanden utom på några kustnära lokaler där surt markvatten har noterats. I de ytor med surast markvatten (Bäcksjö, Holmsvatten och Storsjön) har mätningarna visat minskad eller oförändrad surhetsgrad sedan mätningarna starta-de. Lufthalter mäts på fyra lokaler. Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid är lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosys-tem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler.På uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Boliden Mineral samt Älvsbyns kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på 16 platser i norra Sverige, inklusive tre fjällområden i Jämtlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt visa skillnader mellan olika områden och hur förhållandena ändras med tiden. Flertalet provytor ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna i de fyra norrlandslänen visar hydrologiska året 2005/06 låg belastning jämfört med situationen i Sverige som helhet. Depositionen av antropogent svavel var i genomsnitt 1,4 kg/ha till marken i granytorna, vilket är i nivå med föregå-ende år. Som jämförelse kan nämnas att i södra Sverige låg svaveldeposition runt 4-9 kg/ha. Liksom tidigare år var belastningen av oorganiskt kväve på öppet fält låg i jämförelse med övriga ytor i Sverige, omkring 1,7 kg/ha. Mätningarna visar en gradient med större deposition längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade i början av 1990-talet har nedfallet av antropogent svavel till marken i granytorna i princip halverats. När det gäller oorganiskt kväve är det fortfarande svårt att se tydliga trender och kväve uppvisar ofta större mellanårsvariationr. Speciella mätningar i fjällområdet visar att nedfallet av luftföroreningar var större än i centrala Norrland. Den högre depositionen beror främst på att nederbörd, dimfrekvens och vindhastighet ökar med höjden i terrängen. Markvatten har visat relativt goda förhållanden utom på några kustnära lokaler där surt markvatten har noterats. I de ytor med surast markvatten (Bäcksjö, Holmsvatten och Storsjön) har mätningarna visat minskad eller oförändrad surhetsgrad sedan mätningarna starta-de. Lufthalter mäts på fyra lokaler. Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid är lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosys-tem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler
Övervakning av luftföroreningar i Östergötlands län. Resultat till och med september 2006
No full textPå uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftför-oreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet i Östergötlands län är måttligt jämfört med andra län i södra Sverige. Under det hydrologiska året 2005/06 var depositionen av antropogent svavel till skogsmark mellan 2,2 och 3,4 kg per hektar och år på de sex lokalerna i länet. För oorganiskt kväve i krondropp var motsvarande intervall 3,5-6,4 kg per hektar och år. Två lokaler i länet har mätserier från 1991, Norrköping och Omberg. På dessa är svavelnedfallet bara ungefär en tredjedel av vad det var i början av 90-talet, vilket beror på reducerade utsläpp av svavel i Europa. För kväve finns ingen motsvarande trend eftersom kväveutsläppen kommer från mer diffusa källor, och är svårare att reducera. Markvattnets pH på ytorna i Östergötland varierar mellan 4,5 i Tatorp och 5,7 i Omberg. Den minskade försurningsbe-lastningen återspeglas i minskade halter av svavel i markvattnet, men det finns inga tydliga tecken i pH eller syraneutralise-rande förmåga (ANC) på att markvattnet är mindre försurat. Lufthalter mäts på två lokaler i länet, Solltorp och Höka. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020.På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftför-oreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet i Östergötlands län är måttligt jämfört med andra län i södra Sverige. Under det hydrologiska året 2005/06 var depositionen av antropogent svavel till skogsmark mellan 2,2 och 3,4 kg per hektar och år på de sex lokalerna i länet. För oorganiskt kväve i krondropp var motsvarande intervall 3,5-6,4 kg per hektar och år. Två lokaler i länet har mätserier från 1991, Norrköping och Omberg. På dessa är svavelnedfallet bara ungefär en tredjedel av vad det var i början av 90-talet, vilket beror på reducerade utsläpp av svavel i Europa. För kväve finns ingen motsvarande trend eftersom kväveutsläppen kommer från mer diffusa källor, och är svårare att reducera. Markvattnets pH på ytorna i Östergötland varierar mellan 4,5 i Tatorp och 5,7 i Omberg. Den minskade försurningsbe-lastningen återspeglas i minskade halter av svavel i markvattnet, men det finns inga tydliga tecken i pH eller syraneutralise-rande förmåga (ANC) på att markvattnet är mindre försurat. Lufthalter mäts på två lokaler i länet, Solltorp och Höka. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020
Övervakning av luftföroreningar i Västra Götalands län. Resultat till och med september 2006
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytor, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och kommunens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve i södra Sverige visar en gradient med större nedfall i sydväst och avtagande värden mot nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Sedan mätningarna startade 1989 har nedfallet av svavel till skogsytorna minskat till omkring en tredjedel. Någon lika tydlig trend för kväve är svår att se. Under det hydrologiska året 2005/06 var svaveldepositionen uppmätt via krondropp på samma nivå som närmast föregående tre år. Depositionen till skogsytorna var i medeltal 4,0 kg antropogent svavel per hektar. Nedfallet av kväve via krondropp var något högre än tidigare, 6,8 kg/ha. Under de senaste tre åren har kväve uppvisat nedfall i nivå med eller högre jämfört med tidigare år under nittiotalet, om man tar hänsyn till nederbördsmängderna Dock är nedfallet lägre än vad det var på 80-talet. Trots minskat nedfall av svavel under mätseriens gång var markvattnet i undersökta lokaler surt, med pH-värden mellan 4,5 och 5,1. De flesta ytor har dessutom fortfarande förhöjda halter av oorganiskt aluminium, som kan orsaka skador i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Hensbacka. Under 2005/06, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler.På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytor, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och kommunens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve i södra Sverige visar en gradient med större nedfall i sydväst och avtagande värden mot nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Sedan mätningarna startade 1989 har nedfallet av svavel till skogsytorna minskat till omkring en tredjedel. Någon lika tydlig trend för kväve är svår att se. Under det hydrologiska året 2005/06 var svaveldepositionen uppmätt via krondropp på samma nivå som närmast föregående tre år. Depositionen till skogsytorna var i medeltal 4,0 kg antropogent svavel per hektar. Nedfallet av kväve via krondropp var något högre än tidigare, 6,8 kg/ha. Under de senaste tre åren har kväve uppvisat nedfall i nivå med eller högre jämfört med tidigare år under nittiotalet, om man tar hänsyn till nederbördsmängderna Dock är nedfallet lägre än vad det var på 80-talet. Trots minskat nedfall av svavel under mätseriens gång var markvattnet i undersökta lokaler surt, med pH-värden mellan 4,5 och 5,1. De flesta ytor har dessutom fortfarande förhöjda halter av oorganiskt aluminium, som kan orsaka skador i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Hensbacka. Under 2005/06, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler
Övervakning av luftföroreningar i Kalmar län. Resultat till och med septem-ber 2006
No full textPå uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande mo-dellberäkningar av svavel och kväve. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Nedfallet av svavel i skog under oktober 2005 till september 2006 ligger något högre än de närmast föregående åren. Till marken i de tre granytorna deponerades 3,7 kg antropogent svavel per hektar,vilket är något högre än året innan. Mätning-arna i markvatten visar ökad försurningsgrad i markvatten från Ottenby under senare år. För nedfallet av kväve är det svårt att se en tydlig minskning. Med nederbörden vid Rockneby deponerades 5,9 kg kväve, varav 4,6 kg oorganiskt och 1,3 kg organiskt kväve. Halterna av marknära ozon under 2006 understeg gränsvärdet i EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen, som skall gälla från 2010, vid samtliga lokaler. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020, att medelhalten under sommarhalvåret skall understiga 50 µg/m3, överskreds målnivån vid samtliga fyra lokaler under 2006.På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande mo-dellberäkningar av svavel och kväve. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Nedfallet av svavel i skog under oktober 2005 till september 2006 ligger något högre än de närmast föregående åren. Till marken i de tre granytorna deponerades 3,7 kg antropogent svavel per hektar,vilket är något högre än året innan. Mätning-arna i markvatten visar ökad försurningsgrad i markvatten från Ottenby under senare år. För nedfallet av kväve är det svårt att se en tydlig minskning. Med nederbörden vid Rockneby deponerades 5,9 kg kväve, varav 4,6 kg oorganiskt och 1,3 kg organiskt kväve. Halterna av marknära ozon under 2006 understeg gränsvärdet i EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen, som skall gälla från 2010, vid samtliga lokaler. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020, att medelhalten under sommarhalvåret skall understiga 50 µg/m3, överskreds målnivån vid samtliga fyra lokaler under 2006
Övervakning av luftföroreningar i Hallands län. Resultat till och med september 2006
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. Mätningarna startade 1987. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition.Dessa redovisas på IVL's hemsida under hösten 2007. Mätningarna visar liksom tidigare relativt stor belastning av svavel och kväve, som är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Halland tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Till marken i de fem granytorna var nedfallet knappt 5,5 kg svavel och 15 kg oorganiskt kväve per hektar. Detta är betydligt mer än vad skogsmarken tolererar på lång sikt. Det är fortfarande en bit kvar till målen för förväntad belastning år 2010. För att nå dessa, är det viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs. Flera lokaler visar fortsatt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet och även ammonium visar förhöjda halter på flera lokaler under senare år. Detta indikerar att kvävebalansen i marken är störd, vilket medför risk för betydande utlakning av kväve från skogsmarken. Markvatten från Halland bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Timrilt det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det gränsvärde som skall gälla från 2020 och det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m3.På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. Mätningarna startade 1987. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition.Dessa redovisas på IVL's hemsida under hösten 2007. Mätningarna visar liksom tidigare relativt stor belastning av svavel och kväve, som är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Halland tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Till marken i de fem granytorna var nedfallet knappt 5,5 kg svavel och 15 kg oorganiskt kväve per hektar. Detta är betydligt mer än vad skogsmarken tolererar på lång sikt. Det är fortfarande en bit kvar till målen för förväntad belastning år 2010. För att nå dessa, är det viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs. Flera lokaler visar fortsatt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet och även ammonium visar förhöjda halter på flera lokaler under senare år. Detta indikerar att kvävebalansen i marken är störd, vilket medför risk för betydande utlakning av kväve från skogsmarken. Markvatten från Halland bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Timrilt det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det gränsvärde som skall gälla från 2020 och det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m3