IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Nedfall och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet, 2000/01 - 2022/23 Årsrapport 2024 åt Rönnskärsverken
No full textSedan mitten av 1980-talet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB, på uppdrag av Boliden Mineral AB, genomfört undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve och metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, cirka 15 km sydsydväst om Rönnskärsverken. Denna rapport jämför resultaten från mätningarna 2022/23 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar från och med år 2000/01, samt med andra relevanta mätningar inom Krondroppsnätet och den nationella miljöövervakningen rörande metaller. Rapporten inkluderar även jämförelser av nedfall och emissioner av svavel och vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och från medlemsländerna inom EU inklusive Storbritannien (EU27 + UK). Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet och beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet.NEDFALL PÅ ÖPPET FÄLT OCH VIA KRONDROPPUnder det hydrologiska året 2022/23 observerades generellt högre nedfall av metaller från april till september, både i nederbörd och krondropp, medan den lägsta depositionen av metaller noterades i februari 2023. Den högsta depositionen under året uppmättes i april i öppet fält av aluminium (13 g/ha). Aluminium var också den metall som hade högst årsdeposition, med 74 g/ha i öppet fält under 2022/23. Trots detta har depositionen av aluminium minskat signifikant sedan början av 2000-talet. Krom visade den största minskningen i deposition under perioden, 2000/01-2022/23, med en minskning på 94% i öppet fält.Även svavelnedfallet har minskat betydligt genom åren. Under 2022/23 var svavelnedfallet i krondroppet vid Holmsvattnet endast 1,2 kg/ha, vilket är mycket lågt jämfört med tidigare år.För kväve uppmättes det högsta nedfallet i nederbörd på öppet fält i augusti 2023, följt av april 2023. Det oorganiska kvävenedfallet var 1,4 kg per hektar under 2022/23. Totalt kvävenedfall till barrskogen vid Holmsvattnet var dock högre, uppmätt till 1,7 kg per hektar under samma period.AVRINNINGAvrinningsmängden vid Holmsvattnet fortsatte att minska under 2022/23, samtidigt som färgtalet på vattnet ökade något. De högsta halterna och transporterna av metaller mättes för aluminium, zink, barium och krom, i linje med tidigare år. Från 2021/22 till 2022/23 ökade halterna för alla dessa metaller, förutom för barium och kadmium. Trots detta observerades en minskning i transporten för samtliga metaller, förutom zink, vilket sannolikt kan kopplas till den minskade avrinningsmängden. MARKVATTENUnder 2022 var pH-värdet i markvattnet vid Holmsvattnet mellan 5,4 och 5,7, vilket indikerar att vattnet var på gränsen mellan låg och måttlig surhet. Halten av toxiskt oorganiskt aluminium var fortsatt förhöjd under 2023, en trend som började observeras redan 2020. Orsakerna bakom de höga halterna av oorganiskt aluminium är fortfarande okända. Trots detta visade markvattnet vid Holmsvattnet en positiv syraneutraliserande förmåga (ANC), vilket tyder på en viss buffrande förmåga. De enda statistiskt signifikanta förändringarna i markvattnet, vid den nya mätplatsen efter flytt 2013, mellan 2013 och 2023 var en ökning av oorganiskt aluminium och en minskning av sulfatsvavelhalter. EMISSIONER OCH JÄMFÖRELSER MELLAN OLIKA MÄTPLATSER Nedfallet av metaller såsom arsenik, kadmium, koppar, bly, zink samt svavel vid Holmsvattnet har analyserats och jämförts med emissioner från Rönnskärsverken, Sverige, och EU27+UK. Jämförelser har också gjorts med mätningar vid svenska bakgrundsstationer inom miljöövervakningen. Från 2000/01 till 2022/23 har emissionerna av de flesta metaller i Sverige och EU minskat avsevärt, med minskningar på 13–63%, förutom för koppar där förändringen ej varit signifikant. Inte heller arsenik eller zink har visat någon signifikant förändring i emissionsnivåer. Jämförelser har också gjorts med mätningar vid svenska bakgrundsstationer inom miljöövervakningen. De metaller som generellt är högre vid Holmsvattnet än vid bakgrundsstationerna är arsenik och bly.Vid Holmsvattnet har nedfallet på öppet fält visat på en signifikant minskning enbart för zink med 71%. I krondropp har alla metallers nedfall minskat med mellan 37 och 78%. Specifikt för arsenik och bly är att nedfallet var högre vid Holmsvattnet jämfört med vid svenska bakgrundsstationer, medan det för övriga metaller överensstämde med halterna vid bakgrundsstationerna.Svavelnedfallet har varit relativt lågt i norra Sverige jämfört med andra delar av landet, men högre vid Norrlands kustland, särskilt vid Holmsvattnet. Svavelemissionerna från Rönnskärsverken har inte minskat i samma utsträckning som för hela Sverige eller EU27+UK, där en kraftig minskning har skett sedan år 2000. Mellan de första tre åren av 2000-talet jämfört med de tre senaste åren har Sverige och EU27+UK sett en minskning av svavelemissioner på 64% respektive 83%, medan Rönnskärsverkens minskning varit 20%.Svavelnedfallet vid Holmsvattnet, som påverkas både av långdistanstransporterade luftföroreningar och lokala utsläpp, har också minskat signifikant sedan början av 2000-talet, med en minskning på 49% i krondropp och 64% i öppet fält.Research funders: Boliden Mineral AB.</p
HVO100 i ljuset av Sveriges och EU:s nya klimatpolitik
No full textI den här rapporten presenteras en analys hur marknaden för drivmedlet HVO100 kan utvecklas i närtid (2024–2027) och på längre sikt fram till 2030, samt vilken betydelse HVO100 kan få i ljuset av Sveriges och EU:s nya klimatpolitik. Rapporten är tänkt att fungera som underlag för aktörer som funderar på vilken roll HVO100 kan spela för deras verksamhets klimatomställning. I rapporten visar jag att HVO-marknaden idag och fram till ungefär 2027 skiljer sig avsevärt från de senaste åren, med ett betydligt större utbud och lägre priser på både HVO och HVO100. Detta beror huvudsakligen på ökat utbud på den globala marknaden, och inte på förändringen av reduktionsplikten. I rapporten visar jag också att EU:s klimatpaket Fit for 55 tillsammans med nationella klimatstyrmedel kommer kunna få stor betydelse för HVO100-marknden mellan 2027 och 2030. Hur det kommer påverka är dock oklart, eftersom det än så länge saknas beslut om avgörande delar av styrmedelsmixen. Jag konstaterar däremot att det behövs nya eller skärpning av befintliga nationella styrmedel för att klimatmålen till 2030 ska kunna nås. EU:s styrmedel, exempelvis utsläppshandelssystemet EU ETS2, kommer inte vara tillräckligt. En viktig fråga rör huruvida HVO100 kommer bidra till additionell klimatnytta i ett läge där fossila drivmedlen omfattas av utsläppshandelssystem. Utifrån diskussion med drivmedelsleverantörer konstaterar jag att det beror på hur starka incitament handelssystemen ger leverantörerna att ersätta fossila drivmedlen. Ifall de får starka incitament kommer HVO100 ha en mindre betydelse för den totala klimatpåverkan, om inte gäller det omvända. Avslutningsvis konstaterar jag att införandet av Fit for 55 kommer göra frivilliga utsläppsminskningar – exempelvis att tanka HVO100 – viktigare och inte tvärtom. Det här beror på att det saknas tillräckliga styrmedel för att målen som ingår i Fit for 55 ska nås, samtidigt som det finns stor risk att de system som införs inte kommer prestera tillräckligt om medlemsstater och enskilda aktörer inte är beredda att betala extra för klimatsmarta alternativ
Försurning och övergödning i Hallands län Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Hallands län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/).Hallands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1987. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar i länet under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) 2022/23, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Hallands län.Under det hydrologiska året 2022/23 bedrevs mätningar vid fem platser i länet, från Kullahus på Hallandsåsen i söder till Söstared i nordligaste Halland. Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt, samt aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Vid mätplatsen i Timrilt var det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve 10 kg/ha under 2022/23, vilket är det lägsta värdet som uppmätts sedan mätstarten 1996. Kvävenedfallet har minskat under den senaste 20-årsperioden. Vid Timrilt har det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve minskat med 40 % sedan 2001/02. Trots minskningen är nedfallet vid Timrilt fortfarande högre än den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) har regelbundet förekommit i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland, och stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007), har ytterligare ökat på nitratkvävehalterna i markvattnet, exempelvis vid Borgared. Halterna av nitrat i markvattnet har dock minskat vid flera platser, både i ostörd och stormskadad skog, och halterna under de tre senaste åren har varit låga. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten. Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtSvavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2022/23 var svavelnedfallet som högst strax över 1 kg per hektar. Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken på återhämtning från försurning, med ökande pH och ANC, samtidigt som halterna av toxiskt oorganiskt aluminium minskar. Fortfarande ligger ANC under noll vid samtliga mätplatser i länet. Att det vatten som lämnar skogsmarken har dålig buffringskapacitet kan vara en förklaring till den långsamma återhämtningen från försurning i sjöar och vattendrag i Halland
Färdplan för en säker arbetsmiljö vid insamling och reparation för återbruk av elektronik : Ett forskningsprojekt om arbetsmiljön i den gröna omställningen
No full textProjekt har studerat arbetsmiljöns förutsättningar i verksamheter för insamling och reparation av elektronik för återbruk, vilket omsatts i en färdplan. Genom intervjuer med deltagare från ett företag för återbruk och två återvinningscentraler, har organisatoriska processer undersökts. Även kemiska exponeringar som förekommer i respektive arbetsmiljö har kartlagts. 12 arbetsmiljöutmaningar inom 6 olika områden har identifierats och förslag ges på tillvägagångssätt för att hantera dessa
Karakterisering av emissioner från hållbara flygbränslen och Jet A1 bränsle i turbojet motor
No full textAviation contributes to air pollution and significantly impacts climate change. Sustainable aviation fuels (SAFs) offer a potential solution to reduce the CO2 emissions with possible co-benefit of reducing emissions of particles. This study evaluates emissions of a turbojet engine using conventional Jet A1 fuel, Biojet fuel (ATJ-SKA), hydrotreated vegetable oil (HVO), and their blends. Emissions of particulate matter, gaseous pollutants (NOx, CO, THC), polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs), volatile organic compounds (VOCs) and aldehydes were measured across different engine loads (Taxi, Cruise and Take-Off). The results show that SAF, particularly neat Biojet and HVO, significantly reduced particle emissions by 20 – >99% compared to Jet A1, especially in the taxi mode in case of the Biojet fuel, mixed results were obtained for VOCs and PAHs, while aldehyde emissions increased with SAF use. Biojet exhibited improved engine performance at take-off, but fuel blends showed mixed effects on efficiency. The study has shown that SAFs present a promising route to reducing aviation's environmental footprint, with co-benefit of reduced impact on air pollution from particle emissions. Further research is required especially on impact of fuel blends on engine performance and emission characterization.Luftfarten bidrar till luftföroreningar och har en betydande påverkan på klimatförändringar. Hållbara flygbränslen (SAF) erbjuder en potentiell lösning för att minska utsläppen av fossil koldioxid med möjliga fördelar i form av minskade utsläpp av partiklar. Denna studie utvärderar utsläpp från en turbojetmotor som använder konventionellt Jet A1-bränsle, Biojetbränsle (ATJ-SKA), hydrerad vegetabilisk olja (HVO) och deras blandningar. Utsläpp av partiklar, gasformiga luftföroreningar (NOx, CO, THC), polycykliska aromatiska kolväten (PAH), flyktiga organiska föreningar (VOC) och aldehyder mättes vid olika motorbelastningar (Taxi, Cruise och Take-Off). Resultaten visar att SAF, särskilt rent Biojetbränsle och HVO, minskade partikelutsläpp med 20 – >99 % jämfört med Jet A1 med största minskningen i Taxi-läget för Biojetbränslet. Blandade resultat erhölls för utsläpp av VOC och PAH, medan aldehydutsläppen ökade vid användning av SAF. Biojetbränsle uppvisade förbättrad motorprestanda vid Take-Off medan bränsleblandningar visade blandade effekter på motorprestandan. Studien har visat att SAF utgör en lovande väg för att minska flygets miljöpåverkan, med den extra fördelen att minska negativa påverkan på luftkvalitet genom minskat partikelutsläpp. Ytterligare forskning krävs, särskilt om bränsleblandningarnas påverkan på motorprestanda och emissionskarakterisering
Uni- och multiderivata metoder för upptäckt av avvikelser i dammar
No full textDammövervakning är ett stort och viktigt område för svenska dammägare. Det är en utmaning att kontinuerligt övervaka en dammkonstruktion med dess givare och snabbt kunna reagera på förändringar som visar på en avvikelse i dammen. Rapporten behandlar metoder för datorbaserad upptäckt av givar- och kommunikationsfel samt tillämpning av multivariata metoder för att upptäcka och visualisera avvikande tillstånd för en damm.Rapporten är en redovisning av det tredje av en rad forskningsprojekt. Projektet har drivits av IVL Svenska Miljöinstitutet AB under 2022–2023. Alla projekt har finansierats av Energiforsk och Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårds-forskning (SIVL) och har som mål att implementera övervakning, detektion och visualisering av givarfel samt övergripande tillståndsövervakning av dammar inklusive varning när tillståndet rör sig mot icke normalt område. Ett syfte för detta projekt har varit att fördjupa kunskapen kring de metoder vi använder genom att komplettera med ytterligare en fallstudie som är av annan karaktär än de tidigare, både gällande dammen och dess övervakningsgivare. Ett andra syfte har varit att öka kunskapen och kompetensen både på bredden och på djupet för branschen. Ett tredje syfte har varit att hitta sätt att öka lättillgängligheten av de resultat som våra metoder ger.I de tidigare två projekten i serien har vi utvecklat och installerat en generell övervakningsapplikation som körs i realtid hos två av dammägarna, med dataöverföring från och till deras signaldatabaser. Vi har utvecklat metoder för fristående övervakning av enskilda signaler, univariat övervakning samt påbörjat utveck-lingen av multivariat övervakning. I det här projektet har de samlade erfarenheterna använts för att ansluta en tredje damm, fallstudie III, och för att fortsätta utvecklingen av metodiken. En stor del av projektet har också ägnats åt resultat¬spridning i form av webbinarier, en djupare kurs för personal hos kraftbolagen om den använda metodiken och den bakomliggande teorinProjektserien har nu tre fallstudier, och genom anläggningsägarna har projektet fått tillgång till mer än 5 års historiska data för respektive damm. Dessa data ligger till grund för vidare utveckling och utvärdering av övervakningsmetoderna. Att samla in, bygga upp en gemensam förståelse av och förbehandla dessa data kräver mycket tid och ett gott samarbete mellan dataspecialister och dammägare, en grund som nu är lagd. Denna rapport publiceras både i Energiforsks rapportserie och i IVL:s rapportserie B.Dam monitoring is a large and important area for Swedish dam owners. It is a challenge to continuously monitor a dam construction with its sensors and be able to quickly react to changes that indicate a deviation in the dam. The report covers methods for computer-based detection of sensor and communication errors and the application of multivariate methods to detect and visualize anomalous states for a dam.The report is an account of the third of a series of research projects. The project has been run by IVL Swedish Environmental Research Institute AB during 2022–2023. All projects have been funded by Energiforsk and the SIVL foundation and with the aim to implement monitoring, detection, and visualization of sensor errors as well as overall condition monitoring of dams including warnings when the condition is moving towards a non-normal area. One purposes of this project has been to deepen the knowledge of the methods through an additional case study which has a different character both regarding the dam and its monitoring sensors. A second purpose has been to increase knowledge and competence both in breadth and depth for the involved industry. A third purpose has been to find ways to improve the accessibility of the results that our methods provide.In the previous two projects in the series, it was reported how we developed and installed a general monitoring application that runs in real time at two of the dam owners with data transfer from and to their signal databases. We have developed methods for independent monitoring of individual signals, univariate monitoring and started the development of multivariate monitoring.In this project, the accumulated experience has been used to connect a third dam, Case Study III, and to continue the development of the methodology. A large part of the project has also been devoted to dissemination of results in the form of webinars, a deeper course for staff at the power companies on the methodology used and the underlying theory.The project series now has three case studies and through the plant owners the project has gained access to more than 5 years of historical data for each dam. These data form the basis for further development and evaluation of monitoring methods. Collecting, building a common understanding of and pre-processing this data requires a lot of time and good cooperation between data specialists and dam owners, a foundation that has now been laid. This report is published both in Energiforsk's report series and in IVL's report series B.Other funders:Energiforsks program för Dammsäkerhet.</p
Reaktivering av aktivt kol för den svenska VA-sektorn. : Så säkrar vi framtidens behov – kartläggning och utredning
No full textDenna rapport undersöker möjligheten att utföra reaktivering av aktivt kol i Sverige för VA-huvudmännens behov vid vattenverk och avloppsreningsverk. Den innefattar i första hand en kartläggning av framtida behov av aktivt kol och en översiktlig beskrivning av en reaktiveringsprocess. Den tittar även på ägarform för att etablera en reaktiveringsanläggning och möjliga lokaliseringar. I Sverige och Europa kommer flera vattenverk och avloppsreningsverk behöva tillföra ytterligare reningssteg till följd av bland annat nya dricksvatten- och avloppsdirektiv, där användning av aktivt kol som granulerat aktivt kol (GAK) representerar en av de mest etablerade teknikerna i Europa. GAK adsorberar mikroföroreningar och behöver bytas ut eller reaktiveras då kolet blir mättat. I dag sker ingen omfattande nationell reaktivering av aktivt kol i Sverige. Större reaktiveringsanläggningar finns bland annat i Belgien och Tyskland. I Sverige finns endast en anläggning för reaktivering av förbrukat aktivt kol för dricksvattenberedning, vid vattenverket Alelyckan hos Kretslopp och Vatten i Göteborg. Anläggningen har nått sin livslängd och kommer att behöva förnyas inom en inte alltför lång tid. En nationell reaktivering av aktivt kol för den svenska VA-sektorn skulle kunna bidra till en effektiv resurshushållning och säkerställa tillgången av aktivt kol. Enligt projektgruppens bedömning landar det totala kolbehovet från år 2040 för Sveriges framtida vattenverk och avloppsreningsverk i ett intervall från 21 000 ton till 35 000 ton per år. Det innebär 13 500 ton till 24 000 ton per år vid vattenverk för avlägsnande av färg, lukt och smak och utökad PFAS-rening. För avloppsreningsverk motsvarar kolbehovet ett intervall från 7 500 ton till 11 000 ton per år för den avancerade reningen från mikroföroreningar såsom läkemedelsrester. Genom att etablera en eller flera reaktiveringsanläggningar med termisk reaktivering kan det framtida kolbehovet täckas, samtidigt som miljöpåverkan från kolanvändning kan minskas. Detta kan ske genom att minska användning av jungfruligt aktivt kol och långväga transporter till reaktiveringsanläggningar utomlands. Det finns även en potential för egenproducerat kol, särskilt aktiverat biokol från organiska restprodukter som avloppsslam, men det kvarstår arbete inom både forskning och utveckling innan denna potential kan realiseras fullt ut. En etablering av reaktiveringsanläggningar kan ske genom både kommunala och privata aktörer, men deras drivkrafter och förutsättningar skiljer sig delvis åt. Kommunala aktörer drivs till stor del av det egna behovet av att reaktivera kol. Om en sådan anläggning ska verka på en marknad och acceptera kol för reaktivering från andra kommuner än de som äger den, kan det uppstå olika utmaningar beroende på de externa mängderna och ägarstrukturen för anläggningen. Privata aktörer kommer att fatta sina beslut utifrån bedömd lönsamhet. Oavsett ägarform är mängden genererat kol, tillgänglig mark och energi samt infrastruktur viktiga faktorer som avgör om framtida etableringar kommer till stånd. Denna rapport har endast fokuserat på det svenska kolbehovet. Det finns också ett kolbehovvåra grannländer såsom Finland, Norge och Danmark. En framtida reaktiveringsanläggning i Sverige kan eventuellt stödja aktörer i våra grannländer, vilket behöver utredas vidare.Commissioned By: Sweco Environment AB.</p
Role of Port Authorities in green energy supply for transports chains - The way towards a green bunkering and charging strategy for ports and emission free inland waterways connecting a seaport with the hinterland
No full textWhat are required for ports to offer hydrogen-based fuels and electrical solutions to ships? What actors are involved that play a crucial role in the realization? Not all ports can be energy hubs, but ports that offer alternative fuels, onshore power supply and charging of batteries can have a strategic advantage in the future. This report includes the development of emission-free inland waterways and a green bunkering and charging strategy for ports. The focus is on the role of port authorities, but also other perspectives are important, as a shift from fossil fuels to low-carbon fuels requires collaboration among many actors. Therefore, the scope also involves the perspectives of shipping companies, port authorities, terminal operators, energy companies/producers, technology providers and authorities. This report provides a comprehensive overview of alternative fuels and charging facilities for low-carbon shipping, and explores the development over time, including various aspects such as technical description and maturity level, national production capacity, infrastructure and storage needs, and environmental, economic and safety aspects. The report covers techno-economic assessment of renewable fuels such as methanol, hydrogen, and ammonia, including capital and operational costs, cost/benefit analysis, and sensitivity analysis. Furthermore, the report contains discussions about the national, EU, and IMO policies and funding programs related to sustainable shipping. Almost all ships today still use conventional fuels of fossil origin. This is expected to change, but the uptake of renewable fuels will be slow the forthcoming years due to insufficient fuel production capacity, technical immaturity and slow implementation of regulation and requirements. Prerequisite for the shift is increased energy efficiency, because future low-carbon fuels will be more expensive and with limited production capacity initially. Renewable fuels to replace existing fossil fuels and measures to reduce the greenhouse gases of shipping included in this report are biofuels, methanol, hydrogen and ammonia, and battery electric and wind propulsion. Further, important driving forces and enablers for the development of low-carbon marine fuels and electric solutions are also highlighted.This report gives directives to promote sustainable shipping, including descriptions of and guidelines for 1) low-carbon shipping on inland waterways, and 2) a strategy for bunkering and charging of ships in ports for a specific country or region. The first part addresses the Lithuanian Inland Waterway Authority’s project of a fully electrified sea transportation system along Nemunas River between Kaunas to Klaipeda. The Guideline for low-carbon shipping on inland waterways represent a comprehensive framework aimed at reducing the carbon footprint associated with inland water transportation, with the objective to establish clear directives and best practices. The second part includes the development of a Swedish bunkering and charging strategy, with an assessment of present and potential future supply and demand of fuel production sites, bunkering and charging facilities based on annual port call statistics in all Swedish ports. The objective of the guideline for the national bunkering and charging strategy is to provide other countries around the Baltic Sea with a methodology to analyse supply and demand of energy in ports to serve the shipping industry, but also surrounding industries and terminal equipment, today and in the future. The purpose of these guidelines is to provide a roadmap for stakeholders in shipping to move towards low-carbon operations and contribute to the necessary reduction of ship and port emissions. The following conclusions are highlighted:1. No silver bullet – several fuels and solutions will be available in the future and complement each other. 2. Ships’ emissions need to be greatly reduced – and it is urgent! 3. Likely development with a shift from centralised to more local production and bunkering, with synergies/competition between shipping and land-based industries.4. Policies and regulations are required and essential for supporting development of renewable fuels and reducing ship emissions.5. Pilot project and financial support is needed to prepare for full scale transformation. 6. Costs in all parts of the supply chain need to be reduced for renewable fuels to be competitive. 7. Cooperation among many actors is required and increased knowledge to grasp the quick development. 8. Business opportunities ahead! Commissioned By: Hafen Hamburg Marketing e.V. (HHM).</p
Identification and quantification techniques for microplastics: strengths, weaknesses, and recommendations for harmonisation
No full textThis report addresses the critical need for standardised methods in microplastic (MP) monitoring to meet the European Union’s goal of reducing environmental MPs by 30% by 2030. Differing definitions of MPs, such as size classifications from EU agencies, ISO, and Swedish EPA complicate data consistency. The report stresses the need for unified standards for MP sampling and analysis to streamline data collection and thereby enable data comparisons. It highlights current challenges in achieving reproducible and comparable MP data due to diverse methods in sampling (across all environmental matrices including water, sediment, biota, and air), sample processing, and detection of MPs. The report discusses sampling methods used for each different environmental matrix (water, sediment, biota, and air) and points out where standardised protocols exist or are lacking. Consistent protocols, including aspects such as standardised mesh sizes and sampling volumes, are recommended to facilitate reliable comparisons between studies. The report covers all types of sample processing methods ranging from simple single-step processes to complex multi-step procedures and the associated principles. The report emphasizes selecting minimally invasive processes to reduce degradation of already fragile MP collected from field. The four most used methods to detect and quantify MP in the environment, visual analysis, Fourier-transform infrared spectroscopy (FTIR), Raman spectroscopy, and pyrolysis-gas chromatography-mass spectrometry (Py-GC-MS), are also described. Each method has associated strengths and weaknesses, including compromises when analysing the priority source of MPs (i.e., tyre wears, paint flakes, textile fibres, and secondary MPs). A table summarising these strengths and weaknesses in detail is provided. Harmonising spectral libraries and improving access to reference materials could help address limitations in the accuracy of polymer identification. In the future, standardised interlaboratory comparison between different accredited laboratories performed regularly for different MP sample matrices are needed to ensure data quality and comparability.The report underscores the importance of quality control and quality assurance practices such as field and processing blanks and recovery tests to ensure data accuracy. Finally, the report recommends potential future work which can help standardise each MP analysis component along the process pipeline to support EU efforts to monitor and mitigate plastic pollution effectively
Life cycle assessment of mechanical textile recycling in Sweden
No full textThis report presents a screening life cycle assessment (LCA) of a potential, future mechanical textile recycling system located in Sweden. The report is based on rough assumptions, data estimates and scenarios exploring the influence of uncertainties regarding, for example, the location of the recycling plant (influencing the transport distances), the need for constructing new infrastructure for the recycling plant, the need to sort the incoming feedstock, the electricity mix used at the recycling plant, and fuel type used in transports. The main conclusions of the report are as follows: 1. The results, in terms of climate impact, energy demand, and fossil resource use, for mechanically recycled fibres, are in the lower range, or about an order of magnitude lower, compared to the results of production of primary fibres. Although the results of this kind of screening LCA of a future production system are inherently uncertain, the results strongly indicate that establishing mechanical recycling of textiles in Sweden has a high potential to contribute to reduced environmental impact in the textile sector. 2. As mechanically recycled fibres often rely on blending with a substantial share of primary fibres in yarn spinning, the environmental impact of the final yarn will depend on the environmental impact of the primary fibres used for blending. 3. The studied uncertainties substantially influence the environmental impact of the recycled fibres. These uncertainties regards the location of the recycling plant (influencing the transport distances), the need to build new infrastructure for the recycling plant, the need to sort incoming feedstock, the electricity mix used at the recycling plant, and the fuel type used in transports of materials to and from the recycling plant. These parameters are important to consider when developing, designing, and operating a mechanical recycling plant in Sweden. But even with relatively long transportation distances, new infrastructure, (manual and automatic) pre-sorting, mostly fossil fuels used in transports and an electricity mix with high climate impact, the environmental impact of the mechanically recycled fibres are in the lower range of, or substantially lower than, the environmental impact of most primary fibres. 4. The fact that mechanical recycling in Sweden is expected to be powered by an electricity grid mix with relatively low climate impact makes a big difference in terms of the climate impact. A location in a region with a grid mix with higher climate impact, such as the (current) European grid mix, would increase the climate impact of the recycled fibres with about 200 kg CO2 eq. per t fibres – which would still result in fibres with low climate impact compared to most primary fibres. 5. The sensitivity analysis, based on a Monte Carlo analysis, showed that the climate impact results are relatively stable with regard to the distance for the transports to and from the recycling plant, the amount of electricity used in the recycling plant, and the material loss at the recycling plant. Although these are important parameters to keep track of to ensure as low climate impact as possible, they seem not to be critical for the climate-impact viability of the recycled fibres. The present report is based on likely circumstances and technologies available today. Potential future changes are not accounted for. Furthermore, the impact categories selected for this study relate to energy-related issues – climate impact and resource constraints – as these are expected to be the main issues of mechanical textile recycling. There are other impacts that are also important, especially when discussing the environmental impact of mechanically recycled fibres in comparison to primary biobased fibres such as – for example water deprivation and impacts on land use. The LCA was conducted within the BioInnovation project “Mechanical textile recycling – Roadmap for Swedish processing capacity” and considered data and scenarios on business cases on mechanical textile recycling developed within the project. The LCA and its results were intended primarily for internal project work, but the work is made public in this report as the results may also be relevant for external actors interested in developing or investing in a future textile recycling plant within or outside of Sweden.