IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
A comparison of emissions from ethanol and petrol fuelled cars. Health risk assessment for Västra Götaland.
No full textThis report is only available in Swedish.Facing the problems with global warming and the diminishing supplies of oil, alternative fuels are becoming more and more important for road traffic. One fuel that has been used for several years is ethanol (E85). The main discussion points regarding the environmental performance for ethanol as a fuel are related to the production. However, there are also some notable differences in the emissions between E85 and petrol fuelled vehicles. This relates to some extent to the emissions of nitrogen oxides (NOX) and particulate matter (PM) but mainly to the composition of the emitted organic compounds.These differences in emissions will potentially give different impacts on health and on the environment. This can be both through risks linked to the primary emissions and to secondary products formed in the atmosphere. In order to assess the health risks it is necessary to calculate the emissions in space and time, describe the dispersion and chemical reactions taking place in the atmosphere and to calculate the exposure to humans.In the present study two fuel scenarios for passenger cars are studied; one where the cars with Otto engines run on petrol and one where they run on E85. Two emission scenarios for 2020 are constructed and dispersion modelling is applied to obtain the human exposure to key pollutants. The dispersion modelling is performed with the EMEP model for extended Europe and the data obtained are used as boundary conditions for the model for the Västra Götaland Region. In the latter, detailed traffic and emissions scenarios are used together with the TAPM model to obtain concentration levels and population exposure. The differences in health impacts are then assessed.The differences in emission factors reflect in differences in emissions. The emission calculations for all Swedish road traffic show a decrease for the E85 scenario relative to the petrol scenario of 6.5% for NOX, 3.4% for PM2.5, 67% for benzene. For acetaldehyde there is an increase of 770%. The differences obtained from the TAPM modelling show decreased levels of NOX, ozone and benzene with E85 and increased levels of acetaldehyde. For the latter the increase may be up to 80%, while NOX and ozone show decreases of up to a few per cent and a few tenths of per cent, respectively. The health risk assessment shows decreased health risks in the E85 scenario relative the all-petrol scenario, due to the decreased NOX exposure, correlated with both preterm deaths and asthma. However, NOX may be mainly an indicator of unmeasured causal exhaust components in the epidemiological studies and thus the exposure-response functions for NOX may not be applicable in the present case where there is a difference in NOX exposure but not necessarily a difference in exposure to other exhaust components normally associated with NOX. Smaller effects are expected from the changes in ozone, acetaldehyde, PM2.5 and benzene exposure. The overall difference is about 1.6 preterm deaths per year for the Västra Götaland Region, with lower values for the E85 scenario, when the uncertain differences due to the differences in NOX exposure are not considered
Bottenundersökningar i Upplands, Stockholms, Södermanlands och Östergötlands skärgårdar 2008-2009. Återbesök i 1990-talets studieområden
No full textNär sedimentundersökningar av ett stort antal fjärdar i Östersjöns skärgårdsområden genomfördes under 1990-talet konstaterades att högre djurliv saknades i en majoritet av de undersökta områdenas djupare liggande bottnar och att detta sannolikt hade sin förklaring i syrgasbrist. Detta tolkades huvudsakligen som en effekt av den storskaliga övergödningen av Östersjön som orsakat en förhöjd tillförsel av organiskt material till bottnarna. I denna studie har ett antal av de fjärdar som undersöktes under 1990-talet återbesökts och nya sedimentkärnor har insamlats under 2008 och 2009. Resultaten visar att i ett antal av de fjärdar där förekomsten av laminerade (varviga) sediment var påtaglig under 1990-talet, indikerande avsaknad av bottenfauna, har det skett en övergång till bioturberade och oxiderade sediment. Förändringen av redoxförhållandena skulle kunna förklaras av en eller flera av följande faktorer 1) successiv nedbrytning av historiska utsläpp av organiskt material, 2) minskad lokal tillförsel av näringsämnen resulterande i en minskad primärproduktion och sedimentation av organiskt material, 3) bioturbation genom kolonisation av den syretåliga och invaderande havsborstmasken Marenzelleria. Förändringarnas geografiska fördelning, samvariationen med bottenfaunans sammansättning och det faktum att inga betydande förändringar noterats i den överliggande vattenmassans syrgaskoncentrationer, där sådana data funnits att tillgå, talar för att expansionen av Marenzelleria är den viktigaste orsaken bakom förändringarna.När sedimentundersökningar av ett stort antal fjärdar i Östersjöns skärgårdsområden genomfördes under 1990-talet konstaterades att högre djurliv saknades i en majoritet av de undersökta områdenas djupare liggande bottnar och att detta sannolikt hade sin förklaring i syrgasbrist. Detta tolkades huvudsakligen som en effekt av den storskaliga övergödningen av Östersjön som orsakat en förhöjd tillförsel av organiskt material till bottnarna. I denna studie har ett antal av de fjärdar som undersöktes under 1990-talet återbesökts och nya sedimentkärnor har insamlats under 2008 och 2009. Resultaten visar att i ett antal av de fjärdar där förekomsten av laminerade (varviga) sediment var påtaglig under 1990-talet, indikerande avsaknad av bottenfauna, har det skett en övergång till bioturberade och oxiderade sediment. Förändringen av redoxförhållandena skulle kunna förklaras av en eller flera av följande faktorer 1) successiv nedbrytning av historiska utsläpp av organiskt material, 2) minskad lokal tillförsel av näringsämnen resulterande i en minskad primärproduktion och sedimentation av organiskt material, 3) bioturbation genom kolonisation av den syretåliga och invaderande havsborstmasken Marenzelleria. Förändringarnas geografiska fördelning, samvariationen med bottenfaunans sammansättning och det faktum att inga betydande förändringar noterats i den överliggande vattenmassans syrgaskoncentrationer, där sådana data funnits att tillgå, talar för att expansionen av Marenzelleria är den viktigaste orsaken bakom förändringarna
För Östergötlands Luftvårdsförbund och Skogsstyrelsen, Region Öst. Övervakning av luftföroreningar i Östergötlands län - mätningar och modellering. Hydrologiskt år: resultat t.o.m. september 2009. Kalenderår: resultat t.o.m. 2008
No full textPå uppdrag av Östergötlands läns Luftvårdsförbund och Skogsstyrelsen Region Öst mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkemi vid två lokaler i länet, Solltorp och Höka. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån lufthalts-, depositions- samt markvattenmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modell-beräkningar på regional nivå som i sin tur baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter av SO2, NO2, NH3 och ozon som uppmätts i länet var bland de lägsta som uppmätts under hela mätperioden. Detta är i linje med övriga luftmätningar i Sverige under 2008/09. Under 2008/09 var depositionen av svavel mycket låg i krondroppet vid Solltorp och Höka, runt 1,4 kg per hektar. Detta stämmer väl överens med övriga observationer från 2008/09 som visar på låga svavelnedfall över Sverige. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant vid alla lokaler i länet. Denna trend finns i stora delar av Sverige, främst orsakad av en minskad torrdeposition av svavel. När det gäller nedfallet av oorganiskt kväve i krondropp uppmättes länets högsta nedfall vid Höka. Kvävenedfallet vid Höka 2008/09 var dock det lägsta sedan mätningarna startade, medan kvävenedfallet vid Solltorp var normalt för lokalen. Ingen statistisk trend för kvävenedfall finns vid någon av länets lokaler. Nitratnedfallet i krondropp fördelas ungefär lika mellan sommar- respektive vinterhalvår medan ammoniumnedfallet är avsevärt högre under sommarhalvåret. Trots den kraftigt minskade syrabelastningen går återhämtningen från försurningen mycket långsamt i markvattnet. Markvattnet vid Solltorp och Höka är fortfarande relativt surt, med pH-värden runt 5,0. I Solltorp finns dock tecken på återhämtning, med en signifikant ökning av ANC (den syraneutraliserande förmågan) och en signifikant minskning av halterna av oorganiskt aluminium. I Höka däremot har ingen signifikant förändring skett, vare sig för ANC eller oorganiskt aluminium. Svavelhalten i markvattnet i Höka har dock, till skillnad från Solltorp, minskat signifikant sedan mätningarna startade. pH-värdet visar ingen statistisk trend vid någon av mätlokalerna. Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit relativt låga i Östergötland med enstaka förhöjda ammoniumhalter vid Solltorp.På uppdrag av Östergötlands läns Luftvårdsförbund och Skogsstyrelsen Region Öst mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkemi vid två lokaler i länet, Solltorp och Höka. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån lufthalts-, depositions- samt markvattenmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modell-beräkningar på regional nivå som i sin tur baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter av SO2, NO2, NH3 och ozon som uppmätts i länet var bland de lägsta som uppmätts under hela mätperioden. Detta är i linje med övriga luftmätningar i Sverige under 2008/09. Under 2008/09 var depositionen av svavel mycket låg i krondroppet vid Solltorp och Höka, runt 1,4 kg per hektar. Detta stämmer väl överens med övriga observationer från 2008/09 som visar på låga svavelnedfall över Sverige. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant vid alla lokaler i länet. Denna trend finns i stora delar av Sverige, främst orsakad av en minskad torrdeposition av svavel. När det gäller nedfallet av oorganiskt kväve i krondropp uppmättes länets högsta nedfall vid Höka. Kvävenedfallet vid Höka 2008/09 var dock det lägsta sedan mätningarna startade, medan kvävenedfallet vid Solltorp var normalt för lokalen. Ingen statistisk trend för kvävenedfall finns vid någon av länets lokaler. Nitratnedfallet i krondropp fördelas ungefär lika mellan sommar- respektive vinterhalvår medan ammoniumnedfallet är avsevärt högre under sommarhalvåret. Trots den kraftigt minskade syrabelastningen går återhämtningen från försurningen mycket långsamt i markvattnet. Markvattnet vid Solltorp och Höka är fortfarande relativt surt, med pH-värden runt 5,0. I Solltorp finns dock tecken på återhämtning, med en signifikant ökning av ANC (den syraneutraliserande förmågan) och en signifikant minskning av halterna av oorganiskt aluminium. I Höka däremot har ingen signifikant förändring skett, vare sig för ANC eller oorganiskt aluminium. Svavelhalten i markvattnet i Höka har dock, till skillnad från Solltorp, minskat signifikant sedan mätningarna startade. pH-värdet visar ingen statistisk trend vid någon av mätlokalerna. Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit relativt låga i Östergötland med enstaka förhöjda ammoniumhalter vid Solltorp
Tillgängliga modellverktyg för beräkning av belastning, åtgärdseffekt och retention - kväve och fosfor. Slutrapport
No full textProjektet har utvärderat avrinningsområdesmodeller för beräkning av kväve- och fosforbelastning, åtgärdseffekter och retention, utifrån av Naturvårdsverket definierade krav. Svenska såväl som utländska modeller har utvärderats. Dessutom har efter önskemål från Naturvårdsverket ett tillvägagångssätt för framtagning av underlag för åtgärdsprioritering tagits fram.Projektet har utvärderat avrinningsområdesmodeller för beräkning av kväve- och fosforbelastning, åtgärdseffekter och retention, utifrån av Naturvårdsverket definierade krav. Svenska såväl som utländska modeller har utvärderats. Dessutom har efter önskemål från Naturvårdsverket ett tillvägagångssätt för framtagning av underlag för åtgärdsprioritering tagits fram
Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära ozon i bakgrundsmiljön i södra Sverige med hänsyn till ozonets variation i landskapet. Resultat 2009
No full textI maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet AB länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom 'Ozonmätnätet i södra Sverige' i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårdsförbund. Grundtanken med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad heltäckande bild av ozonbelastningen i bakgrundsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridanden av olika målvärden för ozon, både miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och miljökvalitetsmålet Frisk Luft. Inriktningen ligger i första hand på det ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till den 30 september. Området som omfattas av Ozonmätnätet ligger huvudsakligen söder om den biologiska norrlandsgränsen, vilket kan vara viktigt för sambandet mellan ozondynamiken och temperaturdynamiken. Urbana och periurbana områden omfattas inte av mätprogrammet. Eftersom ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi och ej efter länsgränser. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet, en västlig zon, en ostlig zon och en nordlig zon. Övervakningen baseras på en metodik att uppskatta viktiga ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används förekommande ozonmätningar med instrument på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett samband mellan variationen hos timvisa värden av ozonhalter inom en mätperiod och variationen hos luft-temperaturerna under samma period. Resultaten från 2009 års mätningar bekräftade att denna metodik fungerar. Sommarhalvåret 2009 karakteriserades i hög grad av lågtrycksbetonat väder och därmed även låga ozonhalter. När denna vädertyp råder brukar skillnaderna mellan olika mätplatser vad gäller temperatur och ozonhalter att bli förhållandevis små. Årets resultat inom Ozonmätnätet bekräftar detta, med relativt små skillnader av de genomsnittliga dygnsvariationerna i temperatur mellan kustlokaler samt högt och lågt belägna lokaler i inlandet. De kustnära lokalerna hade som väntat minst dygnsvariation i temperatur, främst beroende på att nattemperaturerna var högre än vid andra typer av lokaler. Lågt belägna lokaler hade i genomsnitt lägre temperaturer nattetid än övriga. Generellt var ozonförekomsten under 2009 högst under april och maj, vilket är ett vanligt förekommande mönster. Under de följande månaderna sjönk ozonhalterna betydligt, men var dock i genomsnitt högre i juni än under juli, augusti och september. Kustlokalerna hade högst ozonkoncentrationer, följt av högt belägna lokaler i inlandet. Sannolikt hade dessa skillnader, liksom skillnaderna mellan olika lokaler och kategorier i temperatur, varit större under en sommar med mer högtrycksbetonat väder. Inom kategorin låglänta platser fanns det en tendens till lägre ozonhalter i nordlig-, ostlig- och västlig zon jämfört med den centrala zonen och kustzonen men variationen är relativt stor inom zonerna. Generationsmålet för ozon, som gäller från 2020 är satt till 50 µg m-3 (april-september), överskreds vid samtliga kategorier i samtliga zoner. Överskridandet var dock litet för låglänta platser i den nordliga och ostliga zonen. Variationen mellan mätlokaler gör att på enstaka låglänta lokaler i den ostliga zonen samt i den nordliga zonen kan medelhalten april-september ha varit strax under målvärdet. Det finns ett förslag till miljömål för skydd av växligheten på AOT40 20 000 µg m-3 timmar för sommarhalvåret som föreslås gälla från 2015. Resultaten från 2009 visar att detta målvärde sannolikt inte överskreds på någon plats i södra Sverige. Miljökvalitetsnormen för ozon som ej får överskridas 2010 - 2019 med mer än 18 000 µg m-3 timmar beräknat som AOT 40 (maj-juli), bestämt som ett glidande 5-årsmedelvärde. Från 2020 sänks målärdet till 6 000 µg m-3 timmar som ej får överskridas något år. Årets resultat visar att för 2009 låg de beräknade AOT40-värdena klart under miljökvalitetsnormen vid samtliga kategorier i samtliga zoner. Även om den nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade normen endast överskridits vid en kustnära lokal i kustzonen och vid en låglänt lokal i den centrala zonen. Sammanfattningsvis kan sägas att under sommaren 2009 överskreds inga föreslagna miljömål eller gällande miljökvalitetsnormer som gäller AOT40 inom något område i södra Sverige. Endast generationsmålet inom Frisk Luft på 50 µg m-3 som sommarhalvårsmedelvärde, överskreds under 2009 i hela södra Sverige. Avsaknaden av överskridanden kan förklaras av de låga ozonhalter som uppmättes under 2009. Sannolikt låg ozonhalterna under 80 µg m-3 den mesta tiden, vilket medförde att det ej bidrog till AOT40 värdenaI maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet AB länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom 'Ozonmätnätet i södra Sverige' i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårdsförbund. Grundtanken med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad heltäckande bild av ozonbelastningen i bakgrundsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridanden av olika målvärden för ozon, både miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och miljökvalitetsmålet Frisk Luft. Inriktningen ligger i första hand på det ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till den 30 september. Området som omfattas av Ozonmätnätet ligger huvudsakligen söder om den biologiska norrlandsgränsen, vilket kan vara viktigt för sambandet mellan ozondynamiken och temperaturdynamiken. Urbana och periurbana områden omfattas inte av mätprogrammet. Eftersom ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi och ej efter länsgränser. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet, en västlig zon, en ostlig zon och en nordlig zon. Övervakningen baseras på en metodik att uppskatta viktiga ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används förekommande ozonmätningar med instrument på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett samband mellan variationen hos timvisa värden av ozonhalter inom en mätperiod och variationen hos luft-temperaturerna under samma period. Resultaten från 2009 års mätningar bekräftade att denna metodik fungerar. Sommarhalvåret 2009 karakteriserades i hög grad av lågtrycksbetonat väder och därmed även låga ozonhalter. När denna vädertyp råder brukar skillnaderna mellan olika mätplatser vad gäller temperatur och ozonhalter att bli förhållandevis små. Årets resultat inom Ozonmätnätet bekräftar detta, med relativt små skillnader av de genomsnittliga dygnsvariationerna i temperatur mellan kustlokaler samt högt och lågt belägna lokaler i inlandet. De kustnära lokalerna hade som väntat minst dygnsvariation i temperatur, främst beroende på att nattemperaturerna var högre än vid andra typer av lokaler. Lågt belägna lokaler hade i genomsnitt lägre temperaturer nattetid än övriga. Generellt var ozonförekomsten under 2009 högst under april och maj, vilket är ett vanligt förekommande mönster. Under de följande månaderna sjönk ozonhalterna betydligt, men var dock i genomsnitt högre i juni än under juli, augusti och september. Kustlokalerna hade högst ozonkoncentrationer, följt av högt belägna lokaler i inlandet. Sannolikt hade dessa skillnader, liksom skillnaderna mellan olika lokaler och kategorier i temperatur, varit större under en sommar med mer högtrycksbetonat väder. Inom kategorin låglänta platser fanns det en tendens till lägre ozonhalter i nordlig-, ostlig- och västlig zon jämfört med den centrala zonen och kustzonen men variationen är relativt stor inom zonerna. Generationsmålet för ozon, som gäller från 2020 är satt till 50 µg m-3 (april-september), överskreds vid samtliga kategorier i samtliga zoner. Överskridandet var dock litet för låglänta platser i den nordliga och ostliga zonen. Variationen mellan mätlokaler gör att på enstaka låglänta lokaler i den ostliga zonen samt i den nordliga zonen kan medelhalten april-september ha varit strax under målvärdet. Det finns ett förslag till miljömål för skydd av växligheten på AOT40 20 000 µg m-3 timmar för sommarhalvåret som föreslås gälla från 2015. Resultaten från 2009 visar att detta målvärde sannolikt inte överskreds på någon plats i södra Sverige. Miljökvalitetsnormen för ozon som ej får överskridas 2010 - 2019 med mer än 18 000 µg m-3 timmar beräknat som AOT 40 (maj-juli), bestämt som ett glidande 5-årsmedelvärde. Från 2020 sänks målärdet till 6 000 µg m-3 timmar som ej får överskridas något år. Årets resultat visar att för 2009 låg de beräknade AOT40-värdena klart under miljökvalitetsnormen vid samtliga kategorier i samtliga zoner. Även om den nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade normen endast överskridits vid en kustnära lokal i kustzonen och vid en låglänt lokal i den centrala zonen. Sammanfattningsvis kan sägas att under sommaren 2009 överskreds inga föreslagna miljömål eller gällande miljökvalitetsnormer som gäller AOT40 inom något område i södra Sverige. Endast generationsmålet inom Frisk Luft på 50 µg m-3 som sommarhalvårsmedelvärde, överskreds under 2009 i hela södra Sverige. Avsaknaden av överskridanden kan förklaras av de låga ozonhalter som uppmättes under 2009. Sannolikt låg ozonhalterna under 80 µg m-3 den mesta tiden, vilket medförde att det ej bidrog till AOT40 värden
Carbon footprint of cartons in Europe - Carbon Footprint methodology and biogenic carbon sequestration
No full textA methodology for carbon sequestration in forests used for carton production has been developed and applied. The average Carbon Footprint of converted cartons sold in Europe has been calculated and summarised. A methodology for a EU27 scenario based assessment of end of life treatment has been developed and applied. The average Carbon Footprint represents the total Greenhouse Gas emissions from one average tonne of virgin based fibres and recycled fibres produced, converted and printed in Europe.A methodology for carbon sequestration in forests used for carton production has been developed and applied. The average Carbon Footprint of converted cartons sold in Europe has been calculated and summarised. A methodology for a EU27 scenario based assessment of end of life treatment has been developed and applied. The average Carbon Footprint represents the total Greenhouse Gas emissions from one average tonne of virgin based fibres and recycled fibres produced, converted and printed in Europe
För Länsstyrelsen i Hallands län. Övervakning av luftföroreningar i Hallands län - mätningar och modellering. Hydrologiskt år: resultat t.o.m. september 2009. Kalenderår: resultat t.o.m. 2008
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter av SO2, NO2 och O3 som uppmätts vid Timrilt var mycket låga under 2008/09 endast halterna av NH3 var normala för lokalen. Låga lufthalter av SO2, NO2 och O3 har även uppmätts vid övriga lokaler i Sverige under 2008/09. I skogsytorna var depositionen av svavel i länet mycket lågt under 2008/09 och vid samtliga lokaler det lägsta nedfallet som uppmätts sedan mätningarna påbörjades. Svavelnedfallet var högst vid Timrilt (6,4 kg/hektar) följt av Vallåsen, Borgared samt Djupeåsen och Söstared (3,1-3,2 kg/hektar). Timrilt, Vallåsen och Borgared tillhör de ytor i Sverige med högst svavelnedfall. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant på samtliga lokaler i länet. Denna trend är tydlig i stora delar av Sverige, framför allt i sydväst. Kvävenedfallet är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom upptag och läckage av kväve förekommer i trädkronorna. 2008/09 uppgick kvävedepositionen över öppet fält vid Timrilt 6,4 kg per hektar. Detta är den klart lägsta uppmätta kvävedepositionen sedan mätstarten. Ingen statistisk trend går att påvisa för kvävedepositionen över öppet fält. Markvattenmätningarna vid Borgared, Timrilt, Djupeåsen och Vallåsen uppvisar inga tendenser till minskad markförsurning i skogsytorna, trots minskad svaveldeposition. pH är fortsatt surt (4,2 - 4,7), ANC är fortsatt negativt och höga halter av oorganiskt aluminium förekommer. Söstared är den enda lokalen i länet som uppvisar en långsam återhämtning med positiv ANC och ett pH strax över 5. Vid samtliga lokaler i länet har dock sulfatsvavelhalten i markvattnet minskat signifikant, vilket är ett resultat av det minskade svavelnedfallet. Vallåsen är den lokal som uppvisar surast förhållanden av samtliga lokaler inom hela Krondroppsnätet. Tydliga stormeffekter i form av förhöjda halter av nitrat- och ammoniumkväve har uppmätts vid samtliga lokaler i länet. Markvattnet i vid ytorna visar även förhöjda kvävehalter som inte direkt kan härröras till stormar vid ett flertal tillfällen. Vid Vallåsen och Djupeåsen har nitrathalterna i markvattnet varit kraftigt förhöjda under hela mätperioden. Det finns en betydande risk för utlakning av kväve från skogsekosystemet till omkringliggande vattendrag vid dessa platser.På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter av SO2, NO2 och O3 som uppmätts vid Timrilt var mycket låga under 2008/09 endast halterna av NH3 var normala för lokalen. Låga lufthalter av SO2, NO2 och O3 har även uppmätts vid övriga lokaler i Sverige under 2008/09. I skogsytorna var depositionen av svavel i länet mycket lågt under 2008/09 och vid samtliga lokaler det lägsta nedfallet som uppmätts sedan mätningarna påbörjades. Svavelnedfallet var högst vid Timrilt (6,4 kg/hektar) följt av Vallåsen, Borgared samt Djupeåsen och Söstared (3,1-3,2 kg/hektar). Timrilt, Vallåsen och Borgared tillhör de ytor i Sverige med högst svavelnedfall. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant på samtliga lokaler i länet. Denna trend är tydlig i stora delar av Sverige, framför allt i sydväst. Kvävenedfallet är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom upptag och läckage av kväve förekommer i trädkronorna. 2008/09 uppgick kvävedepositionen över öppet fält vid Timrilt 6,4 kg per hektar. Detta är den klart lägsta uppmätta kvävedepositionen sedan mätstarten. Ingen statistisk trend går att påvisa för kvävedepositionen över öppet fält. Markvattenmätningarna vid Borgared, Timrilt, Djupeåsen och Vallåsen uppvisar inga tendenser till minskad markförsurning i skogsytorna, trots minskad svaveldeposition. pH är fortsatt surt (4,2 - 4,7), ANC är fortsatt negativt och höga halter av oorganiskt aluminium förekommer. Söstared är den enda lokalen i länet som uppvisar en långsam återhämtning med positiv ANC och ett pH strax över 5. Vid samtliga lokaler i länet har dock sulfatsvavelhalten i markvattnet minskat signifikant, vilket är ett resultat av det minskade svavelnedfallet. Vallåsen är den lokal som uppvisar surast förhållanden av samtliga lokaler inom hela Krondroppsnätet. Tydliga stormeffekter i form av förhöjda halter av nitrat- och ammoniumkväve har uppmätts vid samtliga lokaler i länet. Markvattnet i vid ytorna visar även förhöjda kvävehalter som inte direkt kan härröras till stormar vid ett flertal tillfällen. Vid Vallåsen och Djupeåsen har nitrathalterna i markvattnet varit kraftigt förhöjda under hela mätperioden. Det finns en betydande risk för utlakning av kväve från skogsekosystemet till omkringliggande vattendrag vid dessa platser
För Södermanlands läns Luftvårdsförbund. Övervakning av luftföroreningar i Södermanlands län - mätningar och modellering. Hydrologiskt år: resultat t.o.m. september 2009. Kalenderår: resultat t.o.m. 2008
No full textPå uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Mätningarna över öppet fält vid Edeby visade att nederbörden under det hydrologiska året 2008/09 var 700 mm. Låga svavelhalter i nederbörden ledde till att svaveldeposition via krondropp var förhållandevis låg, endast 1,8 kg till granytan i Edeby och 0,9 kg till tallytan i Knutsta. Detta är de lägsta noteringarna i mätserien, som visar på en signifikant minskning under de 13 år som mätningar utförts. Detta mönster stämmer överens med den generella bilden för Sverige för det hydrologiska året 2008/09. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka utifrån mätningarna över öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 5,5 kg per hektar vid Edeby, vilket är en av de högsta noteringarna i mätserien. Markvattnets pH uppgick till 5,6 i Edeby och 4,9-5,6 i Knutsta under det hydrologiska året 2008/09. För Edeby var detta i nivå med tidigare mätningar, medan pH i Knutsta var lägre är vanligt. Inga signifikanta trender har påvisats för pH. Halten oorganiskt aluminium har generellt varit mycket låg. Efter förra årets anmärkningsvärt höga halt av oorganiskt aluminium som uppmättes i Knutsta i augusti 2008, 5,1 mg/l visade årets mätningar återigen på låga nivåer under 0,2 mg/l. Halten av oorganiskt kväve har generellt varit låg i markvattnet. Att halten nitrat- och ammoniumkväve är låg, innebär att skogsekosystemet i dagsläget tar upp allt tillgängligt kväve.På uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Mätningarna över öppet fält vid Edeby visade att nederbörden under det hydrologiska året 2008/09 var 700 mm. Låga svavelhalter i nederbörden ledde till att svaveldeposition via krondropp var förhållandevis låg, endast 1,8 kg till granytan i Edeby och 0,9 kg till tallytan i Knutsta. Detta är de lägsta noteringarna i mätserien, som visar på en signifikant minskning under de 13 år som mätningar utförts. Detta mönster stämmer överens med den generella bilden för Sverige för det hydrologiska året 2008/09. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka utifrån mätningarna över öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 5,5 kg per hektar vid Edeby, vilket är en av de högsta noteringarna i mätserien. Markvattnets pH uppgick till 5,6 i Edeby och 4,9-5,6 i Knutsta under det hydrologiska året 2008/09. För Edeby var detta i nivå med tidigare mätningar, medan pH i Knutsta var lägre är vanligt. Inga signifikanta trender har påvisats för pH. Halten oorganiskt aluminium har generellt varit mycket låg. Efter förra årets anmärkningsvärt höga halt av oorganiskt aluminium som uppmättes i Knutsta i augusti 2008, 5,1 mg/l visade årets mätningar återigen på låga nivåer under 0,2 mg/l. Halten av oorganiskt kväve har generellt varit låg i markvattnet. Att halten nitrat- och ammoniumkväve är låg, innebär att skogsekosystemet i dagsläget tar upp allt tillgängligt kväve
Insamling av återvinningsbart material i blandad fraktion - en ekonomisk bedömning
No full textSyftet med detta projekt har varit att bedöma de ekonomiska förutsättningarna för ett system baserad på insamling av återvinningsbart material i blandad fraktion i Sverige ur ett företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt perspektiv. Kostnadsbedömningen har gjorts för två fall med Halmstad som modellkommun: 1. Insamling och återvinning i dagens system, vilket innebär till största delen återvinningsstationer samt en mindre del fastighetsnära insamling. 2. Insamling och återvinning i ett fastighetsnära system där förpackningar och tidningar samlas in i blandad fraktion och behandlas i en MRF. Följande resultat har framkommit: ' Företagskostnaderna blir sammantaget något högre för system 2 än för system 1, resultatet är starkt beroende av intäkterna för materialförsäljning. Resultatet per ton avfall insamlat till återvinning varierar naturligt med den mängd som samlas in. Skillnaden mellan systemen får ses som liten. ' Intäkterna spelar stor roll för det slutgiltiga resultatet. ' Miljökostnaderna är i stort sett samma för de båda systemenSyftet med detta projekt har varit att bedöma de ekonomiska förutsättningarna för ett system baserad på insamling av återvinningsbart material i blandad fraktion i Sverige ur ett företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt perspektiv. Kostnadsbedömningen har gjorts för två fall med Halmstad som modellkommun: 1. Insamling och återvinning i dagens system, vilket innebär till största delen återvinningsstationer samt en mindre del fastighetsnära insamling. 2. Insamling och återvinning i ett fastighetsnära system där förpackningar och tidningar samlas in i blandad fraktion och behandlas i en MRF. Följande resultat har framkommit: ' Företagskostnaderna blir sammantaget något högre för system 2 än för system 1, resultatet är starkt beroende av intäkterna för materialförsäljning. Resultatet per ton avfall insamlat till återvinning varierar naturligt med den mängd som samlas in. Skillnaden mellan systemen får ses som liten. ' Intäkterna spelar stor roll för det slutgiltiga resultatet. ' Miljökostnaderna är i stort sett samma för de båda systeme
Effekter av ytterligare reningssteg vid skogsindustrier
No full textI denna studie har konsekvenser av utbyggnad av ett tredje reningssteg vid två svenska massafabriker utvärderats ur olika aspekter. Beräkningar av utsläppsminskningar och kostnader för membranfiltrering, kemisk fällning respektive sandfilter har genomförts. Resultaten skiljer sig en del såväl mellan de två fabrikerna som mellan val av reningssteg. Analysen av de nya reningsstegens sammanlagda miljöpåverkan visar att de totala utsläppen av närsalter till miljön minskar i samtliga fall. Emellertid ökar miljöpåverkan i alla övriga undersökta påverkanskategorier till följd av bland annat ökad energiförbrukning och kemikalieanvändning vid drift och tillverkning och ökade slammängder vid de nya reningsanläggningarna. Ingen av de metoder som använts i denna studie för att jämföra olika påverkanskategorier ger något entydigt svar på frågan om nyttan är större än kostnaden, men enligt de flesta testade scenarier verkar de nya reningsstegen orsaka ungefär lika mycket miljöpåverkan i vissa avseenden som de gör nytta i andra. Tolkningen försvåras delvis av att den kompletterande reningens effekt på toxicitet inte kunnat bedömas. Resultaten visar emellertid att det är långt ifrån självklart att de nya reningsstegen leder till miljöförbättringar. En slutsats är därmed att tydligare ställningstaganden kring samhälleliga värderingar av olika miljömål efterfrågasI denna studie har konsekvenser av utbyggnad av ett tredje reningssteg vid två svenska massafabriker utvärderats ur olika aspekter. Beräkningar av utsläppsminskningar och kostnader för membranfiltrering, kemisk fällning respektive sandfilter har genomförts. Resultaten skiljer sig en del såväl mellan de två fabrikerna som mellan val av reningssteg. Analysen av de nya reningsstegens sammanlagda miljöpåverkan visar att de totala utsläppen av närsalter till miljön minskar i samtliga fall. Emellertid ökar miljöpåverkan i alla övriga undersökta påverkanskategorier till följd av bland annat ökad energiförbrukning och kemikalieanvändning vid drift och tillverkning och ökade slammängder vid de nya reningsanläggningarna. Ingen av de metoder som använts i denna studie för att jämföra olika påverkanskategorier ger något entydigt svar på frågan om nyttan är större än kostnaden, men enligt de flesta testade scenarier verkar de nya reningsstegen orsaka ungefär lika mycket miljöpåverkan i vissa avseenden som de gör nytta i andra. Tolkningen försvåras delvis av att den kompletterande reningens effekt på toxicitet inte kunnat bedömas. Resultaten visar emellertid att det är långt ifrån självklart att de nya reningsstegen leder till miljöförbättringar. En slutsats är därmed att tydligare ställningstaganden kring samhälleliga värderingar av olika miljömål efterfråga