IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
För Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Boliden mineral. Övervakning av luftföroreningar i norra Sverige och Dalarna - mätningar och modellering. Hydrologiskt år: resultat t.o.m. september 2009 Kalenderår: resultat t.o.m. 2008
No full textPå uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Boliden Mineral mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet vid 17 platser i länen. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder, och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition.Svavelnedfallet har minskat signifikant i norra Sverige. Nedfallet är högst längs Norrlandskusten, med den högsta noteringen vid mätningarna 2008/09 i Holmsvatten, 3,2 kg per hektar och år, vilket är på samma nivå som många ytor i södra och mellersta Sverige. I inlandet är nedfallet lågt, oftast under 1 kg per hektar och år. Kvävenedfallet uppvisar ingen tydlig trend i tiden i någon del av Sverige. Nedfallet är avsevärt lägre i de nordliga länen än i söder, oftast mindre än 3 kg per hektar och år på öppet fält. Till skogen är nedfallet ännu lägre, vilket beror på ett upptag direkt i trädkronorna. Mätningarna i fjällen (öppet fält) visar att depositionen ofta är högre på hög höjd. I takt med att svavelnedfallet minskat har även halten sulfatsvavel i markvattnet minskat på flertalet ytor. Markvattenstatusen i länen är generellt god, med höga pH, högt ANC (syraneutralisenade förmåga) och låga halter oorganiskt aluminium. Dessa försurningsrelaterade parametrar har inte förändrats signifikant under mätperioden, vilket i de flesta fall kan förklaras av att ytorna inte varit nämnvärt försurade. Ett par ytor längs kusten uppvisar dock tydliga tecken på försurning, Bäcksjö som är den enda ytan med pH mindre än 5 och Holmsvatten, där pH är omkring 5. På dessa två ytor finns inga tecken på återhämtning från försurning under mätperioden. Kvävehalten i markvattnet har oftast varit mycket låg. På några ytor har mindre förhöjningar skett, till exempel i Storulvsjön har halten ammoniumkväve varit förhöjd vid ett flertal tillfällen av okänd anledning, och Holmsvatten har haft förhöjda halter av ammonium- och nitratkväve efter störningar i samband med avverkning av närliggande skog och stormskador med efterföljande röjningsarbete. Förhöjda halter av mangan i nederbörden och markvattnet har uppmätts vid olika platser i norra Sverige under olika perioder, men orsakerna till detta är ännu inte kända. De lufthalter av SO2, NO2, NH3 och O3 som uppmätts vid lokaler i norra Sverige var alla mycket låga under 2008/09. Låga lufthalter av SO2, NO2, NH3 och O3 har även uppmätts vid övriga lokaler i Sverige under det senaste året.På uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Boliden Mineral mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet vid 17 platser i länen. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder, och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition.Svavelnedfallet har minskat signifikant i norra Sverige. Nedfallet är högst längs Norrlandskusten, med den högsta noteringen vid mätningarna 2008/09 i Holmsvatten, 3,2 kg per hektar och år, vilket är på samma nivå som många ytor i södra och mellersta Sverige. I inlandet är nedfallet lågt, oftast under 1 kg per hektar och år. Kvävenedfallet uppvisar ingen tydlig trend i tiden i någon del av Sverige. Nedfallet är avsevärt lägre i de nordliga länen än i söder, oftast mindre än 3 kg per hektar och år på öppet fält. Till skogen är nedfallet ännu lägre, vilket beror på ett upptag direkt i trädkronorna. Mätningarna i fjällen (öppet fält) visar att depositionen ofta är högre på hög höjd. I takt med att svavelnedfallet minskat har även halten sulfatsvavel i markvattnet minskat på flertalet ytor. Markvattenstatusen i länen är generellt god, med höga pH, högt ANC (syraneutralisenade förmåga) och låga halter oorganiskt aluminium. Dessa försurningsrelaterade parametrar har inte förändrats signifikant under mätperioden, vilket i de flesta fall kan förklaras av att ytorna inte varit nämnvärt försurade. Ett par ytor längs kusten uppvisar dock tydliga tecken på försurning, Bäcksjö som är den enda ytan med pH mindre än 5 och Holmsvatten, där pH är omkring 5. På dessa två ytor finns inga tecken på återhämtning från försurning under mätperioden. Kvävehalten i markvattnet har oftast varit mycket låg. På några ytor har mindre förhöjningar skett, till exempel i Storulvsjön har halten ammoniumkväve varit förhöjd vid ett flertal tillfällen av okänd anledning, och Holmsvatten har haft förhöjda halter av ammonium- och nitratkväve efter störningar i samband med avverkning av närliggande skog och stormskador med efterföljande röjningsarbete. Förhöjda halter av mangan i nederbörden och markvattnet har uppmätts vid olika platser i norra Sverige under olika perioder, men orsakerna till detta är ännu inte kända. De lufthalter av SO2, NO2, NH3 och O3 som uppmätts vid lokaler i norra Sverige var alla mycket låga under 2008/09. Låga lufthalter av SO2, NO2, NH3 och O3 har även uppmätts vid övriga lokaler i Sverige under det senaste året
För Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun. Övervakning av luftföroreningar i Västra Götalands län - mätningar och modellering. Hydrologiskt år: resultat t.o.m. september 2009. Kalenderår: resultat t.o.m. 2008
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt med avsikt att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar av kommunvis deposition. De lufthalter som uppmätts i länet under 2008/09 var, liksom i övriga södra Sverige låga. Årsmedelhalterna av SO2 och NO2 var de tangerat lägsta som uppmätts.Sommarhalvårsmedelhalten för ozon, 50 µg/m3, var den hittills lägsta och tangerade generationsmålet inom miljömålet Frisk Luft. Det antropogena svavelnedfallet via krondropp har minskat med mer än 70 % under de senaste 13 åren, från i medeltal 6,8 kg per hektar år 1996/97 till 1,9 kg per hektar år 2008/09. De tre kustnära mätlokalerna i länet, Åboland, Hensbacka och Klippan har genomgående haft det högsta nedfallet av svavel, medan de två lokalerna i inlandet, Humlered och Stora Ek, har haft ett lägre nedfall. Halterna av sulfatsvavel i markvattnet har vid fyra av fem mätlokaler minskat i ungefär samma utsträckning som svavelnedfallet. Undantaget är mätlokalen Stora Ek, där halterna av sulfatsvavel i markvattnet genomgående har varit mycket höga och variabla. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, är ett av flera sätt att beräkna markförsurningen. ANC var under 1990-talet genomgående mycket dålig. Under 2000-talet har ANC förbättrats något, men är fortfarande relativt dålig vid tre av mätlokalerna. Vid den fjärde mätlokalen, Stora Ek, är ANC väldigt variabel, men i flera fall relativt bra. Detta beror på höga halter av olika baskatjoner i markvattnet. ANC är för närvarande lägst vid Hensbacka, ett resultat av det historiskt höga svavelnedfallet, men även av att nedfallet fortfarande är högst bland länets lokaler. Nedfallet av oorganiskt kväve på öppet fält har i länet genomgående legat på 8-12 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet till skogen i länet, inklusive torrdeposition, beräknas till 13-14 kg N per hektar och år. Kvävenedfallet är troligen något mindre vid inlandslokalen Stora Ek. Kvävenedfallet i Västra Götaland har inte förändrats signifikant över tiden i någon riktning sedan slutet av 1980-talet. Halterna av oorganiskt kväve i markvatten har generellt varit mycket låga i skogsytorna. I Klippan har halterna av både ammonium och nitrat ökat de två sista åren på grund av att granarna dött efter angrepp från granbarkborre. De enstaka kvarvarande tallarna kan inte ta upp allt tillgängligt kväve.På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt med avsikt att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar av kommunvis deposition. De lufthalter som uppmätts i länet under 2008/09 var, liksom i övriga södra Sverige låga. Årsmedelhalterna av SO2 och NO2 var de tangerat lägsta som uppmätts.Sommarhalvårsmedelhalten för ozon, 50 µg/m3, var den hittills lägsta och tangerade generationsmålet inom miljömålet Frisk Luft. Det antropogena svavelnedfallet via krondropp har minskat med mer än 70 % under de senaste 13 åren, från i medeltal 6,8 kg per hektar år 1996/97 till 1,9 kg per hektar år 2008/09. De tre kustnära mätlokalerna i länet, Åboland, Hensbacka och Klippan har genomgående haft det högsta nedfallet av svavel, medan de två lokalerna i inlandet, Humlered och Stora Ek, har haft ett lägre nedfall. Halterna av sulfatsvavel i markvattnet har vid fyra av fem mätlokaler minskat i ungefär samma utsträckning som svavelnedfallet. Undantaget är mätlokalen Stora Ek, där halterna av sulfatsvavel i markvattnet genomgående har varit mycket höga och variabla. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, är ett av flera sätt att beräkna markförsurningen. ANC var under 1990-talet genomgående mycket dålig. Under 2000-talet har ANC förbättrats något, men är fortfarande relativt dålig vid tre av mätlokalerna. Vid den fjärde mätlokalen, Stora Ek, är ANC väldigt variabel, men i flera fall relativt bra. Detta beror på höga halter av olika baskatjoner i markvattnet. ANC är för närvarande lägst vid Hensbacka, ett resultat av det historiskt höga svavelnedfallet, men även av att nedfallet fortfarande är högst bland länets lokaler. Nedfallet av oorganiskt kväve på öppet fält har i länet genomgående legat på 8-12 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet till skogen i länet, inklusive torrdeposition, beräknas till 13-14 kg N per hektar och år. Kvävenedfallet är troligen något mindre vid inlandslokalen Stora Ek. Kvävenedfallet i Västra Götaland har inte förändrats signifikant över tiden i någon riktning sedan slutet av 1980-talet. Halterna av oorganiskt kväve i markvatten har generellt varit mycket låga i skogsytorna. I Klippan har halterna av både ammonium och nitrat ökat de två sista åren på grund av att granarna dött efter angrepp från granbarkborre. De enstaka kvarvarande tallarna kan inte ta upp allt tillgängligt kväve
Förbättrad modellering och mätning av belastningen från luftföroreningar - samverkan mellan Krondroppsnätet och MATCH-modellen
No full textMätningarna inom Krondroppsnätet, och modellsystemet MATCH- Sverige, används idag i den nationella miljöövervakningen av nedfall av olika luftföroreningar till skog och mark. Följande studie har utvärderat möjligheten att kombinera informationen från de två systemen och ger konkreta förslag på förbättringsmöjligheter för att skapa bättre förutsättningar för att uppnå en optimal nationell miljöövervakning samt modellering. I vissa hänseende har även andra nationella atmosfärskemiska stationsnät inkluderats i studien. När det gäller övervakningsmätnäten är det angeläget att samtliga mätstationer utrustas med enhetliga och testade nederbördsprovtagare, att beräkna våtdeposition med hjälp av mätningarna över öppet fält samt en korrektionsfaktor och att mätningarna vid fjällstationerna åter tas i drift. Vidare är det viktigt att strängprovtagare åter tas i drift för att möjliggöra uppskattningen av torrdepositionen, framför allt av föreningar som interncirkulerar i trädkronorna, såsom kväve och baskatjoner. Modellerade nederbördsmängder som tagits fram av SMHI kan eventuellt användas för att i efterhand beräkna nedfallet över öppet fält vintertid. När det gäller MATCH-modellen är det angeläget att torrdepositionen av baskatjoner åter modelleras med MATCH-Sverige, något som är möjligt nu då lufthaltsmätningar av baskatjoner återigen finns tillgängliga. Även införandet av strängprovtagare kan användas som underlag vid modelleringen av baskatjoner. Det är prioriterat att räkna om MATCH resultaten för 2005-2008 med samma höga upplösning som tidigare (11 x 11 km). Andra förbättringsmöjligheter för MATCH-modellen omfattar en omarbetning av parameteriseringen av torrdepositionen till skog, vilket skulle vara möjlig med hjälp av resultaten från mätningarna av torrdepositionen av kväve och baskatjoner med strängprovtagare. Vidare föreslås att resultaten från de olika atmosfärskemiska stationsnäten jämförs med modellvärden (MATCH och EMEP) för att få en övergripande bild av de kombinerade resultaten från samtliga mätnät i kombination med modellresultat. Inom studien har ett antal förslag till utvecklingsprojekt tagits fram som kan bidra till att förbättra både mätningar och modellering av nedfallet av luftföroreningar över Sverige.Mätningarna inom Krondroppsnätet, och modellsystemet MATCH- Sverige, används idag i den nationella miljöövervakningen av nedfall av olika luftföroreningar till skog och mark. Följande studie har utvärderat möjligheten att kombinera informationen från de två systemen och ger konkreta förslag på förbättringsmöjligheter för att skapa bättre förutsättningar för att uppnå en optimal nationell miljöövervakning samt modellering. I vissa hänseende har även andra nationella atmosfärskemiska stationsnät inkluderats i studien. När det gäller övervakningsmätnäten är det angeläget att samtliga mätstationer utrustas med enhetliga och testade nederbördsprovtagare, att beräkna våtdeposition med hjälp av mätningarna över öppet fält samt en korrektionsfaktor och att mätningarna vid fjällstationerna åter tas i drift. Vidare är det viktigt att strängprovtagare åter tas i drift för att möjliggöra uppskattningen av torrdepositionen, framför allt av föreningar som interncirkulerar i trädkronorna, såsom kväve och baskatjoner. Modellerade nederbördsmängder som tagits fram av SMHI kan eventuellt användas för att i efterhand beräkna nedfallet över öppet fält vintertid. När det gäller MATCH-modellen är det angeläget att torrdepositionen av baskatjoner åter modelleras med MATCH-Sverige, något som är möjligt nu då lufthaltsmätningar av baskatjoner återigen finns tillgängliga. Även införandet av strängprovtagare kan användas som underlag vid modelleringen av baskatjoner. Det är prioriterat att räkna om MATCH resultaten för 2005-2008 med samma höga upplösning som tidigare (11 x 11 km). Andra förbättringsmöjligheter för MATCH-modellen omfattar en omarbetning av parameteriseringen av torrdepositionen till skog, vilket skulle vara möjlig med hjälp av resultaten från mätningarna av torrdepositionen av kväve och baskatjoner med strängprovtagare. Vidare föreslås att resultaten från de olika atmosfärskemiska stationsnäten jämförs med modellvärden (MATCH och EMEP) för att få en övergripande bild av de kombinerade resultaten från samtliga mätnät i kombination med modellresultat. Inom studien har ett antal förslag till utvecklingsprojekt tagits fram som kan bidra till att förbättra både mätningar och modellering av nedfallet av luftföroreningar över Sverige
Kvicksilver i sediment och fisk från Stockholms skärgård
No full textRelativt höga kvicksilverhalter har uppmätts i sediment och fisk i vattnen runt centrala Stockholm. På saltsjösidan överskrider i vissa fall de beräknade halterna i abborre och gädda av konsumtionsstorlek Livsmedelverkets riktvärden. I övriga delar av skärgården och östra Mälaren var emellertid kvicksilverhalterna betydligt lägre och på en nivå som kan anses naturlig för svenska vatten. Då kvicksilverflödet från Stockholm till den akvatiska miljön minskat avsevärt under senare tyder resultaten på att historiska utsläpp är bidragande till situationen. Det förelåg en signifikant korrelation mellan kvicksilverhalten i sediment och fiskmuskel i de undersökta kustområdena.Relativt höga kvicksilverhalter har uppmätts i sediment och fisk i vattnen runt centrala Stockholm. På saltsjösidan överskrider i vissa fall de beräknade halterna i abborre och gädda av konsumtionsstorlek Livsmedelverkets riktvärden. I övriga delar av skärgården och östra Mälaren var emellertid kvicksilverhalterna betydligt lägre och på en nivå som kan anses naturlig för svenska vatten. Då kvicksilverflödet från Stockholm till den akvatiska miljön minskat avsevärt under senare tyder resultaten på att historiska utsläpp är bidragande till situationen. Det förelåg en signifikant korrelation mellan kvicksilverhalten i sediment och fiskmuskel i de undersökta kustområdena
Mercury cycling in the Environment - Effects of Climate Change
No full textTwo simple models have been used to evaluate the possible effect of climate change in respect to changed atmospheric oxidation potential of mercury and re-emission from the oceans. In both cases only the effect of temperature increase was considered. This is an obviously limitation considering the complexity of mercury cycling as a whole. However, the result suggests that in a warmer climate gas phase oxidation of GEM in the marine troposphere may be less efficient causing the mercury concentration in the atmosphere to increase. Simultaneously the mercury re-emission flux from the ocean to the atmosphere tends to increase. If this really is the case it means that part of the oceanic mercury pool will be moved to the atmosphere. The environmental effect of that not obvious. A somewhat higher GEM concentration is not harmful as such, but means that mercury distribution via the atmosphere could be even more important in the future. Another conceivable consequence of mercury being moved from the sea to the atmosphere is that the oceanic sink of mercury may be slightly less important. Simulations with a complex atmospheric chemistry model have shown results pointing in the same direction. In the lower troposphere the effect of increased temperature on slow-down of Hg oxidation was, comparing to the effect of the reaction rate only, magnified by the fact that Br concentrations decreased significantly in the +5K case. Thus, in a 5K warmer marine boundary layer the Hg0 oxidation rate was reduced by 40% resulting in c.a. 15% increase in concentrations of RGM. In higher altitudes the bromine concentrations were much lower, the dominating source was photolysis of halocarbons and there was only small temperature effect on concentrations. The effect of temperature on slow-down of oxidation of Hg0 was accordingly less pronounced.Two simple models have been used to evaluate the possible effect of climate change in respect to changed atmospheric oxidation potential of mercury and re-emission from the oceans. In both cases only the effect of temperature increase was considered. This is an obviously limitation considering the complexity of mercury cycling as a whole. However, the result suggests that in a warmer climate gas phase oxidation of GEM in the marine troposphere may be less efficient causing the mercury concentration in the atmosphere to increase. Simultaneously the mercury re-emission flux from the ocean to the atmosphere tends to increase. If this really is the case it means that part of the oceanic mercury pool will be moved to the atmosphere. The environmental effect of that not obvious. A somewhat higher GEM concentration is not harmful as such, but means that mercury distribution via the atmosphere could be even more important in the future. Another conceivable consequence of mercury being moved from the sea to the atmosphere is that the oceanic sink of mercury may be slightly less important. Simulations with a complex atmospheric chemistry model have shown results pointing in the same direction. In the lower troposphere the effect of increased temperature on slow-down of Hg oxidation was, comparing to the effect of the reaction rate only, magnified by the fact that Br concentrations decreased significantly in the +5K case. Thus, in a 5K warmer marine boundary layer the Hg0 oxidation rate was reduced by 40% resulting in c.a. 15% increase in concentrations of RGM. In higher altitudes the bromine concentrations were much lower, the dominating source was photolysis of halocarbons and there was only small temperature effect on concentrations. The effect of temperature on slow-down of oxidation of Hg0 was accordingly less pronounced
Results from the Swedish National Screening Programme 2009. Subreport 2. Dechlorane Plus
No full textA screening study has been performed concerning Dechlorane Plus (DP). DP is a chlorinated flame retardant that has been used for a long time but has not been noticed as an environmental contaminant until recently. The main reason for its concern is its similarity to other known chloro organic chemicals with adverse effects to the environment. DP was present in air at background locations (Råö, Aspvreten, Pallas) and in higher concentrations in urban air (Stockholm). This supports that DP is capable of long range transport and, as no traditional point sources are known, supposedly emitted from products used in urban areas, such as plastics in electrical insulators. DP was also deposited from the atmosphere. The concentration in air was in the same magnitude as for the brominated diphenyl ether congeners BDE-47 and BDE-99.A screening study has been performed concerning Dechlorane Plus (DP). DP is a chlorinated flame retardant that has been used for a long time but has not been noticed as an environmental contaminant until recently. The main reason for its concern is its similarity to other known chloro organic chemicals with adverse effects to the environment. DP was present in air at background locations (Råö, Aspvreten, Pallas) and in higher concentrations in urban air (Stockholm). This supports that DP is capable of long range transport and, as no traditional point sources are known, supposedly emitted from products used in urban areas, such as plastics in electrical insulators. DP was also deposited from the atmosphere. The concentration in air was in the same magnitude as for the brominated diphenyl ether congeners BDE-47 and BDE-99
Mål och styrmedel för produktion av energigrödor från jordbruket
No full textInom svensk el- och värmeproduktion används stora mängder biobränslen från skog. Bioenergin från skogen (och även från avfall) har fått en allt större betydelse till följd av stigande oljepriser och miljöavgifter på konkurrerande bränslen (CO2-skatt, energiskatt, utsläppsrätter). Dessa ekonomiska styrmedel har inte haft samma effekt på utbudet av biobränslen från jordbruket. Inte heller kompletterande ekonomiska styrmedel som engångsstöd (etableringsbidrag) eller kontinuerliga stöd (årligt bidrag) har räckt för att få fart på odlarnas intresse för energigrödor. I denna studie tas fram förslag på styrmedel som på ett kostnadseffektivt sätt uppfyller ett mål om ökat utbud av biobränslen från jordbruksmark. Syftet med projektet är att utifrån nuvarande energi- och jordbrukspolitiska mål och befintliga styrmedel belysa förutsättningarna för energiproduktion från jordbruket. Syftet är också att ur ett samhällsekonomiskt perspektiv beskriva vilken typ av styrmedel som bör användas för att på ett kostnadseffektivt sätt nå de klimatpolitiska målen om reduktion av växthusgasutsläpp och vilka konsekvenser sådana styrmedel får för jordbruket som bioenergiproducent. Därtill är syftet att analysera vilka styrmedel som är kostnadseffektiva för att ett sektorsmål för bioenergiproduktion från jordbruket skall uppnås. Projektet är begränsat till att belysa nya energigrödor, främst salix, rörflen och hampa och behandlar endast översiktligt odling av stråsäd (havre) eller tillvaratagande av halm för förbränning.Inom svensk el- och värmeproduktion används stora mängder biobränslen från skog. Bioenergin från skogen (och även från avfall) har fått en allt större betydelse till följd av stigande oljepriser och miljöavgifter på konkurrerande bränslen (CO2-skatt, energiskatt, utsläppsrätter). Dessa ekonomiska styrmedel har inte haft samma effekt på utbudet av biobränslen från jordbruket. Inte heller kompletterande ekonomiska styrmedel som engångsstöd (etableringsbidrag) eller kontinuerliga stöd (årligt bidrag) har räckt för att få fart på odlarnas intresse för energigrödor. I denna studie tas fram förslag på styrmedel som på ett kostnadseffektivt sätt uppfyller ett mål om ökat utbud av biobränslen från jordbruksmark. Syftet med projektet är att utifrån nuvarande energi- och jordbrukspolitiska mål och befintliga styrmedel belysa förutsättningarna för energiproduktion från jordbruket. Syftet är också att ur ett samhällsekonomiskt perspektiv beskriva vilken typ av styrmedel som bör användas för att på ett kostnadseffektivt sätt nå de klimatpolitiska målen om reduktion av växthusgasutsläpp och vilka konsekvenser sådana styrmedel får för jordbruket som bioenergiproducent. Därtill är syftet att analysera vilka styrmedel som är kostnadseffektiva för att ett sektorsmål för bioenergiproduktion från jordbruket skall uppnås. Projektet är begränsat till att belysa nya energigrödor, främst salix, rörflen och hampa och behandlar endast översiktligt odling av stråsäd (havre) eller tillvaratagande av halm för förbränning
Avfallsprevention och giftfri miljö
No full textAvfallsprevention genom ökad materialeffektivitet ger ofta miljöfördelar, t ex i form av minskade utsläpp av växthusgaser, eftersom det bidrar till att hålla nere energiintensiv materialproduktion. Syftet med detta projekt är att undersöka om ökad materialeffektivitet också bidrar till minskade utsläpp av farliga ämnen. Minskar eller ökar utsläppen av farliga ämnen om man ökar materialeffektiviteten? Finns det någon tydlig korrelation eller ej? Med farliga ämnen menar vi framförallt ämnen som hanteras av miljömålet Giftfri miljö och i Naturvårdsverkets strategi för giftfria och resurssnåla kretslopp (GRK), men också andra ämnen som påverkar människors hälsa. Vi utgår ifrån olika strategier för ökad materialeffektivitet (se Tabell S). För varje strategi identifierar vi exempel på hur den leder till ökade eller minskade utsläpp av farliga ämnen. Vi lyfter särskilt fram exempel och slutsatser som rör byggsektorn och livsmedelskedjan, eftersom de lyfts fram som prioriterade områden i GRK-strategin. Utifrån de identifierade exemplen drar vi slutsatsen att det finns många fall där ökad materialeffektivitet också bidrar till en mer giftfri miljö (se Tabell S). I vissa fall ger materialeffektiviteten viktiga miljöfördelar utöver att själva materialproduktionen minskar. Det gäller t ex fallet med småbilar. Det finns dock fall när ökad materialeffektivitet vare sig bidrar till giftfrihet eller andra miljöförbättringar. Det finns även fall där ökad materialeffektivitet bidrar till minskat energibehov, men ändå riskerar att öka användningen av farliga ämnen och/eller spridningen av dem i miljön. Slutligen finns risk för så kallade rebound-effekter om den ökade materialeffektiviteten är kostnadseffektiv. Vår samlade bedömning är att ökad materialeffektivitet ofta ger miljöfördelar också i form av minskade utsläpp av farliga ämnen. Sambandet verkar dock vara svagare än mellan materialeffektivitet och minskade utsläpp av växthusgaser. Osäkerheten är också större, eftersom frågan om farliga utsläpp är mer komplex. Man bör t ex ta hänsyn till farligheten hos ämnet och inte bara till den använda eller utsläppta mängden. Frågan är dessutom mindre utforskad. Ämnet för vår studie omfattar i princip alla material, alla produkter och alla produktionsprocesser. Vi har långt ifrån täckt ämnet fullständigt. Viktiga delar av studien är också relativt ytliga. Våra slutsatser skulle bli säkrare och mer välgrundade om studien breddas med fler exempel och/eller fördjupas på de punkter där den är ytlig. I förlängningen kan också systemanalyser vara motiverade, t ex inför implementeringen av EUs nya ramdirektiv om avfall (EU 2008) i svensk rätt.Avfallsprevention genom ökad materialeffektivitet ger ofta miljöfördelar, t ex i form av minskade utsläpp av växthusgaser, eftersom det bidrar till att hålla nere energiintensiv materialproduktion. Syftet med detta projekt är att undersöka om ökad materialeffektivitet också bidrar till minskade utsläpp av farliga ämnen. Minskar eller ökar utsläppen av farliga ämnen om man ökar materialeffektiviteten? Finns det någon tydlig korrelation eller ej? Med farliga ämnen menar vi framförallt ämnen som hanteras av miljömålet Giftfri miljö och i Naturvårdsverkets strategi för giftfria och resurssnåla kretslopp (GRK), men också andra ämnen som påverkar människors hälsa. Vi utgår ifrån olika strategier för ökad materialeffektivitet (se Tabell S). För varje strategi identifierar vi exempel på hur den leder till ökade eller minskade utsläpp av farliga ämnen. Vi lyfter särskilt fram exempel och slutsatser som rör byggsektorn och livsmedelskedjan, eftersom de lyfts fram som prioriterade områden i GRK-strategin. Utifrån de identifierade exemplen drar vi slutsatsen att det finns många fall där ökad materialeffektivitet också bidrar till en mer giftfri miljö (se Tabell S). I vissa fall ger materialeffektiviteten viktiga miljöfördelar utöver att själva materialproduktionen minskar. Det gäller t ex fallet med småbilar. Det finns dock fall när ökad materialeffektivitet vare sig bidrar till giftfrihet eller andra miljöförbättringar. Det finns även fall där ökad materialeffektivitet bidrar till minskat energibehov, men ändå riskerar att öka användningen av farliga ämnen och/eller spridningen av dem i miljön. Slutligen finns risk för så kallade rebound-effekter om den ökade materialeffektiviteten är kostnadseffektiv. Vår samlade bedömning är att ökad materialeffektivitet ofta ger miljöfördelar också i form av minskade utsläpp av farliga ämnen. Sambandet verkar dock vara svagare än mellan materialeffektivitet och minskade utsläpp av växthusgaser. Osäkerheten är också större, eftersom frågan om farliga utsläpp är mer komplex. Man bör t ex ta hänsyn till farligheten hos ämnet och inte bara till den använda eller utsläppta mängden. Frågan är dessutom mindre utforskad. Ämnet för vår studie omfattar i princip alla material, alla produkter och alla produktionsprocesser. Vi har långt ifrån täckt ämnet fullständigt. Viktiga delar av studien är också relativt ytliga. Våra slutsatser skulle bli säkrare och mer välgrundade om studien breddas med fler exempel och/eller fördjupas på de punkter där den är ytlig. I förlängningen kan också systemanalyser vara motiverade, t ex inför implementeringen av EUs nya ramdirektiv om avfall (EU 2008) i svensk rätt
För Värmlands läns Luftvårdsförbund. Övervakning av luftföroreningar i Värmlands län - mätningar och modellering. Hydrologiskt år: resultat t.o.m. september 2008. Kalenderår: resultat t.o.m. 2007
No full textPå uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter som uppmätts i länet under 2007/08 var relativt låga, vilket stämmer överens med det generella mönstret för mellersta Sverige. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskreds vid Blåbärskullen under året. Nederbördsmängden som uppmättes under 2007/08 på ytan på öppet fält i Blåbärskullen, 1026 mm, var avsevärt mindre än föregående hydrologiska år, men ungefär i nivå med genomsnittet under de 12 år som mätningar utförts. Sedan mätningarna i länet startade har svaveldepositionen minskat kraftigt, något som är tydligt i hela Sverige. Det hydrologiska året 2007/08 kännetecknades av låga svavelhalter i nederbörden och låg svaveldeposition i hela Sverige. Under 2007/08 uppmättes mätseriens lägsta svaveldeposition över öppet fält i Blåbärskullen, 2,4 kg/ha, samt i skogsytorna i Södra Averstad och Transtrandsberget, 1,3 resp. 0,8 kg/ha. Även i skogsytan i Blåbärskullen var svaveldepositionen låg, 2,1 kg/ha. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 4,8 kg per hektar på öppet fält-ytan i Blåbärskullen, vilket är betydligt lägre än tidigare år. Markvattnet i Södra Averstad och Transtrandsberget har under mätperioden vanligen haft ett pH-värde omkring 5 eller strax under, och även under 2007/2008 var pH-värdet på denna nivå. Markvattnets pH i Blåbärskullen var omkring 5,4 under 2007/08, vilket är något lägre än normalt. Markvattnet i Södra Averstad visar tecken på en återhämtning från försurning. pH-värdet har ökat, halterna av oorganiskt aluminium har minskat och ANC har ökat. I Blåbärskullen och Transtrandsberget syns inga eller mycket små tecken på återhämtning. Vid Blåbärskullen har pH-värdet har minskat, dock är ANC positivt och halterna av svavel har minskat sedan mätstart. Vid Transtrandsberget har svavelhalterna minskat, pH-värdet är oförändrat, men ANC har ökat sedan mätstart.På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter som uppmätts i länet under 2007/08 var relativt låga, vilket stämmer överens med det generella mönstret för mellersta Sverige. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskreds vid Blåbärskullen under året. Nederbördsmängden som uppmättes under 2007/08 på ytan på öppet fält i Blåbärskullen, 1026 mm, var avsevärt mindre än föregående hydrologiska år, men ungefär i nivå med genomsnittet under de 12 år som mätningar utförts. Sedan mätningarna i länet startade har svaveldepositionen minskat kraftigt, något som är tydligt i hela Sverige. Det hydrologiska året 2007/08 kännetecknades av låga svavelhalter i nederbörden och låg svaveldeposition i hela Sverige. Under 2007/08 uppmättes mätseriens lägsta svaveldeposition över öppet fält i Blåbärskullen, 2,4 kg/ha, samt i skogsytorna i Södra Averstad och Transtrandsberget, 1,3 resp. 0,8 kg/ha. Även i skogsytan i Blåbärskullen var svaveldepositionen låg, 2,1 kg/ha. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 4,8 kg per hektar på öppet fält-ytan i Blåbärskullen, vilket är betydligt lägre än tidigare år. Markvattnet i Södra Averstad och Transtrandsberget har under mätperioden vanligen haft ett pH-värde omkring 5 eller strax under, och även under 2007/2008 var pH-värdet på denna nivå. Markvattnets pH i Blåbärskullen var omkring 5,4 under 2007/08, vilket är något lägre än normalt. Markvattnet i Södra Averstad visar tecken på en återhämtning från försurning. pH-värdet har ökat, halterna av oorganiskt aluminium har minskat och ANC har ökat. I Blåbärskullen och Transtrandsberget syns inga eller mycket små tecken på återhämtning. Vid Blåbärskullen har pH-värdet har minskat, dock är ANC positivt och halterna av svavel har minskat sedan mätstart. Vid Transtrandsberget har svavelhalterna minskat, pH-värdet är oförändrat, men ANC har ökat sedan mätstart
Impregnerat trä i kretsloppet - rekommendationer för restprodukthantering
No full textI rapporten ges en översikt av hur utrangerat impregnerat virke (inkl. spill vid tillverkning, spill vid byggnadsverksamhet och rivningsvirke) bör klassas som farligt avfall eller icke-farligt avfall. Rapporten syftar till att ge anvisningar för hur omhändertagande av impregnerat trä bör göras från ett miljöperspektiv. Baserat på en systemanalytiskt insikt är det viktigt att för impregnerat trä bedöma miljöpåverkan som uppstår vid restprodukthanteringen, dvs främst utsläpp från förbränning och hantering av askor. Ett speciellt fokus i rapporten är nya kopparbaserade medel, då det främst är denna typ av impregnerat virke som idag produceras för byggsektorns användning. Baserat på de bedömningar som gjorts av dessa nya kopparbaserade medel konstateras i rapporten att inga av de AB-medel som används idag klassas som farligt avfall, vilket bl.a. underlättar och möjliggör att flera förbränningsanläggningar kan ta emot detta avfall som bränsle. I rapporten beskrivs vilka metallutsläpp som kan uppkomma från förbränning samt vilka halter som kan förväntas i askorna. Utsläpp från förbränning regleras av Naturvårdsverkets föreskrifter om förbränning, medan användning av askor saknar allmänna bedömningsgrunder. För kopparbaserade medel används därför Skogsstyrelsens krav på askåterföring som relevanta jämförelsetal och för askor från CCA används erfarenhetsdata från olika avfallsaskor. I rapporten finns en lista framtagen som anger alla förbränningsanläggningar som kan ta emot impregnerat virke som klassas som farligt avfall.I rapporten ges en översikt av hur utrangerat impregnerat virke (inkl. spill vid tillverkning, spill vid byggnadsverksamhet och rivningsvirke) bör klassas som farligt avfall eller icke-farligt avfall. Rapporten syftar till att ge anvisningar för hur omhändertagande av impregnerat trä bör göras från ett miljöperspektiv. Baserat på en systemanalytiskt insikt är det viktigt att för impregnerat trä bedöma miljöpåverkan som uppstår vid restprodukthanteringen, dvs främst utsläpp från förbränning och hantering av askor. Ett speciellt fokus i rapporten är nya kopparbaserade medel, då det främst är denna typ av impregnerat virke som idag produceras för byggsektorns användning. Baserat på de bedömningar som gjorts av dessa nya kopparbaserade medel konstateras i rapporten att inga av de AB-medel som används idag klassas som farligt avfall, vilket bl.a. underlättar och möjliggör att flera förbränningsanläggningar kan ta emot detta avfall som bränsle. I rapporten beskrivs vilka metallutsläpp som kan uppkomma från förbränning samt vilka halter som kan förväntas i askorna. Utsläpp från förbränning regleras av Naturvårdsverkets föreskrifter om förbränning, medan användning av askor saknar allmänna bedömningsgrunder. För kopparbaserade medel används därför Skogsstyrelsens krav på askåterföring som relevanta jämförelsetal och för askor från CCA används erfarenhetsdata från olika avfallsaskor. I rapporten finns en lista framtagen som anger alla förbränningsanläggningar som kan ta emot impregnerat virke som klassas som farligt avfall