IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Chemical Analysis of Organic Compounds in Footwear
No full textIn view of that chemical emission from point sources such as industries has decreased over the years; chemical emission from articles has been pointed out to be of increasing concern. Hence, it is important to get a better understanding of the chemical content in different types of articles. The aim of this study was to provide information regarding the organic chemical content in footwear by chemical analysis of materials sampled from three shoes from well known brands (Ecco, Nike and Vagabond). Materials from the outsole, midsole, upper and the lining were extracted by methanol and analysed with GC-MS and HPLC-MS/MS. Overall, 31 compounds were identified at levels of parts per million in the sampled materials. Both plasticizers, antioxidants, solvents, vulcanization agents, surfactants, flame retardants, oxidants and biocides were found. Among the compounds identified, 11 high production volume chemicals and six compounds classified as either toxic to aquatic organisms, carcinogenic or toxic for reproduction were found. Three of these compounds (diisobutyl phthalate, dibutyl phthalate and bis(2-etyhylhexyl)phthalate) are included on the candidate list for authorization within REACH. However, the levels were approximately 100-1000 times lower than the limit stated in the European chemical regulation (REACH), for which requirements are put on manufacturers and importers. As an attempt to model weathering and leaching in the environment, outsole material from each shoe was subjected to soaking extraction using synthetic brackish water. The water samples obtained were found to contain only a few organic chemicals at levels of parts per million. The number of compounds was less compared to when outsole material was extracted using methanol. Hence, not all organic compounds identified in the three outsoles seem to have potential to be released under environmental conditions through leaching. The water samples were also used to evaluate the toxicity of footwear outsoles. The toxicity tests were carried out at the Department of Applied Environmental Science (ITM) by Ellen Kahn as a part of her diploma work. Both larval development test and growth inhibition tests were performed using Nitocra spinipes and Ceramium tenuicorne. The toxic effects observed by Ellen Kahn could not be explained by the levels of organic compounds identified in the water samples. Instead inorganic compounds (e.g zinc) were pointed out as the probable cause. Even though the levels of organic chemicals identified in this study were found to be low, the great number of different chemicals identified in the sampled materials raises the question about the widespread use of chemicals in articles.In view of that chemical emission from point sources such as industries has decreased over the years; chemical emission from articles has been pointed out to be of increasing concern. Hence, it is important to get a better understanding of the chemical content in different types of articles. The aim of this study was to provide information regarding the organic chemical content in footwear by chemical analysis of materials sampled from three shoes from well known brands (Ecco, Nike and Vagabond). Materials from the outsole, midsole, upper and the lining were extracted by methanol and analysed with GC-MS and HPLC-MS/MS. Overall, 31 compounds were identified at levels of parts per million in the sampled materials. Both plasticizers, antioxidants, solvents, vulcanization agents, surfactants, flame retardants, oxidants and biocides were found. Among the compounds identified, 11 high production volume chemicals and six compounds classified as either toxic to aquatic organisms, carcinogenic or toxic for reproduction were found. Three of these compounds (diisobutyl phthalate, dibutyl phthalate and bis(2-etyhylhexyl)phthalate) are included on the candidate list for authorization within REACH. However, the levels were approximately 100-1000 times lower than the limit stated in the European chemical regulation (REACH), for which requirements are put on manufacturers and importers. As an attempt to model weathering and leaching in the environment, outsole material from each shoe was subjected to soaking extraction using synthetic brackish water. The water samples obtained were found to contain only a few organic chemicals at levels of parts per million. The number of compounds was less compared to when outsole material was extracted using methanol. Hence, not all organic compounds identified in the three outsoles seem to have potential to be released under environmental conditions through leaching. The water samples were also used to evaluate the toxicity of footwear outsoles. The toxicity tests were carried out at the Department of Applied Environmental Science (ITM) by Ellen Kahn as a part of her diploma work. Both larval development test and growth inhibition tests were performed using Nitocra spinipes and Ceramium tenuicorne. The toxic effects observed by Ellen Kahn could not be explained by the levels of organic compounds identified in the water samples. Instead inorganic compounds (e.g zinc) were pointed out as the probable cause. Even though the levels of organic chemicals identified in this study were found to be low, the great number of different chemicals identified in the sampled materials raises the question about the widespread use of chemicals in articles
Förstudie. Finansiering och strukturuppbyggnad för demonstrationsverksamhet småskaliga stråbränslesystem
No full textJordbruksverket och Energimyndigheten har sedan 2007 arbetat med att utveckla ett nationellt nätverk och samarbete kring småskalig biobränsleproduktion från åkern. Ett utvecklingsprogram innehållande moment som praktisk demonstration av ny verksamhet samt tillämpbar forskning är under planering. Programmet, som ska löpa under sex år med start 2010, är inriktat mot initiering, genomförande och uppföljning av ett antal experimentella utvecklingsprojekt, där huvudsakligen åkerproducerat bränsle tillvaratas och förädlas till energibärare som levereras på kommersiella villkor för slutanvändning, till energiföretag för ytterligare förädling eller leverans till slutanvändare. Investeringar och kostnader i projekten avses kunna täckas till vissa delar med offentliga medel genom samverkan mellan Energimyndigheten, Länsstyrelser och Jordbruksverket enligt de regler som gäller för statligt stöd till forskning och utveckling inom energiområdet och de regler som gäller för Landsbygdsprogrammet. Förberedelser för programmet inleddes under 2009 med bl.a. en inbjudan till företagare att komma in med projektskisser till s.k. 'experimentella utvecklingsprojekt'. Detta resulterade i 24 skisser, och under 2009 har dialog påbörjats med några utvalda projektägare. Syftet med den här förstudien var att organisera finansiering av och struktur för utvalda demonstrationsprojekt inom Energimyndighetens planerade program 'Förädling av energigrödor'. I arbetet ingick att undersöka hur medel från Landsbygdsprogrammet både nationellt och regionalt kan samordnas med Energimyndighetens resurser, samt förtydligande av vilka roller Jordbruksverket, Länsstyrelser och Energimyndigheten har i processen.Jordbruksverket och Energimyndigheten har sedan 2007 arbetat med att utveckla ett nationellt nätverk och samarbete kring småskalig biobränsleproduktion från åkern. Ett utvecklingsprogram innehållande moment som praktisk demonstration av ny verksamhet samt tillämpbar forskning är under planering. Programmet, som ska löpa under sex år med start 2010, är inriktat mot initiering, genomförande och uppföljning av ett antal experimentella utvecklingsprojekt, där huvudsakligen åkerproducerat bränsle tillvaratas och förädlas till energibärare som levereras på kommersiella villkor för slutanvändning, till energiföretag för ytterligare förädling eller leverans till slutanvändare. Investeringar och kostnader i projekten avses kunna täckas till vissa delar med offentliga medel genom samverkan mellan Energimyndigheten, Länsstyrelser och Jordbruksverket enligt de regler som gäller för statligt stöd till forskning och utveckling inom energiområdet och de regler som gäller för Landsbygdsprogrammet. Förberedelser för programmet inleddes under 2009 med bl.a. en inbjudan till företagare att komma in med projektskisser till s.k. 'experimentella utvecklingsprojekt'. Detta resulterade i 24 skisser, och under 2009 har dialog påbörjats med några utvalda projektägare. Syftet med den här förstudien var att organisera finansiering av och struktur för utvalda demonstrationsprojekt inom Energimyndighetens planerade program 'Förädling av energigrödor'. I arbetet ingick att undersöka hur medel från Landsbygdsprogrammet både nationellt och regionalt kan samordnas med Energimyndighetens resurser, samt förtydligande av vilka roller Jordbruksverket, Länsstyrelser och Energimyndigheten har i processen
Effektivare åtgärder mot exponering för svetsrök
No full textInom detta projekt var målet att besöka företag som lyckats bra med att minska svetsares exponering för svetsrök, utvärdera åtgärderna och beskriva hur exponeringen för svetsrök kan minskas. De företagsbesök, mätningar och utvärderingar som gjorts visar dock att åtgärderna i praktiken fungerar sämre än förväntat. Detta beror bland annat på:- Låga flöden i främst integrerade punktutsug, men även i rörliga utsug. Låga flöden beror bland annat på underdimensionerad ventilation, trasiga slangar och av svetsaren strypta utsugsflöden. - Modifierade munstycken till utsug integrerade i svetspistolen. - Felplacerade utsugsarmar. - Drag som stör punktutsugens funktion. För att svetsaren ska vara skyddad mot svetsrök i alla förekommande situationer, är andningsskydd den enda åtgärd som ger ett tillförlitligt och tillräckligt skydd. Detta förutsätter dock att rätt andningsskydd används och att det underhålls väl. För att minska exponeringen både för svetsaren och andra som vistas i lokalen krävs bättre kunskap om hur man skyddar sig mot svetsrök och vad som krävs för att skydden ska fungera väl över tid. Utvärderingarna visar att det finns åtgärder som kan fungera väl och minska både svetsarens och andras exponering för svetsrök. Integrerade utsug i svetspistolen kan fungera mycket väl vid svetsning i tunn plåt. Integrerade utsug har en stor fördel jämfört utsugsarmar eftersom utsuget alltid är nära ljusbågen och man inte behöver flytta med utsuget manuellt. Utsugsarm kan fungera bra även vid svetsning i tjock plåt, förutsatt att det placeras rätt. Oavsett vilka utsug som används, är det viktigt att de är i bra skick och underhålls väl samt används på rätt sätt. För att andra som arbetar i närheten av svetsningen inte ska exponeras för höga bakgrundshalter av svetsrök, bör allmänventilationen vara tillräcklig, 2 - 5 omsättningar per timme beroende på övriga åtgärder, typ av svetsning, antal svetsarbetsplatser, ventilationslösning och takhöjd. Sammanfattningsvis är risken för hög exponering liten om svetsaren använder andningsskydd samt ventilationstekniska åtgärder vidtas och används, samt åtgärder vidtas så att svetsaren kan arbeta utan att behöva luta sig över plymen.Inom detta projekt var målet att besöka företag som lyckats bra med att minska svetsares exponering för svetsrök, utvärdera åtgärderna och beskriva hur exponeringen för svetsrök kan minskas. De företagsbesök, mätningar och utvärderingar som gjorts visar dock att åtgärderna i praktiken fungerar sämre än förväntat. Detta beror bland annat på:- Låga flöden i främst integrerade punktutsug, men även i rörliga utsug. Låga flöden beror bland annat på underdimensionerad ventilation, trasiga slangar och av svetsaren strypta utsugsflöden. - Modifierade munstycken till utsug integrerade i svetspistolen. - Felplacerade utsugsarmar. - Drag som stör punktutsugens funktion. För att svetsaren ska vara skyddad mot svetsrök i alla förekommande situationer, är andningsskydd den enda åtgärd som ger ett tillförlitligt och tillräckligt skydd. Detta förutsätter dock att rätt andningsskydd används och att det underhålls väl. För att minska exponeringen både för svetsaren och andra som vistas i lokalen krävs bättre kunskap om hur man skyddar sig mot svetsrök och vad som krävs för att skydden ska fungera väl över tid. Utvärderingarna visar att det finns åtgärder som kan fungera väl och minska både svetsarens och andras exponering för svetsrök. Integrerade utsug i svetspistolen kan fungera mycket väl vid svetsning i tunn plåt. Integrerade utsug har en stor fördel jämfört utsugsarmar eftersom utsuget alltid är nära ljusbågen och man inte behöver flytta med utsuget manuellt. Utsugsarm kan fungera bra även vid svetsning i tjock plåt, förutsatt att det placeras rätt. Oavsett vilka utsug som används, är det viktigt att de är i bra skick och underhålls väl samt används på rätt sätt. För att andra som arbetar i närheten av svetsningen inte ska exponeras för höga bakgrundshalter av svetsrök, bör allmänventilationen vara tillräcklig, 2 - 5 omsättningar per timme beroende på övriga åtgärder, typ av svetsning, antal svetsarbetsplatser, ventilationslösning och takhöjd. Sammanfattningsvis är risken för hög exponering liten om svetsaren använder andningsskydd samt ventilationstekniska åtgärder vidtas och används, samt åtgärder vidtas så att svetsaren kan arbeta utan att behöva luta sig över plymen
Årsrapport 2009 för projektet RE-PATH. Mätningar av PFAS i lokaler i och omkring Stockholm Arlanda Airport och Göteborg Landvetter Airport
No full textInom ramen för projektet RE-PATH har en omfattande provtagning genomförts under höst och vår 2009 i närområdet till Landvetter respektive Arlanda flygplats. Vatten, sediment och olika typer av biotaprover (företrädelsevis fisk) har insamlats, karterats och analyserats med avseende på PFAS (främst PFOS och PFOA). De kemiska analyserna visar att PFOS och PFOA som läckt ut till närmiljön från brandövningsplatser där brandskummet AFFF använts fortfarande finns kvar i sådana mängder att halter i vatten, sediment och fisk är förhöjda jämfört med bakgrundslokaler. I L:a Issjön och Issjöbäcken är halterna av PFOS mycket förhöjda i både ytvatten och fisk. I Västra Ingsjön sker en utspädning halterna av PFOS och PFOA, och vid vidare transport mot havet via Kungsbackaån ligger halterna av PFOS och PFOA i paritet med bakgrundshalterna då Kungsbackaån passerar Lindome. I Halmsjön (som avvattnar stora delar av Arlanda flygplats) är halterna av PFOS mycket förhöjda i både ytvatten och fisk. Från sjöns utlopp via Märstaån sker en viss utspädning men de halter som uppmäts vid mynningen i Mälaren är också förhöjda jämfört med Botele udd och Görväln, där bakgrunds-koncentrationer uppmätts. Sedimentkärnor insamlade i anslutning till Märstaåns utlopp visar att PFOS detekteras i sedimentskikt som härrör ifrån sent 1960-tal. I projektet har även ett antal olika effektstudier företagits på Åkergroda (Rana arvalis). Ekotoxikologiska immobiliseringstester visar att grodyngel påverkas av brandskummet AFFF även i mycket utspädd form. Nybefruktad grodrom insamlad i ett opåverkat bakgrundsområde kläcktes och utvecklades helt normalt i närvaro av sediment från V:a Ingsjön och Halmsjön. Sediment från Lilla Issjöbäcken (nära brandövningsplatsen på Landvetter) påverkade kläckningen hos grodrommen signifikant vid jämförelse med sediment från Sandsjön som är referensområdet.Inom ramen för projektet RE-PATH har en omfattande provtagning genomförts under höst och vår 2009 i närområdet till Landvetter respektive Arlanda flygplats. Vatten, sediment och olika typer av biotaprover (företrädelsevis fisk) har insamlats, karterats och analyserats med avseende på PFAS (främst PFOS och PFOA). De kemiska analyserna visar att PFOS och PFOA som läckt ut till närmiljön från brandövningsplatser där brandskummet AFFF använts fortfarande finns kvar i sådana mängder att halter i vatten, sediment och fisk är förhöjda jämfört med bakgrundslokaler. I L:a Issjön och Issjöbäcken är halterna av PFOS mycket förhöjda i både ytvatten och fisk. I Västra Ingsjön sker en utspädning halterna av PFOS och PFOA, och vid vidare transport mot havet via Kungsbackaån ligger halterna av PFOS och PFOA i paritet med bakgrundshalterna då Kungsbackaån passerar Lindome. I Halmsjön (som avvattnar stora delar av Arlanda flygplats) är halterna av PFOS mycket förhöjda i både ytvatten och fisk. Från sjöns utlopp via Märstaån sker en viss utspädning men de halter som uppmäts vid mynningen i Mälaren är också förhöjda jämfört med Botele udd och Görväln, där bakgrunds-koncentrationer uppmätts. Sedimentkärnor insamlade i anslutning till Märstaåns utlopp visar att PFOS detekteras i sedimentskikt som härrör ifrån sent 1960-tal. I projektet har även ett antal olika effektstudier företagits på Åkergroda (Rana arvalis). Ekotoxikologiska immobiliseringstester visar att grodyngel påverkas av brandskummet AFFF även i mycket utspädd form. Nybefruktad grodrom insamlad i ett opåverkat bakgrundsområde kläcktes och utvecklades helt normalt i närvaro av sediment från V:a Ingsjön och Halmsjön. Sediment från Lilla Issjöbäcken (nära brandövningsplatsen på Landvetter) påverkade kläckningen hos grodrommen signifikant vid jämförelse med sediment från Sandsjön som är referensområdet
Swedish long-term low carbon scenario - Exploratory study on opportunities and barriers
No full textIn 2009, the Swedish government proposed a vision of reaching zero net emissions of greenhouse gases in the year 2050. However, there are few details on concrete actions after 2020. In the light of the long investment cycles associated with energy, housing, transport infrastructure and heavy industry, we believe that the society now needs to start identifying possible pathways for reaching this vision. The pathways also need to be investigated in terms of their feasibility and consequences. The aim of our study has been to develop and elaborate on one potential future energy scenario where Sweden minimises the use of fossil fuels in 2050 and to identify opportunities and barriers. The scenario we present is one of several possible scenarios and is obviously not a forecast. Our purpose is not to show a likely development, but rather to illustrate, by example, a society that is largely independent of fossil fuels and what would be required to get there. In a next step, more detailed scenarios as well as accurate impact assessments are needed. For example, the impact of high bioenergy utilisation needs to be carefully examined. The results also show several cross-sectoral measures and/or effects that need further study. There is also a need for thorough cost analyses as well as analyses of what is required to implement these measures in practice. We have analysed potential fossil fuel reductions in the sectors industry, residential/service, transports and energy conversion. For these sectors, systematic investigations have been made on measures for replacing fossil fuels, improving energy efficiency and applying new technologies and industrial processes. Our scenario is to a great extent based on existing technologies. In addition to sector specific measures, we have applied cross-sectoral measures such as using industrial surplus heat in the residential sector or forest residues for producing heat and power. Furthermore, we have assumed a system change in transportation and limited use of carbon capture and storage (CCS). The applied measures influence the demand for electricity, heat/steam and fuels. The results indicate a very high demand for biofuels in the future.In 2009, the Swedish government proposed a vision of reaching zero net emissions of greenhouse gases in the year 2050. However, there are few details on concrete actions after 2020. In the light of the long investment cycles associated with energy, housing, transport infrastructure and heavy industry, we believe that the society now needs to start identifying possible pathways for reaching this vision. The pathways also need to be investigated in terms of their feasibility and consequences. The aim of our study has been to develop and elaborate on one potential future energy scenario where Sweden minimises the use of fossil fuels in 2050 and to identify opportunities and barriers. The scenario we present is one of several possible scenarios and is obviously not a forecast. Our purpose is not to show a likely development, but rather to illustrate, by example, a society that is largely independent of fossil fuels and what would be required to get there. In a next step, more detailed scenarios as well as accurate impact assessments are needed. For example, the impact of high bioenergy utilisation needs to be carefully examined. The results also show several cross-sectoral measures and/or effects that need further study. There is also a need for thorough cost analyses as well as analyses of what is required to implement these measures in practice. We have analysed potential fossil fuel reductions in the sectors industry, residential/service, transports and energy conversion. For these sectors, systematic investigations have been made on measures for replacing fossil fuels, improving energy efficiency and applying new technologies and industrial processes. Our scenario is to a great extent based on existing technologies. In addition to sector specific measures, we have applied cross-sectoral measures such as using industrial surplus heat in the residential sector or forest residues for producing heat and power. Furthermore, we have assumed a system change in transportation and limited use of carbon capture and storage (CCS). The applied measures influence the demand for electricity, heat/steam and fuels. The results indicate a very high demand for biofuels in the future
Jämförelse av resultat från lokal, detaljerad närsaltsmodellering med PLC-5-data
No full textÖvergödningen av haven är ett av vår tids allvarligaste miljöproblem. För myndigheter och sakägare i Sverige är det vikigt att de underlag som ligger till grund för olika åtgärder är tillförlitliga. Sverige tar liksom de andra Östersjöländerna fram nationella beräkningar av utsläppsbelastning på haven, den senaste kallad PLC5. Dessa beräkningar är anpassade för att ge bra resultat på nationell nivå, men inte för att vara noggranna på lokal nivå. På grund av bristen på andra beräkningsunderlag används likväl dessa data för identifiering av åtgärdsbeting på lokal nivå och ibland till och med för åtgärdsidentifiering. Denna studie, finansierad av Naturvårdsverket och Lantmännens Riksförbund (LRF) syftar till att undersöka, betydelsen av att använda lokalt anpassade modeller för att beräkna växtnäringsläckaget. För att utvärdera PLC-5 beräkningarna jämförs dessa med modelleringar från en avrinningsområdesanpassad modell, SWAT. Projektet jämför modellresultaten från två typområden C6 i Uppsala län och N34 i Hallands län med PLC5-beräkningarna för HELCOM. Insamlandet av lokalt baserad information angående bland annat jordbruksmarkens skötsel, gödslingsgivor, skördar, jordarnas näringsinnehåll och dränering har skett via individuella intervjuer med markägare i området kring C6 och N34 och i närliggande områden. För typområde C6 uppvisade modellresultaten från SWAT en god överensstämmelse såväl hydrologiskt som kemiskt. Modellresultaten för typområde N34 var dock inte lika goda och förklaringen bedöms ligga i indata-parametrarna för jordart och nederbörd. Projektet har visat att det finns viktiga skillnader att beakta angående växtnäringsbelastningen från de två olika modellberäkningarna SWAT och PLC-5. En jämförelse med flödesproportionella provtagningar visar att beräkningarna från PLC-5 genomgående ger en högre belastning än uppmätt. Beräkningarna från SWAT-modellen visar på en bra överensstämmelse för kväve och resultatet ligger nära de flödesproportionella provtagningarna. För fosfor överskattar även SWAT-modellen belastningen men inte i samma utsträckning som PLC-5 beräkningarna. Eftersom PLC5-beräkningen är flödesnormaliserade, d.v.s flödet är ett medelvärde för 20 år men belastningsberäkningen är gjord för ett visst år, medför det problem att försöka jämföra dessa data med annan modellering, som normalt inte är flödesnormaliserad. Längre perioder av flödesproportionella mätningar skulle egentligen behövas för att kunna avgöra hur stora skillnaderna är mellan de olika modellresultaten. Resultatet visar på hur viktigt det är att använda flödesproportionella provtagningar för att få en korrekt bild av situationen och att använda behovsanpassade modeller. Det är också viktigt, för att få en korrekt uppskattning av situationen, att modellberäkningar kompletteras med flödesproportionella provtagningar. För de två områdena C6 och N34 var den tidigare informationen god och den fördjupade informationsinhämtningen visade inte på några stora skillnader. Orsaken är troligen det faktum att de både typområdena sedan lång tid tillbaka har studerats av SLU och den tidigare kunskapen om området är god.Övergödningen av haven är ett av vår tids allvarligaste miljöproblem. För myndigheter och sakägare i Sverige är det vikigt att de underlag som ligger till grund för olika åtgärder är tillförlitliga. Sverige tar liksom de andra Östersjöländerna fram nationella beräkningar av utsläppsbelastning på haven, den senaste kallad PLC5. Dessa beräkningar är anpassade för att ge bra resultat på nationell nivå, men inte för att vara noggranna på lokal nivå. På grund av bristen på andra beräkningsunderlag används likväl dessa data för identifiering av åtgärdsbeting på lokal nivå och ibland till och med för åtgärdsidentifiering. Denna studie, finansierad av Naturvårdsverket och Lantmännens Riksförbund (LRF) syftar till att undersöka, betydelsen av att använda lokalt anpassade modeller för att beräkna växtnäringsläckaget. För att utvärdera PLC-5 beräkningarna jämförs dessa med modelleringar från en avrinningsområdesanpassad modell, SWAT. Projektet jämför modellresultaten från två typområden C6 i Uppsala län och N34 i Hallands län med PLC5-beräkningarna för HELCOM. Insamlandet av lokalt baserad information angående bland annat jordbruksmarkens skötsel, gödslingsgivor, skördar, jordarnas näringsinnehåll och dränering har skett via individuella intervjuer med markägare i området kring C6 och N34 och i närliggande områden. För typområde C6 uppvisade modellresultaten från SWAT en god överensstämmelse såväl hydrologiskt som kemiskt. Modellresultaten för typområde N34 var dock inte lika goda och förklaringen bedöms ligga i indata-parametrarna för jordart och nederbörd. Projektet har visat att det finns viktiga skillnader att beakta angående växtnäringsbelastningen från de två olika modellberäkningarna SWAT och PLC-5. En jämförelse med flödesproportionella provtagningar visar att beräkningarna från PLC-5 genomgående ger en högre belastning än uppmätt. Beräkningarna från SWAT-modellen visar på en bra överensstämmelse för kväve och resultatet ligger nära de flödesproportionella provtagningarna. För fosfor överskattar även SWAT-modellen belastningen men inte i samma utsträckning som PLC-5 beräkningarna. Eftersom PLC5-beräkningen är flödesnormaliserade, d.v.s flödet är ett medelvärde för 20 år men belastningsberäkningen är gjord för ett visst år, medför det problem att försöka jämföra dessa data med annan modellering, som normalt inte är flödesnormaliserad. Längre perioder av flödesproportionella mätningar skulle egentligen behövas för att kunna avgöra hur stora skillnaderna är mellan de olika modellresultaten. Resultatet visar på hur viktigt det är att använda flödesproportionella provtagningar för att få en korrekt bild av situationen och att använda behovsanpassade modeller. Det är också viktigt, för att få en korrekt uppskattning av situationen, att modellberäkningar kompletteras med flödesproportionella provtagningar. För de två områdena C6 och N34 var den tidigare informationen god och den fördjupade informationsinhämtningen visade inte på några stora skillnader. Orsaken är troligen det faktum att de både typområdena sedan lång tid tillbaka har studerats av SLU och den tidigare kunskapen om området är god
För Jönköpings läns Luftvårdsförbund. Övervakning av luftföroreningar i Jönköpings län - mätningar och modellering. Hydrologiskt år: resultat t.o.m. september 2009. Kalenderår: resultat t.o.m. 2008
No full textPå uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter av SO2, NO2 och O3 som uppmätts vid Fagerhult var mycket låga under 2008/09, endast halterna av NH3 var på samma nivå som tidigare år. Låga lufthalter har uppmätts vid övriga lokaler i Sverige under 2008/09. I skogsytorna var depositionen av svavel (exklusive havssaltsbidrag) i länet mycket låg under 2008/09, i några fall den lägsta som uppmätts sedan mätningarna påbörjades. Svavelnedfallet var högst vid Mellby och Fagerhult (ca 2 kg per hektar) följt av Bordsjö och Värnvik (ca 1,3 kg per hektar) under 2008/09. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant på samtliga lokaler i länet. Denna trend är tydlig i stora delar av Sverige, framför allt i sydväst. Det är främst torrdepositionen som har minskat. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 11 kg per hektar, varav 4 kg var i form av nitratkväve och 7 kg var ammoniumkväve, över öppet fält ytan vid Fagerhult. Detta är den klart högsta uppmätta kvävedepositionen sedan mätstarten. Markvattenmätningarna i länet uppvisar inga tendenser till minskad markförsurning i skogsytorna, trots minskad svaveldeposition. Alandsryd, Fagerhult och Värnvik är de enda lokalerna i länet där sulfathalten i markvattnet har minskat signifikant, vilket är ett resultat av det minskade svavelnedfallet. Trots det visar markvattnet i Alandsryd, Fagerhult, Mellby och Bordsjö inga tecken på återhämtning från försurningen, med lågt pH, negativ syraneutraliserande förmågan (ANC) och oförändrade halter av oorganiskt aluminium. Värnvik är den minst försurade lokalen i länet. Jönköpings län drabbades relativt hårt av stormarna i mitten av 2000-talet. Markvattnet vid Alandsryd och Mellby uppvisar kraftigt förhöjda halter av nitrat- och ammoniumkväve efter stormarna.På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter av SO2, NO2 och O3 som uppmätts vid Fagerhult var mycket låga under 2008/09, endast halterna av NH3 var på samma nivå som tidigare år. Låga lufthalter har uppmätts vid övriga lokaler i Sverige under 2008/09. I skogsytorna var depositionen av svavel (exklusive havssaltsbidrag) i länet mycket låg under 2008/09, i några fall den lägsta som uppmätts sedan mätningarna påbörjades. Svavelnedfallet var högst vid Mellby och Fagerhult (ca 2 kg per hektar) följt av Bordsjö och Värnvik (ca 1,3 kg per hektar) under 2008/09. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant på samtliga lokaler i länet. Denna trend är tydlig i stora delar av Sverige, framför allt i sydväst. Det är främst torrdepositionen som har minskat. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 11 kg per hektar, varav 4 kg var i form av nitratkväve och 7 kg var ammoniumkväve, över öppet fält ytan vid Fagerhult. Detta är den klart högsta uppmätta kvävedepositionen sedan mätstarten. Markvattenmätningarna i länet uppvisar inga tendenser till minskad markförsurning i skogsytorna, trots minskad svaveldeposition. Alandsryd, Fagerhult och Värnvik är de enda lokalerna i länet där sulfathalten i markvattnet har minskat signifikant, vilket är ett resultat av det minskade svavelnedfallet. Trots det visar markvattnet i Alandsryd, Fagerhult, Mellby och Bordsjö inga tecken på återhämtning från försurningen, med lågt pH, negativ syraneutraliserande förmågan (ANC) och oförändrade halter av oorganiskt aluminium. Värnvik är den minst försurade lokalen i länet. Jönköpings län drabbades relativt hårt av stormarna i mitten av 2000-talet. Markvattnet vid Alandsryd och Mellby uppvisar kraftigt förhöjda halter av nitrat- och ammoniumkväve efter stormarna
Förbränning av impregnerat virke. Testförbränning i en biobränslepanna, Orrefors
No full textDet är möjligt att elda impregnerat trä innehållande koppar i en biobränslebaserad panna om denna har erforderlig rökgasrening. För den aktuella anläggningen behöver man komplettera rökgasreningen med ytterligare ett steg (någon typ av stoftrening t.ex. elektrofilter, textilt spärr- eller slangfilter). Vid förbränning av mer än 50 ton avfall per år krävs att man söker tillstånd. Mindre mängder kräver endast en anmälan. Vid en förbränning med träflis med en inblandning av upp till 20 % kopparimpregnerat virke (50 % splint och 50 % kärna) klarar bottenaskan alla minimi- och maximihalter enligt Skogsstyrelsens rekommendationer för spridning av aska i skogsbruket som vitaliseringsmedel. De utförda laktesterna av askorna visar att krom lakas ut från bottenaskan i för stora mängder för prov 4 och 5 för att man enligt deponeringsförordningen ska kunna deponera askan tillsammans med icke farligt avfall (de övriga askorna klarade samtliga riktvärden). En faroanalys har genomförts där konceptet toxicitetindex (TI) har tillämpats.Det är möjligt att elda impregnerat trä innehållande koppar i en biobränslebaserad panna om denna har erforderlig rökgasrening. För den aktuella anläggningen behöver man komplettera rökgasreningen med ytterligare ett steg (någon typ av stoftrening t.ex. elektrofilter, textilt spärr- eller slangfilter). Vid förbränning av mer än 50 ton avfall per år krävs att man söker tillstånd. Mindre mängder kräver endast en anmälan. Vid en förbränning med träflis med en inblandning av upp till 20 % kopparimpregnerat virke (50 % splint och 50 % kärna) klarar bottenaskan alla minimi- och maximihalter enligt Skogsstyrelsens rekommendationer för spridning av aska i skogsbruket som vitaliseringsmedel. De utförda laktesterna av askorna visar att krom lakas ut från bottenaskan i för stora mängder för prov 4 och 5 för att man enligt deponeringsförordningen ska kunna deponera askan tillsammans med icke farligt avfall (de övriga askorna klarade samtliga riktvärden). En faroanalys har genomförts där konceptet toxicitetindex (TI) har tillämpats
Luftkvaliteten i Sverige 2009 och vintern 2009/10. Resultat från mätningar inom Urbanmätnätet
No full textUrbanmätnätet är ett samarbete mellan ett antal av Sveriges Miljökontor och IVL. Urbanmätnätet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Urbanmätnätet startade vintern 1985/86 och den 24:e mätsäsongen (2009/10) har avslutats. Resultaten från kalenderår 2009 och vinterhalvår 2009/10 presenteras i denna rapport. Under vinterhalvåret 2009/10 deltog totalt 34 kommuner i Urbanmätnätet och 14 kommuner deltog med mätningar under hela 2009. Mätningarnas omfattning har bland annat varit dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2) i totalt 15 tätorter. I 7 av de totalt 30 tätorterna bestämdes också dygnsmedelvärden av sot samt i en tätort även svaveldioxid (SO2) som dygnsmedelvärde. I 28 kommuner utfördes mätningar av PM10, och i 2 kommuner Kävlinge och Svedala, mättes PM2.5. Dygnsvisa mätningar av PM10 utfördes under hela 2009 i totalt 13 tätorter. I 24 kommuner genomfördes mätningar av VOC. Förutom dessa mätningar utfördes en rad diffusionsmätningar av SO2, NO2 och O3 under såväl vintern 2009/10 som sommar och år 2009. Miljökvalitetsnormen (MKN) för NO2 för såväl års- (40 µg/m3) som dygnsmedelvärde (60 µg/m3, som får överskridas max 7 dygn/år) underskreds i samtliga mätpunkter i urban bakgrund under vinterhalvåret 2009/10. Däremot överskreds den övre utvärderingströskeln (ÖUT) som dygnsmedelvärde i Örnsköldsvik och Kalix. NO2-halterna har uppvisat en nedåtgående trend i svenska tätorter sedan projektets start 1986/87. En linjär regressionsanalys visar att trenden för den 'nationella' tidsserien är en årlig minskning med i genomsnitt 0.6 µg/m3, baserat på de 15 kommuner som deltagit med mätningar under minst 20 vinterhalvår. För en medeltätort innebär den genomsnittliga årliga minskningen en haltminskning av NO2 sedan 1986/87 med ca 50 %. Från de månadsvisa mätningarna av SO2 med diffusionsprovtagare framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider miljökvalitetsnormen för vinter- och årsmedelvärde (20 µg/m3) med god marginal. Inte heller miljömålet för SO2 som årsmedelvärde, 5 µg/m3, överskreds i någon kommun. Endast en kommun, Uppsala, riskerar att överskrida ÖUT för PM10 som årsmedelvärde (28 µg/m3) medan övriga kommuner ligger klart under baserat på vinterns samt hela 2009 års mätningar. Ingen kommun överskred MKN som dygnsmedelvärden för PM10 i gaturum under år 2009. De flesta kommuner överskred antalet tillåtna dygn över 25 µg/m3 (NUT) i gaturum och mätkrav föreligger därmed för dessa kommuner. Halterna i urban bakgrund såväl som gaturum ligger klart under MKN och ÖUT för bensen under vinterhalvåret 2009/10 och år 2009 och endast en överskred den nedre utvärderingströskeln (2 µg/m3). Ett antal kommuner, främst i gaturum, har dock svårt att klara miljömålet (1 µg/m3). I alla kommunerna har bensenhalten minskat sedan mätningarna började 1992/93. En linjär regressionsanalys för bensen, utifrån de 11 kommuner som mätte VOC vintern 2009/10 och som har mätt VOC under minst 15 vinterhalvår, ger en genomsnittlig årlig minskning på 0.2 µg/m3. För en svensk medeltätort ger detta en minskning av bensen med ca 70 %.Urbanmätnätet är ett samarbete mellan ett antal av Sveriges Miljökontor och IVL. Urbanmätnätet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Urbanmätnätet startade vintern 1985/86 och den 24:e mätsäsongen (2009/10) har avslutats. Resultaten från kalenderår 2009 och vinterhalvår 2009/10 presenteras i denna rapport. Under vinterhalvåret 2009/10 deltog totalt 34 kommuner i Urbanmätnätet och 14 kommuner deltog med mätningar under hela 2009. Mätningarnas omfattning har bland annat varit dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2) i totalt 15 tätorter. I 7 av de totalt 30 tätorterna bestämdes också dygnsmedelvärden av sot samt i en tätort även svaveldioxid (SO2) som dygnsmedelvärde. I 28 kommuner utfördes mätningar av PM10, och i 2 kommuner Kävlinge och Svedala, mättes PM2.5. Dygnsvisa mätningar av PM10 utfördes under hela 2009 i totalt 13 tätorter. I 24 kommuner genomfördes mätningar av VOC. Förutom dessa mätningar utfördes en rad diffusionsmätningar av SO2, NO2 och O3 under såväl vintern 2009/10 som sommar och år 2009. Miljökvalitetsnormen (MKN) för NO2 för såväl års- (40 µg/m3) som dygnsmedelvärde (60 µg/m3, som får överskridas max 7 dygn/år) underskreds i samtliga mätpunkter i urban bakgrund under vinterhalvåret 2009/10. Däremot överskreds den övre utvärderingströskeln (ÖUT) som dygnsmedelvärde i Örnsköldsvik och Kalix. NO2-halterna har uppvisat en nedåtgående trend i svenska tätorter sedan projektets start 1986/87. En linjär regressionsanalys visar att trenden för den 'nationella' tidsserien är en årlig minskning med i genomsnitt 0.6 µg/m3, baserat på de 15 kommuner som deltagit med mätningar under minst 20 vinterhalvår. För en medeltätort innebär den genomsnittliga årliga minskningen en haltminskning av NO2 sedan 1986/87 med ca 50 %. Från de månadsvisa mätningarna av SO2 med diffusionsprovtagare framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider miljökvalitetsnormen för vinter- och årsmedelvärde (20 µg/m3) med god marginal. Inte heller miljömålet för SO2 som årsmedelvärde, 5 µg/m3, överskreds i någon kommun. Endast en kommun, Uppsala, riskerar att överskrida ÖUT för PM10 som årsmedelvärde (28 µg/m3) medan övriga kommuner ligger klart under baserat på vinterns samt hela 2009 års mätningar. Ingen kommun överskred MKN som dygnsmedelvärden för PM10 i gaturum under år 2009. De flesta kommuner överskred antalet tillåtna dygn över 25 µg/m3 (NUT) i gaturum och mätkrav föreligger därmed för dessa kommuner. Halterna i urban bakgrund såväl som gaturum ligger klart under MKN och ÖUT för bensen under vinterhalvåret 2009/10 och år 2009 och endast en överskred den nedre utvärderingströskeln (2 µg/m3). Ett antal kommuner, främst i gaturum, har dock svårt att klara miljömålet (1 µg/m3). I alla kommunerna har bensenhalten minskat sedan mätningarna började 1992/93. En linjär regressionsanalys för bensen, utifrån de 11 kommuner som mätte VOC vintern 2009/10 och som har mätt VOC under minst 15 vinterhalvår, ger en genomsnittlig årlig minskning på 0.2 µg/m3. För en svensk medeltätort ger detta en minskning av bensen med ca 70 %
Development and test of a passive sampler for fine particles
No full textA horizontally mounted Teflon filter facing downwards was tested as a surrogate surface for sampling of fine particles in ambient air. The sampler was tested in Sweden and Nepal and compared to a vertically mounted filter. The particles collected on the horizontally mounted filter contained more nitrate, sulphate and ammonium. These ions can either be due to reactions between deposited particles with their gaseous precursors or deposition of fine particles. Calcium is mainly found in coarse particles. The calcium content of deposited particles were very similar in parallely exposed horizontally and vertically mounted filters indicating that large particles are also deposited on the sampler developed here. Another design of passive sampler is therefore suggested.A horizontally mounted Teflon filter facing downwards was tested as a surrogate surface for sampling of fine particles in ambient air. The sampler was tested in Sweden and Nepal and compared to a vertically mounted filter. The particles collected on the horizontally mounted filter contained more nitrate, sulphate and ammonium. These ions can either be due to reactions between deposited particles with their gaseous precursors or deposition of fine particles. Calcium is mainly found in coarse particles. The calcium content of deposited particles were very similar in parallely exposed horizontally and vertically mounted filters indicating that large particles are also deposited on the sampler developed here. Another design of passive sampler is therefore suggested