IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Gemensamt datakommunikationsformat för livscykelinformation - Byggvarudeklaration, BVD4
No full textMålet med SBUF-projektet som helhet är att ta fram ett kommunikationsformat (filformat) som hanterar livs-cykelbaserade miljö- och kostnadsdata för byggmaterial, byggdelar och delsystem och hela byggnader eller andra konstruktioner. Det filformat som tagits fram utgör ett tillägg till Fi2 som förvaltas av Föreningen för Förvaltingsinformation. Vi har lagt till en produktmodell, samt till denna en möjlighet att hantera ytor i Fi2 på ett nytt sätt. Genom att ta höjd för miljöinformation i den digitala produktmodellen är det vår övertygelse att man samtidigt sett till att man kan hantera andra aspekter. Genom att etablera ett kommunikationsformat för LCC- och LCA-beräkningar, samt att samtidigt kunna hantera byggvarudeklarationer (BVD3) och miljövarudeklarationer enligt bygg-produkt-förordningen, underlättas hanteringen av hållbarhetsaspekter i BIM. Denna rapport handlar om den information som är relevant för en sådan ny byggvarudeklaration. Den delmängd av filformatet som beskriver BVD3 och den LCA-baserade byggvarudeklarationen enligt byggproduktförordningen har sammanställts i denna rapport som en fristående deklaration som vi gett en grafisk design. Vi kallar denna sammanslagna deklaration BVD4. När den nationella implementeringen av miljöklassningssystemen BREEAM och LEED är slutförd skulle man kunna uppdatera den BVD4 deklarationen ytterligare. Projektförslagets BVD4 skall därför ses som ett första förslag mot en ny uppdaterad miljödeklaration anpassad för den svenska marknaden
Metaller i mossa i Kalmar län, 2010-2011
No full textPå uppdrag av Kalmar Läns Luftvårdsförbund har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört mätningar av halter av metaller i mossa i Kalmar län under 2011. Resultaten har bearbetats och analyserats och jämförelser har gjorts mot provpunkter i Kalmar län inom den nationella undersökningen 2010 samt mot tidigare år med förtätnings-provpunkter, 1989 och 2000. De mossprover som insamlats i Kalmar län 2011 har analyserats med avseende på halter av arsenik (As), bly (Pb), järn (Fe), kadmium (Cd), koppar (Cu), krom (Cr), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), vanadin (V), zink (Zn), aluminium (Al), kobolt (Co), mangan (Mn) och molybden (Mo). För den statistiska analysen av metallinne-hållet i de insamlade mossproverna har de insamlade mossproverna delats in i olika kategorier: "Bakgrund", "Glas-bruk", "Gruva", "Massaindustri", "Metallindustri", "Mineralindustri" och "Stadsmiljö". Jämförelse mellan medelkoncentrationer i mossprover från 2010-2011 med 2000 och 1989-1990 visar att koncentratio-nen de flesta metallerna har minskat till 2011 och i många fall är dessa minskningar statistiskt signifikanta. Undantag är Hg från kategori "Gruva" där medelkoncentrationen är signifikant högre 2011 jämfört med 2000
Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011
No full textPå uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Målet med nuvarande Program 2011 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade regionala modellberäkningar som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat.Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition och antropogent försurade sjöar.Emissionerna av svavel i Europa har minskat med 82 Europa v: Samlingsprovitionenfält flyttades då de återupptogs 2009. % sedan 1990, vilket återspeglas i halter av svavel-dioxid i luft, nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Markvattnets pH är fort-farande lågt på vissa ytor i Kronoberg, men visar svaga tecken på återhämtning. 55 % av sjöarna i Kronobergs län har bedömts som antropogent försurade. Detta är avsevärt högre än gränsen i det regionala miljömålet. Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats. Kväveemissionerna i Europa har inte minskat i samma takt som svavel och för kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender. För kvävenedfall på öppet fält syns ingen signifikant minskning i Kronobergs län och ned-fallet överskrider den lägre gränsen, och vissa år även den högre gränsen, i det kritiska belastnings-intervallet 5-10 kg per hektar och år.Kvävenedfallet kan på sikt leda till en upplagring av kväve i skogsmarken, vilket kan medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar dock ännu inte på något begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Kronobergs län. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Kronobergs län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (grot) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning. Resultaten visar att det är viktigt att minskningen i svavelemissioner fortsätter och att åtgärder vidtas för att kunna avsevärt minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl nationellt som internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av grot kan motverkas genom näringskompensation
Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011
No full textPå uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Vid två platser mäts även lufthalter. Mätningarna kompletteras med modellberäkningar på regional nivå. Skogslandskapet i Värmland har i ett historiskt perspektiv utsatts för ett betydande nedfall av luftföroreningar, både vad gäller försurande och övergödande ämnen. Svavel-emissionerna i Europa har dock sedan 1990 minskat med 82 %. Det sura nedfallet har tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. De senaste beräkningarna visar att andelen försurade sjöar i Värmlands län i nuläget ligger runt 33 %.Lufthalterna av SO2 i de södra delarna av länet har minskat med ca 4 % årligen sedan början av 1990-talet. Även svavelnedfallet i länet har minskat under samma period. I början av 1990-talet låg det årliga svavelnedfallet i länets södra del runt 10 kg S/ha, medan det under senare år minskat till ca 1-2 kg S/ha. Även i de mellersta och nordliga delarna av länet är nedgången i svavelnedfallet statistiskt säkerställd. Mätningar av markvattenkemin visar att det vid både Södra Averstad, i södra delen av länet, och vid Transtrandsberget, i länets norra del, har funnits betydande försurningsproblem i skogsmarken fram till mitten av 2000-talet, men att det på senare år skett en avsevärd förbättring. Vid Blåbärskullen i länets mellersta del har markens försurningsstatus hela tiden varit relativt bra. Nedfallet av baskatjoner har en betydande roll i att neutralisera svavelnedfallet. Beräkningar tyder på att uttaget av baskatjoner med biomassan från skogsekosystemen vid avverkning med enbart stamveds-uttag i vissa områden av Värmlands läns skogsmarker kan leda till en utarmning av baskatjonerna. Om även grenar och toppar, s.k. GROT, tas ut vid avverkning ökar uttaget av baskatjoner ytterligare. Även kväveemissionerna från Europa har minskat sedan 1990, men inte i samma takt som svavel. Lufthalterna av kvävedioxid (NO2) har i de södra delarna av länet minskat kontinuerligt sedan början av 1990-talet, med ca 2 % per år. Det kombinerade årliga nedfallet av oorganiskt och organiskt kväve till skogen vid Blåbärskullen beräknas till 9 kg N/ha. Detta är sannolikt representativt för södra och mellersta Värmland, medan nedfallet är lägre i norra delen av länet. Det finns inget som tyder på att kvävenedfallet förändrats sedan början av 1990-talet. Kvävenedfallet till skogen i Värmlands län ligger betydligt över den kritiska belastningsgränsen för kväve, som satts till 5 kg N/ha. Trots detta finns det inga tecken på att nitrat har börjat läcka ut i markvattnet
Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011
No full textPå uppdrag av länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Boliden mineral mäter IVL lufthalter och nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet vid sexton platser i norra Sverige.Svavelnedfallet till skogen, uppmätt som krondropp, har minskat under de senaste 20 åren vid flertalet platser, i synnerhet vad gäller kustnära områden. Det finns dock kustnära platser där svavelnedfallet inte minskar. Andelen försurade sjöar i norra Sverige omfattar från 9 % längst i söder till 0 % längst i norr. De kemiska egenskaperna hos markvattnet visar inte på någon betydande markförsurning vid de flesta platser i norra Sverige. pH ligger generellt betydligt över 5 och halterna av oorganiskt aluminium är låga. Vid de båda kustnära mätplatserna Bäcksjö och Holmsvattnet i Västerbottens län ligger dock pH lågt och halterna av oorganiskt aluminium är höga. Baskatjoner (kalcium, magnesium, kalium) motverkar försurning och tillförs skogsmarken genom vittring och nedfall från luften, medan läckage till grundvatten och ytvatten tillsammans med uttag av biomassa från skogen bidrar till bortförsel från skogsekosystemen. Uttaget av baskatjoner med biomassan från skogsekosystemen vid avverkning med enbart stamvedsuttag bidrar i nuläget sannolikt inte till försurningen i Norra Sverige. Om även GROT tas ut vid avverkning ökar dock risken för försurning.Utsläppen av kväve från Europa har minskat med 47 % (kväveoxider) respektive 25 % (ammoniak) sedan 1990. Trots det har det varit svårt att påvisa att kvävenedfallet till den svenska skogen har minskat. Inte heller i norra Sverige kan vi påvisa någon nedgång i kvävenedfallet. Kvävenedfallet till skogarna i norra Sverige ligger sannolikt under den kritiska gräns som satts för att reducera riskerna för att skogarnas undervegetation påverkas. De månadsvisa medelhalterna av ozon är relativt höga i norra Sverige om våren, med högsta halten under 2011, 99 µg/m3, uppmätt vid Nikkaluokta. WHO rekommenderar att till skydd för människors hälsa skall en ozonmedelhalt under en period av 8 timmar inte skall överstiga 100 µg/m3
Vattenskador orsakade av baktryck i avloppssystemet - erfarenheter, regler, hantering och tekniska lösningar
No full textDe svenska försäkringsbolagens branschorganisation, Svensk Försäkring, har beräknat att de naturskaderelaterade vattenskadorna kostar de svenska försäkringsbolagen minst 300 miljoner kr årligen. De naturskaderelaterade vattenskadorna inkluderar direkta översvämningar och bakvattenskador där avloppsvatten strömmar in i fastigheter via avloppsenheter. Orsaken till dessa skador är vanligen höga vattenstånd, skyfall, eller brister i avloppsnätet på allmän eller privat mark. I Sverige uppskattar försäkringsbolagen att bakvattenskadorna står för ca 80% av de naturskaderelaterade vattenskadorna. De samhällsekonomiska kostnaderna för de naturskaderelaterade vattenskadorna är ännu högre pga. räddningsinsatser, oförsäkrad egendom, mm samt att ca 100 miljoner kr tillkommer i form av kostnader för självrisker.Pågående klimatförändringar förväntas leda till att de naturskaderelaterade vattenskadorna ökar och för att motverka detta krävs anpassningsåtgärder på alla nivåer i samhället inkluderande; övergripande stadsplanering, hållbar dagvattenhantering, förbättrade avloppsledningssystem, samt åtgärder inom enskilda fastigheter.Denna rapport fokuserar på tekniska lösningar som kan skydda utsatta enskilda fastigheter mot bakvattenskador orsakade av baktryck i det spillvattenförande avloppsledningssystemet. De vanligaste tekniska lösningarna benämns backventiler och uppfordringsanordningar (pumpsystem). Rapporten beskriver erfarenheter, regler och lämplig användning av dessa.Projektets slutsats är att bakvattenskydd kan utgöra en kostnadseffektiv lösning för att skydda stora ekonomiska och ickemateriella värden i utsatta fastigheter. Detta förutsätter att teknikval baseras på risk, skyddsbehov och att installation och underhåll sker på rätt sätt
Tillståndet i skogsmiljön i Örebro län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län mäter IVL Svenska Miljöinstitutet nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet startade 1985, och 2011 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målet är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på mätresultat i kombination med modellering av kommunvis deposition och av antropogent försurade sjöar. Svavelemissionerna i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas i halterna av svaveldioxid i luft, nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Andelen försurade sjöar i Örebro län beräknas till 33 %. Detta är avsevärt över medelvärdet för Sverige, 10 %, samt även över länets regionala miljömål.Svavelnedfallet uppmätt som krondropp har minskat kontinuerligt sedan mätningarna i länet startades 1997, från ca 3-4 kg S/ha till i nuläget runt 1 kg S/ha. Mätningarna av markvattenkemi vid två platser i länet indikerar dock att det fortfarande föreligger betydande problem med försurning av skogsmarken. Baskatjoner (kalcium, magnesium, kalium, natrium) motverkar försurning och tillförs skogsmarken genom vittring och nedfall från luften, medan läckage till grundvatten och ytvatten, tillsammans med uttag av biomassa från skogen, bidrar till bortförsel av baskatjoner från skogsekosystemen. Beräkningar tyder på att uttaget av baskatjoner med biomassan vid avverkning med enbart stamvedsuttag i vissa områden i Örebro läns skogsmarker bidrar till en utarmning av baskatjonerna i skogmarkerna, i synnerhet i de norra delarna av länet. Om även GROT (grenar och toppar) tas ut vid avverkning riskerar uttaget av baskatjoner att bli avsevärt större. Kväveemissionerna från Europa har sedan 1990 minskat med 47 % för kväveoxider och 25 % för ammoniak. För kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender. Interncirkulationen i trädkronorna gör att det ej går att använda krondroppsdata rakt av på samma sätt som för svavel. Det beräknade nedfallet av oorganiskt kväve till skogen vid två platser i Örebro län har dock minskat avsevärt sedan slutet av 1990-talet. Tolkningen av dessa resultat kompliceras dock av att mätpunkterna delvis flyttats. Det summerade årliga nedfallet av oorganiskt och organiskt kväve till skogen i Örebro län beräknas i nuläget till mellan 5 och 7 kg N/ha som våtdeposition. Till det kommer torrdepositionen av kväve. Det totala kvävenedfallet till skogen i Örebro län ligger således sannolikt fortfarande över den kritiska belastningsgränsen för kväve, 5 kg N/ha
Utvärdering av förändrad demontering och återvinning av uttjänta fordon i Sverige
No full textDet övergripande målet i denna förstudie har varit att undersöka om demonteringen och återvinningen av uttjänta fordon kan förändras så att både lönsamheten för aktörer i återvinningskedjan och återvinningsgraden ökar jämfört med idag - med sikte på 95 procent återvinningsgrad år 2015. Med utgångspunkt från en nulägesbeskrivning av hur återvinningen av bilar går till i Sverige och utomlands samt baserat på materialinnehållet i bilar har ett antal förbättringsområden och åtgärder identifierats. Slutsatserna kan sammanfattas i följande: Lönsamheten för ingående aktörer kan öka när det gäller ökad demontering av kopparrika delar. Dock påverkas återvinningsgraden i en liten utsträckning. Det är svårt att nå en lönsamhet för ökad demontering av plast med rådande betalningsmodeller och marknadspriser på återvunnen plast. En utökad demontering av plast ökar dock återvinningsgraden för bilar. Maskinell demontering minskar tiden och kostnaderna jämfört med manuell demontering. En återvinningsgrad på 95 procent kan erhållas genom utökad demontering av plast eller genom återvinning av genererade avfallsrester (fluff)
Linking the Emissions Trading Systems in EU and California
No full textThe EU vision of creating a transatlantic carbon market took an important step forward when commissioner on Climate Action, Connie Hedegaard, met with California´s governor Jerry Brown in 2011 and confirmed plans to link the EU emission trading system (EU ETS) with California´s emerging carbon market. The objective of this paper is to investigate the prospects of linking the EU ETS with the California ETS with regard to relevant design features of the two systems. We find that linking the EU ETS with the California scheme is not likely, at least not in the short term. Since the high level meeting between Hedegaard and Brown, California has moved its attention away from the EU and has announced plans to link with Quebec. In addition, a major obstacle to linking the EU ETS with the California scheme concerns the use of off-sets. California allows the use of forest credits and does not acknowledge off-sets from the Clean Development Mechanism, (CDM). In contrast, EU relies on CDM credits, and doesn't recognize forest credits. Both parties signal concerns that linking will lead to losing control of allowance price. Paradoxically, the difference in abatement costs, reflected in allowance price, is an important economic motive for linking two emission trading systems, but may also constitute a significant political barrier. There is however, some common ground that could facilitate future linking. Both parties are positive to creating a larger carbon market through off-set markets and linking. Both parties appear to have compatible levels of ambition with comparably stringent caps on emissions. California will adopt a price ceiling, which could be an obstacle since the EU directive only allows linkage with systems that have absolute caps on emissions. But the California price cap is limited in volume and would probably from an EU perspective not create an insurmountable problem. Regarding allocation, while free allocation is the main method to distribute allowances initially, both systems aim at using auction in the long-term. Finally, both systems provide mechanisms for overview and adjustment of the rules, which could help the calibration of critical features like off-sets, price management mechanisms and legislative differences. With political will, the current barriers to linking the EU ETS and the emerging California scheme could probably be solved.Financed by:Mistra IndigoFORESThe EU vision of creating a transatlantic carbon market took an important step forward when commissioner on Climate Action, Connie Hedegaard, met with California´s governor Jerry Brown in 2011 and confirmed plans to link the EU emission trading system (EU ETS) with California´s emerging carbon market. The objective of this paper is to investigate the prospects of linking the EU ETS with the California ETS with regard to relevant design features of the two systems. We find that linking the EU ETS with the California scheme is not likely, at least not in the short term. Since the high level meeting between Hedegaard and Brown, California has moved its attention away from the EU and has announced plans to link with Quebec. In addition, a major obstacle to linking the EU ETS with the California scheme concerns the use of off-sets. California allows the use of forest credits and does not acknowledge off-sets from the Clean Development Mechanism, (CDM). In contrast, EU relies on CDM credits, and doesn't recognize forest credits. Both parties signal concerns that linking will lead to losing control of allowance price. Paradoxically, the difference in abatement costs, reflected in allowance price, is an important economic motive for linking two emission trading systems, but may also constitute a significant political barrier. There is however, some common ground that could facilitate future linking. Both parties are positive to creating a larger carbon market through off-set markets and linking. Both parties appear to have compatible levels of ambition with comparably stringent caps on emissions. California will adopt a price ceiling, which could be an obstacle since the EU directive only allows linkage with systems that have absolute caps on emissions. But the California price cap is limited in volume and would probably from an EU perspective not create an insurmountable problem. Regarding allocation, while free allocation is the main method to distribute allowances initially, both systems aim at using auction in the long-term. Finally, both systems provide mechanisms for overview and adjustment of the rules, which could help the calibration of critical features like off-sets, price management mechanisms and legislative differences. With political will, the current barriers to linking the EU ETS and the emerging California scheme could probably be solved.Financed by:Mistra IndigoFORE
Emissioner från transport av biodrivmedel och flytande biobränslen Beräkningsexempel enligt STEMFS 2011:2
No full textFörnybartdirektivets[1] hållbarhetskriterier anger krav på växthusgasreduktion för biodrivmedel, biogas och flytande biobränslen jämfört med det fossila alternativet. I direktivet anges också hur beräkning ska göras av växthusgasutsläpp i hela produktions-kedjan. I Sverige utgår metodiken från Energimyndighetens föreskrifter om hållbarhets-kriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (STEMFS 2011:2). Beräkningarna ska omfatta hela livscykeln omfattande flera steg, bland annat utvinning, transport och användning.IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Energimyndigheten tagit fram beräkningsexempel för utsläpp från transportsteget för några biobränslen. Exemplen omfattar importerad tallbeckolja, biogas från avloppsreningsslam och importerad etanol från sockerrör. Dessa har valts för att illustrera transporterna för tre bränslen med förhållandevis långa transportkedjor och med hänsyn till användningen i Sverige.Emissionerna omfattar alltså endast etd (utsläpp från transport och distribution) i Energimyndig-hetens riktlinjer för beräkning av växthus-gas-emissioner enligt STEMFS 2011:2 (kap 7, §10). Exemplen gäller för transport av 1 MJ av respektive biobränsle/bio-drivmedel. Huvud-sakliga datakällor är NTM Nätverket för transport och miljö (NTM 2011a, b), varifrån även större delen av metodiken för transportberäkningarna hämtats, och Miljöfaktaboken 2011 (Gode m.fl., 2011).[1] Europaparlamentet och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av energi från förnybara energikällor