IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket modellerat emissioner och kvarvarande mängder CFC (klorfluorokarboner, freoner) i det svenska samhället för perioden 2002-2020. För perioden 1990 till 2010 har beräkningar baserats på tillgänglig statistik medan data har prognosticerats för perioden 2011-2020. Resultaten visar att emissioner av CFC från kylmöbler och kylanläggningar minskar, samtidigt som isolermaterial står för en allt större andel av emissionerna. I framtiden, efter år 2016, förväntas isolermaterial vara den dominerande källan till emissioner av CFC i det svenska samhället. CFC antas finnas kvar i Sverige under en lång tid framöver, då de isolermaterial som innehåller CFC förväntas ha en lång livslängd
Hammarby Sjöstadsverk. Uppstart av Försöks- och Demonstrationsanläggningen för Framtidens Kommunala VA-Teknik
No full textSjöstadsverket är en unik resurs för att utveckla VA-forskning i Sverige och internationellt. Stockholm Vatten överlåter (1/1 2008) hela försöksanläggningen för fortsatt experimentell verksamhet inom VA-området till en FoU grupp ledd av IVL och KTH. Det primära målet är först att säkerställa kontinuiteten i driften och kostnader för detta ska täckas genom projektstöd från olika intressenter. Tanken är att all verksamhet skall finansierats genom olika projekt.Forskningsinriktningen kommer att beslutas av en FoU styrelse där finansiärerna sitter med. Tre huvudmål för drift av anläggningen har definierats: A. Utveckling och optimering av befintliga metoder och processkonfigurationer för resurseffektiv avloppsvattenrening. B. Utveckling av nya innovativa metoder och processkonfigurationer för förbättrad behandling av vattenfas samt sidoströmmar. C. Testning samt utvärdering av utrustningar för vattenreningsteknik, specifika komponenter och system med fokus på världsmarknaden. Relevanta projektförslag för svensk VA-teknik kan delas upp i åtta huvudområden: 1. Krav på ingående vatten, 2. Optimering av befintliga aeroba och anaeroba processer, 3. Kompletterande rening, 4. Processtyrning samt mätteknik, 5. Behandling av sidoströmmar, 6. Klimateffektiv behandlingsteknik, 7. Biogasproduktion, 8. Nya innovativa tekniker och processer. Från dessa huvudområden prioriterar Svenskt Vatten i samråd med ITT Flygt, NV och övriga FoU-styrelseledamöter vilka konkreta projekt som ska startas upp.Sjöstadsverket är en unik resurs för att utveckla VA-forskning i Sverige och internationellt. Stockholm Vatten överlåter (1/1 2008) hela försöksanläggningen för fortsatt experimentell verksamhet inom VA-området till en FoU grupp ledd av IVL och KTH. Det primära målet är först att säkerställa kontinuiteten i driften och kostnader för detta ska täckas genom projektstöd från olika intressenter. Tanken är att all verksamhet skall finansierats genom olika projekt.Forskningsinriktningen kommer att beslutas av en FoU styrelse där finansiärerna sitter med. Tre huvudmål för drift av anläggningen har definierats: A. Utveckling och optimering av befintliga metoder och processkonfigurationer för resurseffektiv avloppsvattenrening. B. Utveckling av nya innovativa metoder och processkonfigurationer för förbättrad behandling av vattenfas samt sidoströmmar. C. Testning samt utvärdering av utrustningar för vattenreningsteknik, specifika komponenter och system med fokus på världsmarknaden. Relevanta projektförslag för svensk VA-teknik kan delas upp i åtta huvudområden: 1. Krav på ingående vatten, 2. Optimering av befintliga aeroba och anaeroba processer, 3. Kompletterande rening, 4. Processtyrning samt mätteknik, 5. Behandling av sidoströmmar, 6. Klimateffektiv behandlingsteknik, 7. Biogasproduktion, 8. Nya innovativa tekniker och processer. Från dessa huvudområden prioriterar Svenskt Vatten i samråd med ITT Flygt, NV och övriga FoU-styrelseledamöter vilka konkreta projekt som ska startas upp
Jämställdhetens betydelse för arbetsmiljön - problem och lösningar i fem företag
No full textFem företag har deltagit i nätverksprojektet Effektiva åtgärder för färre arbetsskador bland kvinnor inom tvätterier, livsmedels-, plast och kemisk-teknisk industri. Projektet har ingått i AFA Försäkrings 3-åriga program Kvinnors arbetsmiljö inom industrin 2007-2010. Projektet har erbjudit företaget kartläggningar av arbetsmiljöförhållandena med hjälp av flera metoder. Efter genomgång av statistik av sjukfrånvaro, arbetsskador och tillbud har flera metoder används, beroende på det enskilda företagets situation; ARIA Arbetsinnehållsanalys, jämställdhetsenkät, ergonomisk utvärdering, arbetsmiljöenkät, observation, intervjuer. Efter analys av det insamlade materialet har en handlingsplan med åtgärdsförslag utarbetats tillsammans med företagen. Deltagarna har därefter fortsatt arbetet på egen hand.Parallellt med projektarbetet i företagen har deltagarna ingått i ett nätverk som har träffats vid tre årliga seminarier, Dessa träffar har genomförts som workshops och varit baserade på olika tema som haft koppling till deltagarnas förändringsarbete.De metoder som använts inom projektet bidrar till att befintliga skillnader mellan män och kvinnor på arbetsplatsen blir synliga och konkreta. En uppföljning visar att företagen har kommit olika långt med sitt arbetsmiljö- och jämställdhetsarbete inom projektperioden. Flera faktorer i företagen påverkar projektresultatet. Störst effekt har uppnåtts i de företag där affärsnyttan av förbättringsarbetet varit mest påtaglig. Företagen är sällan medvetna om hur ett aktivt jämställdhetsarbete kan bidra till att utveckla företagets verksamhet samt bidra till affärsnytta. Det finns därför en risk att arbetsmiljö- och jämställdhetsarbetet blir en lågprioriterad sidovagn till den övriga verksamheten. Rapporten redovisar att metoder för att kartlägga arbetet ur ett genus- och arbetsmiljöperspektiv kan bidra till goda effekter i företagen både för arbetsmiljö, jämställdhet, verksamhetsutveckling och lönsamhet
The time aspect of bioenergy - climate impacts of bioenergy due to differences in carbon uptake rates
No full textFöreliggande rapport undersöker klimatpåverkan från användningen av biobränslen med avseende på hur snabbt de förbränningsrelaterade utsläppen kompenseras av upptag av koldioxid från atmosfären. Ett urval av biobränslen som representerar olika upptagshastigheter har undersökts, nämligen salix, grenar och toppar (GROT), stubbar samt kol. Nettoemissioner definieras som emissioner från bränsleanvändningen minus emissioner från ett referensfall där biomassan inte används som bränsle. I fallet med GROT och stubbar utgörs "upptaget" av undvikta utsläpp från referensfallet där hyggesresterna får ligga kvar i skogen och brytas ner. Klimatpåverkan har uppskattats med måtten radiative forcing och genomsnittlig global yttemperatur, vilket beräknats med hjälp av en atmosfärisk energibalansmodell. Vi finner att det finns en klimatpåverkan från användningen av biobränslen som beror på hur snabbt de förbränningsrelaterade utsläppen kompenseras av upptag av koldioxid (eller undvikta emissioner). Biobränslen som tar upp koldioxid långsamt har en större klimatpåverkan än biobränslen som tar upp koldioxid snabbt, under förutsättning att alla andra parametrar är lika. Tidsperspektivet har stor betydelse. Om endast de biogena flödena av koldioxid beaktas, kan vi konstatera att över ett 100-årsperspektiv leder användningen av GROT till en lägre klimatpåverkan än stubbar som i sin tur har en lägre klimatpåverkan än kol. Denna slutsats gäller även ur ett 20-årsperspektiv, men skillnaden mellan bränsletyperna är mindre. Salix som etableras på tidigare jordbruksmark kan leda till ett nettoupptag av koldioxid från atmosfären. Det är dock svårt att dra slutsatser från detta eftersom vi inte har beaktat konsekvenserna av att odla jordbruksgrödorna någon annanstans. Den gjorda studien är inte en livscykelanalys av olika bränslen och innefattar till exempel inte förbrukningen av insatsbränslen för avverkning, insamling, transport och förädling. Studien innefattar inte heller andra växthusgaser än koldioxid eller omvandlingsförluster.This paper investigates the climate impacts from bioenergy due to how they influence carbon stocks over time and more specifically how fast combustion related carbon emissions are compensated by uptake of atmospheric carbon. A set of fuel types representing different uptake rates are investigated, namely willow, branches and tops, stumps and coal. Net emissions are defined as emissions from utilizing the fuel minus emissions from a reference case of no utilisation. In the case of forest residues, the compensating “uptake" is avoided emissions from the reference case of leaving the residues to decompose on the ground. Climate impacts are estimated using the measures radiative forcing and global average surface temperature, which have been calculated by an energy balance climate model. We conclude that there is a climate impact from using bioenergy due to how fast the emission pulse is compensated by uptake of atmospheric carbon (or avoided emissions). Biofuels with slower uptake rates have a stronger climate impact than fuels with a faster uptake rate, assuming all other parameters equal. The time perspective over which the analysis is done is crucial for the climate impact of biofuels. If only biogenic fluxes are considered, our results show that over a 100 year perspective branches and tops are better for climate mitigation than stumps which in turn are better than coal. Over a 20 year time perspective this conclusion holds, but the differences between these fuels are relatively smaller. Establishing willow on earlier crop land may reduce atmospheric carbon, provided new land is available. However, these results are inconclusive since we haven't considered the effects, if needed, of producing the traditional agricultural crops elsewhere. The analysis is not a life cycle assessment of different fuels and does therefore not consider the use of fossil fuels for logging, transportation and refining, other greenhouse gases than carbon or energy conversion losses
Treatment of Dioxin Contaminated Soils Literature Review and Remediation Method Development
No full textDibensodioxiner och dibensofuraner, vilka ofta benämns som dioxiner, är bland de mest toxiska ämnen som människor släpper ut i vår miljö idag, med dess cancerogena effekter hos människor och djur. Vanliga källor är ofullständig förbränning, äldre tiders klorblekningsprocess i pappersmassaindustrin samt träimpregneringsverksamhet där dioxiner och furaner funnits som en förorening i de klorfenoler som använts i processen. Genom att dioxinerna är mycket vattenskyende kommer de i mark att finnas bundna till partiklar i olika former, men främst till jordens organiska fraktion. Spridning av dioxiner från mark till exempelvis ett vattendrag kommer till största delen vara beroende av att partikeln som dioxinerna sitter på transporteras.I rapporten finns en litteraturgenomgång av de dokumenterade tekniker som testats med avseende på dioxiner. Det kan konstateras att fler alternativ är önskvärda om efterbehandling av dioxinförorenade områden ska kunna ske i någon större skala i Sverige. Alternativ som är både reducerar föroreningen bättre och samtidigt innebär en lägre miljöpåverkan för själva processen.Dibenzodioxins and dibenzofurans, often referred to as dioxins, are among the most toxic substances that humans emit into our environment today, with its carcinogenic effects in humans and animals. Common sources of dioxins are; incomplete combustion, earlier use of chlorine bleaching process in paper industry and the wood impregnating industry where dioxins and furans are found as contaminant in the chlorophenols used in the process. Since the dioxins are very hydrophobic they will be bound to particles in different forms, but mainly to the soil organic fraction. Transport of dioxins from soil to a nearby water recipient will largely depend on transport of the particle that the dioxins are sorbed to. This report includes a literature review of documented soil remediation techniques tested for dioxins. It is noted that more options are desirable if remediation of dioxin-contaminated sites shall be carried out in any larger scale in Sweden. Options that means a more effective reduction of the contaminant, but also a smaller environmental footprint for the process itself
Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Svealand — mätningar och modellering
No full textFör Luftvårdsförbunden i Södermanlands, Värmlands, Västmanlands län och Länsstyrelserna i Dalarnas, Örebro och Stockholms län samt Luftfartsverket. Resultat t.o.m. september 2010
Mätningar och modellberäkningar inom Krondroppsnätet som underlag för nationell och regional miljömålsuppföljning
No full textEtt viktigt syfte med Krondroppsnätet är att skapa underlag för den regionala och nationella miljömålsuppföljningen. Kombinationen av mätningar och modellering, som Krondroppsnätet bedriver på regional och nationell nivå, ökar förutsättningarna för att ta fram ett bra underlag för regional och nationell miljömålsuppföljning.Krondroppsnätet och angränsande verksamhet kan bidra med uppföljning av miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning genom följande indikatorer:• svavelnedfallet i krondropp i granskog.• kvävenedfallet till granskog modellerat av SMHI med MATCH-Sverige-modellen, där mätningar av krondropp, bulkdeposition samt mätningar med strängprovtagare inom Krondroppsnätet används för löpande jämförelser och kalibrering av modellerat nedfall.• nedfall av försurande ämnen jämfört med kritisk belastning för försurning av skogsmark.• pH i markvattnet.• uttaget av baskatjoner vid skörd och återförd mängd aska jämfört med rotzonens förråd av utbytbara joner, vilket ger en indikation på skogsbrukets försurande effekt.• antropogent försurade sjöar.Krondroppsnätets verksamhet kan även bidra till uppföljning av miljökvalitetsmålet Ingen Övergödning genom följande indikatorer:• kvävenedfallet till granskog (se ovan, samma förslag som under Bara naturlig försurning).• kritisk belastning för kväve (empiriskt och modellerat)• kväveupplagringen till granskog, baserat på beräkningar av kvävebalanser för observationsytor inom Riksinventeringen för skog (RIS).• nitratförekomsten i markvattnet i granskog, baserat på ett klassificeringssystem framtaget inom ramen för Krondroppsnätet
Förebygga avfall med kretsloppsparker. Analys av miljöpåverkan.
No full textKretsloppsparken Alelyckan i Göteborg förebygger 360 ton avfall om året genom att produkter kan återanvänds istället för att slängas — en minskning i miljöpåverkan som motsvarar utsläpp av växthusgaser från 430 bilar som kör 1 500 mil vardera. Användningen av primärenergi och bidraget till försurning och övergödning minskar också. Jämfört med konventionella återvinningscentraler (ÅVC) gör Alelyckan det möjligt att gå uppåt i avfallshierarkin, eftersom både förbränning och återvinning minskar till fördel för återanvändning. Resultaten visar en tydlig miljönytta med att förebygga avfall. Fler återvinningscentraler skulle kunna byggas om till kretsloppsparker eller liknande verksamheter både i Göteborg och i övriga Sverige och bidra till att förebygga avfall och minska miljöpåverkan. Om alla fem ÅVC:er i Göteborg gjordes om till Kretsloppsparker och lika mycket avfall förebyggs som på Alelyckan, skulle omkring 2 200 ton avfall kunna förebyggas varje år. Om Sveriges drygt 600 ÅVC:er gjordes om till kretsloppsparker, skulle omkring 80 000 ton avfall kunna förebyggas. Det motsvarar drygt 5 % av allt avfall som lämnas på ÅVC:er. Att bygga om alla ÅVC:er är naturligtvis hypotetiskt, men visar ändå att det bör finnas stora mängder produkter som skulle kunna återanvändas istället för att, som idag, kasseras som avfall på ÅVC:erna
Compilation of emission factors for biofuels into the GAINS model script
No full textThe use of ethanol and biodiesel in the transport sector is increasing in line with the latest legislation, stimulating use of biofuels in efforts to reduce CO2 emissions. At the same time, the aspect of effects from use of biofuel on air quality is a rather contradictory issue, which is currently being studied in many countries. The GAINS model, developed by the International Institute of Applied System Analysis (IIASA) and widely used to provide support to air quality policies, does not provide a possibility to consider emission factors for biofuels used in the transport sector (with exception for CO2).The objective of this study is to link the biofuel share in the transport sector to available emission factors for biofuels, to provide a new emission calculation equation based on this linkage (emissions as a function of biofuel use), to introduce the equation into the GAINS Sweden script, and to compare the results obtained for several scenarios for the Swedish transport sector with different assumed levels of biofuel use. An equation, taking into consideration lower emission factors for NOx and PM from ethanol-fuelled passenger cars, has been derived and successfully compiled into the GAINS Sweden script. A generic equation applicable to other pollutants has also been derived. Calculation results indicate that introducing emission factors for biofuels does not have a significant effect on air pollutant emissions from the transport sector in Sweden. Full replacement of gasoline with ethanol for passenger cars in 2020 reduces emissions of NOx by 1.48 kt and PM by 0.06 kt, according to the baseline scenario (2009). An important prerequisite for obtaining reliable emission results in the GIAINS model is properly quantified emission factors. Further research on emission factors for biofuels is needed since currently used factors are not commonly accepted. The study has been performed within the SCARP research program.The use of ethanol and biodiesel in the transport sector is increasing in line with the latest legislation, stimulating use of biofuels in efforts to reduce CO2 emissions. At the same time, the aspect of effects from use of biofuel on air quality is a rather contradictory issue, which is currently being studied in many countries. The GAINS model, developed by the International Institute of Applied System Analysis (IIASA) and widely used to provide support to air quality policies, does not provide a possibility to consider emission factors for biofuels used in the transport sector (with exception for CO2).The objective of this study is to link the biofuel share in the transport sector to available emission factors for biofuels, to provide a new emission calculation equation based on this linkage (emissions as a function of biofuel use), to introduce the equation into the GAINS Sweden script, and to compare the results obtained for several scenarios for the Swedish transport sector with different assumed levels of biofuel use. An equation, taking into consideration lower emission factors for NOx and PM from ethanol-fuelled passenger cars, has been derived and successfully compiled into the GAINS Sweden script. A generic equation applicable to other pollutants has also been derived. Calculation results indicate that introducing emission factors for biofuels does not have a significant effect on air pollutant emissions from the transport sector in Sweden. Full replacement of gasoline with ethanol for passenger cars in 2020 reduces emissions of NOx by 1.48 kt and PM by 0.06 kt, according to the baseline scenario (2009). An important prerequisite for obtaining reliable emission results in the GIAINS model is properly quantified emission factors. Further research on emission factors for biofuels is needed since currently used factors are not commonly accepted. The study has been performed within the SCARP research program
Metaller i mossa 2010
No full textPå uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört mätningar av halter av metaller i mossa över hela Sverige under 2010. Idén att använda mossor för att mäta metallförekomsten i skogsekosystem utvecklades i Sverige och de nationella mossundersökningarna har genomförts i stort sett vart 5:e år sedan 1975. Syftet med metallmätningarna i mossa är bl.a. att kvalitativt och kvantitativt karakterisera det regionala bakgrundsnedfallet av metaller, påvisa mer betydande föroreningskällor och utsträckningen av de påverkade områdena, följa upp tidigare nedfallsmätningar och följa tidsutvecklingen, följa upp resultatet av emissionsbegränsande åtgärder samt delta i samt rapportera till det europeiska samarbetet inom Luftkonventionen (ICP Vegetation). Resultaten visar att metoden att använda mossor för att mäta belastning för olika metaller över Sverige har fungerat mycket väl. I den nationella undersökningen 2010 har arsenik (As), bly (Pb), järn (Fe), kadmium (Cd), koppar (Cu), krom (Cr), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), vanadin (V) och zink (Zn) analyserats. Förekomsten av de flesta av metallerna följer en syd-nordlig gradient med de högsta halterna i södra eller sydvästra Sverige. För metallerna Pb, Cd, Cu, Cr, Hg, Ni, V och Zn är koncentrationerna signifikant lägre i fjälltrakterna och norra Sveriges inland jämfört med övriga delar av Sverige. Vissa områden som malmfälten i Norrbotten, områden i närheten av Rönnskärsverken i Skellefteå kommun samt kustområdet nära gränsen till Finland utgör undantag från den generella syd-nordliga gradienten. I dessa områden finns påverkan av lokala utsläppskällor. För de allra flesta metaller har tungmetallmedelhalten i mossa minskat sedan 2005 års undersökning. Undantag från detta är främst koppar och zink. Förändringar över tiden vad gäller metallhalterna i mossor stämmer överens med trenderna i Sveriges och övriga Europas utsläppsminskningar. Under de senaste 35 åren, mellan 1975 och 2010, har metallhalten i mossor i hela Sverige minskat signifikant för samtliga undersökta metaller med mellan 47 % och nästan 100 %. Mest minskade metallkoncentrationerna i mossa för bly följt av krom, nickel, kadmium, vanadin, arsenik, koppar och zink. Det finns dock vissa områden i Sverige där ingen signifikant minskning kan påvisas. Under perioden 1990-2010 har metallhalten i mossa i Sverige inte minskat i samma utsträckning som tidigare. Endast bly och kadmium visar på en statistiskt signifikant minskning som medelvärde för hela Sverige för denna period. För järn, koppar, krom, vanadin finns det dock i några fall statistiskt signifikant minskande metallhalter i mossa i vissa regioner under perioden. För nickel och zink kan inga statistisk signifikanta minskningar påvisas mellan 1990 - 2010 för någon del av Sverige.För framtiden bör exempelvis även de sällsynta jordartsmetallerna inkluderas i mossundersökningen. Dessa kan bli ett växande problem inom en snar framtid.På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört mätningar av halter av metaller i mossa över hela Sverige under 2010. Idén att använda mossor för att mäta metallförekomsten i skogsekosystem utvecklades i Sverige och de nationella mossundersökningarna har genomförts i stort sett vart 5:e år sedan 1975. Syftet med metallmätningarna i mossa är bl.a. att kvalitativt och kvantitativt karakterisera det regionala bakgrundsnedfallet av metaller, påvisa mer betydande föroreningskällor och utsträckningen av de påverkade områdena, följa upp tidigare nedfallsmätningar och följa tidsutvecklingen, följa upp resultatet av emissionsbegränsande åtgärder samt delta i samt rapportera till det europeiska samarbetet inom Luftkonventionen (ICP Vegetation). Resultaten visar att metoden att använda mossor för att mäta belastning för olika metaller över Sverige har fungerat mycket väl. I den nationella undersökningen 2010 har arsenik (As), bly (Pb), järn (Fe), kadmium (Cd), koppar (Cu), krom (Cr), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), vanadin (V) och zink (Zn) analyserats. Förekomsten av de flesta av metallerna följer en syd-nordlig gradient med de högsta halterna i södra eller sydvästra Sverige. För metallerna Pb, Cd, Cu, Cr, Hg, Ni, V och Zn är koncentrationerna signifikant lägre i fjälltrakterna och norra Sveriges inland jämfört med övriga delar av Sverige. Vissa områden som malmfälten i Norrbotten, områden i närheten av Rönnskärsverken i Skellefteå kommun samt kustområdet nära gränsen till Finland utgör undantag från den generella syd-nordliga gradienten. I dessa områden finns påverkan av lokala utsläppskällor. För de allra flesta metaller har tungmetallmedelhalten i mossa minskat sedan 2005 års undersökning. Undantag från detta är främst koppar och zink. Förändringar över tiden vad gäller metallhalterna i mossor stämmer överens med trenderna i Sveriges och övriga Europas utsläppsminskningar. Under de senaste 35 åren, mellan 1975 och 2010, har metallhalten i mossor i hela Sverige minskat signifikant för samtliga undersökta metaller med mellan 47 % och nästan 100 %. Mest minskade metallkoncentrationerna i mossa för bly följt av krom, nickel, kadmium, vanadin, arsenik, koppar och zink. Det finns dock vissa områden i Sverige där ingen signifikant minskning kan påvisas. Under perioden 1990-2010 har metallhalten i mossa i Sverige inte minskat i samma utsträckning som tidigare. Endast bly och kadmium visar på en statistiskt signifikant minskning som medelvärde för hela Sverige för denna period. För järn, koppar, krom, vanadin finns det dock i några fall statistiskt signifikant minskande metallhalter i mossa i vissa regioner under perioden. För nickel och zink kan inga statistisk signifikanta minskningar påvisas mellan 1990 - 2010 för någon del av Sverige.För framtiden bör exempelvis även de sällsynta jordartsmetallerna inkluderas i mossundersökningen. Dessa kan bli ett växande problem inom en snar framtid