IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Anaerob vattenrening vid massaindustrier – en helhetsbedömning ur miljösynpunkt
No full textI denna studie har införande av ett anaerobt reningssteg i den befintliga reningsprocessen vid två svenska massaindustrier utvärderats ur olika aspekter. Syftet har varit att bedöma total nytta och kostnad av anaerobi ur ett helhetsperspektiv. Bakgrunden är bland annat att flera svenska massaindustrier på senare år övervägt att installera anaerob avloppsvattenrening. Det finns en potential att genom detta spara energi i övriga reningssteg, samt en möjlighet att utvinna biogas ur processen. Den typ av anaerobi som undersökts är en så kallad UASB-process (Upflow Anaerobic Sludge Bed). Konsekvenser av en utbyggd anaerobi har också studerats i form av en livscykelanalys där reningens direkta och indirekta effekter – från utsläpp från anläggningen till miljöpåverkan från använda kemikalier, el- och energianvändning etc. – har jämförts mellan den befintliga anläggningen och den tänkta anaerobin. Resultaten visar att miljönyttan av en installerad anaerobi i de två undersökta fallen ser ut att vara entydigt positiv. En bedömning av miljöstatus i recipienterna visar dock inget starkt behov av förbättrad rening med hänsyn till de lokala förhållandena. Den största miljönyttan med installerad anaerobi tycks istället vara minskad klimatpåverkan – vid det ena bruket tack vare minskat kemikaliebehov i reningen och vid det andra bruket på grund av minskat elbehov. Det är alltså vid framställningen av el och kemikalier som klimatpåverkan kan undvikas i dessa fall. Rent ekonomiskt är dock kostnaden för en anaerob reningsanläggning större än nyttan för de enskilda bruken om både drift- och investeringskostnader inkluderas. Om ytterligare rening behövs av något annat skäl är det dock fullt möjligt att kostnaderna för en anaerobi är lägre än för andra alternativ tack vare energivinsterna. Sett ur ett samhälleligt perspektiv kan miljönyttan av utbyggd anaerobi också ha ett större ekonomiskt värde
Jämförelse av miljöpåverkan från ledningsstolpar av olika material - en livscykelanalys
No full textDenna rapport beskriver ett sätt att göra en miljöbedömning av ledningsstolpar av olika material i ett livscykelperspektiv. Stolpar av kreosot impregnerat trä, stål, komposit och betong har jämförts med hjälp av livscykelanalysmetodik. En livscykelanalys (LCA) kan göras på flera sätt och eftersom detta är en jämförande analys har vi valt att använda en robust metodik som vi kallar produkt-LCA. Den kännetecknas av att alla utsläpp som bokförs ifrån en process fördelas på produkterna ut. Summerar man sedan miljöpåverkan av alla sådana produkter så stämmer detta idealt sett med det som släpps ut globalt. Med andra ord, en produkt-LCA beskriver miljöpåverkan allokerat på produkter på det sätt som det ser ut i den fysiska verkligheten. Det vill säga inga socioekonomiska allokerings-principer, marginalbetraktelser eller så kallade systemutvidgning mm tillämpas. För att beskriva miljöpåverkan används de vanliga miljöpåverkanskategorierna samt USES LCA 1.0 som är den metod som är mest spridd och på ett bättre sätt än nyare metoder beskriver bedömningen av metaller. Resultatet av den genomförda LCA:n visar att de mest betydande miljöaspekterna för alla stolpar är stålstolpens utsläpp av metaller under livscykeln, som har en betydelse för bidraget till eko- och humantoxicitet. Stålstolpen är även den stolpe som har störst bidrag till de andra miljöpåverkanskategorierna. Känslighetsbedömningar har gjorts med avseende på stolparnas ansatta livslängder, men denna osäkerhetsfaktor bedöms inte påverka ”rangordningen” mellan alternativen. Resultatet av LCA-beräkningarna gäller bara för de utvalda produkterna och de antaganden som bedömningen baseras på. De slutsatser som dras från utsläpp av metaller skall göras med viss försiktighet med tanke på de modellosäkerheter som finns för att hantera human- och ekotoxicitet i en LCA. Kompletterande riskbedömningar ger därför kompletterande värdefull information. Kreosotimpregnerat trä har bedömts av Kemikalieinspektionen i en sådan riskbedömning, enligt de metoder som tillämpas enligt biociddirektivet, och enligt denna bedömning har kreosotimpregnerade produkter godkänts för användning i professionellt bruk i vissa tillämpningar såsom slipers. Kreosot för impregnering av stolpar ska för fortsatt godkännande efter 2013 i Sverige och i flera andra EU-länder godkännas nationellt
Luftkvaliteten i Sverige 2011 och vintern 2011/12
No full textUrbanmätnätet, som är ett samarbete mellan ett antal av Sveriges kommuner och IVL, har avslutat sitt 26:e och påbörjat sitt 27:e mätår. Urbanmätnätet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Resultaten från kalenderår 2011 och vinterhalvår 2011/12 presenteras i denna rapport. Under år 2011 och vinterhalvåret 2011/12 deltog 28 kommuner i varierande omfattning. Totalt 14 kommuner valde att mäta hela år 2011. Mätningarna har innefattat dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2), svaveldioxid (SO2), partiklar (PM10,PM2.5 och sot) samt månads-/veckoprovtagning med diffusionsprovtagare avseende NO2, SO2, ozon (O3) och lättflyktiga kolväten (VOC). Samtliga uppmätta års- och vinterhalvårsmedelvärden av NO2 underskred såväl miljökvalitetsnormen (MKN) (40 µg/m3) som övre utvärderingströskeln (ÖUT) (32 µg/m3) för årsmedelvärde. Endast i Örnsköldsviks gaturum överskreds under vinterhalvår 2011/12 fler än tillåtna antal dygn av ÖUT (48 µg/m3) för NO2 som dygnsmedelvärden. Samtliga kommuner uppvisade under år 2011 och vinterhalvår 2011/12 halter under MKN för PM10 som årsmedelvärde (40 µg/m3), i såväl urban bakgrund som gaturum. Av de deltagande kommunerna under 2011 var det tre kommuner, Örnsköldsvik, Ljungby och Sunne, där ÖUT som dygnsmedelvärde överskreds i gaturum. Knappt 60 % av tillfällena då MKN för dygnsmedelvärden (50 ?g/m3) överträddes under 2011 och vinterhalvår 2011/12 inträffade under mars och april. Mätningar av PM2.5 har endast utförts i 4 kommuner under 2011 och ytterligare 2 under vinterhalvår 2011/12. Årsmedelvärdena låg långt under den nedre utvärderingströskeln (NUT). Halterna av bensen i gaturum såväl som i urban bakgrund under 2011 och vinterhalvåret 2011/12 låg klart under NUT. Den genomsnittliga minskningen av bensen, för de 10 kommuner som mätt mer än 15 år, har varit cirka 70 % i urban bakgrund. Den nedåtgående trenden var som störst fram till början av 2000-talet, medan halterna de senaste åren i stort sett varit oförändrade. En kommun, Köping, valde att analysera sina PM10 – filter från vinterhalvår 2010/11 avseende PAH och metaller. Timrå valde att göra metallanalys på filter från vinterhalvår 2010/11. Samtliga uppmätta halter av benso(a)pyren och metaller ligger under NUT för årsmedelvärde. Timrå valde även att utföra mätningar av 1,3-butadien samt form- och acetaldehyd diffusivt under en vecka per månad under vinterhalvår 2011/12. Mätningarna indikerar att halterna är låga och sannolikt under preciseringarna för miljökvalitetsmålet. Från de månadsvisa mätningarna av SO2 med diffusionsprovtagare framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider MKN för vinter- och årsmedelvärde (20 µg/m3) med god marginal
Stick- och skärskador inom hälso- och sjukvården - Förebyggande insatser för skador och smitta pga. vassa instrument
No full textStick- och skärskador är vanliga inom hälso- och sjukvården, både i Sverige, och i övriga EU-länder och globalt. Det långsiktiga målet med detta projekt är att minska förekomsten av stick- och skärskador inom vården. För att minska dessa skador, behövs Kunskap om orsaker till stick- och skärskador. En strategi som hanterar eller motverkar dessa orsaker. 81 telefonintervjuer har genomförts med anställda inom vården som drabbats av stick- eller skärskada. Dessutom har goda exempel på åtgärder studerats vid besök på utvalda arbetsplatser. Resultatet har legat till grund för diskussioner vid fyra workshopar. En strategi har utvecklats med en kombination av insatser som kan minska stick- och skärskadorna i vården. Strategin innefattar följande delar: Implementering av lagkrav och regler/föreskrifter. Eliminera riskerna genom att använda säkerhetsprodukter och se över om vassa instrument och verktyg kan bytas ut eller sorteras bort. Implementering av och ökad tydlighet om vad som är ett sticksäkert arbetssätt på arbetsplatsen och anpassat till verksamheten . För att implementera dessa åtgärder behövs ett organisatoriskt stöd. På ledningsnivå inom landsting/kommun På arbetsplatsnivå behövs ett stöd för chefernas arbete inom sina respektive ansvarsområde
Tillståndet i skogsmiljön i Östergötland. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011
No full textPå uppdrag av Östergötlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL Svenska Miljöinstitutet nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Målet med Krondroppsnätet är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på mätresultat i kombination med modellering av kommunvis deposition och av antropogent försurade sjöar. Emissionerna av svavel i Europa har minskat med ca 82 % sedan 1990, vilket i Östergötland återspeglas i minskat nedfall av svavel till skog vid båda krondroppsytorna och minskande halter av svavel i markvattnet vid en av dem. Det sura nedfallet har dock minskat markens buffringskapacitet och det tar lång tid innan den försurade marken återhämtar sig. Det kvarstår också ett betydande kvävenedfall som även det verkar försurande. Markvattnet vid de två krondroppsytorna är något försurat, och ca 5 % av sjöarna i länet har försurningsproblem (några av dessa kalkas). Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken har återhämtat sig. Kväveemissionerna i Europa har inte minskat i samma takt som svavelemissionerna, 47 % för kväveoxider och 25 % för ammoniak sedan 1990. Trots minskningen syns inte många tecken på minskad kvävebelastning i länet. Lufthalterna av NO2 har minskat signifikant vid Höka. Interncirkulationen av kväve i trädkronorna gör att det ej går att använda krondroppsdata för att beräkna nedfallet på samma sätt som för svavel. För kvävenedfall på öppet fält syns inte någon signifikant minskning, och nedfallet ligger på eller strax under den kritiska belastningen på 5 kg per hektar och år som Sverige har antagit som skydd för vegetationen. Nitrathalterna i markvattnet är vanligen låga i länet, oftast under detektionsgränsen, men det har förekommit förhöjda halter i tidigare ytor, vilket antyder att problem med kväveutlakning kan förekomma lokalt. Där det förekommer innebär det negativa effekter både för övergödning och försurning. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Östergötlands län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 50 och över 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning. Resultaten visar på vikten av att minskningen av svavelemissionerna fortsätter och att åtgärder vidtas för att avsevärt minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste bedrivas på lokal och regional nivå såväl som nationellt och internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av GROT kan motverkas genom näringskompensation
Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län mäter IVL Svenska Miljöinstitutet nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. Måletmed Krondroppsnätet är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på mätresultat i kombination med modellering av kommunvis deposition och av antropogent försurade sjöar. Svavelemissionerna i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas i minskande nedfall av svavel till skog och minskande halter av svavel i markvattnet i Stockholms län. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. pH i markvattnet vid mätlokalerna i Stockholms län har inte förändrat sig nämnvärt genom åren och pH ligger relativt högt vid de flesta platser. Halterna av oorganiskt aluminium i markvattnet ligger dock så högt att det finns risk för betydande skador på ekosystemet vid flera lokaler i länet. Det har skett en betydande återhämtning från försurning hos länets sjöar, och i dagsläget bedöms 2 % av länets sjöar vara fortsatt antropogent försurande.Kväveemissionerna i Europa har inte minskat i samma takt som svavel, 47 % för kväveoxider och 25 % för ammoniak sedan 1990. Minskningen syns på vissa håll i landet i lufthalterna. För kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender då interncirkulationen i trädkronorna av kväve gör att det ej går att använda krondroppsdata på samma sätt som för svavel. För kvävenedfall på öppet fält syns ingen signifikant minskning i Stockholms län. Om man till våtdepositionen lägger en uppskattad mängd torrdeposition samt det organiska kvävet i nedfallet överskrids den lägre gränsen i det kritiska belastningsintervallet 5-10 kg per hektar och år. En hög kvävebelastning kan leda till förändringar hos växtligheten så väl som till negativa effekter både för övergödningen och försurningen. I slutändan kan ett högt kvävenedfall medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar dock ännu inte på något generellt begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Stockholms län. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Stockholms län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 50 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar, toppar (GROT) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning. Resultaten visar att är viktigt att minskningen av svavelutsläppen fortsätter och att åtgärder vidtas för att minska kväveutsläppen. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl som nationellt och internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av GROT kan motverkas genom näringskompensation
Fallstudie — Avgiftssystem fosfor och kväve för kommunala avloppsreningsverk
No full textI denna studie undersöks effekter av ett avgiftssystem för utsläpp av kväve och fosfor från avloppsreningsverk som bygger på samma principer som det svenska NOx-systemet för förbränningsanläggningar, vilket innebär att en avgift tas ut per kg utsläppt fosfor och kväve. Pengar betalas sedan tillbaka till avloppsreningsverken utifrån en återföringsnyckel.Avgiftssystemet utvärderades i Mälarens och Mörrumsåns avrinningsområden, samt vid utvalda avloppsreningsverk. Studien baseras till största delen på kontakter med ett 20-tal kommunala avloppsreningsverk där frågor om verkens teknik och aktuella data diskuterades. Ett syfte har varit att teoretiskt jämföra effekten av avgiftssystemet vid olika avgiftsnivåer med Baltic Sea Action Plan-betinget för Sveriges havsbassänger genom att skala upp resultaten inom Norra Östersjöns vattendistrikt. Resultaten i studien talar för att en avgift på 200 kr/kg kväve med bred marginal skulle uppfylla BSAP-målet att minska belastningen på havet med 3 000 ton årligen. Kostnaden för detta skulle emellertid bli likartad ett system med generella reningskrav och denna avgiftsnivå skulle innebära stora investeringar för många reningsverk. Vid en avgift på 75 kr/kg N skulle en kvävereduktion på ca 2 100 ton kväve/år kunna nås — dvs. ca 70 % av målet. I kombination med omprövningar av tillstånd som ändå kommer att ske för vissa reningsverk, för att klara vattenförvaltningens krav på god ekologisk status i recipienterna, är sannolikt ett system med en avgift på 75 kg/kg N ett kostnadseffektivt sätt att uppnå såväl BSAP som övriga miljömål. För fosfor är det troligt att man redan idag utan ytterligare åtgärder kommer att klara det uppsatta målet att minska utsläppen med minst 15 ton/år.The objective of this study was to investigate effects of a refunded emission payment system for nitrogen and phosphorus applied in municipal wastewater treatment plants. The system has been suggested by The Swedish Water & Wastewater Association and is inspired by the Swedish NOx abatement system for combustion plants where taxes are fully refunded to the polluting firms in proportion to market shares. In the investigated system for nutrients, the refunding is based on the number of persons connected to each plant. The exact refunding scheme was one of the key challenges in the project with new insights provided by discussions with potential participants. The emission payment system was evaluated in two catchments with different characteristics; the relatively dense populated catchment of Lake Mälaren and the more sparsely populated catchment area of River Mörrumsån, plus a small number of selected water treatment plants. One intention was also to theoretically compare the effect of the emission payment system with the Swedish commitment according to the Baltic Sea Action Plan (BSAP), by scaling up the results within the administrative region of Northern Baltic Proper including plants > 2 000 pe. The project also investigated how retention, i.e. reduction of the amount of nitrogen and phosphorus between the source and the sea, may affect the design of the system. The study was largely based on contacts with around 20 municipal wastewater treatment plants, where issues about treatment technology and monitoring data were discussed. Questions regarding possible new technologies and costs of construction and operation were superficially investigated for some plants and more in depth for other plants. In this way cost-effective measures at the plants at certain payment levels were identified. The estimated reduction of nitrogen and phosphorus in an applied emission payment system were further used to scale up the results to national estimates for the Kattegat and the Baltic Proper for comparison with environmental goals and specifically with the Swedish commitment within the BSAP. An emission payment system is more likely to come into existence for nitrogen, and it was found that payment level of 200 SEK/kg N would obtain the target to reduce the annual nitrogen load to the sea by 3 000 tonnes per year (compared with 2006) with a broad margin. This reduction corresponds to the requirements on the Swedish wastewater treatment plants before 2021 related to the BSAP signed by the Swedish government. The cost for this reduction would however be similar to a system with general requirements (for all plants), and it would involve large investments for many plants. With a payment level of 75 SEK/kg N, a nitrogen reduction by 2 100 tonnes could be obtained — i.e. 70% of the target. Combining a 75 SEK/kg N payment level with renegotiations of existing regulations for selected wastewater treatment plants necessary to achieve good ecological status according to the Water Framework Directive (WFD) may be a more cost-efficient way to achieve BSAP as well as other environmental goals. For phosphorus it is likely that the established goal to reduce annual emissions by at least 15 tonnes (compared with 2006) will be achieved without further measures. For this reason, further reductions will likely be motivated by local requirements according to the WFD. With a general emission payment system a cost of around 3 000 SEK/kg P would be required to achieve significant emission reductions according to this study. There are probably advantages with an emission payment system compared with permit regulations, both regarding costs and performance. Importantly, administrative costs seem to be lower on a societal level. At the below mentioned workshop several participants question if it would even be possible to renegotiate all relevant existing permit regulations within the time frame of BSAP. In contrast, an emission payment system could be applied shortly and rapidly deliver process optimization and better use of the existing capacity in treatment plants. In addition, it is likely that the acceptance for such a system would be greater among participants than for general regulation of emissions by new requirements or renegotiations of existing permits, which is a non-trivial factor for reaching the goal. In a workshop concerning economic policy instruments arranged by IVL together with the Swedish Environmental Protection Agency and The Swedish Water & Wastewater Association in connection with this project, a principle was discussed in which an emission payment system could be designed so that the participating treatment plants may claim quantifiable measures in the recipients such as nitrogen and phosphorus uptake by cultivating mussels or tunicates
Långsiktiga effekter på vattenkemi, öringbestånd och bottefauna efter ask- och kalkbehandling i hela avrinningsområden i brukad skogsmark - utvärdering 13 år efter åtgärder mot försurning
No full textNissadalen ligger i ett av Sveriges mest försurningsdrabbade områden. I slutet av 1990-talet var vattendragen i området mycket starkt försurningspåverkade och det befarades att det skulle vara mycket svårt, eller till och med omöjligt, för området att återhämta sig fullt ut. Mot denna bakgrund startade år 1997 EU-Life-projektet "En integrerad strategi för kalkning av avrinningsområden" i Nissadalen. Syftet med projektet var att utveckla och demonstrera en behandlingsmetod som både motverkar effekterna av försurning och påskyndar återhämtning i mark och vatten. Metoden bygger på en engångsbehandling av både fastmark och våtmark, det vill säga behandling av hela avrinningsområdet. Effekten av kalkningsmetoden har sedan försökets start utvärderats genom mätning av vattenkemi, vattenföring och elfiske i bäckar som avvattnar behandlade och obehandlade avrinningsområden samt bottenfaunaundersökningar. Syftet med denna rapport är att utvärdera de långsiktiga effekterna av kalkningsmetoden på vattenkemin i vattendragen, med kort sammanfattning av effekter på djurlivet i två av bäckarna.Resultaten från mätningarna visar att metoden fortfarande är ett kostnadseffektivt sätt att motverka försurat tillstånd jämfört med traditionell ytvatten- eller våtmarkskalkning. Enligt mätningarna verkar det ännu i första hand vara behandlingen av våtmarksområdena som har stått för de positiva effekterna, med först en stark och nästan omedelbar förbättring av de vattenkemiska variabler som påverkas av försurning, och sedan vissa tecken på återförsurning. De enbart fastmarksbehandlade områdena uppvisar en splittrad bild, där ett område har en stark och kontinuerlig försurningsåterhämtning, medan ett annat område visar mycket svaga tecken på återhämtning. Beräkningar av kalkuttransporten ur områdena tyder dock på bidrag från fastmarkskalkningen i flera områden. Även flera av de obehandlade referensområdena visar tecken på återhämtning från försurning. Återhämtningen visar sig genom sjunkande halter oorganiskt aluminium, ökande pH och i vissa områden ökande ANC.Det förbättrade tillståndet efter behandlingen innebar redan första året att ett öringbestånd som fortfarande finns kvar etablerades i en av bäckarna, medan referensbäcken fortfarande är fisktom. Bottenfaunaundersökningen visade att försurningspåverkan i den kalkade bäcken minskade från stark 1998-2004 till betydlig 2006-2011, medan referensbäcken hade stark försurningspåverkan hela perioden
Slutrapport för projektet "Verktyg och handlingsplan för kostnadseffektiva åtgärder för att minska övergödningen i Magelungen, Drevviken och Flaten"
No full textSyftet med projektet har varit att ta fram underlag till en handlingsplan med kostnadseffektiva åtgärder för att minska halterna av fosfor i Magelungen från höga till måttliga höga halter och i Drevviken från mycket höga till höga halter. För Flaten var målsättningen att bibehålla de numera låga fosforhalterna efter den större restaureringsinsatsen år 2000. Utifrån mätdata, kartmaterial samt klimatdata har en källfördelningsmodell byggts upp mha modellverktyget SWAT och databasen Watshman. Modelleringen av fosfor visar att enskilda avlopp samt vägar står för en stor del av belastningen på sjöarna inom Tyresåns sjösystem även om variationen mellan sjöarna är stor. En handlingsplan för att uppnå uppsatta mål för Magelungen och Drevviken bör därför fokusera på att reducera antalet enskilda avlopp eller förbättra reningen för dessa. Ytterligare dagvattenrening kan också vara en kostnadseffektiv metod att minska fosforbelastningen. För att uppnå uppsatta mål för sjöarna Magelungen och Drevviken räcker det nog dock inte med åtgärder i avrinningsområdena utan även direkt åtgärder i sjöarna kommer krävas. Flaten bedöms dock kunna bevara sin goda status med de åtgärder som redan är planerade.Syftet med projektet har varit att ta fram underlag till en handlingsplan med kostnadseffektiva åtgärder för att minska halterna av fosfor i Magelungen från höga till måttliga höga halter och i Drevviken från mycket höga till höga halter. För Flaten var målsättningen att bibehålla de numera låga fosforhalterna efter den större restaureringsinsatsen år 2000. Utifrån mätdata, kartmaterial samt klimatdata har en källfördelningsmodell byggts upp mha modellverktyget SWAT och databasen Watshman. Modelleringen av fosfor visar att enskilda avlopp samt vägar står för en stor del av belastningen på sjöarna inom Tyresåns sjösystem även om variationen mellan sjöarna är stor. En handlingsplan för att uppnå uppsatta mål för Magelungen och Drevviken bör därför fokusera på att reducera antalet enskilda avlopp eller förbättra reningen för dessa. Ytterligare dagvattenrening kan också vara en kostnadseffektiv metod att minska fosforbelastningen. För att uppnå uppsatta mål för sjöarna Magelungen och Drevviken räcker det nog dock inte med åtgärder i avrinningsområdena utan även direkt åtgärder i sjöarna kommer krävas. Flaten bedöms dock kunna bevara sin goda status med de åtgärder som redan är planerade
The ILCD Handbook in a NUTSHELL - A brief analysis of the ILCD Handbook and the Draft Guidance on Product Environmental Footprint
No full textILCD står för International Reference Life Cycle Data System Handbook. Syftet med vår rapport är att beskriva uppkomsten och innehållet i ILCD-handboken och jämföra de rekommenderar som ges jämfört med god praxis inom livscykelanalys (LCA). Vi fångar också upp den första tillämpningen av handboken som är preliminära riktlinjer för "Environmental Footprints", och då speciellt "Product Environmental Footprints" (PEF). Riktlinjer för dessa Footprints finns i en preliminär "PEF Guide". Rapporten tar i första hand upp metodfrågor, krav och riktlinjer för miljöprofiler/footprints för produkter, men det finns även motsvarande riktlinjer för organisationer. ILCD-handboken är skriven för LCA-experter. För att branschföreningar, företag och myndigheter ska kunna utnyttja den här rapporten i sin pågående dialog med EU-kommissionen kring PEF-guiden har den skrivits för läsare som har en god kunskap eller åtminstone baskunskap om LCA-metodiken.ILCD står för International Reference Life Cycle Data System Handbook. Syftet med vår rapport är att beskriva uppkomsten och innehållet i ILCD-handboken och jämföra de rekommenderar som ges jämfört med god praxis inom livscykelanalys (LCA). Vi fångar också upp den första tillämpningen av handboken som är preliminära riktlinjer för "Environmental Footprints", och då speciellt "Product Environmental Footprints" (PEF). Riktlinjer för dessa Footprints finns i en preliminär "PEF Guide". Rapporten tar i första hand upp metodfrågor, krav och riktlinjer för miljöprofiler/footprints för produkter, men det finns även motsvarande riktlinjer för organisationer. ILCD-handboken är skriven för LCA-experter. För att branschföreningar, företag och myndigheter ska kunna utnyttja den här rapporten i sin pågående dialog med EU-kommissionen kring PEF-guiden har den skrivits för läsare som har en god kunskap eller åtminstone baskunskap om LCA-metodiken