IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Kostnadseffektivitet i åtgärder mot övergödning i Östersjön - Fallstudie Gävle fjärdar
No full textI detta projekt har kostnadseffektivitetet och resursförbrukning i samband med olika åtgärder studerats i syfte att minska effekter av övergödning i kustzonen i Östersjön. Som studieområde valdes Gävle fjärdar, ett relativt inneslutet kustområde med tillförsel av näringsämnen från olika källor och med en vattenkvalitet som visar på näringsrika förhållanden. Studien har fokuserat på olika åtgärder för att minska tillförseln av fosfor. De landbaserade källor som undersökts är utsläpp från cellulosaindustrin Korsnäsverken och utsläpp från det kommunala reningsverket i Gävle. Därutöver har åtgärder i form av aluminiumbehandling av sedimenten, reduktionsfiske av vitfiskbestånd och syresättning av bottenvattnet utvärderats. För att klarlägga hur fosfor omsätts i det aktuella kustområdet genomfördes massbalansmodelleringar samt en kartering av fosforförrådet i fjärdarnas bottensediment. Det konstaterades att området återhämtat sig från en tidigare period med syrgasbrist och att sedimenten innehöll relativt stora mängder av fosfor. Med modellen simulerades hur olika reduktioner av fosfortillförseln påverkar de ekologiska förhållandena. En minskning av fosfortillförseln med cirka 15 ton/år identifierades som nödvändig för att åstadkomma en reell förändring av miljöförhållandena. Vid detta scenario skulle produktionen av växtplankton minska med storleksordningen 20 % och siktdjupet öka med cirka en halvmeter. Följderna av detta skulle sannolikt bli att utbredningen av påväxtalger ökar i vertikalled och att beståndet av gös skulle minska något till förmån för gädda och abborre. Potentialen och kostnaden för olika åtgärder har beräknats översiktligt. Den specifika kostnaden varierar mellan 400 och 10 000 kr/kg avskiljd fosfor. Den mest kostnadseffektiva åtgärden bedöms vara åtgärder för att förbättra fosforavskiljningen i det kommunala reningsverket. Störst potential för att minska fosfortillförseln har identifierates vid Korsnäsverken men där är också de specifika kostnaderna som högst. Både aluminiumbehandling av sediment och reduktionsfiske bedöms som relativt kostnadseffektiva åtgärder. Vid reduktionsfiske kan dessutom ytterligare positiva effekter tillkomma genom att näringsväven manipuleras på ett gynnsamt sätt. Aluminiumbehandling skulle permanent fastlägga betydande mängder av eljest mobil fosfor. Syresättning bedöms däremot inte vara något alternativ i det studerade fallet eftersom syrgasförhållandena i dagsläget är goda. Kostnadsnyttokalkylen för elektriskt drivna pumpar som transporterar ned ytvatten till botten indikerar emellertid att åtgärden i de fall syrgasbrist föreligger skulle vara en effektiv metod. För att åstadkomma en reduktion motsvarande det föreslagna lokala miljömålet fordras att flera åtgärder genomförs parallellt och den sammanlagda årliga kostnaden beräknas uppgå till cirka 60 Mkr. För att bedöma den potentiella miljöbelastningen som olika åtgärder ger upphov till genomförs en översiktlig livscykelanalys där koldioxidemissioner från respektive åtgärd uppskattas. Störst koldioxidemission erhålls vid kemisk fällning vid Korsnäsverken. Detta förklaras av hög kemikalieförbrukning och att metoden genererar stora mängder slam som förbrukar resurser vid kvittblivning. Reduktionsfiske ger en potentiell koldioxidbesparing om fångsten rötas till biogas
Tillståndet i skogsmiljön i Halland. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och mark-vattenkemi på sex platser i länet. På en plats mäts även lufthalter. Målet med nuvarande Program 2011 inom Krondroppsnätet är att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. De modellansatser som ingår rör kommunvis deposition och antropogent försurade sjöar. Emissionerna av svavel i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas i halter av svavel--dioxid i luft, nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet.Svavelnedfallet har minskat signifikant i länet. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Markvattnets pH är fort-farande ofta mycket lågt i skogarna i Halland, och det finns inga tydliga positiva trender. Ca 80 % av sjöarna i Halland har bedömts som antropogent försurade. Detta är avsevärt högre än gränsen i det regionala miljö-målet. Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats. Kväveemissionerna i Europa har inte minskat i samma takt som svavel, och för kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender. Interncirkulationen i trädkronorna gör det svårt att tolka krondroppsdata. För kvävenedfall på öppet fält syns dock en signifikant minskning i Halland, men nedfallet överskrider trots detta den lägre gränsen, och ofta även den högre gränsen, i det kritiska belastningsintervallet 5-10 kg per hektar och år. Kväveupplagring under många år har lett till kväveöverskott, vilket syns i förhöjd nitratutlakning på flertalet ytor i Halland. Detta innebär negativa effekter både för övergödning och försurning. I takt med att nedfallet av svavel minskat och biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Halland har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 60 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) och stubbar tas ut. Andelen är dock något över-skattad, eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning. Resultaten visar att det är viktigt att minskningen i svavelemissioner fortsätter och att åtgärder vidtas för att avsevärt kunna minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl som nationellt och internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av GROT kan motverkas genom näringskompensation
Tillståndet i skogsmiljön i Jönköpings län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011
No full textPå uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkemi på fem platser i länet. På en plats mäts även lufthalter. Målet med nuvarande Program 2011 är att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med modellberäkningar. De modellansatser som ingår rör kommunvis deposition och antropogent försurade sjöar.Svavelemissionerna i Europa har minskat, vilket återspeglas i halter av svaveldioxid i luft, nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet. Trots att svavelnedfallet har minskat signifikant i länet har det sura nedfallet tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Mark-vattnets pH är fortfarande lågt i skogarna i Jönköpings län, och det finns inga tydliga positiva trender. Ca 26 % av sjöarna i Jönköpings län har bedömts som antropogent försurade, vilket är högre än gränsen i det regionala miljömålet. Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats. Kväveemissionerna i Europa har inte minskat i samma takt som svavel. Minskningen syns inte i lufthalterna, och för kvävenedfall är det svårt att påvisa tydliga trender. För kvävenedfall på öppet fält syns ingen signifikant minskning i Jönköpings län, och ned-fallet överskrider den lägre gränsen, och vissa år även den högre gränsen, i det kritiska belastnings--intervallet 5-10 kg per hektar och år. Kvävenedfallet kan på sikt leda till en upp-lagring av kväve i skogsmarken. I slutändan kan detta medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvatten-mätningarna i länet visar dock ännu inte på något begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Jönköpings län. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Jönköpings län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning. Resultaten visar att det är viktigt att minskningen i svavelemissioner fortsätter och att åtgärder vidtas för att avsevärt kunna minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl som nationellt och internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av GROT kan motverkas genom näringskompensation.
Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet startade 1985, och 2011 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målet är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på mätresultat i kombination med modellering av kommunvis deposition och av antropogent försurade sjöar.Svavelemissionerna i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas bland annat i nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffrings-kapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Det har skett en betydande återhämtning från försurning hos länets sjöar, men 50 % av sjöarna, främst i den sydvästra delen av länet, bedöms fort-farande som antropogent försurande. Detta är avsevärt högre än gränsen i det regionala miljömålet som skulle vara uppnått 2010. Återhämtningen är starkt beroende av storleken på det kvarvarande sura nedfallet. Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats. pH i markvattnet är fortfarande så lågt och halten oorganiskt aluminium i markvattnet är fortfarande så hög att det finns risk för fortsatt försurning och betydande skador på ekosystemet. Kväveemissionerna i Europa har endast minskat med 47 % för kväveoxider och 25 % för ammoniak sedan 1990. I luft syns minskningen endast i minskande kväveoxidhalter. För kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender. Interncirkulationen i trädkronorna gör att det ej går att använda krondroppsdata. För kväve-nedfall på öppet fält syns ingen signifikant minskning i länet. Den kritiska belastningen för skogsmark över-skrids kraftigt i länet. En hög kvävebelastning kan leda till förändringar hos växtligheten så väl som till negativa effekter för både övergödning och försurning. I slutändan kan ett högt kvävenedfall medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar dock ännu inte på något generellt begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Västra Götalands län. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Västra Götalands län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 50 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad då kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning. Resultaten visar att det är viktigt att minskningen i svavelemissioner fortsätter och att åtgärder vidtas för att kunna minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl som nationellt och internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. För-surningen vid uttag av GROT kan motverkas genom näringskompensation
Vad vet vi om farliga ämnen vid materialåtervinning av plast?
No full textI föreliggande projekt har en kartläggning utförts för att visa på vad som redan gjorts och det som pågår inom området farliga ämnen i plast som materialåtervinns, för att ge en överblick över den kunskap som finns tillgänglig. Projektet har utförts med litteraturstudier som har kompletterats med intervjuer av aktörer i återvinnings- och tillverkningsbranschen.Fokus i litteraturen ligger ofta på farliga ämnen i plastavfall från elektriska och elektroniska produkter, där kunskapsnivån tycks vara jämförelsevis god. De farliga ämnen som nämns i detta sammanhang var företrädesvis bromerade flamskyddsmedel och tungmetaller. För plastavfall från andra branscher såsom fordonsbranschen och byggbranschen är informationen mera bristfällig. Plastavfall från dessa branscher materialåtervinns dessutom inte i någon större omfattning i Sverige.Generellt är spårbarheten för plastkomponenter, och kopplat till detta även kunskapen om innehållet i plaster, relativt dålig. Inte minst har återvinnare svårigheter att känna till vad olika plast innehåller. Detta är av betydelse inte bara för förekomsten av farliga ämnen, utan också andra additiver m.m., t.ex. krita, då möjligheterna till materialåtervinning påverkas av detta. Slutligen identifierades ett antal områden där vidare studier bör prioriteras. Teknisk utveckling för att på ett kostnadseffektivt sätt identifiera vilket flamskyddsmedel plasten innehåller och även för att kunna separera flamskyddsmedlet från plasten skulle göra det möjligt att materialåtervinna mer plast och med bättre kvalitet från elektriskt och elektroniskt avfall. Huruvida andra organiska ämnen än bromerade flamskyddsmedel kan begränsa möjligheterna till materialåtervinning bör studeras vidare, liksom migrationsbeteende hos additiv i återvunnen plast. Studier av återvunnen plast från förpackningar för att identifiera, eller avskriva, eventuella risker på grund av innehåll av farliga ämnen, är relevanta eftersom detta är ett stort flöde av plast till materialåtervinning.
Viktbaserad avfallstaxa: Vart tar avfallet vägen?
No full textSyftet med studien är att belysa huruvida införande av viktbaserad avfallstaxa får de önskvärda effekterna (till exempel minskade avfallsmängder) samt om det även får oönskade effekter som till exempel ökad nedskräpning. Viktbaserad avfallstaxa minskar i de flesta fall säck- och kärlavfallet med ca 20 procent (Jensen, 2011), men vart tar detta avfall vägen?Inom studien har 21 hushåll i Askim och 22 hushåll i Bergsjön/ Kortedala i Göteborgs kommun intervjuats om hur införandet av viktbaserad avfallstaxa har påverkat dem. Samtliga intervjuade har haft restavfallsminskningar med 20-90 procent jämfört med före införandet av taxan. Studien visar att en viktbaserad avfallstaxa minskar restavfallet främst till förmån för ökad utsortering av matavfall och förpackningar snarare än att förebygga avfall. Med en genomtänkt taxekonstruktion blir de negativa effekterna i form av nedskräpning och avfallsdumpning marginella. För en långsiktig effekt bör ytterligare återkoppling genomföras gentemot hushållen, exempelvis vid fakturering
Integration of sustainability aspects in innovation processes - a survey as part of the SPIN project
No full textThis report is produced as part of the SPIN project. The aim of SPIN is enhancing Sustainable Production through Innovation in and from SMEs. One part of the project has been to collect and assess information on the current status of how sustainability aspects can be integrated into innovation processes, especially in SME. This report provides a short overview of the situation and possible future actions for better integration of sustainability in innovation processes. Additional material can be found in separate documents, a list of tools and a more comprehensive thesis work.This report is produced as part of the SPIN project. The aim of SPIN is enhancing Sustainable Production through Innovation in and from SMEs. One part of the project has been to collect and assess information on the current status of how sustainability aspects can be integrated into innovation processes, especially in SME. This report provides a short overview of the situation and possible future actions for better integration of sustainability in innovation processes. Additional material can be found in separate documents, a list of tools and a more comprehensive thesis work
Screening of benzothiazoles, benzenediamines, dicyclohexylamine and benzotriazoles 2009
No full textEn screeningundersökning av bensotiazoler, bensendiaminer, dicyclohexylamin och bensotriazoler har genomförts inom ramen för Naturvårdsvekets screeningprogram. Avsikten med en screeningundersökning är att bestämma koncentrationer av de utvalda substanserna i olika delar av den svenska miljön och därigenom belysa viktiga emissions- och transportvägar. Denna undersökning har genomförts i sammarbete med forskningsprogrammet ChEmiTecs “Organic Chemicals Emitted from Technosphere Articles" (www.chemitecs.se) finansierat av Naturvårdsverket. Målet med Chemitecs är att öka kunskapen om emissioner av organiska ämnen från varor. Resultaten ska stödja utvecklingen av svenska och europeiska handlingsprogram som ska minska riskerna med särskilt farliga ämnen. Bensotiazolerna MBT, CBS, DBS och DBD fanns i en eller flera av de undersökta provtyperna. Detektionsfrekvenserna varierade både mellan substanserna och provtyperna. Fördelningsmönstret påverkades troligen både av föreningarnas egenskaper, såsom kemisk stabilitet och tendens att fördelas mellan olika faser, och av användningen. MBT hade högst detektionsfrekvens medan de andra bensotiazolerna hittades mera sporadiskt. En viktig spridningsväg till miljön för MBT är via reningsverk vilket pekar på diffusa emissioner från konsumentprodukter. Förekomst i dagvatten indikerar trafik-relaterade emissioner. MBT och övriga bensotiazoler förekom främst i vattenmiljön medan lufttransport verkar vara av mindre betydelse. Bensendiaminen DPP hittades i vissa fall i till exempel ytvatten, dagvatten och reningsverksslam.DCHA var vanligt förekommande i alla provtyper utom i gröda. Att DCHA återfinns i luft och deposition indikerar att substansen emitteras till luft och att lufttransport är en viktig spridningsväg. Förekomsten i dagvatten och i jord visar att trafikrelaterade emissioner är viktiga. DCHA hittades emellertid inte i gröda insamlad i närheten av trafikerade vägar. En annan viktig spridningsväg för DCHA är via reningsverk vilket antyder diffusa emissioner från till exempel konsumentprodukter Bensotriazoler är vanligt förekommande i miljön både i bakgrundsmiljö och i urbana områden. Substanserna förekom i alla analyserade matriser: luft, deposition, ytvatten, sediment, jord och biota. Resultaten visade också att diffus spridning via reningsverk, deponier och dagvatten kan vara viktigt för förekomsten i miljön. Detta indikerar emissioner via användning av produkter. UVP är den bensotriazol som används mest följd av UV 328 och UV 327. Dessa substanser hittades också i högst koncentrationer.I en enkel riskbedömning för vattenmiljöns pelagiska ekosystem identifierades inga större risker, dvs halterna var generellt lägre än PNEC i ytvatten och i avloppsvatten med hänsyn till förväntad utspädning. DPP förekom dock i koncentrationer över PNEC i Viskan. Koncentrationen av DPP och DCHA i outspätt avloppsvatten överskred vid några tillfällen PNEC. Inga toxicitets eller ekotoxicitetsdata har hittats för någon av benzotriazolerna i tillgänglig litteratur. Några riskbedömningar för dessa har därför inte utförts.A screening study of benzothiazoles, benzenediamines, dicycyclohexylamine,and benzotriazoles has been carried out in the framework of the Swedish Environmental Protection Agency´s screening program.The overall objective of a screening study is to determine the concentrations of the selected substances in a variety of media in the Swedish environment. Additional aims are to assess the possible emission sources and to highlight important transport pathways in the environment.This screening has been carried out in collaboration with the research program ChEmiTecs “Organic Chemicals Emitted from Technosphere Articles" (www.chemitecs.se, financed by the Swedish Environmental Protection Agency). The aim of ChEmiTecs is to increase the scientific understanding of the magnitude of the problem regarding emissions of organic substances from articles with the objective to support policy development in Sweden and Europe.The benzothiazoles MBT, CBS, DBS and DBD were found in one or more of the sample matrices. The detection frequencies varied both among the substances and the different media. The distribution pattern was most likely affected both by substance properties, i.e. the chemical stability and the tendency of a substance to partition to a certain media, and the use and emission pattern. MBT had the highest detection frequency while the other benzothioazoles were more occasionally found. An important pathway of MBT to the environment is via WWTPs, an indication that the occurrence is due to diffuse emission from e.g. consumer products. The occurrence in storm water indicates traffic related emissions. MBT and the other benzothiazoles did mainly occur in the aquatic environment. Air transport seems to be of minor importance.The benzenediamine DPP was occasionally detected in some of the matrices e.g surface water, storm water and sludge. DCHA was widespread in the environment and it occurred in all sample types except crops. The findings of DCHA in air and deposition indicate that this substance is emitted to air and that atmospheric transport is an important pathway in the environment. The occurrence in storm water as well as in soil indicates that traffic related emissions are important. DCHA was however not found in crops collected in the vicinity to busy roads. Another important pathway for DCHA to the environment is via WWTPs, an indication that the occurrence is due to diffuse emission from e.g. consumer products.There is a widespread occurrence of benzotriazoles in the environment both at background and urban areas. The substances occurred in all the included environmental matrices, air, deposition, surface water, sediment, soil and biota.The results also showed that diffuse spreading through WWTPs, landfills and storm water may be important for the occurrence in the environment. This indicates that these substances are distributed via use of products. UVP is the benzotriazole with the highest usage volume followed by UV 328 and UV327. These substances were also most often found in the highest concentrations. In a brief risk assessment for the aquatic pelagic ecosystems no major risks were identified, i.e. concentrations were generally below the PNEC in surface water and effluents if dilution was considered. DPP did however occur in concentrations above its PNEC in River Viskan and concentrations of DPP and DCHA in the different effluents did at some occasions exceed the PNEC undiluted. No toxicity or ecotoxicity data has been found for any of the benzotriazole substances in the available literature. Any risk estimates have therefore not been carried out
Definition of optimal supply chains for reuse of building components derived from C&DW in the EU
No full textConstruction and demolition waste (C&DW) is one of the largest waste streams in the EU. A large proportion of C&DW has the potential to be reused or recycled within the construction sector thus contribution to saving natural resources and energy. The Directive 2008/98/EC on Waste, states that by 2020 the material recovery of non-hazardous C&DW shall be increased to a minimum of 70% by weight. To reach this aim, innovative reuse and recycling strategies are needed. In this context, a study was conducted within the IRCOW-project related to reuse. Reuse is defined in directive 2008/98/EC article 3 §13 as any operation by which products or components that are not waste are used again for the same purpose for which they were conceived. The study about C&D materials’ (C&DM1) reuse was conducted using interviews and workshop sessions with stakeholders involved in the construction and waste management process (including designers, construction companies, demolition enterprises, waste management companies, reuse agents and authorities), and included six European countries; Sweden, Germany, Belgium, Poland, Italy and Spain. The following main results have been achieved: Description of current reuse practices in the participating countries. Identification of critical reuse barriers and opportunities. Formulation of optimal scenarios to promote reuse in EU. Proposal of key development needs to facilitate reuse activities in EU. Outline of policy recommendations to promote reuse in EU The innovation of the study lies in the involvement of all actors related to the reuse supply chain, thoughout the methodology applied. The perception of the current situation, concerns and requests of the different stakeholders led to the definition of the the optimal scenarios, considering all agents’ points of view and focusing on the synergies.In this context, a study was conducted within the IRCOW-project related to reuse. Reuse is defined in directive 2008/98/EC article 3 §13 as any operation by which products or components that are not waste are used again for the same purpose for which they were conceived
Enskilda avlopp som källa till läkemedelsrester och andra kemikalier
No full textI Sverige finns cirka 700 000 fastigheter med enskilda avlopp, varav cirka 75 % utgörs av markbaserade anläggningar där det renade avloppsvattnet direkt eller via grundvattnet når ytvattenrecipienter. Syftet med detta projekt har varit: att undersöka om halter av läkemedel och andra kemikalier från enskilda avlopp är detekterbara i en recipient med känd påverkan av enskilda avlopp, att kvantifiera spridning av ett antal substanser av läkemedel från enskilda avlopp samt att undersöka reningseffektivitet i enskilda avlopp avseende läkemedel och andra kemikalier. Projektet har genomförts i samarbete med Södertälje kommun. Provtagning genomfördes i Lillsjön med tillflöden, i Hölö inom Södertälje kommun. Analyser genomfördes av vatten, sediment och biota av ett urval läkemedel- och andra hushållrelaterade kemikalier som perfluoroktansulfonsyra (PFOS) och etylendiamintetraättiksyra (EDTA). Provtagning genomfördes även av läkemedelsubstanser i inkommande och utgående vatten i två markbäddar. I den ena anläggningen tillsattes manuellt (spikades) en känd mängd läkemedelssubstanser och bromid som spårämne. I den andra anläggningen analyserades läkemedelsubstanser som användes av brukarna. Analyser genomfördes även av pH, total fosfor, "biochemical oxygen demand" (BOD) och totalt organiskt kol (TOC) för att kontrollera markbäddarnas funktion. Analyserna av vatten och sediment i Lillsjön uppvisade endast små mängder läkemedelsrester, PFOS och EDTA. Läkemedelsrester påvisades dock i det tillflöde som sammantaget är mest befolkat med enskilda avlopp samt i ett utlopp med utsläpp från Hölö församlingshem, vilket visar att enskilda avlopp bidrar till spridning av läkemedelsrester till miljön. Markbäddarna uppvisade en god reduktion av de femton analyserade läkemedlen och låg generellt sett över den genomsnittliga reduceringsgraden avseende dessa ämnen i fyra stora svenska reningsverk. Undantagen var diklofenak och ketoprofen där reduceringsgraden var betydligt lägre än för de fyra svenska reningsverken. Orsaken tros vara problem att detektera substanserna i ingående avloppsvatten och att reduktionen därmed inte kunde bestämmas på ett rättvisande sätt. Beräkning av total mängd som passerade användare med enskilda avlopp har beräknats baserat på nationell statistik om permanentboende med enskilda avlopp, statistik från Apotekens service avseende försåld mängd och uppmätt reduktion i markbäddarna. Enskilda avlopp står för en betydande del av avloppsflödet i Sverige. Cirka tio gånger större mängder av karbamazepin och diklofenak sprids från enskilda avlopp avseende hela Sverige än från Henriksdals reningsverk i Stockholm. Paracetamol är den substans som står för störst utsläpp enligt beräkningarna, cirka 12 ton år 2010. Reduktion av läkemedelsubstanser i markbaserade anläggningar beror på utformning och skötsel av avloppsanläggningen. God syresättning och lång uppehållstid i markbaserade anläggningar är gynnsamma förutsättningar. Reduktionen sker dock inte i lika hög grad för samtliga substanser och anläggningar som brister i utformningen kan ge utsläpp till vattenmiljön och grundvatten, vilket har noterats i både denna studie och i internationell litteratur. Ytterligare studier behövs för att bestämma om substanserna bryts ner och hur de bryts ner i de enskilda avloppen. Risker med avseende på spridning av läkemedelsrester och andra kemikalier från enskilda avlopp bör undersökas vidare