IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
NTR klass A virke i markkontakt och alternativa material — häststaket och stängselstolpar
Användning av kemikalier i byggvaror och riskminimering är ett område som ofta kopplas till en materialvalssituation. Träskyddsmedel används för att öka beständigheten på trä vilket gör att det kan användas för tillämpningar som annars inte skulle varit möjliga. Användningen av träskyddsmedel är reglerat i biociddirektivet och kräver ett nationallt godkännande av Kemikalieinspektionen. I projektet har en livscykelanalys, LCA, genomförts för NTR klass A och ett kopparbaserat medel. Produktgruppen som analyserats som fallstudie är stängselstolpar. De materialval som ingår är impregerat trä för och som alternativ stolpar av plast och oimpregnerade trästolpar av robinia (från Centraleuropa) och sibirisk lärk (från Sibirien). I analysen har den LCA-metodik och de miljöpåverkansindikatorer använts som ges av de generella produktspecifika reglerna för byggprodukter kopplat till byggproduktdirektivet (EN 15804). Syftet med denna studie är att utvärdera hur dessa regler kan användas och analysera alternativens miljöprestanda med avseende på de utvalda miljöpåverkansindikatorer som ingår obligatoriskt i miljövarudeklarationen. De genomförda beräknigarna visar att NTR klass A impregnerad furu har en bättre miljöprestanda i jämförelse med de alternativa material som jämförts. Osäkerheter kring val av livslängdsdata råder för plaststolpen, men även till viss del för robinia och lärk. Dessa skillnader avgör den relativa rangordningen för övriga alternativ. Alla miljöpåverkanskategorier som obligatoriskt ska ingå enligt EN 15804 har redovisats frånsett resursanvändning. De faktorer som finns enligt de bedömningsmetoder som anvisas saknar faktorer för förnybara material och har därför exkluderats då dessa därmed ger en orättvis jämförelse för plastalternativet. Bättre metoder för resursanvändning behöver därför utvecklas framöver. Eftersom human- och ekotoxicitet inte ingår bland de miljöpåverkanskategorier som skall vara med i LCA:n enligt EN 15804 så ingår dessa aspketer inte i analysen och även här finns ett framtida utvecklingsbehov.This report is also available in English
Screening 2012, Rodenticides
IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening avseende rodenticider som används som råttgift. Warfarin, difenacoum, coumatetralyl, bromadiolone, flocoumafen och brodifacoum har bestämts i leverprover från rovfåglar och rävar. Warfarin är ett första generationens antikoagulat och difenacoum, coumatetralyl, brodifacoum och flocoumafen är andra generationens antikoagulat vilka utvecklades på grund av en ökad resistens mot warfarin bland gnagare. Dessa kemikalier kan bioackumuleras och sprids till miljön genom sitt sätt att användas. Exponeringen hos råttor och möss sker genom kontaminerad föda och dess toxiska effekt är att de hämmar vitamin K cykeln i levern och förhindrar att blodet koagulerar och orsakar död genom förblödning. Alla de ämnen som ingår i studien används i Sverige idag och difenacoum, bromadiolone, coumatetralyl och warfarin är de ämnen som förekommer i flest antal produkter (SPIDER 2013). IVL har i en tidigare screeningstudie analyserat råttgifter (Norström et al. 2009). Studien visade att dessa substanser inte är allmänt spridda i miljön men att sekundär förgiftning hos djur som livnärar sig på bland annat råttor och möss var av intresse att studera vidare då ett flertal av antikoagulaten hittades i ett leverprov från en uggla som hade dött på en avfallsdeponi. Syftet med denna studie var att bestämma antikoagulat, vilka är vanligt förekommande i råttgifter, i leverprover från rävar och olika arter av rovfåglar för att se om det finns en eventuell risk för sekundär förgiftning. Prov från tio rävar analyserades och samtliga innehöll minst en av substanserna men mönstret varierade mellan individerna. Bromadiolone detekterades i högst koncentration (100 – 200 ng/g (refererat i Langford et al. 2012). Det har även diskuterats att nivån då toxiska effekter kan uppstå kan vara 100 to 200 ng/g, which has been suggested as a “potential lethal range”. At least one of the raptor individuals contained higher concentrations and poisoning cannot be ruled out. This study shows that the anticoagulant rodenticides included are found in non-target organisms that feed on rodents in concentrations such that secondary poisoning cannot be ruled out
Aktivt kol för avlägsnande av läkemedelsrester ur behandlat avloppsvatten
Här rapporteras om ett långtidsförsök med aktivt kol i kolonner/bäddar för att bestämma avskiljning och kolets kapacitet. Kolfiltret sattes in som ett extra polersteg efter den normala reningen vid Henriksdals avloppsreningsverk i Stockholm. Försöken genomfördes under 19 månader 2011-2012 vid försöksanläggningen Hammarby Sjöstadsverk. Avskiljningen av analyserade läkemedelssubstanser var generellt mycket bra. Vid en belastning motsvarande 50 m3 vatten/kg kol (20 g kol/m3 vatten) passerade 5-10 % av vissa föreningar den första kolonnen. Även vid över 70 m3/kg kol i första kolonnen kunde man inte påvisa kvantifierbara mängder ut från kolonn 2. Det största problemet för teknisk drift var den begränsade hydrauliska kapaciteten, till stor del beroende på mikrobiell tillväxt i kolonnerna. Kolet måste regelbundet rensas genom backspolning med luft och vatten. Baserat på förbrukningen av kol och andras beräkningar av totalkostnaden inklusive investeringar kommer man fram till en totalkostnad för reningen med aktivt kol kring 1 kr/m3 vatten i ett sort avloppsreningsverk. Det är högre än för ozonbehandling, men lägre än för andra metoder med samma effektivitet. Vid en bedömning av olika metoder bör också andra faktorer än de rent ekonomiska vägas in. Fortsatta studier av hydraulisk kapacitet, nödvändig uppehållstid och avskiljning av andra organiska föreningar föreslås, och har delvis påbörjats
Vår värld 2010 - Hur blev det?
I mars 1988 ordnade Industriförbundet, Trygg Hansa, Ångpanneföreningen och IVL en konferens med temat Vår Värld 2010. Som ett underlag till konferensen hade IVL tagit fram ett bakgrundsdokument i vilket man diskuterade utvecklingen fram till 2010 för några då prioriterade miljöproblem i form av scenarier. I denna rapport har vi gått tillbaka och studerat vad vi sa 1988, hur utvecklingen blev i förhållande till de scenarier som vi då beskrev. Vi har studerat fem olika miljöproblem; global uppvärmning, uttunningen av stratosfärens ozonskikt, luftföroreningar (speciellt försurning), övergödningen av havet samt kemikalier. Av de fem ovan nämnda problemen kan vi idag konstatera att när det gäller utsläpp så har stora steg tagits för att lösa problemen för två av dem – hotet mot stratosfärens ozonskikt samt försurningen. För klimat, övergödningen av Östersjön och kemikalier är problemen fortsatt stora och det kommer att krävas fortsatt stora insatser för att nå de långsiktiga målen. Slutligen kan nämnas att med dagens kunskap skulle vi 1988 kanske också tagit upp luftföroreningarnas hälsoeffekter som ett särskilt problem liksom det omfattande nyttjandet av jordens naturresurser av olika slag
Återvinning av plastfavfall från byggsektorn
Det långsiktiga målet är att utveckla ett återvinningssystem för plastavfall från byggsektorn. Projektet genomfördes som en förstudie för att identifiera och undersöka möjligheter och hinder för ett sådant system. Projektet visade på ett stort intresse för utökad materialåtervinning av plast från byggsektorn bland plasttillverkare, återvinningsföretag, byggföretag och fastighetsföretag. De tillfrågade aktörerna tror att ett återvinningssystem för byggplast kan byggas upp. Förutsättning är att olika frågeställningar analyseras och hinder och problem löses på vägen. Detta gäller bland annat rivningsteknik, logistik, upparbetningsteknik, kvalitetssäkring, kunskaper om kvalitet och kvantitet samt finansiering. Projektet visade även att det finns relevanta erfarenheter från andra länder att bygga vidare på.A
Energy related emissions of non-CO2 greenhouse gases and the climate impact of forest residues - a synthesis
This report describes measures to reduce non-CO2 greenhouse gas emissions and estimates CO2 emissions from using forest residues for energy due to impacts on biogenic carbon stocks. Measures to reduce emissions of methane, nitrous oxide and fluorinated gases have been described and quantified where possible. The measures presented for methane is reduced methane leakage from landfills, leakage from transmission and distribution of natural gas and methane from incomplete combustion. Landfills are currently the second largest source of methane emissions in Sweden and the potential to reduce methane leakage is estimated to be 800 kilotonnes of carbon dioxide equivalents, or more than 60% reduction from present emissions. The potential to reduce methane leakage from natural gas pipelines have not been quantified. It is estimated that methane from incomplete combustion could be almost entirely avoided. For nitrous oxide, two different measures were studied. Nitrous oxide from fluidized beds has a reduction potential estimated to around 20 %. However, a study of the reduction potential in the EU-27 shows significantly higher reduction potential. Projections of nitrous oxide emissions from road vehicles show increased emissions to 2020 despite measures. The fluorinated gases analysed is HFC leakage from air conditioners and SF6 from switchgears and switchers. The reduction potential is considered high for HFC leakage from AC in vehicles, mainly due to the replacement of HFCs with a high GWP to HFCs with lower climate impact. For sulphur hexafluoride, emission projections show only modest reductions to 2020. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.This report describes measures to reduce non-CO2 greenhouse gas emissions and estimates CO2 emissions from using forest residues for energy due to impacts on biogenic carbon stocks. Measures to reduce emissions of methane, nitrous oxide and fluorinated gases have been described and quantified where possible. The measures presented for methane is reduced methane leakage from landfills, leakage from transmission and distribution of natural gas and methane from incomplete combustion. Landfills are currently the second largest source of methane emissions in Sweden and the potential to reduce methane leakage is estimated to be 800 kilotonnes of carbon dioxide equivalents, or more than 60% reduction from present emissions. The potential to reduce methane leakage from natural gas pipelines have not been quantified. It is estimated that methane from incomplete combustion could be almost entirely avoided. For nitrous oxide, two different measures were studied. Nitrous oxide from fluidized beds has a reduction potential estimated to around 20 %. However, a study of the reduction potential in the EU-27 shows significantly higher reduction potential. Projections of nitrous oxide emissions from road vehicles show increased emissions to 2020 despite measures. The fluorinated gases analysed is HFC leakage from air conditioners and SF6 from switchgears and switchers. The reduction potential is considered high for HFC leakage from AC in vehicles, mainly due to the replacement of HFCs with a high GWP to HFCs with lower climate impact. For sulphur hexafluoride, emission projections show only modest reductions to 2020.This report describes energy related emission data to be used for modelling Swedish energy scenarios within the research programme North European Power Perspectives – NEP
LCA for NTR class A timber in ground contact and alternative materials – Horse fences and fence posts
The use of chemicals in construction products and risk mitigation is an area that is often attached to the selection of the material. Wood preservatives are used to increase the durability of the wood so that it can be applied in fields that otherwise would not have been possible. The use of wood preservatives is regulated in the Biocides Directive and requires a national approval from the Swedish Chemicals Agency (for the Swedish market). A life cycle assessment (LCA) on pressure treated pine according to NTR class A with a copper based agent was implemented in the project. The analysed product category in the case study is fence posts including pressure treated timber and alternative posts of; plastic, untreated wooden posts of robinia (from central Europe) and Siberian larch (from Siberia). The report reflects Swedish or Scandinavian conditions. In the assessment, the LCA methodology and the environmental impact indicators used, as prescribed by the general Product Category Rules (PCR) for construction products (EN 15804). This so-called Core PCR is linked to the European construction products directive (CPR). The purpose of this study is to evaluate how these policies can be used and to analyse the environmental performance with respect to selected and mandatory impact indicators in the environmental product declaration (EPD). Calculations found that NTR Class A treated pine has a better environmental performance in comparison with the alternative materials used for the assessment. Uncertainties in the choice of service life prediction data exist in relation to plastic posts, but also to some extent to posts of robinia and larch. These differences determine the relative ranking for other options. The study has taken into account all environmental impact categories, which are required to be included in accordance with EN 15804 apart from resource use, since assessment methods for resource use lack factors for renewable materials. This impact category has therefore been excluded from the study, as it else would render a comparison incomplete with respect to the plastic alternative. Thus we find a need to develop better methods to assess resource use in the future. Since human toxicity and ecotoxicity are not found among the mandatory environmental impact categories included in the LCA, in accordance with EN 15804, these aspects are not included in the assessment, and even here we find a need of future developments.This report is also available in Swedish
Utvecklingen av EU:s system för handel med utsläppsrätter och den framtida internationella utsläppsmarknaden
Rapporten syftar till att med utgångspunkt i gällande klimatpolitiska beslut, Naturvårdsverkets underlag till Färdplan 2050 och EU-kommissions rapport om utsläppsmarknadens funktion analysera hur EU:s system för handel med utsläppsrätter och den internationella utsläppsmarknaden kan utvecklas på lång sikt. EU:s klimat och energipaket innebär att utsläppen av växthusgaser inom EU ska minska med 20 procent från år 1990 till år 2020. Vidare ska, inom EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS), utsläppen minska med 21 procent mellan år 2005 och 2020, medan utsläppen i den icke handlande sektorn (IHS) ska minska med 10 procent under samma period (EU-kommissionen, 2013). Den större bördan i EU ETS motiveras av att åtgärdskostnaderna är lägre där och att det därför är mer kostnadseffektivt att minska utsläppen mer i EU ETS. I EU:s färdplan till 2050 anges en intention att minska utsläppen med 80 till 95 procent till 2050 (EU-kommissionen, 2011b). Utsläppsmålet för EU ETS till år 2020 säkerställs genom att utsläppstaket minskar med 1,74 procent per år. Den reduktionsfaktorn gäller även bortom 2020 och kommer att leda till en total minskning med cirka 70 procent till år 2050. Men eftersom det inte räcker för att uppfylla ambitionen till 2050 behöver ambitionsnivån höjas i EU ETS. Det finns i och för sig en flexibilitet i hur framtida reduktionsmål fördelas mellan ETS och IHS. Men eftersom åtgärdskostnaderna tycks vara billigare i ETS än i IHS är det sannolikt att man, på samma sätt som idag ökar bördan relativt sett mer i ETS än i IHS. EU-kommissionen presenterade 2012 en rapport, The State of the European Carbon Market in 2012, om hur EU:s handelssystem för utsläppsrätter fungerar och kan utvecklas på längre sikt (EU-kommissionen, 2012a). I rapporten konstateras att det finns ett stort överskott av utsläppsrätter vilket riskerar att allvarligt underminera handelssystemets funktion. Rapporten beskriver vidare sex strukturella åtgärder som kommissionen anser kan förbättra den nuvarande situationen inom EU ETS och det nu rådande och växande utbudsöverskottet. Med utgångspunkt i kommissionens rapport har vi analyserat förslagen utifrån ett nationalekonomiskt perspektiv. Vårt fokus har varit på EU ETS och hur dess funktion och effektivitet påverkas av förslagen. Vidare har vi försökt att måla upp ett antal scenarier för hur den internationella utsläppsmarknaden utvecklas i framtiden med utblick mot 2050, och vad det innebär för Sveriges förutsättningar att köpa utsläppsrätter på den internationella marknaden
Ökad återvinning av hushållens platsförpackningar
Denna studie, som i huvudsak genomfördes år 2006-2007, syftar till att uppskatta den samhällsekonomiska kostnaden och nyttan av att nå 30% materialåtervinning av plastförpackningar genom ökad återvinning av förpackningar från hushållen. År 2007 återvanns uppskattningsvis 12 kton plastförpackningar från hushållen. För att nå 30% materialåtervinning totalt, behöver den mängden öka med 7,4 kton till 19,4 kton per år. Vi har studerat tre olika strategier för att nå dit: ökad insamling genom utbyggd fastighetsnära insamling (FNI), ökad insamling genom information till hushållen ökad insamling genom viktbaserad avfallstaxa. Ökad FNI leder till en ökad kostnad för själva insamlingen som uppskattas till 72 Mkr/år. Kostnaden för informationskampanjer uppskattas (eventuellt optimistiskt) till 12 Mkr/år. Viktbaserad avfalltaxa kräver ökad administration och ny utrustning. Vi uppskattar kostnaden för detta till 89 Mkr. Ökad plaståtervinning ger å andra sidan en miljövinst. Vi har uppskattat den med hjälp av livscykelanalyser och värderingsmetoderna NEXT och EPS. Värdet på miljövinsten är 7.5-8 eller knappt 85 Mkr/år, beroende på vilken metod som används för att värdera emissioner och resursförbrukning. Miljönyttan är dock ungefär lika stor för alla strategierna, så länge som de leder till samma återvinningsgrad. Med våra antaganden och data har miljövinsten och kostnaden för genomförandet av strategierna samma storleksordning. Det finns också många stora osäkerheter i beräkningarna. Det går därför inte att avgöra om ökad materialåtervinning av plastförpackningar från hushållen ger en samhällsekonomisk nytta eller ej. Det finns dock skäl att tro att samhällsnyttan blir större och tydligare i framtiden. En orsak är att det sannolikt finns en potential till förbättringar i dagens processer och system för plaståtervinning. En annan är att plaståtervinning blir mer lönsam när priset på råolja och naturgas stiger
Robust LCA: Metodval för robust miljöjämförelse med livscykelanalys (LCA) - introduktion för nyfikna
Målet med projektet robust LCA är att belysa hur LCA kan utföras med olika metodansatser i olika bedömningssituationer. Syftet är att ge förslag på metoder, anvisningar och handledning för hur LCA kan anpassas för att uppnå en ökad jämförbarhet mellan alla slags produkter, inklusive byggnader och andra konstruktioner. Med andra ord är ambitionen att utveckla och beskriva hur LCA kan göras mer entydig. Det skulle stärka dess användbarhet vid produktjämförelse och som ett verktyg i offentlig upphandling, i miljöklassningssystem med mera. En sådan utveckling bör gynna och stimulera en ökad användning av LCA på markanden. På samma sätt kan konkurrenskraften stärkas för de innovativa företag som ser miljöaspekter som en konkurrensfördel. Projektet är indelat i två delprojekt där denna rapport tillsammans med rapporten ”Typologi över LCA-metodik – två kompletterande systemsyner” (IVL rapport B2122), utgör avrapporteringen från projektets första del. Dessa underlagsrapporter vänder sig till en icke-LCA-expert såväl som till experten. Denna del av projektet utgör en introduktion till vad LCA är, dess historia, dess kopplingar till andra kommunikationsprodukter och en beskrivning av viktiga metodval som görs i en LCA och som påverkar resultatet. Den andra delen av projektet vänder sig till LCA-experten och har resulterat i en ”PCR-guide ...” med detaljerade metodanvisningar av sådant som är otydligt eller som vi anser behöver förbättras i de LCA-standarder som idag används i bygg- och fastighetssektorn (EN 15 804 och EN 15978) (IVL rapport B2101). För att beskriva resultatet av konsensusprocessen kommer styrgruppen att arbeta fram ett dokument som omfattar ett antal konkreta ställningstaganden, kopplat till användning av LCA i sektorn, med titeln; ”Policy-sammanfattning: Robust användning av LCA”. Projektet har bedrivits i dialogform med flera workshops där avsikten har varit att nå samsyn om en gemensam robust LCA-metodik som gör att den går att användas för att jämföra produkter, byggnadsverk med mera