IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Tillståndet i skogsmiljön i Jönköpings län
No full textI Jönköpings län görs mätningar av krondropp och markvattenkemi på fyra granytor, varav två startades 1996 (Bordsjö och Fagerhult) och två startades 1998 (Värnvik och Mellby). I Fagerhult mäts även nedfall på öppet fält, lufthalter samt torrdeposition med strängprovtagare. Svavelhalterna i luft under sommarhalvåret har minskat signifikant i länet. Även svavelnedfallet har minskat. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskade halter av svavel i markvattnet vid två av länets fyra ytor, Värnvik och Bordsjö. Ingen av länets fyra provytor visar ännu på någon återhämtning från försurning, baserat på parametrarna pH, ANC (syraneutraliserande förmåga) och koncentrationen av oorganiskt aluminium. ANC vid Fagerhult har istället minskat signifikant. Vid Mellby, Bordsjö och Fagerhult har ANC som median för de senaste tre åren varit negativ, pH varit under 5 och halten oorganiskt aluminium varit hög. Den långsamma återhämtningen från försurningen i länet kan till viss del härledas till de ökade kloridhalterna i markvattnet som indikerar en havssaltsepisod och därmed en ”surstöt”. Stormarna under 2000-talet försvårar dock tolkningen av återhämtningsförloppet, tillsammans med eventuella störningar vid isättning av nya lysimetrar. Kvävenedfallet med nederbörden på öppet fält har inte förändrats i länet sedan mätstarten vare sig vid Fagerhult eller på Visingsö. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- och torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera från 7,5 till över 15 kg per hektar och år, med högst nedfall i de sydvästligaste delarna av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, har överskridits de flesta år i länet, så också 2014/15. Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit låga, då skogen varit ostörd, men på samtliga ytor finns förhöjningar efter stormar som inträffade mellan åren 2005 och 2008. Den kraftigaste stormeffekten uppmättes i Mellby, som är mest stormskadad. This report is only available in Swedish.I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Jönköpings län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet
Konsekvensanalys av utvalda åtgärder för att minska utsläpp till luft
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Miljömålsberedningen beräknat möjlig påverkan på utsläpp till luft och åtgärdskostnader av följande åtgärder. Vägtransport: 1. Höjd kvotplikt avseende biodrivmedel för vägtransporter (införande år 2019) 2. Bonus-malus-differentierad registreringsskatt för personbilar (införande år 2018) 3. Premie för lågutsläppande lastbil/buss (införande år 2018) 4. Analys av luftföroreningseffekten vid Trafikverkets klimatscenario (införande enligt Trafikverkets klimatscenario i FFF-utredningen) Arbetsmaskiner: 5. Arbetsmaskinspremie för inhandling av lågutsläppande arbetsmaskiner (införande år 2018) Småskalig vedeldning: 6. Tidigareläggande av EU:s ekodesignkrav för pannor och kaminer från 2020 resp. 2022 till 2017 resp. 2018 7. Förbud mot installation av eldningsutrustning som inte uppfyller EU:s ekodesignkrav (införande år 2017) 8. Skrotningspremie för pannor/kaminer med dåliga miljöegenskaper (införande år 2017) Åtgärderna analyserades med avseende på påverkan på utsläpp av luftföroreningar och koldioxid (CO2) samt påverkan på åtgärdskostnader för att minska utsläpp. Specifik metod, underlag och resultat varierade beroende på vilken åtgärd som analyserades. De luftföroreningar som var i fokus var kväveoxider (NOx), fina partiklar (PM2,5), kolmonoxid (CO) samt flyktiga organiska ämnen (NMVOC). Åtgärdskostnader och effekter på CO2 har inte analyserats för samtliga åtgärder. Huvudbudskapet från analyserna utförda inom ramen för detta uppdrag är att: • Bäst effekt gällande både klimat och luftföroreningar erhålls vid en större omställning av hela transportsystemet. En sådan omställning förutsätter då, i enlighet med Trafikverkets klimatscenario, en kombination av olika åtgärder, både med avseende på trafikminskande åtgärder och på rena teknikstimulerande reformer (såsom eldrivna fordon). • Elektrifiering kan komma ha påtaglig effekt på utsläpp av luftföroreningar. • Vissa klimatåtgärder, som biodrivmedel, kan ge små eller inga effekter med avseende på luftföroreningar. Gällande en eventuellt höjd kvotplikt är det dock en neutral åtgärd för stadsbudgeten. • En eventuell effekt av nyköpspremier för lastbilar och stora arbetsmaskiner på utsläpp år 2030 påverkas främst av hur många gamla fordon som kommer vara i bruk år 2030. Våra analyser tyder alltså på att skrotning av riktigt gamla lastbilar och maskiner är viktigare för utsläpp av luftföroreningar än att öka andelen nya fordon och maskiner. • Samma situation gäller för småskalig vedeldning, där en skrotning av mycket gamla enheter skulle få stor effekt på utsläpp av PM2,5 år 2030. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Miljömålsberedningen beräknat möjlig påverkan på utsläpp till luft och åtgärdskostnader av följande åtgärder för vägtransport, arbetsmaskiner och småskalig vedeldning. I denna rapport redovisar vi kort analysernas ansatser, metod och resultat samt för en kvalitativ diskussion av resultatens betydelse
Studies on the implementation of a MBR process at the Henriksdal wastewater treatment plant
No full textMany large wastewater treatment plants (LWWTPs) face both an increased load due to population growth and urbanisationas well as more stringent effluent quality requirements. In Stockholm, Sweden, for example, commitment to the Baltic Sea Action Plan (BSAP) and the implementation of the European water framework directive combined with an annual growth rate of 1.5% require actions for efficient municipal wastewater treatment, meeting the new requirements. As it is difficult, or even impossible, for existing WWTPs surrounded by residential areas to expand physically, new treatment solutions are needed. Among others, Stockholm Water Company (Stockholm VattenAB) has therefore decided to upgrade the existing HenriksdalWWTP (850 000 pe), currently operating with a conventional activated sludge (CAS) process, to a membrane bioreactor (MBR). By converting current post-sedimentation basins to membrane separation units and by other related adaptations the facility will be able to increase its capacity by almost the double (1 600 000 pe).Results from pilot scale studies on wastewater treatment with combined activated sludge and MBR in the main treatment line
Diffusa partikelemissioner från Vargön Alloys
No full textIdag föreligger det ofta krav på industrier att rapportera sina totala partikelutsläpp och vidta åtgärder för att minska dessa utsläpp. Detta kan dock vara komplicerat, eftersom kunskapen om emissioner från diffusa källor såsom barlagda ytor, materialupplag, stenkrossar och uppvirvling av damm från arbetsmaskiner är mycket bristfällig. I denna rapport presenteras resultaten från en studie genomförd i samarbete med Vargön Alloys, där diffusa partikelkällor från deras anläggning studerats. Denna studie delades in i två faser. Under fas ett identifierades potentiella diffusa partikelkällor, och emissionsfaktorer togs fram genom mätningar och beräkningar. Eftersom yttre parametrar, såsom fordonshastighet, materialtyp och materialfuktighet, kan påverka intensiteten av partikelemissionerna genomfördes en rad olika tester. I fas två av denna studie utvecklades en emissionsmodell för att kunna kvantifiera de diffusa emissionerna från Vargön Alloys anläggning. Emissionsmodellen utvecklades med hjälp av de framtagna emissionsfaktorerna från fas ett, aktivitetsdata samt meteorologiska parametrar. Spridningen av de kvantifierade emissionerna i närområdet beräknades, och en analys över vilka källor som bidrog mest till partikelhaltbidraget genomfördes. Krossning, transporter och lastning/lossning av material bedöms vara några av de aktiviteter som orsakar mest damning. Utöver dessa källor anses de tidigare beräknade diffusa partikelemissionerna från ugnarna, via lanterniner på taken i samband med tömning och utgjutning, stå för ett viktigt bidrag. Resultaten från denna studie visade på vikten av att förstå vilka aktiviteter som orsakar damning och hur yttre parametrar påverkar intensiteten av dessa emissioner. Bevattning som åtgärd visade sig till exempel vara mycket effektivt både avseende krossning och transporter. Denna studie har väckt nya intressanta frågeställningar där vidare analyser kan vara av intresse. Till exempel visade studien på ett behov att ta fram en förenklad metod för att kartlägga aktiviteter. Eftersom markytans beskaffenhet var viktig för damning orsakad av transporter skulle vinterförhållandens påverkan på damning vara mycket intressant att studera. Därtill, baserat på data som samlats in under denna studie, skulle även upptorkningshastigheter av olika markytor efter nederbörd samt effekten av höga vindhastigheter på emissioner och spridning kunna vara av betydelse att studera vidare.Idag föreligger det ofta krav på industrier att rapportera sina totala partikelutsläpp och vidta åtgärder för att minska dessa utsläpp. Detta kan dock vara komplicerat, eftersom kunskapen om emissioner från diffusa källor såsom barlagda ytor, materialupplag, stenkrossar och uppvirvling av damm från arbetsmaskiner är mycket bristfällig. I denna rapport presenteras resultaten från en studie genomförd i samarbete med Vargön Alloys, där diffusa partikelkällor från deras anläggning studerats. Denna studie delades in i två faser. Under fas ett identifierades potentiella diffusa partikelkällor, och emissionsfaktorer togs fram genom mätningar och beräkningar. Eftersom yttre parametrar, såsom fordonshastighet, materialtyp och materialfuktighet, kan påverka intensiteten av partikelemissionerna genomfördes en rad olika tester. I fas två av denna studie utvecklades en emissionsmodell för att kunna kvantifiera de diffusa emissionerna från Vargön Alloys anläggning. Emissionsmodellen utvecklades med hjälp av de framtagna emissionsfaktorerna från fas ett, aktivitetsdata samt meteorologiska parametrar. Spridningen av de kvantifierade emissionerna i närområdet beräknades, och en analys över vilka källor som bidrog mest till partikelhaltbidraget genomfördes. Krossning, transporter och lastning/lossning av material bedöms vara några av de aktiviteter som orsakar mest damning. Utöver dessa källor anses de tidigare beräknade diffusa partikelemissionerna från ugnarna, via lanterniner på taken i samband med tömning och utgjutning, stå för ett viktigt bidrag. Resultaten från denna studie visade på vikten av att förstå vilka aktiviteter som orsakar damning och hur yttre parametrar påverkar intensiteten av dessa emissioner. Bevattning som åtgärd visade sig till exempel vara mycket effektivt både avseende krossning och transporter. Denna studie har väckt nya intressanta frågeställningar där vidare analyser kan vara av intresse. Till exempel visade studien på ett behov att ta fram en förenklad metod för att kartlägga aktiviteter. Eftersom markytans beskaffenhet var viktig för damning orsakad av transporter skulle vinterförhållandens påverkan på damning vara mycket intressant att studera. Därtill, baserat på data som samlats in under denna studie, skulle även upptorkningshastigheter av olika markytor efter nederbörd samt effekten av höga vindhastigheter på emissioner och spridning kunna vara av betydelse att studera vidare. This report is only available in Swedish.De partikelhalter som förekommer i utomhusluften i tätorter idag är i många fall skadliga, i synnerhet för känsliga personer, och kan orsaka bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och luftvägsproblem. I denna rapport presenteras resultaten från en studie genomförd i samarbete med Vargön Alloys, där diffusa partikelkällor från deras anläggning studerats
Rare Earth Elements - Purification, Separation and Recycling
No full textThe supply issue of rare earth elements (REE) has become an increasingly important issue both economically and politically. Their industrial importance continues to increase while most production is located China, which makes the supply potentially vulnerable. As REE are vital for many important electronic products such as electric motors and hard drives, many nations have started looking for alternative supplies of these elements. One potential source that has garnered much attention in developed regions is REE-containing waste, mainly scrapped electronics. In regions such as the EU, electronic waste could in theory cover a significant part of the demand for REE. In addition, recycling of REE should be an important part of a circular economy, especially considering the large resource demands and negative environmental impact of current REE production processes. Though much research has been performed in the area, REE recycling is still very limited. Of the numerous methods for REE recycling from various waste fractions only a few have been tested in a larger scale. These large-scale recycling processes are either hydrometallurgical processes similar to those used in regular REE production or specific methods used to recycle pure waste fractions within a production facility. Most recycling processes that do not use an already pure feedstock aim to produce a REE-containing concentrate that can be fed into existing, commercially available REE separation processes. The dominant separation method is multiple stage solvent extraction; the only other method in commercial use is ion exchange, which is employed where especially high purity is required. REE recycling faces a number of challenges, such as the presence of contaminants in the feedstock, deficiencies in waste collection and processes requiring large amounts of energy and chemicals. The combination of REE recycling with recovery of other valuables from secondary raw materials is a possible synergy.The supply issue of rare earth elements (REE) has become an increasingly important issue both economically and politically. REE recycling faces a number of challenges, such as the presence of contaminants in the feedstock, deficiencies in waste collection and processes requiring large amounts of energy and chemicals. The combination of REE recycling with recovery of other valuables from secondary raw materials is a possible synergy. This report describes methods and synergies
Behandling och återvinning av outnyttjade resurser i flygaska från avfallsförbränning
No full textSju askor har ingått i studien: en returträaska från fluidbäddpanna, en avfallsflygaska från fluidbäddpanna och fem avfallsflygaskor från rosterpannor. Askornas totalhalter av olika ämnen har mätts i syfte att undersöka vilka möjligt värdefulla substanser som finns. Cu, Ag, Al, Zn och Sb bedömdes som mest intressanta att återvinna. Metallhalterna i askorna är ofta låga utifrån återvinningsprocessaspekt, vilket gör att askorna ger mycket ballast i återvinningsaktörernas processer. Det finns andra sekundära råvaror, som t.ex. elektronik-skrot och slaggrus, som är mer intressanta för metall-återvinningsaktörer. För att kunna konkurrera med dessa strömmar måste askan upparbetas och/eller anrikas för att kunna passa i metallåtervinnings-processerna, vilket kan vara en framkomlig väg för några askor. I syfte att undersöka möjligheten att laka ut metaller för återvinning lakades askorna med syra; dels olika koncentrationer av syra och dels med olika pH. Ingen av dessa metoder visade sig ge utlakning i sådan omfattning att det skulle vara en generellt framkomlig väg att utnyttja resurserna i flygaskorna från avfallsförbränning. I enskilda fall kan lakning för utvinning vara framgångsrikt. Som prioritet två låg att behandla askorna så att de uppfyller mottagningskriterierna för deponi för icke farligt avfall. Som ett första behandlingssteg tvättades askorna med vatten. Två tvätt-omgångar med vatten visade sig i vissa fall ge askor som uppfyller kriterierna. I andra fall skulle dispens för lakning av ett eller två ämnen per aska (Cl-, Cr, Pb, Sb och SO42-) behövas för att få tillstånd för deponering på IFA-deponi. Ett antal användningsområden för det salt som tvättas ut i vattentvättstegen har identifierats; bl.a. vägsalt, aluminiumåtervinning, PVC-tillverkning. Kravspecifikationer för dessa har jämförts med saltsammansättningen för saltet från askorna. PVC-tillverkning och aluminiumåtervinning är de två applikationer som bedöms vara mest intressanta att undersöka vidare. Flygaskor från avfallsförbränning måste undergå omfattande upparbetning för att utgöra attraktiva substrat för återvinning eller andra användningar. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.Denna rapport utgår från ett projektet med frågan Hur kan användbara ämnen i flygaska från avfallsförbränning återföras till det industriella kretsloppet och restprodukten klassas som icke farligt avfall
Tillståndet i skogsmiljön i Västmanlands län
No full textI denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Västmanlands län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet. Vid Hjälmarsberg i länets södra del mäts svavel-, kvävedioxid- och ammoniakhalter (SO2, NO2 och NH3) medan endast kvävedioxid mäts i länets norra del. SO2 och NO2 i luften har minskat signifikant under sommar- respektive vinterhalvår i länets södra delar sedan mätstarten 1993. För NO2-halterna ses en minskning även i länets norra delar sedan mätstarten 2003. NH3 har inte förändrats över tid i länets södra delar. Svavelnedfallet i krondropp vid Kvisterhult, i södra delen av länet, har minskat signifikant från cirka 7 kg per hektar 1993/94 till cirka 1,6 kg per hektar 2014/15. Även vid Hyttskogen har svavelnedfallet minskat signifikant sedan 2001. Markvattnet återhämtar sig endast mycket långsamt från försurning. Mätningarna vid Kvisterhult visar att markvattnet har en långsamt förbättrad försurningsstatus, med minskande svavelhalter, ökande pH, ANC-värden runt noll och minskande halter av oorganiskt aluminium. Vid Hyttskogen i norra delen av länet är försurningsstatusen bättre med högre pH och ANC och lägre halter oorganiskt aluminium. Kvävenedfallet med nederbörden har inte visat någon statistisk förändring sedan mätstarten 1993. Under 2014/15 var kvävenedfallet 4,8 kg per hektar. Det totala nedfallet till skog är högre i länet på grund av torrdepositionen till skogen. Som medel för de två senaste åren beräknas det totala nedfallet av oorganiskt kväve i länet vara mellan 5-7,5 kg per hektar i största delen av länet samt upp till 10 kg per hektar i den allra sydvästligaste delen av länet. Den kritiska belastningsgränsen, med avseende på övergödning till skog, har satts till 5 kg per hektar och år och överskreds därmed i länet även under 2014/15 när torrdepositionen inkluderas i beräkningarna. Den kritiska belastningen för kvävenedfall har överskridits under lång tid i Västmanlands län, och vegetationen är troligen sedan länge påverkad. Förhöjda kvävehalter i markvattnet har hittills endast förekommit i norra delen av länet. This report is only available in Swedish.I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Västmanlands län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet
Mätningar av vedeldningsrelaterade luftföroreningar i Umeå 2012/13
No full textResultat från mätningar av vedeldningsrelaterade luftföroreningar, jämförelse mellan platser med olika eldningsbehov och vanor samt mellan olika vedeldningsrelaterade luftföroreningar. Mätningar har, i varierande omfattning, utförts vid fyra platser i Umeå avseende partiklar (PM2.5 och sot), polyaromatiska kolväten (PAH), organiskt och elementärt kol (OC/EC) samt ”black carbon” (BC)
Report on the possibilities for re-use and recycling of the materials
No full textThe construction sector in Europe is the largest user of material in the economy and the solid waste from the sector amounts to almost a third of all generated on the continent, not counting mining and quarrying. Much is landfilled, leading to unsustainable resource use. The OSIRYS project sets out to develop eco-innovative façade and inner partitioning products. They should improve indoor air quality, increase thermal and acoustic insulation and control breathability of the construction systems. Important constituents of the products are composites of natural fibres and bio-derived plastics, bio-composites. The objective of task 8.3 is to assess the reuse and recycling potential of OSIRYS products, both regarding design and necessary infrastructure. Recycling of bio-composites has been examined in lab studies and required reuse structures and recycling routes have been examined through literature studies and interviews. The conclusions in chapter 8 on how to enable reuse and recycling in a systems perspective are valid for many building products and should be considered in product development. Enabling reuse or recycling of building materials and products is a challenge. It put special requirements on product design as well as systems of services such as databases on product properties and quality assurance. There is a legal incentive to reuse and recycle through the European Construction Product Regulation and the Directive 2008/98/EC on Waste. Reuse of a product is usually preferable from an environmental point of view, but in some cases recycling may be more feasible from a practical and economical perspective.This deliverable, D8.3, is a public document of the OSIRYS project, delivered in the context of WP8, Task T8.3. The OSIRYS project sets out to develop eco-innovative façade and inner partitioning products. They should improve indoor air quality, increase thermal and acoustic insulation and control breathability of the construction systems
Nationell luftövervakning - sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. 2015
No full textNaturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2015 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2014, respektive 2015 för marknära ozon. Den nationella luftövervakningen omfattar även viss mätverksamhet på Svalbard, men denna redovisas inte i föreliggande rapport. Den 1 januari 2016 flyttades verksamheten vid EMEP-stationen Vavihill, på Söderåsen i Skåne, till Hallahus, 1 km norr om den tidigare mätplatsen. För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer. För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.Naturvårdsverket ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar till och med 2015 och regionala modellberäkningar till och med 2014, respektive 2015 för marknära ozon