The Swedish School of Sport and Health Sciences
Not a member yet
3569 research outputs found
Sort by
Psychological Distress, Skipped Meals, and Insufficient Sleep, and the Occurrence of Back Pain in Adolescent Female Soccer Players : The Karolinska Football Injury Cohort Study
No full textBackground: There is growing awareness that back pain in adolescent soccer (European football) players is not always related to local tissue damage. Approaches taking into consideration lifestyle factors are needed. This study aimed to investigate the association between psychological distress, skipped meals, and insufficient sleep, and the occurrence of back pain among adolescent female soccer players. Hypothesis: Psychological distress, skipped meals, and insufficient sleep are associated with the occurrence of back pain. Study Design: Cohort study. Level of Evidence: Level 3. Methods: Swedish adolescent female soccer players aged 12 to 17 years, without back pain at baseline, were included. The exposures psychological distress, skipped meals, and insufficient sleep were assessed at baseline. The players were followed for 1 year with a weekly web-based survey, where back pain intensity was measured on a numeric rating scale (NRS) ranging from 0 to 10. The outcome back pain was defined as reporting low back pain and/or upper back/neck pain intensity of >= 4 on the NRS. Multivariable Cox proportional hazard regression analyses were performed to estimate the hazard rate ratio (HRR) with 95% CI for the association between each exposure and the outcome back pain, adjusted for age at baseline and parents' education. Results: In total, 351 players were included, and 141 players reported back pain at some point during the 1-year follow-up. The adjusted HRR for back pain was 1.79 (95% CI, 1.11-2.91) for insufficient sleep, 1.45 (95% CI, 0.97-2.17) for psychological distress, and 0.98 (95% CI, 0.61-1.59) for skipped meals. Conclusion: Insufficient sleep and psychological distress are associated with the occurrence of back pain among female adolescent soccer players. Clinical Relevance: Our results contribute to the understanding of what may influence the occurrence of back pain in adolescence, offering potential strategies for the prevention of back pain in adolescent female soccer players.Open access. Creative Commons licence CC-BY.</p
A PE teacher’s tale : journeying from teacher education to teaching practice in physical education
No full textAs part of a longitudinal research project on the transition from physical education teacher education (PETE) to school physical education (PE) in Sweden and exploring whether and how PETE matters, this article uses narrative inquiry to ‘represent’ a PE teacher’s professional journey from PETE to the induction phase of PE teaching. The study focuses on his use of, and reflections on, ‘assessment for learning’ (AfL) at different stages of his teaching experience. The purpose of the study is to contribute knowledge about how positive experiences of AfL during PETE can enable the use of AfL in school PE for a newly qualified teacher. This is done by analysing one male PETE student’s reflections on AfL in the context of a campus-based course on PE assessment, his use of and reflections on AfL during his practicum, and in school PE as a newly qualified teacher. The data generation consisted of recordings of a PETE seminar, a stimulated recall interview with the participant during his final school placement, and two interviews with him in his role as a newly qualified PE teacher at two different schools. Through the PE teacher’s tale, we show how the campus-based course on PE assessment in PETE and the student teacher’s positive experience of using AfL during his practicum seem to have inspired him in his later positions. The results are discussed in relation to the perspective of occupational socialisation theory. This narrative inquiry suggests that PETE can make a difference for student teachers who are prepared to face the challenges of the induction phase of PE teaching and are able to navigate between the barriers that get in their way. We conclude the paper with some considerations regarding the study’s potential strength (trustworthiness), sharing (transferability) and service (usefulness).Transitions from Physical Education Teacher Education to School P
A Bouncing Echo of Medieval Heydays? : The Legacy of Pärk (Jeu de Paume) in Gotland
No full textGotland, the largest island in the Baltic Sea, has historically had an ambivalent relationship with mainland Sweden. While political autonomy has never been demanded in modern times, Gotland has shown strong regionalism, not least reflected in its domestic sports culture. Among these sports, pärk - a local variant of the medieval ball game jeu de paume - stands out as a key element in shaping Gotlandic identity. Despite uncertainties about its origins, pärk is presented in local history-writing as a remnant of Gotland's medieval heydays. Over time, the game has served various functions: as a rural sport at parish festivals, as an urban bourgeois pastime in the mid-nineteenth century, as a Gothicist symbol of Norse strength at the turn of the twentieth century, and as the centrepiece of contemporary regional sporting events such as the Stånga Games in Gotland. When analyzing the changing social and cultural functions of pärk over historical periods, pärk appears as a traditional sport in the sense of a 'temporally adaptive sport'. Such a concept highlights how long-lived sports adapt to societal changes, illustrating their enduring relevance and ability to shape and reshape collective identities in changing historical contexts.This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution License (http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/), which permits unrestricted use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original work is properly cited. The terms on which this article has been published allow the posting of the Accepted Manuscript in a repository by the author(s) or with their consent.</p
Work-life Balance among youth coaches in Swedish football : A Qualitiative Study on Balancing Commitment and Everyday Life in Voluntary Coachinh
No full textPurpose The aim of this study is to explore how youth football coaches for older age groups (14–19 years) in Sweden experience and manage their work-life balance. According to Kalliath and Brough (2008), work-life balance refers to a sustainable and personal balance between various life roles, where individuals manage demands from both work and private life across six dimensions: handling multiple roles, equality between roles, individual satisfaction, the importance of roles, balance between conflict and support, and perceived control. The research questions are: - What factors do youth football coaches perceive as influencing their work-life balance? - What strategies do they use to manage the balance between their coaching responsibilities and other commitments (such as work, family, and leisure)? Method The study is based on five semi-structured interviews with youth football coaches. The material was analyzed using thematic analysis, with Kalliath and Brough’s (2008) six-dimensional model of work-life balance serving as the theoretical framework. Results Several factors were found to influence the coaches’ experience of work-life balance. While individual experiences varied, all participants shared the perception that the coaching role permeates everyday life both practically and mentally, despite having other main occupations such as employment or studies. The coaches employed various strategies, such as time planning, setting boundaries, and creating space for recovery. Many expressed that football provided them with energy and a sense of meaning. Four out of five participants lacked organizational support, which meant the responsibility for maintaining work-life balance largely fell on the individual. To promote sustainable engagement in youth football, the coaches expressed a need for greater organizational support. Conclusion Volunteer youth coaches actively strive to create balance between their coaching responsibilities and other life commitments. However, their ability to maintain long-term sustainability is affected by both personal resources and organizational conditions.Syfte Syftet med studien är att undersöka hur ungdomstränare för äldre åldersgrupper (14–19 år) inom svensk fotboll upplever och hanterar sin work-life balance (arbetslivsbalans). Work-life balance innebär, enligt Kalliath och Broughs (2008) en hållbar och personlig balans mellan olika livsroller, där individen hanterar krav från både arbets- och privatliv utifrån sex dimensioner: hantering av flera roller, jämlikhet mellan roller, individuell tillfredsställelse, rollernas betydelse, balans mellan konflikt och stöd samt upplevd kontroll. Studiens frågeställningar är: - Vilka faktorer upplever man som ungdomstränare påverkar ens work-life balance? - Vilka strategier använder man sig av för att hantera balansen mellan tränarrollen och övriga åtaganden (arbete, familj, fritid)? Metod Studien baseras på fem semi-strukturerade intervjuer med ungdomstränare i fotboll. Materialet analyserades genom tematisk analys där Kalliath och Broughs (2008) sexdimensionella modell för work-life balance användes som teoretiskt ramverk. Resultat Flera faktorer påverkade upplevelsen av work-life balance. Resultatet visade bland annat att det varierar från individ till individ, men att studiens deltagare delar en gemensam upplevelse att tränarrollen genomsyrar vardagslivet både praktiskt och mentalt trots att samtliga deltagare även har andra arbeten eller studier som huvudsakliga syssla. Respondenterna använder sig av flera strategier, exempelvis planerandet av sin tid, gränssättning och skapandet för utrymme i återhämtning. Flera respondenter uttryckte att fotbollen gav dem energi och mening. 4 av 5 respondenter saknade organisatoriskt stöd vilket gjorde att ansvaret för en god work-life balance hamnade på individnivå. För att främja work-life balance och ett långsiktigt engagemang inom ungdomsfotbollen uppger respondenterna att de efterfrågar större organisatoriskt stöd. Slutsats Ideellt engagerade ungdomstränare arbetar aktivt för att skapa balans mellan tränarrollen och övriga åtaganden, men att deras möjligheter till långsiktig hållbarhet påverkas av både personliga resurser och organisatoriska förutsättningar
What do artistic swimmers and their coaches know about eating disorders? : A survey study on perceived knowledge and confidence in preventing, identifying, and managing eating disorders in artistic swimming
No full textSyfte och frågeställning: Syftet med arbetet var att undersöka konstsimstränares och konstsimmares upplevda kunskaper och trygghet i att förebygga, identifiera och hantera ätstörningar (ÄS). Dessa frågeställningar besvarades: Känner sig tränare och idrottare säkra på hur de ska agera på signaler som kan vara tecken på ÄS, och vad upplever de för riskfaktorer för ÄS inom konstsim? Finns det skillnader mellan simmare och tränare? Anser tränare och idrottare att utbildningen och informationen är tillräcklig för att känna sig trygg i att förebygga, identifiera och hantera ÄS? Finns det skillnader mellan simmare och tränare? Har tränare och idrottare varit med om ÄS i deras närhet inom konstsimmet och har de i så fall känt sig förberedda på att hantera detta? Finns en öppenhet att prata om ÄS med lagkamrater, tränare eller tränarkollegor? Metod: För att besvara frågeställningarna svarade kvinnliga konstsimstränare och konstsimmare, över 15 år gamla, på en enkät som innehöll kvantitativa och kvalitativa frågor. De kvantitativa resultaten sammanställdes i diagram med hjälp av statistiska analyser medan de kvalitativa frågorna sammanställdes i en tematisk analys. Resultat: Tränare och aktiva kände sig måttligt (mitten på Likert-skala) säkra på att uppfatta om någon har en ÄS, och upplever i hög grad att konstsim har ökad risk för att utveckla sjukdomen. Utbildningen och informationen de fått för att förebygga, identifiera och hantera ÄS upplevs som måttliga eller lägre medan önskan om mer utbildning är stark. Tränarnas säkerhet i att bemöta och ta vidare ÄS-fall vidare inom organisationen var generellt måttliga eller över, medan simmarna skattar måttligt eller lägre på Likert-skalan. Slutsats: Studien visade att simmare och tränare upplever viss kunskap och trygghet i att förebygga, identifiera och hantera ÄS. Samtidigt hade flera varit med om lagkamrater eller adepter drabbats och då upplevt osäkerhet i hur situationen ska hanteras, och önskan om mer utbildning var hög. Båda grupperna upplevde konstsim som en riskidrott för utvecklandet av ÄS, vilket stämmer överens med tidigare forskning. Detta indikerar att det finns ett behov av mer riktad utbildning, särskilt inom identifiering och bemötande av ätstörningar i konstsimsmiljön Aim and Research Questions: The aim of this study was to explore artistic swimming coaches’ and athletes’ perceived knowledge and confidence in preventing, identifying, and managing eating disorders (EDs). The following research questions were addressed: Do coaches and athletes feel confident in how to respond to warning signs that may indicate an ED, and what risk factors for EDs do they perceive within artistic swimming? Are there any differences between swimmers and coaches? Do coaches and athletes consider the education and information they have received sufficient to feel confident in preventing, identifying, and managing EDs? Are there any differences between swimmers and coaches? Have coaches and athletes encountered EDs within their artistic swimming environment, and if so, did they feel prepared to handle the situation? Is there openness to talk about EDs with teammates, coaches, or coaching colleagues? Method: To answer these questions, female artistic swimming coaches and athletes over the age of 15 responded to a questionnaire containing both quantitative and qualitative items. Quantitative data were presented in charts using statistical analysis, while qualitative responses were analyzed thematically. Results: Coaches and athletes reported a moderate level of confidence (mid-point on the Likert scale) in recognizing EDs, and a strong perception that artistic swimming poses an increased risk for developing such disorders. The education and information received regarding ED prevention, identification, and management were perceived as moderate or lower, while the desire for more education was high. Coaches generally reported moderate or higher confidence in referring ED cases, while athletes rated their confidence as moderate or lower. Conclusion: The study shows that both swimmers and coaches perceive a certain level of knowledge and confidence in addressing EDs. At the same time, many have experienced teammates or athletes developing EDs and felt uncertain about how to handle the situation, highlighting a strong demand for more education. Both groups perceive artistic swimming as a high-risk sport for developing EDs, in line with previous research. This suggests a need for targeted educational efforts, particularly in the areas of identification and appropriate response to eating disorders in the artistic swimming environment.
Associations between physical activity and CVD-related metabolomic and proteomic biomarkers
No full textAim Habitual physical activity (PA) affects metabolism and homeostasis in various tissues and organs. However, detailed knowledge of associations between PA and cardiovascular disease (CVD) risk markers is limited. We sought to identify associations between accelerometer-assessed PA classes and 183 proteomic and 154 metabolomic CVD-related biomarkers. Method We utilized cross-sectional data from the main SCAPIS cohort (n = 4647, median age: 57.5 yrs, 50.5% female) as a discovery sample and the SCAPIS pilot cohort (n = 910, median age: 57.5 yrs, 50.3% female) as a validation sample. PA was assessed via hip-worn accelerometers, while plasma concentrations of proteomic biomarkers were measured using Olink CVD II and III panels. Metabolomic markers were assessed using the Nightingale NMR platform. We evaluated associations between four PA classes (moderate-to-vigorous PA [MVPA], low-intensity PA [LIPA], sedentary [SED], and prolonged SED [prolSED]) and biomarkers, controlling for potential confounders and applying a false discovery rate of 5% using multiple linear regressions. Results A total of eighty-five metabolomic markers and forty-three proteomic markers were validated and found to be significantly associated with one or more PA classes. LIPA and SED markers demonstrated significant mirroring or opposing relations to biomarkers, while prolSED mainly shared relations with SED. Notably, HDL species were predominantly negatively associated with SED, whereas LDL species were positively associated with SED and negatively associated with MVPA. Among the proteomic markers, eighteen were uniquely associated with MVPA (among those Interleukin - 6 [IL6] and Growth/differentiation factor 15 [GDF15] both negatively related), seven with SED (among those Metalloproteinase inhibitor 4 [TIMP4] and Tumor necrosis factor receptor 2 [TNFR2], both positively related), and eight were related to both SED/prolSED (among those Lipoprotein lipase [LPL] negatively related to SED and leptin [LEP] positively related to SED) and MVPA (with LPL positively related to MVPA and LEP negatively related to MVPA). Conclusion Our findings suggest the existence of specific associations between PA classes and metabolomic and cardiovascular protein biomarkers in a middle-aged population. Beyond validation of previous results, we identified new associations. This multitude of connections between PA and CVD-related markers may help elucidate the previously observed relationship between PA and CVD. The identified cross-sectional associations could inform the design of future experimental studies, serving as important outcome measures.This is an open access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution License, which permits unrestricted use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original author and source are credited.</p
Från skärmen till planen : Sociala mediers påverkan på unga svenska basketspelares välmående
No full textPurpose: The purpose of this study was to investigate the relationship between social media use and well-being among Swedish adolescent basketball players aged 15–19 years. Method: An online survey on Sunet survey was conducted for this study, and a total of 52 participants (20 boys & 32 girls) completed the questionnaire. The questionnaire consisted of 50 items and was based on three pre-existing instruments: the ESM Social Media Use Questionnaire (E-SMUQ), the Social Media Addiction Scale – Student Form (SMAS-SF), and the Warwick-Edinburgh Mental Well-being Scale (WEMWBS). Before the main study, a pilot study was conducted. A total of 10 respondents participated in the pilot study. The aim was to identify technical issues, unclear wordings, and problems with response options. The statistical analysis was performed using the software tools Jamovi and Excel, which were used to generate descriptive statistics and to examine the relationship between social media use and well-being. Results: Participants reported a median of 415 minutes per day (IQR = 262.0) spent on social media, with passive use being more common than active use. Significant correlations were identified between the total time spent on social media per day and higher scores on the SMAS-SF (indicating social media addiction), particularly on platforms such as TikTok and Instagram. A negative correlation was found between SMAS-SF scores and WEMWBS scores, indicating that greater social media addiction was associated with lower psychological well-being. Despite this, participants reported relatively high levels of psychological well-being. Conclusion: The results support the hypothesis that there is a significant relationship between social media use and well-being among Swedish adolescent basketball players.Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan användning av sociala medier och välmående hos unga basketspelare i Sverige i åldrarna 15–19 år. Metod: En kvantitativ enkätstudie genomfördes online på Sunet survey, där totalt 52 svenska basketspelare (20 killar & 32 tjejer) slutförde den 50 frågor långa enkäten. Enkäten baserades på tre etablerade mätinstrument: ESM Social Media Use Questionnaire (E-SMUQ), Social Media Addiction Scale – Student Form (SMAS-SF) och Warwick-Edinburgh Mental Well-being Scale (WEMWBS). Innan huvudstudien genomfördes en pilotstudie med 10 deltagare där syfte var att identifiera tekniska problem, otydliga formuleringar samt problem med svarsalternativ. Den statistiska analysen genomfördes med hjälp av programen Jamovi och Excel som användes för att ta fram deskriptiv statistik samt analysera sambandet mellan användning av sociala medier och välmående. Resultat: Deltagarna i studien använde i genomsnitt sociala medier i 415 minuter per dag (IQR = 262.0), där passiv användning (exempelvis scrollande) var vanligare än aktiv användning. Resultaten visar signifikanta samband mellan mer tid spenderad på sociala medier per dag och högre poäng på SMAS-SF, särskilt på appar som TikTok och Instagram. Ett negativt samband identifierades mellan högre poäng på SMAS-SF (socialt medieberoende) och lägre poäng på WEMWBS (psykiskt välbefinnande), vilket innebär att ett större beroende av sociala medier är kopplat till lägre välmående. Trots detta samband rapporterade deltagarna överlag en hög nivå av psykiskt välbefinnande. Slutsats: Resultaten stödjer hypotesen att det finns ett signifikant samband mellan användning av sociala medier och välmående bland unga basketspelare i Sverige
Assessment for and of learning in nonlinear movement education practices
No full textBackground. Principles such as instructional alignment and step-by-step progression are often seen as crucial features of good assessment practices in school physical education (PE). These features are problematic from nonlinear educational perspectives, which are based on the idea that movement learning cannot be expected to take place in the same manner for all students. Without some resolution of the contradiction between nonlinear pedagogies and principles of good assessment, the likelihood of physical educators fully embracing any kind of nonlinear approach to movement education remains doubtful. Purpose and research question. Our purpose in this paper is to illustrate how assessment for and of learning (AfL and AoL) can look when implemented in nonlinear movement education practices. Methods. Illustrations of AfL and AoL are drawn from an investigation in which one educator implements a nonlinear movement education module. The module focuses on juggling for students at high school (grade nine students aged approximately 15 years). The module provided students with 10 x 50-minute lessons to explore juggling. Data were generated through observations (film clips and field notes) and ethnographic-type interviews that were conducted with the students during the lessons. Findings. In the context of the nonlinear movement education module, AfL became: Interacting with students in joint exploration; Introducing learning strategies; Encouraging students to clarify and verbalise the object of learning; Helping students identify critical aspects of the movement activity, and; Inviting students to consider alternative learning trajectories. The educator then evaluates the students' learning experiences in the context of a group performance at the end of the module. This performance can be seen as an instance of holistic assessment within a nonlinear movement education practice. Conclusions. The suggested holistic perspective on PE assessment could help educators to: circumvent dichotomies such as mind-body and theory-practice; approach students as active meaning-makers; re-frame students' actions as emergent and context-dependent; and replace direct instruction with explorative teaching and learning methods. The major contribution of this study is that it shows how assessment for and of learning can be implemented in nonlinear movement education practices within a linear, goal-related and criterion-referenced, education system
Tävling inom Idrott och hälsa. : En kvantitativ enkätstudie om årskurs 9-elevers attityd till tävlingsmoment i idrottsundervisningen
No full textSyfte och frågeställning Denna studie syftar till att undersöka hur årskurs 9-elevers idrottshabitus influerar deras attityd till tävlingsmoment i ämnet Idrott och hälsa. Frågeställningarna som guidar undersökningen är: ● Vilken attityd har årskurs 9-elever till tävlingsmoment inom ämnet Idrott & hälsa? ● Finns det skillnader i attityder mellan elever beroende på deras tidigare erfarenhet av föreningsidrott? ● Hur skiljer sig attityder mellan pojkar och flickor? Metod En kvantitativ metod valdes för att få en generaliserande och statistisk översikt utifrån frågeställningarna. Metoden som använts är webbenkäter. Enkätens attitydsfrågor är utformade som påstående med stängda svarsalternativ som en likertskala för att på bästa sätt mäta en känslas intensitet. Webbenkätens respondenter är årskurs 9-elever från fyra högstadieskolor i Stockholmsområdet. Studien utgår från de teoretiska ramverken habitus och genus. Habitus diskuteras utifrån begreppet idrottshabitus och genus presenteras utifrån ett idrottshistoriskt perspektiv. Resultat Resultatet visar på ett medelhögt allmänt attitydvärde mot tävlingsmoment för årskurs 9-elever. Elever med större erfarenheter från föreningsidrotten har en mer positiv attityd till tävlingsmoment oavsett kön. Resultatet visar dock att pojkar har en tydligare positiv attityd till tävlingsmoment jämfört med flickor. Detta gäller även attityden till idrottslektionerna. Slutligen visar resultatet att pojkar med hög idrottshabitus uppvisar det högsta attitydvärdet. Slutsats Sammanfattningsvis kan man konstatera att attityden till tävlingsmoment kraftigast skiljer sig åt mellan könen, jämfört med idrottshabitus och attityd. Pojkar har en betydligt positivare attityd till tävlingsmoment i idrottsundervisningen jämfört med flickor. Utefter idrottshabitus visar det att elever som är aktiva i en idrottsförening har högst positivt attitydvärde oavsett kön. Samma linje kan man se när man jämför attityd och idrottshabitus inom könen. Skillnaden är dock inte lika stor som när endast kön och attityd jämförs
“Det ger mig typ inspiration” : en kvantitativ enkätstudie av om användningen av sociala medier påverkar elevers inställning till dansundervisning
No full textSyfte och frågeställningar Studien har som syfte att undersöka genom kvantitativa enkäter relationen mellan användandet av sociala medier och synen på dans i skolan hos gruppen årskurs 9 elever medverkande i studien. Undersökningen av denna relation kan ge idrottslärare verktyg att kunna förstärka dansundervisningen i idrottsämnet, gällande såväl intresse som förekomst. Frågeställningarna är följande: 1.Anser elever att sociala medier påverkar deras inställning till dans i skolan? 2.Uttrycker elever som tar del av dansinnehåll på sociala medier en mer positiv inställning inför dansundervisningen i skolan än de som inte tar del av dansinnehåll? 3.Önskar elever som tar del av dansinnehåll på sociala medier fler och längre inslag av dans i skolans idrottsämne än de som inte tar del av dansinnehåll? Metod Studien utgår från en kvantitativ webbenkät som metod. Syftet med enkäten är att, på ett kvantitativt tillvägagångssätt, ta reda på om det finns en relation mellan dansens framträdande roll i sociala medier och elevers syn på dans i skolan. 29 elever svarade på enkäten som skapade underlag till resultatet. I studien tillämpas Zajoncs teori om exponeringseffekten samt Banduras sociala kognitiva teori för att förstå resultatet i relation frågeställningarna. Resultat Resultatet tyder på att elever i viss utsträckning har blivit påverkade av sociala medier när det gäller deras inställning till dans i skolan. Det finns en svag positiv korrelation mellan variablerna, inställning till dans i skolan och tid använt på sociala medier (r=0,26). Bland de som uppgav inte kolla på dansinnehåll, finns det däremot inget tydligt samband till vilken inställning de har till dans i skolan. Vidare uttryckte eleverna sig inte vilja ha mer dans i idrottsundervisning, oavsett tid spenderad på sociala medier. Slutsats Slutsatsen som kan dras av studieresultatet är att sociala medier har påverkat respondenternas inställning till dans i olika utsträckning, då det finns ett svagt samband mellan att titta på dans och ha en positiv inställning till dans i skolan. Medan sociala medier kan ha effekt på elevers inställning till dans, verkar detta inte ha räckt till att skapa ett ökat intresse för mer dansundervisning i skolan