The Swedish School of Sport and Health Sciences
Not a member yet
3569 research outputs found
Sort by
Change in cardiorespiratory fitness on self-rated health : prospective cohort study in 98 718 Swedish adults.
No full textAim: To study how change in cardiorespiratory fitness over time is associated with the development of poor self-rated health in healthy Swedish adults, and whether this association varies with sex, age, body mass index and cardiorespiratory fitness at baseline. A secondary aim was to study the influence of other predictors of self-rated health. Methods: A total of 98,718 participants (45% women, mean age 42.2 years) with two assessments from occupational health service screenings between 1988 and 2019 (mean duration 4.3 years), with good self-rated health at baseline were included. Cardiorespiratory fitness was assessed as estimated maximal oxygen consumption using submaximal cycle testing. Change in cardiorespiratory fitness was expressed as percentage annual change. Poor self-rated health at follow-up was defined as percieving self-rated health as 'poor' or 'very poor'. Results: A large decrease in cardiorespiratory fitness (⩾-3%) was associated with a 34% higher risk of poor self-rated health compared to maintainers (-1 to +1%) after multi-adjustment including change in body mass index, back/neck pain, stress, exercise habits and sleep quality or sleep problems. The associations for decreasers were stronger with longer follow-up time (>10 years). Preserving, or changing to, risk level for body mass index, back/neck pain, stress, exercise and sleep quality/problems were associated with a higher risk of poor self-rated health. Conclusions: Preserving or increasing cardiorespiratory fitness is associated with a lower risk of poor self-rated health, independently of change in other health-related variables, which may act as a protection against future poor self-rated health. This is of high clinical value, and strategies for maintaining or improving cardiorespiratory fitness have the potential to influence both disease and mortality
Inhaling salbutamol may decrease time to exhaustion in some contexts of heavy endurance performances.
No full textPURPOSE: To study the effect of inhaling a beta-agonist (salbutamol) compared to placebo on skiing and cycling performance in well-trained elite athletes. METHODS: Three different exercise protocols were used, all with a cross-over double blind placebo-controlled design. Participants inhaled 800 µg salbutamol or a placebo prior to the test, which was repeated on a following day with the participants inhaling the other substance. Fifteen junior elite skiers performed four free-style high intensity sprints (1100 m/work time 3.5-4.5 min). Twelve elite cyclists carried out a short cycling protocol, starting with two 5 min submaximal workloads followed by a maximal intermittent performance test to exhaustion. Another 12 elite cyclists performed the maximal intermittent performance test to exhaustion after a 150 min long submaximal cycling protocol. RESULTS: Group mean time for the ski sprints increased, with no difference between treatment groups. In the short cycling protocol time to exhaustion was 9.1% (95% CI 52-161) lower after inhaling salbutamol compared to placebo and in the long cycling protocol time to exhaustion was 9.1% (95% CI - 121-267) lower after inhaling salbutamol compared to placebo. Blood lactate, heart rate and ventilation increased during submaximal exercise with salbutamol compared to placebo in the short cycling protocol (p < .05). CONCLUSION: This study could not confirm any positive performance effects from inhaling 800 µg salbutamol compared to placebo in skiing and high-intensity intermittent cycling performance. Instead, time to exhaustion in the maximal intermittent performance test was lower in both cycling protocols. HighlightsThere was no difference in performance time between salbutamol and placebo treatment in real-life applicable repeated ski sprints.Time to exhaustion in the maximal intermittent performance test was 9.1% lower after inhaling salbutamol compared to placebo, both when performed after 10 and 150 min of submaximal cycling
Deskriptiv studie av vertikal acceleration vid löpning på olika underlag
No full textTitle: Descriptive study of vertical acceleration when running on different ground surfaces Aim The purpose of the study was to map the vertical upward acceleration when running on different ground surfaces in different running velocities and also to investigate if there is any differences in vertical upward acceleration between different ground surfaces and different running velocities. Method Ten test subjects ran on four common orienteering ground surfaces (wet bog, flat forest, gravel and cutting area) in three subjective running velocities (jogging, competition speed and maximum speed). The vertical acceleration was measured by Catapult Vector X7 (Catapult Sports, Melbourne, Australia) and the acceleration value for the first and second acceleration peak under every support phase was noted and analysed. Six one-way ANOVA dependent tests was used to assess if there is any significant differences for the acceleration value for the first respective the second acceleration peak between the different ground surfaces. Results The result showed that the acceleration value for the first and the second acceleration peak is significant lower (p<0,0083) when running in wet bog compared with running on the other three ground surfaces, with exception for when running in maximum velocity for the second acceleration peak (p>0,05) and competition speed when comparing gravel with wet bog for the second acceleration peak (p0<0,0083 och pk<0,05) according to the corrected significans level (0,0083) and the corrected p-values. Conclusions Thus, running in wet bog can be considered less mechanical loading on the locomotor apparatus (joints, ligament and skeleton) than running on gravel, in flat forest and in cutting areas (with exception for when running in maximum speed for the second acceleration peak) since the first acceleration peak is signifikant lower when running in wet bog irrespective of running velocity and the second acceleration peak is signifikant lower or potentially significant lower when running in wet bog when jogging and running in competition speed.Syfte och frågeställningar Studien syftar till att kartlägga hur den vertikala uppåtriktade accelerationen ser ut vid löpning på olika underlag i olika löphastigheter samt undersöka om det finns några skillnader för den vertikala uppåtriktade accelerationen mellan de olika underlagen och löphastigheterna. Metod Tio testpersoner löpte på fyra vanligt förekommande underlag inom orientering (våt mosse, plan skog, grus och hygge) i tre subjektiva hastigheter (jogg, tävlingsfart och maxfart). Den vertikala accelerationen mättes med hjälp av Catapult Vector X7 (Catapult Sports, Melbourne, Australien) och accelerationsvärdet för den första respektive andra accelerationspeaken under varje stödfas avlästes och analyserades. Sex envägs ANOVA beroende test användes för att bedöma ifall det finns några signifikanta skillnader för accelerationsvärdet för den första respektive andra accelerationspeaken mellan de olika underlagen. Resultat Resultatet visade att accelerationsvärdet för den första och den andra accelerationspeaken är signifikant lägre (p<0,0083) vid löpning i våt mosse jämfört med vid löpning på övriga tre underlag, med undantag för vid löpning i maxfart för den andra accelerationspeaken (p>0,05) och tävlingsfart vid jämförelse mellan underlaget grus och våt mosse för den andra accelerationspeaken (p0<0,0083 och pk<0,05) om man utgår från den korrigerade signifikansnivån (0,0083) och de korrigerade p-värdena. Slutsats Löpning i våt mosse kan alltså anses mindre mekaniskt belastande på rörelseapparaten (leder, ligament och skelett) än löpning på grus, i plan skog och på hygge (med undantag för löpning i maxfart för den andra accelerationspeaken) då den första accelerationspeken är signifikant lägre vid löpning i våt mosse oavsett löphastighet och den andra accelerationspeaken är signifikant lägre eller potentiellt signifikant lägre vid löpning i våt mosse i jogg- och tävlingsfart
Velocity in TeamGym Vaulting : How velocity is utilized in relation to gender and difficulty score
No full textSyfte Syftet med arbetet var att undersöka svenska elittruppgymnasters hastighet på 25m och om det fanns några skillnader mellan kön och dess korrelation till prestation. Metod 30 gymnaster deltog i arbetet, 15 män och 15 kvinnor, två tester genomfördes. Test 1 maximala sprinter på 25m för att beräkna hastighet, test 2 trampetthopp till skummgummigrop med landningsbädd för att beräkna hastighet och avgöra svårighetspoäng (D-poäng) och avdrag för varje deltagare. Summan av de två svåraste volternas D-poängminus avdrag anses i detta arbete som prestation. Resultat Arbetet visade en signifikant skillnad mellan män och kvinnors hastighet på 25m utan trampett (p=0,001). Arbetet visar att det finns en signifikant korrelation mellan hastighet på25m utan trampett och prestation men att det endast kan förklara 40% av variansen i resultatet. Slutsats Gymnasters sprintförmåga har en påverkan på prestation men mer forskning behövs för att förklara vilka kvaliteter som bidrar till prestationAim The aim of the study was to investigate the speed of Swedish elite team gymnasts at 25m and whether there were any differences between gender and its correlation to performance. Method 30 gymnasts participated in the study, 15 men and 15 women, two tests were conducted. Test 1 maximum sprint of 25m to calculate speed, test 2 trampet jumps to foam pit with landing bed to calculate speed and determine difficulty score (D-score) and deduction for each participant. The sum of the D-score of the two most difficult vaults minus deductions is considered in this study as performance. Results The study showed a significant difference between men and women's speed of 25m without a pedal (p=0.001). The study shows that there is a significant correlation between speed 25m without a trampet and performance but that it can only explain 40% of the variance in the result. Conclusion Gymnasts' sprinting ability has an impact on performance, but more research is needed to explain which qualities contribute to performance
Formative assessment in Physical Education at upper secondary school : A qualitative study on opportunities and challenges for Physical Education teachers
No full textSyftet med studien är att undersöka vilka möjligheter och hinder gymnasielärare i ämnet idrott och hälsa upplever kring formativ bedömning samt vilka formativa strategier som främst kommer till uttryck i deras undervisning. Studiens material omfattar 6 lärarintervjuer som analyseras med hjälp av en tematisk analys och sätts i förhållande till tidigare forskning, skolans styrdokument och formativ bedömning såsom den definieras av utbildningsforskaren Dylan Wiliams. De teoretiska ansatser studien tar sin utgångspunkt i är dels läroplansteorin och dels ramfaktorteorin. Genom läroplansteorin analyseras vilka skrivningar om formativ bedömning som förmedlas via läroplanen samt hur dessa sedan tolkas av respondenterna och realiseras i undervisningen. Ramfaktorteorin möjliggör i sin tur en djupare analys av vilka yttre faktorer som är säregna för ämnet idrott och hälsa. Resultatet visar att gymnasielärare i ämnet idrott och hälsa stöter på ämnesspecifika utmaningar i arbetet med formativ bedömning. De utmaningar som är mest framträdande är brist på digitala hjälpmedel, litet skriftligt underlag för bedömning samt avsaknad av kollegiala samtal om bedömning. Resultatet visar även att det finns möjligheter som i viss mån är ämnesspecifika när det kommer till formativ bedömning. Det mest framträdande är tillgänglighet av kamratbedömning i och med att många elever på sin fritid utövar/utövat idrotter och rörelseaktiviteter som återkommer i idrottsundervisningen och således besitter vissa förkunskaper. När det kommer till framträdande formativa bedömningsstrategier så är konkretisering av lärandemål, nyttjandet av elever som lärresurs (kamratbedömning) och framtagande av belägg för att lärande skett återkommande. Samtalet som förs med lärarna i den här studien berör arbetet som sker i det som av läroplansteoretiker kallas transformerings- och realiseringsarenan (Linde, 2013). Det är i dessa arenor läroplanen tolkas, förmedlas och appliceras i undervisningen. Slutsatsen vi drar av studien är att de skrivningar om formativ bedömning som läroplanen ger uttryck för kräver vissa yttre förutsättningar i en idrott och hälsa-kontext, då främst i den praktiska delen av ämnet.The purpose of this study is to investigate the possibilities and challenges experienced by upper secondary school teachers of Physical Education regarding formative assessment, as well as the formative strategies that mainly come to expression in their teaching. The study’s material includes six teacher interviews that are analyzed using thematic analysis and related to previous research, schools governing documents, and formative assessment as defined by the researcher Dylan Wiliams. The theoretical approach this study took was partly in the curriculum theory and partly in the framework factor theory. Curriculum theory was used to analyze what writings of formative assessment are being conveyed through the curriculum and how these are then interpreted by the respondents and realized in teaching. The frame factor theory, on the other hand, enables a deeper analysis of which external factors are peculiar to the subject of Physical Education. The results show that upper secondary school teachers in Physical Education encounter subject-specific challenges when working with formative assessment. The most prominent challenges are a lack of digital aids, little written evidence for assessment, and a lack of collegial discussion about assessment. The results also show some opportunities that are to some extent subject-specific in relation to formative assessment. The most prominent opportunity is the availability of peer assessment, as many students in their spare time practice/practiced sports and other movement activities that recur in Physical Education and, thus, possess certain prior knowledge. In terms of formative assessment strategies, the concretization of the learning goals, the use of students as a learning resource (peer assessment), and the production of evidence that learning has taken place are recurring. The conversation held with the teachers in this study concerns the work that takes place in what curriculum theorists call the transformation and realization arena (Linde, 2013). It is in these arenas that the curriculum is interpreted, conveyed, and applied in teaching. The conclusion we draw from the study is that the writings about formative assessment expressed in the curriculum require certain external conditions in the physical education context, primarily in the practical part of the subject
Samband mellan aktiv transport till skolan och att uppnå rekommendationen om fysisk aktivitet hos ungdomar
No full textSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka om det fanns ett samband hos ungdomar mellan aktiv transport till skolan och hur de uppnår de allmänna rekommendationerna för fysisk aktivitet med ett genomsnitt av 60 minuter måttlig till hög intensitet varje dag. Frågeställningarna var: 1. Hur ser sambandet ut mellan aktiv transport till skolan och att nå rekommendationen om fysisk aktivitet? 2. Hur ser sambandet ut mellan aktiv transport till skolan och att nå rekommendationen om fysisk aktivitet baserat på kön? 3. Hur ser sambandet ut mellan aktiv transport till skolan och att nå rekommendationen om fysisk aktivitet baserat på socioekonomisk status? Metod Studien var en del av en större tvärsnittsstudie “Physical Activity for Healthy Brain Functions in School Youth”. Deltagarna bestod av 1 139 ungdomar i åldern 13-14 år från 34 skolor belägna i eller inom två-tre timmars bilresa från Stockholm. Fysisk aktivitet mättes med accelerometrar under sju dagar. Information om skoltransport självrapporterades via digitala enkäter och socioekonomisk status hämtades från Statistiska centralbyrån. Resultat De ungdomar som ägnade sig åt aktiv skoltransport var mer benägna att uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet (p=0.001). De hade en ökad sannolikhet med 61 procent vid justering av kön och socioekonomi. Det fanns ett tydligare samband hos killarna med en ökad sannolikhet på 71 procent (p=0.012) jämfört med tjejernas 56 procent (p=0.042). Skillnader mellan socioekonomisk status kunde ses där de med hög utbildning som använde aktiv transport nådde upp i rekommendationerna med 67 procent (p=0.005) större sannolikhet än de med låg utbildning på 57 procent (p=0.128). Slutsats Aktiv skoltransport kan vara en bra insats till att öka den fysiska aktiviteten hos ungdomar. Vår studie visade att det fanns ett positivt samband mellan aktiv skoltransport och att nå rekommendationerna gällande fysisk aktivitet kring måttlig till hög intensitet. Sambandet kunde ses hos framförallt killar och de med hög socioekonomisk status.Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond 2023.</p
Associations between cardiorespiratory fitness in youth and the incidence of site-specific cancer in men : a cohort study with register linkage.
No full textOBJECTIVES: To assess the associations between cardiorespiratory fitness (CRF) in young men and the incidence of site-specific cancer. METHODS: A Swedish population-based cohort study with register linkage of men who underwent military conscription in 1968-2005 was undertaken. CRF was assessed by maximal aerobic workload cycle test at conscription. Cox regression models assessed linear associations and included CRF, age, year and site of conscription, body mass index and parental level of education. CRF was also categorised into low, moderate and high for facilitated interpretation and results comparing high and low CRF are reported. RESULTS: Primary analyses were performed in 1 078 000 men, of whom 84 117 subsequently developed cancer in at least one site during a mean follow-up of 33 years. Higher CRF was linearly associated with a lower hazard ratio (HR) of developing cancer in the head and neck (n=2738, HR 0.81, 95% CI 0.74 to 0.90), oesophagus (n=689, HR 0.61, 95% CI 0.50 to 0.74), stomach (n=902, HR 0.79, 95% CI 0.67 to 0.94), pancreas (n=1280, HR 0.88, 95% CI 0.76 to 1.01), liver (n=1111, HR 0.60, 95% CI 0.51 to 0.71), colon (n=3222, HR 0.82, 95% CI 0.75 to 0.90), rectum (n=2337, HR 0.95, 95% CI 0.85 to 1.05), kidney (n=1753, HR 0.80, 95% CI 0.70 to 0.90) and lung (n=1635, HR 0.58, 95% CI 0.51 to 0.66). However, higher CRF predicted a higher hazard of being diagnosed with prostate cancer (n=14 232, HR 1.07, 95% CI 1.03 to 1.12) and malignant skin cancer (n=23 064, HR 1.31, 95% CI 1.27 to 1.36). CONCLUSION: We report a number of protective associations between higher CRF in healthy young men and the subsequent hazard of site-specific cancers. These results have implications for public health policymaking, strengthening the incentive to promote health through improving CRF in youth
Glucosinolate-rich broccoli sprouts protect against oxidative stress and improve adaptations to intense exercise training.
No full textOxidative stress plays a vital role for the adaptive responses to physical training. However, excessive oxidative stress can precipitate cellular damage, necessitating protective mechanisms to mitigate this effect. Glucosinolates, found predominantly in cruciferous vegetables, can be converted into isothiocyanates, known for their antioxidative properties. These compounds activate crucial antioxidant defence pathways and support mitochondrial function and protein integrity under oxidative stress, in both Nrf2-dependent and independent manners. We here administered glucosinolate-rich broccoli sprouts (GRS), in a randomized double-blinded cross-over fashion to 9 healthy subjects in combination with daily intense exercise training for 7 days. We found that exercise in combination with GRS significantly decreased the levels of carbonylated proteins in skeletal muscle and the release of myeloperoxidase into blood. Moreover, it lowered lactate accumulation during submaximal exercise, and attenuated the severe nocturnal hypoglycaemic episodes seen during the placebo condition. Furthermore, GRS in combination with exercise improved physical performance, which was unchanged in the placebo condition.This study was funded by grants from Ekhagastiftelsen, Swedish Research Council for Sport Science and Sydgrönt Ekonomisk Förening.</p
Vad lär sig elever genom tävlingsmoment i skolundervisningen? : En kvalitativ studie om idrottslärares uppfattningar
No full textSyfte Syftet med denna studie är att undersöka vilka fördelar och nackdelar samt vilket lärande idrottslärare i årskurs 7–9 ser i samband med tävlingsmoment i undervisningen. Studien syftar även till att undersöka hur idrottslärarna relaterar tävlingsmoment till läroplanen. - Vilket lärande uppfattar idrottslärarna i årskurs 7–9 att eleverna uppnår med användandet av tävlingsmoment? - Vilka nackdelar och fördelar ser idrottslärarna i årskurs 7–9 i samband med tävlingsmoment i undervisningen? - Hur använder idrottslärarna i årskurs 7–9 tävlingsmomenten i relation till läroplanen? Metod Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet. Studien är genomförd med en kvalitativ ansats. Vi har genomfört fem semistrukturerade intervjuer med idrottslärare i årskurs 7–9. Urvalet av idrottslärarna skedde genom ett bekvämlighetsurval. Intervjuerna har sedan transkriberats, bearbetats och analyserats. Resultat I resultatet framkom det att lärarna ser olika möjliga läranden i samband tävlingsmoment som exempelvis samarbete. Det framkom även att idrottslärarna ser både för- och nackdelar med tävlingsmoment som att det kan vara utvecklande eller leda till sänkt självförtroende. Därutöver framkom det att lärarna gör olika anpassningar av tävlingsmomenten i samband med undervisningen som exempelvis att nivåanpassa klassen. Lärarna ser en koppling av tävlingsmoment till läroplanen genom bland annat det centrala innehållet som handlar om att utveckla komplexa rörelser i samband med spel. Slutsats Det lärandet som idrottslärarna såg i samband med tävlingsmoment återfinns i tidigare forskning men i denna studie sker det även viss avvikelse. Detta tror vi beror på de anpassningarna av idrotter och spel som idrottslärarna gör i samband med skolidrotten, då dessa anpassningar till viss del förändrar vilket lärande som sker genom tävlingsmomentet. Idrottslärarna såg både möjliga för- och nackdelar med tävlingsmomenten i samband med undervisningen och för att motverka eventuella nackdelar, hålla sig till läroplanen samt skapa ett lärande för samtliga elever, ansåg idrottslärarna att tävlingsmomenten bör anpassas efter elevernas förutsättningar
Physical Exercise and Serum BDNF Levels : Accounting for the Val66Met Polymorphism in Older Adults.
No full textBACKGROUND: Brain-derived neurotrophic factor (BDNF) expression, which can be measured in blood serum, has been found to increase with aerobic exercise. The link between BDNF level, physical exercise, and genetic status (Val66Met polymorphism) has not been well researched in older adults. OBJECTIVE: To investigate the possible link between BDNF expression, acute aerobic exercise, and the Val66Met polymorphism in older adults. METHOD: Twenty-three healthy older adults participated in one session of acute aerobic exercise. Their serum BDNF levels were measured both at baseline and post exercise. Saliva samples were collected to identify each individual's genetic status. RESULTS: At baseline, the individuals' mean serum BDNF level was 16.03 ng/mL (Val66Val = 15.89 ng/mL; Val66Met = 16.34 ng/mL); post exercise, the individuals' mean serum BDNF level was 16.81 ng/mL (Val66Val = 16.14 ng/mL; Val66Met = 18.34 ng/mL). CONCLUSION: One session of acute aerobic exercise significantly increased the individuals' mean serum BDNF level. Males had higher BDNF levels than females. There was a significant interaction between gender and BDNF expression post exercise and a significant between-group effect of gender. The Val66Met carriers had a more positive response to the acute aerobic exercise compared with the Val66Val carriers, although without a significant difference between the two groups