Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss – Axmar bruk, Gävleborgs län, 2020.
No full textSammanfattning Calluna AB har 2020 på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inventering av fladdermöss vid Axmar bruk i Gävleborgs län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Undersökningen har utförts under fladdermössens yngelperiod med två inventeringsbesök, det vill säga under högsommaren, 1–2 juli och 22–23 juli 2020. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sju autoboxar som spelade in fladdermössen under två på varandra följande nätter. Vid inventeringen 2020 observerades totalt nio arter av fladdermöss varav fyra arter är upptagna på den svenska rödlistan: nordfladdermus, dammfladdermus, fransfladdermus och brunlångöra. Dammfladdermus påträffades för första gången i Axmar bruk 2020. En av de nio arter som tidigare påträffats kunde dock inte återfinnas vid inventeringen 2020, nämligen större brunfladdermus. Med totalt tio fladdermusarter som har påträffas vid Axmar bruk 2020 och inklusive tidigare inventeringar framstår området fortsatt som ett artrikt område för fladdermusfaunan i Norrland.
Program för miljöövervakning i Västra Götalands län 2021-2026
No full textMiljöövervakningen är en viktig del av miljöarbetet. Den ska dokumentera tillståndet i miljön genom att bland annat beskriva långsiktiga trender eller upptäcka nya miljöhot. Resultaten från vår miljöövervakning används till att följa upp våra nationella och regionala miljömål, lämna underlag för åtgärder och följa upp beslutade åtgärder. Vår regionala miljöövervakning spänner över ett brett område och är indelad i tio programområden, som täcker in uppföljning av miljötillståndet i våra vatten, landmiljön och luften, samt uppföljning av miljögifter och hälsorelaterade miljöfaktorer. Länsstyrelsen har det samordnande ansvaret för miljöövervakningen i länet och upprättar regelbundet program för verksamheten. Länsstyrelserna har fått i uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten att revidera den regionala miljöövervakningen och ta fram nya program för åren 2021-2026. Följande program redovisar den planerade miljöövervakningen för Västra Götalands län och beskriver de undersökningar som ska genomföras i länet
Återrapportering av skydd och åtgärder för värdefull natur 2017–2019 : Redovisning av ett regeringsuppdrag (RB2020)
No full textAnslagen för skydd och åtgärder för värdefull natur finansierar dels förvärv, intrångsersättningar och avtalslösningar av värdefulla naturområden, dels åtgärder för att bevara naturvärdena inom skyddade områden och i landskapet i övrigt. Året präglades av de stora justeringarna av anslagsnivåerna, först kraftigt nedåt och därefter uppåt. Många verksamheter har arbetat med betydligt mindre anslag och därmed ett resultat i linje med detta. För Skydd av värdefull natur minskade anslaget från 1 418 000 000 kronor till 978 000 000 kronor. Och för Åtgärder för värdefull natur minskade summan från 1 194 535 000 kronor till 859 535 000 kronor. Naturvårdsverket har under 2019 disponerat hela anslaget för Åtgärder för värdefull natur, till skillnad mot tidigare, när länsstyrelserna har disponerat vissa medel. Totalt beräknas anslagen ge upphov till ca 1 187 helårsarbetskrafter. Under året fattades 166 beslut om bildande av statliga naturreservat som omfattade 72 540 hektar mark. Alla nya naturreservat finns förtecknade i bilaga 2. 12 naturvårdsavtal tecknades. Antalet öppna ärenden om bildande av naturreservat på länsstyrelserna uppgick till 700 stycken vid årets slut, vilket är en minskning jämfört med 2018. Under 2019 gjorde vi flera enskilt stora avtal kring markägarersättningar. Under 2019 gjorde vi flera enskilt stora affärer. Fem affärer om totalt cirka 250 miljoner kronor, det vill säga ungefär 30 % av markersättningsbeloppet, fördelades på fyra olika markägare; Jokkmokks allmänning, Lainio samfällighet, Särna-Idre besparingsskog och Olofströms kommun. Av de medel som har fördelats till förvaltning av skyddade områden har ungefär 40 % (126 miljoner kronor) använts till skötsel av naturtyper. En fjärdedel av medlen har använts till olika satsningar på friluftsliv och information. Upprustningen av det statliga ledsystemet i fjällen har fortsatt. Under året har 17 broar bytts ut mot nya och 16 broar har renoverats. Totalt har 286 km led fått en förbättrad markering och cirka 7 km spång har anlagts. Naturvårdsverket har använt drygt 13 miljoner kronor för investeringar i fastigheter, byggnader och anläggningar. Exempel på investeringsprojekt som genomfördes var avtal med kommunen om utbyggnad av kommunalt VA till Söderåsens nationalpark, färdigställande av entréprojekt i Tyresta nationalpark samt investeringar i avlopps- och vattenanläggningar t.ex. i Sävö naturreservat och Gotska Sandöns nationalpark. Inom den lokala naturvårdsatsningen (LONA) har länsstyrelserna under 2019 beviljat 18,7 miljoner kronor till 97 kommunala och lokala naturvårdsprojekt med en totalkostnad på 39,3 miljoner kronor. Under 2019 har cirka 26 miljoner kronor betalats ut till lokala våtmarksprojekt genom LONA. Länsstyrelserna har dessutom använt cirka 28 miljoner kronor till restaureringsåtgärder i våtmarker i skyddade områden. Under 2019 har 23 våtmarksprojekt avslutats inom LONA. De pågående fleråriga projekten förväntas bland annat bidra till restaurering av 376 hektar våtmark (bl.a. igenläggning av diken, röjning/fräsning, vassröjning, och övrig restaurering) samt till att 670 hektar våtmark kommer att nyskapas. Medel från 1:3-anslaget har bidragit till att arbete för att genomföra EU-lagstiftningen mot invasiva främmande arter effektivt har pågått även under 2019. Naturvårdsverket har i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten tagit fram en handlingsplan mot prioriterade spridningsvägar och genomfört den första rapportering till EU om invasiva främmande arter i Sverige. Vi har även utfärdat en metodkatalog för bekämpning av de vanligaste invasiva främmande arter. Mårdhundsprojektet har effektivt bekämpat mårdhund. 13 vattendrag har tömts på invasiva sköldpaddor. Totalt har länsstyrelserna vidtagit bekämpningsåtgärder mot ca 20 invasiva främmande arter. Under 2019 genomfördes en nationell besökarundersökning om naturumverksamheten. Utöver att fler än 90 % av besökarna är nöjda med sitt besök på naturum ansåg majoriteten att besöket gjort dem mer inspirerade att själva bidra till att bevara naturen. Under 2019 gjordes 1 807 000 besök på naturum och 31 000 skolelever deltog i aktiviteter. Naturvårdsverket har ett ansvar för en lavinprognostjänst för svenska fjällen. Lavinprognoser och lavinutbildningar är grunden för Sveriges arbete med att förebygga lavinrelaterade olyckor. Under 2019 publicerades lavinprognoser för 6 olika fjällområden. Naturvårdsverket finansierar driften av Artportalen och har under 2019 även gett fortsatta uppdrag till Artdatabanken om kunskapsunderlag och utredningar. Länsstyrelserna har under 2019 med hjälp av bidrag till rovdjursarbetet kunnat hålla en hög beredskap för att snabbt vara på plats vid incidenter involverande stora rovdjur. Möjligheten att snabbt vara på plats för att genomföra skadebesiktningar samt skadeförebyggande åtgärder är en viktig del i att minska konflikter med rovdjur. Naturvårdsverket har genomfört en utvärdering av inventeringssystemet för stora rovdjur. Fler än 320 personer från svenska och norska myndigheter, samebyar och organisationer har svarat på frågor om bland annat inventeringssystemets organisation, ansvarsfördelning, mål med inventeringarna, samverkan med olika aktörer, kunskap och utbildning samt vilka effekter de märkt av sedan gemensamma metoder infördes. Utvärderingen slutredovisades i december 2019
Har du något förbjudet som växer i din trädgårdsdamm? : Information om hur du hjälper till att stoppa spridning av invasiva främmande dammväxter
No full textTrädgårdsdammen kan vara ett fantastiskt fint inslag i en trädgård, men den kan också vara inkörsporten för invasiva främmande växter som inte växer som vi tänkt oss utan istället sprider sig och skapar problem. Som dammägare är det tre saker du ska tänka på för att inte introducera eller sprida invasiva dammväxter i naturen: Välj dammväxter som inte skapar problem. Gör dig av med dammväxter på ett säkert sätt. Töm inte dammvatten i eller i närheten av naturliga vattendrag
Våtmarker i odlingslandskapet : – restaurering och anläggning för ökad mångfald av våtmarksfåglar
No full textMålen med denna studie var att (i) sammanställa samtliga våtmarksrestaureringar gjorda i odlingslandskap (inklusive våra kusttrakter), (ii) sammanställa och analysera standardiserade inventeringsdata i förhållande till typ av restaureringar och typ av våtmark, (iii) undersöka om vi kan använda oss av frivillrapporteringen av fåglar i Artportalen för att utvärdera långsiktiga effekter av våtmarksrestaureringar på fågelfaunan, (iv) undersöka vilken effekt våtmarksrestaureringar har för det häckande fågelsamhällets art- och individrikedom, (v) analysera hur vi ska anlägga mindre våtmarker för att öka fågelmångfalden och (vi) undersöka om våtmarksrestaureringar även kan attrahera stora mängder rastande gäss, tranor och svanar och i så fall vad som karaktäriserar dessa ”hotspots” för betande stora fåglar som också orsakar skador på grödor. Nedan sammanfattas våra slutsatser och förslag. Restaurerade våtmarker i Sverige – förbättringar för framtida utvärderingar Slutsats: Idag finns ingen plattform för att samla upp all dokumentation om restaureringsprojekt av odlingslandskapets våtmarker i Sverige. Data ligger istället under flera olika myndigheter, aktörer och privatpersoner. Dokumentationen är dessutom högst varierande och uppföljningar på om målen uppnåtts saknas ofta. Vidare saknas före-efter inventeringar av biologisk mångfald. Förslag: Vi föreslår skapandet av en gemensam plattform för denna typ av våtmarksrestaureringar (kanske i anslutning till VISS). Vid anslag för restaureringsprojekt ställs kravet att avsätta en viss summa för att planera och utföra en före-efter-inventering på art- och individrikedom (om målet är att öka biologisk mångfald). Vi föreslår att välbeprövade inventeringsmetoder används för att inventera art- och individrikedom med repeterade besök så att även sannolikhet för upptäckt av en art kan uppskattas. Hur ska vi använda frivillrapporteringen i Artportalen? Slutsats: Mycket tanke och eftertanke krävs för att analysera Artportalens data som saknar noteringar om att arter ej setts. Vi har dock visat att det går att använda dessa data om datatätheten är hög som ju är fallet för flera av våra mest populära fågelsjöar och strandängar, åtminstone för att få data på lokal artrikedom och enskilda arters förekomst. Att utvärdera data på antal individer är mycket svårare, men våra jämförelser mellan inventeringar och Artportalens uppskattningar visar att för ovanligare arter (som ju oftast rapporteras) kan Artportalens ge goda antalsuppskattningar om datatätheten är hög och om våtmarken är väl avgränsad. Vidare behöver vi undersöka möjligheten att kvalitetssäkra data genom att filtrera data till exempel med avseende på rapportörers erfarenhet, tydligt satta häckningskriterier mm. Förslag: Om man planerar att använda Artportalens data föreslår vi att man kontaktar några kunniga statistiker på våra universitet och högskolor för hjälp. Om det är ovanliga arter som nästan alltid rapporteras när de ses och om man tar hänsyn till hur stor ansträngning som är kopplad till observationer (till exempel tid på plats, antalet observatörer, antalet observationer/besök etcetera) så kan relativa antalsuppskattningar användas från platser med hög täthet av data. Man bör vara vaksam på tänkbara systematiska fel och försök att validera data med jämförelser mot data gjorda i standardiserade inventeringar. Har restaurering av våtmarker en generell effekt på våtmarkernas fågelfauna? Slutsats: Effekten är övervägande positiv speciellt för flera av de ovanligare arterna (årta, svarttärna) samt arter som minskat kraftigt under de senaste 30 åren (till exempel brunand, storspov). Hur mycket olika arter gynnas av restaureringsåtgärder i själva sjön (till exempel vasslåtter, skapande av häckningsöar, förändrat vattenstånd) eller i omgivande ängsmarker (bete, slåtter, buskröjning) återstår dock att se på grund av att data ej är specifikt rumsligt bestämd (till exempel var reviren ligger). Förslag: Att fortsätta avsätta stora bidrag för att sköta och restaurera befintliga våtmarker. När åtgärder görs ska det dessutom alltid avsättas medel för en före-efter-inventering som är rumsligt bestämd så att effekterna av olika lokala åtgärder inom en våtmark kan utvärderas. Hur ska vi anlägga våtmarker för att på bästa sätt öka våtmarksfåglarnas mångfald? Slutsats: Om vi vill bevara och stärka fågelmångfald bör vi satsa på att anlägga våtmarker större än 10ha och gärna större. Dessutom bör det tillåtas att en del av våtmarken kan svämma över i omkringliggande gräsmark och att fler våtmarker anläggs i öppnare miljöer i odlingslandskap. Förslag: Fortsätt ge stöd för anläggande av våtmarker, ge större stöd för större våtmarker, se till att det finns variation så att flera är fiskfria. Ge stöd för att vidare undersöka om anlagda våtmarker ger bättre resultat när de ligger i närhet av andra fågelvåtmarker samt undersöka hur mycket fisksamhällen påverkar art- och individrikedom i fågelsamhället. Kan våtmarksrestaureringar öka skador på grödor? Slutsats: Det är möjligt att svaret på frågan är ”ja”, men det håller vi på att analysera. Det står klart att ökade gås-, sångsvan- och tran-populationer också bidragit till att skador på grödor i odlingslandskapet ökat
Analys av åldersstruktur av almsjuka almar
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län analyserades Skogsstyrelsens inventerings- och provdata från almsjuka almar 2019. Datainsamlingen genomfördes av Skogsstyrelsen i samband med den årliga bekämpningen av almsjukan. Syftet med studien var att 1) uppskatta de sjuka trädens åldersfördelning och 2) att ge rekommendationer för hur åldersstrukturen kan beräknas, bland annat utifrån lättillgängligt inventeringsdata. Åldersstrukturen ska i senare projekt kunna jämföras mellan de sjuka träden och hela almpopulationen på Gotland. Rekommendationerna kan komma att underlätta upplägget av framtida undersökningar av almpopulationen. Åldersstrukturen predikterades med hjälp av statistiska modeller. Då den övergripande frågeställningen fokuserade på hur träd i de äldre åldersklasserna påverkas av almsjuka var det viktigt att få med tillräcklig representation av äldre träd, vilka det naturligt finns få av. Grova träd överrepresenterades därför vid åldersprovtagningen, vilket prediktionsmetoderna justerade för. Korsvalidering användes för att utvärdera modellernas prediktionsförmåga. Den skattade åldersstrukturen för sjuka almar 2019 presenteras i 50-åriga åldersintervall. Osäkerheten var stor för andelen almar i respektive åldersintervall, vilket är ett resultat av begränsad mängd provtagna träd (99 st) samt stor variation av åldrar inom respektive diameterintervall. Det är därför viktigt att denna osäkerhet tas i beaktning om resultaten senare jämförs med hela populationen almar. Ingen tydlig rekommendation kan ges för beräkning av ålder. Inkluderandet av jordart och jorddjup, information som fanns tillgängligt i både provdata och för de icke provtagna träden i inventeringsdata, förbättrade inte åldersprediktionen jämfört med prediktion baserat endast på diameterklass. Hade det varit möjligt att ta hänsyn till exakt diameter, höjd och bonitet, vilket provdata men ej inventeringsdata inkluderade, hade skattningen av åldersstruktur antagligen förbättrats. Dock visade korsvalideringen stor variation i hur prediktionsförmågan ändrades med fler förklarandevariabler, och det går inte att med säkerhet dra slutsatsen att ytterligare data som inte kräver borrningen eller sågning skulle förbättra prediktionen.
Situationen för utter i Östergötland
No full textLänsstyrelsen Östergötland har inventerat uttern för 4:e gången sedan 1999 och sett en ökning i både antal och dess utbredning i länet. Den europeiska uttern (Lutra lutra) är ett av de rovdjur som befinner sig högst upp i näringskedjan, med fisk som den vanligaste födan följt av små däggdjur, fåglar och kräftdjur. Arten kan leva i många olika typer av naturtyper och har ett stort utbredningsområde. Uttern fanns i rikliga förekomster i största delen av Sverige i början på 1900-talet. Omkring 1950 minskade dock populationen kraftigt och detta fortsatte trots att arten blev fredad från jakt 1968. Minskningen av utter tror man idag berodde på jakt och en ökad biltrafik, men framför allt en sämre miljö och den ökande halten av PCB och DDT i miljön. Arter som befinner sig högt upp i näringskedjan är ofta hårdast drabbade då det sker en anrikning av kemikalierna mellan varje nivå i kedjan. Efter att man förbjöd användningen av ovan kemikalier visade sig också att utterpopulationen ökade i Sverige. Döda uttrar från Östergötland som har inkommit till Naturhistoriska Riksmuseet har dock visat på oroande höga halter av PFC (perfluorerade karboxylater) ämnen, som används vid bla impregnering av regnkläder, och läkemedels ämnen. Trots att utterpopulationen tenderar att öka så är de höga halterna av dessa ämnen oroande då man ännu inte vet effekten av dessa i uttern. Ett annat fortfarande aktuellt problem för uttern är trafiken och ett stort antal blir påkörda när de korsar trafikerade vägar. Trafikverket har dock på senare tid gjort åtgärder för uttern i Östergötland. Dessa har varit åtgärder för att hindra uttern från att ta sig upp på vägen (genom att förbättra vägtrummor och kulvertar så uttern hellre springer i dem än på land över vägen). Idag är uttern på god väg att återhämta sig men är fortfarande rödlistad. I miljöövervakningssyfte utförs inventeringar på utter runtom i landet, med några års mellanrum. I Östergötland gjordes den första inventeringen av utter 1999 och den senaste inventeringen gjordes nu 2019. Resultaten tyder glädjande nog på att utterpopulationen har ökat, i både antal och utbredning under perioden. Från att ha bara funnits kvar i sydvästra delen av länet kan uttern idag antas finnas i hela Östergötland där miljön är lämplig. Andelen besökta platser med utter under inventeringarna har stigit från 17 till 64%
Att använda det som finns i garderoben : En litteraturöversikt om konsumenters attityder till begagnade kläder
No full textSamlad forskning pekar på att förlängd livslängd av redan producerade kläder, och därigenom minskad konsumtion av nyproducerade plagg, är en viktig åtgärd för att minska de resursuttaget och miljöpåverkan som kommer av nyproduktion. Förlängd livslängd för redan producerade plagg kan uppnås genom till exempel reparation av kläder, delat ägande av kläder och/eller second-handförsäljning. Flertalet forskningsstudier och konsumentundersökningar visar på att majoriteten av de svenska konsumenterna vill konsumera mer hållbart, men i köpögonblicket är det istället faktorer så som pris och passform som avgör. Det finns en diskrepans mellan attityd och aktion. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka konsumenters motiv till att införskaffa och använda begagnade kläder samt varför många konsumenter fortfarande avstår från att konsumera begagnade kläder. Vidare undersöks vilka faktorer som skulle kunna bidra till förändrat beteende och attityder. Studien har som mål att identifiera möjliga kunskapsluckor samt ge en analys av nuvarande forskningsläge. Litteraturgenomgången visar att det minst miljöbelastande beteendet innebär att man värdesätter, använder och uppdaterar det man redan har i garderoben. Den stora frågan för satsningar på hållbar textil är följaktligen att hitta metoder för att använda plaggen längre, genom att få konsumenter att bli mer nöjda med det de redan har och därför köper mindre nyproducerat. En slutsats är att fler konsumenter skulle välja begagnade kläder om det vore mer lättillgängligt och upplevdes som ett mindre kostsamt alternativ. Tillgängligheten på nyproducerade kläder idag är stor och prisutvecklingen på kläder/ textilier under de senaste 20 åren varit relativt konstant, vilket har bidragit till att textilkonsumtionen under samma tidsperiod ökat med närmare 30 %. Om begagnade textilier upplevdes som rena, hade bra storlekar och såg nya ut skulle dessa produkter uppfattas som mer attraktiva. Konsumenter väljer second hand när det upplevs som ett bättre alternativ. Det kan handla om stil, pris och tillgång. En vidare observation är att konsumenter kan uppleva begagnade kläder som ofräscha. Känslan av att något är ofräscht kan vara både föreställd eller verklig, men i båda fallen utgör den ett hinder för att konsumenten ska handla mer secondhand. Känslan av att ett plagg är ofräscht uppges ofta härstamma från tanken på att plagget haft en tidigare ägare, men samma fenomen kan ha motsatt effekt. Om ett plagg har ägts av en kändis eller influencer kan plagget istället anses ha en högre attraktionskraft just för att det haft en tidigare ägare. Ett sätt att förstå konsumtion är att det styrs av vanor och rutiner. När en vana väl slagit rot, fortsätter vi att göra på samma vis, utan att fundera så mycket på varför. Ett viktigt steg i att nå en mer hållbar konsumtion bör därför inkludera att ändra på vanor. Flera forskare har påpekat att detta inte kan uppnås genom endast information. För att uppnå förändring efterfrågas istället en kombination av olika styrmedel. Förändrade vanor och rutiner måste förankras i vardagslivets krav på tillgänglighet, enkelhet och praktikalitet. Det måste också upplevas som ekonomiskt försvarbart. Det finns fortfarande stora kunskapsluckor kring konsumentens relation till sina textilier. En sådan lucka är tillgång på data när det gäller det informella delandet av kläder. Data för kläder som ärvs av vänner och familj, eller byter ägare genom vänner saknas i forskningen idag. Vidare behövs mer data kring kläders livslängd. Det återstår praktiskt arbete och formulering av olika enheterna för att beskriva och mäta livslängd, samt hur dessa faktiskt varierar i relevans för olika grupper av textilier
Restaurering av sjöar ochvattendrag i ett framtida klimat
No full textSveriges klimat befinner sig i en trend av ökande temperatur och förändrad nederbörd, vilket påverkar sjöar och vattendrag. Denna rapport redovisar slutsatser av ett projekt som analyserat hur ekologisk restaurering och rehabilitering av sötvattensekosystem påverkas av klimatförändringar: Vi har utvärderat olika metoders relevans för att lindra effekterna av eller anpassa ekosystemen till ett förändrat klimat, hur mål ska sättas och resultat utvärderas, samt analyserat tillgängliga alternativ för att förvalta biologisk mångfald och ekosystemfunktioner i ett nytt klimat.Vattendrag och sjöar är dynamiska system som påverkas av och anpassar sig efter processer i avrinningsområdet. De är både känsliga för förändringar men har också förmågan att anpassa sig snabbt till nya förhållanden. En konsekvens av detta är att sötvattensekosystem kommer att förändras om klimatet förändras. De flesta av metoderna för att återskapa naturliga processer i vattendrag och sjöar gör dem också mer resilienta med mindre behov av återkommande interventioner, och ökar deras kapacitet att återhämta sig från störningar, vare sig de är resultatet av klimatförändringar eller andra drivkrafter. Restaurering kan därför användas för att göra att ekosystem återhämtar sig bättre eller är mer motståndskraftiga mot störningar, inklusive sådana som skapas eller blir vanligare till följd av klimatförändringar.Det är stor skillnad på restaurering av ekosystem efter avslutad verksamhet och rehabilitering av ekosystemfunktioner i sjöar och vattendrag där exploateringen som skapat miljöproblemen fortgår. I första fallet är målet oftast återskapande av ett oförstört tillstånd. Här lägger klimatförändringar hinder i vägen då en återgång till ett historiskt tillstånd inte längre är möjligt. Om det finns pågående verksamhet att ta hänsyn till måste kompromisser med den pågående verksamheten till, och dessa kan ha större påverkan på restaureringsprojektet än klimatförändringarna.Många metoder för att restaurera sjöar och vattendrag har föreslagits kunna spela en roll i att lindra effekterna av klimatförändringar, eller att hjälpa ekosystem och samhällen att anpassa sig till ett förändrat klimat. Ett gemensamt tema för sådana åtgärder är att de inte är specifika svar på klimatförändringar men bringar ekosystemen närmare ett historiskt referenstillstånd genom att återinföra naturliga processer eller återintroducera försvunna strukturer. Det viktigaste är att välja åtgärder som bidrar till att återupprätta naturliga processer och som ökar populationsstorlekarna av naturligt förekommande arter. Vi går igenom olika åtgärder för att göra vattenflöden mer naturliga, öka konnektiviteten mellan olika landskapskomponenter, och möjliggöra för arter att etablera sig.Eftersom klimatet kommer att förändras de närmaste hundra åren oavsett vilket klimatscenario som blir verklighet, måste varje restaureringsprojekt ta i beaktande att miljöförhållandena inte kan antas vara stationära. I samband med genomförande av restaureringsåtgärder bör därför det ingå en riskanalys i projekten – vad kan gå fel och hur ska det undvikas? Med nya klimatförhållanden som påverkar både artsammansättning och ekologiska processer måste projektledningen tänka annorlunda runt hur de sätter mål för ekologisk restaurering, vilka referensförhållanden som används för att jämföra de restaurerade ekosystemen med, och hur metoder för att studera ekosystemens återhämtning efter genomförd åtgärd. Ett rimligt sätt att identifiera referenstillstånd vid ekologisk restaurering i ett förändrat klimat är att antingen utnyttja opåverkade system eller historisk information som utgångspunkt för att identifiera referensförhållanden, och sedan använda sig av modeller och prognosverktyg för att förutsäga hur dessa system kommer att förändras.Arbete med uppföljning och utvärdering av restaureringsinsatser måste ta hänsyn till ökad osäkerhet om i vilken riktning ekosystem utvecklas, vilket kräver nya strategier och metoder. Vi föreslår ett antal förändringar av hur man ser på uppföljning av ekosystem efter restaureringsinsatser: (1) Ekosystemens utveckling eller återhämtning efter genomförda åtgärder borde ses som en korridor snarare än en enskild stig eller bana. (2) Innebörden i och vilken tid det förväntas ta att uppnå olika mål bör baseras på scenarier för framtida klimat. (3) Det bör göras analyser av potentiella risker och kritiska faser i återhämtningsprocessen, för att öka chansen att förutse när ekosystem förändras från ett tillstånd till ett annat och undvika extrema klimathändelser. (4) Utvärderingar av resultaten av restaureringsinsatser bör göras flera gånger, för att kunna justera åtgärder och mål i respons på en föränderlig verklighet. I ekologiska restaureringsprojekt är det viktigt att besluta om en konkret målbild för projektet, men projekten måste acceptera och omfamna osäkerheterna i vilka ekologiska tillstånd som kan bli verklighet i framtiden. Restaurerings- och rehabiliteringsprojektens mål bör formuleras som ett spann av förhållanden snarare än ett specifikt tillstånd.Vi har analyserat hur olika ekoflödesalternativ påverkar vattenkraftsproduktionen i ett framtida klimat genom att använda scenarier för framtida flöden i Umeälvens avrinningsområde och simulera vilken effekt olika ekoflödesalternativ skulle få för elproduktionen. Sammanfattningsvis visar analyserna vi presenterat att ekoflöden kan införas i Umeälven utan att vattenhushållningen riskeras i ett framtida klimat: Eftersom vattenflödena förväntas öka något i avrinningsområdet i framtiden finns det potential att antingen öka vattenkraftsproduktionen eller att ekoflöden kan införas och upprätthållas med mindre kostnad jämfört med dagens situation. Situationen kan dock bli mer ansträngd under hydrologiskt torra år, då vattenkraftsproduktionen normalt är lägre.En annan fråga vi berör hur man prioriterar vilka områden som ska restaureras. Om prioritering av lokaler i behov av restaurering görs utifrån målet att bevara befintliga naturvärden och hotade arter, innebär hänsyn till klimatförändringar att göra en analys av hur ett förändrat klimat påverkar möjligheterna att uppnå gynnsam bevarandestatus genom restaurering. Om prioritering görs utifrån att identifiera de områden där restaurering kan ge den största förändringen i statusklass eller naturvärden, blir huvudfokus istället att beräkna hur stora de förväntade miljönyttorna kommer att bli i framtiden, givet förväntade effekter av klimatförändring på arter och ekosystem.Integrering av klimatförändringsperspektivet i restaureringsarbete är sällsynt, men de projekt som gjort det pekar på vikten av att ta in klimatperspektivet redan på planeringsstadiet, att jobba på avrinningsområdesnivå, och att inkludera ett brett spektrum av intressegrupper i projektet som nycklar till framgång.Klimatförändringsperspektivet behöver till fullo inkluderas i skötsel och styrning av restaureringsprojekt. Detta kräver adaptiva och långsiktiga program för restaurering och uppföljning av sötvattensmiljöer. Dessa bör utgå från bästa tillgängliga data på klimatförändringseffekter för att kunna minska osäkerheten och oförutsägbarheten i klimatförändringseffekter på vattendragsekosystemen. Om inte detta görs kan restaureringsåtgärdernas resultat i framtiden inte bara bli verkningslösa, utan i värsta fall till och med kontraproduktiva