Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Analysis of PFAS, phthalates, alternative plasticizers and organophosphate esters in sludge
Wastewater treatment plants (WWTPs) can be considered a water pollution point source as all potential pollutants from household as well as from certain industry production passes the WWTPs. Therefore, sludge from WWTPs may be enriched with pollutants and is a relevant matrix for screening for both known and hitherto unknown potential hazardous chemicals. If the sludge from municipal WWTPs is to be used as a source of nutrient or other purposes, then it could be necessary to employ methods for removal of micropollutants in the sludge. The present study constitutes an addition to a large-scale experiment focusing on the reduction of pharmaceuticals, antibiotics and hormones in sewage sludge stored over a period of a year. The objective of the present study was to analyse the presence of per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS), organophosphate esters, phthalates and alternative plasticizers and their potential degradation/reduction in mesophilic anaerobic digested sludge in different treatments. This study is part of a larger on-going project on reduction of pharmaceuticals and organic pollutants in sludge. Extracts of sludge samples were analysed using three instrumental methods: liquid chromatography coupled to both tandem mass spectrometry (LC-MS/MS) and high-resolution mass spectrometry (LC-HRMS) and gas chromatography coupled to tandem mass spectrometry (GC-MS/MS). Target analysis of several compounds (PFASs, organophosphate esters, phthalates and alternative plasticizers), analysis of total oxidizable precursors of PFASs and a suspect-screening of more than 1000 PFAS were performed at IVL. Extractable organic fluorine (EOF) was also performed on combustion ion chromatography at Stockholm University for quantification of potential unknown fluorinated compounds in the sludge. Decreasing trends for concentrations of organophosphate esters, phthalates, alternative plasticizers and PFAS could be observed in composted sludge over the storage time while the non-composted showed variable time trends for different substance classes. For PFAS, the sum concentrations of target analytes increased by almost an order of magnitude during 12 months of storage in the non-composted sludge. Furthermore, the results from TOP and EOF furthermore suggested that the sludge from both treatment experiments contained a significant fraction PFAS that could not be quantified by the targeted analysis.Avloppsreningsverk kan betraktas som en viktig punktkälla för föroreningar i vatten. Slam från avloppsreningsverk kan anrika föroreningar som har en huvudsaklig fördelning till slammet, och är således en relevant matris för screening för både kända och potentiella farliga kemikalier. Om slammet från kommunala avloppsreningsverk skall användas som en källa för näringsämnen eller andra syften kan det vara nödvändigt att avlägsna eller bryta ned potentiellt farliga mikroföroreningar i slammet. Denna studie utgör ett tillägg till ett storskaligt experiment som fokuserar på minskning av läkemedel, antibiotika och hormoner i avloppsslam som lagrats ett år. Kompakt eller poröst slam som rötats antingen termofilt eller mesofilt har i ovan nämnda experimentet lagrats under flera olika betingelser: täckt eller öppet, med och utan tillsats av urea, samt med och utan kompostering. I denna studie har endast poröst mesofilt rötat slam, som antingen har lagrats öppet eller med kompostering, studerats. Syftet med den här studien var att studera om per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS), organofosfatestrar samt ftalater och alternativa mjukgörare bryts ned under lagring. Extrakt av slamprover har analyserats med tre instrumentella metoder: vätskekromatografi kopplad till både tandemsmasspektrometri (LC-MS / MS) och högupplösta masspektrometri (LC-HRMS) samt gaskromatografi kopplad till tandemsmasspektrometri (GC-MS / MS). Förutom riktad kvantitativ analys av flera föreningar har analys av totala oxiderbara prekursorer av PFAS-ämnen och en sk suspect screening av mer än 1000 PFAS genomförts. Andelen extraherbart organiskt bunden fluor (EOF), dvs den totala fluormängden bundet till organiska ämnen, har också bestämts av Stockholms Universitet med förbränningsjonkromatografi för att kvantifiera andelen av potentiellt okända PFAS. Minskande trender för koncentrationer av organofosfatestrar, ftalater och alternativa mjukgörare samt PFAS kunde observeras i slam med kompostbehandlingen medan slammet som lagrats öppet inte visade någon tydlig trend för de ämnen som mättes i denna studie. För PFAS ökade summan av analyserade ämnen med nästan en tiopotens under 12 månaders lagring i det icke-komposterade slammet. Resultaten från TOP och EOF visade även på en betydande andel (91-97%) av hittills oidentifierade PFAS i slam från båda försöken
Obduktion och provbankning av utter – och förslag till framtida studier
Uttern tillhör lagparagrafen Statens vilt, och skall skickas till Naturhistoriska riksmuseet (NRM) om den påträffas död. Under fyra månader 2018 obducerades och provtogs 213 uttrar insamlade under 2010-2018, med medel från NV och resultat från dessa redovisas här. Trafik var den vanligaste dödsorsaken bland de insända uttrarna (84%). Sex procent hade drunknat i redskap (kräftburar,mjärde, fisknät) och 10% dog av ”övriga dödsorsaker”. I den senare kategorien ingår bl.a. en uttersom dött i en bäverfälla (Södermanlands län) och en som var olagligt skjuten (Jönköpings län). Frekvensen honor med tecken på reproduktion var 64%, dvs något lägre än tidigare rapporterat (drygt 80% år 2010). Antalet uttrar som skickats in till museet på senare år har minskat något, år 2017 fick vi in 206 uttrar, 2018 – 157 st och år 2019 - 172 st. Anledningen till det minskade antalet inskickade uttrar är okänt, men kan vara relaterat till en sämre reproduktion, något som är viktigt att följa upp i framtiden. Frekvens cystor på sädesledare (64%) verkar ha minskat över tid (frekvensen hos 235 hanar insamlade mellan 1999-2012 var 72%). Dock är den fortfarande mycket högre än vad som observerats i Storbritannien och Danmark (11%). Antalet uttrar som skickas in till riksmuseet har ökat och numera inkommer utter från i stort sett hela landet. Därmed är uttern nu en utmärkt miljöindikator, och prover från utter har använts i ett stort antal studier om miljögifter. Med ett ökat antal inskickade uttrar till museet har arbetsbelastningen ökat markant. Uttern är en naturlig inhemsk representant för den akvatiska miljön och en indikator för miljögiftsbelastningen i dess närmiljö. Medelålder för uttern är ca 4-5 år och en för uttern negativ förändring i miljön kan snabbt märkas på populationsnivå. Miljögifter i utter visar med andra ord hur det såg ut i miljön då uttern dog. Det finns prover av ca 2000 uttrar i MPB från 1968 till idag, vilket ger unika möjligheter till långatidsstudier av nya miljögifter. Här föreslås ett övervakningsprojekt för utter för att säkerställa provtagning av utter till miljöprovbanken, övervaka hälsostatus och miljögiftsbelastning inklusive fortsatt övervakning av hälsotecken och reproduktion. Tidigare har mink föreslagits som miljöindikator för den akvatiska miljön. Här är uttern en bättre representant på grund av (utan rangordning): 1. Vi har långa tidsserier av utterprover, från 1968-idag. 2. Uttern är större än minken och man kan genomföra flera analyser/individ än på en mink. 3.Uttern är inhemsk art som ökar i antal, minken är en invasiv art som minskar i antal. 4. Vi har rutin och ekonomi för insamling av utter, och får in utter från i stort sett hela landet. 5. Vi har mycket stor kunskap om uttern och dess förekomst i landet. 6. Minken är en invasiv art i Sverige. Det går inte att utesluta att mink som samlas in i det vilda inte direkt härstammar från en minkfarm och är därmed inte representant för miljön den är insamlad från utan snarare från minkfarmen. I och med detta är minken inte lika lämplig som miljöindikator för den akvatiska miljön. Men det finns några fördelar med mink: Det är ett jaktbart vilt och därmed finns det möjligheter att få livsvarma prover förspeciella studier, och man har större möjlighet att välja lite mer exakta områden av intresse (om det finns mink där). Med ett löpande utterprojekt kan man därför tänka sig att ta in mink för separatastudier och jämförelser. Och då förslagsvis områden där det är långt till närmaste minkfarm. En annan fördel med mink är att det har gjorts ett antal laboratorieförsök så man har ett hum om vilka halter av PCB som ger reproduktionsskador. I ett övervakningsprogram för utter föreslås att max 200 uttrar obduceras och provtas årligen, jämte enstaka minkar och andra mårddjur. Uttrar som saknar lokaluppgift eller fynddatum, är ruttna, förkrossade i trafiken provtas ej men kommer att ingå i statistiken. Ett urval av uttrar bör analyseras löpande för miljögifter. Resultat från övervakningsprogrammet för utter ska registreras till datavärd. Med ett övervakningsprojekt som bas kan analyser av miljögifter läggas till vid behov. Eftersom de flesta miljögifter anrikas i näringsväven finns bra förutsättningar för att identifiera miljögifter i entoppredator som utter även då halterna i fisken är för låg för att detekteras.
Samband mellan partikelhalten i Visby och akuta kontakter för astma och sjukdomar i andningsorganen
Denna rapport presenterar en studie för Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning om partikelhalter i Visby och korttidseffekter på antalet akutbesök för astma och övriga sjukdomar i andningsorganen under perioden 2013-2019. Höga halter har framförallt uppmätts under januari-april, med högst värden under mars. Årstidsmönstret bedöms främst bero på att kalksten från lokal gatubeläggning och halkbekämpning genom nötning, särskiltvid dubbdäcksanvändning, bildar ett damm som vid torr väderlek når höga halter. Inom den hälsorelaterade miljöövervakningen har konstaterats att PM10 i storstäderna ger akuta effekter som syns exempelvis i form av fler akutbesök för astma, och vägdamm är en orsak. Det speciella partikelproblemet i Visby har föranlett en liknande undersökning av eventuella samband. Trots att halterna av PM10 i Visby är högre under januari-april så konstateras betydligt tydligare samband under maj-december. Då ses bland annat effekter av partikelhalten på dagligt antal akuta besök för astma på cirka 4-5% per 10 µg/m3 ökning av PM10 som medelvärde över de två senaste dygnen, vilket stämmer väl med resultat som nyligen presenterats för de tre största svenska städerna. För alla diagnoser gällandede nedre luftvägarna är riskökningen också statistiskt signifikant totalt för alla åldrar liksom för barn. Det enda statistiskt säkerställda sambandet med PM10-halten under januari-april, ”vägdammsperioden”, gäller besöken för de övre luftvägarna bland vuxna. Dessa ökar med cirka 1% per 10 µg/m3. I övrigt visaranalyserna för den perioden oftast på svaga och osäkra tendenser i båda riktningarna, vilket talar för attdessa partiklar med högt innehåll av kalksten kan utgöra ett mindre problem ur hälsosynpunkt än befarat utifrån de höga halterna
Försurning och övergödning i Kronobergs län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2018/19
Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi har bedrivits inom Krondroppsnätet i Kronobergs län sedan 1996. Under det hydrologiska året 2018/19 gjordes mätningar på fyra platser i länet, vid granytorna i Fälleshult, Angelstad och Tagel, samt vid tallskogen i Attsjö i östra delen av länet. Mycket kväve i markerna ger höga markvattenhalter vid störningar Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har beräknats till mellan 8 och 14 kg per hektar för det hydrologiska året 2018/19, med högst nedfall i länets västra delar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Det länsvisa totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har minskat med 27 % under perioden 2001–2018. Vid Tagel, den enda mätplats i länet där mätningar på öppet fält görs, har kvävenedfallet med nederbörden på öppet fält minskat med 48 % (1996/97–2018/19). Samtidigt har nederbörden minskat i samma storleks-ordning, vilket kan vara en av förklaringarna till det minskade kvävenedfallet. Halterna av nitrat i markvatten har under de senaste åren varit mycket låga i ostörd växande skog i länet. Stormskador kan dock leda till tillfälliga perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet och risk för utlakning till grund- och ytvatten. Att skogen mår bra och fortsätter ta upp kväve är viktigt, inte bara för miljökvalitetsmålen Levande skogar, Begränsad klimatpåverkan och Ingen övergödning, utan även för Bara naturlig försurning. Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning Försurning utgör fortsatt ett stort miljöproblem i Kronobergs län. Svavelnedfallet till skog i länet har dock minskat kraftigt under de senaste drygt två decennierna, med mellan 78 och 93 %. Numera ligger svavel-nedfallet på omkring 1 kg per hektar jämfört med 5 till 8 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Trots detta går återhämtningen från försurning i markvattnet i länets skogar långsamt, med stora variationer mellan de olika mätplatserna. Ett historiskt högt försurande nedfall under många år återspeglas i bestående surt markvatten, med pH runt eller under 5 och utan buffringskapacitet. Den återupptagna mätserien vid Fälleshult i länets västra del upp-visar dock mindre sura förhållanden jämfört med de tre övriga mätplatserna i länet. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste det ha ett värde på den syraneutrali-serande förmågan (ANC) som är klart högre än noll. Vid länets ytor ligger ANC i markvattnet kring eller under noll, och särskilt Angelstad uppvisar kraftigt negativa värden. Vid Angelstad förekommer också för-höjda halter av toxiskt oorganiskt aluminium. En analys av trenderna på samtliga mätplatser i södra Sverige visar att det finns många ytor utan signifikant återhämtning från försurning, och i de fall där återhämtning kan påvisas är den långsam. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp, och att skogsbrukets för-surningspåverkan hålls på en låg nivå
Växt- och djurplankton i 11 sjöar – Undersökning i Stockholms län 2019
Det undersöktes totalt 11 sjöar i Stockholms län i juli 2019. Totalbiomassornaav växtplankton var förhöjda i 9 av sjöarna. Av de 11 undersökta sjöarnafick en sjö hög sammanvägd status, en sjö god status, fyra sjöar måttligstatus, tre sjöar otillfredsställande status och två sjöar dålig status. I expertbedömningen sänktes näringsstatusen från hög till god för en av sjöarna och för en sjö höjdes statusen från måttlig till god. Bland annat har tidigare undersökningars resultat och kunskap om hur de olika delparametrarna fungerar använts för att göra en bra expertbedömning.Resultaten från den sammanvägda bedömningen av näringsstatus överensstämmer inte helt med näringsämneshalter. Sjöar med högre halt totalfosfor och totalkväve hade i några sjöar högre status än sjöar med lägre halter. Sjöar som hade totalfosforhalter upp till 40μg per liter hade mycket varierad statusklassningen, mellan hög och otillfredsställande. Sjöar som hade en totalfosforhalt mellan 40 och 80μg per liter statusklassades som otillfredsställande eller dålig.Gonyostomum semen påträffades ej i någon av sjöarna 2019. Djurplanktonresultaten visade på mycket näringsrika förhållanden i en av de fyra sjöarna, Orlången. Även Norrviken och Garnsviken visade tydliga tecken på näringspåverkan. Turingen bedömdes som mindre näringspåverkad än de andra sjöarna, precis som tidigare år. Artsammansättningen tyder på att predationstrycket är betydande i sjöarna. I Garnsviken indikerade djurplanktonsamhället mer näringspåverkan än vad växtplanktonsamhället gjorde. Förekomsten av måttligt stora betare kan ha hållit nere växtplanktonbiomassan i Garnsviken
Utvärdering av länsstyrelsernas gemensamma delprogram för provbankning och analys av miljögifter i fisk under perioden 2013–2019
Haltmätningar av olika miljögifter i fisk har ibland använts som underlag för att utfärda kostrekommendationer. Upprepade haltmätningar från samma lokaler kan även användas till att utvärdera hur miljögiftsbelastningen förändras över tiden. Efter införlivandet av EU:s ramvattendirektiv i svensk lagstiftning har dessa haltmätningar fått ytterligare en uttalad funktion – att ge underlag till bedömning av olika vattens status och åtgärdsbehov gällande de kemiska ämnen som har givna gränsvärden för biota. Åldern och storleken hos insamlad fisk har varierat kraftigt inom det gemensamma delprogrammet. Fisk bäst lämpad för löpande miljögiftsanalyser tillhör inte samma ålders- och storlekskategori som den till human konsumtionvanligen använda. Detta innebär i praktiken att båda dessa syften med övervakningen är svårförenliga med användning av en gemensam, enhetlig metodik. Fisk har hittills insamlats från alltför få tillfällen för att möjliggöra statistiskt säkra trendanalyser. Provbankad fisk har hanterats enligt protokoll utfärdade av Naturhistoriska riksmuseet, vilket möjliggör framtida studier av miljögiftshalteri dessa prover. En del redan upparbetade och analyserade individer föll utanför det rekommenderade storleksintervallet enligt museets protokoll för insamling, preparation och provbankning av fisk. Resultaten från fisk i de undersökta vattenförekomsterna går delvis att använda för bedömning av kemisk ytvattenstatus för de ämnen som har gränsvärden för biota. Även i detta fall är det viktigt att protokollet följs, vilket inte alltid har gjorts inom delprogrammet. Här är det främst abborre som har undersökts, vilket är positivt med tanke på det stora referensmaterialet som finns för just den arten. I regel har åldern hos insamlad abborre varit mellan tre till sex år, men från Indalsälven var den insamlade fisken av jämförelsevis hög ålder; i intervallet 7 till 15 år. För bästa möjliga utvärdering av mätvärdena är det viktigast att känna till åldern och hälsotillståndet (konditionsfaktorn) hos denfisk som analyserats. För ämnesgrupper som inte har gränsvärden för biotaenligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) undersöktes om halterna var mätbara i fiskmuskel och lever. Med undantag för kvicksilver låg metallhalterna i muskel från samtliga lokaler under rapporteringsgränsen. Metallhalterna i lever låg mestadels över rapporteringsgränsen.Troligen behövs särskilda rutiner för varje delsyfte. Beroende på syftet skiljerbland annat valet av den kroppsvävnad hos fisk som ska upparbetas och analyseras. För både kostrekommendations- och statusklassningssyften krävs helst analyser av halter i muskel, så att halterna direkt kan jämföras med av HVMFS 2019:25 givna gränsvärden för ämnen i fiskmuskel. Beroende på de kemiska ämnenas olika fördelningspreferenser är muskel inte alltid den bästa vävnaden att analysera. För vattenförvaltningens syfte kan det ibland vara lämpligt att välja annan vävnad än muskel och istället tillämpa de omvandlingsfaktorer som är framtagna för jämförelse mellan halter av ett ämne i olika vävnader. Omvandlingsberäkningarna kan däremot ha en negativ effekt på resultatets tillförlitlighet, eftersom den bakomliggande variationen i sambanden mellan halter i olika vävnader tillför en ökad statistisk mätosäkerhet att ta hänsyn till. Inom delprogrammet har vi även undersökt hur skillnader i analysresultatmellan olika laboratorier avseende ett urval av ämnen från ett och samma provkan försvåra tolkning av statusklassificering inom vattenförvaltningen. Dettaresulterar i en rekommendation om att använda medelfetthalter vid fetthaltnormalisering och att begära uppgifter från analyslaboratorierna om den använda metodiken för samtliga bearbetningar. Behovet av ett fortsatt länsstyrelsegemensamt delprogram är därför stort, framförallt med fokus på enhetlig hantering av paketering, märkning och storleksurval av fisk som skickas in för provbankning. Att kunna göra gemensamma upphandlingar mellan olika parter är en kostnadseffektiv och resurseffektiv satsning även framöver. En annan viktig samordningsfråga som kan hanteras inom delprogrammet är tolkning och implementering av analysdata för uppföljning av vattnets kemiska och ekologiska status
Minska skillnader mellan Reference approach och Sectoral approach : Uppdatering av ”Non Energy Use” samt flöden av stenkol och injektionskol
I Sveriges rapportering till UNFCCC är differenserna mellan reference approach (RA) och sectoral approach (SA) stora, framför allt för bränslegrupperna flytande petroleumbaserade bränslen respektive fasta kolbaserade bränslen. Sedan 2014 har Sverige arbetat med att minska dessa skillnader i olika utvecklingsprojekt. Utvecklingsprojekten har haft fokus på olika bränslegrupper de olika åren. Generellt sett har de petroleumbaserade och de fasta kolbaserade bränslena skapat dessa stora skillnader. Mellan 2014 och 2016 har petroleumbaserade samt fasta kolbaserade bränslen för förbränning undersökts. Mellan 2017 och 2018 har förbrukningen av bränslen för icke energiändamål varit fokus eftersom den påverkar den skattade energiförbrukningen i RA och därmed hela jämförelsen mellan RA och SA. Osäkerheter kring förbrukningen av icke-energiändamål har identifierats i tidigare projekt för framförallt petroleumbaserade och fasta kolbaserade bränslen. Syftet med detta projekt var att förbättra tidsserier över förbrukningen för icke-energiändamål i RA och motsvarande mängder i växthusgasinventeringens (GHG-inventeringens) sektor för industriprocesser (IPPU). I detta projekt ligger fokus på den fasta kolbaserade förbrukningen för icke-energiändamål. Dessutom har SSAB:s inrapporterade kolflöden jämförts mellan energibalanser och miljörapporter. Ytterligare ett syfte med projektet var att genomföra den årliga jämförelsen mellan internationell rapportering av RA till UNFCCC respektive till Eurostat. Resultaten visar att SSAB har, under 2018, till skillnad från tidigare år, rapporterat in samstämmiga uppgifter av förbrukad mängd kol till både energibalanserna och i miljörapporterna. Det medför förbättrat underlag till icke-energiändamål vilket i sin tur ger god effekt på minskade skillnader mellan RA och SA. Framförallt blir skillnaderna mellan TJ och CO2-utsläpp numer jämförbara för de kolbaserade bränslena, vilket tyder på att förbrukningen är jämförbar med utsläppen. Jämförelsen av RA till UNFCCC respektive till Eurostat visar dock på stora skillnader i framförallt petroleumbaserade bränslen. Orsaken är i de flesta fall att rapporteringarna baseras på olika underlagskällor till rapporteringarna. Det har framkommit att det rapporterats olika summor för import och export i månadsbränslestatistiken för produkter jämfört med olika produkter fördelade på länder. I energibalanserna baseras på totaluppgiften, dvs för alla produkter, medan det till Eurostat rapporterats in fördelat på länder. Energimyndigheten har under året harmoniserat inrapporterad import/export för petroleumbaserade bränslen till Eurostat. De förbättrade underlagsdata för icke-energiändamål från detta projekt leder till minskade skillnader mellan RA och SA i Sveriges rapportering till UNFCCC. Det finns förbättringspotential för att minska skillnaderna ytterligare genom att t.ex. se över mer exakt vad icke-energiändamål för fasta kolbaserade bränslen består av samt se över s.k. ”energiförluster”. Dessutom råder det stora skillnader i hur Sverige rapporterar till bränslestatistik Eurostat och vilken bränslestatistik som används till energibalanserna. Dessa skillnader behöver klargöras tydligare för att möjliggöra en mer harmoniserad rapportering till UNFCCC och Eurostat.There are large differences between the Reference Approach (RA) and Sectoral Approach (SA) in the Swedish reporting to the UNFCCC. The differences occur mostly for the fuel groups of Liquid and Solid Fuels. Since 2014, Sweden has been working in several developing studies with the aim to reduce these differences. The investigations were focused on different fuel groups in each developing project, issues being largest for Liquid and Solid Fuel groups. Between 2014 and 2016, the use of fuels were investigated. Since 2017, the focus has been more on non-energy use as it affects the apparent consumption estimated in reference approach for the comparison between reference and sectoral approach. Uncertainties in the non-energy use has been identified during the previous projects for Liquid and Solid Fuels.The aim of this project has been to update the time series of the non-energy use to reference approach and to the IPPU sector in sectoral approach. The focus of this project has been on the non-energy use of Fossil fuels. The reporting of coal from the largest iron and steel company in Sweden to the energy balances and to the Environmental reports has been compared. Finally, a comparison of the international reporting to UNFCCC and Eurostat was made.The results show that Sweden’s largest iron and steel company has reported comparable coal data 2018 to the energy balances and in their own Environmental reports.During the project, new time series of NEU data for the IPPU sector was produced. The improved data sets resulted in reduced differences between reference and sectoral approach. Especially, the comparison of the difference between energy consumption in TJ and the CO2 emissions are now more comparable.The comparison between the international reporting to UNFCCC and Eurostat shows large differences for Liquid fuels. The reasons are mostly due to the use of different data sources. During the project, it was revealed that the import and export used to Eurostat differs from the one used in the energy balances, which causes large differences. The Swedish Energy Agency has during the year harmonized these values to Eurostat with the values reported in its energy balances.The revised non-energy use data leads to reduced differences between reference and sectoral approach. There are still some uncertainties regarding the mix of non-energy use of Solid Fuels and the losses. In addition, the large inconsistencies in the international reporting to Eurostat and in the energy balances need to be clarified and if possible harmonized.</p
Korrigering av mellanårsvariationer i arealvärden inom Markinventeringen och Riksskogstaxeringen
De skattade årsarealvärdena på olika markanvändningskategorier som används för beräkningar av utsläpp och upptag för Sveriges klimatrapportering av LULUCF-sektorn har en påtaglig mellanårsvariation som ofta också uppvisar en cyklisk variation. Denna cykliska variation beror främst på den femåriga respektive tioåriga inventeringscykeln som genomförs inom Riksskogstaxeringen (RT) respektive Markinventeringen (MI). De markanvändningskategorier, där arealskattningen grundas på förhållandevis litet antal provytor, har en större mellanårsvariation. I denna rapport studeras arealvärden skattade på torvmarksvariabler inom RT och MI. Huvudsakligen har arealskattningen för variabeln jordmån=Histosol undersökts, eftersom denna arealskattning utgör ett underlag för beräkning av arealen dränerade Histosoler, som i sin tur används för beräkning av växthusgasemissioner från denna markanvändningskategori. För jordmånen Histosol har mellanårsvariationen i skattad areal, under perioden 2003-2017, varit flera 100 000-tals hektar, vilket inte är rimligt. Olika metoder har använts i denna rapport för att utjämna denna mellanårsvariation, inklusive den cykliska variationen. Dessa metoder inkluderar olika glidande medelvärden, s.k. spline-funktioner, samt procedurerna EXPAND och TRANSREG i statistikprogrammet SAS. För den, i denna rapport mest studerade tidsserien (skattade årsarealer för jordmånen Histosol under perioden 2003-2017), erhölls den mest utjämnade tidsserien genom att använda metoden med enkelt glidande medelvärde, där varje års justerade värden erhålls genom att beräkna medelvärdet av innevarande års värde inklusive föregående 9 års värden. Med längre tidsserier kan mer sofistikerade metoder användas.The estimated annual areas for different land use categories, used for calculating emissions and uptake for Sweden's climate reporting of the LULUCF sector, have a significant interannual variation that often also exhibit a cyclical variation. This cyclical variation is mainly the result of the five- to ten-year inventory cycles that are conducted within the Swedish National Forest Inventory (RT) and the Swedish Forest Soil Inventory (MI), respectively. The land-use categories where the area estimate is based on a relatively small number of test plots have a larger interannual variation. In this report, we have studied area values estimated on peatland variables based on data from RT and MI. The area estimates for the variable soil type = Histosol has mainly been examined, as this estimate forms a basis for the calculation of the area of drained Histosols, which in turn is used for the calculation of greenhouse gas emissions from this land-use category. During the period 2003-2017, the interannual variation in the estimated area for the soil type Histosol has been several 100,000s of hectares, which is not reasonable. Various methods have been used in this report to level the variation between years, including the cyclical variation. These methods include different moving averages, spline functions as well as the EXPAND and TRANSREG procedures in the SAS statistical program. In this report we focused on estimated annual areas spanning a 15-year period (2003-2017) for the soil type Histosol. The most equalized time series for this variable was obtained by using the simple moving average method, where each year's adjusted values are obtained by calculating the average of the current year's value, including previous nine-year values. By using longer time series, more sophisticated methods can be utilized
Emission factors for shipping in scenarios
This report presents emission factors for domestic and international shipping in scenarios up to 2050 for methane, nitrous oxide, sulphur dioxide, nitrogen oxides, volatile organic compounds, particulate matter and black carbon. The scenarios account for the decided regulations on fuels’ sulphur content and on emissions of nitrogen oxides as well as the anticipated use of abatement technologies such as scrubbers and selective catalytic reduction. Further, an update of some emission factors for 2019 is included, with focus on nitrogen oxides and black carbon, as well as recently introduced fuel types. Finally, the potential to review historical data and the improvement potential for existing emission factors are discussed.Denna rapport innehåller emissionsfaktorer för nationell och internationell sjöfart i scenarier fram till 2050 för metan, dikväveoxid, svaveldioxid, kväveoxider, volatila organiska föreningar, partiklar och sot. Scenarierna tar hänsyn till beslutat regelverk för sjöfarten avseende svavelhalt i bränsle och emissioner av kväveoxider samt förväntad användning av reningsteknik som skrubbrar och selektiv katalytisk reduktion. Vidare presenteras uppdateringar av emissionsfaktorer för 2019 med fokus på kväveoxider och sot. Uppdateringen omfattar litteraturstudie och analys av främst nya data för partiklar och sot samt nya bränslekvaliteter som introducerats under senare år. Slutligen diskuteras förbättringspotentialen avseende historiska data samt nuvarande emissionsfaktorer
Nationell förvaltningsplan för vildsvin : Gäller 2020-2025
Den här förvaltningsplanen är i första hand en vägledning för att berörda aktörer i samverkan ska kunna ta fram regionala förvaltningsplaner och utarbeta lokala förvaltningsstrategier och målsättningar. Vildsvin behöver förvaltas på ett hållbart sätt, där ekologiska, ekonomiska, kulturella och sociala aspekter vägs in i förvaltningen. Den här planen innehåller nationella mål, förvaltningsmetoder, förslag på åtgärder för att nå målen, ett avsnitt med fakta om vildsvin och en sammanställning av den lagstiftning som styr förvaltningen. Avsikten med dessa avsnitt är att skapa förståelse för de åtgärder som finns tillgängliga för förvaltningen. Vissa av åtgärdsförslagen kan kräva dispens eller tillstånd från annan lagstiftning, vilket man som enskild alltid behöver informera sig om