Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Inventering efter utter i Jämtlands län 2019 och 2020.
No full textI syfte att kunna upptäcka eventuella förändringar i utbredningen och att få kunskap omaktuell förekomst genomfördes den första mer systematiska inventeringen i länet underhösten 2013. Under hösten 2019 upprepades denna inventering. Inventeringengenomfördes på barmark och inriktades på att finna markeringar från utter i anslutning tillbroar. Inventeringen 2019 gick ut på att återbesöka de närmare 190 lokaler som ingick iinventeringen för sex år sedan.Under hösten 2020 genomfördes en mindre inventering i Gimåns avrinningsområde.Inventeringen är en del av projektet Rivers of LIFE, ett EU-projekt som syftar till att återställaoch förbättra vattenmiljöer, och då även utterns livsmiljöer. Resultatet finns som en bilagatill denna rapport
Statusklassning av näringsämnen i vattendrag runt Storsjöbygden : Problem och utvecklingsbehov för bedömningar av övergödning ochtolkning av miljöstatus i näringsfattiga vattnen i Jämtlands län.
No full textPåverkan och status av näringsämnen på sjöar och vattendrag i Jämtlands län är i dagslägetförhållandevis okänd. Den provtagning av kiselalger som skett i länet har visat på god ellerhög status gällande näringsämnen, medan vattenkemiprovtagning har visat på höga halterav totalfosfor i länets oligotrofa vattendrag. Rapporten syftar till att lyfta problematiken omhur vi kan komma fram till en säker statusklassning i dessa näringsfattiga vatten. Genom att övervaka vattendrag i området runt Storsjöbygden, med olika påverkanstryck iform av jordbruksmark, gjordes statusklassning för dessa vattendrag både utifrån biologiskakvalitetsfaktorn för kiselalger samt näringsämnen utifrån kemiska analyser. Dessa gav dockolika resultat, vilket gör det svårt att bedöma vilken status vattendragen har och omvattendragen är påverkade av övergödning eller inte. Det gör det även svårt att bedömaåtgärdsbehovet utifrån vattenförvaltning eller avgöra vid tillståndsprövningar hurvattendragen skulle påverkas av ytterligare belastning av näringsämnen. De olika metoderna som finns för att beräkna referensvärden för klassningen avnäringsämnen genom kemiska analys ger olika resultat. Modellen som används har tidigarevisat sig kunna ge en överskattning av referensvärdet vid låga fosforhalter och att dettidigare påpekats att det finns ett behov för en bättre bedömning för ultraoligotrofa vatten.Miljöövervakningen har visat halter runt 5 µg/l totalfosfor i många ytvatten i länet, varfördet även har använts som referensvärde i vattenförvaltningens senaste klassning. Resultaten av projektets provtagningar visar också på att det i samband med snösmältningunder våren ofta uppmäts höga halter av fosfor. I de vattendrag med större andeljordbruksmark i tillrinningsområden syns en relativ större ökning av fosforhalterna isamband med snösmältning. I en av bäckarna har halter upp till 500 µg/l totalfosforuppmätts under vårflödet. De höga halterna under korta perioder kommer dock att öka årsmedelvärdet för fosforhalten. När provtagning sker, och vilka data som inkluderas iklassningen kommer därför att ha en stor påverkan på vilken status vattnet klassas med.
Häckande fåglar i Värmlands län : Trender för arter samt miljöindikatorer baserade på standardrutter och nattrutter
No full textSystemet med systematiskt utlagda standardrutter utgör ryggraden i den generella nationella och regionala miljöövervakningen av fåglar. I Värmlands län återfinns 34 av landets 716 standardrutter (knappt 5 %). I denna rapport redovisas utvecklingen för länets generella fågelfauna under perioden 1998–2019, även om vi också redovisar trender för perioderna 2002–2019 och 2010–2019. Den förstnämnda perioden är den längsta möjliga som vi kan beräkna trender för. Trenderna från 2002 och framåt täcker den period när vi har bättre årlig regional täckning generellt i landet. Den avslutande perioden täcker de senaste tio åren och används för att visa hur det går just nu, eller snarare hur det har gått i det allra senaste. Under 2010-talet har täckningen av länets standardrutter varit mycket god och motsvarande 62–100 % (medel 81 %) av de regionala rutterna har inventerats årligen. Detta är en lämplig fortsatt ambitionsnivå för att kunna ha en god övervakning av länets allmänna fåglar. Den goda täckningen av länet är helt beroende av att Länsstyrelsen och Naturvårdsverket finansierar fältinsatserna. Ungefär hälften av den årliga inventeringsinsatsen i länet bekostas av Länsstyrelsen och den andra hälften direkt av centrala anslag från Naturvårdsverket. Med startår 1998 är det 79 arter som setts näst intill årligen (minst 20 av 22 år) på länets standardrutter. Av dessa ökade 19 arter (24 %) och minskade 15 arter (19 %) säkert i antal. 25 arter (32 %) uppvisade stabila bestånd och för 20 arter (25 %) var utvecklingen osäker. Sett enbart till trendernas riktning, oavsett statistisk säkerhet, var det en övervikt (61 %) för arter med positiv trendriktning. Från 2002 är det 87 arter som bokförts på Värmlands standardrutter under nästan alla år (minst 16 av 18 år). Från detta startår var det övergripande mönstret mera negativt; bara sex arter (7 %) ökade medan 15 (17 %) minskade säkert i antal. 25 arter (29 %) hade stabila bestånd och för 41 arter (47 %) var utvecklingen osäker. Om vi enbart ser till trendriktningarna, oavsett statistisk säkerhet, var det under denna period en övervikt (62 %) för negativa trendriktningar, vilket förstärker bilden av ett mer negativt mönster från 2002–2019 än 1998–2019. De senaste tio åren (2010–2019) har 105 arter setts nära nog årligen (minst åtta av tio år) på standardrutterna i Värmlands län. Under denna korta period har pendeln svängt tillbaka åt det positiva hållet igen. I korttidsperspektivet är det 19 arter (18 %) som uppvisar säkra ökningar och blott två arter (2 %) med säkra minskningar. Sex arter (6 %) har haft stabila bestånd de senaste tio åren och för 78 arter (74 %) är beståndsutvecklingen osäker under denna period. Här måste en komma ihåg att den korta tidsperioden gör det svårare att få fram statistiskt säkra resultat. Därmed är det ofrånkomligt att andelen osäkra resultat är hög. Återigen var det nu en övervikt (64 %) av positiva trendriktningar om vi bortser från statistisk säkerhet och enbart tittar på själva riktningarna. Sedan 2011 har 17 olika nattrutter inventerats i Värmlands län, men det är enbart de fyra senaste åren, 2016–2019, som ett högre antal nattrutter har inventerats årligen. Detta tack vare Länsstyrelsens engagemang med att hitta lokala inventerare till länets nattrutter. Under dessa år har 12–16 rutter (medel 14) inventerats per år. Det är därför för denna väldigt korta period som vi redovisar lite mer detaljerade nattruttsresultat. Baserat på nattruttsdata presenterar vi utvecklingen för 33 utvalda fågel- och elva däggdjursarter som noterats på rutterna under minst två av de senaste fyra åren. Här ingår exempelvis sju olika ugglearter. Inga djupare slutsatser ska såklart dras från en så kort period som enbart fyra år, men vi kan konstatera att fyra ugglearter har bokförts årligen i länet. Dessa är katt-, slag-, horn- och pärluggla. För kattuggla är Värmlands län ett av de som hittills uppvisat de högsta noterade antalen per rutt. Vi kan också konstatera 2017 av allt att döma var ett gott gnagarår med goda registrerade uggleantal. En annan intressant nattaktiv fågelart är nattskärran, och precis som i landet i stort förefaller det gå bra för den arten i Värmland just nu. Flertalet bokförda däggdjursarter uppvisar positiva mönster på länets nattrutter under de senaste fyra åren. Indikatorer, gemensamma trender för grupper av fåglar, visar generellt sett på få statistiskt säkra förändringar i Värmlands län under perioden 2002–2019. I skogen finns tecken på en positiv utveckling, mest så under de allra senaste tio åren, men utan statistisk säkerhet. Mest positiv är till synes utvecklingen för fågelarter knutna till äldre skog. Även om statistiskt säkra resultat saknas så antyder mönstren i Värmlands län en betydligt mer positiv regional utveckling än den som finns för landet som helhet. Indikatorerna för odlingslandskapet visar på säkra minskningar över hela perioden 2002–2019, precis som i landet i stort. De senaste tio åren finns inga säkra förändringar, men dock små tecken på en regional uppgång. Dessa tecken är klart starkare i Värmlands län än i Sverige totalt sett. När det gäller våtmarker uppvisar de regionala indikatorerna tydligt positiva mönster som dock inte är statistiskt säkerställda. Tydligast positiva är trenderna under de senaste tio åren. Utvecklingen i Värmlands län är till synes mer positiv än den i hela Sverige. För sjöar och vattendrag har läget varit stabilt sett över hela perioden 2002–2019. Ett svagt positivt mönster finns för de senaste tio åren. I hela Sverige finns en säker ökning i korttidsperspektivet. De två indikatorerna som kopplar till biologisk mångfald i stort ger delvis lite olika utfall för Värmlands län, även om skillnaderna egentligen inte är så stora. En ena visar på en säker minskning över hela perioden 2002–2019, vilken den andra inte gör. Bakom detta finns för båda ett negativt mönster för hela perioden och ett lite positivt sådant för de senaste tio åren. På en generell nivå stämmer detta med hur det ser upp på nationell nivå. Där finns en statistiskt säker minskning för hela perioden men en lika säker ökning de senaste tio åren. Indikatorn som kopplar till effekterna av klimatförändring visar att det värmländska fågelsamhället har blivit ”varmare” under de senaste 18 åren. Detta innebär arter med varmare utbredningsområden relativt sett har haft en mer positiv utveckling än arter med kallare utbredningsområden. Med andra ord kan vi redan nu se att den värmländska fågelfaunan förändrats i takt med ett allt varmare klimat
Gemensamt delprogram för fladdermöss
No full textFladdermöss är en artgrupp som rör sig över stora delar av landskapet och är beroende av födokällor av olika slag spridda över stora områden (tiotals kvadratkilometer). Fladdermöss är därför en lämplig artgrupp att följa upp för att fånga upp förändringar i livsmiljöer på landskapsnivå. De ger dessutom information för de delar av ekosystem som huvudsakligen är aktiva nattetid, vilket ofta missas i annan miljöövervakning och uppföljning. I Sverige är 19 arter fladdermöss påträffade. Artantalet avtar ju längre norrut man kommer i takt med att klimatet blir kallare. I Norrbotten är fyra arter påträffade (Artportalen) medan samtliga 19 är påträffade i Skåne. Fladdermöss förekommer dock i hela landet, men endast sporadiskt uppe på kalfjället. Nordfladdermus är den art som förekommer längst norrut och till och med ibland kan söka föda i kanten av kalfjället. Av Sveriges 19 fladdermusarter var nio rödlistade enligt 2015 års rödlista och 12 arter är rödlistade enligt 2020 års rödlista. Fyra arter är dessutom upptagna i Art- och habitatdirektivets bilaga 2 (barbastell, dammfladdermus, större musöra och bechsteins fladdermus) och samtliga fladdermusarter är upptagna i bilaga 4 (tabell 1). Åtta av de nio arter som var rödlistade år 2015 har i 2020 års rödlista bedömts ha en mindre risk att dö ut. Det är bara en art (grålångöra) som har samma bedömning år 2015 som år 2020 (akut hotad). Två av våra vanligaste arter av fladdermöss, brunlångöra och nordfladdermus, är nya på rödlistan och bedöms som nära hotade. Större musöra är en art som inte har bedömts i tidigare röd-listningar eftersom dess förekomst i landet har varit oviss. Senare års inventeringar har visat att arten förekommer i Sverige och arten bedöms som starkt hotad på rödlistan år 2020. Jämfört med år 2015 är kunskapsunderlaget bättre, men förändringarna i rödlistningen beror även på faktiska förändringar
Utveckling av scenarier för massa- och pappersindustrins processutsläpp : Fokus på luftföroreningar
No full textI denna rapport presenteras ett nytt underlag för utsläppsscenarier för NOx, SO2, partiklar och NMVOC från svenska massa- och pappersindustrin. Underlaget är framtaget med en förbättrad metod som bygger på en detaljerad analys av processutsläppen. Analysen avser endast sulfatbruk. Följande förbättringar kommer att göras i scenarioarbetet 2020 jämfört med metoden som användes för utsläppsscenarierna som rapporterades 2019: För NOx, SO2 och partiklar – gå från nationella till pannspecifika emissionsfaktorer, vilka antas ligga under de övre BAT-nivåerna; För NMVOC – istället för att uppskatta andel anläggningar med system för insamling av svaggaser och applicera en av två olika emissionsfaktorer med hänsyn till denna andel, använda bedömningar om vilken emissionsfaktor borde appliceras på anläggningsnivån; Istället för att anta att framtida produktion av sulfatmassa följer utvecklingstakt för förbrukning av trädbränsle i CRF 1A2d, anta samma utveckling som för användning av avlutar. Den förbättrade metoden skulle resultera i förändrade utsläpp av NOx, svavel som SO2 och partiklar med +11%, -6% respektive -18% mellan 2019 och 2035. De ökade utsläppen av NOx skulle ske som en följd av förväntad ökning av produktionsvolymer med 11%. Förändrade emissionsfaktorer i linje med övre BAT-nivåer skulle ha störst effekt på utsläpp av TSP och andra partikelfraktioner. Utsläpp av NMVOC förväntas öka med bara +1%, tack vare effekten av kommande installationer av nya svaggasinsamlingssystem som är en effektiv åtgärd för att reducera diffusa NMVOC-utsläpp. Resultaten för huvudscenariot kommer att implementeras i kommande scenarioarbete år 2020, som rapporteras 2021. Förutom utsläppsscenarier presenteras även utsläppsminskningspotentialer, d.v.s. högsta möjliga utsläppsminskningar om samtliga anläggningar idag installerar den mest effektiva reningsutrustningen utan att minska produktionen. Utsläppsminskningspotentialer på Sveriges sulfatbruk uppskattas till 0,93 kg/ADt (aktivitetsdata i ton producerad massa) för NOx, 0,15 kg/ADt för svavel som SO2 samt 0,13 kg/ADt för TSP. Utsläppsminskningspotentialerna tar inte hänsyn till kostnader för reningstekniker eller eventuella andra begränsningar för deras implementering i praktiken.This report presents a new basis for development of emission projections for NOx, SO2, particles and NMVOC from the Swedish pulp and paper industry. An improved method, based on detailed analysis of process-related emissions, is used. Only facilities using the Kraft process for pulp and paper production are included in the analysis. The following improvements, compared to the method used in the projections reported in 2019, will be introduced: For NOx, SO2 and particles – shift from national emission factors to boiler/kiln specific emission factors, assumed to be lower than the upper BAT levels; For NMVOC – shift from estimating share of facilities with collection system for weak odorous gases and applying national emission factors with respect to this share, to facility-level assumptions and choice of emission factors; Shift from the assumption that sulphate mass production follows the trend for wood fuel use in CRF 1A2d, to the assumption that it rather follows the trend for black liquor use. The resulting emissions of NOx, SO2 and particles, calculated with this method will between 2019 and 2035 change by +11%, -6% and -18%, respectively – due to an expected increase in production volumes in combination with the BAT-based emission factors, whose effect is the most pronounced for TSP and other particle fractions. NMVOC emissions are expected to increase by only +1%, due to the effect of future installations of collection systems for weak odorous gases, which is an effective measure to reduce diffuse NMVOC. The results of the main scenario will be implemented in the upcoming projection work during autumn 2020, to be reported in 2021. Beside the emission projections, the report presents estimates of emission reduction potentials, which represents the highest possible emission reductions if all facilities today install the most effective abatement technologies without reducing production rates. Emission reduction potentials at Swedish Kraft facilities are estimated at 0,93 kg/ADt for NOx, 0,15 kg/ADt for sulphur as SO2 and 0,13 kg/ADt (activity data in tonnes produced pulp mass) for TSP. Emission reduction potentials are calculated without taking into consideration technology costs and any other limitations for actual implementation of emission reduction technologies in practice
Utsläpp av luftföroreningar i Sverige : Fördjupad trendanalys av historiska och framtida utsläpp av luftföroreningar
No full textSyftet med denna rapport är att redovisa en analys av trender för historiska och framtida utsläpp av olika luftföroreningar baserat på den officiella svenska statistiken. I denna rapport har vi valt att fokusera på utsläpp av de luftföroreningar där Sverige har åtaganden om utsläppsminskningar enligt EU:s takdirektiv och Göteborgsprotokollet under Luftvårdskonventionen dvs SO2, NOX, NMVOC, NH3, PM2,5 och BC. I rapporten finns även ett avsnitt där vi gör en förenklad gapanalys som redovisar hur väl Sveriges möjlighet att nå åtaganden inom EU och internationellt. Den statistik för historiska utsläpp som analyserats omfattar data som publicerats i december 2019 och som omfattar åren 1990 - 2018. För framräknade utsläpp, scenarier, till 2030 har en förenklad analys utförts. De senaste scenarierna baseras på utsläppsdata från december 2018 vilket innebär att utsläppen 2020, 2025 och 2030 i denna analys har justerats för att anpassas till den senaste statistiken. Observera att detta medför att analysen om framtida utsläpp omfattar stora osäkerheter. Viktigaste slutsatser: Sveriges överskrider enligt nuvarande analys åtagandet om minskade utsläpp av kväveoxider (NOX) till 2030 med 17 kiloton. Detta innebär att Sverige behövergenomföra åtgärder för att minska utsläppen med ytterligare 23 procent jämfört med vad utsläppen förväntas vara år 2030. Det indikativa målet som ska uppnås till 2025 överskrids också, om än i mindre skala. För ammoniak förväntas utsläppen att vara i nivå med eller något över svenska åtaganden för 2020, 2025 och 2030. Utsläpp av övriga luftföroreningar som omfattas av EU:s takdirektiv förväntas vara under respektive åtaganden. Sveriges nationella luftvårdsprogram bedöms nu inte vara tillräckligt för att uppfylla våra åtaganden vilket innebär att programmet behöver kompletteras med fler åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider ytterligare. Ny förbättrad metodik för att beräkna utsläppen från inrikes sjöfart har medfört att utsläppen av kväveoxider har visat sig vara högre jämfört med tidigare skattningar samtidigt som utsläppen mellan 2005 och 2018 har förändrats från en minskande till en ökande trend. Den nya metodiken ingår inte i det scenario som använts i denna analys vilket gör att gapet mellan förväntade utsläpp år 2030 och åtagandet inom EU troligtvis är underskattat. Enligt en känslighetsanalys där utsläppen år 2030 ligger kvar på samma nivå som år 2017 istället för att minska skulle gapet till taket år 2030 vara 20 istället för 17 kiloton. Utsläpp av luftföroreningar har generellt sett minskat sedan 1990, i vissa sektorer förväntas trenden med minskade utsläpp fortsätta om än i långsammare takt. För andra sektorer har utsläppsminskningen avtagit och utsläppen börjar plana ut. Största andelen utsläpp av de kväveoxider som ingår i EU:s åtaganden år 2030 (75 kiloton) kommer från industrin (28 procent) följt av sektorn inrikes transporter och el- och fjärrvärmesektorn (22 respektive 13 procent). Omställningen till ett fossilfritt samhälle behöver genomföras på ett sätt som gör det möjligt att samtidigt uppfylla svenska internationella åtaganden inom luftområdet. Det är viktigt att ta hand om möjliga synergier som finns mellan klimat och luft samtidigt som man undviker potentiella konflikter. Hur användningen av biomassa (biobränsle och biodrivmedel) utvecklas framöver kommer vara avgörande för utvecklingen av vissa luftföroreningar såsom kväveoxider och partiklar. Denna rapport analyserar utsläppen med två olika utgångpunkter. I början av rapporten finns en kort sammanfattande analys per luftförorening. Huvuddelen av analysen görs sektorsvis. Sektorerna är desamma som i den officiella statistiken och samma som används för utsläpp av växthusgaser. De viktigaste sektorsvisa slutsatserna: Arbetsmaskiner: • Maskiner inom gruvindustrin samt traktorer bidrar till de största utsläppen av NOX och PM2,5 inom sektorn. Elektrifiering har potential att minska utsläppen snabbare än vad som förutspås i nuvarande scenario. • Konventionella 2-taktsmotorer i skotrar och fyrhjulingar står för den största delen, två tredjedelar, av utsläppen av NMVOC inom sektorn. Avfall: • Avfallssektorn bidrar marginell till utsläppen av de luftföroreningar som inkluderas i EU:s takdirektiv. Egen uppvärmning: • Olja har ersatts av värmepumpar och fjärrvärme vilket gör att förbränning för uppvärmning minskat kraftigt sedan 1990 och därmed även utsläppen i denna sektor. Utsläppen har delvis förflyttats till sektorn för el- och fjärrvärme. • Sektorn står för en stor andel av utsläppen av PM2,5 och BC kopplat till förbränning av fasta biobränslen. Hur snabbt dessa utsläpp kan minska beror på i vilken takt gamla dåliga vedpannor fasas ut. El- och fjärrvärme: • Bränsleförbrukningen för el- och fjärrvärmeproduktion har fördubblats sedan 1990. Förbränning av olja och torv har minskat kraftig medan förbränning av biobränsle och avfall ökat kraftigt, med 8 respektive 3 gånger. • Trots den fördubblade bränsleförbrukningen var utsläppen av NOX från el och fjärrvärme lägre 2018 jämfört med början av 1990-talet. Utsläpp av NOX per producerad energi för anläggningar inom NOX-avgiftssystemet har halverats sedan systemet infördes 1992. • Utsläppen av PM2,5 minskar trots den ökade förbränningen av biobränsle tack vare bättre reningsutrustning. Industri: • Industrin står för tre fjärdedelar av de totala svenska utsläppen av SO2 och en dryg femtedel av utsläppen av NOX respektive PM2,5. • Utsläppen från industrins användning av energi har minskat sedan 1990, utsläppen från processer har inte minskat i samma utsträckning. • Industrins processer står nu för en betydande andel av industrins utsläpp av en dryg femtedel av utsläppen av NOX respektive PM2,5. NOX (knappt hälften) och SO2 (ca tre fjärdedelar). Inrikes transporter: • Inom sektorn inrikes transporter är det vägtrafiken som står för den högsta andelen utsläpp för samtliga föroreningar förutom svaveldioxid där sjöfarten står för den högsta andelen. • Utsläppen av kväveoxider från dieselbilar minskar fortfarande inte, utsläppen har fördubblats mellan 2011 och 2018. • Ny förbättrad metodik för beräkning av utsläpp från inrikes sjöfart visar att utsläppen av kväveoxider är mycket högre än vad man tidigare antagit och att utsläppen inte minskar utan ökar. Jordbruk: • Jordbruket står för merparten av de svenska utsläppen av ammoniak, 87 procent av de totala utsläppen. Utsläppen kommer av användning och spridning av gödsel. • Utsläppen minskar långsamt på grund av minskat antal djur, bättre metoder vid spridning och lagring av gödsel och till viss del på grund av ändrad användning av åkerarealer. Produktanvändning inklusive lösningsmedel: • Sektorn produktanvändning inkl. lösningsmedel är den sektor som har de största utsläppen av NMVOC men bidrar endast marginellt till övriga utsläpp. • Utsläppsbilden är komplex och utsläppen kommer från en mängd olika produkter och verksamheter. Färger, spolarvätska och konserveringsmedel är de produkter som bidrar med de största utsläppen
Kiselalger i Gävleborgs län 2019 : Kalkeffektuppföljning och Regional miljöövervakning
No full textI Gävleborgs län undersöktes år 2019 kiselalger på 11 vattendragslokaler inom kalkeffektuppföljningen och 8 lokaler inom den regionala miljöövervakningen.Statusklassningen av påverkan från näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS. Som stöd till detta index har även mängden näringskrävande (TDI) och andelen föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats. För surhetsklassningen användes ACID-indexet, som är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. Kalkeffektuppföljning Alla lokaler inom kalkeffektuppföljningen bedömdes tillhöra hög status, vilket visar näringsfattiga förhållanden.Samtliga av de undersökta lokalerna visade alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3) förhållanden, vilket indikerar att där inte föreligger någon surhetspåverkan. Regional miljöövervakning Samtliga lokaler inom den regionala miljöövervakningen bedömdes tillhöra hög status, vilket visar näringsfattiga förhållanden.Björsjöbäcken hade ett surhetsindex som motsvarade alkaliska förhållanden, vilket innebär att årsmedelvärdet för pH bör vara högre än 7,3.I Sorgån, Gådaån, Kilbobäcken, Nianån och Djupråbäcken motsvarade surhets-indexet ACID nära neutrala förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 6,5-7,3. Indexvärdet i Sorgån och Gådaån låg dock mycket nära respektive relativt nära gränsen mot alkaliska förhållanden.Surhetsindexet ACID i Murån och Lillån visade måttligt sura förhållanden, vilket betyder att års-medelvärdet för pH bör ligga mellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum varit lägre än 6,4
Så kan grön infrastruktur i marin miljö stärkas och bevaras
No full textForskningsprojektet Imagine har undersökt olika scenarier för hur den marina gröna infrastrukturen påverkas av mänskliga aktiviteter i förhållande till olika strategier för förvaltning. Forskarna beskriver också hur lagstiftning, planering och förvaltningsstrategier bör utformas och fungera ihop för att mål om en grön infrastruktur ska kunna nås
Urinhalter av organiska miljöföroreningar hos unga vuxna : Resultat från födelsekohorten BAMSE
No full textAllmänbefolkningen exponeras dagligen för en mängd miljöföroreningar via livsmedel, vardagsartiklar och i inomhusmiljöer. Dessa kan ha skadliga hälsoeffekter och det är därför viktigt att kontinuerligt utvärdera exponeringsnivåer av miljöföroreningar. Biomonitorering av befolkningen möjliggör en uppskattning av exponering via alla upptagsvägar och ger därför en samlad utvärdering av vilka mängder av miljöföroreningar vi utsätts för. I denna studie undersöktes biomarkörer i urin för ämnesgrupperna polyaromatiska kolväten (PAH), nikotin, organofosfatiska flamskyddsmedel, bekämpningsmedel, alkylfenoler, ftalater, DINCH och UVfilter hos 1000 unga vuxna (21 – 24 år) från födelsekohorten BAMSE. Vi fann att studiepopulationen hade en utbredd, men låg, exponering för samtliga ämnesgrupper.Detektionsfrekvenser över LOD låg mellan 12–100%. Högst nivåer, och mest utbredd exponering,uppmättes av kemikaliegruppen ftalater. Kvinnor hade generellt en högre exponering för miljöföroreningar än män, med undantag för ett fåtal ämnen. Urinnivåer av miljöföroreningar hos denna studiepopulation är jämförbara med resultat från liknande svenska populationer från de senaste åren. Jämfört med tidigare studier följer dessa resultat observerade trender, där urinnivåer av kemikalier som fasats ut de senaste åren sjunker, medan nivåer av nyintroducerade kemikalier ökar, vilket speglar de regleringar och introduktioner av ämnen som skett i Sverige och Europa
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss – Vik, Uppsala län, 2020
No full textCalluna AB har 2020 på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inventering av fladdermöss vid Vik i Uppsala län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Undersökningen har utförts med två inventeringsbesök under fladdermössens yngelperiod, det vill säga under högsommaren, 3 - 4 juli och 23 – 24 juli år 2020. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermöss under två på varandra följande nätter. Vid inventeringen vid Vik 2020 påträffades nio fladdermusarter av vilka sju utgjordes av tidigare påträffade arter och två av nya påträffade arter, nämligen sydfladdermus och sydpipistrell. Fyra arter är upptagna på den svenska rödlistan: brunlångöra, nordfladdermus, sydfladdermus och sydpipistrell. Fransfladdermus och gråskimlig fladdermus, som tidigare påträffats vid Vik, återfanns inte vid inventeringen 2020. Det finns dock habitat som är bra för båda arterna