Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Styrmedel för minskad klimatpåverkan från plast
No full textPlast står för större delen av de fossila utsläppen från Sveriges avfallsförbränning, som idag ger stora utsläppav koldioxid. Om Sverige ska nå det långsiktiga klimatmålet; inga nettoutsläpp av växthusgaser senast år 2045, behöver förbränningen av fossil plast minska samtidigtsom materialåtervinningen av plast behöver öka. Naturvårdsverket har gett IVL Svenska Miljöinstitutet i uppdrag att analysera och ge förslag på utformning avmöjliga styrmedel som träffar problemet tidigt i plastensvärdekedja. I denna rapport analyseras klimatavgift, klimatskatt eller moms på fossilbaserade produkter, klimattullar på fossilbaserade plaster och plastprodukter samt avgift eller skatt på fossil plastråvara och plastprodukter. Rapporten innehåller en djupare analys av skatt på fossilplastråvara och plastprodukter
Miljö- och klimatsamarbeten med strategiska länder finansierade av anslag 1:13 : Årsrapport för 2019
No full textI den här rapporten redovisar Naturvårdsverket de samarbeten med strategiska länder, regioner och samarbetsorgan inom miljö- och klimatområdet som under 2019 finansierats genom anslaget för internationellt miljösamarbete (1:13). I samarbetena deltar utöver Naturvårdsverket även Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen, SMHI och Östersjöstaternas råd
Extended Producer Responsibility in Sweden : An overview of Extended Producer Responsibility in Sweden for packaging, newsprint, electrical and electronic equipment, batteries, end-of-life vehicles, tyres and pharmaceuticals
No full textThis report is a general account of different aspects of the Extended Producer Responsibility (EPR) for packaging, newsprint, electrical and electronic equipment (EEE), batteries, end-of-life vehicles, tyres and pharmaceuticals in Sweden. In addition, the final chapter of this report is dedicated to reflecting on the success of the Swedish EPR schemes and possible improvements. In Sweden, the producers have ownership of the material, the infrastructure and the financing of the EPR scheme. The legislation, through ordinances for each EPR scheme, places the responsibility for the proper end-of-life management of waste products on the individual producers. However, in practice most producers work collectively to exercise this responsibility by setting up or affiliating themselves with Producer Responsibility Organisations (PROs). The legislation mandates that collection systems, except for professional EEE, batteries and tyres, must have national coverage in order to give the entire Swedish population access to the systems. For producers of consumer EEE it is mandatory to be part of an authorised nationwide collection system. The same requirements will apply for packaging and newsprint in the future. Producers of batteries and professional EEE are required to be part of a collection system that does not need to have nationwide coverage. For pharmaceuticals another arrangement applies where individual pharmacies are required to take back proportionate amounts of discarded pharmaceuticals from households. Most PROs in Sweden operate as not-for-profit companies, owned by individual producers or trade organisations within their respective EPRs. None of the organisations have a legislative monopoly but all operate on an open market. For some product groups there is, therefore, competition between the different PROs, namely for packaging waste and waste from electrical and electronic equipment (WEEE). Depending on the product group, the EPR schemes are financed by product fees that are added onto the retail price and/or income from sales of the recycled material. These financial transactions are, for most EPR schemes, administered by the individual PROs. The EPR ordinances regulate the responsibility of the municipalities to inform the public about available collection systems for packaging, newsprint, WEEE and end-of-life vehicles. Regarding EPR for tyres and pharmaceutical waste, the municipalities have no defined responsibility to inform the public of available collection systems. Municipalities inform the public about collection systems for batteries in consultation with the producers. The levels of collected and recovered (recycled) materials are relatively high and for many product groups, EPR specific targets are met or exceeded. In general, the producers have a well organised infrastructure for collection and recycling of EPR type of waste. Most PROs collaborate with the Swedish municipalities to enable households to easily drop off EPR products once they become waste
Hållbar plastanvändning : Olika åtgärders potentialer för att minska växthusgasutsläppen från förbränning av fossilbaserad plast
No full textI dag utgör fossilbaserad plast majoriteten av energisektorns fossila koldioxidutsläpp genom energiåtervinning av avfall. För att minska utsläppen och för att nå klimatmålet om netto-noll-utsläpp av växthusgaser enligt Sveriges klimatpolitiska ramverk krävs att åtgärder införs. Det finns olika möjligheter att minska utsläpp av växthusgaser från plast som energiåtervinns i el- och fjärrvärmesektorn men de flesta åtgärder ger ändå utsläpp av växthusgaser eller annan miljöpåverkan, och det är därför viktigt att veta hur effektiva de olika åtgärderna är för att bidra till minskade utsläpp både för de territoriella utsläppen (som sker inom Sveriges gränser och som klimatmålen bedöms mot) och annan miljöpåverkan, sett ur ett livscykelperspektiv. Projektet syftar till att undersöka förändringen i de territoriella utsläppen av växthusgaser från förbränning av plast i el- och fjärrvärmesektorn för olika åtgärdsstrategier utifrån ett LCA-perspektiv. De åtgärder som är inkluderade i studien är minskad användning av fossilbaserad plast samt ökad användning av återvunnen och biobaserad plast. Den nulägesanalys som genomfördes visar att det finns ett kunskapsglapp vad gäller sammansättning av plastsorter i det brännbara avfallet samt vilka plastflöden som går till energiåtervinning. Plast i avfall är ett komplext problem och bör hanteras som ett sådant. Mer kunskap krävs inom bland annat materialåtervinning, både mekanisk och kemisk. Detaljerad och tillförlitlig statistik är viktig för att kunna göra uppföljning och för att kunna bedöma effekter av åtgärder, styrmedel eller strategier. I nulägesanalysen gjordes beräkningar och uppskattningar för andelen av de fossila, territoriella klimatutsläppen från förbränning/energiåtervinning av avfall som kan härledas till fossil plast. Analysen visar fossil plast står för omkring 92-97 % av de fossila utsläppen från energiåtervinning av avfall i el och fjärrvärmesektorn. Här är det viktigt att beakta alla antaganden som gjorts och förstå komplexiteten och osäkerheterna förknippade med denna uppskattning. En LCA-modell har tagits fram i projektet för att uppskatta olika åtgärders potential att minska klimatpåverkan från förbränning av plast i avfall. Det är också viktigt att beakta de hinder som finns för respektive åtgärd eftersom det också påverkar möjligheten att minska den fossilbaserade plasten i avfallet. Resultatet från LCA-bedömningen i studien som baseras på att respektive åtgärd införs med 30 % visar att klimatbesparingen är 30 % för minskad plastanvändning, ca 20 % för ökad mängd biobaserad plast samt ca 13–23 % för återvinning av plast beroende på andelen spill i processen.Fossil-based plastics make up most of the fossil carbon dioxide emissions from the energy recovery from waste. In order to reduce emissions and to reach the climate goal of net-zero-emissions of greenhouse gas (GHG) according to Sweden's climate policy framework, it is necessary to take actions. There are different possible actions to reduce the GHG emissions from the energy recovery of plastics in the electricity and district heating sectors. However, most of the actions leads to some GHG-emissions and it is therefore important to investigate how effective the actions are from a life cycle perspective. This project aims to investigate the change in territorial GHG emissions from the incineration of plastics in the electricity and district heating sectors for different strategies in from a life cycle perspective. Strategies included in the study are reducing the use of plastics and increasing the use of recycled or biobased plastics. The study regarding the current status shows that there is a lack of knowledge regarding the composition of plastics in the waste as well as which plastic waste streams that goes go into energy recovery. Plastics in waste is a complex problem and needs to be handled as such. More knowledge is needed both regarding mechanical and chemical recycling. Obtaining reliable statistics is also important in order to evaluate the result of different strategies. Calculations and estimates for the share of fossil territorial GHG emissions from fossil-based plastics in the energy recovery from waste were performed. The study shows a range between 92-97 %. For this result it is important to consider its potential uncertainty due to the assumptions made. The LCA model developed in this project give an indication of the potential for different strategies to reduce the climate impact of the energy recovery of plastics in waste. It is also important to consider the hindrances of each action, since this also affects the possible reduction of fossil-based plastics in the waste. The result from the life cycle assessment based on implementation with 30 % for each strategy shows that the GHG emissions are reduced with 30 % for reduced use of plastics, 20 % for increased use of biobased plastics and 13-23 % for increased use of recycled plastics depending on the yield in the process
Inventering av almförekomst på Gotland 2020
No full textUnder 2020 genomfördes en inventering av almförekomst på Gotland. Detta mot bakgrund av den hotbild som Gotlands almar står inför med almsjukan. För att kunna göra adekvata prognoser över Gotlands almpopulation krävs ett tillförlitligt dataunderlag av dagens populationsstorlek. Denna studie ska kunna leverera data för detta ändamål. Inventeringen är ett uppdrag från Länsstyrelsen i Gotlands län till SLU. Det finns tre olika arter av alm. Skogsalm, som är vanligast i Sverige, samt vresalm och lundalm. Den sistnämnda är vanligast på Gotland. Vi skiljer inte på arter eller underarter i denna inventering utan alla går under samma beteckning som alm. Almsjukan (Ophiostroma ulmi) är en mycket allvarlig svampsjukdom som sprids med almsplintborren eller via almarnas rötter. Almsjukan uppmärksammades först i Nederländerna på 1910-talet. Svampen har sedan spridit sig till övriga Europa samt Nordamerika och även muterat till nya varianter (O. Novo-ulmi). Almsjukan medför vissnesjuka till träden genom att den blockerad ledningsvävnad och vattenupptag. Första symptomen på angrepp av almsjuka kännetecknas av vissnade missfärgade gula, senare bruna, blad samt tynade skott. Ledningsvävnaden i splintveden på skadade kvistar, grenar och stammar missfärgas av svampens mycel och ger upphov till en svart ring i veden (Hartmann et al. 2010
Miljöövervakning av mjukbottenfauna i Gotlands kustområden, 2018-2019
No full textDenna rapport redovisar resultaten av 2018-2019 års undersökning av mjukbottenfaunan inom det nya nationellt-regionalt samordnade programmet i Gotlands län. Programmet undersöker långsiktiga och storskaliga förändringar av referensområden i Egentliga Östersjön som en effekt av främst övergödning och syrebrist i bottenvattnet samt följer den biologiska mångfalden. I det nya programmet (sedan 2016) provtas dels det nationella klustret NAT När öster om Gotland, dels tre regionala kluster (Slite, Klintehamn och Fårösund). I det nya stationsnätet har fem stationer från det tidigare klustret REG När ersatt fem tidigare provtagna stationer i klustret NAT När. Alla stationerna är provtagna sedan 2007, men data från NAT När i det nya programmet är pga denna förändring av stationer inte jämförbara med dem i rapporterna innan 2016. De aktuella regionala klustren vid Slite, Klintehamn och Fårösund har tidigare undersökts under 2006, 2008, 2011 och 2014. För dessa områden utgörs den största förändringen i det nya programmet av att de provtas vartannat år, dvs med en högre provtagningsfrekvens, och att sex stationer provtas i varje kluster istället för tidigare fem. Det primära syftet med undersökningen är att enligt EU:s vattendirektiv bedöma miljöstatus. Detta sker med hjälp av Benthic Quality Index (BQI) som baseras på makrofaunans sammansättning. De årligen besökta stationerna som ingår i det nya klustret NAT När har uppvisat god status årligen sedan 2007. Även områdena utanför Slite och Klintehamn har uppvisat god status vid alla undersökningstillfällen. I området Fårösund däremot har status varierat; måttlig 2006, god 2008, otillfredsställande 2011, god 2014 samt slutligen åter måttlig status 2017 och 2019.
Contaminants in blood and urine from adolescents in Sweden : Results from the national dietary survey Riksmaten Adolescents 2016–17
No full textI denna rapport sammanfattar vi biomonitoreringen av kemiska föroreningar i blod och urin från deltagarna i matvaneundersökningen Riksmaten ungdom 201617. Data från matvaneundersökningar som denna utgör en viktig vetenskaplig grund för Livsmedelsverkets risk- och nyttovärderingar. De är också viktiga när vi arbetar med riskhantering som kostråd, livsmedelskontroll och livsmedelslagstiftning. Riksmaten ungdom 201617 är en nationell tvärsnittsstudie där Livsmedelsverket undersökt matvanorna hos barn och ungdomar i årskurserna 5 och 8 samt andra året på gymnasiet (dvs. i åldrarna 1112, 1415 respektive 1718 år). Vi bjöd in representativa skolor över hela Sverige för att delta. Samtliga elever i en till två klasser vid de deltagande skolorna tillfrågades. I den här rapporten ingår den delgrupp av deltagare i Riksmaten ungdom 2016–17 där blod- och urinprover samlades in. Vi rekryterade elever från skolorna mellan september 2016 och maj 2017. Av de 259 skolor som blev inbjudna för blod- och urinprovtagning deltog 62 (24 procent). Vid dessa skolor deltog 1 305 av de 2 377 tillfrågade eleverna, varav 1 105 elever (46 procent) både gav fullständig information om matvanor och lämnade blod- och urinprover. 56 procent av deltagarna var flickor. 30 procent gick i årskurs 5, 37 procent i årskurs 8 och 32 procent i årskurs 2 på gymnasiet. Skolorna fanns i regionerna för Sveriges sju arbets- och miljömedicinska enheter (Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå, Uppsala och Örebro). I de blod- och urinprover som vi samlade in undersöktes ett brett spektrum av kemiska föroreningar: ämnen som inte längre är godkända för användning men ännu finns i miljön, ämnen som fortfarande produceras och används samt naturligt förekommande metaller. Vi analyserade följande grupper av substanser: klorerade och bromerade persistenta organiska föroreningar, högfluorerade ämnen, metaller, ftalatmetaboliter och flera fenolära ämnen (bl.a. bisfenoler och metaboliter av några bekämpningsmedel). Analysen av klorerade organiska föroreningar i serum visade att halterna var högst av DDT-metaboliten DDE, följt av PCB-153, hexaklorbensen (HCB), PCB-138 och PCB-180. Av den totala halten PCB utgjorde PCB-153, PCB-138 och PCB-180 ca 70 procent. Pojkarna i undersökningen hade högre halter än flickorna av de flesta klorerade föreningar. Halterna av DDE och vissa typer av PCB var dessutom högre bland de äldre deltagarna. Av de högfluorerade ämnena uppmätte vi högst serumhalter av PFOS och PFOA. De högsta halterna fanns hos ungdomar från Ronneby kommun (region Lund), där dricksvattnet tidigare varit kraftigt förorenat av dessa ämnen. Ämnena PFNA, PFHxS och PFOS fanns i högre halter hos pojkar än hos flickor. Nästan alla deltagare hade mätbara halter i blodet av kadmium, kvicksilver, bly, krom, mangan, kobolt och nickel. Aluminium kunde mätas i serum hos hälften av deltagarna. Hos pojkar fanns högre halter av kvicksilver och bly, medan halterna av kadmium var högre hos flickor. Hos 123 av deltagarna undersökte vi om det fanns arsenik i urinen. Alla prover hade mätbara halter av oorganisk arsenik eller minst en av de två analyserade organiska metaboliterna (monometylarsenik ochdimetylarsenik). Högst var halten av dimetylarsenik. Pojkar hade högre totalhalter av arsenik än flickor. Vi analyserade även en rad ftalatmetaboliter och fenolära ämnen i urin från deltagarna. Nästan alla (94100 procent) hade mätbara halter av ftalatmetaboliter och metaboliter till DiNCH (mjukgörare som används som ersättare till ftalater) i urinen. Högst halter fanns av monobutylftalat (MnBP), följt av monoetylftalat (MEP). Fenolära ämnen som kunde mätas i de flesta urinprover (mer än 90 procent) var bisfenol A och S, difenylfosfat (DPP, metabolit till ett fosforbaserat flamskyddsmedel), trikloropyridinol (metabolit till insekticiden klorpyrifos) och 3-fenoxybensoesyra (metabolit till pyretroider, en grupp bekämpningsmedel). Triklosan var mätbart hos 81 procent av deltagarna. Halterna av ftalatmetaboliter, DPP och bisfenol S var något högre hos flickor än hos pojkar. De ftalatmetaboliter och fenolära ämnen som undersöktes är kortlivade och försvinner snabbt ur kroppen. Att de ändå kunde mätas i urin tyder på en kontinuerlig exponering. Sammanfattningsvis kunde vi mäta föroreningar ur alla undersökta substansgrupper hos de flesta deltagare i Riksmaten ungdom 2016–17. Nivåerna var generellt jämförbara med nivåerna i andra studier och inom de intervall som kunde förväntas. Vi såg vissa köns- och åldersrelaterade skillnader i halter. Detta tyder på att det kan finnas skillnader i exponering, upptag eller eliminering mellan kön och åldersgrupper. Deltagarna var dock i olika tillväxtfaser och stadier av puberteten. Att göra en fullständig värdering av riskerna med de halter som uppmätts ligger utanför syftet med denna rapport. För några substanser finns det dock föreslagna halter i människokroppen under vilka det är osannolikt med negativa hälsoeffekter. Detta gäller vissa PCB-varianter, PFOS, PFOA, kvicksilver, bly, några ftalat- och DiNCH-metaboliter, bisfenol A samt triklosan. Våra resultat visar att de flesta svenska ungdomar har halter i sina kroppar som utifrån nuvarande kunskap sannolikt inte utgör någon risk för hälsan. Vissa individer hade emellertid högre halter av PFOS eller bly. Detta gällde framför allt bly. Där hade 7 procent av deltagarna blodhalter över Efsas referenspunkt för ökad risk för kronisk njursjukdom hos vuxna och 13 procent hade halter över referenspunkten för påverkan på hjärnans utveckling hos foster och små barn. Detta understryker vikten av att ytterligare minska exponeringen för bly från alla källor. Vi kan heller inte utesluta att det finns grupper i Sverige med högre exponering för kemiska föroreningar än deltagarna i Riksmaten ungdom 2016–17. Halterna av föroreningar varierade mycket mellan de som deltog i undersökningen. För att kunna bedöma och hantera risker är det viktigt att undersöka möjliga orsaker till dessa variationer. Därför kommer Livsmedelsverket att fortsätta utvärdera data från Riksmaten ungdom 2016–17. Detta kommer vi att göra genom att studera samband mellan halter av kemiska föroreningar och faktorer som kost, sociodemografi och livsstil.Dietary and biomonitoring data constitute an important scientific basis for risk and benefit assessments as well as for the development of risk management measures such as dietary advice, control programmes and food regulations. The present report summarises the results from biomonitoring of contaminants in blood and urine from participants in the dietary survey Riksmaten ungdom 2016–17 (Riksmaten Adolescents 2016–17). Riksmaten Adolescents 2016–17 is a nationally representative, cross-sectional, school-based dietary survey of children and adolescents in grades 5 and 8, and high school grade 2 (approximately 11–12, 14–15 and 17–18 years of age). Representative schools across Sweden were invited to take part in the study. At the participating schools, all students in one or two classes were invited. The study population of the present report was a subgroup of Riksmaten Adolescents 2016–17, from whom blood and urine were collected. Adolescents were recruited from schools between September 2016 and May 2017. Sixty-two (24%) of the 259 schools invited for blood and urine sampling participated. At these schools, 1,305 of the 2,377 invited students participated. Complete dietary information and valid blood and urine samples were available from 1,105 students (46%) and these were included in the analyses in this report. Fifty-six percent of the participants were girls. The distribution of participants between grades were as follows; grade 5: 30%, grade 8: 37%, and high school grade 2: 32%. The participating schools were distributed across Sweden’s seven Divisions of Occupational and Environmental Medicine (Gothenburg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå, Uppsala, and Örebro regions). A wide range of contaminants were investigated in the collected blood and urine samples: substances the use of which has been restricted or banned but which continue to persist in the environment; substances that continue to be legally produced and used; and naturally occurring toxic metals and trace elements. The analysed substance groups included chlorinated and brominated persistent organic pollutants, per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS), metals and metalloids, phthalate metabolites and phenolic substances (e.g. bisphenols and metabolites of some pesticides). The chlorinated persistent organic pollutant with the highest concentration in serum was the DDT metabolite DDE, followed by PCB-153, hexachlorobenzene (HCB), PCB-138 and PCB-180. These three PCBs accounted for 70% of the total body burden of PCBs. Boys had higher serum concentrations of most chlorinated persistent organic pollutants than girls. Concentrations of DDE and some of the PCBs were higher in older age groups. PFOS and PFOA were the PFAS detected in the highest concentrations in serum. The highest concentrations of PFAS were found in individuals from Ronneby municipality (region Lund) where previously the drinking water has been contaminated with these compounds. Higher concentrations of PFNA, PFHxS and PFOS were observed in boys than girls. Almost all participants had detectable concentrations of cadmium, mercury, lead, chromium, manganese, cobalt and nickel in whole blood. Aluminium was detected in serum from half of the participants. Higher concentrations of mercury and lead were observed in boys than girls whereas blood concentrations of cadmium were higher in girls than boys. Urinary arsenic was measured in a subsample of 123 participants. All participants had quantifiable urinary levels of inorganic arsenic or at least one of its two analysed metabolites (monomethylarsonic acid and dimethylarsinic acid). The highest concentration was observed for dimethylarsinic acid. Boys had higher urine concentrations of total arsenic than girls. A number of phthalate metabolites and phenolic substances were analysed in urine from the participants. Almost all samples (94–100%) had measurable concentrations of phthalate metabolites and metabolites of the alternative plasticizer DiNCH. Of the phthalate metabolites, the highest concentrations were observed for mono-butyl phthalate (MnBP), followed by monoethyl phthalate (MEP). The phenolic substances detected in most samples (>90%) were bisphenol A and S, diphenyl phosphate (DPP, metabolite of a phosphorus-based flame retardant), trichloropyridinol (metabolite of the insecticide chlorpyrifos) and 3-phenoxybenzoic acid (metabolite of pyrethroids, a group of pesticides). Triclosan was detected in 81% of the samples. Concentrations of phthalate metabolites, DPP and bisphenol S were higher in girls than in boys. All the metabolites and phenolic substances analysed in urine are rapidly metabolised and excreted from the body. The detection of these substances thus suggests continuous exposure. In summary, contaminants from all investigated substance groups (i.e. chlorinated persistent organic pollutants, PFAS, metals and metalloids, and phthalates and phenolic compounds) could be quantified in samples from most participants in Riksmaten Adolescents 2016–17. However, the levels were generally comparable to levels found in other studies and within the expected ranges. Despite the heterogeneity of the study population, which represented a mix of individuals at different pubertal stages and growth phases, we found some gender- and age-related differences in contaminant concentrations. This suggests that there may be differences in exposure, uptake and/or elimination between genders and age groups. Full risk assessments of the observed concentrations were beyond the scope of this report. However, for some PCBs, PFOS, PFOA, mercury, lead, some phthalate and DiNCH metabolites, bisphenol A and triclosan, concentrations in the human body have been proposed below which it is unlikely that these contaminants cause adverse health effects. Our results show that, based on current knowledge, the levels of these contaminants in most Swedish adolescents are not a health concern. However, some participants exhibited a higher exposure to PFOS or lead. This was especially pronounced for lead, where 7% and 13% of the participants had blood concentrations above the EFSA reference points for increased risk of chronic kidney disease in adults and developmental neurotoxicity in small children, respectively. This underlines the importance of further reducing lead exposure from all sources, not only food. Moreover, we cannot exclude that there are Swedish populations with a higher exposure to contaminants than the populations covered by Riksmaten Adolescents 2016–17. There were substantial individual variations in the levels of the investigated contaminants among Swedish adolescents. For risk assessment and risk management purposes, it is important to explore possible causes of this variation. Therefore, the Swedish Food Agency will continue to evaluate data from Riksmaten Adolescents 2016–17 through further studies on the association between contaminant levels and factors such as diet, sociodemographics and lifestyle. 1
Utredning av fisktärna, strandskata och skarv som indikatorer för miljögiftsövervakning
No full textBird eggs are a good matrix for the measurement of environmental contaminants, especially those contaminants that biomagnifies through the food web. The purpose of this report is to create an overview of the usefulness of three species (Eurasian oystercatcher, common tern and great cormorant) as indicator species for (local) contaminant monitoring within the Swedish National Monitoring Programme for Contaminants in Marine Biota. Eurasian oystercatcher and common tern has been part of the monitoring programme since 2011. No monitoring of the great cormorant has taken place in Sweden. We present data that show that the great cormorant is placed at the highest trophic level (~4) followed by common tern (~3.5) and the Eurasian oystercatcher (~3). This is reflected in higher contaminant concentrations for the great cormorant. Great cormorant and common tern thus better reflect the trophic level suggested for monitoring of marine systems (4.5-5).and suggests that this species might be a good choice as an indicator species. The Eurasian oystercatcher and the great cormorant are represented in both freshwater and marine environments, but while the great cormorant population is increasing that of the Eurasian oystercatcher is declining in Sweden. However, long time series for Eurasian oystercatcher and common tern within another European network (TMAP) means that there with these species are a possibility of conducting comparative studies across multiple European sites. We find that the contaminant fingerprint seem more comparable between Eurasian oystercatcher and common tern than guillemot eggs from the Baltic Proper and that the pattern of both species in general compare to the local food web. For the temporal trends on the other hand, the fat soluble contaminants in Eurasian oystercatcher show increasing trends opposite to that of common tern. Such an increase is not observed at other European stations. The contaminant levels also indicate some unexplained deviations from the trophic levels between Eurasian oystercatcher and common tern. Thus, while both Eurasian oystercatcher and common tern seem to represent the local food web to some extent, there are several unexplained patterns that suggest a need to continuously monitor both species
Tidstrender av PFAS-nivåer i serum hos gravida kvinnor
No full textHögfluorerade ämnen, eller per- och polyfluorerade alkylsyror (PFAS) är mycket stabila ämnen som pga av sina vatten- och fettavvisande egenskaper har många användningsområden. Syftet med den aktuella studien var att studera tidstrender av PFAS under perioden 1995-2014 hos gravida kvinnor. Studien inkluderade 1208 kvinnor i södra Sverige från vilka serumprover samlades in i tidig graviditet. I serumproverna analyserades koncentrationen av fyra olika PFAS, nämligen PFOS (perfluoroktansulfonat), PFOA (perfluoroktansyra), PFNA (perfluornonansyra) och PFHxS (perfluorhexasulfonat). De högsta koncentrationerna och den största minskningen (ca 9% per kalenderår) över tid observerades för PFOS där ca 33% av variationen förklarades av kalenderår. Även PFOA och PFHxS minskade (2,3-3,5% per kalenderår) under studieperioden medan PFNA ökade. Sammanfattningsvis visar studien klara minskningar över tiden av vissa PFAS, men ämnena har lång halveringstid i människa vilket innebär att halterna minskar långsamt och kommer att finnas kvar i kroppen under lång tid. Dessutom är ämnena stabila ute i naturen så människorna kommer fortsatt att exponeras för dem. Vidare är det så att vissa PFAS har förbjudits såsom PFOS vilket fått till följd att nya ämnen som PFNA vilka ersatt dessa ökade under studieperioden
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss – Göholm, Blekinge län, 2020
No full textCalluna AB har 2020 på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inventering av fladdermöss vid Göholm i Blekinge län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Undersökningen har utförts med två inventeringsbesök under fladdermössens yngelperiod, det vill säga under högsommaren, 23–25 juni och 2–3 augusti 2020. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med 6 autoboxar som spelade in fladdermöss under två på varandra följande nätter. I undersökningsområdet vid Göholm har tidigare 15 fladdermusarter påträffats. Med dessa 15 påträffade arter tillhör Göholm de mest artrika områdena för fladdermöss i både Blekinge och Sverige. Vid inventeringen 2020 observerades totalt 12 arter av fladdermöss varav 6 arter är upptagna på den svenska rödlistan: barbastell (NT), brunlångöra (NT), dammfladdermus (NT), nordfladdermus (NT), sydfladdermus (NT) och sydpipistrell (VU). Av de tidigare påträffade 15 fladdermusarterna kunde inte fransfladdermus, mindre brunfladdermus och större musöra återfinnas vid inventeringen 2020. Göholm är fortsatt en viktig fladdermuslokal i södra Sverige