Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Miljöövervakning av gaddsteklar och andra pollinerande insekter i Jönköpings län 2020
No full textNaturcentrum AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inven-tering av gaddsteklar och andra pollinerande insekter i tio stycken ekorutor (5 x 5 km). Syftet har varit att kartlägga olika arters utbredning, samt att på sikt kunna av-läsa förändringar i faunan.Inom varje ekoruta har två områden valts ut. Det ena området har inventerats med färgskålar. Vid färgskålsinventeringen har tre skålar (en gul, en vit och en blå) fyllda med propylenglykol suttit ute i fyra veckor i juni och fyra veckor i juli. Samtliga gadd-steklar som hamnat i skålarna har sedan artbestämts.Totalt artbestämdes 911 individer av 154 arter i färgskålarna. I medeltal hittades 34,4 arter per lokal. Ungefär 40 procent utgjordes av bin, drygt 30 procent av rovsteklar. Generellt var lokalerna blomfattiga och hade, troligtvis på grund av detta, ett ganska lågt antal arter. Undantaget är lokal 8, Skirö: Norra Gökabo, där 71 arter noterades, varav fler naturvårdsintressanta. Lokalen hade även flest individer med 242 stycken.Två rödlistade arter upptäcktes i färgskålarna: En hona av väggcitronbi (NT) notera-des på lokal 7 (Vetlanda-Myresjö: Gunnarshult) och en hona av rovstekeln Diodontus tristis (NT) noterades på lokal 8 (Skirö: Norra Gökabo). Ytterligare en handfull natur-vårdsintressanta steklar noterades från framförallt lokal 8 (Skirö: Norra Gökabo).Det andra området som valdes ut inom varje ekoruta inventerades med pollinatörs-slingor (500 - metoden). Vid pollinatörsslingorna har områden med minst 150 blomställningar av åkervädd inventerats genom att gå en slinga där 500 blomställ-ningar genomsökts. Varje blomställning observerades under två sekunder, varvid samtliga pollinerande insekter artbestämts (i några fall endast till familj eller släkte). I några fall där åkervädd saknats i större antal har andra arter använts i stället.Totalt noterades 765 individer av 78 arter på pollinatörsslingorna. I genomsnitt sågs 19,3 arter per lokal. Sett till antalet arter var det ungefär lika många av fjärilar, steklar, flugor och skalbaggar, medan det var något färre skinnbaggar. Sett till individantal så dominerade flugor och steklar. Två av de funna arterna var rödlistade, sexfläckig ba-stardsvärmare (NT) och mindre bastardsvärmare (NT). Att inte fler rödlistade arter hittades kan förklaras med att landskapet kring flertalet lokaler var blomfattiga med mycket produktionsskog som saknar goda förutsättningar för gaddsteklar
Kiselalger i Södermanlands län 2021 : En undersökning av 14 vattendragslokaler
No full textI Södermanlands län undersöktes vattenkvaliteten med hjälp av kiselalger på 14 vattendragslokaler år 2021. För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsin-dexet IPS. Stödparametrarna TDI (mängden näringskrävande arter) och %PT (andelen föroreningstoleranta arter) har beaktats vid bedömningen. För sur-hetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av på-verkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödpa-rametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet. IPS-indexet visade god status i Kilaån, Tandlaåns mynning, Torshällaån-Eskilstunaån och Ån mellan Klämmingen och Frösjön, men för de tre först-nämnda hamnade värdet mer eller mindre nära gränsen mot måttlig status. IPS-indexet motsvarade måttlig status i Nyköpingsån, Svärtaån, Skeppstaån, Råckstaåns utlopp, Lännaån, Vedaån, Sigtunaån, Trosaån och Mölnboån. I Storån var IPS-indexet lägst och motsvarade otillfredsställande status och stödparametern %PT var högst och indikerade en mycket stark påverkan av organisk förorening. Surhetsindexet ACID visade antingen alkaliska eller nära neutrala förhål-landen på alla lokaler, utom Kilaån och Vedaån som hamnade i måttligt sura förhållanden (dock mer eller mindre nära gränsen mot nära neutralt). En indikation på en svag miljögiftspåverkan kunde konstateras Nykö-pingsån, Kilaån och Ån mellan Klämmingen och Frösjön. Missbildningsfre-kvensen låg dock precis på gränsen mellan försumbar och svag i Kilaån
Emissionsfaktor för nordisk elmix med hänsyn till import och export
No full textSMED har på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram en uppdaterad emissionsfaktor för växthusgasutsläpp för elmix i bokföringsperspektiv som kan användas i arbetet med Klimatklivet och i andra sammanhang. Studien inleddes med att utreda vilken systemgräns som är lämplig att använda, det vill säga vilken elproduktion som ska ingå i beräkningarna av klimatpåverkan. Efter litteraturstudier och intervjuer med nyckelpersoner fastslogs att den systemgräns som bäst representerar verkligheten just nu är nordisk elmix, där hänsyn tas till import och export från och till angränsande länder enligt det som brukar kallas bruttometoden. Det slutliga steget för projektet var att beräkna emissionsfaktorn
Intra-individual temporal trends of perfluoroalkyl substances among mothers and their first-born children repeatedly sampled during 12 years
No full textI den här studien undersöktes hur serumhalterna av PFOA, PFNA, PFDA, PFUnDA, PFHxS (linjär och grenade) och PFOS (linjär och grenade) förändrats hos unga kvinnor och deras förstfödda barn (POPUP-kohorten) under en 12-årsperiod av upprepade provtagningar (2-4 gånger). Två grupper av mammor provtogs för första gången tre veckor efter förlossningen. De som provtogs första gången 1996-99 följdes upp en gång efter 12 år (N=57) och de som lämnade första provet 2004-2011 följdes upp 2-3 gånger 4-12 år senare (N=13-44). Under åren 1996-99 provtogs spädbarn vid 3 månaders ålder och följdes upp 12 år senare (N=31). Under åren 2008-2015 togs första provet på barnen när de fyllt 4 år eller 8 år. 4-åringarna följdes upp vid 8 år (N=34) eller vid 8 och 12 års ålder (N=11) och 8-åringarna följdes upp vid 12 års ålder (N=34). De intra-individuella PFAS-trenderna, bland både mammor och deras barn, verkar generellt ha påverkats av de åtgärder som vidtagits för att begränsa tillverkning/användning av ämnena under de senaste årtiondena. Utfasning/förbud av PFOA och PFOS, med start runt 2000, bidrog till i medeltal sjunkande intra-individuella serumhalter med ökande ålder både hos mammor och barn. Åtgärder för att begränsa produktion/användning av PFNA, PFDA och PFUnDA kom senare än för PFOS och PFOA. Det resulterade i ökade intra-individuella serumhalter mellan första provet (1996-199) och provet 12 år senare bland både mammor och barn. För deltagare med första provtagning senare under studieperioden, 2004-2011 för mammor och 2008-2015 för barn, observerades en tendens av i medeltal sjunkande halter med ökande ålder. Undantag var PFNA and PFUnDA hos mammorna, för vilka något ökande eller stabila halter observerades. Bland mammorna provtagna första gången 1996-1999, sågs i medeltal en ökning av intra-individuella PFHxS-halter under 12-årsperioden, troligtvis på grund av de dricksvattenföroreningar av PFAS som förekommit i Uppsala. Bland barnen observerades dock ingen skillnad mellan första provtagningen vid 3 månaders ålder och 12 år senare. Bland mammorna som provtogs för första gången 2004-2011, tycks ökningen ha följts av en minskning efter att rening av PFAS från Uppsalas dricksvatten infördes 2012. En minskning av intra-individuella PFHxS-halter observerades också hos barnen mot slutet av studieperioden. Bland mammorna kan skillnader i intra-individuella PFAS-trender mellan deltagare sannolikt till viss del förklaras av hur många barn kvinnorna fött under uppföljningsperioden, eftersom elimineringen av PFAS ur kroppen ökar under graviditet, förlossning och amning.This report describes how the serum concentrations of highly fluorinated substances (PFASs) have changed among young women and their children (POPUP cohort) who have been sampled repeatedly over a 12-year period. In a cohort of first-time mothers recruited in 1996-1999 and 2004-2011 and their first-born children from Uppsala (POPUP), PFOA, PFNA, PFDA, PFUnDA, PFHxS (linear and branched) and PFOS (linear and branched) were studied. The mothers, who were first sampled 3 weeks after delivery of their first child in 1996-99, were only followed up once after 12 years. This was also true for their 3 month old first-born babies. Starting in 2004, the mothers were followed up 4, 8 and 12 years after the first sampling 3 weeks after delivery, and their children were sampled at 4, 8 and 12 years of age (no 3-month-sampling) starting in 2008.Among the mothers, serum concentrations of individual PFASs were in most cases significantly correlated (p≤0.05) between sampling occasions, with Spearman's correlation coefficients (r) of 0.14-0.91 (N = 14-71). The strongest correlations were observed 4-12 years after delivery. Among the children, who were first sampled 1996-1999 at 3 months of age and then followed up with a sampling at 12 years of age (N = 31), no significant correlations were observed (r = -0.14-0.35, p> 0.05). The correlations between PFASs in samples 4, 8 and 12 years after birth (N = 14-36), on the other hand, were significant in many cases (r = 0.28-0.81).Differences in intra-individual trends were observed between the participating mothers and may depend, among other things, on how many children the mothers gave birth to during the follow-up. PFAS concentrations decreased by an average of 30-50% per child born during follow-up (not for PFUnDA). This is probably due to an increased elimination of PFASs linked to pregnancy, childbirth and breastfeeding.Despite these individual differences in intra-individual trends of specific PFASs, some general conclusions could be made about intra-individual trend patterns for different PFASs. Among mothers who were sampled for the first time in 1996-1999, and then followed up with a sampling 12 years later, the PFOA and branched/linear PFOS concentrations on average decreased with increasing age, while concentrations of PFNA, PFDA, PFUnDA and branched/linear PFHxS increased. Among mothers with initial sampling starting in 2004, PFOA and PFOS concentrations on average still decreased with increasing age 4-12 years after the initial sampling, while PFDA initially decreased and thereafter stabilized at lower levels. This suggests that intra-individual cumulative PFOA and PFOS exposure was lower than cumulative elimination from the body throughout most of the follow-up period (decreasing serum levels), whereas the differences between exposure and elimination of PFDA decreased towards an equilibrium at the end of follow-up. When initial sampling started in 2004, PFNA levels were on average unchanged with increasing age, while PFUnDA levels increased towards a plateau at the end of the 12 year follow-up. For PFHxS, the concentrations seemed to decrease with increasing age towards the end of the follow-up. The homologue-specific differences in intra-individual trends may be due to differences in timing of international measures to limit production/use of the studied PFASs. Actions against PFNA, PFDA and PFUnDA came later (end of the 2000s-beginning of 2010s) than for PFOS and PFOA (beginning-middle of the 2000s). The special case of drinking water PFHxS contamination in Uppsala, with remediation in 2012, most probably also contributed to the observed PFHxS intra-individual trends.Among the first-born children, decreasing PFOA and PFOS concentrations were in general observed throughout the follow-up from 3 months to 12 years of age. The PFHxS concentrations on average did not differ between the samples taken at 3 months of age (start 1996-1999) and 12 years later. Among children with first sampling at 4 years of age, with first sampling starting 2008-2015, slightly declining concentrations were observed with increasing age. PFNA, PFDA and PFUnDA concentrations increased with age among children sampled at 3 months of age 1996-99 and 12 years later. However, among children sampled for the first time at 4 years of age starting in 2008-2015, intra-individual concentrations of PFNA and PFDA decreased slightly up to 12 years of age. PFUnDA also seemed to decrease slightly on average after an initial period of increasing/stable levels. Taken together, the results strongly suggests that the intra-individual trends of the PFASs, studied in both mothers and their children, were influenced by the measures taken to limit PFAS production and use in recent decades. Phasing out of PFOA and PFOS during the 2000s has generally contributed to declining serum levels with increasing age in both mothers and children. Measures to limit PFNA, PFDA and PFUnDA production/use came later than for PFOS and PFOA, which resulted in a combination of increasing serum concentrations with increasing age at the beginning of the follow-up, followed by a flattening/decrease during the latter part. The tendency of an age-dependent increase in PFHxS concentrations among mothers, and to some extent also in their children, were followed by a reduction of concentrations, on average, after the pollution of Uppsala's drinking water were remediated in 2012
Fiskenäringen : Uppdatering av bränsleförbrukning samt emissionsfaktorer
No full textFiskeflottans bränsleförbrukning undersöks endast intermittent av Energimyndigheten och senast för 2017. För åren mellan undersökningarna har Energimyndigheten använt antal arbetade timmar i fiskesektorn (inklusive arbetade timmar i land) för att skriva fram bränsleförbrukningen, medan SMED har använt fiskeflottans installerade effekt som framskrivningsmetod för att beräkna utsläpp från fiskeflottan till inventeringen. Dessa två metoder, som ger olika resultat, har i denna studie jämförts med varandra samt andra alternativ till att skriva fram bränsleförbrukningen. Branschorganisationen Swedish Pelagic Federation (SPF) anser att antal dagar till sjöss troligen är den mest pålitliga framskrivningsmetoden och den korrelerar även väl med SMED:s framskrivningsmetod. Under projektets gång framkom det att HaV årligen samlar in uppgifter om fiskeflottans bränsleförbrukning. Det bästa skulle vara om SMED kunde använda dessa data direkt och på så sätt undvika framskrivning helt. Dessa data anses dock inte vara av användbar kvalitet i dagsläget, men förhoppningsvis kommer detta vara fallet till submission 2023. SMED och Naturvårdsverket bör istället komma överens om vilken framskrivning som bör användas i årets submission. Vid projektets början antogs att det huvudsakliga bränslet för fiskeflottan var en skattebefriad MK1-diesel. Under samtal med leverantörer av bränslen till fiskeflottan framkom att fiskefartyg framförallt använder Eldningsolja 1 (EO1), som även benämns gasolja eller Marine Gas Oil (MGO). Detta är samma bränsle som används för uppvärmning av villor, men när det används för framdrivning av fartyg kallas det för diesel och när det används för uppvärmning av villor kallas det för E10/E32. I samtalen med bränsleleverantörerna kom det även fram att bränslet som levereras till fiskefartyg aldrig innehåller en inblandning av biobränsle. SMED rekommenderar därför att fiskets bränsle ändras från diesel till EO1 i inventeringen och att man inte tar med en inblandning av biobränsle för fiskesektorn. Inom ramen för detta projekt har även emissionsfaktorerna för NOX, CO2 och SO2 uppdaterats, vilka var de enda som var möjliga att uppdatera med det dataunderlag som fanns tillgängligt. I framtiden bör man samköra uppdatering av de emissionsfaktorer som används av SMED inom mobila sektorn när samma bränslen används och motivera varför de skiljer sig åt i de fall där så är fallet. När man uppdaterar emissionsfaktorer för EO1/MGO bör SO2, CO2 och metaller för bränsle inom fiskeflottan och sjöfarten (inrikes EO1/MGO) uppdateras samtidigt, eftersom dessa sektorer använder samma typ av bränsle. För metaller har ett arbete påbörjats med att identifiera brister i de emissionsfaktorer som används idag.The fishing fleet's fuel consumption is only surveyed intermittently by the Swedish Energy Agency and the last time was in 2017. For the years between the surveys, the Swedish Energy Agency has used the number of hours worked in the fisheries sector (including hours worked ashore) to extrapolate the fuel consumption, while SMED has used the installed capacity of the fishing fleet as a projection method to calculate emissions. These two methods, which give significantly different results, have been compared with each other as well as other alternatives to predict the fuel consumption. The Swedish Pelagic Federation (SPF) believes that the number of days at sea likely is the most reliable projection method. It also correlates well with SMED’s current projection method. During the project, it emerged that the Swedish Agency for Marine and Water Management (HaV) annually collects data on the fishing fleet's fuel consumption. The best alternative would be if this data could be used directly by SMED. This data is currently not considered to be of high enough quality but will hopefully improve in time to be used in submission 2023. The Environmental Protection Agency and SMED should agree on what projection method should be used in next submission (2022). In the beginning of the project, it was assumed that the predominant fuel used by the fishing fleet was a tax-exempted MK1 diesel. During discussions with suppliers of fuels for the fishing fleet, it became apparent that this is not the case. The fuel used by fishing vessels is a light fuel oil, also known as Marine Gas Oil (MGO), but it’s called diesel by the industry when it’s used for propelling ships and E10/E32 when sold for heating houses. In the conversations with the fuel suppliers, it was also revealed that the fuel delivered to fishing vessels never contains a mixture of biofuels. SMED therefore recommends that the fuel used by the fishing fleet is changed from diesel to light fuel oil (EO1) in the inventory and that no use of biofuel is assumed. The emission factors for NOX, CO2 and SO2 have been updated as a result of this project. It was not possible to update any other emission factors due to lack of data. In the future, the revision of emission factors used by SMED in the mobile sector should be coordinated when the same fuel is used, and differences between uses should be justified. When emission factors for EO1/MGO are updated in the future, SO2, CO2 and metals for fuel used in fishing and domestic navigation should be updated simultaneously since both sectors use the same fuel. For metals, work has begun to identify the need for update of the present emission factors
Age reading of herring at the Swedish Museum of Natural History– otoliths or scales?
No full textThe age of all herring used for the Marine Monitoring Programme for Contaminants in Marine Biota are determined in order to be able to normalize fish to a certain age (although age-normalization is currently not included in the contaminant time trend analysis). Historically, scales are used for age reading, which has the advantage that the fish does not need to be opened or thawed in order to do an age determination and specimen selection for the programme. However, other labs have for the last decades started using otoliths for age determination instead. This method is thought to be more accurate. Otoliths can either be read direct under a microscope or they can be sliced and stained before reading. Using otoliths has furthermore been suggested to be faster than for scales.The aim for the project was therefore to 1) test if we could find an effective and fast method for removing otoliths from herring, 2) evaluate if reading otoliths would save time compared to reading scales and 3) to compare the result from the two methods (age from otolith and scale) to see if there was a bias in the “scale age”. Our focus was for this report on reading the otoliths directly under a microscope.An earlier study conducted at the museum also evaluated the use of scales versus otoliths for age determination. In this study the otoliths were sliced and stained, which means that the two studies are not one to one comparable. The focus on the previous study was also limited to our 3rd aim and did not evaluate the time or otolith removal components
Ekonomiskt stöd för omställning genom utbyte av fossil jungfrulig plast : Slutrapport
No full textSom ett led i att nå Sveriges långsiktiga klimatmål till år 2045, måste den fossila plasten bytas ut mot material med lägre klimatpåverkan samtidigt som materialåtervinningen måste öka. Det är flera utmaningar på vägen dit som måste lösas, bland annat att få upp efterfrågan på återvunnen och biobaserad råvara. Plastproduktionen har ökat ända sedan 1960-talet och förväntas fördubblas bara inom de närmsta 20 åren. Det är därmed ett väl utbrett och använt material som gör det utmanande att ersätta med nya. Men en omställning har påbörjats där privata aktörer tagit egna initiativ för att främja biobaserad eller återvunnen plast. För att stimulera små och medelstora företag att öka takten i omställningen från jungfrulig fossil plast behövs både stöd till företagen men även till hela branschen. Ett flertal intervjuer har genomförts med aktörer inom plastbranschen, såsom dagligvaruhandel, möbelindustrin och fordonsindustrin, som ger en aktuell bild över Sveriges plastanvändning och hantering. Från intervjuerna framkom det att; sortering, bearbetning och förädling idag saknas i Sverige, lagstiftningen ligger efter och utgör därmed ett hinder för företagen, biobaserad och återvunnen plast uppnår ännu inte likvärdig kvalitet som jungfrulig plast samtidigt som ett av de stora problemen fortfarande är att jungfrulig plast utgör det billigaste alternativet. Det krävs dels stöd i form av pengar dels informations- och kunskapshöjande åtgärder. Utifrån exemplen i rapporten kan konstateras att det behövs stora stöd över lång tid för att åstadkomma en omställning samtidigt som det är viktigt med kontinuitet och långsiktighet för att marknaden ska ha tillit. Utifrån intervjuerna framkom att behoven på marknaden idag är; fler anläggningar för återvinning, ökad efterfrågan på återvunnet material stöd till produktutveckling, ökad tillgång till återvunnen och biobaserad råvara samt spårbarhet för materialet. För att överkomma dessa marknadsbrister som identifierats i uppdraget föreslås det att det krävs investeringar i såväl nya som befintliga företag som kan ta emot många olika typer av plaster och materialåtervinna dessa så att en återvinningsindustri byggs upp i Sverige. Rapporten går igenom olika case för att analysera kostnaderna för investeringar i produktionen av återvunnen plast samt potentialen av klimatnyttan. Resultaten gällande klimat visar att klimatpåverkan för produktion av återvunnen plast påverkas av mängden rejekt från processen och därför beräknas tre olika scenarier. Klimatpåverkan från tillverkningen av 53 000 ton fossil jungfrulig plast är 254 400 ton CO2-ekv. medan klimatpåverkan från motsvarande 53 000 ton återvunnen plast där utbytet är 50 procent sortering och 70 procent tvätt är 189 750 ton CO2-ekv., klimatpåverkan från återvunnen plast där utbytet är 70 procent sortering och 90 procent tvätt är 63 110 ton CO2-ekv. och till sist visar resultaten att klimatpåverkan från högsta andelen återvunnen plast där utbytet är 90 procent sortering och 90 procent tvätt är 27 976 ton CO2-ekv. Alla tre scenarier för tillverkning av återvunnen plast har lägre klimatpåverkan än den totala klimatpåverkan från jungfrulig plast. Resultatet bygger på att det producerade återvunna plastgranulatet kan ersätta jungfruligt granulat med 100 procent och därmed uppnår samma kvalitet som jungfruligt plastgranluat. En typ av investering som identifierats som en potentiellt viktig åtgärd är i utrustning och maskiner för tvättning och malning för återvinning. En sådan investering i en större anläggning bedöms kosta minst 20 MSEK och en mindre anläggning bedöms kosta minst 350 000 SEK. Styrmedel för att främja dessa typer av investeringar som kan bidra till en omställning kan gynna både teknikutvecklingen såväl som vara marknadsdrivande. Exempel på marknadsdrivande styrmedel är skatt på plast eller plastprodukter med möjlighet för avdrag för återvunnen och biobaserad råvara, system med kvotplikt för återvunnen råvara i kombination med återvinningscertifikat för att säkerställa efterfrågan på marknaden samt offentlig upphandling med krav på eller mervärdeskriterier för andel återvunnen råvara. Exempel på systemövergripande styrmedel är stöd till kompetenshöjande åtgärder i industrin, skapa incitament för och anta en koordineringsroll kopplat till etablerandet av starkare aktörsnätverk kring teknologier, utveckla och implementera standarder som stödjer utvecklingen samt utforma visioner, mål och färdplaner baserat på ny teknologi. De förändringar av Klimatklivet som vi föreslår som prioriterade för Naturvårdsverket att gå vidare med, bedömer vi ger goda förutsättningar för branschen att ställa om från användning av fossil jungfrulig plast i små och medelstora företag. Förändringarna är sammanfattningsvis 1) ökad information om möjlighet att söka stöd till företag inom plast- och återvinningsindustrin; 2) överväg förändringar i gällande förordning som tydliggör att cirkulär ekonomi och effektiv materialanvändning ges prioritet vid likvärdig klimatnytta; 3) se över tolkningen av artikel 47 som vi menar inte utesluter stöd till investeringar som leder till en miljömässigt bättre eller effektivare återvinning jämfört med den bästa konventionella återvinningsprocessen som skulle kunna byggas utan stöd; 4) om möjlig förstärkning av budgeten inom Klimatklivet. De investeringar vi ser ett behov av ger också enligt beräkningar en låg kostnad per kg minskade utsläpp av koldioxidekvivalenter i jämförelse med andra åtgärder inom Klimatklivet. Vi bedömer också att stödet kan stärka en uppbyggnad av inhemsk produktion av återvunnen råvara som kan förbättra spårbarhet och därigenom stärka möjligheten till högre andel återvunnen råvara i produkter inom den svenska plastindustrin. Ett effektivt kunskapsstöd till företagen skulle kunna ges via den Nationella Plastsamordningen. Här föreslås även en möjlig uppbyggnad av en miljödatabas som kan fungera som en erfarenhetsbank där företagen kan ta del av erfarenheter från olika material och blandningar för att snabbare bygga upp kompetens. Kartläggningen har dessutom visat att det finns potential att bygga upp en svensk marknad för främst återvunnet material, då detta inte finns idag utan all råvara importeras. Det finns en stor potential för offentlig sektor inom upphandlingar att främja icke fossil jungfrulig plast. Ett stort arbete pågår hos Upphandlingsmyndigheten med guider för krav för att kunna driva marknaden. Utredningen menar avslutningsvis att plastindustrin generellt sett är duktiga på intern återvinning, så inom detta område finns ytterligare potential till att öka utbytet och kunskapen om andras produkter och material som kan bidra till att öka den egna andelen i sin produktion. Till sist nämns branschmål och plastpakter som effektiva medel till att stimulera branschen och främja att fler aktivt arbetar med omställningen
Om invasiva växtarter : Stöd i arbetet för en hållbar miljö i städer och tätorter
No full textEn del arter kan ställa till stora problem när de kommer ut i naturen. Du som arbetar med samhällsplanering och gröna frågor har en viktig roll att spela i arbetet medatt minska oönskad spridning av dessa arter. Genom att undvika dem i odling samt ta bort dem där de har fått fäste finns goda möjligheter att minska risken föromfattande och kostsamma åtgärder i framtiden. Även om spridningen av oönskade arter ibland kan vara stor i urbana miljöer går den att bromsa. Ibland krävs större åtgärder, men för det mesta är små ingrepp tidigt i växternas etableringsfas det mest effektiva. Lycka till med ditt viktiga arbete!
Förbättrad styrning av plastförpackningar från verksamheter
No full textSveriges långsiktiga klimatmål innebär att utsläppen av växthusgaser inom svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre år 2045 än år 1990.Växthusgasutsläppen från avfallsförbränning kommer främst från plast, som nästan enbart produceras av fossil olja och naturgas. Det råder osäkerhet kring hur mycket plast som sätts på den svenska marknaden, men enligt Kartläggning av plastflöden, SMED-rapport Nr 01 2019, uppskattas 325 000 ton plast sättas på marknaden och 55 procent eller mer behandlas genom energiåtervinning. Syftet med uppdraget är att få en bättre bild över orsakerna till att plastförpackningsavfallet från verksamheter till stor del går direkt till förbränning samt vad som krävs för att få till en ökad återanvändning av plastförpackningar samt en ökad utsortering, insamling och materialåtervinning för plastförpackningsavfallet från olika sorters verksamheter. I arbetet har berörda företag och aktörer intervjuats. Plastförpackningar från verksamheter omfattas av producentansvaret, vilket innebär att producenterna ska ta ansvar för insamlingen och behandlingen av förpackningsavfallet. Producenter av verksamhetsförpackningar omfattas av producentansvaret, men det är betydligt högre servicegrad på insamlingssystemen för hushåll jämfört med verksamhetsförpackningar. Tyvärr innebär detta att insamlingen av plastförpackningar från verksamheter idag har flera brister då insamlingssystemen ofta är mindre tillgängliga, det är svaga incitament för separat insamling, materialåtervinning samt återanvändning plus att det ofta är svårt för mindre verksamheter att hantera en separat fraktion till exempel på grund av utrymmesbrist. En del av finansieringen av insamlingssystemet för verksamhetsförpackningar sker genom försäljning av insamlat och sorterat material samt en förpackningsavgift som producenterna betalar. Verksamheterna måste själva antingen anlita en egen återvinningsentreprenör för insamling av avfall eller lämna på en så kallad insamlingspunkt. De återvinningsentreprenörer som ingår i branschorganisationen Återvinningsindustrierna har tillsammans utvecklat en färdplan för Fossilfritt Sverige 2045 och arbetar för en cirkulär ekonomi. Färdplanen fyller två viktiga funktioner; dels att beskriva branschens egen resa mot fossilfrihet och en mer cirkulär ekonomi, dels att visa hur återvinningsbranschen kan utvecklas för att möjliggöra för andra verksamheter att nå samma mål. Verksamheter står inför en rad svårigheter för att uppnå rena plastflöden och en cirkulär ekonomi för plast utan farliga ämnen. En av utmaningarna är att det är flera led i hanteringen av förpackningar vilket ger långa och komplicerade värdekedjor med olika intressen och ofta på en global marknad. Det gör att det är svårt för globala aktörer att ta särskild hänsyn till just den svenska marknadens system och preferenser. Verksamheterna i Sverige styrs idag av olika lagstiftning och regelverk som hänger ihop (avfallsdirektivet, förpackningsdirektivet, producentansvar mm) och dessutom påverkas de av olika frivilliga initiativ och målsättningar som till exempel branschöverenskommelser och plastpakter
Energinyckeltal och växthusgasutsläpp baserade på industrins energianvändande processer : Slutrapport
No full textSvensk industri bör strategiskt arbeta mot ökad energi- och resurseffektivitet på en global marknad med knappare resurser. I detta sammanhang spelar beslutsunderlag och nyckeltal en central roll för att nå ökad effektivitet. Även för tillsynsmyndigheter är rättvisande nyckeltal avseende slutenergianvändning av mycket stor vikt för att kunna bedriva ett rättvist förebyggande och proaktivt arbete med svenska företag. De nyckeltal som finns på internationell och nationell nivå är baserade på tillförd energi och ofta relaterade till en ekonomisk output, till exempel förädlingsvärde. Det saknas emellertid nyckeltal kring slutenergianvändningen inom svensk industri fördelat på energibärare såsom el och olja och fördelat på slutenergiprocesser såsom ugnar, tryckluftskompressorer, etc. De siffror som ibland anges är baserade på grova uppskattningar. Projektets mål har därför varit att generera ett processträd avseende flera av de största, till slutenergianvändning räknat, svenska industribranscherna avseende hur slutenergianvändningen är fördelad på processnivå och olika energibärare, samt att allokera växthusgasutsläpp på dessa olika processer. Resultaten indikerar att nyckeltal baserade på energianvändning och indirekta växthusgasutsläpp på processnivå kan bidra till bättre kunskap om i vilka industriella energianvändande processer den största potentialen för energieffektivisering och minskning av växthusgasutsläpp finns. För att upprätthålla kunskap om var den största potentialen för förbättring finns krävs att energidata regelbundet samlas in efter en standardiserad kategorisering av energianvändande processer. Även om projektet har avgränsats till svensk industri kan resultatet vara till nytta också för andra medlemsstater inom EU liksom globalt.Swedish industry should strategically work towards improved energy and resource efficiency. In this context, decision making and key performance indicators (KPIs) play a central role in achieving improved efficiency. Even for regulation authorities, fair KPIs of energy end-use are very important to be able to perform excellent, preventive and proactive work towards Swedish companies. KPIs at international and national levels are based on energy supplied, normally related to an economic output, such as value added. However, there are no key figures about the energy end-use in Swedish industry, distributed on energy carriers such as electricity and oil, and in turn allocated on energy end-using processes such as furnaces, air compressors, etc. The existing figures regarding this are based on rough estimates. The goal of the project has therefore been to generate a process tree for several of the largest, energy end-using Swedish manufacturing industries, as regards how energy end-use is distributed at the process level and for different energy carriers, and in turn allocate greenhouse gas emissions for these different processes. The results indicate that energy KPIs based on energy use and indirect carbon greenhouse gas emissions at process level can contribute to better knowledge of the industrial energy end-use processes that have the greatest potential for energy efficiency improvements as well as greenhouse gas abatement. In order to continuously know the processes with the greatest potential for improvement, energy end-use data should be collected regularly and follow a standardized categorization of energy end-use processes. The project has been limited to Swedish industry, but the results can be useful for other EU member states as well as globally